Veckans bokbloggsfråga - Vecka 42

Bild lånad av barnboksbloggen

Med risk för att upprepa mig: vad fort tiden går! Jag hade tänkt svara på bokbloggsfrågan tidigare i veckan, men har helt enkelt inte hunnit. Är långledig nu hela helgen och det ska jag passa på att njuta av! Körde hem igår efter jobbet och just idag är jag ensam hemma, då båda föräldrarna jobbar.

Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande? 

Jag tror inte att det är så jättemånga av mina vänner som vet att jag bloggar, de har åtminstone inte anmärkt på det. De som vet tycker nog mest att det bara är en kul grej och tycker det är roligt när man t.ex. får recensionsexemplar eller annan uppmärksamhet. Jag vet inte riktigt varför jag inte har berättat fler, men det känns mest roligt att ha det som sin egen grej.

De är nog mest stöttande över att jag  bloggar och accepterar det, fast ibland kan det bli några kommentarer kring "varför sitter du vid datorn hela tiden" och "sluta läs, och gör något vettigt" ibland. Men detta är mitt intresse, och då ska ja väl ändå få hålla på med det. Och på kuppen så lär man sig faktiskt en hel del!

Att prioritera läsning försöker jag alltid att göra, ibland går det bättre och ibland sämre. I och med att jag jobbar heltid så känns det också som att jag skulle vilja hinna läsa mycket mer, men samtidigt måste man vara realistisk också.