Titel: I de lugnaste vatten
Originalets titel: -
Författare: Viveca Sten
Serie: Morden i Sandhamn #1
Anta sidor: 313
Utgivningsår: 2008
Förlag: Forum
Läst: 30/8 - 5/9
Första meningen: "Det var alldeles stilla, så rofyllt som det bara är på vintern, när skärgården tillhör den bofasta befolkningen och sommarens högljudda gäster ännu inte tagit öarna i besittning."
Handling
Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En manskropp inlindad i ett fisknät flyter i land på öns västra strand.
En dryg vecka senare hittas en kvinna brutalt mördad inte långt därifrån och Thomas Andreasson från Nackapolisen får ta sig an fallet.
Ledtrådarna är få. Vad hade de döda för anknytning till Sandhamn? Vilka hemligheter gömmer sig i det lilla samhället? Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar sig Thomas in i utredningen. Till sin hjälp får han oväntat barndomskamraten Nora Linde, som är fritidsboende på ön.
En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar alltmer. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare ett liv går till spillo ...
Vad jag tycker
Det här är alltså den första delen i "Morden i Sandhamn", men jag läste den andra boken före så därför visste jag redan lite grann om hur det skulle gå. Jag tror att jag skulle tyckt bättre om boken om jag hade läst den i ordning.
Den är väldigt lättläst och den har korta kapitel så sidorna flög iväg ganska snabbt, särskilt mot slutet som av riktigt spännande. Jag tycker att det var ett bra tempo i boken och den var behaglig att läsa. Miljöerna tycker jag var väldigt vackert beskriva och jag kunde se Sandhamn framför mig. Jag gillade blandningen mellan privatlivet och själva utredningen, jag tyckte det låg på en lagom nivå. Jag gillar hur Sten skildrar polisarbetet och jag blev verkligen uppslukad av utredningen och tyckte den var spännande, även om jag visste ungefär hur det skulle gå efter att ha sett TV-serien.
Karaktärerna tycker jag känns trovärdiga, men jag har väldigt svårt för Noras make Henrik. Jag gillar inte hans attityd mot Nora och sina barn och han är ganska självisk om jag får säga vad jag tycker. Jag gillade speciellt Thomas som karaktär. Dessutom kände jag det som att jag fick mer förståelse för Gubben, Thomas chef.
"I de lugnaste vatten" är en härlig, somrig kriminalroman där man kunde luta sig tillbaka och bara sjunka in i berättelsen.
Jag ger boken 3.0.
Jag har tidigare läst "I den innersta kretsen" av samma författare.
Jag tycker som du. Henrik är en skitstövel medan Thomas är väldigt lätt att tycka om!
SvaraRaderaJa, och jag tycker att det förstärktes i TV-serien.
RaderaDu är utmanad på min blogg, på "Fem frågor, fem svar"-inlägget ;)
SvaraRadera