Inga kelgrisar, inga styvbarn

Titel: Inga kelgrisar, inga styvbarn

Originalets titel:-

Författare: Cia Sigesgård

Översättare:-

Serie:-

Antal sidor: 391

Utgivningsår: 2014

Förlag: Kalla Kulor 

Utläst: 20/4

Första meningen: "Det stod en främling i hallen."

Handling
Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar ondskan. Astrid har alltid vetat att det var något fel på hennes son. Ingen trodde henne. De sade att hon var en dålig mor. Att det var henne det var fel på. Men ingen visste det som hon Astrid visste. För de hemliga gästerna som plötsligt börjar dyka upp kan hon berätta sanningen - om vad som hände Caroline och de andra. Någon gör inbrott i Annas lägenhet. Ingen tror henne. De säger att hon inbillar sig. Anna har ju alltid varit annorlunda. Speciell, som Kristoffer sade. En enda person tar henne på allvar.

Långsamt för läsaren djupare in i husets hjärta där skuld, vrede och galenskap brottas med hopp och naivitet, och där alla inblandades tillvaro redan står på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

Mina tankar
För det första måste jag säga att jag verkligen gillar titeln på den här boken. Genren är också väldigt spännande - folkhemsrysare. Jag gillar hur boken börjar, man tror att det är ett helt vanligt hyreshus men sakta men säkert så kryper sanningen fram. Det är inte speciellt trevligt! Den är otroligt mörk och framförallt äcklig! Vissa delar av boken skummade jag bara igenom för att jag hade svårt att läsa om det och ändå brukar jag ha ganska svårt för att bli såhär illamående när jag läser. Jag tyckte inte om råttor innan jag läste Inga kelgrisar, inga styvbarn och nu så kan vi säga att jag tycker extremt illa om de!

Boken blir mer spännande ju längre in i boken man kommer. Jag gillar hur man får ta del av vardagen som bara blir hemskare och hemskare. Trots de obehagliga skildringarna så fortsätter jag att läsa och det är jag glad för. Trots allt så är det en riktigt bra bok.

Det som kanske gör att jag orkar fortsätta läsa den är Anna och Kasper. De är de mest intressanta karaktärerna och till viss kan jag känna igen mig i de. Astrid berör mig också, men inte i lika stor grad.

Inga kelgrisar, inga styvbarn är en bra bok, men jag hade nog tyckt den varit bättre om den hade varit lite mindre äcklig.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Kaosutmaningen: Läs en bok som utspelar sig under vintern (3). 

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.