I havet finns så många stora fiskar

Titel: I havet finns så många stora fiskar
Originalets titel: -
Författare: Sara Lövestam
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2011
Förlag: Piratförlaget
Läst: 27/7 - 28/7

Första meningen: "Iakttagaren har sett honom flera gånger kring dagis nu."








Handling
Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre. På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.

Vad jag tycker
Det känns så svårt att skriva några ord om "I havet finns så många stora fiskar". För det första måste jag berömma omslaget, jag tycker det är vackert med den lysgröna kotten. Boken är lättläst, men den är ändå väldigt jobbig att läsa på grund av handlingen om utsatta barn. Boken väcker så många känslor hos mig, jag blir arg, ledsen och upprörd och jag vill nästan bara skrika rätt ut. Den är så trovärdig! Och det kanske är det som berör mig mest.

Den utspelar sig i Jämtland, kring Östersund. Vi var nyss där på minisemester och därför känns det kanske lite extra för mig. Det känns nästan som om jag fått följa med Malte lite grann. Berättelsen har borrat sig in i mitt hjärta och jag tror att det är en bok som är svår att släppa.

Boken har flera parallella historier, men det blir aldrig för rörigt eller komplicerat. Språket är enkelt och avskalat, det är nästan så att det kommer in under huden. Det berättas ur barnens perspektiv och Iakttagarens. Trots att boken är hemsk, så är den på samma gång gripande och vacker och framförallt viktig, den känns angelägen. Det är detta som händer idag i vårt samhälle, vi är inte förskonade från pedofiler som vill barn illa. Jag tycker att detta nästan är en måste-bok. Så läs den!

 Det är kanske den bästa boken jag läst i år så jag kan inte ge boken rättvisa genom recensionen så det enda jag kan upprepa är: LÄS DEN!

Jag ger boken 5.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Topp Tio Tisdag 30 juli

Det är tisdag och dags för Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Denna tisdag är ämnet Top Ten Favorite Beginnings/Endings in Books. Jag har valt att lista 10 första meningar som jag tycker om.

1. "Jag ska inte döda dig, min sommarängel". (Sommardöden av Mons Kallentoft)

2. "När vi körde ut från den myllrande, upplysta staden i går kväll undrade jag om jag skulle kunna mörda min man och hävda att det var under ett anfall av sinnesförvirring". (Lyckliga familjen av Judith O'Reilly)

3. "Det är endast den allra innersta kretsen, av en närvarande och snart före detta rådgivare benämnd juntan, som befinner sig på statsministerns kansli på valkvällen den 20 november 2001". (Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst)

4. "Sista gången jag såg Laurent Jammet stod han i Scotts handelsbod med en död varg över axeln". (I vargars följe av Stef Penney)

5. "Det är här min bok börjar, Katrine, året då Åluddens gård byggdes". (Nattfåk av Johan Theorin)

6. "Later in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death". (The fault in our stars av John Green)

7. "Nathalie var ganska tystlåten (och feminin på ett lite schweiziskt vis)". (Nathalie: en delikat historia av David Foenkinos)

8. "Dagen börjar vid midnatt". (Nick och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan)

9. "Jocelyns egen Jane Austen skrev underbara romaner om kärlek och uppvaktning, men gifte sig aldrig". (Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler)

10. "Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål". (Cinder av Marissa Meyer)

Bokcirkeln

Titel: Bokcirkeln
Originalets titel: The Reading Group (2003)
Författare: Elizabeth Noble
Översättare: Lisbet Holst
Serie: -
Antal sidor: 504
Utgivningsår: 2006
Förlag: Norstedts
Läst: 23/7 - 27/7

Första meningen: "Clare betraktade den unga kvinnan som passerade henne i korridoren."








Handling
Fem vänner Clare, Harriet, Nicole, Polly och Susan bildar en bokcirkel. De är lika olika som böckerna de läser. På träffarna i cirkeln diskuteras inte bara den aktuella boken utan även andra, personliga glädjeämnen och bekymmer. Det kan röra sig om en ny pojkvän, en otrogen äkta man, en sjuk mamma eller en besvärlig tonårsdotter. Sammankomsterna blir en sorts terapi för dem alla. I goda vänners trygga sällskap kan de både skratta och gråta.

Vad jag tycker
För det första blir jag väldigt förvirrad av att den här boken verkar ha haft flera titlar, både "Bokcirkeln" och "Bokcirkelns bekännelser". Annars så är boken riktigt bra och det förvånade mig, den verkade inte så bra och där bidrog nog omslaget som jag tycker är ganska intetsägande.

Boken berättas ur alla kvinnornas perspektiv och det gillar jag, även om det blir lite svårt att hålla reda på vem det är som berättar. Dessutom innehåller boken många boktips, till exempel "Försoning" av Ian McEwan och "Nära Eden" av Anita Shreve som jag är väldigt sugen att läsa.

Boken är väldigt lättläst, realistisk och på sina ställen väldigt sorglig så att jag nästan vill gråta. Den är skriven med humor och värme så det blir ändå en väldigt härlig läsupplevelse. Jag tokgillar hur Noble beskriver alla relationer mellan mamma/dotter, hustru/man och syskon/syskon. Det är så himla realistiskt att jag nästan fick gåshud.

Det jag inte gillar med boken är att den innehåller så många personer att jag har lite svårt att hålla koll på vem alla är. Dessutom tycker jag att boken är för lång, den hade lätt kunnat kortas ner.

Boken var riktigt bra, även om den var lite för lång, så jag ger boken 4.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

En smakebit på söndag: I havet finns så många stora fiskar

I helgen har det varit väldigt varmt så jag har till och med hunnit bada 2 gånger. Får se om det blir ett dopp idag också. Nu är det i alla fall söndag och dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. HÄR  kan du läsa fler smakebitar. Igår kväll började jag läsa "I havet finns så många stora fiskar" av Sara Lövestam. Jag har inte hunnit så långt, men det jag hunnit läsa är väldigt bra, skrämmande och trovärdigt.

Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre. På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.







Min smakebit kommer från början av boken, sidan 7.

Iakttagaren har sett honom flera gånger kring dagis nu. Han liksom spankulerar omkring där och tittar intresserat på vägskyltar, träd, hus, staket. Barn. Han är varken lång eller kort, man skulle kunna gissa på något mellan 175 och 180 centimeter. Han har blont hår som börjat dra sig tillbaka, men bara en aning. Ögonen är troligtvis blå eller grå.

Bokbloggsjerka 26-29 juli

Det är fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka.







Veckans fråga är: Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Jag tycker frågan är ganska enkel att svara på. Den första jag kommer på är Christin Ljungqvist. Jag har visserligen bara läst Fågelbarn, men jag ska snart läsa "Kaninhjärta". Några andra författare som jag kommer på nu är Stef Penney och John Green.

Svinhugg

Titel: Svinhugg
Originalets titel: -
Författare: Marianne Cedervall
Översättare: -
Serie: Mirjam och Hervor #1
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2008
Förlag: Natur och kultur
Läst: 21/7 - 23/7

Första meningen: "Tre gravstenar tätt bredvid varandra."








Handling
Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum. 
Efter varje dödsfall sitter två kvinnor i ett gammalt kapell och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro, och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa ...

Vad jag tycker
Jag gillar "Svinhugg." Den är lättläst, rolig och sådär härligt somrig och mysig. Jag har aldrig varit på Gotland, men nu har jag ju verkligen lust att fara dit när man läst Cedervalls härliga, varma, somriga miljöskildringar. Boken är dessutom skriven lite grann på dialekt, i början tyckte jag att det var lite ovanligt men sen vande jag mig vid det. Jag tyckte att det liksom gjorde boken ännu mysigare och så tycker jag att gotländskan var så charmig i skrift.

Jag tycker att Cedervall skildrar situationen när det gäller äldreboenden riktigt bra. Om hur man till exempel ska få ta ut vinster i såna bolag eller inte. Det är så realistiskt. Dessutom gillar jag Hervor! Jag älskar hennes vassa kommentarer, hennes förbannelser och hennes svordomar. Det känns som att hon liksom lyfter hela boken lite grann. Jag ser verkligen fram emot att läser mer om Hervor och Mirjam!

Jag ger boken 3.0. 

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Topp Tio Tisdag 23 juli

Det är tisdag och dags för Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Denna tisdag är ämnet Top Ten Words/Topics That Will Make You Not Pick Up A Book. Det var ett mycket svårt ämne, men jag lyckades få ihop en lista till slut.

1. Självhjälpsböcker. Jag är ganska skeptisk till just självhjälpsböcker, det känns bara lite flummigt helt enkelt.

2. Böcker om verkliga händelser. Jag har väldigt svårt för att läsa böcker om verkliga händelser som till exempel Utöya och kidnappningar. Det är så obehagligt att läsa och det känns konstigt.

3. Böcker om hur man syr, inreder och liknande. Jag är inte intresserad av inredning och att sy. Jag är symaskinen är inte bästa kompisar direkt.

4. Böcker om hur man bygger och renoverar. Jag är heller inte intresserad av hur man renoverar möbler och sånt.

5. Böcker om blommor och trädgård. Tycker det är tråkigt och dessutom har jag inte gröna fingrar.

6. Böcker om djur. Katter är undantaget, men annars är jag inte intresserad av att läsa om djur och deras beteenden.

7. Justin Bieber. Jag hatar Justin Bieber! Jag tycker inte om hans låtar eller han som person. Jag tycker att han ska verka som en förebild för unga, men han gör ju precis tvärtom!

8. Böcker om kost. Jag gillar kokböcker och bakböcker, men jag tycker inte om böcker som mer eller mindre säger åt en hur man ska äta. Med tanke på att det hela tiden förändras så ser jag ingen större del att plöja igenom nåt som senare kommer att vara ganska old news.

9. Böcker om bilar och andra fordon. Gillar inte heller bilar och fordon och därför skulle det kännas ganska tråkigt att behöva läsa om det.

10. Böcker om dataspel, tv-spel, kortspel. I och för sig vet jag inte hur många böcker det skrivs om just detta, men jag skulle ändå inte läsa dem.

Luftslott

Titel: Luftslott
Originalets titel: Too Good To Be True (2003)
Författare: Sheila O'Flanagan
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 443
Utgivningsår: 2009
Förlag: Pocketförlaget
Läst: 19/7 - 20/7

Första meningen: "När Carey Browne kom ut på West 34th Street hejdade hon sig förvånat."








Handling
Carey Browne jobbar som flygledare på Dublins flygplats och är van vid att hantera oförutsedda händelser. Så när Ben Russel, en man hon känt i bara fem minuter, friar, tar hon hand om situationen lika lugnt som vanligt - och tackar ja! Till hennes vänners skräckblandade förtjusning...

Trots vännernas tveksamhet och ett kyligt mottagande från Bens syster, Freya, så är Carey fast besluten om att få äktenskapet att fungera. Hon vet att hon funnit sin själsfrände. Om folk bara kunde lämna dem ifred.

Men det verkar som om Ben inte har varit helt uppriktig om sitt förflutna och Carey börjar snart undra om hon inte begått ett stort misstag. När allt kommer omkring så måste det bara vara för bra för att vara sant.

Vad jag tycker
Jag gillar böcker som utspelar sig på Irland, det är alltid ett plus. Jag vet inte riktigt  vad som är så fängslande med Irland, men det är något speciellt. Jag gillar att boken är lättläst och ganska rolig emellanåt, men ibland blir den ganska barnslig och klyschorna märks. Det är väl bra underhållning, men det finns bättre böcker. Bridget Jones var mycket bättre! Boken innehåller massa stavfel, vilket är mycket irriterande.

För det första har jag svårt att känna något för karaktärerna, de är ganska stereotypiska och intetsägande. Carey Browne är barnslig och väldigt impulsiv och ganska dum för en kvinna i hennes ålder. Jag kan då verkligen säga att jag inte har något gemensamt med henne! Ben är en känslolös omogen knöl som inte kan bestämma sig för nåt.

Trots alla brister så finns det ändå ljuspunkter. Jag gillar hur O'Flanagan beskriver alla relationer, jag tyckte det var trovärdigt. Jag kommer ge Sheila O'Flanagan en chans, eller flera, till.

Jag ger boken 3.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

En smakebit på söndag: Svinhugg

I helgen var det ganska dåligt väder här, men å andra sidan fick jag mycket tid till att läsa. Jag hann läsa ut en bok och börja på en annan. Dessutom har jag fått låna de 20 första delarna i "Sagan om Isfolket" av min mammas kompis.

Igår kväll började jag läsa "Svinhugg" av Marianne Cederwall. Jag har inte hunnit så långt, men det jag läst hittills verkar bra. Jag tycker om inslagen av dialekt och att den utspelar sig på Gotland.Nu är det ju söndag och dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med isg av vad man läser. HÄR finns fler smakebitar.

Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum. 
Efter varje dödsfall sitter två kvinnor i ett gammalt kapell och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro, och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa ...






Min smakebit kommer från början av boken, sidan 45.

Mirjams gamla kapell låg inbäddat i rik grönska. Buskarna hade brett ut sig och i snåren kunde man finna både hagtorn och nyponros bland otaliga askskott av varierande storlek. En slinga kaprifol lindade sig runt en slånbärsbuske och spred en härlig doft om kvällarna. Som om det inte räckte med det stod en schersmin i trädgården och blommade som allra bäst. Hervor hade tillbringat hela första kvällen i närheten av busken, hon hade aldrig känt en sådan underbar doft.

Cinder

Titel: Cinder
Originalets titel: Cinder (2012)
Författare: Marissa Meyer
Översättare: Lena Karlin
Serie: Månkrönikan #1
Antal sidor: 397
Utgivningsår: 2012
Förlag: Mix förlag
Läst: 15/7 - 18/7

Första meningen: "Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål."









Handling
Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva ... 

Vad jag tycker
I början hade jag litet svårt att komma in i boken och jag hade svårt att förstå Cinders värld. Boken är lättläst och jag gillar miljöskildringarna av Nya Beijing. Den är väldigt spännande och jag undrade (och undrar fortfarande) hela tiden hur det skulle gå för Cinder. Det ska bli intressant att läsa fortsättningen.

Dessutom gillar jag omslaget och när jag tänker efter så tänker jag faktisk på Askungen när jag ser omslaget. Cinder ska tydligen vara en retelling på Askungen och jag tycker det är ganska roligt att läsa, och lite annorlunda. Jag gillar Cinder, hon är en stark person som tyvärr har haft det ganska svårt. Jag gillar hennes humor och hennes kommentarer.

Jag kan inte säga att jag älskade boken från början, jag hade svårt för någonting i boken men jag kan inte sätta fingret på vad. Mot slutet blev boken bättre och med tanke på hur den slutade, måste jag ju läsa fortsättningen.

Jag ger boken 3.5.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Nya böcker att läsa #7

Jag har lånat hem en massa böcker i sommar och i onsdags lånade jag ännu fler... Har 29 lån just nu. Nu ska jag visa upp de senaste lånen.

Livet efter dig av Jojo Moyes.

Uppdrag Sweet Tooth av Ian McEwan

Blodsmagi av Tessa Gratton

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

De skandalösa av Simona Ahrnstedt

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger

Den osynliga bron av Julie Orringer

En välbevarad hemlighet av Kate Morton

Sommarboken av Emylia Hall

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

5 frågor om Cinder

Hur många kapitel har du läst i boken?
Jag har just börjat på kapitel 23.

Vad var den första meningen i boken?
"Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål."

Vad var den sista meningen du läste i boken?
"När demonstranterna tystnade borrade Kai naglarna i knäskålarna."

Hur tycker du att boken verkar?
Den verkar ganska bra, men jag inte säga att jag är direkt frälst av boken. Men jag gillar Cinder i alla fall.

Vilken händelse är din favorit hittills?
Jag vet inte riktigt, men kanske när Cinder träffar doktorn och Kai på slottet.

Stad av skuggor

Titel: Stad av skuggor
Originalets titel: City of Bones (2007)
Författare: Cassandra Clare
Översättare: Jan Risheden
Serie: The Mortal Instruments #1
Antal sidor: 527
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst: 13/7 - 15/7

Första meningen: "Lägg av, sa dörrvakten och lade armarna i kors över det muskulösa bröstet."








Handling
Det är en vanlig söndagskväll och sommarlov. Clary Fray har fått med sig sin bästa vän Simon till klubben hon gillar, Pandemonium. Men det blir allt annat än en vanlig kväll, det blir början på Clarys nya liv. 
Clary blir vittne till hur tre ungdomar med konstiga tatueringar och vapen (tjejen har en piska!) dödar en kille inne på klubben. Om det nu är en "kille". Han ser väldigt konstig ut på slutet och hans kropp försvinner utan minsta blodspår. Och det är uppenbart att det bara är Clary som kan se mördarna. 
Det blir om möjligt ännu konstigare nästa dag då en av mördarna, Jace, dyker upp på samma fik som Clary och Simon. Och samma kväll försvinner Clarys mamma spårlöst ... 

Vad jag tycker
Jag hade inga egentliga förväntningar på boken när jag började läsa, men jag blev verkligen positiv överraskad av hur bra den var! Jag tycker att omslaget är väldigt coolt, med allt det guldiga och stadens silhuett. Boken är grymt spännande och lätt att läsa och passar perfekt som sträckläsning! Jag gillar tempot i boken, det händer hela tiden någonting och jag rycks med i berättelsen. Jag gillar miljöbeskrivningar av New York och Idris.

Jag gillar Clares värld, den är alldeles magisk och verkar så vacker och fantasifull. Jag gillar de flesta karaktärerna och jag älskar Simons humor och superroliga kommentarer. Jag gillar katten Church, jag tycker att han verkar så härlig och självständig.

Det som jag kan tycka är lite dåligt är att kapitlen är förhållandevis långa och att det en del blir konstiga styckindelningar som gör mig lite förvirrad.

Det verkar som en jättebra serie och jag ska absolut läsa de andra delarna när det kommer ut!

Jag ger boken 4.9.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Nattvägen

Titel: Nattvägen
Originalets titel: Night Road (2011)
Författare: Kristin Hannah
Översättare: Micka Andersson
Serie: -
Antal sidor: 397
Utgivningsår: 2012
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Läst: 9/7 - 13/7

Första meningen: "Hon står vid hårnålskurvan på Night Road."








Handling
Jude Farraday har alltid satt barnen i första rummet, vilket tycks ha gett resultat. Tvillingarna Mia och Zach är skötsamma, populära och duktiga i skolan. Första dagen i high school lär Mia känna nyinflyttade Lexi Baill, som har ett trassligt förflutet. De blir snart bästa vänner och mamma Jude tar emot den nya flickan med öppen famn. När det så småningom uppdagas att Lexi och Zach har förälskat sig i varandra och dessutom smugit med förhållandet bakom föräldrarnas ryggar tappar den överbeskyddande Jude fotfästet. Hon oroar sig allt mer för tonåringarnas framtid och för att någonting hemskt ska hända dem. En varm sommarnatt i slutet av skolans sista termin besannas Judes värsta farhågor. De tre ungdomarna tar ett ödesdigert beslut som kommer att slå både familjen Farradays och Lexi Baills liv i spillror.

Vad jag tycker
Först måste jag säga att jag tycker att omslaget passar boken, det är väldigt vackert. Jag gillar hur Hannah skildrar miljöerna, det är så levande och så lätt att föreställa sig hur det såg ut. Språket är väldigt lätt och fint och det flyter hela tiden på i läsningen. Dock tycker jag att tempot är lite för sakta ibland, eftersom jag vill att det ska hända lite grann. Boken är jättesorglig! Precis när jag trodde att det värsta hade hänt, hände något som var ännu sorgligare hela tiden. Jag tyckte att slutet var sorgligt det också, så jag skulle inte haft något emot ett lyckligare slut.

Jag tycker att boken är väldigt, nästan skrämmande, realistisk och trovärdig och jag tänkte hela tiden att det här skulle kunna hända på riktigt. Jag gillar hur hon skildrar relationerna mellan föräldrar och deras tonåriga barn och hur det känns för föräldrarna när barnen får sina första kontakter med alkohol.

Jag slås av hur starka klasskillnaderna fortfarande är i USA, och säkert också i Sverige. Bara för att Lexi hade en svår barndom utan människor hon kunde lita på och lite pengar så hade hon aldrig samma chans som Mia och Zach Farraday. Jag tycker att alla ska ha samma rättigheter, men fortfarande är det tyvärr så att alla inte har det. Tyvärr tror jag att domstolar och liknande ofta väljer att hellre lyssna till de rika och göra så att kanske slipper undan lättare.

Boken är riktigt bra och är ytterligare en i raden av bra böcker jag läst i år. Det är en väldigt fin historia som knappast lämnar någon oberörd.

Jag ger boken 4.0.

Jag har tidigare läst "Vad som än händer" av samma författare.

Jorden runt-utmaning

Lyrans noblesser har knåpat ihop en utmaning som verkar riktigt rolig! Man ska alltså läsa jorden runt, en för varje världsdel. Utmaningen kommer nog att starta till hösten. Jag är grymt peppad att genomföra min första bokutmaning! Om ni vill läsa mer om utmaningen, klicka HÄR. 

Här kommer en lista över böckerna:

Europa
Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)
Silvia Avallone - Stål - (Italien)
Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)
Hilary Mantel - Wolf Hall (England)
Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)

Afrika
Elieshi Lema - Bränd jord - (Tanzania)
Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun)
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)
Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)

Asien
Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (Palestina)
Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)
Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)
Kim Thúy - Mãn (Vietnam)
Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)

Oceanien
Thomas Keneally - The Daughters of Mars
Shaun Tan - Ankomsten
Melina Marchetta - Jellicoe Road
Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller
Katerine Mansfield - Den nya Isabel (Nya Zealand)

Amerika
Neil Gaiman - Coraline (USA)
F Scott Fitzgerald - Det sällsamma fallet Benjamin Button (USA)
Sylvia Plath - Glaskupan (USA)
Machado de Assis - Vansinnesläkaren (Brasilien)
Jorge Luis Borges - Fiktioner (Argentina)

Jag kommer att återkomma med vilka böcker jag vill läsa senare. 

Bridget Jones Dagbok

Titel: Bridget Jones dagbok
Originalets titel: Bridget Jones´s Diary (1996)
Författare: Helen- Fielding
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Bridget Jones #1
Antal sidor: 295
Utgivningsår: 1998
Förlag: Richters
Läst: 7/7 - 8/7

Första meningen: "60,7 kg (obs efter jul), alkohol 14 enheter (egentligen på två dagar eftersom 4 tim av festen var nyårsafton), cigaretter 22, kalorier 5424."







Handling
Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också. I årets (1998) mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall! 

Vad jag tycker

Jag lånade boken på ren impuls. Efter att ha läst en massa mörka berättelser, kände jag för något med lättsmält och då föll valet på ”Bridget Jones dagbok”. Boken är lättläst och galet rolig! Jag skrattade högt och levde mig verkligen in i boken. Bridget hamnar i väldigt skruvade situationer och jag vågade nästan inte läsa då, för jag var så orolig för hur det skulle gå för henne.

Språket är rappt, vasst och roligt, även fat jag kan ha lite svårt för alla förkortningar, ”blää” och ”yyyyl”. Jag vet att det är ett medveten val av Fielding, eftersom det ska vara en dagbok men jag stör mig ändå lite grann på det.

Boken är som gjord för sträckläsning. Om jag hade haft möjlighet hade jag suttit hela kvällen och natten för att läsa ut den, men det hade jag inte möjlighet till. ”Bridget Jones dagbok” har filmatiserats och jag skulle gärna vilja se filmen och jämföra den med boken.

Dessutom kan jag säga att jag verkligen är glad över att inte ha Bridgets mamma som min mamma! Hon verkar väldigt jobbig på så många sätt (lite grann som Janice i ”Vänner”).

Detta är en perfekt bok om man vill ha bra underhållning för stunden och skratta.

Jag ger boken 4.9.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Bokbloggsjerka 12 - 15 juli

Nu är det helg och jag har gjort mina tre veckor på äldreboendet. I helgen kommer vi att resa på en minisemester till Jämtland,men innan vi far måste jag ju hinna svara på Annikas bokbloggsjerka.

Denna helg är frågan: Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Det var en mycket svår fråga! På rak arm kommer jag bara på en. När jag började tänka efter minns jag att vi i skolan läste "Den osynlige "av Mats Wahl för att senare se den urkassa filmen där de hade ändrat allting. I boken hette huvudpersonen Hilmer, men i filmen heter han Niklas. Det var det enda jag kom på.

Själv tycker jag inte om när det blir så. Om filmen bygger på en bok så tycker jag att man borde försöka efterlikna boken så bra som det går. Så därför gillar jag inte när de byter namn på karaktärer, då känns det som att boken och filmen inte hör ihop.

5 frågor om Nattvägen

Hur många kapitel har du läst i boken?
Just nu är jag på kapitel 13.

Vad var den första meningen i boken?
"Hon står vid hårnålskurvan på Night Road."

Vad var den sista meningen du läste i boken?
"Jag måste få träffa honom, moster Eva."

Hur tycker du att boken verkar?
Det verkar som en riktigt fin berättelse om kärlek, sorg och vänskap. Just nu är den väldigt sorglig.

Vilken händelse är din favorit hittills?
Utan tvekan skolbalen.

En liten fundering

Jag är inte en person som tycker om att läsa långa serier, men jag har ju heller aldrig riktigt testat det heller. Min mamma älskar att läsa norska "evighets"-serier som till exempel böckerna om Hanna, Tre Systrar med flera.

Nu funderar jag på att läsa Sagan om Isfolket av Margit Sandemo. Den serien består av 47 (!) böcker och nu funderar jag på att läsa de böckerna. Varje bok har ju ungefär 250 sidor och det är ju inte så värst mycket....

Hur ska jag göra? Tycker ni att jag ska läsa Sagan om Isfolket? 

Världskrig Z

Titel: Världskrig Z: en muntlig historik över zombiekriget
Originalets titel: World War Z: An Oral History of the Zombie War (2006)
Författare: Max Brooks
Översättare: Niklas Darke
Serie: -
Antal sidor: 417
Utgivningsår: 2012
Förlag: Modernista
Läst: 3/7 - 7/7

Första meningen: "Det finns många namn på det som hände 'Krisen', 'De mörka åren', 'Den vandrande pesten', eller nyare och mer 'hippa' benämningar som 'världskrig Z' eller 'första Z-kriget'."





Handling
För bara tio år sedan hade Zombiekriget varit nära att utplåna hela mänskligheten.
En namnlös författare, driven av behovet att bevara de överlevandes erfarenheter från de apokalyptiska åren, bestämde sig för att resa över USA och resten av världen.
Världskrig Z består av hans intervjuer med de människor han mött: smugglare och militärer som varit aktivt involverade i kampen, men också vanliga civila som en gång stått ansikte mot ansikte med den här tidens levande - eller snarare odöda - helvete.
Vittnesmålen sträcker sig från den ökända byn Nya Dachang i Förenade Kinesiska Federationen, där pandemispåret tog sin början med tolvårige »Patient Noll«, via de namnlösa skogar i norr där otaliga människor sökte tillflykt i kylan, till ett Sydafrika där Redekerplanen ingav mänskligheten hopp - till ett outsägligt pris.

Vad jag tycker
Jag har aldrig läst något som ens liknar den här boken hittills. Det är en typ av dokumentärroman om kriget mot zombies. Jag har aldrig varit särskilt förtjust att läsa om övernaturliga varelser, om nu zombies kan kallas det, men jag tycker det var intressant och det var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag gillar hur den namnlöse författaren reser världen runt och pratar både med vanliga människor som överlevt och med personer som spelade en stor roll i kriget, till exempel flera militärer.

Boken är ganska läskig tycker jag, eftersom jag tycker att Brooks skriver så trovärdigt och det känns verkligen som att man är med honom när han träffar personerna. Visserligen kan jag tycka att en del personer är mer intressanta än andra, men det är ju bara naturligt. Den är spännande och har ett väldigt bra flyt så jag tycker inte att den blir särskilt svår att läsa. De militära benämningarna kan vara lite jobbiga, tycker jag. Boken känns aktuell idag, när man tänker på hur världen ser ut och hur politiker agerar och det är kanske det som är mest skrämmande.

I början tyckte jag boken var förvirrande och det var lite svårt att komma in i historien, eftersom berättaren hela tiden ändrades. Jag var orolig att det bara skulle bli en massa lösa trådar, men Brooks knöt ihop det på ett imponerande sätt. En sak som jag minns från  boken väldigt väl är hur en politiker säger att "vi sitter alla i samma båt, så hugg i och gör ditt jobb". Jag tycker att detta kan kopplas direkt till hur vi lever idag och för att till exempel bekämpa miljöproblemen måste vi jobba tillsammans.

Det som jag hade lite svårt för var hur han skildrade skador och liknande. Det var blodigt och man fick ganska otrevliga bilder framför sig. Men överlag är det en bra, engagerande bok som väcker eftertanke om hur vi lever idag.

Jag ger boken 4.3.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

En smakebit på söndag: Bridget Jones Dagbok

I helgen reste vi bort och hälsade på släkt, vänner och bekanta. Det var trevligt och trots att det var ganska stressigt, hann jag i alla fall läsa ut en bok och börja på Bridget Jones dagbok av Helen Fielding. Hittills är den galet rolig! Nu är det söndag kväll och dags för en smakebit på söndag hos Flukten fra virkeligheten. Utmaningen är att man ska dela med sig av vad man läser, det räcker med några meningar. HÄR finns fler smakebitar.

Du är inte ensam om att oroa dig för baddräktsfiguren, falla för skitstövlar, äta för mycket choklad och dricka för mycket vin. Bridget Jones gör det också. I årets (1998) mest omtalade dagbok berättar Bridget om livet som 30-årig singeltjej i London. Om helvetet att aldrig hitta den rätte, eländet när hon väl träffar Honom, kampen att nå idealvikten, duster med besvärliga chefer, vänner hon inte skulle överleva utan. Ja, livet är ett elände; men härligt roligt i alla fall! 







Jag har valt ett stycke som jag tycke är väldigt roligt och jag kan se bilden framför mig. Det kommer från sidan 52.

11.00. Herregud, de får inte komma på samma gång båda två! Rena sängkammarfarsen. Tänk om hela den här lunchgrejen bara är ett förälderligt practical joke orsakat av alltför många vulgära TV-program osv. Tänk om mamma gör entré med en levande lax nervöst sprittande i koppel och tillkännager att hon ska gå ifrån pappa och flytta ihop med den. Tänk om pappa hänger upp och ner utanför fönstret i folkdräkt och kastar sig in med ett  brak och börjar slå mamma i huvudet med en fårblåsa - eller plötsligt rasar framstupa ut ur garderoben med en skämtkniv i ryggen. Det enda som hjälper i det här läget är en Bloody Mary. Det är ju faktiskt nästan eftermiddag.  

5 frågor om Världskrig Z

Hur många kapitel har du läst i boken? 
Boken har inga numrerade kapitel, men jag läser kapitlet som heter Vostokstationen: Antarktis.

Vad var den första meningen i boken?
Det finns många namn på det som hände: "Krisen", "De mörka åren", "Den vandrande pesten", eller nyare och mer "hippa"benämningar som "Världskrig Z" eller "första Z-kriget.

Vad var den sista meningen du läste i boken?
Han har inte lämnat den sedan Stora paniken.

Hur tycker du att boken verkar?
Jag tycker att den verkar trovärdig på ett skrämmande vis. Det känns som att detta verkligen skulle kunna hända i verkligheten. Den är olik allt annat jag läst tidigare.

Vilken händelse är din favorit hittills? 
Det är nog det som Saladin Kader berättar om flykten från Kuwait till Israel för att undkomma "rabies".

Fågelbarn

Titel: Fågelbarn
Originalets titel: -
Författare: Christin Ljungqvist
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 284
Utgivningsår: 2013
Förlag: Gilla Böcker
Läst: 1/7 - 3/7

Första meningen: "Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna."








Handling
Från början hade Hanna två bröder, Samuel och Jens. Det skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktig, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?

Vad jag tycker
Jag måste börja säga att jag gillar omslaget på boken, det är snyggt och stilrent. Innehållet är inte så tokigt det heller. Det är en nagelbitande, spännande, hemsk och kolsvart berättelse om en familj med stora problem. Kapitlen är korta och lättlästa och det gillar jag. Språket är vackert med ett väldigt bra flyt och jag ville hela tiden veta mer, mer, mer. Den är väldigt oförutsägbar, det var inte förrän mot slutet som jag förstod vad som hade hänt egentligen. Jag tycker om de vackra miljöbeskrivningarna och jag tycker boken är väldigt levande.

I centrum står en rik familj som vid första anblicken verkar vara en normal familj, men efter ett tag inser man att den är allt annat än normal och att problemen trängs under ytan. Jag gillar hur Ljungqvist har beskrivit karaktärerna och jag gillar verkligen Hanna, bokens huvudperson. Hon är djuriskt stark, modig, tuff och envis och fast besluten att ta sig ur familjens och stå på egna ben. Hanna ser spöken och jag fullkomligt älskar hur Ljungqvist beskriver deras närvaro, det är nästan så att jag själv känner dem.

Boken väckte många tankar hos mig, som tyvärr känns väldigt aktuella. Bland annat om hur barn dödar barn och hur poliser, föräldrar, psykologer och barnen själva hanterar det. Det är skrämmande!

Fågelbarn grep verkligen tag i mig och släppte inte taget förrän den sista sidan var utläst. Jag tycker att boken var mycket läsvärd och jag uppmanar alla att ge boken en chans, den känns väldigt aktuell.

Jag ger boken 5.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Om du får det här brevet

Titel: Om du får det här brevet
Originalets titel: The Postmistress (2010)
Författare: Sarah Blake
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: -
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bazar
Läst: 24/6 - 1/7

Första meningen: "Det var flera år efter att det hände, efter att jag hade återvänt från den lilla staden och kommit tillbaka hit till storstadens myllrande tomhet, som någon slängde ur sig en kommentar om andra världskriget och hur det hade gått - någon idiotisk anmärkning om klarhet och syfte - och jag stod emot frestelsen att fimpa min cigarett och få middagen att stanna upp."


Handling
Året är 1940. Europa slits i stycken av kriget, i USA lovar presidenten att inga amerikanska pojkar ska sändas till striderna.
Iris James, postmästare i den lilla staden Franklin på Cape Cod, levererar nyheter om kärlek och sorg, glädje och förluster till ortsbefolkningen. Hon känner till deras hemligheter, och hon bevarar dem. 
Den föräldralösa Emma Trask gifter sig med den unge läkaren i Franklin, och ser framför sig ett liv där hon aldrig mer behöver vara ensam.
Den till synes orädda radiotjejen Frankie Bard rapporterar från blitzens London. Hennes röst når över Atlanten, och försöker få de motvilliga lyssnarna att uppmärksamma bomberna som faller över London, natt efter natt. 

Vad jag tycker
Jag hade höga förväntningar på boken och hade hade föreställt mig boken som en fin kärleksroman utspelad under andra världskriget. Mina förväntningar infriades inte. Andra världskriget är en intressant tidsperiod och jag tror det är svårt att försöka leva sig in i hur vanliga människor levde då.

Jag tycker att omslaget är väldigt vackert, och i ärlighetens namn kanske det som lockade mig till att läsa boken. Jag är inte särskilt förtjust i språket, det går trögt, sakta och är riktigt tungläst. Början var riktigt seg och slutet likaså, men mitten var riktigt fängslande att läsa. Boken är väldigt sorglig,men förvirrande och jag tycker att kapitlen är på tok för långa.Jag gillar inte Frankie Bard, jag tycker hon är alltför modig och "på" och ibland tycker jag att hon är ganska dum.

Jag vill sååå gärna tycka om boken, men det går bara inte. Jag har en känsla av att boken kanske skulle passa bättre som film.

Boktipset hade inget estimerat betyg på den här boken, men jag ger boken 2.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Månadsutvärdering Juni 2013

Lästa böcker i juni:
The fault in our stars av John Green
Den oskyldige av Harlan Coben
Nathalie: en delikat historia av David Foenkinos
Den sista vintern av Åke Edwardson
Boken om Joe av Jonathan Tropper
De dödas bok av Patricia Cornwell
Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn, David Levithan
Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler
Tid att dö av Anne Cassidy

Lånade böcker: 9
Egna böcker: 0

Manliga författare: 6
Kvinnliga författare: 4

Antal lästa sidor: 2974
Medelbetyg: 3.8/5

Bästa bok: The fault in our stars
Sämsta bok: Den sista vintern

Juni började bra, men jag kände att det blev lite mindre läst mot slutet av månaden. Det kan bero på att jag började sommarjobba och då fick jag ju helt enkelt mindre tid till att läsa. Jag läste två fler böcker i juni och jag har läst fler sidor än förra månaden, så det tycker jag är riktigt bra. Överlag så har jag läst många bra böcker i juni och jag hoppas att det blir ännu fler i juli.

Den bästa boken var helt klart The fault in our stars. Helt fantastisk!

Månadens sämsta behövde jag inte fundera särskilt mycket över. Boken passade inte mig och så var det del i en serie så jag hade dålig koll på karaktärer och tidigare händelser. Om jag ska läsa mer om Winter så bör jag nog börja med den första boken.