Kampen om järntronen

Titel: Kampen om järntronen
Originalets titel: A Game of Thrones (1996)
Författare: George R.R. Martin
Översättare: Louise Thulin
Serie: Sagan om is och eld #1
Antal sidor: 736
Utgivningsår: 2006
Förlag: Forum
Utläst: 18/7

Handling
Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed. 


Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring järntronen. Intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.


Men det största hotet mot kung Robert är draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av honom och hans fyrtiotusen krigare ska åter en ättling av drakens blod härska över de sju konungarikena. Men kampen om järntronen har bara börjat

Mina tankar
Hela Martins serie har verkligen hypats upp, inte minst sedan tv-serien kom. Men jag är ju en sådan person som vill läsa böckerna först för att sedan kunna se tv-serien och jämföra. Jag var faktiskt lite oroligt när jag började läsa Kampen om järntronen, dels har hans böcker blivit hyllade och för att sen är ju boken väldigt tjock också. Och när jag började läsa upptäckte jag hur många personer som finns i persongalleriet och det är inte lite!

I början undrade jag verkligen hur det skulle gå när det blev så många personer som introducerades, och appendixet upptäckte jag inte förrän efter jag hade läst ut boken. Men rätt så fort kom jag in i boken och jag fängslades verkligen av handlingen och den värld han har byggt upp, som mycket påminner om den medeltida, men med en hel del tvister.

Jag tycker verkligen om hur boken är uppbyggd och hur man får följa olika karaktärer från olika hus och hur de växelvis berättar. Jag har svårt att utse någon favorit, men de kapitel som jag tyckte bäst om var Tyrions, Daenrys och Jons. Jag tycker också om att man inte kan lita på karaktärerna fullt ut.

Kampen om järntronen är väldigt mycket politik, intriger och maktkamp. Sen handlar den rätt så mycket om ära också. Jag blev förvånad över hur pass spännande jag tyckte att boken var, då jag inte har något större intresse för politik och liknande.

Trots sin storlek är den relativt lättläst och jag ville verkligen hela tiden veta mer, om karaktärerna om världen och de utmaningar de ställs inför. Det hindrar dock inte att jag tycker att den bitvis är seg för att det sedan ska hända hur mycket som helst på få sidor. Sen tycker jag också att den känns rätt så mastig och efter att ha läst den känner jag att jag måste vänta ett tag med att läsa fortsättningen.

Jag uppskattade verkligen Kampen om järntronen och hör nog till mina bättre böcker som jag läst i år, men det är något som saknas för att jag ska kunna ge den det högsta betyget, men jag kan inte heller säga vad det är som fattas.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

George R.R. Martin ingår i min Boktolva 2016.