Nya böcker att läsa #2

Hämtade ut lite böcker från bibblan i veckan och har fyllt på mitt påskförråd.

Krokodiler talar inte svenska av Unni Lindell
Lyssna till ditt hjärta, Tara av Geraldine O´Neill

Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst

Originalets Titel: Kongemordet (2005)
Författare: Hanne-Vibeke Holst
Översättare: Margareta Järnebrand
Antal Sidor: 463
Utgivningsår: 2006
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: " Det är endast den allra innersta kretsen, av en närvarande och snart före detta rådgivare benämnd juntan, som befinner sig på statministerns kansli på valkvällen den 20 november 2001."

"Är det för att de hela tiden använder ordet historisk som jag vet att den här kvällen på något sätt utgör en milstolpe? Även för mig? Är det därför som jag har gjort mig sådan möda och ändå är så nervös att jag knappt kan hålla tändaren tillräckligt stilla för att få eld på min cigarett? Men jag har tänkt på allt. Kommit ihåg allt.

Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om "ett historiskt kliv åt höger" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern Gert Jacobsen. För det flesta betraktare är han en briljant politiker och för många en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter närmare trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags  att ligga lågt - men hon vet också att det aldrig hjälper.

Kungamordet - en fristående fortsättning på succéromanen Kronprinsessan - är en inträngande skildring av maktens innersta väsen, både i dess offentliga betydelse och i dess privata. Det har blivit en stark och oavlåtligt spännande roman om dem som styr och dem som drabbas, om makt och vanmakt - och ytterst: om förövare och offer.

Detta är den första boken som jag läser av Holst, men jag tycker det är synd att jag inte läste Kronprinsessan först. Jag trodde att boken skulle vara tråkig, med tanke på att den handlade om poliktik, men den är inte ett dugg tråkig. Den är spännande, dramtisk och rolig. Om en författare lyckas få mig att oavbrutet läsa en bok som handlar om makt och politik är hen duktig! Hanne-Vibeke Holst är duktig, redan från första sidan är jag fast och vänder andäktigt blad ända till det överraskande slutet. Holst lyckas att få med så mycket i en bok på 460 sidor, det är etnicitet, misshandel, alkoholmissbruk och mycket mer. Det är en mycket bra bok och är en känslomässig berg-och-dal-bana.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 men jag ger boken en 5:a.

En smakebit på söndag: Kungamordet

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten har varje söndag en liten utmaning att man ge en liten smakebit på vad det är man läser. Nu har jag ju äntligen läst ut En värld utan slut och har nyss börjat på Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst. Jag har inte hunnit så långt i boken, men jag tycker att den har börjat mycket bra.

Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om "ett historiskt kliv åt höger" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern Gert Jacobsen. För de flesta betraktarna är han en briljant politiker och för många en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter närmare trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags att ligga lågt - men hon vet också att det aldrig hjälper. 



Det är julen 2001 och Linda och Gert ska fira jul. Smakebiten kommer från sidan 63.

"Julen är en prövning för många människor säger de på Radioavisen. Många tar livet av sig eller ringer desperata in till Livslinjen eller någon annan av de hotlines som de deprimerade eller ensamma kan klamra sig fast vid. Ett telefonnummer nämns, men jag lyssnar bara med ett halvt öra, för jag har bråttom med ankan och den stekta potatisen och tänker att jag inte kommer höra till dem i år. I år har jag mitt på det torra, jag är inne i värmen, behöver inte vara en av dem som står med näsan tryckt mot fönsterrutan och drömmer sig in till de andras fest." 

Nya böcker att läsa #1

Nu har jag börjat ladda upp med böcker inför påsklovet. Här kommer några böcker som jag lånat från biblioteket.

I vargars följe av Stef Penney

Mord med ett leende av J.D. Robb (pseud. för Nora Roberts)

Den röde prinsen: Wilhelm von Habsburgs hemliga liv av Timothy Snyder

Allt du kunde önska, Tara - Geraldine O'Neill

Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst



En värld utan slut - Ken Follett

Originalets Titel: World Without End
Författare: Ken Follett
Översättare: Kjell Waltman
Antal Sidor: 1207
Utgivningsår: 2009
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: "Gwenda var åtta år gammal, men hon var inte mörkrädd".

"Många bad mig att skriva en fortsättning." Och nu är den här. i En värld utan slut återvänder vi till Ken Folletts oförglömliga skapelse i Svärdet och spiran (recensionen finns här ) - staden Kingsbridge och dess katedral.

Året är 1327. Det har gått 150 år sedan händelserna i Svärdet och spiran. Kingsbridge har blivit ett blomstrande handelssäte, vars välmåga nu hotas av digerdöd och långvariga krig. Vetgirighet och äventyrslusta ställs mot maktlystnad och inskränkthet i en mustig, underhållande och våldsam krönika över livet i en medeltida stad.

De fyra barnen Gwenda, Caris, Merthin och Ralph råkar bevittna ett brutalt överfall på en riddare, som övermannar sina angripare och svårt skadad söker skydd i klostrets hägn. Den mörka hemligheten flätar samman barnens liv. En drar ut till hundraårskrigets bloddränkta slagfält, en vandrar på kontinenten för att lära sig nya byggtekniker, en söker sig till läkekonstens förbjudna hemligheter och en försöker bara klara feodaltidens hårda bondeliv. Den trånga medeltida världen knakar hela tiden i sina fogar inför all ny kunskap och nya influenser som långsamt men obevekligt tränger in i staden, där de lever sina liv i katedralens skugga. De behöver allt sitt mod, sin fantasi och nyfikenhet för att Kingsbridge ska överleva krig, pest och religiös intolerans.

Denna tegelsten är mycket bra, men jag tycker ändå inte att den håller samma klass som Svärdet och spiran. Boken är fascinerande och jag kan se alla karaktärer och miljöer framför mig och det är magiskt! Men det finns en del saker som jag inte riktigt tycker om med den här boken.  För det första så är den väldigt, väldigt tjock och det blir ganska tungt att sitta och läsa 1200 sidor. För det andra så innehåller den oviktiga upprepningar om en viss typ av munkar och krig. Och så innehåller den förstås de där förbenade byggnadstermerna (fast det är inte lika många som i Svärdet och spiran). Dessutom tycker jag att jag känner igen vissa scener och händelser som påminner väldigt mycket om den föregående boken, vilket är synd. Om man bortser från de små saker som inte var bra så är den här boken helt fantastiskt! LÄS!

Boktipset estimerade att jag skulle ge En värld utan slut en 5:a.
Mitt betyg blir 5/5. 

Vill Vinna!!

Såg att Malins Bokblogg  lottar ut hemligt bokpaket.

Vill väldigt gärna vinna!! Så  nu är det bara att hålla tummarna!

En smakebit på söndag: En värld utan slut

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten har varje söndag en liten utmaning att man ska ge en liten smakbit på vad det är man läser för tillfället. Just nu läser jag fortfarande tegelstenen En värld utan slut av Ken Follett.

De fyra barnen Gwenda, Caris, Merthin och Ralph bevittnar ett brutalt överfall på en riddare som senare söker skydd i klostret. Hemligheten sammanflätar deras liv. En drar ut till hundraårskrigets slagfält, en vandrar på kontinenten för att lära sig nya byggtekniker, en söker sig till läkekonstens förbjudna hemligheter och en försöker bara klara av feodaltidens hårda bondeliv. 

Smakebiten handlar om när Merthin är på väg hem till Kingsbridge från Florens.

" Han dröjde sig kvar i Paris i två veckor. Pesten hade ännu inte nått hit, och det var en otrolig lättnad att se vardagslivet i en storstad, där människor köpte och sålde och vandrade omkring, i stället för tomma gator med lik utanför dörrarna. Hans lynne förbättrades, och det var först då som han insåg hur hårt han hade tagit de fasor som han hade lämnat bakom sig i Florens. Han betraktade Paris katedraler och palats, och han gjorde skisser av detaljer som intresserade honom. Han hade ett litet anteckningshäfte av papper, ett nytt skrivunderlag som var omtyckt i Italien." (Sida 726)

Är med i en tävling!

Är med i en tävling hos Jennies boklista där man kan vinna den fina boken Förr eller senare exploderar jag av John Green. Även fast jag aldrig vinner, så känns det lite roligt att va med i en tävling.

En smakebit på söndag: En värld utan slut

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten har varje söndag en utmaning att man ska ge en liten smakbit på vad det är man läser för tillfället. Just nu läser jag En värld utan slut av Ken Follet som handlar om fyra barn som bevittnar ett överfall på en riddare i Kingsbridge under medeltiden. Deras hemlighet flätar samman deras liv för alltid.

"Katedralen stora västportar stod öppna för att släppa in de tusentals stadsbor och besökare som skulle bevista mässan nu på förmiddagen. Merthin steg in och skakade bort regnet från kläderna. Stengolvet var halt av vatten och lera. På en vacker dag skulle solskenet ha lyst upp kyrkans inre, men idag var fönstrens glasmålningar mörka och församlingsborna stod insvepta i sina mörka, fuktiga kläder i dunklet." (sida 76)

Iakttagelserna. En Gatflickas Berättelse - Jane Harris

Originalets titel: The Observations
Författare: Jane Harris
Översättare: Ulla Danielsson
Antal Sidor: 457
Utgivningsår: 2008
Förlag: Damm Förlag

Första meningen: " Min matmor sa ofta till mig 'Se så, Bessy, kalla mig inte för damen.'"

Skottland 1863. Bessy Buckley är på flykt från sitt förflutna som prostituerad i Glasgow. Av en slump får hon jobb som hembiträde hos den vackra Arabella. Bessy fascineras av sin nya matmor och av hennes ovanliga önskemål och konstiga befallningar. Arabella befaller Bessy att skriva dagbok om allt hon tänker och gör. Bessy inser snart att Arbella döljer något. Och när Bessy börjar undersöka vad som hänt den förra tjänsteflickan inser hon att hon själv blivit inblandad  i allra högsta grad. Bessy beslutar sig för att hämnas vilket får ödesdigra konsekvenser, både för henne själv och för hennes omgivning. Men framför allt för Arabella ...

Innan jag började läsa boken hade jag jättestora förväntningar på den här boken och jag kan väl säga att den inte riktigt levde upp till dem. Det är ända en bra bok, men som saknar det där lilla extra. Jag tycker att boken i vissa delar är ruggigt spännande och det är nästan så att man sitter och biter på naglarna! Ett stort plus är också att den är lättläst och det inte riktigt går att förutse vad som ska hända. Det som jag däremot stör mig på ordentligt är att den är skriven i första person, vilket gör att jag inte riktigt får så bra grepp om karaktärerna.

Jag tycker att Bessys matmor är konstig och jag anar nästan direkt att allt inte står rätt till med tanke på fruns krav och befallningar. Jag tycker också att Bessy är en härlig liten figur som jag tar till mitt hjärta och hejar på även om jag blir arg och irriterad på hur hennes mor har behandlar henne!

Mitt betyg: 6,5/10

En Dag Till Skänks - Anna Gavalda

Originalets Titel: L ' Échappée belle
Författare: Anna Gavalda
Översättare: Maria Björkman
Antal Sidor: 151
Utgivningsår: 2010
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: " Jag hade inte ens hunnit sätta mig, utan hade ena skinkan i luften och handen på bildörren, när min svägerska gick till attack.

Tre syskon rymmer från ett tråkigt bröllop och söker upp sin yngste bror som arbetar som guide vid ett lantligt slott. Utflykten blir till ett skimrande ögonblick av lycka, kanske den sista gången som de tillsammans verkligen får vara ansvarslösa och fria som barn.

Anna Gavalda är en av Frankrikes mest populära författare, som har nått en stor publik även i Sverige.

Detta var en perfekt bok för att kicka igång lovet! Den är kort, lättläst, rolig, sorglig och har en fantastisk framsida! Det som jag tycker kännetecknar Gavalda är att hon ofta använder sig av dialoger, gärna långa, och hon lyckas också få en att hänga med i de tvära kasten... Jag tycker hon lyckas bäst i sina korta romaner om än om man jämför med Tillsammans är man mindre ensam där det nästan blir för tjatigt att läsa så mycket dialog.

Det är en intressant och vemodig bok om att lämna hela sin barndom bakom sig och helt plötsligt vakna upp i den vuxna världen. Jag tycker också att det är en fin bok om syskonvänskap. Kort sagt så är det en bok som jag blir glad över och får nästan en liten (stor) energiboost som resulterade i att jag åkte nästan en mil på skidor som inledning på lovet.

Nu har ni här en kort recension på en kort bok.

Mitt betyg: 7/10

Törnfåglarna - Colleen McCullough

Originalets Titel: The Thorn Birds
Författare: Colleen McCullough
Översättare: Bertil Lagerström
Antal Sidor: 557
Utgivningsår: 1980
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker

Första meningen: " Den åttonde december 1915 fyllde Meggie Cleary fyra år."

Clearys utvandrar 1920 från Nya Zeeland till Australien och slår sig ned på Drogheda, en gård utanför Gillianbone. Tillsammans med dem lär vi känna jackaroos och nybyggare, farmarna på Braich y Pwll och Dibban-Dibban, småstadstillvaron i Gillanbone och det många gånger hårda farmarlivet. Men främst är "Törnfåglarna" en skildring av familjen Cleary och deras närmaste: föräldrarna Paddy och Fee, dottern Maggie, fader Ralph de Bricassart...

Boken var faktiskt ganska bra, i alla fall bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag kan ju inte veta hur mycket som är sant om hur de levde på stora stationer som Drogheda, men visst måse det ha varit ett tufft liv? Att tvingas leva tillsammans med tusen och åter tusentals flugor i den olidliga hettan! En annan sak som jag tänkt på. och blivit väldigt irriterad på är att ingen någonsin får vara riktigt überlycklig och bara å leva. Hela tiden hände det något som bara förstörde deras planer och gjorde dem olyckliga. Varken Fee, Meggie eller Ralph får vara i sjunde himlen mer än bara korta yttepyttuga stunder. Men det kanske hörde ihop med det tuffa och hårda liv de levde?  Dessutom så kan jag helt enkelt inte förstå hur Fee nästan totalt kunde ignorera sin enda dotter och inte bry sig ett enda dugg, fast i och för sig så behandlar ju Meggie Justine likadant...

I det stora hela var boken bra, men språket var väl inte det bästa. Språket var som sirap, trögt och ibland himla långtråkigt! I övrigt är det en fin historia, men i mitt tyckte så finns det för många svarta moln i berättelsen.

Nu vet ju jag att Törnfåglara finns som tv-serie och längtar tills jag ska få chans att se den! Just nu väntar den på att bli beställd, så om jag har tur så dimper den ner i brevlådan snart!

Mitt Betyg: 5/10

En smakebit på söndag: Törnfåglarna

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten har varje söndag en utmaning att man ska ge en liten smakbit på vad det är man läser för tillfället. För tillfället läser jag Törnfåglarna av Colleen McCullugh och har snart läst ut den.

"Pengar, upptäckte Justine, gjorde London till en förtjusande plats. För henne betydde London ingen fattig tillvaro bortåt Earl´s Court - Kängurudalen kallad på grund av att så många australier slog ned sina bopålar där. Hon behövde inte dela australiensarens vanliga liv i England och bo på ett billigt ungdomshärbärge, jobba för en struntlön på något kontor, i någon skola eller på något sjukhus och sitta och skaka av köld över något litet ynkligt värmeelement i ett kallt, fuktigt rum. (sida 420)