Titel: Fyra dagar i Kabul
Originalets titel: -
Författare: Anna Tell
Översättare: -
Serie: Amanda Lund #1
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2017
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 9/9
Handling
Den erfarna förhandlaren Amanda Lund hamnar mitt i hetluften när två svenska diplomater kidnappas i Kabul. I en kamp mot klockan jagar hon svar i en härva av mord, heroin och sex.
Under jakten på kidnapparna upptäcker Amanda att hon inte är ensam om att försöka hitta diplomaterna - och att hon saknar någon att förhandla med. Hemma i Stockholm stundar ett afghanskt statsbesök. Amandas kollega Bill Ekman utreder mordet på en ung man samtidigt som han håller departementen underrättade om Amandas framsteg i Afghanistan. Men varför försöker regeringen mörka kidnappningen? Och varför hör inte kidnapparna av sig? Snart inser Amanda att den svenska ambassadören i Kabul döljer mer än vad hon kunnat ana.
Tankar om titel och omslag
Måste säga att jag är riktigt förtjust i titeln, och det krävdes bara ordet Kabul för att jag skulle mitt intresse skulle väckas. Gillar också omslaget och den kvinnliga silhuetten.
Mina tankar om boken
Tidigt i sommar fick jag denna som recensionsexemplar, men det dröjde ett tag innan jag kom igång med att läsa boken och nu efteråt förstår jag inte varför jag väntade så länge! Det är spänning på hög nivå!
Miljön i Afghanistan och Kabul känns trovärdig och långt ifrån lilla välbekanta Sverige. Det är ett land som har varit hårt utsatt för konflikter och stridigheter både utifrån och inifrån. För mig känns miljön väldigt spännande och det tillför en extra krydda i berättelsen.
När det gäller karaktärerna så gillar jag redan från börja Amanda Lund och det är en karaktär som jag mer än gärna läser mer om, hon är tuff och professionell samtidigt som hon också visar att hon är mänsklig. Även Bill som vi får följa i Stockholm är en intressant karaktär och jag vill gärna veta mer om honom.
Handlingen förs framåt i en rasande fart och boken har en minst sagt explosiv inledning och det sätter också tonen för hela boken. Språket är lättläst och följsamt och det är korta kapitel så sidorna bara flög förbi. Det var helt omöjligt att lägga ifrån sig boken och jag läste ut boken en enda dag.
Fyra dagar i Kabul skulle kunna klassas som en politisk thriller och det var intressant att få en inblick i hur diplomati funkar och hur många saker som görs bakom kulisserna utan vår kännedom.
Som sagt är jag riktigt förtjust i Anna Tells debut och jag längtar verkligen tills vi får läsa mer av henne!
Det är bäst att sätta en sträckläsningsvarning på Fyra dagar i Kabul, för när man börjat läsa kommer man inte vilja sluta.
3 bra saker med boken: spännande, miljön och Amanda Lund
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Boktokig och Johannas deckarhörna.
▼
30 september 2017
29 september 2017
Helgens läsning
Tänkte jag skulle visa upp vad jag tänker läsa i helgen. Ska jobba, så vi får se mycket jag hinner med. Har inte hunnit börja med några nya böcker, utan jag fortsätter läsa de jag har börjat på. Läser just nu Stora stygga vargen av Nele Neuhaus, den är riktigt bra och spännande såhär långt men det är en hel del karaktärer att hålla reda på.
Har också börjat så smått med Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Början är i alla fall riktigt bra och jag ser fram emot att få läsa om Bangladesh.
Har också börjat så smått med Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Början är i alla fall riktigt bra och jag ser fram emot att få läsa om Bangladesh.
Läsplanering oktober
Nu är vi snart inne i oktober, det är en månad som jag trots mörkret är ganska förtjust i. Fyller dessutom år i slutet på månaden och jag gillar att man kan börja tända ljus och ha det mysigt. Precis som vanligt tänkte jag göra en läsplanering för månaden, som säkert är alldeles för ambitiös.
Den bok som står högst upp på min TBR för tillfället är Simona Ahrnstedts nya Allt eller inget, men jag vet inte om jag kommer hinna få tag på den och läsa den i oktober. Har väntat på boken i evigheter känns det som och jag är så glad att den snart är här! Om jag inte hinner med den i oktober får jag läsa den i november istället.
I min boktolva tog jag med Tahereh Mafi då jag har väldigt nyfiken på hennes Shatter me-serie. Jag tänkte börja med att läsa Rör mig inte! och jag tycker handlingen låter så himla spännande.
Nästa bok jag vill hinna med att läsa är De öde fälten av Elly Griffiths. Jag brukar tycka om att läsa en Ruth Galloway-bok då och då och nu har lusten smugit sig på igen. Som vanligt har jag höga förväntningar på boken och jag tror med all säkerhet att de kommer infrias.
Försöker att läsa en fakta, biografi eller fackbok varje månad och den här månaden tänkte jag läsa den tredje boken i The Midwife Trilogy av Jennifer Wort. Eftersom den inte finns översatt får jag helt enkelt läsa Farewell to the East End: The Last Days of the East End Midwifes på engelska. Ser riktigt mycket fram emot den då de två tidigare böckerna har varit stora favoriter hos mig. Det ska bli spännande att se hur det går att läsa den på engelska också.
Sen vill jag gärna också hinna med Jag är ju så jävla easy-going av Jenny Jägerfeld. Det är en ungdomsbok jag har varit nyfiken på länge och ser fram emot att läsa. Ska bli intressant att läsa en bok där huvudkaraktären har ADHD och hur det gestaltas.
Jag har länge varit intresserad av att vara med i en bokcirkel, men jag känner inte till några i min närhet så därför har jag gått med i några på nätet och jag hoppas jag ska hinna med att läsa allihopa. På Goodreads är jag med i gruppen We Love Books och där ska vi läsa Problemet med får och getter av Joanna Cannon. Har inte hört talas om den så mycket tidigare men jag lockas verkligen av titeln och boken låter spännande så det ska bli kul att läsa den.
På facebook jag med i en grupp där vi ska läsa Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, det är kanske inte en bok jag skulle ha valt att läsa själv men ibland kan det vara bra att utmana sig själv och läsa böcker utanför sin komfortzon. Dessutom har den bara kring 170 sidor så det borde inte vara några problem.
Sincerely Johanna har i oktober tänkt läsa om En ö i havet-serien bestående av En ö i havet, Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav av Annika Thor och jag bestämde mig för att hoppa av. Jag vet att jag läste dem när jag var yngre och nu när de har kommit i ropet igen har jag fått ett sånt sug efter att läsa om böckerna, trots att det inte är något jag brukar göra.
Detta känns som en alldeles för ambitiös TBR, och om jag skulle klara av det så skulle jag bli otroligt imponerad över mig själv. Som tur är det inga tegelstenar och böckerna är inte så tjocka så jag har kanske en chans.
Den bok som står högst upp på min TBR för tillfället är Simona Ahrnstedts nya Allt eller inget, men jag vet inte om jag kommer hinna få tag på den och läsa den i oktober. Har väntat på boken i evigheter känns det som och jag är så glad att den snart är här! Om jag inte hinner med den i oktober får jag läsa den i november istället.
I min boktolva tog jag med Tahereh Mafi då jag har väldigt nyfiken på hennes Shatter me-serie. Jag tänkte börja med att läsa Rör mig inte! och jag tycker handlingen låter så himla spännande.
Nästa bok jag vill hinna med att läsa är De öde fälten av Elly Griffiths. Jag brukar tycka om att läsa en Ruth Galloway-bok då och då och nu har lusten smugit sig på igen. Som vanligt har jag höga förväntningar på boken och jag tror med all säkerhet att de kommer infrias.
Försöker att läsa en fakta, biografi eller fackbok varje månad och den här månaden tänkte jag läsa den tredje boken i The Midwife Trilogy av Jennifer Wort. Eftersom den inte finns översatt får jag helt enkelt läsa Farewell to the East End: The Last Days of the East End Midwifes på engelska. Ser riktigt mycket fram emot den då de två tidigare böckerna har varit stora favoriter hos mig. Det ska bli spännande att se hur det går att läsa den på engelska också.
Sen vill jag gärna också hinna med Jag är ju så jävla easy-going av Jenny Jägerfeld. Det är en ungdomsbok jag har varit nyfiken på länge och ser fram emot att läsa. Ska bli intressant att läsa en bok där huvudkaraktären har ADHD och hur det gestaltas.
Jag har länge varit intresserad av att vara med i en bokcirkel, men jag känner inte till några i min närhet så därför har jag gått med i några på nätet och jag hoppas jag ska hinna med att läsa allihopa. På Goodreads är jag med i gruppen We Love Books och där ska vi läsa Problemet med får och getter av Joanna Cannon. Har inte hört talas om den så mycket tidigare men jag lockas verkligen av titeln och boken låter spännande så det ska bli kul att läsa den.
På facebook jag med i en grupp där vi ska läsa Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, det är kanske inte en bok jag skulle ha valt att läsa själv men ibland kan det vara bra att utmana sig själv och läsa böcker utanför sin komfortzon. Dessutom har den bara kring 170 sidor så det borde inte vara några problem.
Sincerely Johanna har i oktober tänkt läsa om En ö i havet-serien bestående av En ö i havet, Näckrosdammen, Havets djup och Öppet hav av Annika Thor och jag bestämde mig för att hoppa av. Jag vet att jag läste dem när jag var yngre och nu när de har kommit i ropet igen har jag fått ett sånt sug efter att läsa om böckerna, trots att det inte är något jag brukar göra.
Detta känns som en alldeles för ambitiös TBR, och om jag skulle klara av det så skulle jag bli otroligt imponerad över mig själv. Som tur är det inga tegelstenar och böckerna är inte så tjocka så jag har kanske en chans.
28 september 2017
Morden i Midsomer säsong 19 del 2
Handling
Death by Persuasion
Barnaby och Winter utreder fallet med en ung kvinna som hittats knivmördad efter att ha försvunnit från ett fantasy-event med Jane Austen-tema.
The Curse of the Ninth
Barnaby och Winter upptäcker flera möjliga motiv när en prisvinnande violinist hittas strypt precis före ett framförande.
Totalt har säsong 19 6 avsnitt, men serien delades upp i två delar och dessa handlar om säsongens två sista avsnitt. I huvudrollerna ses bland annat Neil Dudgeon och Nick Hendrix.
Mina tankar
Jag förstår inte riktigt varför säsongen delades upp på det här viset, men nu har jag i alla fall sett alla avsnitten från den här säsongen. Jag tycker Morden i Midsomer är en riktigt mysig serie och lite av en tradition att se, men det finns kanske inte så mycket att diskutera om den.
Som vanligt gillar jag scenerna med Barnabys familj och dottern och hunden är bara för söta och det blir alltid roliga scener. Jag gillar den nya karaktären Winter, men jag blir lite less på alla hintar om en romans med rättsläkaren Kam.
När det gäller dessa två avsnitt var min favorit helt klart Death by Persuasion som hade tydliga Jane Austen-kopplingar.
Morden i Midsomer säsong 17
Morden i Midsomer säsong 18
Morden i Midsomer säsong 19 del 1
Death by Persuasion
Barnaby och Winter utreder fallet med en ung kvinna som hittats knivmördad efter att ha försvunnit från ett fantasy-event med Jane Austen-tema.
The Curse of the Ninth
Barnaby och Winter upptäcker flera möjliga motiv när en prisvinnande violinist hittas strypt precis före ett framförande.
Totalt har säsong 19 6 avsnitt, men serien delades upp i två delar och dessa handlar om säsongens två sista avsnitt. I huvudrollerna ses bland annat Neil Dudgeon och Nick Hendrix.
Mina tankar
Jag förstår inte riktigt varför säsongen delades upp på det här viset, men nu har jag i alla fall sett alla avsnitten från den här säsongen. Jag tycker Morden i Midsomer är en riktigt mysig serie och lite av en tradition att se, men det finns kanske inte så mycket att diskutera om den.
Som vanligt gillar jag scenerna med Barnabys familj och dottern och hunden är bara för söta och det blir alltid roliga scener. Jag gillar den nya karaktären Winter, men jag blir lite less på alla hintar om en romans med rättsläkaren Kam.
När det gäller dessa två avsnitt var min favorit helt klart Death by Persuasion som hade tydliga Jane Austen-kopplingar.
Morden i Midsomer säsong 17
Morden i Midsomer säsong 18
Morden i Midsomer säsong 19 del 1
27 september 2017
Tre saker jag inte vet om dig
Titel: Tre saker jag inte vet om dig
Originalets titel: Tell Me Three Things (2016)
Författare: Julie Buxbaum
Översättare: Cecilia Falk
Serie: -
Antal sidor: 358
Utgivningsår: 2017
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 9/9
Handling
Två år har passerat sedan Jessie förlorade sin mamma. När hennes pappa träffar en ny kvinna rycks Jessie upp med rötterna och tvingas lämna sitt älskade Chicago och flytta till Los Angeles. Jessie vantrivs i sin nya skola där alla känns plastiga och ingen pratar med henne, inte ens hennes nya styvbror. Då börjar mejlen från Någon Ingen komma. Hen påstår sig vilja hjälpa Jessie att acklimatisera sig till både skolan och livet i LA. Jessie är till en början skeptisk. Är det bara någon som driver med henne? När hon till slut vågar lita på att Någon Ingen vill henne väl, växer en stark vänskap fram, och kanske också kärlek. Men vem är Någon Ingen, egentligen?
Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget, det svenska tycker jag är finare än det amerikanska. Finns tydliga referenser till bokens handling också. När det gäller titeln så föredrar jag den engelska, den är finare på något sätt och speglar bokens innehåll mer än vad den svenska gör.
Mina tankar om boken
Jag fick först upp ögonen för denna bok när jag började se den engelska utgåvan på Booktube och som sagt blev jag intresserad av den redan då och innan jag visste ordet av så var den översatt så då valde jag att läsa den svenska översättningen.
Jag föll som en fura för den här boken redan i början. Jag gillar verkligen Jessie och att hon är sig själv genom hela boken och vågar stå för det, fast det inte är så lätt alla gånger. Även bikaraktärerna är intressanta, fast jag önskar att man hade fått läsa lite mer om Theo och den nya familjens livssituation. Det är svårt att inte tycka om karaktärerna och jag ville bara ha mer!
Att läsa Jessies konversationer med NI är kanske det bästa med hela boken, de pendlar från att vara lättsamma, roliga och väldigt allvarliga. Jag kan också förstå varför det är så mycket lättare för Jessie och NI att skriva om sina bekymmer än att prata om dem.
Boken pendlar mellan att vara rolig, sorglig och allvarlig, det är en riktigt berg-och-dal-bana och det var svårt att lägga ifrån sig boken för man ville hela tiden veta hur det skulle gå. Det är intressant att läsa om hur sorg påverkar människor helt olika och hur man på något vis ändå går vidare.
Språket i boken flyter på bra, men jag kan inte låta bli att tänka att det är ännu bättre på engelska.
Jag skulle beskriva Tre saker jag inte vet om dig som en romantisk YA med svärta och jag läser gärna med av författaren.
3 bra saker med boken: konversationerna med NI, Jessie och den lättsamma tonen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är t.ex. Stories from the city, Fiktiviteter och Enligt O.
Originalets titel: Tell Me Three Things (2016)
Författare: Julie Buxbaum
Översättare: Cecilia Falk
Serie: -
Antal sidor: 358
Utgivningsår: 2017
Förlag: Lavender Lit
Utläst: 9/9
Handling
Två år har passerat sedan Jessie förlorade sin mamma. När hennes pappa träffar en ny kvinna rycks Jessie upp med rötterna och tvingas lämna sitt älskade Chicago och flytta till Los Angeles. Jessie vantrivs i sin nya skola där alla känns plastiga och ingen pratar med henne, inte ens hennes nya styvbror. Då börjar mejlen från Någon Ingen komma. Hen påstår sig vilja hjälpa Jessie att acklimatisera sig till både skolan och livet i LA. Jessie är till en början skeptisk. Är det bara någon som driver med henne? När hon till slut vågar lita på att Någon Ingen vill henne väl, växer en stark vänskap fram, och kanske också kärlek. Men vem är Någon Ingen, egentligen?
Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget, det svenska tycker jag är finare än det amerikanska. Finns tydliga referenser till bokens handling också. När det gäller titeln så föredrar jag den engelska, den är finare på något sätt och speglar bokens innehåll mer än vad den svenska gör.
Mina tankar om boken
Jag fick först upp ögonen för denna bok när jag började se den engelska utgåvan på Booktube och som sagt blev jag intresserad av den redan då och innan jag visste ordet av så var den översatt så då valde jag att läsa den svenska översättningen.
Jag föll som en fura för den här boken redan i början. Jag gillar verkligen Jessie och att hon är sig själv genom hela boken och vågar stå för det, fast det inte är så lätt alla gånger. Även bikaraktärerna är intressanta, fast jag önskar att man hade fått läsa lite mer om Theo och den nya familjens livssituation. Det är svårt att inte tycka om karaktärerna och jag ville bara ha mer!
Att läsa Jessies konversationer med NI är kanske det bästa med hela boken, de pendlar från att vara lättsamma, roliga och väldigt allvarliga. Jag kan också förstå varför det är så mycket lättare för Jessie och NI att skriva om sina bekymmer än att prata om dem.
Boken pendlar mellan att vara rolig, sorglig och allvarlig, det är en riktigt berg-och-dal-bana och det var svårt att lägga ifrån sig boken för man ville hela tiden veta hur det skulle gå. Det är intressant att läsa om hur sorg påverkar människor helt olika och hur man på något vis ändå går vidare.
Språket i boken flyter på bra, men jag kan inte låta bli att tänka att det är ännu bättre på engelska.
Jag skulle beskriva Tre saker jag inte vet om dig som en romantisk YA med svärta och jag läser gärna med av författaren.
3 bra saker med boken: konversationerna med NI, Jessie och den lättsamma tonen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är t.ex. Stories from the city, Fiktiviteter och Enligt O.
26 september 2017
Veckans topplista v.39: Psykologiska thrillers
Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema.Den här veckan är temat psykologiska thrillers.
När jag väl läser psykologiska thrillers så är det en genre som jag är riktigt förtjust i, men när jag skulle sätta mig ner och komma på fem stycken blev det genast lite svårare. Jag kom i alla fall på fem stycken och här är mina tips:
Shutter Island av Dennis Lehane
Gone Girl av Gillian Flynn
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Och så var de bara en av Agatha Christie
Mörk jord av Belina Bauer
När jag väl läser psykologiska thrillers så är det en genre som jag är riktigt förtjust i, men när jag skulle sätta mig ner och komma på fem stycken blev det genast lite svårare. Jag kom i alla fall på fem stycken och här är mina tips:
Shutter Island av Dennis Lehane
Gone Girl av Gillian Flynn
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Och så var de bara en av Agatha Christie
Mörk jord av Belina Bauer
Nyfiken på: Americanah
Handling
Ifemelu and Obinze are young and in love when they depart military-ruled Nigeria for the West. Beautiful, self-assured Ifemelu heads for America, where despite her academic success, she is forced to grapple with what it means to be black for the first time. Quiet, thoughtful Obinze had hoped to join her, but with post-9/11 America closed to him, he instead plunges into a dangerous, undocumented life in London. Fifteen years later, they reunite in a newly democratic Nigeria, and reignite their passion—for each other and for their homeland.
Varför jag vill läsa den
I början på året läste jag En halv gul sol och älskade den och för ett tag sedan läste jag även hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig. I båda böckerna har jag blivit väldigt förtjust i hennes språk och de sätt som hon belyser Nigerias historia på olika sätt. Americanah handlar om Ifemelu som kommer till Amerika från Nigeria och Obinze som hamnar i London. Ser mycket fram emot att läsa denna bok, hoppas bara att det inte dröjer alltför länge.
Ifemelu and Obinze are young and in love when they depart military-ruled Nigeria for the West. Beautiful, self-assured Ifemelu heads for America, where despite her academic success, she is forced to grapple with what it means to be black for the first time. Quiet, thoughtful Obinze had hoped to join her, but with post-9/11 America closed to him, he instead plunges into a dangerous, undocumented life in London. Fifteen years later, they reunite in a newly democratic Nigeria, and reignite their passion—for each other and for their homeland.
Varför jag vill läsa den
I början på året läste jag En halv gul sol och älskade den och för ett tag sedan läste jag även hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig. I båda böckerna har jag blivit väldigt förtjust i hennes språk och de sätt som hon belyser Nigerias historia på olika sätt. Americanah handlar om Ifemelu som kommer till Amerika från Nigeria och Obinze som hamnar i London. Ser mycket fram emot att läsa denna bok, hoppas bara att det inte dröjer alltför länge.
25 september 2017
Omslagsduell #4
Tänkte att det kunde vara kul att köra en omslagsduell igen, då det är ett bra tag sedan jag gjorde en sådan. Den här gången tänkte jag att jag skulle välja en svensk bok som många har älskat och har blivit en sucee utomlands också och det är En man som heter Ove av Fredrik Backman.
Röstningen kommer att pågå fram till torsdag den 5 oktober och vinnaren kommer presenteras dagen därpå.
Röstningen kommer att pågå fram till torsdag den 5 oktober och vinnaren kommer presenteras dagen därpå.
Ett av de brittiska omslagen |
Ett persiskt omslag |
Ett serbiskt omslag |
Det svenska omslaget |
Ett vietnamesiskt omslag |
Vilket omslag är snyggast
Film: Zootopia
Handling
Den moderna däggdjursmetropolen Zootropolis är en stad som inte liknar någon annan. En smältdegel där världens djur, från den största elefanten till den minsta näbbmusen, lever tillsammans i stadsdelar som eleganta Sahara Square och kyliga Tundratown. Men när den alltid lika positiva poliskonstapeln Judy Hopps anländer till Zootropolis, upptäcker hon att det inte är så lätt att vara den första kaninen bland de stora och tuffa djuren i stadens polisstyrka. Fast besluten att bevisa vad hon går för bestämmer hon sig för att knäcka ett knepigt fall, trots att hon måste jobba med den snabbpratande och luriga räven Nick Wilde för att lösa mysteriet.
Filmen är 108 minuter lång och regisserad av Byron Howard, Rich Moore och Jared Bush. I huvudrollerna ses bland annat Ginnifer Goodwin, Jason Bateman och Idris Elba. Filmen hade svensk premiär 24 februari 2016.
Jag såg filmen 28 augusti.
Mina tankar
Trots att detta är en barnfilm så har jag velat se den väldigt länge, jag gillar hela grejen med att djuren lever som vi människor och försöker att leva som jämlikar. Budskapet med filmen är väldigt tydligt och jag tror att både barn och vuxna kan uppskatta det.
Animationerna är välgjorda och jag gillar speciellt hur staden ser ut. Även vår huvudperson Judy Hopps och Nick Wilde är fint gjord och jag gillar deras kemi tillsammans. Jag tycker att skådespelarna gör bra roller och jag tycker det är lite roligt när Shakira dyker upp som Gazelle i filmen.
Själva lösandet av fallet är ganska förutsägbart, men mot slutet bjuds vi ändå på några twister som jag inte hade förutsett. Jag gillar också stämningen i filmen och jag hoppas nästan på att det bli en uppföljare.
Zootopia är en underhållande och tänkvärd barnfilm som jag varmt kan rekommendera till både barn och vuxna.
Den moderna däggdjursmetropolen Zootropolis är en stad som inte liknar någon annan. En smältdegel där världens djur, från den största elefanten till den minsta näbbmusen, lever tillsammans i stadsdelar som eleganta Sahara Square och kyliga Tundratown. Men när den alltid lika positiva poliskonstapeln Judy Hopps anländer till Zootropolis, upptäcker hon att det inte är så lätt att vara den första kaninen bland de stora och tuffa djuren i stadens polisstyrka. Fast besluten att bevisa vad hon går för bestämmer hon sig för att knäcka ett knepigt fall, trots att hon måste jobba med den snabbpratande och luriga räven Nick Wilde för att lösa mysteriet.
Filmen är 108 minuter lång och regisserad av Byron Howard, Rich Moore och Jared Bush. I huvudrollerna ses bland annat Ginnifer Goodwin, Jason Bateman och Idris Elba. Filmen hade svensk premiär 24 februari 2016.
Jag såg filmen 28 augusti.
Mina tankar
Trots att detta är en barnfilm så har jag velat se den väldigt länge, jag gillar hela grejen med att djuren lever som vi människor och försöker att leva som jämlikar. Budskapet med filmen är väldigt tydligt och jag tror att både barn och vuxna kan uppskatta det.
Animationerna är välgjorda och jag gillar speciellt hur staden ser ut. Även vår huvudperson Judy Hopps och Nick Wilde är fint gjord och jag gillar deras kemi tillsammans. Jag tycker att skådespelarna gör bra roller och jag tycker det är lite roligt när Shakira dyker upp som Gazelle i filmen.
Själva lösandet av fallet är ganska förutsägbart, men mot slutet bjuds vi ändå på några twister som jag inte hade förutsett. Jag gillar också stämningen i filmen och jag hoppas nästan på att det bli en uppföljare.
Zootopia är en underhållande och tänkvärd barnfilm som jag varmt kan rekommendera till både barn och vuxna.
Veckoplanering v.39
Ny vecka och det är dags att göra en läsplanering för den här veckan också. Förra veckan gick läsningen otroligt bra och jag hann med att läsa mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra. Jag börjar inte jobba förrän på fredag och då jobbar jag den helgen, men jag hoppas att jag ska hinna läsa en hel del.
Har inga speciella planer för veckan, ska vara hemma några dagar till och sen ska jag fara ner till lägenheten igen då jag i veckan har en inneboende hos mig.
I helgen började jag med Fladdermusmannen av Jo Nesbø, har hunnit läsa drygt 100 sidor och än så länge är den ganska bra fast den är mycket mörkare än vad jag trodde att den skulle vara. Jag hoppas jag ska hinna läsa ut den nu under veckan.
Har också tänkt hinna med att läsa Stora stygga vargen av Nele Neuhas, måste hinna läsa ut den innan nästa vecka då lånetiden går ut. Jag tyckte verkligen om den föregående boken så jag har höga förhoppningar på denna, fast jag blir galen på ordningen som de blir översatta i.
Jag hoppas också att jag ska hinna börja med Innan floden tar oss av Helen Thorfinn, jag ser verkligen fram emot att läsa en bok som utspelar sig i Bangladesh då det är ett land som jag inte alls vet mycket om.
Om jag skulle hinna med någon mer läsning så är det Huset vid havet av Nora Roberts som står näst på tur. Det är den sista delen i serien och jag ser fram emot att få avsluta den serien.
24 september 2017
En smakebit på søndag: Fladdermusmannen
Nu är det söndag och dags för en smakebit på søndag hos Flukten fra virkeligheten.
Den här veckan har varit riktigt lugn och skönt då jag har varit ledig. Har hunnit med att läsa en hel del och göra en del saker som jag har skjutit upp alldeles för länge. Igår började jag så smått på Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som är den första delen om Harry Hole. Tanken är att jag ska läsa ikapp den serien och jag vill ju helst börja från början.
Smakebiten kommer från sidan 35.
När Harry slog upp ögonen var klockan fortfarande bara fyra på natten. Han försökte somna om igen, men tanken på Inger Holters okände baneman, samt det faktum att klockan var åtta på kvällen i Oslo, höll honom vaken. Dessutom ansattes han hela tiden av minnet av det fräkniga ansiktet han talat med i blott tio minuter, men som ändå hade fått honom att bära sig så fjantigt åt.
23 september 2017
Den osynlige mannen från Salem
Titel: Den osynlige mannen från Salem
Originalets titel: -
Författare: Christoffer Carlsson
Översättare: -
Serie: Leo Junker #1
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 28/8
Handling
Det är slutet på sommaren och en ung kvinna hittas skjuten till döds i ett härbärge för Stockholms hemlösa. Tre våningar upp vaknar polisen Leo Junker i sin lägenhet av sirenerna.
Nästan tjugo år tidigare, under sin uppväxt i förorten Salem, möter den unge Leo två personer som för alltid kommer att stanna hos honom. John och Leo blir vänner, Leo och Julia blir något mer. Och i skuggorna skymtar någon som kommer att förändra allt.
Det är slutet på sommaren och i utkanterna av Stockholm börjar sökandet efter en gärningsman, där varje steg framåt endast leder längre in i en labyrint, skapad av någon som inte går att fånga.
Mina tankar
Jag valde att ta med Christoffer Carlsson i min Boktolva då det är en författare jag varit nyfiken på väldigt länge och jag har haft hans bok stående i bokhyllan i flera år oläst och tyckte det var dags att göra något åt det. Första gången jag blev intresserad att läsa något av honom var när SVT gjorde programserien Deckarna, ungefär som stjärnorna på slottet fast med deckarförfattare istället.
När jag började läsa boken drogs jag in i handlingen direkt och det var svårt att sluta läsa och jag ville bara ha mer. Jag föll också för språket, Carlsson har en tydlig berättarröst och jag gillade också själva uppbyggnaden av boken där man får följa Junker både i ungdomens dagar och senare som vuxen.
Jag skulle inte beskriva detta som en renodlad deckare, den är så mycket mer. Även om det sker ett mord så handlar historien mer om Junkers funderingar kring Grim och deras barndom tillsammans. Karaktärerna är fängslande och jag ser fram emot att få fortsätta följa Junker.
Jag föll också för stämningen i boken, även om den känns rätt så mörk så finns det ljusglimtar här och där. Jag skulle inte nödvändigtvis beskriva detta som en spännande bok, det är stämningen och karaktärerna, som gör den läsvärd, fast det mot slutet hettar till ordentligt.
I efterordet i pocketutgåvan har Carlsson själv skrivit lite om boken och dess kopplingar till bland annat Sjöwall/Wahlöös böcker om Beck och det tycker jag var riktigt intressant. Titelreferensen tar jag, men eftersom jag inte har läst några böcker om Beck så missar jag nog en hel del.
Som sagt så är Den osynlige mannen från Salem en otroligt bra början på en serie och jag ser fram emot att få läsa mer Leo Junker och känna honom bättre.
3 bra saker med boken: språket, stämningen och Junker
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Christoffer Carlsson ingår i min Boktolva.
Originalets titel: -
Författare: Christoffer Carlsson
Översättare: -
Serie: Leo Junker #1
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 28/8
Handling
Det är slutet på sommaren och en ung kvinna hittas skjuten till döds i ett härbärge för Stockholms hemlösa. Tre våningar upp vaknar polisen Leo Junker i sin lägenhet av sirenerna.
Nästan tjugo år tidigare, under sin uppväxt i förorten Salem, möter den unge Leo två personer som för alltid kommer att stanna hos honom. John och Leo blir vänner, Leo och Julia blir något mer. Och i skuggorna skymtar någon som kommer att förändra allt.
Det är slutet på sommaren och i utkanterna av Stockholm börjar sökandet efter en gärningsman, där varje steg framåt endast leder längre in i en labyrint, skapad av någon som inte går att fånga.
Mina tankar
Jag valde att ta med Christoffer Carlsson i min Boktolva då det är en författare jag varit nyfiken på väldigt länge och jag har haft hans bok stående i bokhyllan i flera år oläst och tyckte det var dags att göra något åt det. Första gången jag blev intresserad att läsa något av honom var när SVT gjorde programserien Deckarna, ungefär som stjärnorna på slottet fast med deckarförfattare istället.
När jag började läsa boken drogs jag in i handlingen direkt och det var svårt att sluta läsa och jag ville bara ha mer. Jag föll också för språket, Carlsson har en tydlig berättarröst och jag gillade också själva uppbyggnaden av boken där man får följa Junker både i ungdomens dagar och senare som vuxen.
Jag skulle inte beskriva detta som en renodlad deckare, den är så mycket mer. Även om det sker ett mord så handlar historien mer om Junkers funderingar kring Grim och deras barndom tillsammans. Karaktärerna är fängslande och jag ser fram emot att få fortsätta följa Junker.
Jag föll också för stämningen i boken, även om den känns rätt så mörk så finns det ljusglimtar här och där. Jag skulle inte nödvändigtvis beskriva detta som en spännande bok, det är stämningen och karaktärerna, som gör den läsvärd, fast det mot slutet hettar till ordentligt.
I efterordet i pocketutgåvan har Carlsson själv skrivit lite om boken och dess kopplingar till bland annat Sjöwall/Wahlöös böcker om Beck och det tycker jag var riktigt intressant. Titelreferensen tar jag, men eftersom jag inte har läst några böcker om Beck så missar jag nog en hel del.
Som sagt så är Den osynlige mannen från Salem en otroligt bra början på en serie och jag ser fram emot att få läsa mer Leo Junker och känna honom bättre.
3 bra saker med boken: språket, stämningen och Junker
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Christoffer Carlsson ingår i min Boktolva.
22 september 2017
Helgens läsning
Tänkte jag skulle berätta vad jag tänker läsa nu i helgen. Veckan har varit bra, och det är skönt att få vara ledig och kunna ta dagen som den kommer. Har hunnit med att läsa en hel del och jag hoppas att helgen ska fortsätta på samma vis.
Idag har jag inte gjort så mycket, har bakat bröd till middagen och så ska jag laga en soppa också till middag.
Tidigare i veckan började jag med Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson, den är ganska bra såhär långt men den är inte riktigt som jag trodde den skulle vara. Är dock väldigt sugen på att se filmen, den verkar så charmig.
Jag har också tänkt börja med Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som är den första i Harry Hole-serien. Ser fram emot att läsa den serien och att få läsa alla böcker i rätt ordning. Ska också bli kul att läsa en bok som utspelar sig i Australien.
Idag har jag inte gjort så mycket, har bakat bröd till middagen och så ska jag laga en soppa också till middag.
Tidigare i veckan började jag med Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson, den är ganska bra såhär långt men den är inte riktigt som jag trodde den skulle vara. Är dock väldigt sugen på att se filmen, den verkar så charmig.
Jag har också tänkt börja med Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som är den första i Harry Hole-serien. Ser fram emot att läsa den serien och att få läsa alla böcker i rätt ordning. Ska också bli kul att läsa en bok som utspelar sig i Australien.
21 september 2017
Film: 12 Years a Slave
Handling
Solomon Northup är välutbildad och har talang för musik. Han bor med sin fru och sina barn i Saratoga i New York. En dag blir han kontaktad av två män som påstår sig jobba för en cirkus och Solomon tackar ja till att ackompanjera deras cirkusnummer på fiol under en kort period. Men efter att ha tagit ett glas med männen vaknar han omtöcknad och bunden och ställs inför den fasansfulla sanningen: han ska transporteras till södern som slav.
Filmen är 134 minuter lång och regisserad av Steve McQueen. I huvudrollerna ses bland annat Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender, Michael K. Williams och Lupita Nyong'o. Filmen hade svensk premiär 20 december 2013.
12 Years a Slave har bland annat vunnit 3 Oscars och 1 Golden Globe.
Jag såg filmen 23 augusti.
Mina tankar
12 Years a Slave är en film som jag har varit nyfiken på länge, samtidigt som jag har dragit mig lite för att se den dels på grund av ämnet och att den är så pass grafisk. Nu har jag äntligen sett den och det är ingenting som jag ångrar, fast den bitvis var väldigt jobbig att se.
Det är fascinerande att detta är baserad på en sann historia, en historia som jag inte visste något om innan jag såg filmen. Att få se hur slavarna behandlas av rika vita är fruktansvärt och att det hörde till det normala och de motståndare som fanns var för rädda för att göra något åt situationen.
Jag måste verkligen hylla alla skådespelare som är mer i filmen, men speciellt Ejiofor som gör en fantastisk prestation när han porträtterar Solomon Northup. Jag kan bara tänka mig hur jobbig filmen var att göra, den är som sagt nog jobbig att se.
Det är snyggt foto i filmen och scenerna är verkligen drabbande. De är filmade i långa tagningar och hängningsscenen och speciellt den sista piskscenen är riktigt hemska att se och man vill bara att det ska ta slut.
Jag har aldrig sett en film tidigare som tar upp slaveriet tidigare och jag vet inte riktigt hur denna står sig mot andra sådana filmer, men det jag kan säga är att 12 Years a Slave är en av de bästa filmer jag sett.
Solomon Northup är välutbildad och har talang för musik. Han bor med sin fru och sina barn i Saratoga i New York. En dag blir han kontaktad av två män som påstår sig jobba för en cirkus och Solomon tackar ja till att ackompanjera deras cirkusnummer på fiol under en kort period. Men efter att ha tagit ett glas med männen vaknar han omtöcknad och bunden och ställs inför den fasansfulla sanningen: han ska transporteras till södern som slav.
Filmen är 134 minuter lång och regisserad av Steve McQueen. I huvudrollerna ses bland annat Chiwetel Ejiofor, Michael Fassbender, Michael K. Williams och Lupita Nyong'o. Filmen hade svensk premiär 20 december 2013.
12 Years a Slave har bland annat vunnit 3 Oscars och 1 Golden Globe.
Jag såg filmen 23 augusti.
Mina tankar
12 Years a Slave är en film som jag har varit nyfiken på länge, samtidigt som jag har dragit mig lite för att se den dels på grund av ämnet och att den är så pass grafisk. Nu har jag äntligen sett den och det är ingenting som jag ångrar, fast den bitvis var väldigt jobbig att se.
Det är fascinerande att detta är baserad på en sann historia, en historia som jag inte visste något om innan jag såg filmen. Att få se hur slavarna behandlas av rika vita är fruktansvärt och att det hörde till det normala och de motståndare som fanns var för rädda för att göra något åt situationen.
Jag måste verkligen hylla alla skådespelare som är mer i filmen, men speciellt Ejiofor som gör en fantastisk prestation när han porträtterar Solomon Northup. Jag kan bara tänka mig hur jobbig filmen var att göra, den är som sagt nog jobbig att se.
Det är snyggt foto i filmen och scenerna är verkligen drabbande. De är filmade i långa tagningar och hängningsscenen och speciellt den sista piskscenen är riktigt hemska att se och man vill bara att det ska ta slut.
Jag har aldrig sett en film tidigare som tar upp slaveriet tidigare och jag vet inte riktigt hur denna står sig mot andra sådana filmer, men det jag kan säga är att 12 Years a Slave är en av de bästa filmer jag sett.
20 september 2017
Film: En skön historia
Handling
Tracy Lord, en rik kvinna inom Philadelphias societet har skilt sig från C.K. Dexter Haven, även han en person inom societeten. Istället ska hon gifta sig med den nyrike, men tråkige, George Kittredge. Skvallertidningen Spy hotar med att publicera en skandalhistoria om hennes far om inte deras reporter, Macaulay "Mike" Connor, får komma till hemmet och skriva en artikel om bröllopet. Dit kommer också Tracys exmake. Förberedelserna inför bröllopet försvåras av att fästmannen George visar sig vara avundsjuk på att Tracy nu är omgiven av två tjusiga män, som båda flörtar med henne.
Filmen är 112 minuter lång och regisserad av George Cukor. I huvudrollerna ses bland annat Cary Grant, Katherine Hepburn och James Stewart. Den hade svensk premiär 25 augusti 1941.
Jag såg filmen 4 augusti.
Mina tankar
Jag tyckte själva upplägget av filmen verkade intressant, fast jag inte brukar se så här gamla filmer men jag måste erkänna att den hade en viss charm som jag föll för. Brukar inte heller se filmer i svartvitt så det var också en ny upplevelse för mig.
Trots att filmen har över 70 år på nacken så känns själva komedin rätt så gångbar, det finns gott om scener att skratta åt. Det som jag blev mest överraskade över var dialogen som utgjorde rätt mycket av komedin också, visst finns det en del scener med lite fysisk komik, men det är dialogen som står för den största delen, något som jag tror det finns mindre av i nyare filmer. Dialogerna är snabba, vassa och rappa och bjuder på väldigt mycket skratt. Tyckte särskilt mycket om dialogerna mellan Tracy och Dexter.
Jag måste erkänna att jag hade lite svårt för Tracy, hon kändes väldigt kylig. Däremot blev jag väldigt förtjust i hennes yngre syster Dunah Lord som är emot bröllopet och skulle göra vad som helst för att Tracy inte ska gifta sig med George.
Filmen är nästan två timmar lång och jag tyckte själva mittendelen blev lite seg. Början var riktigt bra och även slutet men mot mitten blev jag som sagt lite uttråkad.
Som sagt var En skön historia betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig och den har åldrats relativt väl och jag är öppen för att se fler gamla filmer.
Tracy Lord, en rik kvinna inom Philadelphias societet har skilt sig från C.K. Dexter Haven, även han en person inom societeten. Istället ska hon gifta sig med den nyrike, men tråkige, George Kittredge. Skvallertidningen Spy hotar med att publicera en skandalhistoria om hennes far om inte deras reporter, Macaulay "Mike" Connor, får komma till hemmet och skriva en artikel om bröllopet. Dit kommer också Tracys exmake. Förberedelserna inför bröllopet försvåras av att fästmannen George visar sig vara avundsjuk på att Tracy nu är omgiven av två tjusiga män, som båda flörtar med henne.
Filmen är 112 minuter lång och regisserad av George Cukor. I huvudrollerna ses bland annat Cary Grant, Katherine Hepburn och James Stewart. Den hade svensk premiär 25 augusti 1941.
Jag såg filmen 4 augusti.
Mina tankar
Jag tyckte själva upplägget av filmen verkade intressant, fast jag inte brukar se så här gamla filmer men jag måste erkänna att den hade en viss charm som jag föll för. Brukar inte heller se filmer i svartvitt så det var också en ny upplevelse för mig.
Trots att filmen har över 70 år på nacken så känns själva komedin rätt så gångbar, det finns gott om scener att skratta åt. Det som jag blev mest överraskade över var dialogen som utgjorde rätt mycket av komedin också, visst finns det en del scener med lite fysisk komik, men det är dialogen som står för den största delen, något som jag tror det finns mindre av i nyare filmer. Dialogerna är snabba, vassa och rappa och bjuder på väldigt mycket skratt. Tyckte särskilt mycket om dialogerna mellan Tracy och Dexter.
Jag måste erkänna att jag hade lite svårt för Tracy, hon kändes väldigt kylig. Däremot blev jag väldigt förtjust i hennes yngre syster Dunah Lord som är emot bröllopet och skulle göra vad som helst för att Tracy inte ska gifta sig med George.
Filmen är nästan två timmar lång och jag tyckte själva mittendelen blev lite seg. Början var riktigt bra och även slutet men mot mitten blev jag som sagt lite uttråkad.
Som sagt var En skön historia betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig och den har åldrats relativt väl och jag är öppen för att se fler gamla filmer.
19 september 2017
Nyfiken på: Nya kontakter
Handling
Poppy Wyatt befinner sig på ett hotell i London och har sin möhippa när brandlarmet går. Hotellet måste utrymmas och i kaoset som sedan råder upptäcker Poppy att hennes förlovningsring är borta! Det är en vacker, antik smaragdring som har gått i hennes fästmans släkt i generationer. Dessutom blir hennes mobiltelefon stulen och i och med det finns det inte längre något sätt för hotellet att kontakta Poppy om de skulle hitta ringen.
Desperat vandrar Poppy runt i hotellobbyn då hon ser en mobiltelefon som ligger slängd i en soptunna. En ny telefon och ett nytt nummer att ge till personalen - perfekt! Det finns dock ett problem - telefonens ägare, affärsmannen Sam Roxton. Som i tid och otid ringer Poppy och ber henne lämna tillbaka telefonen.
Aldrig att Poppy tänker ge upp den här möjligheten och de gör en deal: Poppy får behålla telefonen under en vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sams meddelanden och mejl. Problemet är bara att Poppy inte kan låta bli att lägga sig i både Sams jobb och hans privatliv.
Varför jag vill läsa den
Jag har läst två böcker av Kinsella tidigare och de har verkligen fallit mig i smaken. De var perfekta när man ville ha något lite mer lättsmält och helt säkert underhållande. När jag lästa Bröllopsnatten skrattade jag nästan så att jag grät och det är ett bra betyg. Nya kontakter verkar även den riktigt underhållande.
Poppy Wyatt befinner sig på ett hotell i London och har sin möhippa när brandlarmet går. Hotellet måste utrymmas och i kaoset som sedan råder upptäcker Poppy att hennes förlovningsring är borta! Det är en vacker, antik smaragdring som har gått i hennes fästmans släkt i generationer. Dessutom blir hennes mobiltelefon stulen och i och med det finns det inte längre något sätt för hotellet att kontakta Poppy om de skulle hitta ringen.
Desperat vandrar Poppy runt i hotellobbyn då hon ser en mobiltelefon som ligger slängd i en soptunna. En ny telefon och ett nytt nummer att ge till personalen - perfekt! Det finns dock ett problem - telefonens ägare, affärsmannen Sam Roxton. Som i tid och otid ringer Poppy och ber henne lämna tillbaka telefonen.
Aldrig att Poppy tänker ge upp den här möjligheten och de gör en deal: Poppy får behålla telefonen under en vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sams meddelanden och mejl. Problemet är bara att Poppy inte kan låta bli att lägga sig i både Sams jobb och hans privatliv.
Varför jag vill läsa den
Jag har läst två böcker av Kinsella tidigare och de har verkligen fallit mig i smaken. De var perfekta när man ville ha något lite mer lättsmält och helt säkert underhållande. När jag lästa Bröllopsnatten skrattade jag nästan så att jag grät och det är ett bra betyg. Nya kontakter verkar även den riktigt underhållande.
Veckans topplista v.38: Höstkänsla
Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat höstkänsla.
Den här veckan väljer jag att tolka temat lite annorlunda. Det kändes svårt att välja ut fem böcker som ger mig höstkänsla, så istället tänker jag ge er fem genres istället som jag är sugen på att läsa under hösten. På hösten är jag inte direkt sugen på feelgood-böcker utan jag föredrar böcker som speglar årstiden och är betydligt mörkare.
Mitt första val är thrillers, gärna psykologiska thrillers där handlingen verkar kryper under skinnet på en och man inte kan sluta läsa. En av mina favoriter på det området är Gillian Flynn, hon skriver mörka böcker som ofta har väldigt osympatiska karaktärer men på något sätt så får hon en att bry sig om dem i alla fall. Min favorit är Mörka platser.
Mitt nästa tips är väldigt nära besläktat med mitt första och det är deckare eller kriminalromaner, gärna år noir-hållet. Finns en hel uppsjö jag skulle kunna tipsa om, men en som jag tror passar riktigt bra under hösten är Christoffer Carlssons serie om Leo Junker. Nu har jag i och för sig bara läst den första boken, men den gav mersmak!
Även skräck funkar nog också på hösten, fast det inte är en genre jag är speciellt bevandrad i, men tror att mörkret har en del med det att göra. Är riktigt sugen på att testa några av de stora skräckförfattarna, om jag vågar.
Mitt fjärde tips blir fantasy och där är min första tanke Harry Potter. Tänk vad mysigt det skulle vara att sitta i soffan med filt och en tekopp till hands och läsa Rowlings fantastiska böcker.
Min sista val blir dystopier, som t.ex. Divergent-serien. Här är det nog bilden av en mörk framtid som lockar mig och det blir jag extra sugen på under hösten. Är till exempel väldigt sugen på att läsa klassikern 1984.
18 september 2017
Tv-serie: New Girl säsong 2
Handling
Jess - a bubbly offbeat teacher who is known to burst into spontaneous song - catches her boyfriend with another woman, and needs a new place to live. She moves into a loft with three single guys she's never met before. Nick is a jaded law-school dropout, who usually just wants to be left alone. Schmidt is a flashy businessman, who believes he is a gift to women. Winston is a former athlete who doesn't know what to do, but really needs to win whatever it is. Can this dysfunctional group handle the "adorkable" new girl?
Den andra säsongen hade 25 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Zooey Deschanel, Jake Johnson och Max Greenfield.
Jag såg klart säsongen 26 augusti.
Mina tankar
Jag var riktigt förtjust i seriens första säsong så därför hade jag rätt så höga förväntningar på den andra säsongen. De första avsnitten kändes lite långsamma och jag tyckte att de var mindre bra än de tidigare, men några avsnitt in så vände det och serien började bli riktigt rolig igen.
Den här säsongen handlade mycket om Cece/Schmidt och Jess/Nick, så tyvärr upplevde jag det som att Winston fick stå i bakgrunden lite grann, vilket jag tycker är synd då Winston hör till en av mina favoriter. Hela historien kring Cece/Schmidt tycker jag i blir lite utdragen, men samtidigt så uppskattade jag att Schmidt har blivit lite mer seriös gällande sina känslor för henne.
Vad det gäller Jess och Nick så blir det fler och fler hintar om deras relation och dess utveckling, men det dröjer mot slutet av säsongen innan det blir mer dramatiska förändringar. Det ska bli intressant att se nästa säsong och hur de är tillsammans.
Som sagt tyckte jag att säsongen blev bättre och bättre mot slutet och de sista 5 avsnitten är riktigt bra. Säsongsavslutningen hör till en av mina favoriter och där utnyttjas varje karaktär till sin fulla rätt, speciellt Winston. Den innehåller också flera oväntade vändningar.
En del scener är hysteriskt roliga och jag skrattar högt. Samtidigt finns det andra scener som jag tycker blir lite för pinsamma. Överlag är New Girl en härlig serie att se som jag alltid blir glad av också och det är riktigt bra underhållning.
New Girl säsong 1
Jess - a bubbly offbeat teacher who is known to burst into spontaneous song - catches her boyfriend with another woman, and needs a new place to live. She moves into a loft with three single guys she's never met before. Nick is a jaded law-school dropout, who usually just wants to be left alone. Schmidt is a flashy businessman, who believes he is a gift to women. Winston is a former athlete who doesn't know what to do, but really needs to win whatever it is. Can this dysfunctional group handle the "adorkable" new girl?
Den andra säsongen hade 25 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Zooey Deschanel, Jake Johnson och Max Greenfield.
Jag såg klart säsongen 26 augusti.
Mina tankar
Jag var riktigt förtjust i seriens första säsong så därför hade jag rätt så höga förväntningar på den andra säsongen. De första avsnitten kändes lite långsamma och jag tyckte att de var mindre bra än de tidigare, men några avsnitt in så vände det och serien började bli riktigt rolig igen.
Den här säsongen handlade mycket om Cece/Schmidt och Jess/Nick, så tyvärr upplevde jag det som att Winston fick stå i bakgrunden lite grann, vilket jag tycker är synd då Winston hör till en av mina favoriter. Hela historien kring Cece/Schmidt tycker jag i blir lite utdragen, men samtidigt så uppskattade jag att Schmidt har blivit lite mer seriös gällande sina känslor för henne.
Vad det gäller Jess och Nick så blir det fler och fler hintar om deras relation och dess utveckling, men det dröjer mot slutet av säsongen innan det blir mer dramatiska förändringar. Det ska bli intressant att se nästa säsong och hur de är tillsammans.
Som sagt tyckte jag att säsongen blev bättre och bättre mot slutet och de sista 5 avsnitten är riktigt bra. Säsongsavslutningen hör till en av mina favoriter och där utnyttjas varje karaktär till sin fulla rätt, speciellt Winston. Den innehåller också flera oväntade vändningar.
En del scener är hysteriskt roliga och jag skrattar högt. Samtidigt finns det andra scener som jag tycker blir lite för pinsamma. Överlag är New Girl en härlig serie att se som jag alltid blir glad av också och det är riktigt bra underhållning.
New Girl säsong 1
Veckoplanering v.38
Nu är min lediga vecka äntligen här! Ska bli så fruktansvärt skönt att få vara ledig i nästan två veckor och bilden ovan visar ungefär vad jag har tänkt mig göra. Förvånansvärt nog så blev det mer läst i veckan än vad jag trodde, trots jobb och en massa annat.
Jag håller på och läser A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas tillsammans med Camilla och det fortsätter även den här veckan. Förhoppningvis kan jag ägna den lite mer tid nu.
Jag håller också på med Svindlaren av John Grisham, den är ändå hyfsat spännande men det blir alldeles för mycket amerikansk geografi för min smak och jag tycker tempot är ganska svajigt. Har inte så där jättemycket kvar av den boken så jag hoppas jag ska läsa ut den i början av veckan.
Jag har också tänkt påbörja Barnmorskan i East End del 2 av Jennifer Worth. Läste den första delen i sommar och fastnade verkligen för den. Ska försöka att bara läsa några kapitel per dag så räcker den lite längre.
Nästa bok jag har tänkt börja med är Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Det är en bok jag har varit sugen på länge, inte allra minst sedan filmen kom för några år sedan. Hoppas verkligen att den kan leva upp till mina förväntningar!
Om jag skulle hinna läsa något mer så är det Fladdermusmannen av Jo Nesbø, som är den första delen om Harry Hole. Jag vet att jag har läst en Hole-bok tidigare, men den var mitt i serien och jag tror man får lite bättre koll om man faktiskt börjar från början.
16 september 2017
Slutet
Titel: Slutet
Originalets titel: Die Vernichteten (2014)
Författare: Ursula Poznanski
Översättare: Sofia Lindelöf
Serie: Sveket #3
Antal sidor: 510
Utgivningsår: 2016
Förlag: Opal
Utläst: 9/8
Handling
Nu känner Ria till det smittsamma viruset som dödar så snabbt. Hon vet att det är tänkt att förinta sfärerna och deras invånare, som hämnd för alla de bortrövade barnen och för att skapa en ny framtid för ytterbefolkningen. En förfärlig plan. Det enda motgift som finns bevakas av Quirin, som vägrar tänka om. En dag är han spårlöst försvunnen, och Ria och hennes vänner har förlorat sin trygghet. Ria ger inte upp sitt sökande efter motgiftet, hon vill skydda både klanmedlemmars och sfärinvånares liv. Då får hon reda på något fullkomligt oväntat, något av ofattbar grymhet. Något som är större än allt som hon hittills har avslöjat.
Mina tankar
Insåg att när jag nu skulle läsa den tredje och avslutande delen i denna serie att det var drygt två år sedan jag läste den förra och det är klart att på den tiden så hinner man glömma en del. Tur nog så kom jag in i handlingen rätt snabbt, men jag kände att jag saknade vissa detaljer.
Jag är väldigt förtjust i den värld som Poznanski har skapat i sin trilogi och att det är så lätt att se alla miljöer framför sig, från sfären till de miljöer där primsen bor. En annan av bokens styrkor är karaktärerna, speciellt Ria.
De två första delarna tyckte jag var riktigt bra, men tyvärr tycker jag lite sämre om denna avslutande del. Slutet är absolut inte en dålig bok, men i mitt tycke håller den inte samma klass som de två tidigare. Själva upplösningen på hela boken känns bara "meh" och "jaha" och jag blir inte speciellt imponerad över det. Dock uppskattar jag att det hela inte slutar i en utopi där allt är frid och fröjd, utan att det finns orosmoln och funderingar inför hur denna förändring kommer att påverka världen. Att jag inte blir så imponerad över avslutningen kan också ha att göra med att det var så länge sedan jag läste de tidigare delarna.
Själva boken är lättläst och spännande och jag kommer att läsa mer av Poznanski, men det blir då hennes fristående böcker för att skriva det kan hon.
3 bra saker med boken: lättläst, spännande, bra driv i berättelsen
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Sveket
Sammansvärjningen
Originalets titel: Die Vernichteten (2014)
Författare: Ursula Poznanski
Översättare: Sofia Lindelöf
Serie: Sveket #3
Antal sidor: 510
Utgivningsår: 2016
Förlag: Opal
Utläst: 9/8
Handling
Nu känner Ria till det smittsamma viruset som dödar så snabbt. Hon vet att det är tänkt att förinta sfärerna och deras invånare, som hämnd för alla de bortrövade barnen och för att skapa en ny framtid för ytterbefolkningen. En förfärlig plan. Det enda motgift som finns bevakas av Quirin, som vägrar tänka om. En dag är han spårlöst försvunnen, och Ria och hennes vänner har förlorat sin trygghet. Ria ger inte upp sitt sökande efter motgiftet, hon vill skydda både klanmedlemmars och sfärinvånares liv. Då får hon reda på något fullkomligt oväntat, något av ofattbar grymhet. Något som är större än allt som hon hittills har avslöjat.
Mina tankar
Insåg att när jag nu skulle läsa den tredje och avslutande delen i denna serie att det var drygt två år sedan jag läste den förra och det är klart att på den tiden så hinner man glömma en del. Tur nog så kom jag in i handlingen rätt snabbt, men jag kände att jag saknade vissa detaljer.
Jag är väldigt förtjust i den värld som Poznanski har skapat i sin trilogi och att det är så lätt att se alla miljöer framför sig, från sfären till de miljöer där primsen bor. En annan av bokens styrkor är karaktärerna, speciellt Ria.
De två första delarna tyckte jag var riktigt bra, men tyvärr tycker jag lite sämre om denna avslutande del. Slutet är absolut inte en dålig bok, men i mitt tycke håller den inte samma klass som de två tidigare. Själva upplösningen på hela boken känns bara "meh" och "jaha" och jag blir inte speciellt imponerad över det. Dock uppskattar jag att det hela inte slutar i en utopi där allt är frid och fröjd, utan att det finns orosmoln och funderingar inför hur denna förändring kommer att påverka världen. Att jag inte blir så imponerad över avslutningen kan också ha att göra med att det var så länge sedan jag läste de tidigare delarna.
Själva boken är lättläst och spännande och jag kommer att läsa mer av Poznanski, men det blir då hennes fristående böcker för att skriva det kan hon.
3 bra saker med boken: lättläst, spännande, bra driv i berättelsen
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Sveket
Sammansvärjningen
15 september 2017
Helgens läsning
Idag har jag haft min lediga dag inför jobbhelgen. Passade på att städa och göra en del ärenden, annars har jag bara tagit det lugnt och försökt läsa en del. Har åkt på nån form av förkylning så energin den här veckan har inte varit på topp men nu börjar det kännas lite bättre i alla fall.
Jag håller fortfarande på med Svindlaren av John Grisham, har inte haft så mycket lästid i veckan och jag tyckte början av boken var ganska så seg, men nu börjar den arta sig och bli mer spännande.
Har också börjat så mått med A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas som jag ska läsa tillsammans med Camilla.
Vet inte riktigt hur mycket jag kommer med att hinna läsa i helgen, men jag hoppas att jag ska hinna med några sidor i alla fall.
14 september 2017
Tv-serie: The Americans säsong 1
Handling
A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.
Den första säsongen hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor och Noah Emmerich.
Jag såg klart säsongen 16 augusti.
Mina tankar
Jag började se denna serie på vinst och förlust, men jag hade hört en del om den tidigare. Handlingen och tidsåldern när den utspelar sig intresserade mig verkligen och jag var fast från första avsnittet.
Jag har upptäckt att jag är svag för spionfilmer och det gäller visst också tv-serier som handlar om spioner. Jag är ett stort fan av katt-och råtta-leken som blir mellan paret Jennings och FBI-grannen Beeman. Det bidrar till spänningen och varje avsnitt sitter jag och funderar hur det ska gå för Philip och Elizabeth. Lite kul också att det inte behövs en massa high-tech prylar för att kunna bedriva spioneri.
The Americans utspelar sig på åttiotalet och det är svårt för mig att säga hur pass trogen serien är den tidsperioden, eftersom jag inte ens var född då. Jag köper i alla fall miljöerna, bilarna och det mesta runtomkring. Soundtracket till avsnitten innehåller ju såklart en hel del musik från åttiotalet vilket bidrar till stämningen.
Något som jag blev lite förvånad över är att The Americans inte alls är speciellt pro-amerikansk, samtidigt tar den inte heller ställning för Sovjet. Serien satsar mer på att skildra händelser under det kalla kriget ur båda länders synvinklar. Vissa avsnitt är också baserad på verkliga händelser, något som får mig intresserad att veta mer om kalla kriget.
Som sagt så är detta en riktigt spännande serie, även fast det inte dryper av actionscener vilket jag kan tycka är trevligt. Det behövs inte en massa pang-pang för att det ska vara spännande utan spänningen ligger framförallt i karaktärerna och de val de ställs inför. I början hade jag rätt svårt för Elizabeth och jag tyckte hon var alldeles för känslokall, men mot mitten av säsongen ändrades min inställning och jag kan också förstå varför hon är som hon är.
Skådespelarna gör riktigt bra prestationer och jag är speciellt imponerad av Matthew Rhys, som egentligen är från Wales och har rätt kraftig dialekt.
Jag är oerhört imponerad av säsongsavslutningen, alla händelser i de tidigare avsnitten har lett mot det ögonblicket och jag nästan satt och bet på fingernaglarna av spänning mot slutet av avsnittet.
Kort sagt är jag riktigt imponerad av den första säsongen och nu vill jag bara ser mer av The Americans.
A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.
Den första säsongen hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor och Noah Emmerich.
Jag såg klart säsongen 16 augusti.
Mina tankar
Jag började se denna serie på vinst och förlust, men jag hade hört en del om den tidigare. Handlingen och tidsåldern när den utspelar sig intresserade mig verkligen och jag var fast från första avsnittet.
Jag har upptäckt att jag är svag för spionfilmer och det gäller visst också tv-serier som handlar om spioner. Jag är ett stort fan av katt-och råtta-leken som blir mellan paret Jennings och FBI-grannen Beeman. Det bidrar till spänningen och varje avsnitt sitter jag och funderar hur det ska gå för Philip och Elizabeth. Lite kul också att det inte behövs en massa high-tech prylar för att kunna bedriva spioneri.
The Americans utspelar sig på åttiotalet och det är svårt för mig att säga hur pass trogen serien är den tidsperioden, eftersom jag inte ens var född då. Jag köper i alla fall miljöerna, bilarna och det mesta runtomkring. Soundtracket till avsnitten innehåller ju såklart en hel del musik från åttiotalet vilket bidrar till stämningen.
Något som jag blev lite förvånad över är att The Americans inte alls är speciellt pro-amerikansk, samtidigt tar den inte heller ställning för Sovjet. Serien satsar mer på att skildra händelser under det kalla kriget ur båda länders synvinklar. Vissa avsnitt är också baserad på verkliga händelser, något som får mig intresserad att veta mer om kalla kriget.
Som sagt så är detta en riktigt spännande serie, även fast det inte dryper av actionscener vilket jag kan tycka är trevligt. Det behövs inte en massa pang-pang för att det ska vara spännande utan spänningen ligger framförallt i karaktärerna och de val de ställs inför. I början hade jag rätt svårt för Elizabeth och jag tyckte hon var alldeles för känslokall, men mot mitten av säsongen ändrades min inställning och jag kan också förstå varför hon är som hon är.
Skådespelarna gör riktigt bra prestationer och jag är speciellt imponerad av Matthew Rhys, som egentligen är från Wales och har rätt kraftig dialekt.
Jag är oerhört imponerad av säsongsavslutningen, alla händelser i de tidigare avsnitten har lett mot det ögonblicket och jag nästan satt och bet på fingernaglarna av spänning mot slutet av avsnittet.
Kort sagt är jag riktigt imponerad av den första säsongen och nu vill jag bara ser mer av The Americans.
13 september 2017
Film: Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1
Handling
Hogwarts är stängt på obestämd tid, och Harry säger till Ron och Hermione att även om skolan öppnar så tänker han istället ägna sig åt att försöka besegra Voldemort för gott. Det är dags att säga adjö till trollkarlsskolan, lärarna, eleverna och inte minst Harry Potter och hans vänner. Under den sjunde och sista årskursen får Harry slutligen veta vad hans öde har i beredskap, medan den oundvikliga sista striden mot Lord Voldemort närmar sig.
Filmen är 146 minuter lång och regisserad av David Yates. I huvudrollerna ses bland annat Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint. Filmen hade svensk premiär 17 november 2010.
Mina tankar
Harry Potter följde många andra populära filmserier och delar upp den sista boken i två delar. Efter den här första delen tycker jag det känns som ett motiverat val. Precis som alla de andra filmerna är detta riktigt bra, men såklart är böckerna bättre.
Jag var lite besviken på den förra delen, då jag tyckte att de hade slopat väldigt mycket från boken. Den här gången blir jag istället imponerad över hur pass väl filmen följer boken. Som sagt så har filmerna gradvis hela tiden blivit mörkare och detta är nog den mörkaste hittills. Ändå finns det inslag av humor som jag verkligen gillar, speciellt scenerna när Harry, Ron och Hermione smyger sig in på ministeriet förklädda till andra personer. Rons kommentarer är bara bäst.
Alla skådespelare gör bra prestationer och jag gillar att vi får återse en del karaktärer från de tidigare filmerna, bland annat Dobby som var något av en favorit hos mig. Scenerna med honom lyckas både med att vara roliga, inspirerande och sorgliga samtidigt.
Jag tycker nog att Harry Potter and the Deathly Hallows hittills är den bästa filmen i serien, och just nu är jag riktigt spänd på att se den sista filmen.
Harry Potter and the the Philosopher's Stone
Harry Potter and the Chamber of Secrets
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Harry Potter and the Goblet of Fire
Harry Potter and the Order of the Phoenix
Harry Potter and the Half-Blood Prince
Hogwarts är stängt på obestämd tid, och Harry säger till Ron och Hermione att även om skolan öppnar så tänker han istället ägna sig åt att försöka besegra Voldemort för gott. Det är dags att säga adjö till trollkarlsskolan, lärarna, eleverna och inte minst Harry Potter och hans vänner. Under den sjunde och sista årskursen får Harry slutligen veta vad hans öde har i beredskap, medan den oundvikliga sista striden mot Lord Voldemort närmar sig.
Filmen är 146 minuter lång och regisserad av David Yates. I huvudrollerna ses bland annat Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint. Filmen hade svensk premiär 17 november 2010.
Mina tankar
Harry Potter följde många andra populära filmserier och delar upp den sista boken i två delar. Efter den här första delen tycker jag det känns som ett motiverat val. Precis som alla de andra filmerna är detta riktigt bra, men såklart är böckerna bättre.
Jag var lite besviken på den förra delen, då jag tyckte att de hade slopat väldigt mycket från boken. Den här gången blir jag istället imponerad över hur pass väl filmen följer boken. Som sagt så har filmerna gradvis hela tiden blivit mörkare och detta är nog den mörkaste hittills. Ändå finns det inslag av humor som jag verkligen gillar, speciellt scenerna när Harry, Ron och Hermione smyger sig in på ministeriet förklädda till andra personer. Rons kommentarer är bara bäst.
Alla skådespelare gör bra prestationer och jag gillar att vi får återse en del karaktärer från de tidigare filmerna, bland annat Dobby som var något av en favorit hos mig. Scenerna med honom lyckas både med att vara roliga, inspirerande och sorgliga samtidigt.
Jag tycker nog att Harry Potter and the Deathly Hallows hittills är den bästa filmen i serien, och just nu är jag riktigt spänd på att se den sista filmen.
Harry Potter and the the Philosopher's Stone
Harry Potter and the Chamber of Secrets
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban
Harry Potter and the Goblet of Fire
Harry Potter and the Order of the Phoenix
Harry Potter and the Half-Blood Prince
12 september 2017
Veckans topplista v.37: Bokomslag på temat blått
Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat bokomslag med blått tema.
För en gångs skull känns detta som ett relativt lätt tema. Jag tycker om att kolla omslag på böckerna och det finns gått om vackra omslag, för hur boken ser ut är nog också en viktig del även fast det är innehållet som är det viktigaste. De tre första böckerna har jag själv läst, de andra två är bara riktigt fina omslag som jag hittat.
Blogger strular lite med mina bilder, både när det gäller placeringen och utseendet. En bild dyker upp två gånger fast i mitt utkast finns det bara en bild.
För en gångs skull känns detta som ett relativt lätt tema. Jag tycker om att kolla omslag på böckerna och det finns gått om vackra omslag, för hur boken ser ut är nog också en viktig del även fast det är innehållet som är det viktigaste. De tre första böckerna har jag själv läst, de andra två är bara riktigt fina omslag som jag hittat.
Blogger strular lite med mina bilder, både när det gäller placeringen och utseendet. En bild dyker upp två gånger fast i mitt utkast finns det bara en bild.
Tårar i havet - Ruta Sepetys |
The Fault In Our Stars - John Green |
En enda risk - Simona Ahrnstedt |
Light shining in the forest - Paul Torday |
The perks of being a wallflower - Stephen Chbosky |
Nyfiken på: Ett litet liv
Handling
Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.
Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.
Varför jag vill läsa den
Det känns som att Ett litet liv har tagit Sverige med storm, nästan i samma klass om Ferrante gjorde. Många har hyllat denna bok och visst är jag nyfiken på den, fast jag ska erkänna att storleken på boken avskräcker lite. Tycker det verkar som en jobbig men stark läsupplevelse och jag är riktigt sugen på att läsa den.
Ett litet liv är dessutom nominerad till Årets bok och jag skulle inte bli speciellt förvånad om den vinner när jag tänker på alla bra omdömen den har fått.
Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.
Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.
Varför jag vill läsa den
Det känns som att Ett litet liv har tagit Sverige med storm, nästan i samma klass om Ferrante gjorde. Många har hyllat denna bok och visst är jag nyfiken på den, fast jag ska erkänna att storleken på boken avskräcker lite. Tycker det verkar som en jobbig men stark läsupplevelse och jag är riktigt sugen på att läsa den.
Ett litet liv är dessutom nominerad till Årets bok och jag skulle inte bli speciellt förvånad om den vinner när jag tänker på alla bra omdömen den har fått.
11 september 2017
Veckoplanering v.37
I helgen hann jag med att läsa mycket mer än vad jag trodde, det ruskiga vädret var en stor bidragande orsak till att jag kunde sitta inne och bara läsa. Den här veckan är jag bara ledig fredag, men efter helgen är jag ledig 11 dagar så det ser jag fram emot.
Igår började jag så smått med Svindlaren av John Grisham, jag hoppas att jag ska kunna läsa ut den under veckan. Tycker den är lite seg nu i början, men det torde nog vänta snart.
Jag läser också Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig, den är riktigt gripande och det dröjer inte länge innan hon kommer finnas på min lista över favoritförfattare. Jag har bara tre noveller kvar så den är nog också snart utläst.
Jag har också tänkt börja så smått med A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas som jag ska läsa tillsammans med Camilla. Ska bli riktigt roligt att diskutera boken också.
Om jag mot all förmodan skulle hinna med mer läsning så är det Kajsa Ingemarssons Små citroner gula som står nästa på tur.
Igår började jag så smått med Svindlaren av John Grisham, jag hoppas att jag ska kunna läsa ut den under veckan. Tycker den är lite seg nu i början, men det torde nog vänta snart.
Jag läser också Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig, den är riktigt gripande och det dröjer inte länge innan hon kommer finnas på min lista över favoritförfattare. Jag har bara tre noveller kvar så den är nog också snart utläst.
Jag har också tänkt börja så smått med A Court of Thorns and Roses av Sarah J. Maas som jag ska läsa tillsammans med Camilla. Ska bli riktigt roligt att diskutera boken också.
Om jag mot all förmodan skulle hinna med mer läsning så är det Kajsa Ingemarssons Små citroner gula som står nästa på tur.
10 september 2017
En smakebit på søndag: Svindlaren
Nu när jag kommit hem från jobbet tänkte jag ta och vara med på En smakebit på søndag som arrangeras av Flukten fra virkeligheten.
Den här helgen har varit fenomenal när det gäller läsandet, men inte alls lika rolig vädermässigt då det har regnat mest hela helgen. Men då har jag å andra sidan kunnat sitta inne med gott samvete och läsa. Igår läste jag ut två böcker, dels Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum och Fyra dagar i Kabul av Anna Tell. Båda var riktigt bra böcker och jag kan varmt rekommendera dem.
Idag har jag tänkt börja med en ny bok och det är Svindlaren av John Grisham. Jag har hört väldigt mycket gott om hans böcker och jag ser fram emot att äntligen läsa något av honom.
Smakebiten kommer från början av boken, sidan 5.
Jag är advokat, och jag sitter i fängelse. Det är en lång historia. Jag är fyrtiotre år gammal och har avtjänat halva det tioåriga fängelsestraff som jag fick av en svag och skenhelig federal domare i Washington DC. Alla mina överklaganden har avvisats, och det finns inte en enda procedur, mekanism, obskyr lag eller teknikalitet, inte ett enda kryphål eller Ave Maria, kvar i min grundligt uttömda arsenal. Jag har ingenting.
Så länge vi båda andas
Titel: Så länge vi båda andas
Originalets titel: Breaking Dawn (2008)
Författare: Stephenie Meyer
Översättare: Carina Jansson
Serie: Twilight #4
Antal sidor: 556
Utgivningsår: 2010
Förlag: Ponto pocket
Utläst: 24/8
Handling
Bella slits mellan sin intensiva passion för Edward och en djup vänskap med Jacob. Året som gått har varit minst sagt omtumlande och fullt av längtan, saknad och förtvivlan.
Valet att ansluta till en mörk och förförisk värld av odödlighet eller att fortsätta ett mänskligt liv har blivit den tunna tråd som vampyrernas och varulvarnas öde hänger på.
Bellas val sätter igång en kedja av händelser som kommer att få oanade och förödande konsekvenser för alla inblandade.
Mina tankar
Har som sagt inte varit så väldigt imponerad av de tidigare delarna, även fast den föregående delen Ljudet av ditt hjärta var ett fall framåt och det är även denna avslutande delen. Känns i alla fall riktigt skönt att ha klarat av mitt mål om att läsa denna serie.
Jag irriterar mig fortfarande lite på Bella och Edwards relation, men det är i alla fall betydligt mindre. Det känns mer som att de är på samma nivå i och med att Bella blir vampyr och mer jämbördig. Triangeldramat mellan Bella/Jacob/Edward är äntligen avslutat även om Jacob fortfarande har en viktig del i historien.
När jag läste Så länge vi båda andas blev jag lite förvånad över att berättarperspektivet helt plötsligt ändrades och vi fick berättelsen ur Jacobs ögon. Jag var inte ett fan av det, tyckte mest att den delen var väldigt seg och inte tillförde så mycket till själva handlingen.
När Bella väl blev vampyr så uppskattade jag i alla fall att läsa om hennes nya liv och de upptäckter hon gör. Dessutom blev läsningen lite mer lättsam ett tag och jag kunde skymta lite humor mellan sidorna.
Jag upplever Så länge vi båda andas som onödigt lång och det fanns vissa sega delar som jag gärna hade varit utan. Själva uppgörelsen på slutet kändes som något av ett antiklimax, jag hade väntat mig mer med tanke på uppbyggnaden så det kändes lite futtigt.
Även om Twilight inte är någon ny favorit hos mig så är jag ändå glad att ha läst serien.
3 bra saker med boken: lättläst, humorn, spänningen
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Om jag kunde drömma
När jag hör din röst
Ljudet av ditt hjärta
Originalets titel: Breaking Dawn (2008)
Författare: Stephenie Meyer
Översättare: Carina Jansson
Serie: Twilight #4
Antal sidor: 556
Utgivningsår: 2010
Förlag: Ponto pocket
Utläst: 24/8
Handling
Bella slits mellan sin intensiva passion för Edward och en djup vänskap med Jacob. Året som gått har varit minst sagt omtumlande och fullt av längtan, saknad och förtvivlan.
Valet att ansluta till en mörk och förförisk värld av odödlighet eller att fortsätta ett mänskligt liv har blivit den tunna tråd som vampyrernas och varulvarnas öde hänger på.
Bellas val sätter igång en kedja av händelser som kommer att få oanade och förödande konsekvenser för alla inblandade.
Mina tankar
Har som sagt inte varit så väldigt imponerad av de tidigare delarna, även fast den föregående delen Ljudet av ditt hjärta var ett fall framåt och det är även denna avslutande delen. Känns i alla fall riktigt skönt att ha klarat av mitt mål om att läsa denna serie.
Jag irriterar mig fortfarande lite på Bella och Edwards relation, men det är i alla fall betydligt mindre. Det känns mer som att de är på samma nivå i och med att Bella blir vampyr och mer jämbördig. Triangeldramat mellan Bella/Jacob/Edward är äntligen avslutat även om Jacob fortfarande har en viktig del i historien.
När jag läste Så länge vi båda andas blev jag lite förvånad över att berättarperspektivet helt plötsligt ändrades och vi fick berättelsen ur Jacobs ögon. Jag var inte ett fan av det, tyckte mest att den delen var väldigt seg och inte tillförde så mycket till själva handlingen.
När Bella väl blev vampyr så uppskattade jag i alla fall att läsa om hennes nya liv och de upptäckter hon gör. Dessutom blev läsningen lite mer lättsam ett tag och jag kunde skymta lite humor mellan sidorna.
Jag upplever Så länge vi båda andas som onödigt lång och det fanns vissa sega delar som jag gärna hade varit utan. Själva uppgörelsen på slutet kändes som något av ett antiklimax, jag hade väntat mig mer med tanke på uppbyggnaden så det kändes lite futtigt.
Även om Twilight inte är någon ny favorit hos mig så är jag ändå glad att ha läst serien.
3 bra saker med boken: lättläst, humorn, spänningen
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Om jag kunde drömma
När jag hör din röst
Ljudet av ditt hjärta
9 september 2017
Ljudet av ditt hjärta
Titel: Ljudet av ditt hjärta
Originalets titel: Eclipse (2007)
Författare: Stephenie Meyer
Översättare: Carina Jansson
Serie: Twilight #3
Antal sidor: 530
Utgivningsår: 2010
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 14/8
Handling
Edwards mjuka röst hördes bakom mig. Jag vände mig om och såg honom jogga uppför trappan, med vindrufsigt hår efter att ha sprungit. Han omfamnade mig genast, precis som på parkeringsplatsen, och kysste mig igen.
Kyssen skrämde mig. Den var för laddad och hans läppar pressades alltför hårt och desperat mot mina som om han var rädd att vår tid höll på att rinna ut.
En våldsam seriemördare härjar i Seattle och en ondskefull vampyr fortsätter sin jakt efter hämnd Bella befinner sig i åter igen fara.
Samtidigt tvingas hon att välja mellan sin älskade Edward och vänskapen med Jacob. Och hennes val riskerar att blåsa liv i den urgamla kampen mellan vampyrer och varulvar.
Men Bella har också ett annat val att göra valet mellan liv eller död. Men vad är vad?
Mina tankar
Jag blev väldigt besviken på den förra delen och därför sänktes mina förväntningar väldigt mycket inför Ljudet av ditt hjärta. Det känns inte som att jag kommer göra boken rättvisa i denna recension och jag är fullt medveten om att det finns många som älskar denna serie och jag är övertygad att om jag hade läst denna serie när jag var yngre hade jag nog tyckt att den varit bättre.
Det som jag stör mig på mest med denna serie är huvudkaraktärerna Bella, Edward och Jacob. Bella för att hon är så beroende av andra och verkar ha svårt att stå på egna ben, Edward för att han är så väldigt överbeskyddande mot henne och Jacob för att han hela tiden försöker få Bella att välja honom och använder fula metoder. Flera gånger under läsningens gång vill jag bara ruska om karaktärerna och skrika några väl valda ord åt dem.
Det finns stora problem i själva kärlekshistorian som detta ska vara, framförallt hur Edward behandlar Bella som mindervärdig, svag och att Bella å sin sida hela tiden försöker göra det som Edward vill och om hon går emot honom ber hon hela tiden om ursäkt för helt onödiga saker.
Däremot så gillar jag de andra personerna i familjen Cullen, men speciellt Carlisle och Alice. Carlisle är en intressant karaktär och i denna bok får man även veta mer om Jaspers och Rosalies historia, som bara är hemsk. Alice lättar upp stämningen rejält och bidrar med en del humor som gör att jag orkar läsa vidare.
Samtidigt som huvudkaraktärerna retar gallfeber på mig så kan jag inte sluta läsa Ljudet av ditt hjärta och jag vill veta hur det går för när Bella inte ältar relationerna till Edward och Jacob så är boken rätt spännande.
Imorgon kan ni läsa vad jag tyckte om den sista delen!
3 bra saker med boken: spännande, drivit i berättelsen och Alice.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Om jag kunde drömma
När jag hör din röst
HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Sagan om sagorna, Malins bokblogg och Fiktiviteter.
Originalets titel: Eclipse (2007)
Författare: Stephenie Meyer
Översättare: Carina Jansson
Serie: Twilight #3
Antal sidor: 530
Utgivningsår: 2010
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 14/8
Handling
Edwards mjuka röst hördes bakom mig. Jag vände mig om och såg honom jogga uppför trappan, med vindrufsigt hår efter att ha sprungit. Han omfamnade mig genast, precis som på parkeringsplatsen, och kysste mig igen.
Kyssen skrämde mig. Den var för laddad och hans läppar pressades alltför hårt och desperat mot mina som om han var rädd att vår tid höll på att rinna ut.
En våldsam seriemördare härjar i Seattle och en ondskefull vampyr fortsätter sin jakt efter hämnd Bella befinner sig i åter igen fara.
Samtidigt tvingas hon att välja mellan sin älskade Edward och vänskapen med Jacob. Och hennes val riskerar att blåsa liv i den urgamla kampen mellan vampyrer och varulvar.
Men Bella har också ett annat val att göra valet mellan liv eller död. Men vad är vad?
Mina tankar
Jag blev väldigt besviken på den förra delen och därför sänktes mina förväntningar väldigt mycket inför Ljudet av ditt hjärta. Det känns inte som att jag kommer göra boken rättvisa i denna recension och jag är fullt medveten om att det finns många som älskar denna serie och jag är övertygad att om jag hade läst denna serie när jag var yngre hade jag nog tyckt att den varit bättre.
Det som jag stör mig på mest med denna serie är huvudkaraktärerna Bella, Edward och Jacob. Bella för att hon är så beroende av andra och verkar ha svårt att stå på egna ben, Edward för att han är så väldigt överbeskyddande mot henne och Jacob för att han hela tiden försöker få Bella att välja honom och använder fula metoder. Flera gånger under läsningens gång vill jag bara ruska om karaktärerna och skrika några väl valda ord åt dem.
Det finns stora problem i själva kärlekshistorian som detta ska vara, framförallt hur Edward behandlar Bella som mindervärdig, svag och att Bella å sin sida hela tiden försöker göra det som Edward vill och om hon går emot honom ber hon hela tiden om ursäkt för helt onödiga saker.
Däremot så gillar jag de andra personerna i familjen Cullen, men speciellt Carlisle och Alice. Carlisle är en intressant karaktär och i denna bok får man även veta mer om Jaspers och Rosalies historia, som bara är hemsk. Alice lättar upp stämningen rejält och bidrar med en del humor som gör att jag orkar läsa vidare.
Samtidigt som huvudkaraktärerna retar gallfeber på mig så kan jag inte sluta läsa Ljudet av ditt hjärta och jag vill veta hur det går för när Bella inte ältar relationerna till Edward och Jacob så är boken rätt spännande.
Imorgon kan ni läsa vad jag tyckte om den sista delen!
3 bra saker med boken: spännande, drivit i berättelsen och Alice.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Om jag kunde drömma
När jag hör din röst
HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Sagan om sagorna, Malins bokblogg och Fiktiviteter.