11 december 2014

Crash

Handling
Fördomens fula ansikte visar sig bland alla raser och klasser. Osäkerhet och rädslan för det obekanta styr våra tankar, påverkar vårt handlande och kulminerar i hat och vrede.En het dag i Los Angeles sker en bilolycka. Detta för samman en rad människors liv. Alla inblandade tvingas göra val som ställer deras moral på sin spets och som medför konsekvenser som de sedan får leva med resten av sina liv. Detta är en laddad skildring av ett rasistiskt Los Angeles där polisen är korrupt och rättväsendet har surnat.

Filmen belönades med en Oscar 2005 för bästa film.

Filmen spelades in 2004 och regisserades av Pauk Haggis. I huvudrollerna ses bland annat Brendan Fraser, Sandra Bullock,  Matt Dillon, Jennifer Esposito, Thandie Newton och Ryan Philippe.




Mina tankar
Vi såg den här filmen på skolan, i kursen Etik och människans livsvillkor för att få se vilka kulturkrockar och se vilken roll socialisationen spelade. Jag brukar inte tycka om draman, men den här filmen var ruskigt bra och spännande. Från början fattade man inte alls hur allting hängde ihop, men det klarnade eftersom och gjorde filmen ännu bättre. Alla karaktärer och händelser hängde ihop.

Filmen utspelar sig några år efter 11:e september och det märks i vissa repliker. Det finns mycket rasism och diskriminering i filmen och den känns väldigt realistisk. Det var intressant att få följa de olika människoöden som knöts ihop och man fick se människornas både goda och onda sidor. Allt var inte bara svart eller vitt.

Filmen är väldigt berörande, gripande och oförutsägbar när man ser den första gången. Man kunde ana vad som kunde hända, men allt var inte som man trodde. Många av scenerna är väldigt starka och får mig också att fundera.

Det är inte bara ett drama, det är så mycket mer. Flera gånger satt jag och visste vad som skulle hända, men man blev ändå chockad när det hände. Det finns många scener som gjorde starkt intryck på mig, bland annat scenen med polisen som räddar en kvinna ur en brinnande bil och scenen med den lilla flickan som springer till sin pappa för att hälsa honom. Vad som sen händer är ofattbart.

Filmen lurade mig faktiskt lite grann och jag tyckte om det. Jag gillade hur man gick tillbaka i tiden för att se vilka händelser som ledde fram till början på filmen. Den har ett väldigt öppet slut och på ett sätt tycker jag att det passar.

Filmen är verkligen sevärd och välförtjänt av sin Oscar. Om ni inte har sett den, tycker jag att ni ska göra det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar