Det är helt otroligt vad tiden går fort! I alla fall så lyckades jag faktiskt med min planering för juli, trots att det länge kändes väldigt svårt att jag inte skulle hinna med 5 böcker. Jag har ungefär halva min semester och till skillnad från tidigare så känner jag att jag inte vill planera min läsning alltför mycket. Jag vill passa på att läsa det jag har lust till just där och då.
Mitt enda mål för den här månaden är att läsa klart Lewis serie om Narnia, jag har bara två böcker kvar i serien och de är inte heller speciellt tjocka så jag tror att det kommer gå rätt så fort.
Allt annat blir helt enkelt valt på måfå och beroende på vad jag är sugen på just då.
▼
31 juli 2016
30 juli 2016
Kampen om järntronen
Titel: Kampen om järntronen
Originalets titel: A Game of Thrones (1996)
Författare: George R.R. Martin
Översättare: Louise Thulin
Serie: Sagan om is och eld #1
Antal sidor: 736
Utgivningsår: 2006
Förlag: Forum
Utläst: 18/7
Handling
Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed.
Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring järntronen. Intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.
Men det största hotet mot kung Robert är draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av honom och hans fyrtiotusen krigare ska åter en ättling av drakens blod härska över de sju konungarikena. Men kampen om järntronen har bara börjat
Mina tankar
Hela Martins serie har verkligen hypats upp, inte minst sedan tv-serien kom. Men jag är ju en sådan person som vill läsa böckerna först för att sedan kunna se tv-serien och jämföra. Jag var faktiskt lite oroligt när jag började läsa Kampen om järntronen, dels har hans böcker blivit hyllade och för att sen är ju boken väldigt tjock också. Och när jag började läsa upptäckte jag hur många personer som finns i persongalleriet och det är inte lite!
I början undrade jag verkligen hur det skulle gå när det blev så många personer som introducerades, och appendixet upptäckte jag inte förrän efter jag hade läst ut boken. Men rätt så fort kom jag in i boken och jag fängslades verkligen av handlingen och den värld han har byggt upp, som mycket påminner om den medeltida, men med en hel del tvister.
Jag tycker verkligen om hur boken är uppbyggd och hur man får följa olika karaktärer från olika hus och hur de växelvis berättar. Jag har svårt att utse någon favorit, men de kapitel som jag tyckte bäst om var Tyrions, Daenrys och Jons. Jag tycker också om att man inte kan lita på karaktärerna fullt ut.
Kampen om järntronen är väldigt mycket politik, intriger och maktkamp. Sen handlar den rätt så mycket om ära också. Jag blev förvånad över hur pass spännande jag tyckte att boken var, då jag inte har något större intresse för politik och liknande.
Trots sin storlek är den relativt lättläst och jag ville verkligen hela tiden veta mer, om karaktärerna om världen och de utmaningar de ställs inför. Det hindrar dock inte att jag tycker att den bitvis är seg för att det sedan ska hända hur mycket som helst på få sidor. Sen tycker jag också att den känns rätt så mastig och efter att ha läst den känner jag att jag måste vänta ett tag med att läsa fortsättningen.
Jag uppskattade verkligen Kampen om järntronen och hör nog till mina bättre böcker som jag läst i år, men det är något som saknas för att jag ska kunna ge den det högsta betyget, men jag kan inte heller säga vad det är som fattas.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
George R.R. Martin ingår i min Boktolva 2016.
Originalets titel: A Game of Thrones (1996)
Författare: George R.R. Martin
Översättare: Louise Thulin
Serie: Sagan om is och eld #1
Antal sidor: 736
Utgivningsår: 2006
Förlag: Forum
Utläst: 18/7
Handling
Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed.
Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring järntronen. Intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.
Men det största hotet mot kung Robert är draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av honom och hans fyrtiotusen krigare ska åter en ättling av drakens blod härska över de sju konungarikena. Men kampen om järntronen har bara börjat
Mina tankar
Hela Martins serie har verkligen hypats upp, inte minst sedan tv-serien kom. Men jag är ju en sådan person som vill läsa böckerna först för att sedan kunna se tv-serien och jämföra. Jag var faktiskt lite oroligt när jag började läsa Kampen om järntronen, dels har hans böcker blivit hyllade och för att sen är ju boken väldigt tjock också. Och när jag började läsa upptäckte jag hur många personer som finns i persongalleriet och det är inte lite!
I början undrade jag verkligen hur det skulle gå när det blev så många personer som introducerades, och appendixet upptäckte jag inte förrän efter jag hade läst ut boken. Men rätt så fort kom jag in i boken och jag fängslades verkligen av handlingen och den värld han har byggt upp, som mycket påminner om den medeltida, men med en hel del tvister.
Jag tycker verkligen om hur boken är uppbyggd och hur man får följa olika karaktärer från olika hus och hur de växelvis berättar. Jag har svårt att utse någon favorit, men de kapitel som jag tyckte bäst om var Tyrions, Daenrys och Jons. Jag tycker också om att man inte kan lita på karaktärerna fullt ut.
Kampen om järntronen är väldigt mycket politik, intriger och maktkamp. Sen handlar den rätt så mycket om ära också. Jag blev förvånad över hur pass spännande jag tyckte att boken var, då jag inte har något större intresse för politik och liknande.
Trots sin storlek är den relativt lättläst och jag ville verkligen hela tiden veta mer, om karaktärerna om världen och de utmaningar de ställs inför. Det hindrar dock inte att jag tycker att den bitvis är seg för att det sedan ska hända hur mycket som helst på få sidor. Sen tycker jag också att den känns rätt så mastig och efter att ha läst den känner jag att jag måste vänta ett tag med att läsa fortsättningen.
Jag uppskattade verkligen Kampen om järntronen och hör nog till mina bättre böcker som jag läst i år, men det är något som saknas för att jag ska kunna ge den det högsta betyget, men jag kan inte heller säga vad det är som fattas.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
George R.R. Martin ingår i min Boktolva 2016.
27 juli 2016
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Titel: Kung Caspian och skeppet Gryningen
Originalets titel: The Voyage of the Dawn Treader (1953)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #5
Antal sidor: 195
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 19/7
Handling
Eustace rusade fram mot tavlan. Edmund kastade sig efter honom och skrek åt honom att akta sig. Lucy högg tag i från andra hållet. Då slog en blå våg upp kring dem och de kastades ut i tavlans hav. Så kom syskonen Edmund och Lucy ännu en gång till landet Narnia och i släptåg hade de sin besvärliga kusin Eustace.
Tillsammans med kung Caspian seglar de med skeppet Gryningen till havet bortom de Ensliga öarna. Under den spännande färden i okända farvatten är Eustace odräglig i det längsta. Men när lejonet Aslan räddar honom ur en fruktansvärd knipa händer det märkliga, att till och med Eustace förändras.
Mina tankar
Återigen en spännande berättelse om landet Narnia. Gillar verkligen hur denna bok byggdes upp och hur de reste ut på havet för att komma till världens ände. Sen tycker jag också om att man får återse Lucy och Edmund. Sedan får vi också göra en ny bekantskap med Eustace som minst sagt är odräglig när vi först får möta honom. Sen får vi också återse Ripipip, som är en av mina favoriter.
Denna bok är väldigt mycket fantasy och saga, bland annat innehåller den en drake och det var nog min favoritdel av boken och hur Eustace börjar förändras. Det är ett spännande äventyr man får följa och jag är faktiskt förundrad över hur mycket Lewis lyckas få med på så få sidor.
När jag läste Kung Caspian och skeppet Gryningen, hade jag hela tiden en känsla av att det påminde mig om något, men hade svårt för att komma på vad. Sen så slog det mig varför jag tyckte en del kändes lite bekant och det var för att det påminner mig om Odysséen, just det att de reser på havet och har ett tydligt mål men stöter på flera förhinder längs vägen.
Sen har jag också börjat tycka väldigt mycket om Lewis berättarstil, den känns lite annorlunda och originell.
Jag börjar närma mig slutet på denna serie och även om varje bok inte har tagit mig med storm så är det en fascinerande berättelse där jag verkligen uppskattar symboliken bakom.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Originalets titel: The Voyage of the Dawn Treader (1953)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #5
Antal sidor: 195
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 19/7
Handling
Eustace rusade fram mot tavlan. Edmund kastade sig efter honom och skrek åt honom att akta sig. Lucy högg tag i från andra hållet. Då slog en blå våg upp kring dem och de kastades ut i tavlans hav. Så kom syskonen Edmund och Lucy ännu en gång till landet Narnia och i släptåg hade de sin besvärliga kusin Eustace.
Tillsammans med kung Caspian seglar de med skeppet Gryningen till havet bortom de Ensliga öarna. Under den spännande färden i okända farvatten är Eustace odräglig i det längsta. Men när lejonet Aslan räddar honom ur en fruktansvärd knipa händer det märkliga, att till och med Eustace förändras.
Mina tankar
Återigen en spännande berättelse om landet Narnia. Gillar verkligen hur denna bok byggdes upp och hur de reste ut på havet för att komma till världens ände. Sen tycker jag också om att man får återse Lucy och Edmund. Sedan får vi också göra en ny bekantskap med Eustace som minst sagt är odräglig när vi först får möta honom. Sen får vi också återse Ripipip, som är en av mina favoriter.
Denna bok är väldigt mycket fantasy och saga, bland annat innehåller den en drake och det var nog min favoritdel av boken och hur Eustace börjar förändras. Det är ett spännande äventyr man får följa och jag är faktiskt förundrad över hur mycket Lewis lyckas få med på så få sidor.
När jag läste Kung Caspian och skeppet Gryningen, hade jag hela tiden en känsla av att det påminde mig om något, men hade svårt för att komma på vad. Sen så slog det mig varför jag tyckte en del kändes lite bekant och det var för att det påminner mig om Odysséen, just det att de reser på havet och har ett tydligt mål men stöter på flera förhinder längs vägen.
Sen har jag också börjat tycka väldigt mycket om Lewis berättarstil, den känns lite annorlunda och originell.
Jag börjar närma mig slutet på denna serie och även om varje bok inte har tagit mig med storm så är det en fascinerande berättelse där jag verkligen uppskattar symboliken bakom.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
26 juli 2016
Länktisdag #8
Jag vet att jag från början sa att jag skulle dela mig av länkar, men den här veckan blir en del tips som jag känner att jag vill dela mig av.
1. Carl Larsson-gården berättade jag lite grann om tidigare. Men jag vill verkligen rekommendera att man gör ett besök där! Det är något väldigt speciellt med det stället, det ligger verkligen mitt i en idyll och det är lätt att tänka sig hur det syntes ut när konstnären själv bodde där. Här finns Carl Larsson-gårdens hemsida.
2. Här hemma hässjar vi fortfarande lite grann. I och för sig blir det bara en hässja för att kaninen ska ha mat, men som sagt så är det ju snart bortglömt. Här finns ett litet tv-inslag om det.
3. För några veckor spekulerades det i om Vänner-stjärnan Jennifer Aniston var gravid. Det var inte sant, men journalisternas spekulerande fick bägaren att rinna över för Aniston som publicerade ett inlägg om det. Här har några svenska medier skrivit om det.
1. Carl Larsson-gården berättade jag lite grann om tidigare. Men jag vill verkligen rekommendera att man gör ett besök där! Det är något väldigt speciellt med det stället, det ligger verkligen mitt i en idyll och det är lätt att tänka sig hur det syntes ut när konstnären själv bodde där. Här finns Carl Larsson-gårdens hemsida.
2. Här hemma hässjar vi fortfarande lite grann. I och för sig blir det bara en hässja för att kaninen ska ha mat, men som sagt så är det ju snart bortglömt. Här finns ett litet tv-inslag om det.
3. För några veckor spekulerades det i om Vänner-stjärnan Jennifer Aniston var gravid. Det var inte sant, men journalisternas spekulerande fick bägaren att rinna över för Aniston som publicerade ett inlägg om det. Här har några svenska medier skrivit om det.
Veckans bokbloggsfråga - vecka 30
Bild lånad av barnboksbloggen |
Igår kom vi hem kring midnatt efter att ha varit till min mammas barndomsby över söndagen och måndagen. Det var riktigt fint väder så vi passade på att bada bägge dagarna och göra en utflykt till Gallejaur som mamma hade fått i present när hon fyllde år. Det var ett riktigt intressant besök faktiskt! Dessutom hann vi hälsa på en barndomskompis åt mamma som fyllde år igår och hade öppet hus.
Nu har jag i alla fall börjat vakna till liv och så jag tänkta svara på veckans bokbloggsfråga som barnboksbloggen håller i.
Samlar du på en viss sorts böcker, kanske en viss serie, böcker från en viss författare eller olika utgåvor av en och samma bok? Samlar du på något annat bokrelaterat, så som bokmärken eller autografer från författare? Eller kanske samlar du på något helt annat som inte alls är bokrelaterat? Denna vecka vore det roligt om du berättar om dina samlingar och visa gärna också bilder.
Jag är rätt så tråkig, jag samlar inte på något egentligen förutom det när jag köper böcker och det är ju en typ av samlande. Om jag köper böcker som är i en serie så kan jag försöka skaffa de andra delarna också så att den blir komplett och om jag upptäcker en ny favoritförfattare köper jag också gärna alla böcker av den författaren.
Något som faktiskt skulle vara kul att samla på är bokmärken,det finns ju så många vackra.
25 juli 2016
Veckoplanering v.30
För en gångs skull kunde jag följa min planering rätt så bra! Jag hann läsa ut både Kampen om järntronen och Kung Caspian och skeppet Gryningen.
Den här veckan ska jag också ut och fara på äventyr plus att jag har en kompis som fyller år som vi ska uppvakta.
Zack hann jag inte börja på, jag skulle ha gjort det men sen så lånade pappa boken och han har inte läst ut den än. Så efter att han har läst klart den så kommer det bli den bok som jag kommer läsa härnäst, på grund av att den ska igen på biblioteket och jag börjar känna mig lite stressad över det.
Jag misstänker att det kommer ta några dagar till innan han har läst ut så fram till dess kommer jag att fortsätta läsa Himlen börjar här av Jandy Nelson. Hon finns med i min boktolva och nu den senaste tiden har hon verkligen blivit hyllad överallt känns det som. Det har skrivit mycket om henne på olika bokbloggar och hon även fått en hel del uppmärksamhet på Booktube.
Om jag hinner läsa ut den så blir det nog Harry Potter and the prisoner of Azkaban av J.K. Rowling. Just den boken har jag faktiskt läst tidigare på engelska, men jag känner att jag inte vill hoppa över någon bok i serien den här gången.
23 juli 2016
20 snabba om sommaren
Denna enkät hittade jag hos Enligt O för ett tag sedan och då sade jag att jag skulle spara den ett tag. Nu har jag äntligen haft tid för att sätta mig ner och göra den.
Väljer du …
Väljer du …
strut eller bägare? Brukar ofta föredra strut, fast det är lättare att äta ur en bägare.
rosévin eller bubbel? Dricker inte.
Allsång på Skansen eller Lotta på Liseberg? Har varken sett Allsång på Skansen eller Lotta på Liseberg i år, men jag har lite svårt för Lotta Engberg så därför Skansen.
hav eller sjö? Föredrar sjöar!
pocket eller e-bok? Det händer att jag läser e-böcker, men jag föredrar fysiska böcker.
deckare eller feelgood? Egentligen både ock. Men just nu känner jag mig mer sugen på deckare.
fotbolls-EM eller OS? Tycker inte om fotboll, då därför OS som har en hel del lite udda sporter. Föredrar ändå vinter-os över sommar-os.
tegelstenar eller tunnisar? Brukar tycka om tegelstenar när jag väl läser de, fast storleken kan ibland också avskräcka mig lite grann.
Livet efter dig eller Independence Day 2? Har inte sett Independence day. Jag älskade ju boken,´och vill gärna se filmen men samtidigt så känner jag mig tveksam till att se den. Är så rädd att bli besviken.
Zlatan eller Ronaldo? Får man välja ingen? Klarar inte av Zlatan och Ronaldo vet jag knappt nånting om.
sol eller skugga? Blir för varmt i solen.
film eller tv-serie? Ser hellre tv-serier, men önskar att jag såg mer film.
blåbär eller hallon? Älskar blåbär!
Bruce Springsteen eller Håkan Hellström? Har faktiskt börjat fastna lite för Håkan, han är kanske inte den bäste sångaren men texten och musiken är riktigt bra!
originalpocket eller filmomslag? Tycker inte om filmomslag! Kan verkligen förstöra ens bild av karaktärer.
nytt eller gammalt? Både och. Tycker om att blanda.
slalomläsning eller en i taget? Brukar ha svårt för att läsa flera böcker samtidigt, men det händer
Facebook eller Instagram? Är mer inne på Facebook. Har instagram men det är väldigt länge sen jag använde det.
skratta eller gråta? Gärna båda! Men när det gäller filmer så vill jag helst skratta och jag har inget emot det i böcker heller. Gärna böcker som både får en att skratta och gråta, typ En man som heter Ove eller The Fault In Our Stars.
getingar eller myggor? Tycker det är otroligt obehagligt med getingar! Därför hellre myggor, även fast de verkar tycka om mig lite väl mycket...
22 juli 2016
Bokbloggsjerka 22-25 juli
Det är helt otroligt vad fort tiden går! Igår kväll kom vi hem från vår lilla semestertripp och den här dagen har ägnats åt att ta bort gräset runt huset, räfsa hö och gå med röjsågen. Inte speciellt roligt, men nödvändigt då vi ska hässja för att få mat till kaninen.
Nu har vi i alla fall jobbat klart för idag och tänkte att jag skulle passa på att svara på bokbloggsjerkan. Frågan den här veckan är:
Precis som Annika håller jag med om att relationen mellan Ruth, Nelson och hans fru är mint sagt komplicerad, och då har jag ändå inte läst de allra senaste böckerna i den serien.
Den bok jag håller på med just nu är det också en komplicerad relation i tycker jag. I Kristina Appelqvists Minns mig som en ängel, så är huvudpersonen Helena Waller talskrivare åt två män som inleder en serie debattartiklar där de debatterar mot varandra (fast egentligen har Helena skrivit allt) och senare ska det bli tv-debatt av det hela och Helena måste försöka hjälpa de bägge två utan att de får reda på det. Utöver det så sitter de i samma styrelse där en just har blivit mördad. Så ja, det komplicerat.
En författare som jag tycker är bra att framförallt gestalta karaktärer och relation är Gillian Flynn, hon är också en av mina favoritförfattare. Av hennes karaktärer är det dock Nick och Amy i Gone Girl som tar hem priset för mest komplicerade relation.
Dessa var de exempel som jag kunde komma på just nu på rak arm. Med det sagt så önskar jag er en trevlig kväll och helg!
Nu har vi i alla fall jobbat klart för idag och tänkte att jag skulle passa på att svara på bokbloggsjerkan. Frågan den här veckan är:
Har du råkat på någon relation (kan vara mellan vän/fiende, kollegor emellan, etc.) i en bok (film eller tv-serie) som du fascineras/förundras lite extra över? Om inte, skriv fritt om något som har med relationer att göra (t.ex. din egen relation till en viss författare).
Precis som Annika håller jag med om att relationen mellan Ruth, Nelson och hans fru är mint sagt komplicerad, och då har jag ändå inte läst de allra senaste böckerna i den serien.
Den bok jag håller på med just nu är det också en komplicerad relation i tycker jag. I Kristina Appelqvists Minns mig som en ängel, så är huvudpersonen Helena Waller talskrivare åt två män som inleder en serie debattartiklar där de debatterar mot varandra (fast egentligen har Helena skrivit allt) och senare ska det bli tv-debatt av det hela och Helena måste försöka hjälpa de bägge två utan att de får reda på det. Utöver det så sitter de i samma styrelse där en just har blivit mördad. Så ja, det komplicerat.
En författare som jag tycker är bra att framförallt gestalta karaktärer och relation är Gillian Flynn, hon är också en av mina favoritförfattare. Av hennes karaktärer är det dock Nick och Amy i Gone Girl som tar hem priset för mest komplicerade relation.
Dessa var de exempel som jag kunde komma på just nu på rak arm. Med det sagt så önskar jag er en trevlig kväll och helg!
Helgens läsning
Tänkte att jag helt kort skulle visa upp vad jag läser just nu. Just nu håller jag på med Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist. Jag misstänker att jag kommer att hinna läsa ut den i helgen, då den är väldigt lättläst.
Efter det kommer jag nog att börja på Himlen börjar här av Jandy Nelson, som jag har hört mycket gott om.
Efter det kommer jag nog att börja på Himlen börjar här av Jandy Nelson, som jag har hört mycket gott om.
Vår semster
Igår kväll kom vi hem från vår lilla semestertripp ner till Dalarna. Vi hade faktiskt riktigt bra väder hela tiden, det var aldrig riktigt stekande hett heller och det är skönt när man sitter så pass mycket i bil.
Det är verkligen vackert i Dalarna och för oss som bor högre upp i landet och är van med långa avstånd så känns det ju som ingenting när man kommer lite neröver. Sen är vägarna också betydligt större och snabbare. Kan också säga att jag kört inne i Falun och Borlänge, och det kändes väldigt stort när man bara kört i mindre samhällen, men det gick ju bra.
Jag har lagt upp några bilder på Instagram från semestern, så om ni vill se lite bilder därifrån så kan ni gärna kolla där. Jag hade gärna gjort mer på semestern, men tyvärr hade vi inte så många dagar på oss så resten får vi spara till en annan gång. Vi har redan pratat om att fara ner fler gånger och fara runt Siljan.
I alla fall så var vi på Carl Larsson-gården och det var verkligen ett intressant besök! Lite synd dock att man inte fick ta kort inomhus dock, men samtidigt så kan jag förstå det då det göra hela upplevelsen lite mer speciell. Var verkligen intressant att se hur Carl och Karin Larsson hade byggt ut huset i takt med att barnaskaran växte och hur varje rum var olikt det andra. Sen var det också mycket mindre inuti än vad jag trodde att det skulle vara.
Vi hann också med att fara till Falu gruva, som dessutom är ett världsarv. Vi hade inte tid att gå under jord, så det är ytterligare en sak som vi får vänta med till nån annan gång.
Vi hann också med att hälsa på lite släkt som bor där, mamma har en kusin som bor där så vi for till Borlänge och hälsade på där och fick middag.
Efter ett tips från släkten där så for vi också och körde längs en turistväg till Leksand där vi körde över Tällberg. Det var verkligen vackra miljöer!
När vi körde bil upp tillbaka till Mora gjorde vi också en avstickare till Nusnäs, där de tillverkar dalahästar! Det var verkligen intressant att se! Jag hade förväntat mig att det skulle vara en stor industri, men det var det ju inte alls. Och att de fortfarande täljer för hand, gör ju att hantverket finns kvar och att det känns äkta och genuint att faktiskt ha en dalahäst.
Sen var vi också på Zornmuseet och tittade på konst där, vi hade inte tid att gå på Zorngården men det får man kanske ta nån annan gång. När vi var i Mora passade vi också på att kolla in Vasalopps-målet och besöka Vasaloppsmuseet.
Det är verkligen vackert i Dalarna och för oss som bor högre upp i landet och är van med långa avstånd så känns det ju som ingenting när man kommer lite neröver. Sen är vägarna också betydligt större och snabbare. Kan också säga att jag kört inne i Falun och Borlänge, och det kändes väldigt stort när man bara kört i mindre samhällen, men det gick ju bra.
Jag har lagt upp några bilder på Instagram från semestern, så om ni vill se lite bilder därifrån så kan ni gärna kolla där. Jag hade gärna gjort mer på semestern, men tyvärr hade vi inte så många dagar på oss så resten får vi spara till en annan gång. Vi har redan pratat om att fara ner fler gånger och fara runt Siljan.
I alla fall så var vi på Carl Larsson-gården och det var verkligen ett intressant besök! Lite synd dock att man inte fick ta kort inomhus dock, men samtidigt så kan jag förstå det då det göra hela upplevelsen lite mer speciell. Var verkligen intressant att se hur Carl och Karin Larsson hade byggt ut huset i takt med att barnaskaran växte och hur varje rum var olikt det andra. Sen var det också mycket mindre inuti än vad jag trodde att det skulle vara.
Vi hann också med att fara till Falu gruva, som dessutom är ett världsarv. Vi hade inte tid att gå under jord, så det är ytterligare en sak som vi får vänta med till nån annan gång.
Vi hann också med att hälsa på lite släkt som bor där, mamma har en kusin som bor där så vi for till Borlänge och hälsade på där och fick middag.
Efter ett tips från släkten där så for vi också och körde längs en turistväg till Leksand där vi körde över Tällberg. Det var verkligen vackra miljöer!
När vi körde bil upp tillbaka till Mora gjorde vi också en avstickare till Nusnäs, där de tillverkar dalahästar! Det var verkligen intressant att se! Jag hade förväntat mig att det skulle vara en stor industri, men det var det ju inte alls. Och att de fortfarande täljer för hand, gör ju att hantverket finns kvar och att det känns äkta och genuint att faktiskt ha en dalahäst.
Sen var vi också på Zornmuseet och tittade på konst där, vi hade inte tid att gå på Zorngården men det får man kanske ta nån annan gång. När vi var i Mora passade vi också på att kolla in Vasalopps-målet och besöka Vasaloppsmuseet.
21 juli 2016
Parks and Recreation säsong 1
Handling
Följ de offentliga tjänstemännen i staden Pawnee, Indiana när de bedriver diverse projekt för att göra sin stad till en bättre plats - ständigt ledda av Leslie Knope, den mest plikttrogna och positivt ambitiösa tjänsteperson som ett stadshuskontor skådat.
Säsong 1 hade 6 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Amy Poehler, Aziz Ansari, Aurbrey Plaza och Nick Offerman.
Mina tankar
Jag tycker verkligen om den här mockumentär-stilen och hur den driver med politiker och andra makthavare. Det är verkligen roligt och att det presenteras som en dokumentär är verkligen ett plus i kanten. Jag är inte besviken på ett enda avsnitt utan alla har hög kvalitet och det skapar verkligen ett sug efter att se många fler avsnitt av serien.
Karaktärerna är definitivt den största styrkan av Parks and Recreation! Från Leslie Knope till Ron Swanson och alla de gästskådespelare som får sin röst hörd också. Leslie är verkligen en intressant karaktär och att hon alltid är så entusiastisk och säker på sig själv är verkligen rörande, trots att det inte går så bra för henne hela tiden. Ron Swanson är en annan favorit, speciellt hans inställning till det arbete han utför.
Den första säsongen hade bara 6 avsnitt och varje avsnitt är ca 20 minuter långt och det är alldeles för lite tid för att man ska hinna lära känna karaktärerna och dynamiken den emellan. Så denna serie kommer jag fortsätta se för jag tror att den kan bli en av mina nya favoritserier.
Följ de offentliga tjänstemännen i staden Pawnee, Indiana när de bedriver diverse projekt för att göra sin stad till en bättre plats - ständigt ledda av Leslie Knope, den mest plikttrogna och positivt ambitiösa tjänsteperson som ett stadshuskontor skådat.
Säsong 1 hade 6 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Amy Poehler, Aziz Ansari, Aurbrey Plaza och Nick Offerman.
Mina tankar
Jag tycker verkligen om den här mockumentär-stilen och hur den driver med politiker och andra makthavare. Det är verkligen roligt och att det presenteras som en dokumentär är verkligen ett plus i kanten. Jag är inte besviken på ett enda avsnitt utan alla har hög kvalitet och det skapar verkligen ett sug efter att se många fler avsnitt av serien.
Karaktärerna är definitivt den största styrkan av Parks and Recreation! Från Leslie Knope till Ron Swanson och alla de gästskådespelare som får sin röst hörd också. Leslie är verkligen en intressant karaktär och att hon alltid är så entusiastisk och säker på sig själv är verkligen rörande, trots att det inte går så bra för henne hela tiden. Ron Swanson är en annan favorit, speciellt hans inställning till det arbete han utför.
Den första säsongen hade bara 6 avsnitt och varje avsnitt är ca 20 minuter långt och det är alldeles för lite tid för att man ska hinna lära känna karaktärerna och dynamiken den emellan. Så denna serie kommer jag fortsätta se för jag tror att den kan bli en av mina nya favoritserier.
19 juli 2016
Länktisdag #8
Även denna vecka har jag samlat på mig några länkar från veckan som gått och som jag har tyckt varit intressanta.
1. Carolina läser recenserade The Selection-serien på sin blogg. Det är en serie som jag har blivit rätt så nyfiken på den på grund av att jag tror att det är en rätt så lättläst och underhållande serie. Hennes recension av den fick mig verkligen ännu mera sugen på att läsa den!
2. På Sveriges radio såg jag detta klipp om att de på Färöarna har utrustat får med kameror för att dokumentera terrängen. Jag såg vara videoklippet och det tyckte jag var rätt så roligt.
1. Carolina läser recenserade The Selection-serien på sin blogg. Det är en serie som jag har blivit rätt så nyfiken på den på grund av att jag tror att det är en rätt så lättläst och underhållande serie. Hennes recension av den fick mig verkligen ännu mera sugen på att läsa den!
2. På Sveriges radio såg jag detta klipp om att de på Färöarna har utrustat får med kameror för att dokumentera terrängen. Jag såg vara videoklippet och det tyckte jag var rätt så roligt.
18 juli 2016
Veckoplanering v.29
Just nu är vi på semester, men jag har som sagt förberett några tidsinställda inlägg. Det är svårt att veta exakt hur mycket tid för läsning det kommer att finnas, men jag räknar med att det kommer hinna bli en del timmar i bil och då passar det ju ofta bra med läsning.
För det första så känner jag att jag måste läsa ut Kampen om järntronen. Den är jättebra, men den är ju rätt så tjock.
Efter det tänker jag läsa Kung Caspian och skeppet Gryningen av C.S, Lewis.
Sen om jag hinner ännu mer, vilket jag gärna skulle vilja så blir det nog Zack av Mons Kallentoft och Markus Lutteman.
16 juli 2016
En mörkare himmel
Titel: En mörkare himmel
Originalets titel:-
Författare: Mari Jungstedt, Ruben Eliassen
Översättare:-
Serie: Gran Canaria #1
Antal sidor: 348
Utgivningsår: 2015
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 28/6
Handling
En kvinna hittas mördad på klipporna nedanför norska sjömanskyrkan i Arguineguín, en fiskeby vid kusten på södra Gran Canaria och ett populärt semestermål för frusna nordbor. Polisen får oväntad hjälp av den svenska journalisten Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön och den norske före detta polisen Kristian Wede, nyanställd vid konsulatet i Las Palmas. De upptäcker att den döda kvinnan arrangerats efter en berömd fjortonhundratalsmålning, Venus födelse. Och det dröjer inte länge förrän ondskan slår till igen.
Mina tankar
Jag har tidigare läst en bok av Mari Jungstedt och det var en bok mitt i hennes serie om Anders Knutas så jag visste att hon skrev på ett väldigt lättläst sätt. Jag tycker alltid det är spännande att läsa böcker som är skrivna av flera författare, men när man gör det så finns det ju alltid en risk för att samarbetet dem emellan bli för tydligt och det märks för tydligt att det varit flera inblandade i skapandet av boken. Som tur är så märks inte det av alls.
Det är något väldigt exotiskt med denna bok, mycket beroende på miljön och att den utspelar sig på Gran Canaria och det är verkligen lätt att se allt framför sig. Under läsningens gång googlade jag också på bilder från de ställen som nämns i boken och det gjorde det ännu lättare att se miljöerna framför sig.
Den karaktär som jag känner mig mest nyfiken på är Kristian Wede, det känns som att det finns väldigt mycket mer att upptäcka om honom. Det märks att det är första delen i en serie och det känns som att författarna bara har skrapat på ytan av dessa karaktärer och att det finns mycket mer att lära sig om dem.
Jag har lite svårt för hela mordutredningen i En mörkare himmel, jag upplever inte att det är trovärdigt och rätt att Sara ska ha så stor inblick i utredningen som hon har på grund av att hon är journalist och känner poliserna. Och sättet som Kristian Wede dras in i utredningen på köper jag inte heller. Sen upplever jag inte heller att det är poliserna som löser mordet, utan det är Sara och Kristian som agerar privatspanare utan kontakt med polisen.
En mörkare himmel är en lättläst och spännande deckare, även om själva mordhistorien är förhållandevis lätt att räkna ut. Trots mina invändningar mot själva polisarbetet så är det bra underhållning och jag fick verkligen sommarkänslor när jag läste boken!
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Den mörka ängeln
En mörkare himmel var den bok jag läste i Spänningsutmaningen i juni.
Originalets titel:-
Författare: Mari Jungstedt, Ruben Eliassen
Översättare:-
Serie: Gran Canaria #1
Antal sidor: 348
Utgivningsår: 2015
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 28/6
Handling
En kvinna hittas mördad på klipporna nedanför norska sjömanskyrkan i Arguineguín, en fiskeby vid kusten på södra Gran Canaria och ett populärt semestermål för frusna nordbor. Polisen får oväntad hjälp av den svenska journalisten Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön och den norske före detta polisen Kristian Wede, nyanställd vid konsulatet i Las Palmas. De upptäcker att den döda kvinnan arrangerats efter en berömd fjortonhundratalsmålning, Venus födelse. Och det dröjer inte länge förrän ondskan slår till igen.
Mina tankar
Jag har tidigare läst en bok av Mari Jungstedt och det var en bok mitt i hennes serie om Anders Knutas så jag visste att hon skrev på ett väldigt lättläst sätt. Jag tycker alltid det är spännande att läsa böcker som är skrivna av flera författare, men när man gör det så finns det ju alltid en risk för att samarbetet dem emellan bli för tydligt och det märks för tydligt att det varit flera inblandade i skapandet av boken. Som tur är så märks inte det av alls.
Det är något väldigt exotiskt med denna bok, mycket beroende på miljön och att den utspelar sig på Gran Canaria och det är verkligen lätt att se allt framför sig. Under läsningens gång googlade jag också på bilder från de ställen som nämns i boken och det gjorde det ännu lättare att se miljöerna framför sig.
Den karaktär som jag känner mig mest nyfiken på är Kristian Wede, det känns som att det finns väldigt mycket mer att upptäcka om honom. Det märks att det är första delen i en serie och det känns som att författarna bara har skrapat på ytan av dessa karaktärer och att det finns mycket mer att lära sig om dem.
Jag har lite svårt för hela mordutredningen i En mörkare himmel, jag upplever inte att det är trovärdigt och rätt att Sara ska ha så stor inblick i utredningen som hon har på grund av att hon är journalist och känner poliserna. Och sättet som Kristian Wede dras in i utredningen på köper jag inte heller. Sen upplever jag inte heller att det är poliserna som löser mordet, utan det är Sara och Kristian som agerar privatspanare utan kontakt med polisen.
En mörkare himmel är en lättläst och spännande deckare, även om själva mordhistorien är förhållandevis lätt att räkna ut. Trots mina invändningar mot själva polisarbetet så är det bra underhållning och jag fick verkligen sommarkänslor när jag läste boken!
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Den mörka ängeln
En mörkare himmel var den bok jag läste i Spänningsutmaningen i juni.
15 juli 2016
Semester!
Ungefär så här känns det nu. |
Vi i familjen har ca. 1,5 veckas semester tillsammans så nästa vecka kommer vi att fara till Dalarna och köra omkring. Vi har bland annat tänkt försöka fara på Carl Larsson-gården och djurparken som finns i Orsa. Om ni har några fler tips på vad man kan göra i den trakten så får ni gärna skriva en kommentar och dela med er.
När vi får på vår lilla semestertripp så har jag tidsinställt några inlägg, men jag tänker inte försöka uppdatera varje dag. Det kanske till och med kommer att kännas lite skönt att vara ledig från bloggen några dagar.
Ikväll kommer jag bara ta det lugnt och fira min ledighet lite grann och packa det sista som jag behöver ha med mig hem.
Så med det sagt så vill jag önska er en trevlig helg!
14 juli 2016
Film: Rat race
David Sinclair är en excentrisk och spelgalen kasinoägare i Las Vegas som är känd för att spela om allt som man över huvud taget kan tänkas spela om. Nu har han fått idén till den ultimata utmaningen - att låta ett gäng desperata lycksökare delta i en sanslös tävling med två miljoner dollar i potten. Sex slumpmässigt utvalda småspelare får därför en dag ett speciellt guldmynt i kasinots enarmade banditer, och en inbjudan till kasinots lyxsvit. Där informeras de av Sinclair att de blivit utvalda att delta i en mycket speciell tävling.
Filmen är 112 minuter lång och är regisserad av Jerry Zucker. I huvudrollerna ses bland annat Rowan Atkinson, Whoopi Goldberg, John Cleese och Seth Green. Filmen hade premiär 2001.
Mina tankar
Detta är en film som börjar ha rätt så många år på nacken, och det märks faktiskt lite grann med mycket mindre än vad jag trodde att det skulle göra. Jag vet att jag har sett vissa delar av filmen tidigare, bland annat raketscenen, men jag har aldrig sett hela filmen. Jag ville se en rolig film som inte tar sig själv på särskilt stort allvar och är bra underhållning och det fick jag.
Rat race är verkligen en skrattfest! Visst är vissa av skämten rätt så "billiga", men det går inte att inte roas av filmen. Det är kravlös underhållning och håller precis vad den lovar samtidigt som den ändå tar upp vissa samhällsproblem och hur giriga vi människor faktiskt är även om vi inte alltid vill visa det.
Filmen har många bra och kända skådespelare som gjort mycket komedi, bland annat Rowan Atkinson, men jag har svårt att se honom som något annat än Mr. Bean.
Det kryllar av roliga scener och filmen är inte ett dugg sannolik och trovärdig, men det gör inget. Jag ville se en rolig film och det fick jag!
12 juli 2016
Länktisdag #7
Blev inte så många länkar den här veckan, men båda två har lokal anknytning.
1. Årets vildman har utsetts förra helgen i Storuman, vilket är ca 8-10 mil från där jag bor. Det är ett pris som ges till någon som verkar för Lappland. Exempel på andra pristagare är t.ex. Ingemar Stenmark och Linda Lindorff. I år tilldelades det Ida Björnstad som jobbar på TV4 och här finns ett litet klipp från Nyhetsmorgon.
2. Ytterligare ett klipp med lokal anknytning! Tror att detta har visats i rapport tidigare eller mina lokala nyheter tidigare. Handlar om en robothandske som utvecklats för att underlätta vardagen och jobbet för personer med förslitningsskador.
1. Årets vildman har utsetts förra helgen i Storuman, vilket är ca 8-10 mil från där jag bor. Det är ett pris som ges till någon som verkar för Lappland. Exempel på andra pristagare är t.ex. Ingemar Stenmark och Linda Lindorff. I år tilldelades det Ida Björnstad som jobbar på TV4 och här finns ett litet klipp från Nyhetsmorgon.
2. Ytterligare ett klipp med lokal anknytning! Tror att detta har visats i rapport tidigare eller mina lokala nyheter tidigare. Handlar om en robothandske som utvecklats för att underlätta vardagen och jobbet för personer med förslitningsskador.
11 juli 2016
Veckoplanering v.28
Såhär hoppas jag att min semester blir. |
Det enda som jag känner att jag måste läsa är att läsa ut Kampen om järntronen av George R.R. Martin. Har hållit på med den boken i flera veckor nu och jag gillar den verkligen men känner att den måste få ta tid att läsa. Sen så har jag haft väldigt lite tid för läsning de senaste veckorna också.
Jag hoppas också att jag hinner påbörja nån annan bok, och den som jag kanske är mest sugen på just nu är Kung Caspian och skeppet Gryningen. Jag hoppas att jag nu i sommar ska hinna läsa klart den serien.
9 juli 2016
Månskensstranden
Titel: Månskensstranden
Originalets titel: Heaven and Earth (2001)
Författare: Nora Roberts
Översättare: Klara Lindell
Serie: Three Sisters Island #2
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 23/6
Handling
Ripley Todds hjärta klappar för varje gata, gränd och vrå på Three Sisters Island. Hon har växt upp här och känner en tillhörighet till platsen och dess invånare som går långt utanför jobbet som polis. När forskaren MacAllister Booke kommer till ön för att undersöka dess mystiska historia rubbas Ripleys lugna tillvaro. Motvilligt blir hon förälskad. Men innen Ripley och Mac kan drömma om en gemensam framtid måste de ta itu med det förflutna. Mörka krafter hotar Ripley och hennes vänner. Vad är det för hemligheter som döljer sig på Three Sisters Island?
Mina tankar
Först måste jag erkänna att jag hade glömt rätt så mycket från den första delen, En förtrollad ö, men jag kom snabbt in i läsningen igen. Det är en snabbläst och underhållande bok, den är kanske inget mästerverk men för stunden är det riktigt bra läsning och det behövs också ibland. Sen är det lite sträckläsningsvarning på den också.
Nora Roberts är duktig på att skapa karaktärer och jag gillar den kaxiga Ripley och hennes kommentarer. Även de andra huvudpersonerna Nell och Mia är lätta att tycka om och deras vänskap är skildrad på ett fint sätt. Sen är också dialogerna riktigt vassa och ofta med ett stänk av humor. Kan tänka mig att det bli ännu bättre på engelska.
I Månskensstranden tycker jag att magin tar lite större plats, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir lite fånigt efter ett tag. Det är inte trovärdigt, men det är väl inte heller tänkt att det ska vara det heller. Jag hade gärna klarat mig utan det magiska elementen i boken och bara läst själva kärlekshistorian.
Som sagt så är detta bra underhållning, men det är inte någon läsupplevelse som jag kommer komma ihåg speciellt länge, men jag ser fram emot att läsa den sista delen i trilogin och hoppas att jag inte behöver vänta alltför länge på den.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Blå dahlia
Den lyckligaste dagen
Doft av rosor
En förtrollad ö
Pojkvännen
Nyårskyssen
Som en drömbild
Värdshuset
Ögonblick att minnas
Originalets titel: Heaven and Earth (2001)
Författare: Nora Roberts
Översättare: Klara Lindell
Serie: Three Sisters Island #2
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 23/6
Handling
Ripley Todds hjärta klappar för varje gata, gränd och vrå på Three Sisters Island. Hon har växt upp här och känner en tillhörighet till platsen och dess invånare som går långt utanför jobbet som polis. När forskaren MacAllister Booke kommer till ön för att undersöka dess mystiska historia rubbas Ripleys lugna tillvaro. Motvilligt blir hon förälskad. Men innen Ripley och Mac kan drömma om en gemensam framtid måste de ta itu med det förflutna. Mörka krafter hotar Ripley och hennes vänner. Vad är det för hemligheter som döljer sig på Three Sisters Island?
Mina tankar
Först måste jag erkänna att jag hade glömt rätt så mycket från den första delen, En förtrollad ö, men jag kom snabbt in i läsningen igen. Det är en snabbläst och underhållande bok, den är kanske inget mästerverk men för stunden är det riktigt bra läsning och det behövs också ibland. Sen är det lite sträckläsningsvarning på den också.
Nora Roberts är duktig på att skapa karaktärer och jag gillar den kaxiga Ripley och hennes kommentarer. Även de andra huvudpersonerna Nell och Mia är lätta att tycka om och deras vänskap är skildrad på ett fint sätt. Sen är också dialogerna riktigt vassa och ofta med ett stänk av humor. Kan tänka mig att det bli ännu bättre på engelska.
I Månskensstranden tycker jag att magin tar lite större plats, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir lite fånigt efter ett tag. Det är inte trovärdigt, men det är väl inte heller tänkt att det ska vara det heller. Jag hade gärna klarat mig utan det magiska elementen i boken och bara läst själva kärlekshistorian.
Som sagt så är detta bra underhållning, men det är inte någon läsupplevelse som jag kommer komma ihåg speciellt länge, men jag ser fram emot att läsa den sista delen i trilogin och hoppas att jag inte behöver vänta alltför länge på den.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Blå dahlia
Den lyckligaste dagen
Doft av rosor
En förtrollad ö
Pojkvännen
Nyårskyssen
Som en drömbild
Värdshuset
Ögonblick att minnas
8 juli 2016
Bokbloggsjerka 8-11 juli
God morgon! Idag är det min lediga dag för veckan innan helgen, men precis som vanligt vaknar jag tidigt så då tänkte jag helt enkelt stiga upp och börja med dagen. Jag tänkte att jag skulle passa på och svara på veckans bokbloggsjerka, som den här helgen har två frågor.
Den bok jag håller på med just nu är en riktig tegelsten! Det är första delen i Game of Thrones, Kampen om järntronen av George R.R, Martin. Jag har bara läst lite drygt halva boken och den här veckan har jag knappt hunnit läsa nånting alls tyvärr. Jag tycker verkligen om den hittills och den är verkligen händelserik. Den bok som jag förmodligen kommer läsa efter den är Kung Caspian och skeppet Gryningen av C.S. Lewis och det är den femte delen i Narnia. Känner att det kanske behövs något lite mer lättläst och snabbläst efter Martin.
Hmm, podcaster är inte något som jag är särskilt insatt i. Men en podcast som jag är nyfiken på är De dödas röster, som bland annat Sara Bergmark Elfgren skapat. Har hört mycket bra om den så jag är sugen på att lyssna på den. Sen kan jag också rekommendera P3 dokumentär och speciellt en dokumentär Svensken i Bolivia, om en svensk man som har drogproblem och ska smuggla med sig kokain till Sverige och sedan hamnar i ett av Bolivias mest ökända fängelsen. En väldigt intressant dokumentär!
Vad läser du just nu och vilken bok har du tänkt ta till efter den är utläst?
Den bok jag håller på med just nu är en riktig tegelsten! Det är första delen i Game of Thrones, Kampen om järntronen av George R.R, Martin. Jag har bara läst lite drygt halva boken och den här veckan har jag knappt hunnit läsa nånting alls tyvärr. Jag tycker verkligen om den hittills och den är verkligen händelserik. Den bok som jag förmodligen kommer läsa efter den är Kung Caspian och skeppet Gryningen av C.S. Lewis och det är den femte delen i Narnia. Känner att det kanske behövs något lite mer lättläst och snabbläst efter Martin.
Bonusfråga: Jag har blivit med mp3-spelare och eftersom jag inte lyssnar på ljudböcker skulle jag vilja ha tips på podcaster eller annat trevligt man kan lyssna på när man är ute och spatserar i skogen (eller var som helst för den delen).
Hmm, podcaster är inte något som jag är särskilt insatt i. Men en podcast som jag är nyfiken på är De dödas röster, som bland annat Sara Bergmark Elfgren skapat. Har hört mycket bra om den så jag är sugen på att lyssna på den. Sen kan jag också rekommendera P3 dokumentär och speciellt en dokumentär Svensken i Bolivia, om en svensk man som har drogproblem och ska smuggla med sig kokain till Sverige och sedan hamnar i ett av Bolivias mest ökända fängelsen. En väldigt intressant dokumentär!
7 juli 2016
Barnmorskan i East End helgspecial 2014
Handling
I ett förlängt specialavsnitt inför den fjärde säsongen möter vi Jennifer Worth som tänker tillbaka på vännerna och kollegorna i hennes ungdom vid Nonnatus House. Vi reser tillbaka i tiden till julen 1959, där förberedelserna är i full gång inför söndagsskolans julkonsert.
I huvudrollerna ses bland annat Jenny Agutter, Pam Ferris och Miranda Hart.
Mina tankar
Som jag nämnt tidigare är detta en riktigt mysig serie att se och jag tycker om att se brittiska serier. Det här julspecialet sändes redan 2014 i England, vilket betyder att Sverige ligger nästan två år efter vilket jag tycker är synd. Sen kan jag också ifrågasätta varför SVT väljer att visa detta mitt under sommarn när det är ett typiskt julavsnitt.
Det är väldigt härligt att få återse alla karaktärerna från tidigare säsonger och jag gillar julstämningen som visas i avsnittet. Avsnittet börjar med att Jennifer (Jenny) Worth ser tillbaka tiden i Nonnatus House och hennes vänner och kolleger där. Jag tycker att detta känns lite konstigt då hon i själva delen som utspelar sig 1959 bara nämns 2-3 gånger och hon själv inte dyker upp i avsnittet att hon ska veta allting som hände där då.
Som vanligt så får man också följa några intressanta och gripande människoöden, två unga gravida flickor som ska lämna bort sina barn och ett par som lever i stor fattigdom och har svårt att ta hand som sig själva. Dessa två historier har en sak gemensamt och handlar om hur både barn och personer med det som vi idag kallar psykiatriska funktionshinder eller utvecklingsstörningar behandlades på institution och hur de kastades in i en helt ny värld helt oförberedda när dessa skulle stängas. Jag gillar hur kritiken mot detta visas i avsnittet.
Nu vet jag inte hur detta gick till i England, och om det bara liknande det i Sverige en liten del så kan jag förstå att många blev lidande av det. Dels att vara inlåst och behandlas på helt fel sätt med omoderna och gamla metoder och sedan inte ha lärt sig att ta hand om sig själv, pengar och liknande och bli utslängd från hemmen då det kanske var det enda som de var vana vid.
Det är Nancys historia som griper tag i mig mest, hon bodde på institution och utsattes för övergrepp och försöker klara sig i London i slutet av 50-talet. Även de andra karaktärernas historia berör mig, men inte lika mycket.
Såklart skulle det inte vara Barnmorskan i East End utan en stor del humor och det bidrar verkligen till att lätta upp stämningen.
Med denna uppbyggnad inför den fjärde säsongen så ser jag fram emot att se den och få ta del av nya intressanta historier.
I ett förlängt specialavsnitt inför den fjärde säsongen möter vi Jennifer Worth som tänker tillbaka på vännerna och kollegorna i hennes ungdom vid Nonnatus House. Vi reser tillbaka i tiden till julen 1959, där förberedelserna är i full gång inför söndagsskolans julkonsert.
I huvudrollerna ses bland annat Jenny Agutter, Pam Ferris och Miranda Hart.
Mina tankar
Som jag nämnt tidigare är detta en riktigt mysig serie att se och jag tycker om att se brittiska serier. Det här julspecialet sändes redan 2014 i England, vilket betyder att Sverige ligger nästan två år efter vilket jag tycker är synd. Sen kan jag också ifrågasätta varför SVT väljer att visa detta mitt under sommarn när det är ett typiskt julavsnitt.
Det är väldigt härligt att få återse alla karaktärerna från tidigare säsonger och jag gillar julstämningen som visas i avsnittet. Avsnittet börjar med att Jennifer (Jenny) Worth ser tillbaka tiden i Nonnatus House och hennes vänner och kolleger där. Jag tycker att detta känns lite konstigt då hon i själva delen som utspelar sig 1959 bara nämns 2-3 gånger och hon själv inte dyker upp i avsnittet att hon ska veta allting som hände där då.
Som vanligt så får man också följa några intressanta och gripande människoöden, två unga gravida flickor som ska lämna bort sina barn och ett par som lever i stor fattigdom och har svårt att ta hand som sig själva. Dessa två historier har en sak gemensamt och handlar om hur både barn och personer med det som vi idag kallar psykiatriska funktionshinder eller utvecklingsstörningar behandlades på institution och hur de kastades in i en helt ny värld helt oförberedda när dessa skulle stängas. Jag gillar hur kritiken mot detta visas i avsnittet.
Nu vet jag inte hur detta gick till i England, och om det bara liknande det i Sverige en liten del så kan jag förstå att många blev lidande av det. Dels att vara inlåst och behandlas på helt fel sätt med omoderna och gamla metoder och sedan inte ha lärt sig att ta hand om sig själv, pengar och liknande och bli utslängd från hemmen då det kanske var det enda som de var vana vid.
Det är Nancys historia som griper tag i mig mest, hon bodde på institution och utsattes för övergrepp och försöker klara sig i London i slutet av 50-talet. Även de andra karaktärernas historia berör mig, men inte lika mycket.
Såklart skulle det inte vara Barnmorskan i East End utan en stor del humor och det bidrar verkligen till att lätta upp stämningen.
Med denna uppbyggnad inför den fjärde säsongen så ser jag fram emot att se den och få ta del av nya intressanta historier.
6 juli 2016
Caspian, prins av Narnia
Titel: Caspian, prins av Narnia
Originalets titel: Prince Caspian (1951)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #4
Antal sidor: 176
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 21/6
Handling
Den här berättelsen börjar på en järnvägsstation, där syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy sitter och väntar på ett tåg för att resa till skolan. Men plötsligt känns det som om någon drar i dem bakifrån och i nästa ögonblick försvinner hela järnvägsstationen ... I stället står de i ett busksnår. Kan de ha kommit tillbaka till Narnia?
Eftersom Narnia har en egen tid, så har det gått hundratals år sedan barnen var där senast. Nu är mycket annorlunda. Människor har erövrat landet och tystat djuren och träden och fördrivit dvärgar och fauner. Av lejonet Aslan ställs barnen inför uppgiften att jaga bort inkräktarna och återföra gammalnarnianernas rättmätige ledare, prins Caspian, på tronen.
Mina tankar
Jag tycker verkligen om att läsa dessa böcker! De är väldigt lättlästa och går fort att läsa samtidigt som de underhåller en på ett väldigt bra sätt. I denna boken får vi återse Peter, Susan, Edmund och Lucy och det tyckte jag verkligen var roligt!
Som jag nämnt tidigare så har ju Lewis en väldigt speciell berättarstil och nu när jag har vant mig vid den så tycker jag den är riktigt charmig, i brist på bättre ord. Bara det gör boken väl värd att läsa! Sen så älskar jag dialogerna och hur Lewis skildrar naturen, man kan verkligen se allt framför sig.
Karaktärerna är levande och jag tycker väldigt mycket om att djuren får komma till tals i denna serie. Och jag älskar alla namnen som de har, Tryffelsnok och Ripipip och Prasselkvist och allt vad det är.
Något som slog mig när jag läste Caspian, prins av Narnia att har många tydliga sagoelement i sig, bland annat är den äventyrlig och huvudpersonerna har ett svårt uppdrag att utföra. Sen reagerade jag också på att Susan och Lucy hamnade väldigt mycket i skymundan, speciellt mot slutet, och att det var pojkarna som hade det största utrymmet.
I de tidigare böckerna jag har läst har kopplingarna till kristendomen varit mycket tydligare, men den här tycker jag det största budskapet är att ta hand om jorden och bevara sitt ursprung.
Caspian, prins av Narnia är ett härligt äventyr full med spänning och humor, som även har en del sorgliga glimtar som jag uppskattade.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.
Originalets titel: Prince Caspian (1951)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #4
Antal sidor: 176
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 21/6
Handling
Den här berättelsen börjar på en järnvägsstation, där syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy sitter och väntar på ett tåg för att resa till skolan. Men plötsligt känns det som om någon drar i dem bakifrån och i nästa ögonblick försvinner hela järnvägsstationen ... I stället står de i ett busksnår. Kan de ha kommit tillbaka till Narnia?
Eftersom Narnia har en egen tid, så har det gått hundratals år sedan barnen var där senast. Nu är mycket annorlunda. Människor har erövrat landet och tystat djuren och träden och fördrivit dvärgar och fauner. Av lejonet Aslan ställs barnen inför uppgiften att jaga bort inkräktarna och återföra gammalnarnianernas rättmätige ledare, prins Caspian, på tronen.
Mina tankar
Jag tycker verkligen om att läsa dessa böcker! De är väldigt lättlästa och går fort att läsa samtidigt som de underhåller en på ett väldigt bra sätt. I denna boken får vi återse Peter, Susan, Edmund och Lucy och det tyckte jag verkligen var roligt!
Som jag nämnt tidigare så har ju Lewis en väldigt speciell berättarstil och nu när jag har vant mig vid den så tycker jag den är riktigt charmig, i brist på bättre ord. Bara det gör boken väl värd att läsa! Sen så älskar jag dialogerna och hur Lewis skildrar naturen, man kan verkligen se allt framför sig.
Karaktärerna är levande och jag tycker väldigt mycket om att djuren får komma till tals i denna serie. Och jag älskar alla namnen som de har, Tryffelsnok och Ripipip och Prasselkvist och allt vad det är.
Något som slog mig när jag läste Caspian, prins av Narnia att har många tydliga sagoelement i sig, bland annat är den äventyrlig och huvudpersonerna har ett svårt uppdrag att utföra. Sen reagerade jag också på att Susan och Lucy hamnade väldigt mycket i skymundan, speciellt mot slutet, och att det var pojkarna som hade det största utrymmet.
I de tidigare böckerna jag har läst har kopplingarna till kristendomen varit mycket tydligare, men den här tycker jag det största budskapet är att ta hand om jorden och bevara sitt ursprung.
Caspian, prins av Narnia är ett härligt äventyr full med spänning och humor, som även har en del sorgliga glimtar som jag uppskattade.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.
5 juli 2016
Länktisdag #6
1. På Facebook hittade jag en länk till Buzzfeed och ett test där de försöker lista ut din ålder baserat på några frågor om böcker. Min ålder blev 28 vilket inte stämmer. Testet finns här.
2. Beate på Bokbeate skrev ett väldigt bra inlägg om hur man ibland kan hamna i situationer där man måste försvara vad man läser för någon annan.
3. I DN hittade jag en intressant artikel om en läsande flicka i Afghanistan som har studerat engelska sedan hon var liten och försöker ta sig till USA för att studera.
4. Ytterligare en sak som jag hittade på DN. I lördags var det visst jordgubbens dag och de hade skapat ett quiz om just jordgubbar. Ett roligt quiz med både lätta och svåra (!) frågor.
2. Beate på Bokbeate skrev ett väldigt bra inlägg om hur man ibland kan hamna i situationer där man måste försvara vad man läser för någon annan.
3. I DN hittade jag en intressant artikel om en läsande flicka i Afghanistan som har studerat engelska sedan hon var liten och försöker ta sig till USA för att studera.
4. Ytterligare en sak som jag hittade på DN. I lördags var det visst jordgubbens dag och de hade skapat ett quiz om just jordgubbar. Ett roligt quiz med både lätta och svåra (!) frågor.
4 juli 2016
Veckoplanering v.27
Veckorna går så fort! Nu är det i alla fall bara två veckor kvar till semester. Den här veckan är det rätt så fullt upp med jobb och annat men jag hoppas ändå kunna ägna lite tid åt läsning. Den bok jag håller på med just nu är en riktig tegelsten, Kampen om järntronen av George R.R Martin, och jag har bara hunnit läsa en del av boken. Så mitt mål för den här veckan får helt enkelt bli att fortsätta läsa den och hoppas jag hinner komma så långt i den som möjligt.
Jag funderar också på att påbörja ytterligare en bok som jag kan läsa samtidigt som Martins bok och om jag väljer att göra det så blir det nog Kung Caspian och skeppet Gryningen av C.S. Lewis. Känns som att det skulle kunna vara en bra idé att kunna läsa lite mer lättläst och snabbläst samtidigt.
3 juli 2016
Månadens bästa bok och Spänningsutmaningen: Juni
Dessa båda utmaningar arrangeras av Mias bokhörna.
Spänningsutmaningen
Den bok jag läste i juni var En mörkare himmel av Mari Jungstedt. Lättläst deckare som utspelar sig på Gran Canaria i trevlig och somrig miljö. Kanske inte den bästa deckare jag läst, men definitivt underhållande. Recension kommer senare.
Månadens bästa bok
Flera av böckerna jag har läst har varit riktigt bra, så det blir svårt att välja den allra bästa. Men när jag nu måste välja så blir det Röta av Siri Pettersen. Att läsa den tillsammans med andra gjorde min upplevelse av boken mycket bättre och den var verkligen svår att lägga ifrån sig.
Spänningsutmaningen
Den bok jag läste i juni var En mörkare himmel av Mari Jungstedt. Lättläst deckare som utspelar sig på Gran Canaria i trevlig och somrig miljö. Kanske inte den bästa deckare jag läst, men definitivt underhållande. Recension kommer senare.
Månadens bästa bok
Flera av böckerna jag har läst har varit riktigt bra, så det blir svårt att välja den allra bästa. Men när jag nu måste välja så blir det Röta av Siri Pettersen. Att läsa den tillsammans med andra gjorde min upplevelse av boken mycket bättre och den var verkligen svår att lägga ifrån sig.
Månadsutvärdering juni 2016
Lästa böcker i juni:
1. Nu ser du mig - S.J. Bolton
2. Främlingen - Diana Gabaldon
3. Caspian, prins av Narnia - C.S. Lewis
4. Röta - Siri Pettersen
5. Månskensstranden - Nora Roberts
6. En mörkare himmel - Mari Jungstedt & Ruben Eliassen
Manliga författare:2
Kvinnliga författare: 5
Amerikanska författare: 2
Engelska författare: 2
Norska författare: 2
Svenska författare: 1
Antal lästa sidor: 2552
Medelbetyg: 3.5
Månadens bästa bok: Röta
Månadens överraskning: Röta
Månadens besvikelse: En mörkare himmel
Kommentar
Faktiskt en riktigt bra läsmånad för att vara mig! Sen var de flesta böckerna riktigt bra också så det var väldigt svårt att välja ut månadens bästa bok, men efter lite funderande fick det blir Röta just för att det var en bok som var nästan omöjlig att lägga ifrån sig och jag tyckte verkligen om berättelsen. Sen reflekterade jag kanske lite mer kring boken när jag läste den i en read-a-long.
Jag velade lite fram och tillbaka om jag skulle välja någon bok som jag blev besviken på och om jag måste välja så får det bli En mörkare himmel. Jag älskade miljön som det utspelades i men den brast i trovärdigheten, framförallt hur de två huvudkaraktärerna dras in i utredningen trots att de inte är poliser.
Den 15:e juli går jag på semester så jag hoppas att hinna med mycket läsning i juli och början på augusti, men hur det egentligen går är det väl ingen som kan säga nu men jag hoppas på mycket läsning och bra böcker!
1. Nu ser du mig - S.J. Bolton
2. Främlingen - Diana Gabaldon
3. Caspian, prins av Narnia - C.S. Lewis
4. Röta - Siri Pettersen
5. Månskensstranden - Nora Roberts
6. En mörkare himmel - Mari Jungstedt & Ruben Eliassen
Manliga författare:2
Kvinnliga författare: 5
Amerikanska författare: 2
Engelska författare: 2
Norska författare: 2
Svenska författare: 1
Antal lästa sidor: 2552
Medelbetyg: 3.5
Månadens bästa bok: Röta
Månadens överraskning: Röta
Månadens besvikelse: En mörkare himmel
Kommentar
Faktiskt en riktigt bra läsmånad för att vara mig! Sen var de flesta böckerna riktigt bra också så det var väldigt svårt att välja ut månadens bästa bok, men efter lite funderande fick det blir Röta just för att det var en bok som var nästan omöjlig att lägga ifrån sig och jag tyckte verkligen om berättelsen. Sen reflekterade jag kanske lite mer kring boken när jag läste den i en read-a-long.
Jag velade lite fram och tillbaka om jag skulle välja någon bok som jag blev besviken på och om jag måste välja så får det bli En mörkare himmel. Jag älskade miljön som det utspelades i men den brast i trovärdigheten, framförallt hur de två huvudkaraktärerna dras in i utredningen trots att de inte är poliser.
Den 15:e juli går jag på semester så jag hoppas att hinna med mycket läsning i juli och början på augusti, men hur det egentligen går är det väl ingen som kan säga nu men jag hoppas på mycket läsning och bra böcker!
2 juli 2016
Främlingen
Titel: Främlingen
Originalets titel: Outlander (1991)
Författare: Diana Gabaldon
Översättare: Sven Christer Swahn
Serie: Outlander #1
Antal sidor: 735
Utgivningsår: 2003
Förlag: Bra böcker
Utläst: 17/6
Handling
Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Clarie är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie.
Hon möter nu Jamie Fraiser som blir hennes beskydddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram emot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid.
Mina tankar
Detta är en bokserie som jag länge har varit nyfiken på, och intresset blev inte direkt mindre i och med tv-serien. Men eftersom jag vill läsa böckerna först, så får jag vänta med tv-serien ännu ett tag.
Jag hade verkligen höga förväntningar på Främlingen, jag har hört många andra bokbloggare som har tyckt riktigt bra om den. Sen så lät det också verkligen som en bok som passade mig, jag gillar historia, jag gillar romantik och jag tycker också om tegelstenar. När jag så såg denna på second hand var jag snabb med att plocka upp den!
Jag blev inte heller besviken! Jag hade lite problem med att komma in i boken, men när det väl lossnade så hade jag svårt att slita mig från boken. Om jag hade varit smart hade jag kanske valt att läsa den under min semester, när man har lite mer lästid.
Hela konceptet med tidsresor tycker jag är spännande och det skulle vara intressant att tänka hur man själv skulle reagera om man helt plötsligt skulle hamna 200 år tillbaka i tiden. Det märks att Gabaldon har lagt ner mycket tid på sin roman och hur mycket research hon måste ha gjort, hon gör verkligen historian levande och jag gillar hur hon skildrar vardagslivet under den perioden.
Karaktärerna fångade mig redan från början, men samtidigt kan jag inte undvika att jag blir så oerhört frustrerad på både Jamie och Claire. På ett sätt så gillar jag Claire, hon står för vad hon tycker och är inte rädd för att säga det heller i en tidsålder där kvinnan inte direkt stöd högt i kurs. Samtidigt så hoppar hon huvudstupa in i situationer som är livsfarliga utan att tänka över situationen. Jamie å andra sidan är en riktig krigare och på samma sätt som jag gillar honom har jag ibland också svårt för hur han behandlar Claire.
Jag har hört att många har reagerat på vissa scener i boken, bland annat våldtäkt och barnaga och blivit arg på författaren. Jag känner mig väldigt tudelad, visst är det skildrat på ett rätt så brutalt sätt och man kan ta illa vid sig. Men samtidigt så beskriver Gabaldon livet under 1700-talet och om jag ska vara ärlig så tror jag inte att dessa händelser var speciellt ovanliga utan jag väljer att se det som ett sätt för författaren att ta upp de mindre glamorösa aspekterna av livet under den perioden.
Jag blev inte alls besviken på boken, men jag blev inte lika knockad av boken som jag trodde att jag skulle bli, men jag tyckte verkligen att Främlingen var en spännande bok och jag vill redan läsa mer om Jamie och Claire. Då är det tur att jag har rätt så många delar kvar i serien att se fram emot att läsa.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.
Diana Gabaldon ingår i min Boktolva 2016.
Originalets titel: Outlander (1991)
Författare: Diana Gabaldon
Översättare: Sven Christer Swahn
Serie: Outlander #1
Antal sidor: 735
Utgivningsår: 2003
Förlag: Bra böcker
Utläst: 17/6
Handling
Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Clarie är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MacKenzie.
Hon möter nu Jamie Fraiser som blir hennes beskydddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram emot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid.
Mina tankar
Detta är en bokserie som jag länge har varit nyfiken på, och intresset blev inte direkt mindre i och med tv-serien. Men eftersom jag vill läsa böckerna först, så får jag vänta med tv-serien ännu ett tag.
Jag hade verkligen höga förväntningar på Främlingen, jag har hört många andra bokbloggare som har tyckt riktigt bra om den. Sen så lät det också verkligen som en bok som passade mig, jag gillar historia, jag gillar romantik och jag tycker också om tegelstenar. När jag så såg denna på second hand var jag snabb med att plocka upp den!
Jag blev inte heller besviken! Jag hade lite problem med att komma in i boken, men när det väl lossnade så hade jag svårt att slita mig från boken. Om jag hade varit smart hade jag kanske valt att läsa den under min semester, när man har lite mer lästid.
Hela konceptet med tidsresor tycker jag är spännande och det skulle vara intressant att tänka hur man själv skulle reagera om man helt plötsligt skulle hamna 200 år tillbaka i tiden. Det märks att Gabaldon har lagt ner mycket tid på sin roman och hur mycket research hon måste ha gjort, hon gör verkligen historian levande och jag gillar hur hon skildrar vardagslivet under den perioden.
Karaktärerna fångade mig redan från början, men samtidigt kan jag inte undvika att jag blir så oerhört frustrerad på både Jamie och Claire. På ett sätt så gillar jag Claire, hon står för vad hon tycker och är inte rädd för att säga det heller i en tidsålder där kvinnan inte direkt stöd högt i kurs. Samtidigt så hoppar hon huvudstupa in i situationer som är livsfarliga utan att tänka över situationen. Jamie å andra sidan är en riktig krigare och på samma sätt som jag gillar honom har jag ibland också svårt för hur han behandlar Claire.
Jag har hört att många har reagerat på vissa scener i boken, bland annat våldtäkt och barnaga och blivit arg på författaren. Jag känner mig väldigt tudelad, visst är det skildrat på ett rätt så brutalt sätt och man kan ta illa vid sig. Men samtidigt så beskriver Gabaldon livet under 1700-talet och om jag ska vara ärlig så tror jag inte att dessa händelser var speciellt ovanliga utan jag väljer att se det som ett sätt för författaren att ta upp de mindre glamorösa aspekterna av livet under den perioden.
Jag blev inte alls besviken på boken, men jag blev inte lika knockad av boken som jag trodde att jag skulle bli, men jag tyckte verkligen att Främlingen var en spännande bok och jag vill redan läsa mer om Jamie och Claire. Då är det tur att jag har rätt så många delar kvar i serien att se fram emot att läsa.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.
Diana Gabaldon ingår i min Boktolva 2016.
1 juli 2016
Helgens läsning
Tänkte att jag skulle visa upp vad det för bok jag läser just nu och som jag tänker läsa nu i helgen. Jag har just precis börjat på Kampen om järntronen av George R.R. Martin. Det är som sagt en bok jag har varit nyfiken på länge, inte minst sen tv-serien kom så jag ser fram emot att läsa den. Hoppas på mycket lästid i helgen med andra ord!
Bokbloggsjerka 1-4 juli
Jag har precis kommit hem till min lilla by. Känns skönt att få vara ledig tre dagar och bara vara hemma och förhoppningsvis ta det lugnt. Idag var det en väldigt hektisk dag på jobbet så jag ser fram emot att få slappna. Tänkte i alla fall att jag skulle svara på bokbloggsjerkan nu.
Jag har ingen relation till de böcker som har skrivits om Sherlock Holmes, men det är något som jag har varit nyfiken på länge men det har inte blivit av än i alla fall. Jag inbillar mig i alla fall att jag skulle tycka om de böckerna, så jag får kanske se till att testa att läsa något av honom någon gång. Jag har dessutom sneglat på en samlingsutgåva av Sir Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock och det är så frestande att köpa den!
Tv-serien Sherlock älskar jag! För det första så är den grymt snyggt gjord med alla detaljer och de som spelar huvudrollen presterar också riktigt bra och relationerna mellan Holmes och Watson är väldigt intressanta.
Elementary har jag bara sett några avsnitt av, men det var en serie som jag först följde med stort intresse. Det kändes som en annan tolkning av Sherlock och det är en serie som jag kommer att återkomma till och se mer av.
Vilken är din relation till Arthur Conan Doyle skapelse? Har du läst böckerna? Har du någon favorit? Har du sett tv-serien/tv-serierna? Kort sagt, skriv om vad du vill så länge det har med Holmes och/eller Doyle att göra.
Jag har ingen relation till de böcker som har skrivits om Sherlock Holmes, men det är något som jag har varit nyfiken på länge men det har inte blivit av än i alla fall. Jag inbillar mig i alla fall att jag skulle tycka om de böckerna, så jag får kanske se till att testa att läsa något av honom någon gång. Jag har dessutom sneglat på en samlingsutgåva av Sir Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock och det är så frestande att köpa den!
Tv-serien Sherlock älskar jag! För det första så är den grymt snyggt gjord med alla detaljer och de som spelar huvudrollen presterar också riktigt bra och relationerna mellan Holmes och Watson är väldigt intressanta.
Elementary har jag bara sett några avsnitt av, men det var en serie som jag först följde med stort intresse. Det kändes som en annan tolkning av Sherlock och det är en serie som jag kommer att återkomma till och se mer av.