Det femte barnet - Doris Lessing

Originalets titel: The Fifth Child
Författarre: Doris Lessing
Översättare: Annika Preis
Antal sidor: 151
Utgivningsår: 1988
Förlag: Bokförlaget Trevi AB

Första meningen: "Harriet och David träffades på en firmafest som ingen av dem hade haft någon större lust att gå på, och båda visste ögonblickligen att det här var vad de hade väntat på."

Harriet träffar David Lovatt i ett fum fyllt av människor på en byggnadsfirmas julparty. Båda vet genast att de är skapta för varandra. David har aldrig varit road av att byta partner. Harriet är oskuld. De gifter sig efter en kort tid och är båda helt inställda på att skapa en idyll med många barn och öppen dörr för släkt och vänner. Harriet föder barn efter barn och deras stora viktorianska hus genljuder av skratt, doftar av mat och hembakt bröd och är fyllt av liv och lyckliga barnröster. Men allt detta kräver pengar och arbete. När Davids arkitektlön inte räcker tar de ganska ogenerat emot pengar av hans far och arbetskraften tillhandahåller Harriets mor som får vänja sig vid att allt oftare rycka in.
   Harriett och David lever i sin idyll omedvetna om allt annat. Ända tills Harriet vntar det femte barnet. Det är inget lyckligt havandeskap som de fyra tidigare. Det är en mörk, ödesdiger kraft som kommer in i familen när Ben föds. Från det ögonblicket kan allt hända och det som häner innebär oerhörda förändringar.

Doris Lessing, som ständigt väner sin monumentala talang som författare mot nya utmaningar, har här skrivit en parabel om det goda kontra det onda, om effekten av att ta vad man vill ha och tvingas betala vad det kostar. En modern saga om man så vill, en skräckberättelse som, en gång läst, aldrig upphör att sysselsätta tankarna och ställa existensiella frågor.

Tänk att man har läst något av en nobelpristagare nu! Känns ganska roligt, med tanke på att vissa av dem skriver otroooligt långt och krångligt. Denna bok kändes lätt att läsa och hade ett snabbt tempo. Jag vet inte vilken genre jag ska märka den med, kanske thriller, skräck eller drama. Jag menar, boken börjar ju så bra, hoppfullt och man VET att katastrofen obönhörligt närmar sig, och ändå så vill man inte riktigt tro det.
   Det som jag kan tycka förstör min läsupplevelse lite yttepytte är att det inte finns några kapitel, bara stycke, på stycke, på stycke. Det blir efter ett tag långrandigt och man vet inte när man kan lägga undan boken.

Jag tycker det är skrämmande och intressant att ett enda litet, visserligen ett "ont", barn kan splittra en familj så fullständigt. Jag tvivlar inte på att detta sker utanför böckernas värld, och ändå känns det så hemskt.

Nu vet ju jag att det finns en andra, fristående del om Ben så nu har jag ännu en bok i mängden som måste läsas!

Mitt Betyg: 6/10