Svärdet Och Spiran - Ken Follett

Originalets titel: The Pillars Of The Earth
Författare: Ken Follett
Översättare: Gunilla Lundborg
Antal Sidor: 1063
Utgivningsår: 2008
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: "Småpojkarna var där i god tid före hängningen."

I 1100-talets krigshärjade England dras staden Kingsbrige motvilligt in i den blodiga konflikten mellan kungen och hans stormän. Allt invånarna vill är att leva sina liv, så gott det går i en tid präglad av hungernöd och krig. Allt prior Philip vill är att få bygga sin katedral. Med sig har han byggmästaren Tom, besatt av katedralbygge och kärleksdrömmar. Mot sig har de maktens män - brutala som riddar William eller baksluga som biskop Waleran. Det tar en mansålder att bygga kristenhetens högsta katedral. Men varken missväxt eller inbördeskrig kan hejda Philips och Toms drömmar om en bättre och tryggare värld för alla.

Med andlös spänning och stor kunskap återskapar thrillermästaren Ken Follett de medeltida byggmästarnas myllrande värld och skildrar krig och kärlek i en tid som kan te sig fjärran vår, men vars människor tärs av samma begär och behov som vi.

"Läs själva. Det här är en roman man riktigt förlorar sig i." (Cosmopolitan)

Jag bara älskar den här boken! Den har nästan allt: kärlek, svek, död, spänning och oförglömliga karaktärer. Först trodde jag att boken skulle vara svår att läsa, på grund av hur tjock den är, men det var den inte alls, den var lätt, rolig och spännande att läsa. Jag tycker att karaktärerna är spännande och färgstarka. Min favoritperson i boken måste vara Aliena, jag beundrar hennes mod och styrka.

Det enda som jag tycker är dåligt med boken är att Follett använder sig av en massa byggnadstekniska termer. Jag vet att de behövs för att beskriva katedralbygget, men jag tycker den blir lite småtråkig av att läsa klerestoriet, arkader, gallerier, stävpelare och allt vad det nu är.

Jag förundras av hur många starka och självständiga kvinnor det fanns under medeltiden. Jag måste säga att jag blev lite förvånad när jag läste om Ellen och Aliena, de var ju så starka! Jag bara förutsatte att det var männen som hela tiden styrde och ställde, men så var det ju inte alls!
   En annan sak som jag tänkte på var relationen/erna mellan Tom, Alfred och Jack. Jag förstår inte hur Tom hela tiden kan stå på Alfreds sida, när det (enligt mig) är Jack som hela tiden har gjort det rätta även om han har provocerat Alfred. Jag blir så irriterad! Men till slut känns det ändå som om Tom faktiskt inser att Jack är hans son mer än Alfred.

Mitt betyg: 10/10