9 april 2016

Fem små grisar

Titel: Fem små grisar
Originalets titel: Five Little Pigs (1942)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Poirot
Antal sidor: 267
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bookmark
Utläst: 24/3

Första meningen: "Hercule Poirot såg med intresse och uppskattning på den unga kvinnan som visades in i rummet."

Handling
Sexton år efter att Caroline Crale dömts för mordet på sin make, uppsöker hennes dotter Carla Lemarchant detektiven Hercule Poirot för att rentvå moderns namn. Poirots misstankar faller snart på fem personer och utifrån deras vittnesmål rekonstruerar han bit för bit morddagen och händelserna som ledde fram till den. Samtidigt blir kopplingarna till en gammal barnramsa allt tydligare.

Mina tankar
Jag sa redan före påsk att jag var sugen på att läsa Agatha Christie och det finns ju en hel del böcker att välja på då som sagt. Valet föll på Fem små grisar och det var en bok som jag inte hade hört talats om så mycket tidigare, men handlingen lockade mig.

Poirot i just den här boken är rätt så nedtonad och jag tycker inte att han tar sån stor plats. Istället är det alla de andra fem karaktärerna som får komma till tals. Det är spännande att läsa om hur Poirot söker upp de misstänka för mordet och lyckas övertala de att berätta om händelserna, men utifrån deras synvinkel. Man får alltså läsa alla de misstänktas redogörelser för den dagen och till slut så misstänker jag allihopa och det var omöjligt för mig att räkna ut vem som var den skyldiga före den sista sidan.

Berättarstilen i Fem små grisar tyckte jag mycket mer om än vad jag hade trott från början. Att få läsa samma händelser ur karaktärerna olika perspektiv gjorde för min del att spänningen hölls vid liv längre och man kunde ju inte heller lita fullt ut på karaktärerna och man visste att alla var misstänkta och att någon av dem måste ha gjort det.

Jag tycker också mycket om att hela historien baseras på en gammal barnramsa och hur Poirot försöker lösa fallet med hjälp av den.

Fem små grisar var en väldigt bra pusseldeckare där det var omöjligt att räkna ut vem som var den skyldige. Detta är i mitt tyckte en av de bästa Agatha Christie jag har läst hittills.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar