24 mars 2017

Helgens läsning

Idag har jag varit ledig, vilket har varit så skönt nu innan jag ska jobba i helgen. Oturligt nog har jag också min delade tur på söndag och då får jag även en kompis som ska sova över hos mig samt att jag jobbar måndagen. Men det ska nog gå bra i alla fall!

Idag har jag försökt att bara ta det lugnt, har passat på att göra en del ärenden på stan, men annars har jag inte gjort speciellt mycket alls. Tidigare i veckan har jag inte hunnit läsa så mycket, men har i alla fall läst lite grann idag och jag hoppas det ska bli mer innan helgen är över.

Håller fortfarande på med Brev till min dotter, det är en väldigt personlig och drabbande antologi. Läser bara en novell då och då, perfekt när jag har kort om tid och bara vill läsa lite grann.


Håller också på med Flickan med snö i håret av Ninni Schulman. Såhär långt är den bra och spännande, men den påminner rätt mycket om många andra deckare, men vi får se vilka vändningar den kan ta.

23 mars 2017

Barnmorskan i East End säsong 6

Handling
Returning from South Africa the midwives find the grim Sister Ursula has taken over as superior from Sister Julienne and is intent on imposing a frugal regime and an unwelcome new system. The nurses are also concerned for put-upon mother-to-be Trudy Watts, whose ex-con husband Lester is bullying her and their five-year old son Mickey. Having escaped from him to give birth at the convent Trudy decides to stand up for herself but needs Phyllis's help to triumph. Getting caught up in the domestic violence does not help Sister Mary Cynthia's fragile mental health.

Den sjätte säsongen hade 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Jenny Agutter, Laura Main, Charlotte Ritchie och Helen George.

Jag såg klart säsongen 13 mars.

Mina tankar
Som sagt så har detta blivit en av mina favoritserier och det är otroligt svårt att försöka skriva om den här serien utan att spoila, så om ni inte har sett den sjätte säsongen tycker jag ni ska vänta med att läsa detta inlägg.

Jag är så fascinerad över den höga kvalitet som serien håller, varje avsnitt känns välgjort och varje scen är viktig. Den  har ett väldigt gott öga till alla detaljer och den känns verklighetstrogen. Att avsnitten också är baserad på verkliga personer och händelser spelar också stor roll.

Det är en riktigdrama-serie och den sjätte säsongen känns verkligen som en berg-och dalbana! Man pendlar mellan att vara överlycklig för karaktärerna och sedan hålla på att grina ihjäl sig. Det är både som sagt mycket härliga och "feelgood-iga" stunder men också väldigt många sorgliga. Sen tycker jag också att serien bara har blivit bättre varje säsong ju mer man får följa och lära känna karaktärerna.

Gästskådespelare i denna serie har  verkligen mycket att jobba med och det är intressant att varje vecka få följa nya personer. I den här säsongen tas det bland annat upp om könsstympning och hur det påverkar dels barnafödandet och vilket problem som det faktiskt är ännu idag. Under förra säsongen togs även neurosedyn-skandalen upp och i denna säsong fick vi återigen följa samma familj och framförallt mammans kamp för att försöka skapa ett bra liv till sitt barn.

Dessutom får vi också följa en av huvudkaraktärernas graviditet från början till slutet, i vanliga fall brukar man ju som sagt bara få vara med i slutet eller från födseln. Den resan är också riktigt intressant att följa och spänningen hålls vid liv ända till slutet. Man slets verkligen mellan hopp och förtvivlan! Dessutom pågår det också planering inför Barbara och Toms bröllop och allt som hör till det.

En karaktär som verkligen har växt i mina ögon under seriens gång är sjuksköterskan Crane. Hon må verka som en sur och hård äldre dam,men hon har ett hjärta av guld och i denna säsong får hon chansen att hjälpa många av sina kolleger och vänner. Något som i slutet av säsongen bär frukt.

Tycker det är så himla härligt att se en serie där kvinnornas liv verkligen står i fokus och man får följa med på alla deras vedermödor och kamper för sina familjer. Männen hamnar oftast i bakgrunden, förutom de tre manliga huvudkaraktärerna Dr. Turner, Fred och prästen Tom.

Jag brukar inte gråta när jag ser serier eller film, men Barnmorskan i East End är verkligen en serie som kan få mig att både skratta och gråta och det var verkligen en liten högtidsstund att få sätta sig ner och timme och se en oerhört välgjord och underhållande drama-serie. Nu är ju bara problemet att jag måste vänta så länge på att se fortsättningen, det dröjer ändå till jul då det är dags för det traditionsenliga julavsnittet.

Barnmorskan i East End Helgspecial 2013
Barnmorskan i East End säsong 3
Barnmorskan i East End Helgspecial 2014
Barnmorskan i East End säsong 4
Barnmorskan i East End Helgspecial 2015
Barnmorskan i East End säsong 5
Barnmorskan i East End Helgspecial 2016

22 mars 2017

Tv-serie: Parks and Recreation säsong 4

Handling
The ever-enthusiastic Leslie Knope has her sights set on the City Council, but political campaigns are never easy - Leslie must deal with shady journalists, a deep- pocketed opponent, bus accidents and even a still smitten old flame in her quest to serve her beloved hometown.

Den fjärde säsongen hade 22 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Amy Poehler, Chris Pratt, Nick Offerman och Rob Lowe.

Jag såg klart säsongen 28 februari.

Mina tankar
Vet inte riktigt vad jag ska säga om serien utan att upprepa mig. Den är otroligt beroendeframkallade och man jag ville hela tiden se mer så det gick riktigt fort att kolla igenom hela säsongen. Avsnitten är också lagomt långa, man blir aldrig uttråkad och den är fylld av oväntade vändningar.

Den här säsongen handlar väldigt mycket om Leslies kampanj och jag älskar verkligen hur alla hennes medarbetare och Ben ställer upp för henne och gör allt för att hjälpa henne. Visst, de kanske alla irriterar sig på henne ibland, men de älskar henne ändå och vill hjälpa henne att uppfylla sin dröm som hon haft sedan hon var liten. Hennes motståndare är den bortskämde rikemansson Bobby Newport, som aldrig har haft en riktigt jobb vars end anledningtill att han ställer upp i valet är för att hans far tvingar honom att göra det. Han spelas av Paul Rudd, och jag hoppas han fortsätter att dyka upp även i de säsonger som är kvar.

Något som jag upplevt med en del serier jag tittat på är att karaktärsutvecklingen efter några säsonger står helt stilla och att de aldrig ställs inför några utmaningar. Det stämmer inte in karaktärerna i Pawnee, alla huvudkaraktärer genomgår prövningar och utvecklas också i arbetslivet men också i deras privatliv.

Vem jag har som favorit varierar hela tiden, i ett avsnitt kan det vara den ständigt optimistiske och träningsgalne Chris (Rob Lowe), i ett annat kan det vara Leslie och i det tredje så är det Ron (Offerman). Överlag sett så är nog min favorit Ron, han är verkligen macho men man märker också att han villa alla sina arbetskamrater väl och gör också stora uppoffringar för dem, tänker speciellt på Leslie och Andy.

I den här säsongen blir också Ben och Leslie ihop, jag gillar deras förhållande och att Ben är den som är lite mer jordnära och realistisk. En annan romantisk relation som uppstår är den mellan Tom och Ann, den är jag inte alls speciellt förtjust i, de passar verkligen inte ihop. Ytterligare en person som hamnar i ett förhållande är Chris, som blir tillsammans med Jerrys dotter. Det leder till flera väldigt roliga scener mellan Jerry och Chris.

Alla avsnitt håller en jämn nivå och det går inte att hålla sig för skratt, en del som gör att jag är så förtjust i serien är att den är gjord som en dokumentär och man lär verkligen känna dem. Jag har upptäckt flera nya favoritscener, och en som är hysteriskt rolig är en scen i The Comeback Kid där Leslie och hennes närmaste kampanjmedarbeta ska hålla ett tal i en isrink och de ska ta sig fram till podiet.

Säsongavslutningen var riktigt stark och det ska bli spännande att se vad som händer i den femte säsongen.

Parks and Recreation säsong 1
Parks and Recreation säsong 2
Parks and Recreation säsong 3

21 mars 2017

Nyfiken på: Fasanjägarna

Handling
År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.

Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck, som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.

Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan den hemlösa Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?


Varför jag vill läsa den
Läste den första delen, Kvinnan i rummet, för flera år sedan innan jag hade startat bloggen. Jag gillade verkligen den boken och speciellt karaktärerna. Dessutom tycker jag  det är väldigt spännande med så kallade cold cases, och gillar när de började nysta i fallet. Därför kan jag inte förstå varför jag inte har fortsätt att läsa serien, men det måste jag se till att åtgärda snart!

Jag vet dessutom att någon eller några av hans böcker har blivit filmatiserade och innan jag kan se filmerna, så måste man ju läsa boken!



20 mars 2017

Veckoplanering v.12


Den här veckan jobbar jag helg, vilket känns lite ovanligt när jag har varit lediga så många. Jobbar också flera lite kortare dagar, så förhoppningsvis kommer jag att hinna läsa en hel del. Under helgen hann jag också läsa väldigt mycket, hann till och med läsa ut Carolines arv.

Idag ska jag köra ner till Lycksele och jobbet, börjar inte förrän i eftermiddag men tycker det är skönt om man är nere i god tid. Känns lite speciellt att köra ner dit den här gången, då det igår eftermiddag var en stor olycka just utanför Lycksele.

Jag läser någon novell nu och då ur Brev till min dotter och det tänker jag fortsätta med och jag hoppas att jag ska hinna läsa ut den under veckan.

I helgen började jag med Flickan med snö i håret av Ninni Schulman. Den är lättläst och riktigt spännande, så jag hoppas att jag ska hinna läsa ut den också. Känns som att det finns väldigt många kvinnliga svenska deckarförfattare att läsa just nu.

Jag hoppas att jag också ska hinna börja med Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer. Det är med lite skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot att läsa den. Hela serien tog ju verkligen hela världen med storm, men det känns som att hysterin har lagt sig lite grann nu i alla fall. Det ska i alla fall bli spännande att se vad jag tycker, det känns som att det kan gå lite hur som helst.

19 mars 2017

En smakebit på søndag: Flickan med snö i håret


Söndag och dags att vara med på en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det här ännu inte dykt upp någon smakebit hos henne, men  jag tänkte ändå dela med mig av en.

Den här helgen har jag tagit det lugnt och har till och med hunnit läsa en del. Har inte heller känt mig helt hundra, så jag hoppas att jag inte blir sjuk. Det skulle vara dålig timing! Idag får vi se lite hur vädret blir, om vi kanske ska fara ut en sväng eller köra lite skoter.

Igår läste jag äntligen ut Katherine Webbs Carolines arv, den var riktigt bra om än lite seg i starten. Igår kväll började jag lite grann på Flickan med snö i håret av Ninni Schulman. Har inte hunnit så långt än, men det lilla jag har läst verkar riktigt lovande.

Vill också uppmana er att rösta i en omröstning som jag har, ni kan läsa mer och rösta HÄR.

Smakebiten kommer från början av boken, sidan 7.

Han behövde bara öppna bagageluckan, knyta upp repet runt hennes smala vrister och peka mot stugan för att få henne att börja röra sig uppför backen. Inga protester. Ingen gråt. Hon hade väl gett upp redan. Eller så orkade hon inte skrika längre. Skymningen föll snabbt. Sjön, som han mindes att man brukade skymta mellan björkarna nedanför uthuset, syntes inte, men han hörde skotrarna där ute på isen. Minst två stycken måste det vara som körde kors och tvärs över sjön. Det hade han inte räknat med. Små snöflingor landade i hennes hästsvans och han märkte att hon hade svårt att hålla balansen med händerna bundna bakom ryggen. Fastän hon var så späd brast skaren flera gånger under henne. Men hon sa ingenting, stönade bara tyst. 



18 mars 2017

Omslagsduell #1

Tänkte att jag skulle börja med en ny grej här på bloggen, Jag tycker om att se vilka olika omslag en bok kan ha. En del omslag kan ju vara finare än andra. Så min tanke är att jag någon gång nu och då ska välja en bok och visa upp några av bokens olika omslag. Och ni ska helt enkelt få välja er favorit.

Först ut är Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum. Röstningen stänger fredag 24 mars och jag kommer presentera vinnaren på söndagen.

Det svenska omslaget

Det amerikanska omslaget

Det spanska omslaget





Vilket omslag tycker du är snyggast?

Det svenska
Det amerikanska
Det spanska
Poll Maker

Ally Hughes har sex ibland

Titel: Ally Hughes har sex ibland
Originalets titel: Ally Hughes har sex sometimes (2015)
Författare: Jules Moulin
Översättare: Hanna Svensson
Serie: -
Antal sidor: 269
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 1/3

Handling
Kan mor och dotter falla för samma man? Livet är inte lätt för den ensamstående litteraturprofessorn Ally Hughes. Prestigejobbet på Brown kräver en hel del, mamman och den bedårande dottern likaså, hon har minst sagt fullt upp. Tid att träffa någon finns inte. Hon dejtar inte och har inga tillfälliga förhållanden. Men så träffar hon Jake, en ambitiös student. Ung, brådmogen och övertygad om att de är rätt för varandra. Han uppmanar henne att öppna sitt hjärta, men hon vågar inte utan drar sig undan.

Tio år senare tänker hon fortfarande på honom när han dyker upp i hennes liv igen. Men inte alls på det sätt som hon hade tänkt sig.


Mina tankar
Det som fick mig att plocka upp Ally Hughes har sex ibland var titeln, den fångade mig direkt. Jag hade ingen större koll på vad boken handlade om innan, och det var nog bra att jag inte hade det. Jag brukar tycka om de flesta böcker jag läser, men detta var inte alls i min smak.

Jag tycker att tempot i den här boken är alldeles för fort, jag får aldrig riktigt lära känna Ally, Lizzie och Jake. Det känns som att författaren bara antar att jag gör det. Relationen mellan Jake och Amy utvecklas också för fort, så jag hade svårt att köpa dem som ett par. Sen upplever jag också boken som väldigt rörig, flera gånger hade jag svårt att hänga med i handlingen. Det introducerades också personer som jag inte hade en aning om vilka de var, men som författaren antog att jag visste.

I början var det också svårt att hålla reda på i vilken tid som boken utspelade sig, om det var nutid eller dåtid. Boken hade dessutom inga numrerade kapitel eller tidsangivelser och det gjorde att man fick gissa sig till och flera gånger så tog det en stund att räkna ut när den utspelade sig.

Jag känner mig lite tudelad till karaktärerna, i och med att man aldrig får lära känna dem ordentligt. Jag tycker om Ally, men jag önskar att man fick veta om hennes relation till sin mor. Allys dotter Lizzie känns bara omogen och ytlig. Från början hade jag också trott att konflikten mellan Ally och Jake skulle vara mycket större än vad det var, och anledningen till varför hon drog sig undan var väldigt dålig.

Som sagt så är jag väl kanske inte så förtjust i Ally Hughes har sex ibland, men den var vissa stunder riktigt underhållande, men jag önskar att man hade fått lära känna karaktärerna bättre.

3 bra saker med boken: lättläst, bitvis underhållande, titeln

Betyg: 2/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

17 mars 2017

Helgfrågan v.11


Nu har jag äntligen kommit hem till mina föräldrar efter att jag slutade jobbet. Det tar ett tag att köra, speciellt när det bara är slask och grusvägarna börjar tina fram. Nu ikväll tänker jag bara ta det lugnt och försöka att varva ner, se lite tv och läsa lite grann om jag klarar av att hålla mig vaken Nu först tänkte jag svara på Helgfrågan, som Mia håller i.


Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Jag önskar att jag kunde säga att omslaget inte spelar någon roll, men vi är ytliga människor och hur saker och ting ser ut påverkar nog oss mer än vad vi tror och kanske skulle vilja. För mig är ändå innehållet det viktigaste, men om nu  boken råkar ha en fin framsida så är det ju inte en nackdel direkt.

När jag ska välja en bok som jag vill läsa så är det helt klart handlingen som avgör. När jag ser en bok med ett fint omslag så väcker den ju mitt intresse mer än en bok med en intetsägande omslag och får mig kanske också att plocka upp boken och läsa vad den handlar om.

Jag kan tycka att det är jätteroligt att titta på böckers omslag, och för mig är det ett måste att bokens framsida på något vis ändå ska spegla innehållet. När det gäller bokseriers omslag så vill jag att de ska synas att de hör ihop. Ett bra exempel på det är The Lunar Chronicles av Marissa Meyer. Däremot ska förlag inte byta omslagsdesign mitt i en serie, som ju Modernista gjorde när de gav ut de första delarna.

När det gäller böcker med liknande omslag så började jag bara googla och lyckades hitta några exempel, men det finns säkert hur många som helst!







Helgens läsning

Ytterligare en vecka har gått där jag inte alls har hunnit med att läsa, och jag börjar bli rätt less på det. I veckan har jag också jobbat långa dagar och när jag väl har kommit hem från jobbet har jag varit väldigt trött och slut på. Är ledig den här helgen också, så då hoppas jag få tid till mycket läsning.

Håller på med samma  böcker som förra veckan, men jag hoppas verkligen att  jag ska hinna läsa ut Carolines arv av Katherine Webb. Har läst ungefär halva boken, och den är bra. Jag gillar verkligen hur de två tidsperioderna börjar knytas ihop, men den går lite segt att läsa och kapitlen är hur långa som helst.

Håller också på med Brev till min dotter, där brukar jag läsa en novell då och då när jag känner att jag har lite tid över. Hoppas även på att jag ska hinna läsa ut den också.

16 mars 2017

Mad About the Boy

Titel: Mad About the Boy
Originalets titel: Mad About the Boy (2013)
Författare: Helen Fielding
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: Bridget Jones #3
Antal sidor: 399
Utgivningsår: 2014
Förlag: Forum
Utläst: 24/2

Handling
I Bridget Jones, Mad about the boy har Bridget Jones fyllt 50, fått två barn, det är fortfarande trassligt på kärleksfronten, och sociala medier gör inte livet lättare.

Vad gör man om en väninna har 60-årsfest samma dag som ens pojkvän har 30-årsfest? Är det fel att ljuga om sin ålder när man nätdejtar? Är det värre att dö av botox eller att dö av ensamhet till följd av rynkor? Twittrar verkligen Dalai Lama eller är det hans assistent? Är det vanligt att få färre följare ju mer man twittrar? Är det normalt att vara för fåfäng för att ta på läsglasögonen när man kollar om ens toyboy har huvudlöss? Är det samma sak att ligga med någon efter 2 dejter och 6 veckors messande som det var att gifta sig med någon efter 2 möten och 6 månaders brevskrivande på Jane Austens tid?

Bridget Jones grubblar över dessa och andra dilemman medan hon snubblar fram i tillvaron som ensamstående mamma och försöker twittra och sms:a samt återerövra sin sexualitet i det som vissa omoderna människor kallar "medelåldern".


Mina tankar
Har ju som sagt hållit på att läsa ikapp den här serien nu i några månader. Måste erkänna redan från början att Mad About the Boy nog var den bok som jag såg minst fram emot att läsa. Anledningen till det var såklart att i denna bok så är Bridget änka med två barn. Ärligt talat kan jag inte riktigt förstå varför Fielding valde att död på Darcy, då han verkligen var en favorit hos mig.

Trots att Darcy inte är med så är det ändå intressant att få följa Bridget och alla hennes vänner när de har blivit äldre, fast jag vet inte om det har blivit så mycket mognare. Jag tycker om att läsa om Bridget, även om det ibland kan bli lite för mycket att läsa om alla hennes missöden. Önskar att man bara kunde ruska om henne ibland och säga några väl valda ord. Tycker om att man även får följa Bridgets barn Billy och Mabel, men jag irriterar mig på att Mabels repliker skrivs med "barnspråk" och man får nästan gissa sig till vad hon menar.

Det är roligt att få fortsätta följa Bridget, och visst bjuder Mad About the Boy på en del skratt, men den når inte upp i samma nivå som de tidigare böckerna och tycker tyvärr inte heller att boken var helt nödvändig, men om man är ett fan av Bridget Jones så är det rolig läsning.

3 bra saker med boken: underhållande, lättläst och karaktärerna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Bridget Jones dagbok
På spaning med Bridget Jones

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

15 mars 2017

Film: Pitch Perfect

Handling
Beca går första året på universitetet och har svårt att hitta någon passande studentförening, men låter sig motvilligt övertalas att gå med i skolans enda helt kvinnliga a capella-kör, The Bellas. I kören finns både trevliga tjejer, otrevliga tjejer och rentav skumma tjejer, vars enda gemensamma nämnare är att det låter bra när de sjunger tillsammans. Efter en mycket välbehövlig uppfräschning av repertoaren tar tjejerna sig an sina manliga rivaler i de årliga skolmästerskapen. 

Filmen är 112 minuter lång och regisserad av Jason Moore. Den är baserad på Mickey Rapkins bok med samma namn. I huvudrollerna ses bland annat Anna Kendrick, Rebel Wilson, Brittany Snow och Skylar Astin. Filmen hade svensk premiär 8 februari 2013.

Jag såg filmen 23 februari.

Mina tankar
Jag hade inga speciella förväntningar på Pitch Perfect, och det var nog till filmens fördel, för den är rätt klyschig och redan efter fem minuter är det lätt att räkna ut hur den kommer att sluta. Det känns som en typisk high school-film, men med mycket komedi- och musikalinslag.

Jag måste börja med att säga att jag är otroligt imponerad av skådespelarna som medverkar filmen. Det hade varit nog svårt att bara sjunga till musik, men att sjunga a capella måste vara betydligt svårare då verkligen allt måste stämma. Gillar att de gör moderna a capella -versioner av kända låtar, och båda gruppernas slutnummer är riktigt vassa.

Som sagt så gör skådespelarna bra prestationer, och i mina ögon så står Elizabeth Banks och Rebel Wilson för väldigt mycket av humorn. Jag gillar den karaktär som Wilson spelar, men gillar inte riktigt att hon känns så "typecastad" som den feta tjejen, Fat Amy. Å andra sidan så gillar jag att hon själv äger det uttrycket, för att ingen annan ska kalla henne det och såra henne.

Det är en härlig och underhållande film att se med många bra sånger, men ibland kan jag känna att jag saknar lite djup. Jag hade gärna velat veta mer om Beca och framförallt hennes relation till sina skilda föräldrar. Trots det så är jag väldigt intresserad av att se uppföljaren.

Även om Pitch Perfect är rätt förutsägbar, så är ändå vägen dit intressant och fylld av härlig musik!


 

14 mars 2017

Nyfiken på: Alla borde vara feminister

Ett tag har jag ju haft Länktisdag på tisdagarna, men den senaste tiden har jag bara känt mig stressad av det momentet och känt ,mig pressad att hitta saker att visa upp. Nu har jag tänkt börja med något annat och se hur det funkar. Det kommer gå till som så att jag varje tisdag visar upp en bok som jag har som TBR/Want to Read och varför jag vill läsa den. Ett sätt att visa upp böcker som jag skulle ville läsa och kanske blir jag påmind om de böckerna också.

Först ut är Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie.

Handling
Första gången Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen - det var en ton som hade passat ett yttrande som: >Du är ju för terrorism.<"

Chimamanda bestämmer sig för att göra ordet till sitt. "Alla borde vara feminister" är hennes personliga och inspirerande upprop för feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten "***Flawless".


Varför jag vill läsa den
Jag har ju läst En halv gul sol av henne tidigare i år och jag älskade verkligen den boken. Därför har jag ju också blivit mer intresserad av att läsa hennes andra böcker också. Den här boken delades ju också ut till elever i gymnasiet och man kan ju alltid hoppas på att folk faktiskt läste den.

Jag har sett hennes Ted-talk som är baserad på boken, och det är verkligen ett starkt tal. Även hennes andra Ted-talk kan rekommenderas.

Jag är riktigt sugen på att läsa den här lilla viktiga boken och jag hoppas att jag ska göra det snart.


13 mars 2017

Veckoplanering v.11


Det är så ovanligt att vara ledig tre helger på raken, men det händer ibland. Har inga speciella planer för veckan, men hoppas på  mer lästid den här veckan. Eftersom jag inte hann läsa så mycket under förra veckan, så blir det samma planering som förra veckan.

Jag håller fortfarande på med Carolines arv, hoppas verkligen att jag hinner läsa ut den nu under veckan. När jag väl läser den så tycker jag om det, men det känns riktigt aldrig som att jag tar mig någon vart.

Jag fortsätter också att läsa någon novell då och då ur Brev till min dotter. Tycker om att novellerna är väldigt personliga och drabbande. 

Nästa bok som jag tänker börja på är Flickan med snö i håret av Ninni Schulman, ser fram emot att läsa den boken, har ju hört så mycket bra saker om hennes serie. 

12 mars 2017

En smakebit på søndag: Carolines arv


Söndag och dags att vara med på en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det här ännu inte dykt upp någon smakebit hos henne, men  jag tänkte ändå dela med mig av en.

I helgen har vi bara tagit det lugnt, som så många andra gånger förut. Igår såg jag och en kompis finalen i Melodifestivalen, tyvärr tyckte jag inte att rätt låt vann, men alla tycker ju olika! Har hunnit med att läsa lite grann i helgen ändå och hoppas hinna läsa ännu lite till idag.

Just nu håller jag på med Carolines arv av Katherine Webb. Såhär långt är den riktigt bra och det ska bli spännande att se hur alla trådar knyts ihop på slutet. Jag brukar tycka om Webbs böcker, fast de ofta är lite långsamma i starten och att jag tycker kapitlen är onödigt långa.

Smakebiten kommer från sidan 142.

"Tycker du inte om det?" En axelryckning, ett höjt ögonbryn. Sedan ljudet av en bil på uppfarten. Förlamning, panik, galopperande hjärtan. Spetsade öron: kom de in på framsidan eller baksidan? Det var en kalkylerad risk och jag valde fel. Vi sprang ut på terassen precis när det gick runt huset: Meredith, pappa och, värst av allt, Henry som var tillbaka från sin kompis. Han flinade. Ett andlöst ögonblick senare grep jag tag i Dinnys arm, slet i den och så rusade vi bort över gräsmattan. Jag tror det var min barndoms största revolthandling och det var för att rädda Dinny. För att rädda honom från det som Meredith skulle säga till honom. 

11 mars 2017

Dehlis vackraste händer

Titel: Dehlis vackraste händer
Originalets titel: -
Författare: Mikael Bergstrand
Översättare: -
Serie: Göran Borg #1
Antal sidor: 378
Utgivningsår: 2012
Förlag: Norstedts
Utläst: 20/2

Handling
När Göran Borg inte surfar på en blogg för fotbollsnördar tänker han på sin exfru Mia. Karriären har gått i stå, hårfästet klättrar målmedvetet uppåt och byxlinningen spänner över magen. Sina vuxna barn träffar han bara sporadiskt och nu lär det dröja ett tag till, eftersom de ska på semester till Thailand med sin mamma och hennes nye, välbärgade man. När ett tröstlöst vinterregn vräker ner över Malmö och Göran Borg är på väg till det enahanda jobbet på informationsföretaget undrar han om livet kan bli så mycket tristare. Det kan det.

Han kan till exempel få sparken, luras iväg på en charterresa till Indien, drabbas av galopperande turistdiarré och lämnas ensam att dö på ett sjabbigt hotellrum i Jaipur.
Men så knackar det på dörren och in stiger Yogendra Singh Thakur, Yogi kallad. En indisk textilexportör i sina allra bästa och mest underbara år, om han får uttrycka det själv. Yogi tar med Göran på en yttre och inre resa till Indiens myllrande huvudstad New Delhi.


Mina tankar
När jag såg att denna skulle komma som tv-serie, blev jag genast mer intresserad av att läsa boken och satte upp författaren på min Boktolva. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av boken, men måste säga att den var riktigt underhållande och värmande.

Jag vet inte alls speciellt mycket om Indien, annat än det jag snappat upp från skolan och en del filmer, som t.ex. Slumdog Millionaire. Göran Borg råkar verkligen ut får en rejäl kulturkrock när han för första gången möter Indien. Jag är riktigt imponerad av Bergstrands beskrivningar av landet och framförallt New Dehli, jag kan verkligen se alla miljöer framför mig och känna dofterna av staden. Det märks att författaren själv har bott i Indien. Dehlis vackraste händer känns som en sorts kärleksförklaring till landet och staden.

Karaktärerna är mint sagt intressanta, men den karaktär som jag tycker allra bäst om är Yogi, han är en frisk fläkt och öppnar verkligen upp Görans ögon och att se livet från den ljusa sidan. Göran tycker jag känns rätt "gubbig" och från början har jag svårt att sympatisera med honom och jag upplever han som väldigt gnällig, men under bokens gång börjar han i alla fall förändras.

Man får verkligen en rundtur i Indien när man läser Dehlis vackraste händer och jag gillar att boken även belyser några av de problem som landet har, bland annat barnarbete och kvinnornas roll i samhället.

3 bra saker med boken: Indien. beskrivningarna, huvudkaraktärerna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Författaren ingår i min Boktolva.

10 mars 2017

Att läsa i helgen

Tänkte att jag skulle visa vad jag tänker läsa i helgen. Även den här helgen ska jag fara hem och vi ska bland annat fira pappa, som fyller år på måndagen. Sen är det ju också final i Melodifestivalen som man måste se.

Jag har inte alls hunnit läsa speciellt mycket under veckan, men hoppas att hinna läsa lite mer under helgen. Jag håller på med Carolines arv av Katherine Webb, så här långt är den  bra men jag tycker tempot är lite för långsamt, men jag hoppas att det tar sig. Jag gillar ju historiska romaner och familjehemligheter.


Jag håller också på med novellsamlingen Brev till min dotter, har hunnit läsa några stycken än så länge. Tycker det är himla roligt att få läsa noveller emellanåt, det passar perfekt om man inte har så mycket tid till att läsa eller bara vill ha en kortare historia.

Film: Love by the book

Handling
A bookstore owner and hopeless romantic meets the man of her dreams and tries to save her business with the help of a business consultant. She discovers what she needs to make the fairytales she bases her love life on true in this romance story. Throughout the movie, she also tries to help her younger sister work through her recent engagement and prepare for the wedding.

Filmen är 90 minuter lång och regisserad av David S. Cass Sr. I huvudrollerna ses bland annat Leah Renee, Kristopher Turner och Cherilyn Wilson. Filmen hade premiär 3 december 2014.

Jag såg filmen 12 februari.

Mina tankar
Hade inga speciella förväntningar på den här filmen, annat än helt okej underhållning. Det var precis det som jag fick också. Av någon anledning har jag fastnat för en del av Hallmarks filmer, de är bra underhållning för stunden och filmerna lämnar en med en härlig känsla efteråt.

Love by the book är verkligen förutsägbar, men det är väl de allra flesta romantiska komedier. Det som först gjorde mig intresserad av filmen, var just det att den utspelar sig till stora delar i en bokaffär och handlar en hel del om böckers kraft. Sen finns det också flera referenser till litteratur, bland annat Jane Austen.

Emma är en väldigt romantisk person, nästan för romantisk för sitt eget bästa, men hon är en härlig karaktär och de scener som jag tycker är allra bäst är när hon och Eric försöker få hennes affär att bli ännu bättre.

Själva kärlekshistorian är väldigt uppenbar och man vet efter fem minuter ungefär hur filmen kommer att sluta, men vägen dit var i alla fall underhållande. Vissa stunder är den på gränsen till för sockersöt och klyschig, men det får man kanske förvänta sig när man ser en film som denna.


 

9 mars 2017

Four: A Divergent Collection

Titel: Four: A Divergent Collection
Originalets titel: -
Författare: Veronica Roth
Översättare: -
Serie: Divergent #0.1-0.4
Antal sidor: 304
Utgivningsår: 2014
Förlag: Katherine Tegen Books
Utläst: 19/2

Handling
Fans of the Divergent trilogy by #1 New York Times bestselling author Veronica Roth will be thrilled by Four: A Divergent Collection, a companion volume that includes four pre-Divergent stories plus three additional scenes from Divergent, all told from Tobias's point of view. 

The first three pieces in this volume—"The Transfer," "The Initiate," and "The Son"—follow Tobias's transfer from Abnegation to Dauntless, his Dauntless initiation, and the first clues that a foul plan is brewing in the leadership of two factions. The fourth story, "The Traitor," runs parallel with the events of Divergent, giving readers a glimpse into the decisions of loyalty—and love—that Tobias makes in the weeks after he meets Tris Prior.

Mina tankar
När jag nu hade läst Allegiant som ju var den sista delen i serien, bestämde jag mig för att även läsa de noveller som hörde till serien. För fans av Roths serie är den ett intressant komplement till de övriga böckerna och man lär känna Four ännu bättre och lär sig också mer om hans bakgrund.

Jag tycker speciellt om novellen som handlar om Four och hans relation till sin far och de händelser so leder upp till att Four väljer sin nya falang. Jag tycker också om att man lär känna Four innan han träffar Tris, eftersom novellerna utspelar sig före Divergent.

I The Traitor får man följa händelserna ur Divergent men som sagt ur Fours perspektiv, vilket jag tyckte var intressant.

Som sagt så tyckte jag om denna novellsamling och att man lärde känna Four bättre och den är ett bra komplement till de övriga böckerna.

3 bra saker med boken: lär känna Four bättre, ett bra komplement till serien, intressant

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Divergent
Insurgent
Allegiant

8 mars 2017

Tv-serie: Seinfeld säsong 2

Handling

Jerry Seinfeld is a very successful stand-up comedian, mainly because the people around him offer an endless supply of great material. His best friend is George, a bald, whiny loser who craves the kind of success Jerry has, but is never willing to do what it takes to get it. Jerry's neighbor Kramer often barges into his apartment and imposes onto his life. In the second episode Jerry's former girlfriend Elaine comes back into his life, and the four of them are able to form a friendship together.

Säsong 2 hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses Jerry Seinfeld, Jason Alexander, Michael Richards och Julia Louis-Dreyfus.

Jag såg klart säsongen 14 februari.

Mina tankar
Den andra säsongen tycker jag är ännu bättre än den första, dels har man lärt känna karaktärerna och de utvecklas också vidare. Speciellt Kramer utvecklas och just nu hör han till en av mina favoriter, dels på grund av att han är något galen men också på grund av hur Richards spelar honom och den fysiska komiken. Stand-up-scenerna är också riktigt roliga, trots att de har långt över 20 år på nacken så håller många av skämten och man kan relatera till dem på något vis.

I och med att jag äger hela boxen så finns det också en hel del extramaterial och jag kan också se avsnitten i rätt ordning. I USA ändrade de ordningen hej vilt och visade avsnitten i fel ordning, vilket gjorde att man tappade litet av sammanhanget. Sen är det också kul att kunna se bloopers, de måste onekligen ha haft väldigt roligt när de spelade in, och att kunna höra skådespelarnas tankar kring vissa avsnitt och hur avsnitten influerades av erfarenheter ur verkliga livet. Sen tycker jag också det är rätt skönt att avsnitten är så pass fristående som de är, även fast en del saker återkommer under säsongens gång.

Redan i den andra säsongen finns det några riktigt bra scener som jag tycker är minnesvärda och jag är väldigt imponerad över skådespelarna. Seinfeld bygger till stora delar på dialog och det gäller för dem att hålla lågan uppe. Visst finns det inslag av mer fysisk komik där det bara ser roligt ut, men till största delen bygger det bara på samtal om vardagliga saker.

Säsongen sista avsnitt  handlar om att Jerry och Elaine blir tillsammans igen och det gjorde egentligen bara på grund av tv-bolagets krav och för att det då gick rykten om att serien skulle läggas ned. Kan inte påstå att det är mitt favoritavsnitt, även om den första scenen är hysteriskt rolig. Hela den romantiska relationen mellan de två karaktärerna kändes bara forcerad och det hade aldrig hintats om det tidigare.

Seinfeld är en riktig klassiker och den är mycket roligare än vad jag hade förväntat mig, trots att serien börjar vara så pass gammal känns den unik i sitt slag och den underhåller än.

Seinfeld säsong 1

7 mars 2017

15 frågor om vårvintern

Johanna på Johannas deckarhörna har skapat en enkät för oss bokbloggare att göra nu under vårvintern. Jag hakar på och gör den jag också!

Semlor eller våfflor?
Jag tycker om både ock, men måste jag välja så väljer jag våfflor med egen hjotronsylt och grädde. Det är så otroligt gott! Brukar också äta semlor, men har kommit underfund med att jag inte är speciellt förtjust i kardemummasmaken.

På spåret eller Sveriges mästerkock?
På spåret alla gånger! Jag ser mycket hellre på frågesport än matlagning. Extra roligt är det också när man kan en del av frågorna!

Bokrea eller pocketkampanj?
Tycker aldrig att jag hittar något intressant på bokrean, pocketkampanj 4 för 3 däremot är farligare saker...

Längdskidor eller alpint?
Omöjligt att välja bara en! Jag älskar att se längdskidor, alpint och skidskytte på tv!

Bokaktuella Camilla Läckberg (Häxan) eller Birgitta Ohlsson (Duktiga flickors revansch)?
Måste erkänna att jag har  lite svårt för Birgitta Ohlsson, och jag längtar faktiskt efter att läsa Häxan.

Tulpaner eller snödroppar?
Kan typ inget om blommor, men jag tycker om tulpaner och att det finns så många olika sorter.

Vasaloppet eller Oscarsgalan?
Jag kan tycka det är jätteroligt att se på alla snygga klänningar på Oscarsgalan, men om jag måste välja så väljer jag Vasaloppet, det är verkligen en folkfest och jag tycker om att titta på det.  Skulle också vara väldigt kul att åka det någon gång under livet.

Långkok eller hämtpizza?
Har ingen större erfarenhet av långkok, men generellt sett är det ju godare med hemlagat!

Klassiker eller nyutkomna böcker?
Tycker det är roligt att läsa klassiker ibland, men jag läser nog mest lite nyare böcker.

Melodifestivalen eller P2-konsert?
Klassis musik är inte min grej, så då vinner nog Melodifestivalen även fast jag inte tycker om att hela tävlingen är så utdragen. Jag har inte sett några av deltävlingarna, men ska i alla fall se finalen med en kompis.

Pollenallergi eller blixthalka?
Har aldrig haft pollenallergi, men väljer nog hellre det än blixthalka när man ska köra bil.

Böcker som utspelar sig i Paris eller London?
Beror lite på i vilken tid boken utspelar sig, jag tar hellre andra världskrigets Paris än nutida. När det gäller böcker som utspelar sig i modern tid vinner London.

Ishockey eller bandy?
Helst inget, hatar bägge två. Men om jag måste välja nåt att se så är det nog ishockey.

Bokaktuella JNesbø (Törst) eller Johannes Anyuru (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar)?
Jag har bara läst en enda bok om Harry Hole, men väljer nog det bekanta alternativet.

Blåmesar eller domherrar?
Kan inte heller nåt om fåglar, men när jag var liten tyckte jag i alla fall om domherrar.

Länktisdag #40

1. 



2. 


3. Det har äntligen släppts en teaser till Deadpool 2. Jag längtar verkligen tills man får se den filmen.

6 mars 2017

Veckoplanering v.10


Den här veckan jobbar jag måndag till fredag, det är något som jag inte brukar göra så ofta men det händer ibland. Jag har i alla fall några lite kortare dagar, vilket känns skönt. Jag hoppas att jag ska hinna läsa en del, men jag vet att under veckan brukar jag inte hinna läsa så mycket. Förra veckan hann jag ändå med att läsa det jag hade planerat, vilket jag ändå får känna mig rätt nöjd med.

Idag tänker jag försöka börja med Carolines arv av Katherine Webb. Ser verkligen fram emot att läsa den, det låter så himla härligt med engelsk landsbygd och gamla gods och familjehemligheter.

Jag har också tänkt börja med novellsamlingen Brev till min dotter, tänker att det passar bra att läsa en novell här och där om jag bara har lite tid över och inte vill sätta mig med en bok.

Det är väldigt länge sedan jag läste en deckare, så om jag hinner tänker jag börja med Ninni Schulmans Flickan med snö i håret. Författaren ingår i min Boktolva och jag ser verkligen fram emot att läsa hennes bok, då jag hört väldigt mycket bra saker om hennes deckarserie.

5 mars 2017

En smakebit på søndag: Midnattssolens timme


Söndag och dags att vara med på en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det här ännu inte dykt upp någon smakebit hos henne, men  jag tänkte ändå dela med mig av en.

 I helgen har jag varit hemma och bara tagit det lugnt och sett en hel del på skidåkning på tv. Igår var vi dessutom på 60-årskalas och idag ska vi se Vasaloppet och senare femmilen fårn Lahtis, så det blir en heldag framför tv:n. Jag hoppas ändå att få en del tid över till läsning. 

Just nu håller jag på med Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck, det är en uppföljare till I vargavinterns land. Såhär långt är boken rätt bra, men jag tycker tempot är lite segt och att det kanske är lite för mycket beskrivningar. Något som jag däremot gillar är att den utspelar sig i Lappland. 

Smakebiten kommer från sidan 131.

Jag kammar håret och tovorna står rakt upp i luften så att min rosa hjässa syns. När jag var barn hade en av tupparna på vår lantegendom någon sjukdom och tappade en massa fjädrar. Jag minns det fula gropiga skinnet, och hur det ryckte i huden när han gick. Han visste hur han såg ut. Jag pressar handen mot hjässan i ett försök att platta till de spretiga hårtestarna, och smärtan i bröstet drar ihop mitt ansikte till något oigenkännligt. Det väser ut, säger jag till mig  själv. Ändå känner jag min inte bättre. 

4 mars 2017

Rosie Potters lyckliga liv efter detta

Titel: Rosie Potters lyckliga liv efter detta
Originalets titel: The Happy Ever Afterlife of Rosie Potter (RIP) (2014)
Författare: Kate Winter
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: -
Antal sidor: 280
Utgivningsår: 2016
Förlag: Massolit
Utläst: 13/2

Handling
Rosie Potter vaknar upp med världens baksmälla. Men inte i sin vildaste fantasi kan hon gissa hur illa det faktiskt är: hon är död. I sin nya skepnad som spöke (och för evigt fast i sin fula flanellpyjamas) försöker Rosie lista ut vem det är som har tagit livet av henne. Snart inser hon att hennes älskade pojkvän är en otrogen skitstövel och lögnare. Är han kapabel till mord?

Rosie ger sig ut för att lösa mysteriet med sitt eget olyckliga slut. Men när hon inser att hon börjar få känslor för en viss person, känslor som inte har ett dugg med död och hämnd att göra, blir tillvaron om möjligt ännu krångligare. För hur kan man ha ett kärleksliv om man är död?


Mina tankar
Har varit väldigt sugen på denna bok rätt så länge, både omslaget och handlingen gjorde att jag trodde att det var en bok som skulle passa mig helt perfekt! Däremot så började jag känna mig stressad över att jag var tvungen att läsa den innan den skulle återlämnas till  biblioteket.

Rosie Potters lyckliga liv efter detta är en riktigt underhållande och rolig bok. Jag gapskrattar flera gånger och det är så lätt att se allting framför sig och de situationer som Rose och hennes anhöriga hamnar i när hon har dött. Det är inte direkt någon djup bok, men det är himla bra underhållning för stunden och den är svår att släppa ifrån sig.

Det finns som sagt gott om skrattframkallande episoder i denna bok, en av mina favoriter är när Rose börjar spöka för sin pojkvän som ju varit otrogen. Ibland blir den på gränsen till löjlig, men man får ha överseende med det. Det finns även stunder av lite mer allvar, när Roses familjemedlemmar börjar reflektera över hennes liv och vad hon betytt för just dem.

Rosie Potters lyckliga liv efter detta är ett riktigt litet lyckopiller och måste vara en perfekt bok när man vill muntra upp sig själv. Den är dessutom riktigt snabbläst och jag läste ut den på en dag, vilket var länge sedan jag gjorde med en bok sist. Måste också tillägga att jag älskar titeln, jag brukar gilla lite länge och omständliga titlar.

3 bra saker med boken: underhållande, lättläst, rolig

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

3 mars 2017

Helgfrågan v.9


Jag har kommit hem för ett tag sedan, och sitter nu och kollar på finalen i På spåret. Till min förvåning har jag såhär långt kunnat några av svaren, vilket alltid är roligt.  Ska bli så skönt att vara ledig i helgen efter en lite körig vecka på jobbet, dessutom har vi en 60-årsfest att se fram emot i morgon. Tänkte i alla fall att jag skulle ta och svara på helgfrågan, som Mia håller i.

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Jag kan inte påstå att jag har speciellt lätt för att gråta när jag läser. Precis som många andra tycker jag det kan vara jobbigt och obehagligt att läsa om barn eller djur som far illa eller människor som dör i svåra sjukdomar eller på något annat chockande sätt.

Jag kan inte säga att det är något speciellt som kan få mig att gråta, men det är klart att det känns när ens favoritkaraktär dör i böcker eller de råkar ut för hemska saker. En del sorgliga böcker kan också få mig att gråta, men jag gillar inte riktigt när författare spelar på ens känslor och vill att man ska gråta, fast i och för sig så ska ju böcker få en att känna saker.

Som sagt så gråter jag väldigt sällan när läser, men några böcker som faktiskt framkallade tårar var John Greens The Fault In Our Stars, Livet efter dig av Jojo Moyes och Himlen börjar här av Jandy Nelson.

Helgens läsning

Den här helgen ska jag fara hem efter jobbet idag, för på lördagen ska vi fara på 60-årskalas, vilket ska bli roligt. Har inga andra speciella planer inför helgen, kommer nog bli en del sittande framför tv:n och skid-VM i Lahtis skulle jag tro. Ikväll är det ju också final i På spåret, vilket man ju måste se.

Jag har precis börjat med Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck, det jag gillade med hennes förra bok var bland annat att den utspelade sig i Lappland och det verkar även denna göra. Den är inte så väldigt tjock så jag hoppas att jag ska hinna läsa ut den under helgen. 


Om jag nu hinner läsa ut den så är nästa bok som står på tur Carolines arv av Katherine Webb och på papperet låter det som en bok som passar mig perfekt.

2 mars 2017

Månadens bästa bok: februari


Månadens bästa bok är en utmaning som Mia håller i. Deltog i den utmaningen även förra året, och fortsätter med den i år. Utmaningen är helt enkelt att välja ut den bästa boken man läst varje månad.

Läste väldigt många bra böcker i februari, men en bok som verkligen stack ut var Stora små lögner av Liane Moriarty. Jag var väldigt spänd på att läsa den och rädd för att den inte skulle uppfylla mina förväntningar, men den gjorde den med råge! Jag är särskilt förtjust i hur Moriarty bygger upp berättelsen och att man hela tiden måste läsa vidare för att räkna ut vad som har hänt. Det är också en bok som man kanske bör läsa utan att veta så mycket om den innan, men jag kan verkligen rekommendera den.

Månadsutvärdering februari 2017

Lästa böcker i februari:
1. Stora små lögner - Liane Moriarty
2. Allegiant - Veronica Roth
3. Rosie Potters lyckliga liv efter detta - Kate Winter
4. Four: A Divergent Collection - Veronica Roth
5. Dehlis vackraste händer - Mikael Bergstrand
6. Mad About the Boy - Helen Fielding

Manliga författare: 1
Kvinnliga författare: 4

Amerikanska författare: 1

Australiensiska författare: 1
Engelska författare: 1
Irländska författare: 1
Svenska författare: 1

Antal lästa sidor: 2347
Medelbetyg: 3.6

Snyggast omslag: Rosie Potters lyckliga liv efter detta

Månadens bästa bok: Stora små lögner
Månadens överraskning: Rosie Potters lyckliga liv efter detta
Månadens besvikelse: -

Kommentar
Med tanke på att februari är den kortaste månaden så är jag riktigt nöjd med läsningen! Känns som att jag börjat komma in i ett bra läsflyt nu och jag bara läser för att jag tycker om det och inte känner mig tvingad att göra det. Det blev flera lite mer lättsamma böcker, och det är något som jag saknar att läsa och önskar att jag gjorde det mer. Dit hör ju t.ex. både Dehlis vackraste händer och Rosie Potter.

Kändes också himla skönt att avsluta Roths serie, speciellt när jag hade tänkt läsa Allegiant redan förra året. Jag hade blivit spoilad på slutet, men det gjorde faktiskt inte så mycket och jag tyckte den var rätt tänkvärd och kan faktiskt starta en del diskussioner om vissa ämnen.

Om månadens bästa: Otroligt spännande och jag älskade berättarstilen.
Om månadens överraskning: Mycket mer underhållande och roligare än jag trodde den skulle vara.


Filmer och Tv-serier:
Barnmorskan i East End S6E3-S6E6
The Big Bang Theory S10E14-
Big Little Lies S1E1-S1E2
Bones S12E5-S12E8
Harry Potter and the Chamber of Secrets
Hotell Transylvanien
Love by the Book
Parks and Recreation S4E1-S4E22
Pitch Perfect
Royal Pains S1E4-S1E12
Seinfeld S2E1-S2E13

Månadens bästa: Barnmorskan i East End
Månadens överraskning: Hotell Transylvanien
Månadens besvikelse: The Big Bang Theory

Kommentar
Även denna månad har det blivit rätt mycket serier, men även en hel del film. Anledningen till det är nog att i och med att jag jobbade så pass många helger så var film verkligen det perfekta sättet att koppla av på kvällen innan man var ledig.

Det är riktigt kul att jag kan hänga med i Big Little Lies från början, som ju är baserad på Moriartys roman. Nu har jag ju boken i väldigt färskt minne och jag funderar lite på hur det påverkar mitt omdöme av serien. Än så länge är den bra, men jag saknar lite av spänningen. Men mycket kan hända i de avsnitt som är kvar.

Parks and Recreation hör ju numera till mina favoriter och den fjärde säsongen är riktigt vass. Är rätt otroligt att en film som handlar så pass mycket om politik kan vara så oerhört rolig.

Om månadens bästa: Ett otroligt bra brittiskt drama av hög kvalitet, både mycket glädje och sorg.
Om månadens överraskning: Hade inga speciella förväntningar, jag togs verkligen med storm.
Om månadens besvikelse: Känns som att Big Bangs storhetstid börjar vara förbi, det är helt enkelt inte roligt längre. 

1 mars 2017

Film: Harry Potter and the Chamber of Secrets

Handling
Bilar flyger, träd slår tillbaka och en mystisk husalf kommer för att varna Harry Potter. Så startar det andra året av hans förtrollande resa till en värld fylld av trolldom. Under det här året på Hogwarts, talar spindlar, brev skriker och Harrys förmåga att tala med ormar får hans vänner att bli misstänksamma mot honom.

Filmen är 161 minuter lång och regisserad av Chris Columbus. I huvudrollerna ses bland annat Daniel Radcliffe, Rupert Grint och Emma Watson. Filmen hade svensk premiär 22 november 2002.

Jag såg filmen 9 februari.

Mina tankar
Tycker att denna är rätt så annorlunda jämfört med den första filmen, det märks att barnen har blivit ett år äldre och de ser inte riktigt lika barnsliga ut heller. Sen är den också betydligt mörkare än sin föregångare.

Trots att den är betydligt mörkare så är det fortfarande en film som passar bättre för barn. Den är ändå riktigt spännande och underhållande. Gillar att mitt i häftiga action-scener så finns det humor och komik. Jag tänker först och främst på Weasleys flygande bil och senare även Gilderoy Lockhart.

Skådespelarna känns också helt rätta för sina roller och de gör genomgående bra prestationer om man tänker på deras låga ålder. Jag upplever det som att Radcliffe, Watson och Grint verkligen är i sina roller. Sen älskar jag också Maggie Smith!

I den här filmen gör även Dobby sin entré. I böckerna blev han en av mina favoriter och jag hoppas han återkommer i de andra filmerna också.

Den första filmen hade inte några bra specialeffekter, men det märks att de har blivit betydligt bättre. Det är fortfarande tydligt att de är datagjorda, men de är mycket snyggare och ser mer livfulla ut.

Ni kan läsa min recension av boken HÄR.