Nomaderna - CJ Vallgren

Originalets Titel: -
Författare: Carl-Johan Vallgren
Översättare: -
Antal Sidor: 443
Utgivningsår: 1987
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Första meningen: " Allt detta sammanställer jag givetvis långt senare... långt efteråt... och (avståndsmässigt) långt ifrån ödets första källa och geografiska gravitationsort... - vid ett fönster i ett rum i ett mycket gammalt munkkloster i en ännu äldre stad."

"Men nu sitter jag i ett fuktigt stenavgränsat rum som ekar av gamla rabblande böner och mantran, ett rum som samtidigt inrymmer spöken från ganska nyligen passerade NU. Tablastrummaren och hans kvinna finns överallt kring mej och i mej... tillsammans med andra, juden, häxan, utbölingen, kvinnan med barnet - för att nämna några bland de många, många, många. Ni tror mej inte? Ni tar mej möjligen alltför bokstavligt? ... Gör er inga falska förhoppningar, inga naiva bilder och föreställningar... Den här historien är bara en historia... men den har lett mig hit till den punkt (och det exakta ögonblick) där jag befinner mig nu. Arma dårar som tror att man endast själv väljer sina vägar."

Bland övervintrande hippies i Goa rör sig Jonathan Brygge, en ung svensk på jakt efter stoff till en roman. Men snart dras han in i en virvel av groteska och fruktansvärda händelser, som han inte längre är herre över. Och nu blir skrivandet blodigt allvar - allt i denna Vanvettets Vaudeville måste han fästa på papper, för att rädda sig själv, för att överleva.

Carl-Johan Vallgren är född 1964 och Nomaderna är hans debutroman. 

Nu ska jag på något sätt försöka kommentera och ge ett betyg på den här boken. Lättare sagt än gjort. Det märks att Nomaderna är CJ:s debutroman om man jämför med till exempel Kunzelmann och Kunzelmann.  Men någonstans finns ändå kännetecknen där. Jag tycker att boken är hyfsat lättläst, särskilt i början och slutet, och man slukas nästan in i berättelsen. Det som jag tycker än jobbigt med boken är att den är så OSAMMANHÄNGANDE. Visst dyker det upp kopplingar och sammanhang, men man måste som hänga med hela tiden, även när det mest är svammel.

Däremot så tycker jag att han tecknar miljöerna i Indien och Nepal på ett vackert, nästan poetiskt sätt. Det är nästan så att man kan se dem framför sig. En liten tanke söm dök upp i mig när jag läste boken var om den är självbiografisk i vissa delar, i vissa stycken dyker "jag" upp istället för Jonathan. Men är det verkligen möjligt att CJ reste till Goa när han knappt hade fyllt 20?

Mitt Betyg: 4,5/10