A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.
Den första säsongen hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor och Noah Emmerich.
Jag såg klart säsongen 16 augusti.
Mina tankar
Jag började se denna serie på vinst och förlust, men jag hade hört en del om den tidigare. Handlingen och tidsåldern när den utspelar sig intresserade mig verkligen och jag var fast från första avsnittet.
Jag har upptäckt att jag är svag för spionfilmer och det gäller visst också tv-serier som handlar om spioner. Jag är ett stort fan av katt-och råtta-leken som blir mellan paret Jennings och FBI-grannen Beeman. Det bidrar till spänningen och varje avsnitt sitter jag och funderar hur det ska gå för Philip och Elizabeth. Lite kul också att det inte behövs en massa high-tech prylar för att kunna bedriva spioneri.
The Americans utspelar sig på åttiotalet och det är svårt för mig att säga hur pass trogen serien är den tidsperioden, eftersom jag inte ens var född då. Jag köper i alla fall miljöerna, bilarna och det mesta runtomkring. Soundtracket till avsnitten innehåller ju såklart en hel del musik från åttiotalet vilket bidrar till stämningen.
Något som jag blev lite förvånad över är att The Americans inte alls är speciellt pro-amerikansk, samtidigt tar den inte heller ställning för Sovjet. Serien satsar mer på att skildra händelser under det kalla kriget ur båda länders synvinklar. Vissa avsnitt är också baserad på verkliga händelser, något som får mig intresserad att veta mer om kalla kriget.
Som sagt så är detta en riktigt spännande serie, även fast det inte dryper av actionscener vilket jag kan tycka är trevligt. Det behövs inte en massa pang-pang för att det ska vara spännande utan spänningen ligger framförallt i karaktärerna och de val de ställs inför. I början hade jag rätt svårt för Elizabeth och jag tyckte hon var alldeles för känslokall, men mot mitten av säsongen ändrades min inställning och jag kan också förstå varför hon är som hon är.
Skådespelarna gör riktigt bra prestationer och jag är speciellt imponerad av Matthew Rhys, som egentligen är från Wales och har rätt kraftig dialekt.
Jag är oerhört imponerad av säsongsavslutningen, alla händelser i de tidigare avsnitten har lett mot det ögonblicket och jag nästan satt och bet på fingernaglarna av spänning mot slutet av avsnittet.
Kort sagt är jag riktigt imponerad av den första säsongen och nu vill jag bara ser mer av The Americans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar