Expeditionen: Min kärlekshistoria

Titel: Expeditionen: min kärlekshistoria
Originalets titel:-
Författare: Bea Uusma
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts  
Utläst: 21/2

Första meningen: "Jag hatar att frysa."







Handling
11 juli, 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig tillbaka till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar. I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?

Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i polartraktens permafrusna jordlager. Hon reser till Nordpolen mer isbrytare och över packisen med helikopter. Hon tillbakavisar vedertagna teorier och finner helt nya bevis. Historien om världens mest misslyckade expedition rymmer laboratorieprov, söndervittrade dagbokssidor och ett stulet revben o ett vadderat kuvert på ICA Dalagatan. Men det här är också en berättelse om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person, som hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.

Mina tankar
Jag har länge varit intresserad av att läsa denna bok och jag har hört väldigt många som tyckt bra om den. Jag läste den illustrerade utgåvan och jag tyckte det var väldigt intressant att se bilderna, det gjorde att det kändes mer.

Egentligen är inte detta min typ av bok,det är nästan så långt ifrån det går att komma. Att allt det här har hänt på riktigt gör att det känns ännu mer när man läser, det är ingenting som är påhittat utan allt är sant. Nu i efterhand förstår man ju att hela expeditionen var dömd att misslyckas.

Boken är väldigt lättläst, spännande och intressant. Det blir aldrig tråkigt att läsa och jag vill hela tiden ha mer. Jag gillar hur man får ta del av Beas expedition och jag smittas av hennes besatthet. Jag tycker om bokens upplägg, det är korta stycken och det varvas med dagboksanteckningar, brev och bilder. Dessutom tycker jag det är väldigt intressant att läsa om teorierna kring dödsorsakerna, det är sådant som man bara kan spekulera i och det kanske inte är säkert att man kommer få reda på det någon gång.

Detta är hittills årets bästa bok och jag är verkligen glad att jag läste den och utmanade mig själv att läsa något som jag annars inte brukar. Om ni inte har läst den, så gör det!

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Kaosutmaningen 2015: Läs en bok om att resa (22)