Min fantastiska väninna

Titel: Min fantastiska väninna
Originalets titel: L'amica Geniale (2011)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 24/2

Handling
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Tankar om titel och omslag
Tycker egentligen att omslaget är ganska tråkigt, men jag gillar att omslagen håller samma stil serien igenom. Titeln är helt ok, men ger egentligen inga större paralleller till handlingen.

Mina tankar om boken
Elena Ferrantes Neapelkvartett har tagit hela världen med storm och blev verkligen en sensation. Jag har tvekat länge om jag ska ge mig på böckerna eller inte, eftersom de inte riktig tillhör min komfortzon. När jag nu har min Årets bok-utmaning så fanns ju Ferrantes böcker nominerade och då hade jag inga ursäkter länge.

Jag hade förväntat mig att detta skulle vara en bok som jag antingen skulle älska eller hata. Det har varit en stor hype kring dessa böcker och många har hyllat dem. Jag kommer inte att sälla mig till hyllningskören.

Det är otroligt många karaktärer inblandade och de refereras med både förnamn, efternamn och yrken. Jag brukar inte ha så stora problem med att särskilja karaktärer men i Min fantastiska väninna hade jag svårt för det. Det var inte förrän mot slutet som jag började hålla koll på vem som var vem.

Jag tyckte också boken var väldigt seg att läsa, trots att det var korta kapitel. Det hände egentligen aldrig så mycket, det var mycket vardagshändelser, och jag hade svårt att uppbåda ett intresse för boken. Däremot så tog sig boken mot slutet och den blev lite mer intressant.

Alla säger att vänskapen mellan Elena och Lila är så fin, men jag vet inte riktigt om jag tycker det. Den känns inte riktigt äkta, det känns bara som att de tävlar om vem som är bäst och det känns inte heller som att de bryr sig om varandra.

Något som jag däremot uppskattade med boken var skildringen av skolan och hur Elena lägger all sin kraft på studierna för att ta sig bort från kvarteret. Jag hade gärna läst mer om den biten.

Trots vad jag tycker om boken, så kommer jag nog åtminstone att läsa den andra delen, Hennes nya namn, då många säger att den är bättre.

3 bra saker med boken: korta kapitel, skildringen av skolan och miljön

Betyg: 2/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som skrivit om boken är Fröken Christina, Carolina läser och Enligt O.