Tänkte jag skulle visa upp de böcker jag har tänkt försöka läsa i maj. Månaderna går så fort att det känns som man inte riktigt hänger med och det dröjer inte så länge till sommaren heller. Och som vanligt när det gäller TBR och liknande, är jag alldeles för ambitiös men jag kan ju alltid hoppas på det bästa.
En bok för följa med från förra månadens planering och det är Häxan av Camilla Läckberg. Jag hade reserverat den på biblioteket för ett tag sedan, men det är kö på den. Nu har jag i alla fått tag på boken. Suget att läsa den har inte heller blivit mindre sedan jag har börjat se några recensioner av den.
En annan bok jag har tänkt läsa under maj är I ljusets makt av Leigh Bardugo, som dessutom ingår i min Boktolva. I perioder brukar jag läsa lite fantasy men jag är ingen expert på ämnet men jag har blivit intresserad av hennes böcker efter att ha kollat på Booktube. Egentligen är jag mer intresserad av hennes "heist-böcker" som utspelar sig i samma universum, men jag vill börja från början.
Jag brukar vara urusel på att avsluta serier, men det är något som jag försöker att bättra mig på. Jag har bara den sista delen kvar i The Lunar Chronicles av Marissa Meyer och jag har väntat länge på att den ska komma på svenska, och tyvärr kommer den nog inte att göra det. Därför tänker jag läsa Winter på engelska istället.
Jag har också tänkt påbörja en ny serie, och det är en serie som jag har varit nyfiken på länge men aldrig kommit mig för att läsa. När jag såg Det fördolda av Hjorth och Rosenfeldt på second hand kunde jag inte hålla mig och köpte på mig boken. Det är den första delen om Sebastian Bergman.
På tal om serier så var min plan att läsa Twilight-böckerna med någotsånär jämna mellanrum och jag tänker försöka klämma in en den här månaden också.
Den allra sista boken som jag har på min planering för månaden är En nästan sann historia av Mattias Edvardsson, en bok som många bokbloggare har varit förtjusta i. Och jag är inte sämre än att jag vill bilda mig en egen uppfattning om den.
Handling Dagsaktuellt om sex och politik. En humoristisk skildring av tre tjejer i limbolandet mellan studenttiden och vuxenlivet med villa-volvo-vovve.
En humoristisk skildring av tre tjejer i limbolandet mellan studenttiden och vuxenlivet med villa-volvo-vovve. Autentisk så långt anständigheten tillåter. I serien blandas aktuella teman, politik, sex och relationer. Med en ibland pompös eller nervös självmedvetenhet hos tjejerna. Vi får följa med på finlandsfärja, mansjakt i utelivet, och djuplodat filosoferande i soffan dagen efter. Mina tankar
Fick denna som en överraskning av förlaget, något som jag blev riktigt glad över. Jag hade inte hört talas om den tidigare, så därför blev jag väldigt nyfiken. Jag har inte alls läst mycket serier tidigare, den enda erfarenhet som jag har av det är Lilla Berlin, och jag tycker det finns klara likheter mellan Tjejerna på höjden och Lilla Berlin.
Jag är otroligt imponerad över hur väl Malmgren lyckas fånga och gestalta den tid vi lever med bara några få bildrutor och lite text, det kan inte vara lätt! Det finns gott om humor och igenkänning i boken, speciellt det som gäller sociala medier. Sen så lyckas hon även fånga omvärlden på ett bra sätt och gör väldigt snygg satir av det världspolitiska kaos som har varit det senaste året, bland annat Brexit och Trump.
Sammanfattningsvis är Tjejerna på höjden och underhållande och vass skildring av vår samtid och jag hoppas det blir fler böcker om dessa tjejer. 3 bra saker med boken: rolig, snygg satir och väldigt underhållande Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Idag har det varit min lediga dag inför helgens jobb. Den här helgen jobbar jag bara lördag och söndag och det känns ändå överkomligt, men det är klart att man börjar känna sig lite seg efter att ha jobbat två helger men jag har ju tre lediga helger att se fram emot!
Idag har jag inte alls gjort mycket, tittat lite på serier men också passat på att läsa en del, förbereda en del blogginlägg och liknande saker. Jag är lite imponerad över hu pass mycket jag ändå har hunnit läsa nu i veckan, fast böckerna har i och för sig varit väldigt lättlästa.
Tidigare idag läste jag ut Mitt hjärta går på av Christoffer Holst, det var verkligen en härlig feelgood-bok och jag ser fram emot att läsa fler böcker av honom! Jag gillade att få läsa om både matlagning, bakning och kärleken mellan Pontus och Chavve.
Fick dessutom ett trevlig meddelande från biblioteket om att jag äntligen kunde hämta ut Camilla Läckbergs senaste Häxan, jag ser verkligen fram emot att läsa den! Känner att jag måste prioritera denna så jag tror inte att jag kommer få mycket mer läst i helgen, den är ju dessutom rätt tjock.
Handling Harry Potter går sitt tredje år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Ingenting är sig likt. Sirius Black, den ökände massmördaren som suttit i fängelse i tolv år, är på rymmen. Det sägs att han är på väg mot Hogwarts. De grymma fångvaktarna från Azkaban har kallats in för att hålla vakt. Harry Potter går inte säker, inte ens bland sina vänner... Men han är fast besluten att lösa mysteriet med Sirius Black.
Filmen är 142 minuter lång och regisserad av Alfonso Cuarón. I huvudrollerna ses bland annat Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint. Filmen hade svensk premiär 9 juni 2004.
Filmen var nominerad till 2 Oscars.
Jag såg filmen 6 april.
Mina tankar
Det märks att filmerna gradvis blir mörkare och mörkare, och nu i tredje filmen börjar vi också få ledtrådar och sammanhang till vad som kommer hända senare. Karaktärerna har också börjat bli tonåringar och det visas på olika sätt.
Filmerna är fortfarande anpassade till en lite yngre publik, men måste erkänna att till och med jag blir rädd för dementorerna. De är riktigt läskiga. Överlag tycker jag att specialeffekterna har blivit bättre och bättre, men visst finns det scener där det tydligt märks att de är datagjorda.
Det märks att det är en annan regissör, jag tycker själva filmen och handlingen är bra, men jag tycker sättet som där är filmad på är annorlunda och den förändringen var jag inte så förtjust i.
Äntligen får vi också träffa Sirius Black och Lupin, skådespelarna som gjorde dessa roller var väldigt duktiga. Det märks också att barnen blir äldre och utvecklas de också.
Sättet som hela "timeturner-grejen" är gjord på är väldigt snygg och hur Harry och Hermione kan se sig själva när de måste rädda Black. Det är just detta som gör filmen väldigt spännande, annars kändes den rätt tam i jämförelse med de tidigare filmerna.
Det jag gillar med Harry Potter and the Prisoner of Azkaban är att det blir en introduktion till Sirius Black och de händelser som kommer senare, men annars kändes filmen bara okej och jag stärks i min övertygelse om att böckerna är mycket bättre. HÄRkan ni läsa vad jag tyckte om boken.
Handling While Madeline and Celeste take new in town single mom Jane under their wing, none of them realises how the arrival of Jane and her inscrutable little boy will affect them all. Big little lies is a brilliant take on ex-husbands and second wives, schoolyard scandal, and the dangerous little lies we tell ourselves just to survive.
Serien har 7 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Nicole Kidman, Reese Witherspoon, Shailene Woodley och Alexander Skarsgård.
Serien är baserad på Liane Moriartys roman med samma namn, (Stora små lögner på svenska).
Mina tankar
Jag läste ju boken tidigare i år och tokälskade den, och jag blev med en gång väldigt nyfiken på att se filmatiseringen av boken också. Trailern verkade bra och det var många duktiga skådespelare med i den, men ändå blev jag inte riktigt lika stormförtjust i serien som många andra. Fast det kanske beror på att jag har boken i så pass färskt minne och att det alltid brukar vara så att boken är bättre.
Att det är duktiga skådespelare med är det ingen tvekan om. Av någon anledning har jag haft svårt för Kidman tidigare, men här visar hon verkligen att hon är en duktig skådespelare. Hon porträtterar Celeste perfekt och det känns så äkta. Hur hon samtidigt på något sätt älskar sin man och försöker försvara hans beteende på olika sätt är gripande att se. Scenerna som utspelar sig hos psykologen är otroligt starka och lite jobbiga att se för man känner verkligen Celestes vånda.
Det var väldigt mycket drama i hela serien, mycket av det som ändå var roligt i boken kom inte med och det kan jag sakna. Med en så pass mörk serie som Big Little Lies ändå är hade det behövts något som kunde lätta upp det hela lite. Sen är jag inte riktigt förtjust i den adderade historien som Madeleine har fått i serien och som hon inte har i boken.
Serien bärs upp av kvinnorna i ensemblen med Kidman i spetsen, men även Witherspoon, Woodley och Dern gör bra prestationer som känns äkta.
Det sista avsnittet var nog seriens bästa där man äntligen fick upplösningen på vad som egentligen hade hänt och för min del känns serien avslutad, även om den sista scenen kan anses vara lite tvetydig. HÄRkan ni läsa vad jag tyckte om boken.
Handling Hoppas ni är beredda, för jag tänker berätta mitt livs historia. Närmare bestämt varför mitt liv tog slut. Och om du lyssnar på de här banden så är du en av orsakerna till det. Hanna Baker var både snygg och populär. Och ändå tog hon sitt liv. I den här omskakande boken får vi veta de tretton bakomliggande orsakerna.
Varför jag vill läsa den
Hade nästan glömt bort att jag ville läsa den, men nu har den dessutom kommit som tv-serie på Netflix så nu har den kommit betydligt högre upp på min TBR. Boken låter riktigt intressant och spännande, att få följa de händelser som ledde fram till det tragiska självmordet.
Ser också att den har rätt bra betyg på Goodreads så jag ser fram emot att läsa den någon gång när jag har tid.
Jag är alltid för överambitiös när jag gör mina planeringar, och speciellt veckoplaneringarna. Jag tror alltid att jag kommer hinna läsa mycket mer än vad jag faktiskt gör. Trots att jag inte alls läste lika mycket som jag hade hoppats på förra veckan, är jag ändå nöjd att jag ändå lyckades ta mig tiden att läsa några sidor varje dag.
Jag har inga speciella planer för veckan, jag jobbar dessutom min andra helg på raken.
Just nu håller jag på med De utstötta av Elly Griffiths, har läst ungefär halva boken och den är riktigt spännande och intressant. Jag gillar blandningen av att få läsa om både Nelsons polisarbete och om Ruths arbete som arkeolog.
Nästa bok som står på tur är Mitt hjärta går på av Christoffer Holst, jag ser verkligen fram emot att läsa den då jag har läst så många bra recensioner av den.
Jag hoppas verkligen att jag hinner läsa ut den så att jag kan börja på nästa bok som är Kraften av Siri Pettersen, skulle kännas riktigt skönt att få avsluta ytterligare en serie.
Titel: Om jag kunde drömma Originalets titel: Twilight (2005) Författare: Stephenie Meyer Översättare: Carina Jansson Serie: Twilight #1 Antal sidor: 416 Utgivningsår: 2008 Förlag: B. Wahlströms Utläst: 1/4
Handling Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den gåtfulle och förföriske Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning. Edward har länge lyckas hålla sin identitet som vampyr hemlig. Men nu går ingen säker, minst av allt Bella som är den person Edward håller mest av. Edward och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara. Mina tankar
Ett av mina mål för året är att läsa hela Twilight-serien. Jag läste aldrig böckerna när de var som allra mest populära och tog hela världen med storm. Jag har sett den första filmen, så därför hade jag mycket av bilderna i huvudet från den. När en bok eller en serie blir så omåttligt populära blir jag ofta lite skeptisk och om jag bestämmer mig för att läsa boken så är jag alltid orolig för att inte gilla den.
Om jag hade läst Om jag kunde drömma när den var som allra mest populär och om jag vore några år yngre skulle nog boken få ett högre betyg än vad den får nu. Det är inte det att jag tycker om boken, för det gör jag, men jag ser inte det där fantastiska som många andra ser. Visst, den är lättläst och nog blir spännande mot slutet, men mitt problem var att det tog så lång tid innan det började hände saker och innan Bella förstod att Edward var vampyr. Sen kan jag inte låta bli att bli lite irriterad över att allt ska beskrivas in i minsta detalj, allt från när Bella kommer hem till skolan, gör middag och sina läxor. Det blev för mycket detaljer, som inte alls kändes nödvändiga.
Något som jag däremot uppskattade med boken var miljöskildringarna, de var mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Det var lätt att se skogarna och det eviga regnet framför sig medan jag läste.
Själva kärlekshistorien tycker jag inte är så romantisk, jag upplever Edward som väldigt kontrollerande gentemot Bella och att hon hela tiden måste tänka på vad hon säger för att inte göra honom upprörd. Jag tycker inte det verkar speciellt jämställt, och i mitt tycke bygger många relationer på att man är jämlika, utan hierarki, och att man ska kunna resonera med varandra utan att den andre ska få vredesutbrott och börja kasta saker omkring sig.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Bella, det känns aldrig riktigt som man lära känna henne ordentligt. Det finns också många andra bikaraktärer att hålla reda på och jag blandar ihop flera av dem. Däremot tycker jag hela familjen Cullen, förutom Edward då, är riktigt intressanta och jag ser fram emot att få lära känna dem bättre.
Jag inser att det kanske låter som att jag inte alls gillade Om jag kunde drömma vilket inte alls stämmer. Den är bra, men den är kanske lite överhypad och den levde inte riktigt upp till mina förväntningar och det största problemet för mig är Bellas och Edwards relation. 3 bra saker med boken: lättläst, spännande och miljöbeskrivningarna Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Den här helgen jobbar jag fredag-måndag. Det känns rätt så drygt, men när man väl är mitt i det så brukar det ju gå bra. Igår var min lediga dag så då passade jag på att göra bort lite ärenden och städa. Dessutom så var min mamma nere på besök så det blev som en lugn dag.
Läsningen under veckan har väl inte varit helt på topp, men jag har i alla fall läst varje dag och det är något som jag är nöjd över. Det blir kanske inte jättemånga sidor, men många bäckar små...
Igår började jag med De utstötta av Elly Griffiths och den kommer jag fortsätta läsa under helgen. Har just börjat på den, men början är bra och jag gillar ju Ruth och Nelson så jag ser fram emot att fortsätta läsa den.
Jag funderar lite på att börja med ytterligare en bok, men har inte riktigt bestämt mig än. Om jag börjar på ännu en bok så är det Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Har sett att den har beskrivits som en romantisk komedi och det låter som att det är något för mig!
Titel: Bridget Jones Baby: Dagboken Originalets titel: Bridget Jones's Baby: The Diaries (2016) Författare: Helen Fielding Översättare: Hanna Williamsson Serie: Bridget Jones #4 Antal sidor: 205 Utgivningsår: 2016 Förlag: Forum Utläst: 1/4
Handling Den ständiga singeln och närmast professionella gudmodern Bridget Jones känner den biologiska klockan ticka allt snabbare. Men vad ska hon göra? Man måste ju åtminstone vara två. Men efter ett par slumpartade möten med gamla bekanta - och några drinkar för mycket - är hon på klassiskt Bridget-manér plötsligt gravid. Kanske inte riktigt på det sätt som hon tänkt sig. Men ändå: hon ska få barn. Det blir en graviditet kantad av fet mat, hårresande råd från berusade singlar, kaotiska ultraljudsundersökningar, romantik, glädje och förtvivlan. Men framförallt den stora frågan: vem är far till barnet? Mina tankar
Har ju läst de tidigare delarna om Bridget Jones och det var nog faktiskt denna som jag var mest nyfiken på att läsa. Jag såg trailern till filmversionen och bara den fick mig att skratta gott, men innan jag hade möjlighet att se den så fick jag reda på det fanns en bok också. Vilket som kom först vet jag inte riktigt, men jag började i alla fall med boken.
Bridget Jones baby är lika härlig och underhållande som de föregående böckerna i serien. Det är samma gamla Bridget vi får återse. Är väldigt förtjust i hennes humor och det är så himla lätt att se alla situationer framför sig, tänker speciellt på förlossningskursen och även en scen närmare slutet. Mot slutet satt jag och gapskrattade för mig själv!
Min favorit har alltid varit Mark Darcy och det förändras inte heller i och med den här boken. Jag har aldrig riktigt förstått mig på Daniel Cleaver, han verkar bara som en stor skitstövel och som bara utnyttjar människorna i sin närhet för att få det han vill ha.
Som sagt riktigt underhållande och lättläst och nu ser jag verkligen fram emot att se filmerna också. 3 bra saker med boken: rolig, snabbläst och sträckläsning Betyg: 4/5
Handling Forensic anthropologist Temperance "Bones" Brennan and her team work with the FBI to solve murders by identifying victims from their remains in a procedural series inspired by real-life forensic anthropologist and novelist Kathy Reichs.In the Season 12 premiere, the team searches for Brennan, who was kidnapped by former intern Zack Addy.
Den sista säsongen hade 12 avsnitt och i huvudrollerna ses Emily Deschanel, David Boreanaz, T.J. Thyne, Michaela Conlin, Tamara Taylor och John Boyd.
Jag såg klart säsongen 29 mars.
Mina tankar Bones är nog en av mina all-time-favoriter när det kommer till tv-serier och var en av de första som jag blev alldeles besatt av. Jag tyckte det kändes otroligt roligt att serien fick en allra sista säsong för att knyta ihop alla trådar och verkligen få all in på att skapa en bra sista säsong. Det lyckades de med bravur!
För det första så märks det verkligen att de har försökt att skapa många referenser till äldre avsnitt av serien och i varje avsnitt dyker det upp en återkommande karaktär, bland annat Zack, Sully och såklart Brennans pappa Max. Att Zack skulle komma tillbaka var ju en del av cliffhangern i den 11:e säsongen, men sättet som de gjorde det på var fantastiskt. Han var aldrig en av mina favoritkaraktär och sjönk väldigt mycket när man fick veta vad han gjort, men han fick upprättelse till slut.
Den sista säsongen är en berg-och-dalbana och man pendlar verkligen mellan både glädje, sorg och skratt. Under säsongen får man också ett sista undercover-avsnitt med Bones och Booth, men också väldigt intensiva avsnitt där alla liv står på spel.
Tycker det var riktigt kul att Emily Deschanel äntligen fick en chans att regissera ett avsnitt, tycker det är så kul när skådespelarna får chansen att göra det själv och att det var säsongspremiären gjorde det hela mer spännande. Boreanaz fick istället möjligheten att regissera det sista avsnittet och att han är en duktig regissör är det ingen tvekan om.
Hogdins storyline under den förra säsongen var otroligt gripande och Thyne fick verkligen briljera i sin roll. Under den här säsongen fortsätter den att utvecklas och jag är tacksam för att det inte slutade med ett mirakel och att han helt plötsligt kunde gå. Det var en realistisk avslutning, och jag uppskattade att man fick se hans återhämtning från olyckan och att man kan ha ett handikapp och ändå ha ett gott liv.
Alla de 12 sista avsnitten är bra, men det är också något vemodigt över det hela. Det känns att det är sista gången och med alla referenser till tidigare avsnitt gjorde inte saken lättare.
De två sista avsnitten av serien kan nog höra till mina absoluta favoriter, det näst sista avsnittet The Day in the Life, har ett unikt berättarperspektiv och slutar med en gigantisk cliffhanger medan det sista avsnittet The End in the End knyter ihop avsnitten och lämnade mig väldigt nöjd med avslutningen. Sista avsnitt måste vara otroligt svåra att göra, för det är svårt att göra alla nöjda och samtidigt ska det gärna vara en stor avslutning. Det var ett fint avsked och en fin homage till alla fans som troget följt Bones under alla år. De sista scenerna får mig att bli tårögd, men samtidigt hoppfull om framtiden och att Bones någon gång kan återkomma i någon form.
Det finns så mycket mer jag skulle vilja och kunna säga om Bones och vad den serien betytt för mig, men jag har inte riktigt ord för det än. Men att serien lämnar ett stort tomrum hos mig är självklart.
Handling Mossmarken är en ödslig plats med dimhöljda vidder, hukande tallar och sjunkande jordar. En gång i tiden begravdes offer till gudarna här, och rykten säger att människor försvinner spårlöst än idag.
Hit kommer den unga biologen Nathalie för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Snart står det dock klart att hennes egentliga ärende är mer personligt.
När en kropp hittas nedsjunken i mossen ger det en skrämmande anledning att påbörja efterforskningar i det förflutna - såväl för polisen som för Nathalie personligen. Hennes väg korsas av den erkända fotokonstnären Maya Linde, som även arbetar som polisfotograf i utredningen. De rör sig båda fram genom minnets och markernas djupa lager, mot chockerande upptäckter och länge dolda sanningar. Varför jag vill läsa den
För några veckor sedan fick jag hem Bokspegeln, och en del gånger finns det böcker där som jag inte har sett tidigare. När man läser och följer många bokbloggar brukar man annars ha hyfsad koll på vilka nyutgivna böcker som kan hamna där. Den här boken hade jag inte en aning om och när jag började läsa om handlingen så blev jag genast väldigt sugen på att läsa den. Och omslaget är ju bara så snyggt! Offermossen låter riktigt spännande och lite mystisk så jag ser fram emot att läsa den någon gång.
I helgen hann jag ändå med att läsa en del, det var ju inte så bra väder heller, så man kunde hålla sig inomhus med gott samvete. Den här veckan jobbar jag till helgen, men är ledig på torsdagen så jag hoppas att jag ändå kommer hinna läsa en del.
Mitt första mål för veckan är såklart att läsa ut de böcker jag håller på med. Just nu håller jag på med Tiden är inte än av Elin Boardy, har inte så mycket kvar av den så jag tror jag kommer läsa ut den snart. Den är riktigt bra och jag gillar verkligen sättet som den är skriven på.
Nästa bok som jag kommer börja med är De utstötta av Elly Griffiths, det känns som att det verkligen är dags för mig att läsa en Ruth Galloway-deckare, det är alldeles för länge sedan jag gjorde det.
Nästa bok på tur är Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. Har hört jättemycket bra om den boken, och romantisk komedi låter i alla fall som något som passar mig. Dessutom tror jag att det är den första boken med HBTQ-fokus som jag läser (skäms på mig!).
Om jag nu skulle hinna läsa ut den boken så tänker jag börja med Kraften av Siri Pettersen, det är den tredje och avslutande delen i Korpringarna. Det börjar på vara ett bra tag sedan jag läste den förra och jag ser fram emot att läsa den sista och se hur alla trådar knyts ihop. Minns inte riktigt hur den förra slutade, men när man börjar läsa brukar man rätt snabbt komma in i det.
Titel: Flickan med snö i håret Originalets titel: - Författare: Ninni Schulman Översättare: - Serie: Hagfors #1 Antal sidor: 353 Utgivningsår: 2010 Förlag: Forum Utläst: 28/3
Handling En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.
En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.
Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja. Mina tankar
Jag har hört väldigt mycket bra saker om Schulman och hennes böcker som utspelar sig i Hagfors i Värmland och har varit nyfiken på hennes böcker ett längre tag. De har påmint mig lite om andra svenska kända deckarförfattare såsom Viveca Sten och Camilla Läckberg. Med facit i hand var det ett riktigt bra val att äntligen ta tag i det hela och läsa Flickan med snö i håret.
Själva brotten som polisen utreder är minst sagt grymma och brutala, och det lämnar inte en bättre känsla hos mig när jag får läsa att det är baserat på ett verkligt fall som utspelade sig i just Hagfors. Trots det upplever jag det inte som att det är fallen som står i fokus, istället är det de inblandade poliserna som ska lösa brottet och journalisten Magdalena. Det jag gillar med boken är att karaktärerna känns äkta, jag upplever de som helst vanliga människor med fel och brister.
Själva fallen var det i efterhand inte så svårt att räkna ut vem som var skyldig till vad, men under bokens gång hann jag någon gång misstänka de allra flesta personer. Det är ju ett gott betyg och bidrar också till att få det hela lite mer spännande, tyckte verkligen om när man började förstå hur saker och ting hängde ihop.
Slutet kändes rätt öppet och jag ser fram emot att få läsa fler böcker från Hagfors. 3 bra saker med boken: spännande, karaktärerna och miljön Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare. HÄRkan ni läsa en smakebit ur boken.
Tänkte presentera vad jag tänker läsa nu i helgen lite tidigare än vanligt. Jag jobbar en lite kortare dag imorgon och sedan far jag hem över helgen.
Läsningen i veckan har väl gått sådär, har inte haft så mycket tid till det. Håller fortfarande på med Någonstans brister himlen, men den kommer jag nog läsa ut snart.
Nästa bok som står på tur är Tiden är inte än av Elin Boardy, en bok som jag har hört väldigt mycket gott om. Den känns också oerhört aktuell och tänkvärd.
Eftersom det är påsk tänker jag också försöka läsa lite deckare om jag hinner. Nu är det väldigt länge sedan jag läste en bok om Ruth Galloway och den bok som står på tur är De utstötta som är den sjätte delen.
Handling Handlingen kretsar kring familjen Goodman och deras fredagskvällar, då de två utflugna sönerna besöker föräldrahemmet för att äta traditionell judisk middag. Återkommande element är sönernas barnsliga gnabb och psykande mot varandra, den halvdöve pappans dåliga bordsskick, och oönskade besök från en neurotisk och socialt inkompetent granne.
Den fjärde säsongen hade 6 avsnitt och i huvudrollerna ses Tamsin Greig, Paul Ritter, Simon Bird och Tom Rosenthal.
Jag såg klart säsongen 26 mars.
Mina tankar
I min recension av den förra säsongen kan det låta som att jag inte alls gillade serien och det stämmer inte alls. Däremot kan jag inte bestämma mig för om jag tycker serien är bra eller om den är så dålig att den blir bra. Det lutar att det förstnämnda alternativet.
Man brukar ju säga att ett gott skratt förlänger livet och nu när jag tittat på den fjärde säsongen måste mitt liv bli mycket längre. Jag satt och gapskrattade i soffan åt familjen Goodman och deras bekymmer. Dynamiken i familjen är verkligen fantastisk och manusförfattaren har gjort ett otroligt bra arbete med manus och även skådespelarna gör bra prestationer.
Jag är fascinerad över hur denna typ av sitcom funkar så pass bra som den gör, varje avsnitt är uppbyggt på ungefär samma sätt med att sönerna kommer till sina föräldrar där de ska äta middag, varpå det blir ordentliga förvecklingar och där grannen Jim med hunden förr eller senare dyker upp. Det är mycket återkommande skämt som underhåller, men avsnitten har också en hel del snabba vändningar som sköts otroligt snyggt.
I mitt tycka är säsongen alldeles för kort med bara 6 avsnitt, men jag kan förstå anledningen till att säsongen är lite kortare då det är en enda person som skriver alla avsnitten och att det nog tar lite tid. Dessutom tror jag också att om en säsong hade fler avsnitt så skulle man kanske ledsna på formatet.
Jag tyckte verkligen om Friday Night Dinner och om ni känner för att skratta så vet ni vilken serie ni ska kolla upp. Nu hoppas jag bara på att serien får en fortsättning någon gång. Friday Night Dinner säsong 3
Handling Den tredje säsongen inleds med att polisen Steve McGarrett oväntat får återse sin mamma, som bär på hemligheter som kan skada alla hon älskar. Medlemmarna i teamet fortsätter att bekämpa brottslighet och korruption samtidigt som de också försöker hålla ordning på sina liv. Kono har fortfarande ett förhållande med sonen till en Yakuza-boss, Chin Ho försöker hantera en stor personlig förlust samtidigt som det förflutna kommer ifatt honom, och Danny tvingas kämpa för att dottern ska stanna kvar på Hawaii. Den tredje säsongen hade 24 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim och Grace Park. Jag såg klart säsongen 24 mars. Mina tankar Jag har verkligen fastnat för Hawaii Five-0! Det är en härlig actionserie med mycket humor och bra huvudkaraktärer. Sen är miljön också helt fantastisk och det känns riktigt exotiskt att få se alla naturvyer därifrån. Förra säsongen slutade med en ordentlig cliffhanger och i säsongsöppningen får man också reda på hur det gick för karaktärerna. Karaktärerna fortsätter ju att utvecklas och att man fick träffa McGarrets mor var högst oväntat då alla trodde att hon var död. Doris är en riktigt intressant karaktär och trots att hon var med i flera avsnitt under säsongen känns det som att man bara har skrapat på ytan när det gäller henne och att hon har många fler hemligheter som både Steve och vi tittare vill ha svar på. Storylinen kring Wo Fat fortsätter också, jag tycker om att det på något vis ändå finns en röd tråd genom hela säsongen och serien, men att det också finns mer fristående avsnitt. I den här säsongen får vi också ett avsnitt där man får följa händelserna som ledde fram till seriens första avsnitt, det var riktigt snyggt gjort och man fick veta mer king bakgrunden. Jag tycker om att det flera gånger under seriens gång har uppmärksammats att detta är en reboot på en gammal serie och under säsongen får vi se en karaktär från originalserien, men vi får också se ett avsnitt som är en remake på ett avsnitt från den gamla serien. Det finns många anledningar till varför jag blivit så förtjust i serien, den är underhållande och rätt lättsmält, men det finns också flera avsnitt som verkligen berör och belyser olika ämnen. Jag gillar också humorn som finns, framförallt scenerna med Danny och Steve och hur de gnabbas med varandra. Gillar också att det finns flera återkommande karaktär man får se under serien, bland annat poliser och de som jobbar på labbet. Det som är en av Hawaii Five- 0:s styrkor är också att fallen de får varierar. Fallen och avsnittet följer ingen speciell mall, utan ena gången kan det handla om att utreda ett försvinnande och andra gången ett mord. Det gör att man inte blir uttråkad och intresset hålls hela tiden vid liv. Dessutom så varierar berättartekniken också, en del gånger är det som en vanligt avsnitt och en del berättas i tillbakablickar och så finns det ett avsnitt som är en fiktiv dokumentär. Det finns flera flashback-avsnitt och min favorit utav dessa är när man får se Danny som polis 2001 i Newark vid tiden för 11 september. Alla avsnitten håller en jämn nivå och det finns inget avsnitt som är direkt dåligt, bara bra och lite mindre bra. De två sista avsnitten var otroligt intensiva och karaktärerna sattes verkligen på hårda prov. Måste också tillägga att Hawaii Five-0 verkligen kan konsten med cliffhangers och jag ser fram emot att se nästa säsong. Det är ytterligare en riktigt stark säsong av en spännande och underhållande serie och det känns skönt att jag har flera säsonger kvar innan jag kommer ikapp. Hawaii Five-0 säsong 1 Hawaii Five-0 säsong 2
Handling This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.
The year is 2575, and two rival megacorporations are at war over a planet that’s little more than an ice-covered speck at the edge of the universe. Too bad nobody thought to warn the people living on it. With enemy fire raining down on them, Kady and Ezra—who are barely even talking to each other—are forced to fight their way onto an evacuating fleet, with an enemy warship in hot pursuit.
But their problems are just getting started. A deadly plague has broken out and is mutating, with terrifying results; the fleet's AI, which should be protecting them, may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a tangled web of data to find the truth, it's clear only one person can help her bring it all to light: the ex-boyfriend she swore she'd never speak to again. Varför jag vill läsa den
Jag hörde talas för första gången om denna bok och serie på Booktube och jag såg en massa människor som hyllade boken. Jag blev genast nyfiken på boken, dels så lät handlingen riktigt intressant, men också sättet som den är skriven på. Som jag har förstått det så är det dels vanlig text, men också utskrifter av mail, loggar och även illustrationer. Hela boken känns väldigt annorlunda och unik och nu har den dessutom börja hitta sin väg till en del svenska bokbloggare och mitt ha-begär växer!
veLäsningen under förra veckan gick inte alls bra, hade en hel del andra saker att göra och kände att jag inte riktigt hade ro att läsa så mycket. Sen så med det som hände på fredagen i Stockholm och dessutom jobba under helgen så blev det som det blev. Den här veckan är det nya tag som gäller, jag är ledig idag och sen jobbar jag till och med långfredagen och sen ska jag hem och fira påsk över helgen.
Mina första mål för den här veckan är att att avsluta all de 3(!) böcker jag håller på med. Förstår inte riktigt hur det har blivit så, men måste först och främst läsa ut Någonstans brister himlen, Hela kakan och Synd, som är ett seriealbum.
Efter det så blir det nog att börja på antingen Tiden är inte än av Elin Boardy eller De utstötta av Elly Griffiths för att läsa lite påske-krim. Det ena utesluter ju inte det andra.
Titel: Brev till min dotter Originalets titel: Redaktör: Elcim Yilmaz Översättare:- Serie: - Antal sidor: 201 Utgivningsår: 2017 Förlag: Forum Utläst: 28/3
Medverkande författare: Elcim Yilmaz, Elaine Eksvärd, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah, Katerina Janouch, Katarina Mazetti, Martina Montelius, Maxida Märak, Carolina Neurath, Alexandra Pascalidou, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Märta Tikkanen.
Handling Hur delar vi med oss av vår livserfarenhet till våra barn? Hur berättar vi för våra döttrar om de misstag vi gjort? Saker vi skäms över, som vi ångrar. Lika svårt kan det vara att prata om det vi är stolta över. Höjdpunkter i livet, smarta val vi gjort, klokskap vi samlat på oss. Det kan vara besvärligt att hitta det rätta tillfället för sådana samtal.
Den här antologin är tänkt att vara en inspirationskälla som belyser den starka men också svåra relationen mellan kvinnor som spänner över generationerna. Några av Sveriges absolut bästa skribenter har tillsammans skapat en spännande, stark och stolt samling texter, skrivna av mödrar till döttrar. Texter om unika erfarenheter de vill förmedla till sina döttrar, kloka råd, smärtsamma upplevelser, triumfer och nederlag. Mina tankar
Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att recensera en novellsamling som består av författarnas egna personliga brev till sina döttrar. Det är väldigt personligt och berörande och det känns som att man kommer dem väldigt nära inpå livet.
Det som jag tycker är bokens styrka är att alla medverkande författare har olika bakgrund och gör att man får se moderskapet ur flera olika perspektiv och hur deras val har påverkat dem. Det som är gemensamt för alla novellerna är att de genomsyras av kärlek till sina barn och förhoppningar om att de ska få ett bra liv, trots att den värld vi lever i inte är den lättaste.
Det är vanligt när det gäller antologier att det finns bättre och sämre bidrag, och det beror såklart också på vilket tycke och smak man själv har. Mina favoriter i den här novellsamlingen blev Nabilda Abdul Fattahs novell som är en lista till sin dotter samt Katerina Janouchs bidrag Våga vara en bitch!
3 bra saker med boken: personligt, berörande och mångfalden Betyg: 3/5
Jag verkar ha hamnat i en period där jag håller på med flera böcker samtidigt, i och för sig så är det rätt olika böcker så det är inga problem med att hålla isär dem. Idag har jag bara som tagit det lugnt, ska jobba till helgen, jag har bland annat varit och klippt mig och annars har jag bara läst lite grann.
Jag håller fortfarande på med Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl, tycker att tempot är rätt långsamt men språket är otroligt vackert och jag är verkligen förtjust i skildringarna av naturen och havet.
Under veckan började jag också med Hela kakan av Kakan Hermansson, läser lite ur den då och då men än så länge har jag bara läst de första kapitlen.
Fick också hem en bok igår, Synd av Elin Lucassi, så jag har tänkt börja med den också så smått. Den är tecknad/seriealbum så den går nog rätt fort att läsa.
Det är helt otroligt vad fort veckorna går! Och snart är det påsk! Det känns som att det var alldeles nyss som året började. Idag är jag ledig och har inte så mycket inplanerat än i alla fall. Tänkte i alla fall svara på Helgfrågan.
Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker.
Jag är rätt dålig på att läsa böcker när de är alldeles nyutkomna, och för min del går nog det i lite perioder också. Om jag får ett recensionsexemplar försöker jag alltid att prioritera det så långt det är möjligt.
Sen finns det ju vissa författare som jag alltid försöker läsa direkt när de kommer ut med en ny bok, exempel är då t.ex. Simona Ahrnstedt och när Viveca Sten kommer med nya böcker i sin deckarserie. Även Camilla Läckberg finns med på den listan, även om mitt tycka gällande hennes böcker kanske har förändras lite grann. Dock ser fram emot att läsa Häxan, fast jag kommer inte riktigt ihåg hur den föregående boken slutade.
Det är omöjligt att hinna läsa alla böcker när de kommer ut, men man får väl försöka prioritera utifrån vad man själv tycker om att läsa för typ av bok eller om det är en författare man tycker om och har läst böcker av tidigare.
Handling Vapendesignern och det tekniska geniet Tony Starkär iAfghanistanför att demonstrera sitt nyamissilvapen, "Jerichomissilen", förUSA:s flygvapennär enheten han reser med attackeras. Han tas som gisslan av vapenhandlarna som attackerat honom och blir tvingad att bygga ett vapen åt dem. Han har under attacken, trots sin skottsäkra väst, fått granatsplitter i bröstkorgen som hotar att krypa in i hans hjärta. Han och hans medfånge Yinsen får tillgång till en verkstad, och Stark börjar med att förfina den elektromagnet drivet av ett bilbatteri, som Yinsen tillverkat, avsedd för att hindra splittret att nå hjärtat. Starks färdiga konstruktion är en revolutionerande energicell av aldrig tidigare skådat slag, som han opererar in i sin bröstkorg.
Med hjälp av medfången Yinsen, sätter han sin kreativitet i verket och bygger istället för vapnet en skottsäker superrustning, drivet av energicellen och försedd med olika avancerade vapensystem som han sedan använder för att frita sig själv. Tillbaka i staterna tar han identiteten Iron Man och skapar en flygande dräkt med avancerade vapenegenskaper.
Filmen är 126 minuter lång och regisserad av Jon Favreau. I huvudrollerna ses bland annat Robert Downey Jr., Gwyneth Paltrow, Terrence Howard och Jeff Bridges. Filmen hade svensk premiär 1 maj 2008.
Jag såg filmen 23 mars.
Mina tankar
Jag har inte alls sett många superhjältefilmer och jag har ingen större koll på Marvels serier och olika superhjältar. Ändå har jag varit nyfiken på att se deras filmer, eftersom jag tidigare såg och verkligen tokälskade Deadpool. Sen såg jag några klipp från deras andra filmer, bland annat Iron Man, som jag också tyckte det verkade som att det fanns lite humor i.
Marvel har ju gjort många andra filmer de senaste åren och hur de hänger ihop med varandra har jag ingen större koll på, men enligt Wikipedia och lite googlande så bestämde jag mig för att se deras filmer i kronologisk ordning och då var Iron Man först ut.
Av någon anledning var jag innan jag såg filmen inte speciellt såld på vare sig Robert Downey Jr eller Gwyneth Paltrow, men efter att ha sett filmen har jag fått omvärdera min åsikt gällande Downey Jr. åtminstone. Paltrow har jag fortfarande svårt för, hela hennes framträdande kändes som så stelt och hon verkade så obekväm i sin roll. Som jag förstod så improviserades rätt mycket av dialogen, och det hade jag ingen aning om från början, och då måste man ju ändå säga att skådespelarna var duktiga för på något vis kändes dialogen ändå rätt naturlig.
Jag tycker den första delen av filmen är mest intressant, när man får se Tony Stark i fångenskap och hur han rymmer. Öppningsscenen var verkligen frän där man fick se hur Tony Stark blev tillfångatagen till soundtracket av Back in Black. Jag hade gärna sett mer av Yinsen och det fanns trots allt väldigt mycket humor i den tidigare delen av filmen. Vem som var "the Big Bad" anade jag rätt tidigt och själva slutstriden kändes lite som något av en besvikelse.
Något som däremot gick över huvudet på mig var all teknik och den jargong som hörde till det. Däremot så tyckte jag om att se när Stark utvecklade sin dräkt och testade den, det blev lite roligt scener av det hela.
Något som jag ibland kan ha problem med när det gäller mycket actionfilmer och liknande, är att jag blir uttråkade under t.ex. fight-scener och biljakter. Det blev jag inte alls under Iron Man, vilket ju är ett gott betyg och jag höll intresset vid liv ändå mot slutet. Slutet kändes lite väl snabbt och abrupt, men det finns ju två filmer kvar som handlar om Tony Stark, samt att han dyker upp i en del andra av Marvels filmer.
Månadens bästa bok är en utmaning som Mia håller i. Deltog i den utmaningen även förra året, och fortsätter med den i år. Utmaningen är helt enkelt att välja ut den bästa boken man läst varje månad. Jag läste inte så många böcker den här månaden, och tyvärr var det flera stycken som jag blev besviken på. Jag läste ändå en väldigt bra bok som får bli månadens bästa och det är Flickan med snö i håretav Ninni Schulman. Den var riktigt spännande och lättläst, och sista halvan av boken sträckläste jag och det är alltid ett gott betyg!
Manliga författare: 0 Kvinnliga författare: 4 Amerikanska författare: 1 Engelska författare: 1 Svenska författare: 2 Antal lästa sidor: 1586 Medelbetyg: 3 Snyggast omslag: Midnattssolens timme Månadens bästa bok: Flickan med snö i håret Månadens överraskning: Carolines arv Månadens besvikelse: Midnattssolens timme Kommentar
Tyvärr blev det inte riktigt lika mycket läst som jag hade hoppats och några av böckerna blev jag tyvärr rätt besviken på. Mars kändes som en typisk "mellanmånad", men jag har högre förhoppningar på nästa månad. Om månadens bästa: Väldigt spännande och sträckläsningsvarning. Om månadens överraskning: Oväntat bra, vet att hennes böcker brukar vara lite sega i starten men det var värt det! Om månadens besvikelse: Handlingen lät så himla bra, men tyvärr var det inte en bok för mig.
Filmer och Tv-serier: Barnmorskan i East End S6E7-S6E8
The Big Bang Theory S10E18-S10E19
Big Little Lies S1E3-S1E6 Bones S12E9-S12E12 Friday Night Dinner S4E1-S4E6 Hawaii Five-0 S3E1-S3E24
Innan vi dör S1E1-S1E2 Iron Man Månadens bästa: Sista avsnittet av Bones Månadens överraskning: Iron Man Månadens besvikelse: The Big Bang Theory Kommentar
Blev lite mindre film och serier den här månaden. Blev till exempel endast en film den här månaden, men å andra sidan var den faktiskt riktigt bra. Anledningen till att det blev så lite film är att jag inte har jobbat väldigt lite helger nu i mars.
Har sett flera säsongsavslutningar (4st) nu i mars, det gjorde det hela väldigt svårt att välja ut månadens bästa. Jag såg sista avsnittet någonsin av Bones, det känns otroligt tomt och sorgligt, även om det sista avsnittet verkligen var en otroligt bra avslutning på en serie som följt med mig under en lång tid.
De andra serierna som jag sett klart är Hawaii Five-0 och Barnmorskan i East End, men där kommer det fler säsonger som jag kan se.
Började även se Innan vi dör, såg den inte när den gick på tv, men tänkte att jag skulle passa på att se den medan den finns kvar på Svtplay ett tag till. De avsnitt jag sett hittills har varit bra, med tanke på att det är svensk serie och att det inte alltid brukar vara "my cup of tea".
Bara ett avsnitt kvar av Big Little Lies, serien har varit bra och intressant, men inte lika bra som jag hade förväntat mig. Fast vem vet, det sista avsnittet kanske ändrar min åsikt totalt. Skådespelarna har gjort bra prestationer, speciell Skarsgård och Kidman. Ett som däremot är säkert är att boken är mycket bättre.
Om månadens bästa: Ett värdigt avslut av en fantastisk serie! Om månadens överraskning: Hade ingen större koll på Iron Man innan, men den tog mig med överraskning. Om månadens besvikelse:Tyvärr återkommer detta, serien är helt enkelt inte lika rolig längre.
Handling Melanie is a very special girl. Dr. Caldwell calls her "our little genius."
Every morning, Melanie waits in her cell to be collected for class. When they come for her, Sergeant Parks keeps his gun pointing at her while two of his people strap her into the wheelchair. She thinks they don't like her. She jokes that she won't bite, but they don't laugh.
Melanie loves school. She loves learning about spelling and sums and the world outside the classroom and the children's cells. She tells her favorite teacher all the things she'll do when she grows up. Melanie doesn't know why this makes Miss Justineau look sad. Varför jag vill läsa den
Jag tror jag hörde talas om boken första gången i En smakebit på søndag och blev nyfiken på den redan då, men sen glömde jag som bort den. Sen såg jag också en hel del booktubers som recenserade den. Och allra sist så dök filmen upp också och man kan ju inte se en film utan att ha läst boken först. Den översattes ju också till svenska och jag har sett många bokbloggare som har tyckt att den har varit bra, så jag känner att jag också vill läsa den och bilda mig min egen uppfattning.
Sci-fi är en genre som jag inte har läst så många böcker inom, men jag har alltid haft en känsla av att om jag började läsa sådana böcker så skulle de falla mig i smaken.
Läsningen under förra veckan gick ändå rätt bra, hann med att läsa allt jag hade planerat vilket faktiskt förvånade mig lite grann, men jag hann med att läsa väldigt mycket under helgen. Den här veckan ska jag jobba i helgen, så jag tror inte att jag kommer hinna läsa lika mycket.
Igår började jag med Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl och den tänker jag försöka läsa ut under veckan.
Jag har också tänkt börja med seriealbumet Tjejerna på höjden av Frida Malmgren som jag fick hem för någon vecka sedan. Det måste ju passa perfekt att läsa när man inte har så mycket tid och jag hoppas att det är riktigt underhållande.
Om jag nu skulle hinna läsa något mer så är den Elin Boardys Tiden är inte än som står på tur. Har läst en hel del fina omdömen på den och handlingen låter riktigt fängslande och intressant.
Jag tror inte att jag kommer hinna läsa så mycket mer, men om det finns lite tid över tänker jag börja med Hela kakan av Kakan Hermansson. Fick den som ett recensionsexemplar och jag tror den går rätt snabbt att läsa. Det ska i alla fall bli intressant att läsa den och kanske få en lite annan bild av henne.
Söndag och dags att vara med på en smakebit på søndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Det här ännu inte dykt upp någon smakebit hos henne, men jag tänkte ändå dela med mig av en. Den här helgen har jag varit "långledig", ända från torsdag kväll. På fredagen var det i alla fall så pass bra väder att vi kunde fara och pimpla på sjön och vi fick faktiskt några fiskar som det var riktigt bra storlek på. Resten av helgen blev det inte så mycket gjort, både igår och idag verkar inte vädret vara på vår sida, det yr lite snö i luften. Läsningen den här helgen har gått över förväntan, igår lyckades jag att läsa ut två böcker så idag ska jag börja på en ny. Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl fick jag hem för ett tag sedan, men det är först nu jag har möjlighet att läsa den. Det är en debut som jag är riktigt nyfiken på. Smakebiten kommer från sidan 7. Allt som fanns var båten och havet. Världen hade fått vita väggar och huset och de slippriga stenhällarna hade tagits av dimman. Det enda som hördes förutom årornas möte med vattnet var en ensam mås. Elis satt på aktertoften och försökte hitta linjen där himmel mötte hav, medan far rodde med långa kraftiga tag. Årbladen fördes bakåt i droppande bågar och far spjärnade med fötterna mot spanten när han tog i. Ryggen böjdes och sträcktes.
Titel: Carolines arv Originalets titel: The Legacy (2010) Författare: Katherine Webb Översättare: Annika Sundber Serie: - Antal sidor: 462 Utgivningsår: 2014 Förlag: Historiska media Utläst: 18/3
Handling Systrarna Beth och Erica återvänder till familjens släktgods en mörk och fuktig vinterdag. När de går igenom gammelmormor Carolines tillhörigheter, väller minnena över dem. Idylliska barndomssomrar som ruvar på olösta hemligheter. Gåtor som måste få ett svar. Minnen av kusin Henry som försvann spårlöst en het sommardag. Minnen av en elak mormor, vars liv kantades av bittert svek. Och en hemlighet som spänner över två kontinenter och mer än hundra år. Mina tankar
Jag har nu läst några böcker av Katherine Webb och jag börjar se ett mönster i hur hennes böcker är upplagda. Det är nödvändigtvis inte något negativt. Som jag förstår är Carolines arv hennes debut, och för att vara en debut är det riktigt bra!
När det gäller Webbs böcker så har jag tidigare klagat lite på att det är så långa kapitel. Det är det i den här också och jag tror att det var det som gjorde att jag hade lite svårt att ta mig in i den. Den var lite seg i starten, men ju mer jag läste desto mer sögs jag in i hennes detaljrika värld som hon har skapat.
Handlingen utspelar sig dels i nutid när systrarna går igenom godset och tänker tillbaka Henrys försvinnande och i Amerika i början av nittonhundra-talet där man för följa Carolines liv. Jag är oerhört imponerad av hur Webb lyckas väva ihop trådarna och skapa en helhet.
Det är karaktärerna och hur Webb skildrar relationerna som är bokens största styrka. Det är intressant att följa de tre kvinnorna Erica, Beth och Caroline som tillhör olika generationer, men ändå har flera gemensamma nämnare. Den karaktär som jag tyckte var mest intressant att följa var Caroline, som ung flicka i överklassens Amerika gifter sig med en ranchägare och flyttar till hans gård och måste försöka anpassa sig till livet i Vilda västern. Hennes öde är väldigt gripande, om än väldigt tragiskt.
Carolines arv känns - i brist på andra uttryck - väldigt engelsk. Det är engelsk landsbygd, gods och välbevarade hemligheter.
I bokform är jag riktigt förtjust i familjehemligheter och det är inget undantag i Carolines arv. Just Carolines öde är det som griper tag i mig, hela mysteriet kring Beth och Ericas kusin Henry känns lite överflödigt och flyttar fokus från den betydligt mer intressanta Caroline och hennes liv.
Sammanfattningsvis en väldigt stark debut av Webb och Carolines arv håller samma höga klass som hennes andra böcker jag har läst. 3 bra saker med boken: Hur trådarna vävs ihop på slutet, den engelska landsbygden, Carolines öde. Betyg: 4/5
