En smakebit på söndag: Divergent

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer. 

I veckan har jag mest tagit det lugnt och försökt njuta av att vara ledig. Jag har hunnit åka lite skidor, men annars har det inte blivit så mycket sportande. I torsdags så var jag och hjälpte bygdeföreningen med paltdagen, det var faktiskt riktigt kul och det var väldigt roligt att det kom så mycket folk! Över 150 stycken hade varit dit och ätit palt, det är ganska otroligt för en så liten by! Igår var jag i kyrkan på en jubileumsgudstjänst för att uppmärksamma Dikanäs 200-årsjubileum och själva jubileet kommer att firas under hela året med olika aktiviteter. 

I veckan har jag hunnit läsa flera böcker så jag känner mig nöjd med veckan och till och med hunnit avsluta serien Beautiful Creatures. Idag är det dags att börja på en ny bok, och det blir en bok som jag tjatat om att jag ska läsa länge, nämligen Divergent av Veronica Roth. Jag kan säga att jag har väldigt höga förväntningar på boken! 

Smakebiten kommer från sidan 1.

There is one mirror in my house. It is behind a sliding panel in the hallway upstairs. Our faction allows me to stand in front of it on the second day of every third month, the day my mother cuts my hair. 
I sit on the stool and my mother stands behind me with the scissors, trimming. The strands fall on the floor in a dull, blond ring.