Nu har jag äntligen helg och det tänkte jag fira med Annikas bokbloggsjerka. Det känns verkligen skönt att få vara ledig en vecka! Jag hade inte energin till att svara på jerkan igår, först hade jag haft praktik hela dagen och sen skulle jag köra hem på kvällen så jag var ganska trött när jag kom hem. Helgens fråga är:
Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.
När man läser en bokserie så tror jag väldigt ofta att det finns böcker som man tycker är sämre och böcker som man tycker bättre om. Jag läser ganska många serier och vill läsa ännu fler, men jag vill gärna börja från början och det betyder att jag måste läsa ikapp. När jag läser ikapp en serie försöker jag att inte läsa alltför många delar på raken, då tror jag att man lätt bli ganska less på en serie, även om den kanske är bra.
Jag har väldigt svårt för att avsluta en serie, jag vill gärna följa den till slutet. Några serier som jag egentligen har tröttnat på är Malin Fors av Mons Kallentoft, men jag håller på att läsa ikapp serien ändå. Jag tyckte att några av de första böckerna var riktigt bra, medan en del har varit riktigt dåliga. Fast jag måste säga att Vattenänglar, var bättre än vad jag trodde den skulle vara. En annan serie som jag tycker har blivit sämre, med undantag för den senaste boken, är Camilla Läckbergs Fjällbackaserie.
▼
28 februari 2015
27 februari 2015
Expeditionen: Min kärlekshistoria
Titel: Expeditionen: min kärlekshistoria
Originalets titel:-
Författare: Bea Uusma
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Utläst: 21/2
Första meningen: "Jag hatar att frysa."
Handling
11 juli, 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig tillbaka till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar. I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?
Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i polartraktens permafrusna jordlager. Hon reser till Nordpolen mer isbrytare och över packisen med helikopter. Hon tillbakavisar vedertagna teorier och finner helt nya bevis. Historien om världens mest misslyckade expedition rymmer laboratorieprov, söndervittrade dagbokssidor och ett stulet revben o ett vadderat kuvert på ICA Dalagatan. Men det här är också en berättelse om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person, som hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.
Mina tankar
Jag har länge varit intresserad av att läsa denna bok och jag har hört väldigt många som tyckt bra om den. Jag läste den illustrerade utgåvan och jag tyckte det var väldigt intressant att se bilderna, det gjorde att det kändes mer.
Egentligen är inte detta min typ av bok,det är nästan så långt ifrån det går att komma. Att allt det här har hänt på riktigt gör att det känns ännu mer när man läser, det är ingenting som är påhittat utan allt är sant. Nu i efterhand förstår man ju att hela expeditionen var dömd att misslyckas.
Boken är väldigt lättläst, spännande och intressant. Det blir aldrig tråkigt att läsa och jag vill hela tiden ha mer. Jag gillar hur man får ta del av Beas expedition och jag smittas av hennes besatthet. Jag tycker om bokens upplägg, det är korta stycken och det varvas med dagboksanteckningar, brev och bilder. Dessutom tycker jag det är väldigt intressant att läsa om teorierna kring dödsorsakerna, det är sådant som man bara kan spekulera i och det kanske inte är säkert att man kommer få reda på det någon gång.
Detta är hittills årets bästa bok och jag är verkligen glad att jag läste den och utmanade mig själv att läsa något som jag annars inte brukar. Om ni inte har läst den, så gör det!
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Kaosutmaningen 2015: Läs en bok om att resa (22)
Originalets titel:-
Författare: Bea Uusma
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Utläst: 21/2
Första meningen: "Jag hatar att frysa."
Handling
11 juli, 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig tillbaka till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar. I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?
Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i polartraktens permafrusna jordlager. Hon reser till Nordpolen mer isbrytare och över packisen med helikopter. Hon tillbakavisar vedertagna teorier och finner helt nya bevis. Historien om världens mest misslyckade expedition rymmer laboratorieprov, söndervittrade dagbokssidor och ett stulet revben o ett vadderat kuvert på ICA Dalagatan. Men det här är också en berättelse om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person, som hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.
Mina tankar
Jag har länge varit intresserad av att läsa denna bok och jag har hört väldigt många som tyckt bra om den. Jag läste den illustrerade utgåvan och jag tyckte det var väldigt intressant att se bilderna, det gjorde att det kändes mer.
Egentligen är inte detta min typ av bok,det är nästan så långt ifrån det går att komma. Att allt det här har hänt på riktigt gör att det känns ännu mer när man läser, det är ingenting som är påhittat utan allt är sant. Nu i efterhand förstår man ju att hela expeditionen var dömd att misslyckas.
Boken är väldigt lättläst, spännande och intressant. Det blir aldrig tråkigt att läsa och jag vill hela tiden ha mer. Jag gillar hur man får ta del av Beas expedition och jag smittas av hennes besatthet. Jag tycker om bokens upplägg, det är korta stycken och det varvas med dagboksanteckningar, brev och bilder. Dessutom tycker jag det är väldigt intressant att läsa om teorierna kring dödsorsakerna, det är sådant som man bara kan spekulera i och det kanske inte är säkert att man kommer få reda på det någon gång.
Detta är hittills årets bästa bok och jag är verkligen glad att jag läste den och utmanade mig själv att läsa något som jag annars inte brukar. Om ni inte har läst den, så gör det!
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Kaosutmaningen 2015: Läs en bok om att resa (22)
26 februari 2015
Poirots jul
Titel: Poirots jul
Originalets titel: Hercule Poirot´s Christmas (1938)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Poirot
Antal sidor: 253
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark
Utläst: 17/2
Första meningen: "Stephen slog upp kragen på överrocken och gick med raska steg längs perrongen."
Handling
Den åldrande miljonären Simeon Lee har tre vuxna söner. Alla lika försummade som fyllda av hat mot varandra och sin far. Väl medveten om detta finner Simeon en sadistisk tillfredsställelse i att samla den dysfunktionella familjen för att fira jul tillsammans. Fast i sin rullstol ägnar han högtiden åt att utdela trakasserier och det råder ingen brist på konflikter i familjen. Men när Simeon hittas ihjälslagen går ändå ingenting ihop. Från sitt stilla julfirande kallas Hercule Poirot till familjen Lees gods. I takt med att han lägger ihop bitarna i mysteriet nystas fler mörka hemligheter upp än vad familjen skulle önska.
Mina tankar
Jag måste börja med att säga att det kändes väldigt konstigt att läsa en julbok i mitten av februari, man får nog allra mest glädje av boken om man läser den kring rätt högtid. Jag hade faktiskt lånat hem den för att läsa den kring jul, men det blev inte av då och jag ville inte vänta till nästa jul med att läsa den.
Jag gillar verkligen stämningen och karaktärerna i Poirots jul. Det är otroligt mycket man får veta om karaktärerna på bara 250 sidor. Boken är fullspäckad med hemligheter och gammalt groll som kommer upp till ytan och det blir inte en särskilt lugn och fridfull jul för någon av dem. Jag tycker om Christies huvudpersoner, antingen om det är Poirot eller Miss Marple. Det finns en form av brittisk humor i boken som jag verkligen uppskattar.
Mordgåtan är i centrum i boken och det tycker jag om! Man slipper läsa om alla polisernas privatliv och man kan bara sjunka ned i den väldigt spännande berättelsen om familjen Lee. Jag brukar gilla så kallade låsta-rummet-mysterier, och denna är inget undantag. Det är otroligt spännande och mordet välkonstruerat. Mot slutet satt jag nästan och bet på naglarna.
Flera av Agatha Christies kommer nu i nytryck och det tycker jag om. Detta är inte det sista jag läser av henne! Poirots jul gav mersmak!
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Och så var det bara en
Kaosutmaningen: Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. (14)
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken
Originalets titel: Hercule Poirot´s Christmas (1938)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Poirot
Antal sidor: 253
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark
Utläst: 17/2
Första meningen: "Stephen slog upp kragen på överrocken och gick med raska steg längs perrongen."
Handling
Den åldrande miljonären Simeon Lee har tre vuxna söner. Alla lika försummade som fyllda av hat mot varandra och sin far. Väl medveten om detta finner Simeon en sadistisk tillfredsställelse i att samla den dysfunktionella familjen för att fira jul tillsammans. Fast i sin rullstol ägnar han högtiden åt att utdela trakasserier och det råder ingen brist på konflikter i familjen. Men när Simeon hittas ihjälslagen går ändå ingenting ihop. Från sitt stilla julfirande kallas Hercule Poirot till familjen Lees gods. I takt med att han lägger ihop bitarna i mysteriet nystas fler mörka hemligheter upp än vad familjen skulle önska.
Mina tankar
Jag måste börja med att säga att det kändes väldigt konstigt att läsa en julbok i mitten av februari, man får nog allra mest glädje av boken om man läser den kring rätt högtid. Jag hade faktiskt lånat hem den för att läsa den kring jul, men det blev inte av då och jag ville inte vänta till nästa jul med att läsa den.
Jag gillar verkligen stämningen och karaktärerna i Poirots jul. Det är otroligt mycket man får veta om karaktärerna på bara 250 sidor. Boken är fullspäckad med hemligheter och gammalt groll som kommer upp till ytan och det blir inte en särskilt lugn och fridfull jul för någon av dem. Jag tycker om Christies huvudpersoner, antingen om det är Poirot eller Miss Marple. Det finns en form av brittisk humor i boken som jag verkligen uppskattar.
Mordgåtan är i centrum i boken och det tycker jag om! Man slipper läsa om alla polisernas privatliv och man kan bara sjunka ned i den väldigt spännande berättelsen om familjen Lee. Jag brukar gilla så kallade låsta-rummet-mysterier, och denna är inget undantag. Det är otroligt spännande och mordet välkonstruerat. Mot slutet satt jag nästan och bet på naglarna.
Flera av Agatha Christies kommer nu i nytryck och det tycker jag om. Detta är inte det sista jag läser av henne! Poirots jul gav mersmak!
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Och så var det bara en
Kaosutmaningen: Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. (14)
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken
25 februari 2015
Deckarna säsong 1
De tillhör det som kallas för ”det svenska deckarundret” och med sina deckarromaner har de lyckats fånga miljontals läsare. Men bakom den framgångsrika fasaden finns också ett stort mörker. Nu möts de sex deckarförfattarna för att lära känna varandra, sig själva och utröna motiven bakom de mörka böckerna.
Deltagare är Anders Roslund och Börge Hellström, Anna Jansson, Christoffer Carlsson, Denise Rudberg och Katarina Wennstam.
Första säsongen bestod av 5 avsnitt.
Mina tankar
Jag tycker det är riktigt roligt att se ett program med litterär anknytning och det var verkligen intressant att komma närmare författarna. Av de medverkande har jag bara läst någon bok av Katarina Wennstam och Anna Jansson. Jag blev verkligen sugen på att läsa något av de andra författarna också! Detta kan väl liknas lite grann med Så mycket bättre eller Stjärnorna på slottet, men som bokfantast tycker jag att detta är bättre.
Jag gillar programmets upplägg med "mord" och förhör och hur de får ta plats. Det är verkligen intressant att få ta del av deras diskussioner och tankarna kring varför de tar livet av folk. Alla författare har intressanta saker att berätta för varandra och mycket av vad de har gått igenom griper tag i mig!
Jag fick ett väldigt bra intryck av alla de medverkande, men mitt favoritprogram var nog kanske det första med Roslund & Hellström som huvudpersoner. Deras historier grep verkligen tag i mig.
Nu hoppas jag bara på att det kommer en ny säsong, det är verkligen ett bra och intressant program. Om ni inte har kollat in det, tycker jag att ni ska göra det!
24 februari 2015
Top Ten Tuesday 24 februari - favorithjältinnor
Det är tisdag och dags för Top Ten Tuesday. Den här tisdagen är ämnet Top Ten Favorite Heroines From Books (Or you could pick movies/tv): We've done this topic before so you could always do heroines you love since the last time we did this topic, heroines in a particular genre, etc.
Jag lyckades inte komma upp i tio stycken, men detta är några av mina favoriter när det gäller starka, kvinnliga karaktärer.
Finley Jane i The Steampunk Chronicles av Kady Cross. Här har vi verkligen i tjej som kan slåss och som inte är rädd för något eller någon.
Hazel Grace i The fault in our stars. Hon är ingen kick-ass-hjältinna, men för mig är hon en hjältinna. Hon vet vad som kommer och försöker ta vara på tiden så bra som det bara går. Hon är så otroligt stark!
Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin. Visserligen har jag bara läst den första delen men den tyckte jag var riktigt bra. Jag har även sett filmerna flera gånger och Noomi Rapace gör verkligen ett bra jobb!
Hermione Granger i Harry Potter-serien. Jag har inte läst hela serien, men jag har läst flera böcker och Hermione är verkligen cool. Jag gillar att hon är lite av en "plugghäst" och att hon tycker om att lära sig.
Katniss i Hungerspelen. Jag läste första boken för länge, länge sedan och har också sett den första filmen. Katniss är verkligen en hjälte och hon offrar sig för sin syster och deltar i Hungerspelen.
Jag lyckades inte komma upp i tio stycken, men detta är några av mina favoriter när det gäller starka, kvinnliga karaktärer.
Finley Jane i The Steampunk Chronicles av Kady Cross. Här har vi verkligen i tjej som kan slåss och som inte är rädd för något eller någon.
Hazel Grace i The fault in our stars. Hon är ingen kick-ass-hjältinna, men för mig är hon en hjältinna. Hon vet vad som kommer och försöker ta vara på tiden så bra som det bara går. Hon är så otroligt stark!
Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin. Visserligen har jag bara läst den första delen men den tyckte jag var riktigt bra. Jag har även sett filmerna flera gånger och Noomi Rapace gör verkligen ett bra jobb!
Hermione Granger i Harry Potter-serien. Jag har inte läst hela serien, men jag har läst flera böcker och Hermione är verkligen cool. Jag gillar att hon är lite av en "plugghäst" och att hon tycker om att lära sig.
Katniss i Hungerspelen. Jag läste första boken för länge, länge sedan och har också sett den första filmen. Katniss är verkligen en hjälte och hon offrar sig för sin syster och deltar i Hungerspelen.
22 februari 2015
En smakebit på söndag: Vattenänglar
Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer.
I helgen har det inte blivit mycket gjort, det mesta av gårdagen ägnades åt att se på VM i Falun. Riktigt kul med några svenska medaljer, fast det är klart att Norge är väldigt svårt att slå. Jag tycker om att se på skidsport, speciellt när det faktiskt finns några namn i toppen som är med och slåss om de bästa placeringarna.
Idag försöker jag bara att ladda upp för praktiken, som börjar imorgon. Det känns ganska spännande och framförallt skönt att få slippa skolan ända fram till påsklovet. Fast samtidigt så känns det faktiskt lite sorgligt, att veta att man går ut på den sista praktiken innan man tar studenten. Det känns att man närmar sig slutet!
I veckan har jag läst en helt fantastisk bok, Expeditionen av Bea Uusma. Den var helt fantastiskt och jag är så glad att jag läste den, eftersom det inte egentligen är min typ av bok. Igår började jag läsa Vattenänglar av Mons Kallentoft och det är den sjätte delen om Malin Fors. Jag brukar ha lite svårt för språket i boken och så huvudkaraktären Malin, har så lätt för att irritera mig på henne.
Smakebiten kommer från sidan 30-31.
Martin Svensson lyssnar ut i atmosfären. Hör fågelsång, och insprängt mellan kvittrets höga oktaver och regnets mummel hörs det malande ljudet av kraftverkets turbiner nere från ån. Så här, på kanske fem hundra meters avstånd, låter turbinerna som ett tyst larm som förvandlats till en klagan.
Vad är det här?
Varför öppnar ingen?
Hans spegelbild i det gröna glaset blir plötsligt grumlig och hans kropp skakas av en frossbrytning och han vill inte riktigt medge det, men rädslan, den där svårdefinierade känslan av att något är fel finns där igen.
Som om döden är här.
21 februari 2015
Gone Girl
Titel: Gone Girl
Originalets titel: Gone Girl (2013)
Författare: Gillian Flynn
Översättare: Ulla Danielsson
Serie:-
Antal sidor: 556
Utgivningsår: 2014
Förlag: Modernista
Utläst: 13/2
Första meningen: "När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud."
Handling
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra. På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?
Mina tankar
Jag köpte den här boken redan i höstas och jag ville verkligen läsa den, men det var inte förrän nu som det blev av. Jag fattar inte att jag väntade så länge med att läsa den! Jag tycker att boken är riktigt bra och jag gillar verkligen att man får följa både Nick och Amy ur deras perspektiv. Jag tyckte att boken var lite svår att komma in i, men när man väl gjorde det så kunde man sluka hundratals sidor efter varandra. Den här boken tycker jag är svår att inte spoila, så om ni inte har läst boken kanske ni ska hoppa över några stycken.
Egentligen så är jag inte så förtjust i vare sig Nick eller Amy som karaktärer. I mina ögon så är Nick en skitstövel och Amy tycker jag är väldigt skrämmande och obehaglig. Trots detta så är boken bra och jag gillar att den är oförutsägbar och hur hela Amys försvinnande klarnar vartefter man läser. Den är väldigt spännande och en stor del i det är de olika perspektiven och de tvära vändningarna.
Jag blir lite irriterad på alla blurbar och liknande, det bygger upp förväntningarna så otroligt mycket. Lotta Olsson, från DN, skriver t.ex. att boken är ett mästerverk,men just det tycker jag är att ta i litet för mycket.
Slutet är jag lite besviken på och det drar ner betyget lite grann, handlingen hade verkligen byggts upp och så slutar boken på det sättet. Det kändes lite som ett platt fall.
Gone Girl har ju blivit filmatiserad och jag har tänkt se filmen, frågan är bara när. Det ska bli väldigt spännande att se hur de får till det.
Det är en riktigt bra bok som verkligen passar för sträckläsning. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Gillian Flynn.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Gone Girl var min februari-bok i Spänningsutmaningen och med i min Boktolva. Dessutom kan jag pricka av ytterligare en punkt i Kaosutmaningen.
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.
HÄR kan ni läsa vad jag tyckte om filmen.
Originalets titel: Gone Girl (2013)
Författare: Gillian Flynn
Översättare: Ulla Danielsson
Serie:-
Antal sidor: 556
Utgivningsår: 2014
Förlag: Modernista
Utläst: 13/2
Första meningen: "När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud."
Handling
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra. På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?
Mina tankar
Jag köpte den här boken redan i höstas och jag ville verkligen läsa den, men det var inte förrän nu som det blev av. Jag fattar inte att jag väntade så länge med att läsa den! Jag tycker att boken är riktigt bra och jag gillar verkligen att man får följa både Nick och Amy ur deras perspektiv. Jag tyckte att boken var lite svår att komma in i, men när man väl gjorde det så kunde man sluka hundratals sidor efter varandra. Den här boken tycker jag är svår att inte spoila, så om ni inte har läst boken kanske ni ska hoppa över några stycken.
Egentligen så är jag inte så förtjust i vare sig Nick eller Amy som karaktärer. I mina ögon så är Nick en skitstövel och Amy tycker jag är väldigt skrämmande och obehaglig. Trots detta så är boken bra och jag gillar att den är oförutsägbar och hur hela Amys försvinnande klarnar vartefter man läser. Den är väldigt spännande och en stor del i det är de olika perspektiven och de tvära vändningarna.
Jag blir lite irriterad på alla blurbar och liknande, det bygger upp förväntningarna så otroligt mycket. Lotta Olsson, från DN, skriver t.ex. att boken är ett mästerverk,men just det tycker jag är att ta i litet för mycket.
Slutet är jag lite besviken på och det drar ner betyget lite grann, handlingen hade verkligen byggts upp och så slutar boken på det sättet. Det kändes lite som ett platt fall.
Gone Girl har ju blivit filmatiserad och jag har tänkt se filmen, frågan är bara när. Det ska bli väldigt spännande att se hur de får till det.
Det är en riktigt bra bok som verkligen passar för sträckläsning. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Gillian Flynn.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Gone Girl var min februari-bok i Spänningsutmaningen och med i min Boktolva. Dessutom kan jag pricka av ytterligare en punkt i Kaosutmaningen.
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.
HÄR kan ni läsa vad jag tyckte om filmen.
20 februari 2015
Lån från biblioteket
Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Legend av Marie Lu
Vassa föremål av Gillian Flynn
Kråkflickan av Eriksson Axlander Sundquist
En dåre fri av Beate Grimsrud
19 februari 2015
Girl, Interrupted
Handling
Filmen Girl, Interrupted handlar om Susanna, som efter att ha "försökt ta livet av sig" som läkarna beskriver det läggs in på ett behandlingshem. Där träffar hon Lisa som varit intagen alltför länge. Susanna får diagnosen borderline, vilket är en personlighetsstörning som hon inte förstår sig på. Hon skaffar sig fler vänner på hemmet och genom skrivande och tänkande blir hon till slut frisk.
I huvudrollerna ses bland annat Angelina Jolie, Winona Ryder och Brittany Murphy.
Filmen är regisserad av James Mangold, spelades in 1999 och är 127 minuter lång.
Girl, Interrupted är baserad på Susanna Kaysens självbiografi.
Mina tankar
Den här filmen såg vi i psykiatrin just för att den är kopplad till borderline. Jag blev väldigt tagen av filmen och jag har nog inte hunnit smälta den än. Den utspelar sig under slutet på 60-talet då de gamla mentalsjukhusen fanns. Jag tycker att den påminner litet grann om Gökboet, som också var en gripande film. Jag vet inte riktigt om det ger en sanningsenlig bild av borderline, men den ger i alla fall ett historiskt perspektiv och en bild av hur psykiatrin såg ut för nästan 50 år sedan.
Jag hade inte en aning om att den var baserad på en självbiografi och å ena sidan så vill jag läsa den och å andra sidan vill jag det inte. Det känns som väldigt tung läsning och jag är inte säker på att jag riktigt skulle klara av det.
Filmen är verkligen en blandning av nattsvart mörker och hopp för framtiden. Jag gillar humorn så då och då dyker upp, men för mig så fastnar skrattet lite grann i halsen. En del scener tycker jag är riktigt obehagliga, men samtidigt så tycker jag om den känslan. Det gör att det känns realistiskt.
Skådespelarna tycker jag gör ett riktigt bra jobb. Speciellt Winona Ryder! Även Angelina Jolie är med i filmen, men jag blir mest irriterad på henne. Hon gör väl det bra som skådespelare, men jag gillar henne inte riktigt.
Girl, Interrupted är en riktigt bra film som nog kommer vara med mig länge.
Filmen Girl, Interrupted handlar om Susanna, som efter att ha "försökt ta livet av sig" som läkarna beskriver det läggs in på ett behandlingshem. Där träffar hon Lisa som varit intagen alltför länge. Susanna får diagnosen borderline, vilket är en personlighetsstörning som hon inte förstår sig på. Hon skaffar sig fler vänner på hemmet och genom skrivande och tänkande blir hon till slut frisk.
I huvudrollerna ses bland annat Angelina Jolie, Winona Ryder och Brittany Murphy.
Filmen är regisserad av James Mangold, spelades in 1999 och är 127 minuter lång.
Girl, Interrupted är baserad på Susanna Kaysens självbiografi.
Mina tankar
Den här filmen såg vi i psykiatrin just för att den är kopplad till borderline. Jag blev väldigt tagen av filmen och jag har nog inte hunnit smälta den än. Den utspelar sig under slutet på 60-talet då de gamla mentalsjukhusen fanns. Jag tycker att den påminner litet grann om Gökboet, som också var en gripande film. Jag vet inte riktigt om det ger en sanningsenlig bild av borderline, men den ger i alla fall ett historiskt perspektiv och en bild av hur psykiatrin såg ut för nästan 50 år sedan.
Jag hade inte en aning om att den var baserad på en självbiografi och å ena sidan så vill jag läsa den och å andra sidan vill jag det inte. Det känns som väldigt tung läsning och jag är inte säker på att jag riktigt skulle klara av det.
Filmen är verkligen en blandning av nattsvart mörker och hopp för framtiden. Jag gillar humorn så då och då dyker upp, men för mig så fastnar skrattet lite grann i halsen. En del scener tycker jag är riktigt obehagliga, men samtidigt så tycker jag om den känslan. Det gör att det känns realistiskt.
Skådespelarna tycker jag gör ett riktigt bra jobb. Speciellt Winona Ryder! Även Angelina Jolie är med i filmen, men jag blir mest irriterad på henne. Hon gör väl det bra som skådespelare, men jag gillar henne inte riktigt.
Girl, Interrupted är en riktigt bra film som nog kommer vara med mig länge.
Jag hoppas att videoklippet som jag infogade funkar!
18 februari 2015
Recensioner: Sagan om Isfolket bok 31-32
Titel: Färjkarlen
Originalets titel: Fergemannen (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #31
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 7/2
Första meningen: "Den långa... långa... sömnen."
Handling
Benedikte Lind var en av Isfolkets utvalda. Tillsammans med studenten Sander Brink och en handfull andra människor skulle hon lösa en fasansfull gåta. Jakten på lösningen innehöll både ett spökhus och mystiska likfynd. Mitt i allt det ohyggliga som utspelades runt omkring dem, blev Benedikte bottenlöst förälskad i Sander. Det var en hopplös kärlek, Sander kunde få vem han ville - och Benedikte visste att hon var både ful och tråkig.
Mina åsikter
Detta är återigen en ganska bra bok i serien. Jag gillar mysteriet som finns och mot slutet blir det ganska spännande. Jag stör mig lite grann över att Benedikte hela tiden beskriver sig själv som ful, det blir lite tjatigt. Det känns som att man börjar närma sig början på slutet, och det känns som att det snart är dags för Tengel den onde att vakna.
Betyg: 3/5
_________________________________________________________________________________
Titel: Hunger
Originalets titel: Hunger (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #32
Antal sidor: 255
Utgivningsår: 2012
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 14/2
Första meningen: "1800-talets utvandrare till Amerika, visste de egentligen vad de gjorde mot många av dem som måste stanna hemma?"
Handling
Marit i Svelten hade alltid varit ensam, och nu låg hon inför döden. För att göra hennes sista tid lycklig, förklarade Christoffer Volden henne sin kärlek och lovade att gifta sig med henne. Då Marit mot all förmodan blev bättre, fick Christoffer kalla fötter. Hans Isfolks-ära förbjöd honom att ta tillbaka sitt ord - men han var redan trolovad med den rika Lise-Merete Gustavsen...
Mina åsikter
Den här var faktiskt ganska bra och jag tyckte inte heller att den var så seg att komma in i. Jag gillade Marit och Christoffer och jag gillade miljön som det utspelade sig på. Jag tycker det känns skönt att man börjar ta sig lite framåt i tiden och att man nästan är vid 1900-talets början nu.
Betyg: 3/5
Andra recensioner
Sagan om Isfolket bok 23-24
Sagan om Isfoket bok 25-26
Sagan om Isfolket bok 27-28
Sagan om Isfolket bok 29-30
Originalets titel: Fergemannen (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #31
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 7/2
Första meningen: "Den långa... långa... sömnen."
Handling
Benedikte Lind var en av Isfolkets utvalda. Tillsammans med studenten Sander Brink och en handfull andra människor skulle hon lösa en fasansfull gåta. Jakten på lösningen innehöll både ett spökhus och mystiska likfynd. Mitt i allt det ohyggliga som utspelades runt omkring dem, blev Benedikte bottenlöst förälskad i Sander. Det var en hopplös kärlek, Sander kunde få vem han ville - och Benedikte visste att hon var både ful och tråkig.
Mina åsikter
Detta är återigen en ganska bra bok i serien. Jag gillar mysteriet som finns och mot slutet blir det ganska spännande. Jag stör mig lite grann över att Benedikte hela tiden beskriver sig själv som ful, det blir lite tjatigt. Det känns som att man börjar närma sig början på slutet, och det känns som att det snart är dags för Tengel den onde att vakna.
Betyg: 3/5
_________________________________________________________________________________
Titel: Hunger
Originalets titel: Hunger (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #32
Antal sidor: 255
Utgivningsår: 2012
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 14/2
Första meningen: "1800-talets utvandrare till Amerika, visste de egentligen vad de gjorde mot många av dem som måste stanna hemma?"
Handling
Marit i Svelten hade alltid varit ensam, och nu låg hon inför döden. För att göra hennes sista tid lycklig, förklarade Christoffer Volden henne sin kärlek och lovade att gifta sig med henne. Då Marit mot all förmodan blev bättre, fick Christoffer kalla fötter. Hans Isfolks-ära förbjöd honom att ta tillbaka sitt ord - men han var redan trolovad med den rika Lise-Merete Gustavsen...
Mina åsikter
Den här var faktiskt ganska bra och jag tyckte inte heller att den var så seg att komma in i. Jag gillade Marit och Christoffer och jag gillade miljön som det utspelade sig på. Jag tycker det känns skönt att man börjar ta sig lite framåt i tiden och att man nästan är vid 1900-talets början nu.
Betyg: 3/5
Andra recensioner
Sagan om Isfolket bok 23-24
Sagan om Isfoket bok 25-26
Sagan om Isfolket bok 27-28
Sagan om Isfolket bok 29-30
17 februari 2015
Top Ten Tuesday 17 februari - bokliga problem
Det är tisdag och dags för Top Ten Tuesday. Den här tisdagen är ämnet Ten Book Related Problems I Have (could be serious or fun!). Detta tycker jag känns som ett lite svårt ämne, så vi får se hur långt jag kommer.
Lånar alltid för mycket böcker på biblioteket och måste släpa tillbaka de olästa.
När jag ska åka buss hem så har jag svårt att få med allting för jag har packat fler böcker än vad jag behöver.
Kan köpa eller få en bok och vara jättetaggad på att läsa den, men det dröjer ofta flera månader innan jag läser dem.
Svårigheten med att avsluta serier. Jag brukar kunna påbörja flera serier och jag tänker hela tiden att jag ska avsluta dem, men det blir aldrig riktigt av.
Jag läser alla spoiler-delar om en bok, fastän jag själv inte läst den.
Min att-läsa-lista innehåller så många böcker att jag aldrig kommer bli klar.
Vill se väldigt många filmer som är baserade på böcker, men det kan jag inte göra förrän jag läst böckerna.
Kan extremt sällan sluta läsa mitt i ett kapitel, måste läsa kapitlet klart innan jag kan lägga ner boken.
Tjuvkikar alltför ofta längst bak i boken för att se hur den slutar.
Är ibland uppe alltför länge på kvällarna för att läsa ut en bok.
Lånar alltid för mycket böcker på biblioteket och måste släpa tillbaka de olästa.
När jag ska åka buss hem så har jag svårt att få med allting för jag har packat fler böcker än vad jag behöver.
Kan köpa eller få en bok och vara jättetaggad på att läsa den, men det dröjer ofta flera månader innan jag läser dem.
Svårigheten med att avsluta serier. Jag brukar kunna påbörja flera serier och jag tänker hela tiden att jag ska avsluta dem, men det blir aldrig riktigt av.
Jag läser alla spoiler-delar om en bok, fastän jag själv inte läst den.
Min att-läsa-lista innehåller så många böcker att jag aldrig kommer bli klar.
Vill se väldigt många filmer som är baserade på böcker, men det kan jag inte göra förrän jag läst böckerna.
Kan extremt sällan sluta läsa mitt i ett kapitel, måste läsa kapitlet klart innan jag kan lägga ner boken.
Tjuvkikar alltför ofta längst bak i boken för att se hur den slutar.
Är ibland uppe alltför länge på kvällarna för att läsa ut en bok.
15 februari 2015
En smakebit på söndag:Poirots jul
Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer.
Jag har känt mig lite krasslig i veckan och det dröjde ända till helgen innan förkylningen bröt ut på riktigt. I all fall så har jag i helgen påbörjat Poirots jul av Agatha Christie. Jag har inte hunnit läsa speciellt mycket ur den, det har ju varit så mycket vintersport på tv. Jag hade lånat hem boken just före jul, men jag hann inte med att läsa den då.
Smakebiten kommer från början av boken, sida 23.
David satt och läste brevet. Han knycklade ihop det till en boll och slängde det från sig. Sedan tog han upp det igen, slätade ut det och läste det om igen. Lugnt och utan att säga något iakttog hans hustru Hilda honom. Hon lade märke till den ryckande muskeln (eller var det en nerv?) i tinningen, de långa välformade händernas lätta darrning, de nervösa, krampaktiga rörelserna i hela kroppen. När han strök undan den blonda hårlocken, som alltid ville falla ner i pannan, och såg på henne med vädjande, blå ögon, var hon beredd.
"Hur ska vi göra, Hilda?"
14 februari 2015
Kanske är det allt du behöver veta
Titel: Kanske är det allt du behöver veta
Originalets titel: We Were Liars (2014)
Författare: E Lockhart
Översättare: Carina Jansson
Serie:-
Antal sidor: 259
Utgivningsår: 2014
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 6/2
Första meningen: "Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair."
Handling
Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek.
Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?
Mina tankar
Det här är en sådan bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Innan jag började läsa den så hade jag läst väldigt mycket om den på olika bloggar. Även om det är några dagar sedan jag läste ut den så kommer det nog dröja ett tag innan jag smält den och fattat allt.
Jag tycker om språket i boken, det är helt fantastisk och jag älskar en del meningar, de är så otroligt vackra. Tempot i boken känns ganska långsamt, men det är till bokens fördel. När jag läste den så läste jag bara små bitar i taget, det är ingen bok som behöver sträckläsas enligt mig.
Jag vill inte spoila slutet, men för mig så gjorde det boken ännu bättre och man började fundera ännu mer över handlingen. Jag skulle kunna skriva hemskt mycket om slutet, men jag nöjer mig med att säga att när man läst slutet så ser man boken på ett helt nytt sätt.
När jag först såg omslaget så tänkte jag att boken var lite åt feelgood-hållet, men det är den inte. Jag fick lite fel intryck av omslaget och jag tyckte inte riktigt att det stämde överens med innehållet i boken.
Kanske är det allt du behöver veta är en riktigt bra bok som man inte bör veta så mycket om innan man börjar läsa den.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Kaosutmaningen 2015: Läs en bok från ett för dig nytt förlag.
Originalets titel: We Were Liars (2014)
Författare: E Lockhart
Översättare: Carina Jansson
Serie:-
Antal sidor: 259
Utgivningsår: 2014
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 6/2
Första meningen: "Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair."
Handling
Sjuttonåriga Cadence Sinclair Eastmans berättelse tar sin början före den femtonde sommaren. Somrarna tillbringar den förmögna familjen Sinclair på sin privatägda ö utanför kusten vid Massachusetts. Cadence älskar tillvaron på ön och framförallt älskar hon Lögnarna, som familjen kallar den sammansvetsade kvartetten bestående av Cadence, hennes kusiner Johnny och Mirren och Gat. Gat, Cadences stora kärlek.
Den femtonde sommaren händer något. Något som hon absolut inte kan minnas och som ingen vill berätta för henne. Händelsen gör sig dock ständigt påmind i form av en fruktansvärt smärtsam, kronisk huvudvärk som hon måste medicineras för. Men vad var det egentligen som hände?
Mina tankar
Det här är en sådan bok som man inte ska veta så mycket om innan man börjar läsa den. Innan jag började läsa den så hade jag läst väldigt mycket om den på olika bloggar. Även om det är några dagar sedan jag läste ut den så kommer det nog dröja ett tag innan jag smält den och fattat allt.
Jag tycker om språket i boken, det är helt fantastisk och jag älskar en del meningar, de är så otroligt vackra. Tempot i boken känns ganska långsamt, men det är till bokens fördel. När jag läste den så läste jag bara små bitar i taget, det är ingen bok som behöver sträckläsas enligt mig.
Jag vill inte spoila slutet, men för mig så gjorde det boken ännu bättre och man började fundera ännu mer över handlingen. Jag skulle kunna skriva hemskt mycket om slutet, men jag nöjer mig med att säga att när man läst slutet så ser man boken på ett helt nytt sätt.
När jag först såg omslaget så tänkte jag att boken var lite åt feelgood-hållet, men det är den inte. Jag fick lite fel intryck av omslaget och jag tyckte inte riktigt att det stämde överens med innehållet i boken.
Kanske är det allt du behöver veta är en riktigt bra bok som man inte bör veta så mycket om innan man börjar läsa den.
Läs den. Och om någon frågar hur den slutar, LJUG
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Kaosutmaningen 2015: Läs en bok från ett för dig nytt förlag.
12 februari 2015
Unge kommissarie Morse säsong 2
Handling
Unge kommissarie Morse är den spännande berättelsen om den framgångsrike Kommissarie Morse som ung. I denna serie får vi följa Morse under hans första år i karriären som polis i Oxford där han med stor aptit kastar sig in i olika mysterier som om ingen morgondag fanns. Med sin starka känsla för rättvisa och förmåga att lägga ihop ledtrådar bygger Morse upp den trygga bas som senare kommer att bli hans signum.
I huvudrollerna ses bland annat Shaun Evans, Roger Allam och Sean Rigby.
Säsong 2 hade 4 avsnitt och sändes i SVT.
Mina tankar
Jag brukar tycka om att se på brittiska kriminalserier, de brukar vara riktigt kluriga och intressanta. Morse är inget undantag. När jag ser på kriminalserier brukar jag ofta försöka räkna ut vem/vilka som är mördaren, men med den här serien brukar jag inte ens försöka. Fallen tycker jag är spännande och jag har ofta svårt för att räkna ut hur allt hänger ihop.
Jag tycker också att karaktärerna är riktigt bra och jag gillar den lite torra humorn som glimtar till ibland. Min favoriter är Morse och Thursday, de är ett väldigt intressant team.
Jag tycker om musiken i avsnitten och den är ofta väldigt vacker och stämningsfull. Jag har aldrig sett de gamla avsnitten om Kommissarie Morse, men jag gillar referenserna till det. Ibland hör man också musik som innehåller morsekod och det tycker jag är riktigt roligt.
Det sista avsnittet var väldigt bra och spännande, det känns som att det är ganska populärt just nu med konspirationer inom olika poliskårer. Slutet är verkligen en cliffhanger och jag undrar hur det ska gå i fortsättningen för Morse och Thursday.
Unge kommissarie Morse är den spännande berättelsen om den framgångsrike Kommissarie Morse som ung. I denna serie får vi följa Morse under hans första år i karriären som polis i Oxford där han med stor aptit kastar sig in i olika mysterier som om ingen morgondag fanns. Med sin starka känsla för rättvisa och förmåga att lägga ihop ledtrådar bygger Morse upp den trygga bas som senare kommer att bli hans signum.
I huvudrollerna ses bland annat Shaun Evans, Roger Allam och Sean Rigby.
Säsong 2 hade 4 avsnitt och sändes i SVT.
Mina tankar
Jag brukar tycka om att se på brittiska kriminalserier, de brukar vara riktigt kluriga och intressanta. Morse är inget undantag. När jag ser på kriminalserier brukar jag ofta försöka räkna ut vem/vilka som är mördaren, men med den här serien brukar jag inte ens försöka. Fallen tycker jag är spännande och jag har ofta svårt för att räkna ut hur allt hänger ihop.
Jag tycker också att karaktärerna är riktigt bra och jag gillar den lite torra humorn som glimtar till ibland. Min favoriter är Morse och Thursday, de är ett väldigt intressant team.
Jag tycker om musiken i avsnitten och den är ofta väldigt vacker och stämningsfull. Jag har aldrig sett de gamla avsnitten om Kommissarie Morse, men jag gillar referenserna till det. Ibland hör man också musik som innehåller morsekod och det tycker jag är riktigt roligt.
Det sista avsnittet var väldigt bra och spännande, det känns som att det är ganska populärt just nu med konspirationer inom olika poliskårer. Slutet är verkligen en cliffhanger och jag undrar hur det ska gå i fortsättningen för Morse och Thursday.
11 februari 2015
5 frågor om Gone Girl
Hur många kapitel har du läst i boken?
Boken har inga numrerade kapitel, men jag ska börja med ett kapitel med Nick Dunne på sidan 260.
Vad var den första meningen i boken?
"När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud."
Vad var den sista meningen du läste i boken?
"För en gångs skull vet jag att han talar sanning"
Hur tycker du att boken verkar?
Jag tycker att boken är riktigt bra, men jag har ingen aning om vem som har fört bort Amy. Jag gillar hur man man får följa historien genom både Nicks och Amys perspektiv.
Vilken händelse är din favorit hittills?
Jag har som sagt ingen favorithändelse, men jag gillar hur man liksom bit för bit får veta hur allt hänger ihop.
Boken har inga numrerade kapitel, men jag ska börja med ett kapitel med Nick Dunne på sidan 260.
Vad var den första meningen i boken?
"När jag tänker på min hustru tänker jag alltid på hennes huvud."
Vad var den sista meningen du läste i boken?
"För en gångs skull vet jag att han talar sanning"
Hur tycker du att boken verkar?
Jag tycker att boken är riktigt bra, men jag har ingen aning om vem som har fört bort Amy. Jag gillar hur man man får följa historien genom både Nicks och Amys perspektiv.
Vilken händelse är din favorit hittills?
Jag har som sagt ingen favorithändelse, men jag gillar hur man liksom bit för bit får veta hur allt hänger ihop.
10 februari 2015
Topp Tio Tisdag 10 februari
Det är tisdag och dags för Top Ten Tuesday. Den här veckan är ämnet Top Ten Things I Like/Dislike When It Comes To Romances In Books. Jag kommer att dela upp min lista i två delar. När jag tänker på romantik så tänker jag mest på de mysiga, lättsamma och romantiska romanerna.
Vad jag gillar
Kemin mellan huvudpersonerna.
De stöttande väninnorna som den kvinnliga huvudpersonen oftast har.
De lyckliga sluten. Det är skönt att läsa något som slutar lyckligt och veta det redan från början.
Den flörtiga stämningen.
Humorn i de lättsamma böckerna.
Vad jag inte gillar
Triangeldraman är väldigt tröttsamt.
De ständiga missförstånden. De har verkligen uppenbara kommunikationsproblem!
De väldigt stereotypa könsrollerna, dvs. att kvinnan är den lite "svagare" och mannen är den som är stark och skitsnygg och så vidare.
Förbjuden kärlek.
Alla hinder som finns för att de ska bli "lyckliga i alla sina dagar".
Vad jag gillar
Kemin mellan huvudpersonerna.
De stöttande väninnorna som den kvinnliga huvudpersonen oftast har.
De lyckliga sluten. Det är skönt att läsa något som slutar lyckligt och veta det redan från början.
Den flörtiga stämningen.
Humorn i de lättsamma böckerna.
Vad jag inte gillar
Triangeldraman är väldigt tröttsamt.
De ständiga missförstånden. De har verkligen uppenbara kommunikationsproblem!
De väldigt stereotypa könsrollerna, dvs. att kvinnan är den lite "svagare" och mannen är den som är stark och skitsnygg och så vidare.
Förbjuden kärlek.
Alla hinder som finns för att de ska bli "lyckliga i alla sina dagar".
9 februari 2015
The Girl In The Clockwork Collar
Titel: The Girl In The Clockwork Collar
Originalets titel:-
Författare: Kady Cross
Översättare:-
Serie: The Steampunk Chronicles #2
Antal sidor: 408
Utgivningsår: 2012
Förlag: Harlequin Teen
Utläst:2/2
Första meningen: "What are you doing?"
Handling
In New York City, 1897, life has never been more thrilling-or dangerous Finley Jayne and her "straynge band of mysfits" have journeyed from London to America to rescue their friend Jasper from the clutches of a devious criminal demanding a trade-the dangerous device Jasper stole from him... for the life of the girl Jasper loves.
Mina tankar
Jag läste den första delen i serien i våras och jag tyckte att den första delen var riktigt bra. Nu läser jag heller inte någon engelska i skolan och jag känner att det kan vara bra att försöka hålla engelskan lite i trim. Både förra boken och den här är väldigt lättlästa och det var inte ofta jag var tvungen att kolla upp vad något ord betydde.
Skälet till att jag valde att påbörja denna serie har nog mycket med omslagen och titlarna att göra. Jag tycker att omslagen är väldigt snygga och jag tycker att titlarna är väldigt vackra. Detta är en Steampunk-bok och jag tycker att den är väldigt lockande, jag gillar hur det gamla viktorianska London blandas mekaniken från steampunken.
Själva utmaningarna som gänget bestående av Griffin, Finley, Emily, Sam och Jasper ställs inför är väl varken särskilt svåra och de är också ganska förutsägbara. Miljön och känslan man får när man läser boken väger upp för det.
The Girl In The Clockwork Collar är ändå väldigt spännande och jag gillar karaktärerna, även fast jag ibland kan bli lite irriterad över hur huvudkaraktärerna trånar efter varandra. Det är perfekt underhållning för stunden och jag ser fram emot att läsa fortsättningen, men jag kommer nog vänta ett tag med den.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
The Girl In The Steel Corset
Kaosutmaningen: Läs en bok på ett annat språk än svenska (11)
HÄR och HÄR kan ni läsa smakbitar ur boken.
Originalets titel:-
Författare: Kady Cross
Översättare:-
Serie: The Steampunk Chronicles #2
Antal sidor: 408
Utgivningsår: 2012
Förlag: Harlequin Teen
Utläst:2/2
Första meningen: "What are you doing?"
Handling
In New York City, 1897, life has never been more thrilling-or dangerous Finley Jayne and her "straynge band of mysfits" have journeyed from London to America to rescue their friend Jasper from the clutches of a devious criminal demanding a trade-the dangerous device Jasper stole from him... for the life of the girl Jasper loves.
Mina tankar
Jag läste den första delen i serien i våras och jag tyckte att den första delen var riktigt bra. Nu läser jag heller inte någon engelska i skolan och jag känner att det kan vara bra att försöka hålla engelskan lite i trim. Både förra boken och den här är väldigt lättlästa och det var inte ofta jag var tvungen att kolla upp vad något ord betydde.
Skälet till att jag valde att påbörja denna serie har nog mycket med omslagen och titlarna att göra. Jag tycker att omslagen är väldigt snygga och jag tycker att titlarna är väldigt vackra. Detta är en Steampunk-bok och jag tycker att den är väldigt lockande, jag gillar hur det gamla viktorianska London blandas mekaniken från steampunken.
Själva utmaningarna som gänget bestående av Griffin, Finley, Emily, Sam och Jasper ställs inför är väl varken särskilt svåra och de är också ganska förutsägbara. Miljön och känslan man får när man läser boken väger upp för det.
The Girl In The Clockwork Collar är ändå väldigt spännande och jag gillar karaktärerna, även fast jag ibland kan bli lite irriterad över hur huvudkaraktärerna trånar efter varandra. Det är perfekt underhållning för stunden och jag ser fram emot att läsa fortsättningen, men jag kommer nog vänta ett tag med den.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
The Girl In The Steel Corset
Kaosutmaningen: Läs en bok på ett annat språk än svenska (11)
HÄR och HÄR kan ni läsa smakbitar ur boken.
8 februari 2015
En smakbit på söndag: Gone Girl
Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer.
Här har det varit snöstorm i helgen, det har blåst ordentligt och man har fått skotta en hel del snö. Med andra ord så är det en helg som passar riktigt bra för läsning! Jag har påbörjat Gone Girl av Gillian Flynn. Jag tyckte det var tillfälle att läsa den nu, jag köpte den redan i höstas, men sen dess har den fått stå i min bokhylla.
Smakebiten kommer från sidan 40.
Jag började springa, samtidigt som jag vrålade hennes namn. Genom köket, där en kanna med tevatten hade kokat torr, ner i källaren där gästrummet var tomt och sedan ut genom köksdörren. Jag störtade tvärs över gårdsplanen ut på den smala bryggan i floden. Jag kikade ner vid sidorna av den för att se om hon satt i vår roddbåt där jag en dag hade hittat henne fastgjord vid bryggan, gungade i vattnet och med ansiktet vänt mot solen och ögonen slutna, och när jag kikade ner mot flodens glittrande reflexer på hennes vackra lugna ansikte hade hon plötsligt öppnat de blå ögonen utan att säga något till mig, och jag hade heller inte sagt någonting utan ensam gått tillbaka in i huset.
"Amy!"
Hon var inte i båten på vattnet, hon var inte i huset. Amy var inte där.
Amy var borta.
7 februari 2015
I marsfjällets skugga
Titel: I marsfjället skugga (1937)
Originalets titel:-
Författare: Bernard Nordh
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 1967
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 25/1
Första meningen: "En dag i juli 1852."
Handling
Som nybyggare drar Lars Pålsson med hustru och barn upp i de oländiga fjälltrakterna. Alla varnar honom för tilltaget. Olycka och död hotar den som vågar slå sig ned på Marsliden. Att det finns fog för varningen får de snart erfara. Samerna ser i dem intränglingar, som till varje pris måste drivas tillbaka. Så börjar en kamp på liv och död. Lars Pålsson lyckas dock, för det är bara människor av hans virke som förmår bryta nytt land, som kan förvandla vildmark till odlad bygd.
Mina tankar
Det enda skälet till att jag läste den här boken var i stort sett att mina föräldrar har tjatat om att jag ska göra det i flera år. I Marsfjällets skugga utspelar sig kring kring den här trakten och de menade på att det nästan hör till allmänbildning att ha läst den här boken om man bor häruppe.
Boken beskriver hur de första nybyggarna kring Marsfjället hade det och motsättningarna mellan samerna och andra nybyggare. Familjen Pålsson flyttar med sina kor och får tillsammans med 5-6 barn upp till Marsfjället. Den första tiden var de tvungen att bo under en gran helt oskyddade från rovdjur och väder och vind.
Boken är väldigt lättläst och visar verkligen på hur de kunde vara att flytta upp till obebodda trakter och jag tror inte riktigt att man kan föreställa sig vilken kamp det var för att överleva. Hålla på att svälta ihjäl så att de tvingas äta lämlar...
Det som är mest intressant är väl just att den utspelar sig i området häruppe och att man känner igen många platser som beskrivs i boken. Jag tycker väl egentligen inte att boken är speciellt bra, men den ger ett historiskt perspektiv på hur det var när nybyggarna kom hit och bosatte sig.
Min pappa har väl snart läst I Marsfjällets skugga så många gånger att han nästan kan den utantill och det säger väl en hel del om vad han tycker om den. Boken är intressant och trots att jag egentligen inte är så förtjust i jag ändå glad att ha läst den.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Originalets titel:-
Författare: Bernard Nordh
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 1967
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 25/1
Första meningen: "En dag i juli 1852."
Handling
Som nybyggare drar Lars Pålsson med hustru och barn upp i de oländiga fjälltrakterna. Alla varnar honom för tilltaget. Olycka och död hotar den som vågar slå sig ned på Marsliden. Att det finns fog för varningen får de snart erfara. Samerna ser i dem intränglingar, som till varje pris måste drivas tillbaka. Så börjar en kamp på liv och död. Lars Pålsson lyckas dock, för det är bara människor av hans virke som förmår bryta nytt land, som kan förvandla vildmark till odlad bygd.
Mina tankar
Det enda skälet till att jag läste den här boken var i stort sett att mina föräldrar har tjatat om att jag ska göra det i flera år. I Marsfjällets skugga utspelar sig kring kring den här trakten och de menade på att det nästan hör till allmänbildning att ha läst den här boken om man bor häruppe.
Boken beskriver hur de första nybyggarna kring Marsfjället hade det och motsättningarna mellan samerna och andra nybyggare. Familjen Pålsson flyttar med sina kor och får tillsammans med 5-6 barn upp till Marsfjället. Den första tiden var de tvungen att bo under en gran helt oskyddade från rovdjur och väder och vind.
Boken är väldigt lättläst och visar verkligen på hur de kunde vara att flytta upp till obebodda trakter och jag tror inte riktigt att man kan föreställa sig vilken kamp det var för att överleva. Hålla på att svälta ihjäl så att de tvingas äta lämlar...
Det som är mest intressant är väl just att den utspelar sig i området häruppe och att man känner igen många platser som beskrivs i boken. Jag tycker väl egentligen inte att boken är speciellt bra, men den ger ett historiskt perspektiv på hur det var när nybyggarna kom hit och bosatte sig.
Min pappa har väl snart läst I Marsfjällets skugga så många gånger att han nästan kan den utantill och det säger väl en hel del om vad han tycker om den. Boken är intressant och trots att jag egentligen inte är så förtjust i jag ändå glad att ha läst den.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
6 februari 2015
Bokbloggsjerka 6-9 februari
Det är äntligen helg och dags för Annikas bokbloggsjerka. Helgens fråga kommer från Boktjuven Ingerun: Jag tycker att nya barnböcker för barn 6-12 år får lite för lite uppmärksamhet. Kan du bidra med en lista på de bästa böckerna för 6-9 och 9-12 som kom ut förra året?
Jag tycker att det är en väldigt svår fråga, nog för att jag brukar läsa böcker för en lite yngre publik ibland. Jag är kanske lite mer inriktad på en liten äldre åldersgrupp, men jag försökte komma på några barnböcker som jag tyckte riktigt mycket om när jag läste de.
Jag kan börja med serien Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins. Jag har än så länge bara läst den första delen, men den tyckte jag var väldigt bra.
En klassiker är väl Harry Potter-serien, föra året läste jag den första delen och tyckte det var riktigt kul att återvända till den världen.
Förra året läst jag också Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson. Den var också riktigt bra och handlade mycket om simning och kompisar.
En annan favorit är Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Det är flera år sedan jag läste den, men jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att den var när jag läste den.
Jag önskar att jag läste fler böcker från den här åldersgruppen, det finns ju jättemånga bra böcker som handlar om väldigt viktiga saker.
Jag tycker att det är en väldigt svår fråga, nog för att jag brukar läsa böcker för en lite yngre publik ibland. Jag är kanske lite mer inriktad på en liten äldre åldersgrupp, men jag försökte komma på några barnböcker som jag tyckte riktigt mycket om när jag läste de.
Jag kan börja med serien Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins. Jag har än så länge bara läst den första delen, men den tyckte jag var väldigt bra.
En klassiker är väl Harry Potter-serien, föra året läste jag den första delen och tyckte det var riktigt kul att återvända till den världen.
Förra året läst jag också Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson. Den var också riktigt bra och handlade mycket om simning och kompisar.
En annan favorit är Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Det är flera år sedan jag läste den, men jag kommer ihåg hur bra jag tyckte att den var när jag läste den.
Jag önskar att jag läste fler böcker från den här åldersgruppen, det finns ju jättemånga bra böcker som handlar om väldigt viktiga saker.
5 februari 2015
Recensioner: Sagan om Isfolket bok 29-30
Titel: Lucifers kärlek
Originalets titel: Lucifers kjaerlighet(1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #29
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst:
Första meningen: "Dimmuborgir heter ett område på norra Island, vars mystik kan få det att gå kallt genom den nyktraste av människa".
Handling
Saga Simon var en av Isfolkets utvalda. När hon fick veta att hennes släktingar i Norge behövde hennes hjälp gav hon sig iväg på en mycket strapatsrik resa mot gränsen. Ödet förde henne samman med två vackra, äventyrliga män som blev hennes resesällskap. Den ene blev helt vild av begär efter Saga, och det var tveksamt om den andre var stark nog att förhindra en katastrof...
Mina åsikter
Den här tyckte jag inte var lika bra som en del av de tidigare. Jag tyckte om själva mittendelen och det, men mot slutet tappade den. Dessutom hade jag förväntat mig mer av Sagas uppdrag och jag tyckte inte alls om slutet.
Betyg: 2/5
Jag kan stryka punkt nr. 2 i Kaosutmaningen.
_________________________________________________________________________________
Titel: Människodjuret
Originalets titel: Utysket (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #30
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 2011
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 31/1
Första meningen: "Ingen människa på jorden kunde vara ensammare än lille Henning Lind av Isfolket den frusna marsmorgonen år 1861."
Handling
Tvillingarna Marco och Ulvar var så olika som två bröder kan vara: Marco var vacker som en gud medan Ulvar var groteskare än det värsta odjur. Isfolket visste att de två hade blivit utvalda till var sin uppgift - men ingen förstod hur det skulle kunna komma något gott ur Ulvar, han som var lika full av ondska som djävulen själv.
Mina åsikter
Återigen en helt okej bok, det var spännande att läsa om tvillingarna. Det kändes som att tempot i den här boken var betydligt snabbare än i en del av de andra böckerna i serien.
Betyg: 3/5
Andra recensioner
Sagan om Isfolket bok 23-24
Sagan om Isfoket bok 25-26
Sagan om Isfolket bok 27-28
Originalets titel: Lucifers kjaerlighet(1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #29
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst:
Första meningen: "Dimmuborgir heter ett område på norra Island, vars mystik kan få det att gå kallt genom den nyktraste av människa".
Handling
Saga Simon var en av Isfolkets utvalda. När hon fick veta att hennes släktingar i Norge behövde hennes hjälp gav hon sig iväg på en mycket strapatsrik resa mot gränsen. Ödet förde henne samman med två vackra, äventyrliga män som blev hennes resesällskap. Den ene blev helt vild av begär efter Saga, och det var tveksamt om den andre var stark nog att förhindra en katastrof...
Mina åsikter
Den här tyckte jag inte var lika bra som en del av de tidigare. Jag tyckte om själva mittendelen och det, men mot slutet tappade den. Dessutom hade jag förväntat mig mer av Sagas uppdrag och jag tyckte inte alls om slutet.
Betyg: 2/5
Jag kan stryka punkt nr. 2 i Kaosutmaningen.
_________________________________________________________________________________
Titel: Människodjuret
Originalets titel: Utysket (1986)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #30
Antal sidor: 252
Utgivningsår: 2011
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 31/1
Första meningen: "Ingen människa på jorden kunde vara ensammare än lille Henning Lind av Isfolket den frusna marsmorgonen år 1861."
Handling
Tvillingarna Marco och Ulvar var så olika som två bröder kan vara: Marco var vacker som en gud medan Ulvar var groteskare än det värsta odjur. Isfolket visste att de två hade blivit utvalda till var sin uppgift - men ingen förstod hur det skulle kunna komma något gott ur Ulvar, han som var lika full av ondska som djävulen själv.
Mina åsikter
Återigen en helt okej bok, det var spännande att läsa om tvillingarna. Det kändes som att tempot i den här boken var betydligt snabbare än i en del av de andra böckerna i serien.
Betyg: 3/5
Andra recensioner
Sagan om Isfolket bok 23-24
Sagan om Isfoket bok 25-26
Sagan om Isfolket bok 27-28
4 februari 2015
Tävingstips!
Maddes bokblogg har en tävling där man kan vinna Järnprovet av Holly Black och Cassandra Clare. Jag är med i tävlingen och om du är intresserad så kan du trycka HÄR för att läsa om hur du är med i tävlingen!
Spänningsutmaningens februari-bok
Spänningsutmaningens bok i januari blir också den en hyllvärmare och boktolva, nämligen Gone Girl av Gillian Flynn. Jag har varit väldigt sugen på att läsa boken länge och i höstas kunde jag inte motstå frestelsen att köpa den. Jag känner mig peppad på att läsa den och sen har jag tänkt se filmen också.
3 februari 2015
Topp Tio Tisdag 3 februari
Den här tisdagen är ämnet Top Ten Books I Can't Believe I Haven't/Want To Read From X Genre.
Jag tror att jag kommer ha svårt att hålla mig till en viss genre, men jag tänkte försöka hålla mig till deckare/kriminalromaner, men det kommer väl mest bli serier.
De två sista böckerna i Millennium-trilogin av Stieg Larsson
Böckerna om Ewert Grens av Roslund och Hellström.
Böckerna om Jacob Colt av Dan Buthler och Dag Öhrlund
Böckerna om A-gruppen av Arne Dahl
Ann Rosmans deckare med Karin Adler i huvudrollen
Någon bok av John Grisham
En bok av John Ajvide Lindqvist, t.ex. Låt den rätte komma in
Snabba cash av Jens Lapidus
Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman
Hypnotisören med Joona Linna i huvudrollen av Lars Kepler
2 februari 2015
Månadsutvärdering januari 2015
1. Fossildrottningen - Michael Mortimer (Daniel Sjölin och Jerker Virdborg)
2. Ängel med dolda horn - Margit Sandemo
3. Huset i Eldafjord - Margit Sandemo
4. En enda natt - Simona Ahrnstedt
5. Synden har lång svans - Margit Sandemo
6. Beautiful Creatures bok 3: det högsta priset, det största offret - Kami Garcia & Margaret Stohl
7. Is och eld - Margit Sandemo
8. Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen
9. Lucifers kärlek - Margit Sandemo
10. Not that kind of girl - Lena Dunham
11. Den femte årstiden - Mons Kallentoft
12. I Marsfjällets skugga - Bernhard Nordh
13. Människodjuret - Margit Sandemo
Manliga författare:4
Kvinnliga författare: 5
Samarbeten: 2
Svenska författare: 6
Norska författare: 1
Amerikanska författare: 2
Antal lästa sidor: 4392
Medelbetyg: 3
Bästa bok: En enda natt av Simona Ahrnstedt
Sämsta bok: Fossildrottningen av Michael Mortimer
Kommentar: Är riktigt nöjd med januariläsningen, blev många fler än vad trodde. Många bra böcker. Månadens bästa blir nog En enda natt, men Pepparkakshuset var också riktigt bra. Det känns skönt att ha börjat beta av serien om Isfolket, brukar försöka läsa en varje helg när jag är hemma.
Det känns som att det blev väldigt många svenska författare den här månaden, men det är kul att läsa svenskt också!
Hittills så hänger jag med i utmaningarna, Pepparkakshuset var min bok i Spänningsutmaningen och i Boktolvan. Har dessutom kunnat pricka av flera punkter i Kaosutmaningen.
Sammanfattningsvis så var januari en riktigt bra månad. Senare i veckan har jag tänkt visa vilken bok jag ska läsa i Spänningsutmaningen i februari.
1 februari 2015
En smakebit på söndag: The Girl In The Clockwork Collar
Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer.
I veckan hann jag inte läsa så mycket, hade migrän några dagar och då är inte läsning något som jag prioriterar. Jag kommer att bjuda på ytterligare en smakebit ur The Girl In The Clockwork Collar av Kady Cross. Jag har hunnit läsa ungefär halva boken och tycker den är riktigt bra! Den är spännande och lättläst. Jag gillar verkligen skildringen av New York i boken.
Smakebiten kommer från sidan 200.
"She ate her food while sitting on the sideboard and washed it down with iced tea. It didn´t taste as bad as she´d thought it would. In fact, it was pretty god, despite being just plain wrong. Everyone knew that tea was meant to be served hot."