En dag råkar en person, som jobbar på förbränningsanläggningen i Stockholm, till sin fasa hitta en kropp på väg in i ugnen bland soporna. Martin Beck får ta hand om det svåra fallet. Han utgår från att ett mycket brutalt mord har begåtts, men han vet inte när, var, eller hur. Hans enda spår är en kodad adress på Internet, från en man som kommer att mörda igen.
Filmen är 94 minuter lång och regisserad av Pelle Seth. I huvudrollerna ses bland annat Peter Haber, Mikael Persbrandt och Stina Rautelin. Filmen hade svensk premiär 25 april 1998.
Jag såg filmen 20 februari.
Mina tankar
Jag har faktiskt aldrig sett Beck-filmerna förrän nu, jag har bara sett små delar av dem så nu bestämde jag mig för att ge den en chans.
Det märks att de första filmerna börjar ha en del år på nacken, speciellt när det kommer till datorerna och liknande. Själva fallet är intressant, även fast jag kanske tycker det hela går lite för fort fram. Det var dock oväntat, och lite kul, att få se Per Morberg i en skådespelarroll.
Det som gör att jag ändå uppskattar filmen är framförallt humorn, speciellt Gunvald. Om man skulle stöta på en sån person i verkligheten skulle det ju vara en mardröm men i filmens värld går det bra. Han sätter färg på filmen.
En fördel är att filmen inte är speciellt lång, kring 1,5 timme, vilket gör att intresset ändå hålls uppe hela tiden. Temat som filmen tar upp är ganska obehagligt, men jag gillar hur de får mördaren att erkänna.
Jag måste ändå säga att jag är lite besviken på filmen, men jag inte riktigt säga vad det är som gör att jag känner så. Jag ska oavsett se några filmer till så får vi se vad jag tycker.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera