En smakebit på søndag: Jag är pilgrimen

Det är söndag och dags för en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu.

Jag får börja med att önska er alla en glad påsk! Min påsk har spenderats med familjen och vi har gjort små dagsutflykter med skotern. I fredags var vi och prövade fiskelyckan, men fick (som vanligt) ingen fisk. Igår var vi upp på fjället och grillade och umgicks med bekanta. Det kommer nog bli ytterligare en liten tripp till vår fiskestuga med skotern idag om bara vädret tillåter. 

Utöver att vara ute i naturen i helgen så har jag faktiskt hunnit med en del läsning. Den bok jag håller på med nu är Jag är pilgrimen av Terry Heys och den är en riktig tegelsten på nästan 800 sidor. Som tur är så är den lättläst och spännande så den går rätt så fort att läsa ändå. Det enda som stör lite är att det är så många tillbakablickar och rätt så mycket att hålla rätt på.

Smakebiten kommer från sidan 342.

Silverräven ledde mig genom ett fönsterlöst rum med arbetsstationer, men inte heller nu tittade någon åt mitt håll. Vi gick genom ett litet kök och in i ett vidsträckt kontor. Äntligen såg jag några fönster, men mörkret därute och förvrängningen som orsakades av vad jag trodde var skottsäkert glas gjorde det omöjligt att få få någon uppfattning om var vi befann oss.   Silverräven talade lågt i en mikrofon på kavajslaget, väntade på ett svar och öppnade sedan en dörr. Han vinkade fram mig och jag steg in.