Den goda dottern

Titel: Den goda dottern
Originalets titel: The Good Daughter (2017)
Författare: Karin Slaughter
Översättare: Villemo Lindgård Oksanen
Serie: The Good Daughter #1
Antal sidor: 542
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 24/8

Handling
För tjugoåtta år sedan slogs Charlotte och Samantha Quinns familj i spillror. Attacken mot deras hem dödade inte bara deras mamma, utan krossade också deras pappa - stadens ökända försvarsadvokat - och ödelade deras familj för alltid.

Nu är systrarna vuxna, och Charlie är den perfekta dottern som har gått i sin pappas fotspår. När det brutala våldet återigen drabbar staden, kastas Charlie rakt in i en mardröm. Hon är inte bara det första vittnet på plats. Dessutom märker hon snart att fallet mot hennes vilja lockar fram de mörka minnen som hon har lyckats förtränga i så många år. Och sanningen om det som hände för tjugoåtta år sedan går inte längre att dölja.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln på ett vis, den får sin förklaring. Däremot gillar jag inte texten på framsidan, den avslöjar alldeles för mycket om boken. Omslaget tycker jag är ganska snyggt, visar ju också tydligt vad det är för typ av bok.

Mina tankar om boken
Tidigare i år läste jag De fördärvade av Karin Slaughter och blev väldigt positivt överraskad av den boken. Den här läste jag tillsammans med Camilla.

Jag hade nog ännu högre förväntningar på Den goda dottern och jag blir inte besviken! Jag fastnade redan från första sidan och intresset hölls vid liv ända till slutet. Den är riktigt spännande och den var svår att lägga ifrån sig.

Handlingen kring en skolskjutning känns tyvärr alldeles för aktuell, kanske speciellt i USA. Rättegångsdramat som följer tycker jag är väldigt intressant att läsa om, hur de olika sidorna försöker visa upp sin sanning och hur man ser på vem som egentligen är skyldig.

Slaughter är väldigt bra på att måla upp olika miljöer och beskriva sina karaktärer. Det är nog en stor anledning till att jag verkligen fastnade i boken. Syskonens relation är intressant att följa, då vi inte får hela sanningen med en gång och när de fortfarande brottas med vad som hände. Även skildringen av övriga karaktärer i boken tycker jag är riktigt starka och faktiskt också berörande.

Bitvis är boken ganska brutal och våldsam, speciellt i början av boken. Man kastades också in i handlingen direkt så man hann inte riktigt värja sig. Detta visar sig även i hur samhället skildras, från brottslingar till korrupta poliser.

Jag vill inte gå in alltför mycket på detaljer, men kan säga att den var riktigt spännande och bjöd också på några oväntade händelser. En del gick att räkna ut i förväg och en del känns självklara såhär i efterhand.

Slutet tycker jag känns väldigt passande, även om det för mig som läsare känns lite frustrerande för jag hade gärna läsa mer om Sam och Charlie. Sen gillar jag även att slutet lämnas lite öppet och att allt inte knyts ihop i fina band på slutet.

Efter att nu ha läst två böcker av Slaughter kan jag säga att hon närmar sig att bli en av mina favoritförfattare när det kommer till thrillers och kriminalromaner.

3 bra saker med boken: spännande, syskonrelationen, rättegångsprocessen

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
De fördärvade