Film: Bridget Jones's Baby

Handling
Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Hon bestämmer sig för att fokusera på sitt jobb och gamla och nya vänner. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid! Men det finns en hake - hon är bara femtio procent säker på vem pappan är.

Filmen är 118 minuter lång och regisserad av Sharon Maguire. I huvudrollerna ses bland annat Renée Zellweger, Colin Firth och Patrick Dempsey. Filmen hade svensk premiär 16 september 2016. Den är baserad på boken med samma namn (recension).

Jag såg filmen 27 september.

Mina tankar
Jag har varit riktigt lockad av att se denna film, men som så många andra gånger vill jag läsa boken först. Jag gjorde det i våras och nu var det dags att se filmen. Det är charmigt och bitvis ganska roligt, om än det ibland blir lite väl pinsamt och jag lätt skäms å Bridgets vägnar.

En del är ändrat från boken, i den skulle t.ex. Daniel Cleaver (Grants karaktär) vara den ena möjliga pappan, men då han inte är med i filmen fick Dempsey ta över hans roll. Det finns gott om scener som man skrattar till, bland annat när Bridget är på väg till sjukhuset och jag har orimligt roligt åt Ed Sheerans cameo. Sen uppskattar jag också Bridgets doktor, spelad av Emma Thompson väldigt mycket.

Jag minns inte alla detaljer från boken, men för ovanlighetens skull tycker jag att filmen är lika bra som boken. Sen har jag en soft spot för Colin Firth också och jag hejar hela tiden på honom och Bridget.

Slutet när det kommer till romantiska komedier som Bridget Jones's Baby är ganska förutsägbart, men det är vägen dit som är intressant och det är mysigt och charmigt.