Lejontämjaren

Titel: Lejontämjaren
Originalets titel: -
Författare: Camilla Läckberg
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien #9
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 9/12

Första meningen: "Hästen kände lukten av skräck redan innan flickan kom ut ur skogen."








Handling
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen  kommer som från ingenstans och hinner inte väja.
   När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är stor att hon inte är ensam om sitt öde.
   Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.

Mina tankar
När jag väl började läsa Lejontämjaren så gick det väldigt fort att läsa ut den. Jag tycke den var väldigt spännande och lättläst. Jag läste den senaste boken i serien för ca. ett halvår sedan, men jag hade ändå hunnit glömma mycket från den.

Jag tycker att detta är en av Läckbergs bättre böcker om jag ska vara ärlig. En del tidigare delar var väldigt tröga och jag kände mig inte så engagerad i böckerna. Denna är ett undantag. Jag fängslades redan från början av karaktärerna och framförallt miljön, som jag tycker än riktigt bra. Det utspelar sig på vintern och hästarna har en ganska stor plats i boken och jag gillade det.

Såklart finns det mindre bra delar och saker som jag stör mig ganska mycket på. Erica lyckas alltid bli indragen och ofta försatt i livsfara. Jag tycker att hon borde har lärt sig något efter allt hon varit med om... Jag vet att man måste vänja sig med att de alltid blir indragna på ett eller annat sätt, men det stör mig. Det skulle vara intressant att läsa om hur det skulle vara om Erica inte blev indragen i ett mordfall. Jag blir också väldigt irriterad på Patrik och att han alltid berättar allt om pågående utredningarna för henne. Har han aldrig hört talas om sekretess?

Jag tycker faktiskt bra om de flesta huvudkaraktärerna och jag hoppas att Läckberg lämnar Anna och Dan ifred nu och inte utsätter dem för några fler prövningar. Jag brukar inte vara så förtjust i Mellberg, men i den här boken så upplevde jag att han faktiskt hade relevanta åsikter och inte bara tog åt sig äran för andras arbete. Han var inte lika odräglig som han har varit i vissa andra böcker. En annan karaktär som jag tyckte bra om var Gösta och den förståelse och medkänsla han visade de anhöriga.

Allt som allt gillar jag boken och jag tyckte också om slutet, även om jag blev lite förvirrad ett tag. Boken var till viss del lite förutsägbar, men  jag kunde ändå inte räkna ut helt hur det skulle sluta. Jag är positivt överraskad att boken var så pass bra och jag upplevde att slutet var passande. Det var inte sådär rosenskimrande, utan det fanns något mörkt över det hela, som åtminstone jag uppskattade.

Nu tänker jag hoppas på att det kommer åtminstone ytterligare en del i serien. Jag har inte alltid varit så förtjust i serien, men den här boken är en av de bättre i serien.

Betyg: 4/5

Andra delar i serien:
1. Isprinsessan
2. Predikanten
3. Stenhuggaren
4. Olycksfågeln
5. Tyskungen
6. Sjöjungfrun
7. Fyrvaktaren
8. Änglamakerskan

Tidigare läst av denna författare: 
Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan.

HÄR finns en smakbit ur boken.