Camilla på mitt bokintresse har en inläggsserie som heter min bokresa och som varje vecka har ett nytt tema. Den här veckan är temat att läsa på annat språk än svenska.
Jag tror att jag läste min första "riktiga" bok på engelska när jag gick i mellanstadiet och då var det Black Beauty. Dock har jag aldrig klarat av att se filmen, den verkar så hemsk tycker jag. Innan dess var det mindre böcker, typ häften tror jag.
Under högstadiet vet jag att vi läste bland annat Coraline av Neil Gaiman i skolan där vi senare också såg filmen. Däremot är jag osäker på om vi läste fler böcker på engelska under den tiden. I gymnasiet läste jag Pojken som hette Det på engelska minns jag.
Under högstadiet läste jag också tyska och då vet jag att jag läste en bok, men jag kan inte komma på vad den heter. Tror att det ha hetat något med Münchhausen eller något liknande och det handlade om en person som var med om en massa osannolika äventyr. Det enda jag minns av tyskan är nu är en del av grammatiken...
Ungefär någon gång under gymnasiet började jag självmant att läsa på engelska. Jag har alltid haft lätt för språket och det är sällan jag behöver översätta ord i huvudet medan jag läser. Något enstaka ord kan jag behöva kolla upp ibland. Däremot läser jag klart fortare på svenska än på engelska.
Jag har läst hela Harry Potter-serien på engelska, likaså Divergent-serien av Veronica Roth. Jag försöker läsa en del på engelska varje år, det är ett bra sätta att hålla liv i kunskapen.
Jag är bra på att läsa engelska, men jag är kanske inte lika bra på att tala det. Jag kan göra det, men jag tror det handlar en del om att man så sällan gör det och skulle man vara tvingad till det tror jag ändå att man skulle göra sig förstådd. När jag gick i skolan brukade jag och en kompis prata engelska med varandra när vi var ute och gick, varför vet jag inte men jag antar att det var ett bra sätt att träna. I skolan skrev vi lite grann på engelska, mitt problem är att om jag skriver på engelska tycker jag alltid det känns så torrt och tråkigt och att man inte kan få ut allt som man tänker sig.
En sista sak, det var först på gymnasiet som jag lärde mig den fonetiska skriften som vi arbetade med en del i engelska. Tidigare lärare brukade alltid säga "läs som det står" och jag tyckte bara det var en massa konstiga krumelurer och det var rena rama gissningsleken. På gymnasiet hade vi dock en lärare som lärde oss det väldigt pedagogiskt, att börja med ett eller två ljud, göra övningar, och så bygga på från grunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar