Read-a-long: Röta del 3

Handling
Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Tills idag ska vi ha läst ut boken. Read-a-long:en arrangeras av Nelly. 

Mina tankar
Boken tog verkligen en helvändning! Från början var jag övertygad om att det var Graal som var den onde i hela berättelsen och sedan trodde jag att det var Naiell. Att avgöra vem som är ond och god i Röta är omöjligt, det är en stor gråskala, och jag gillar att läsaren inte heller skrivs på näsan gällande det.

Jag skrev tidigare att Hirka skulle vara en av nyckelpersonerna i boken och det stämde ju verkligen! Man visste redan från början att hon skulle vara viktig, men nu vet man lite mer om vilken betydelse hon har också. Hon var verkligen växt som karaktär och hon försöker hela tiden göra det hon tror är rätt i situationer där alla alternativ känns dödsdömda. Hirka är en karaktär som verkligen har vuxit i mina ögon och det ska verkligen bli spännande att se hur det utvecklar sig i den sista delen. 

Rime tyckte jag hamnade rätt så mycket i bakgrunden mot slutet och just nu är jag inte riktigt säker på vad jag egentligen tycker om honom. I  förhållande till Hirka känns han mer barnslig och han ser inte riktigt den större bilden, som Hirka nog gör. 

Slutet var oliiidligt spännande, och inte ett slut som jag hade förväntat mig. Och nu verkar det som att Rime och Hirka kommer att stå på olika sidor. Och Hirka som vill rädda Rime och Ymslanden men som hamnar på de blindas sida som vill härska över världen enväldigt. Så ja, det ska bli verkligen spännande att läsa sista delen. 

Sen tycker jag att språket är så vackert att det är en ren njutning att läsa boken. Något som jag tänkte på är kapitelnamnen, men det var inte alltid som jag tyckte att de hade med handlingen i just det kapitlet att göra med. Men ett av mina favoritord i hela boken är vredessymfoni.

Sen måste jag också säga att det verkligen var kul att vara med i read-a-long:en. Jag läste boken och reflekterade kanske mer över vissa saker och att senare kunna läsa andras åsikter om Röta var riktigt roligt och givande, när de kanske lade märke till andra saker som jag inte hade tänkt på.