Titel: Kackerlackorna
Originalets titel: Kakerlakkene (1998)
Författare: Jo Nesbø
Översättare: Per Olaisen
Serie: Harry Hole #2
Antal sidor: 371
Utgivningsår: 2007
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 22/3
Handling
En politisk skandal hotar när Norges ambassadör i Thailand hittas mördad på ett motellrum. Att statsministerns nära vän har foton på nakna småpojkar i sin portfölj får inte komma till allmän kännedom. På UD i Oslo vill man snabbt tysta ner mordet och i samråd med polisen skickas Harry Hole till Bangkok för att på ett diskret sätt hitta den skyldige. Väl på plats i den myllrande storstaden kämpar Harry för att vänja sig vid hettan, trafiken och ett liv utan alkohol.
För varje dag klarnar mystiken kring mordet allt mer det är något oroväckande som pågår i den norska kolonin i landet. Ljusskygga personer vill hindra att sanningen ska komma fram och Harry förstår att han måste vara allt annat än diplomatisk för att lösa fallet.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar inte direkt kackerlackor och andra kryp, men som boktitel funkar det. Tycker inte att omslaget har speciellt mycket med boken att göra.
Mina tankar om boken
Mot slutet av förra året läste jag den första delen om Harry Hole och nu har jag tagit mig samman och läst den andra delen också. Enligt många så har böckerna blivit bättre längre in i serien, men för min del känns det lite för tidigt att uttala sig om det.
Jag tycker att Kackerlackorna är lite bättre än den första delen. Det känns som att berättelsen har ett bättre driv och jag tycker även att denna är mer spännande. Historien drar aldrig ut heller, utan tempot är ganska raskt och det är lätt att hänga med.
Även denna bok är ganska mörk, speciellt då den bland annat handlar som sexhandeln i Thailand och pedofiler. Det är inte direkt upplyftande läsning, men det är spännande. Dock så märks det att boken börjar ha en del år på nacken när det gäller teknik och liknande.
Harry Hole är en intressant karaktär att följa och det känns som att man bara nosat på ytan nu. Fast jag kan tycka det är lite jobbigt att hela tiden läsa om poliser som mår dåligt, men mycket fokus i Kackerlackorna ligger på själva mordfallet som tur är.
Jag har aldrig varit i Thailand, och inte vet jag heller om jag blir speciellt sugen efter att ha läst denna bok, men jag tycker författaren beskriver miljöerna väldigt bra. Det är lätt att se det framför sig och jag gillar humorn som kommer fram när Harry får bekanta sig med trafiken i landet.
Jag lyckas inte räkna ut vem mördaren är förrän mot slutet, jag ser inte ledtrådarna klart förrän det förklaras. Jag tycker det är roligt när författaren lyckas lura en och få en att misstänka helt andra personer.
Kackerlackorna var en riktigt spännande bok och nu ser jag riktigt fram emot att läsa nästa del.
3 bra saker med boken: miljön, tempot och att den är oförutsägbar
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Fladdermusmannen
▼
31 mars 2018
30 mars 2018
Påskens läsning
Först och främst vill jag börja inlägget med att önska er GLAD PÅSK oavsett hur ni tillbringar den. Den här påsken så jobbar jag, men jag hoppas på en lugn helg och bra väder.
Tänkte också dela med mig av vad jag har tänkt läsa, kommer nog inte bli så mycket läst men jag hoppas att jag ska hinna läsa en del i alla fall. I veckan har jag börjat med Flora Banks förlorade minne av Emily Barr. Har bara läst kring 80 sidor än så länge, men tycker om det jag läser fast det är lite skrämmande också. Att läsa en bok som handlar om denna form av minnesförlust känns väldigt nytt och fräscht och det ska bli spännande att se vad som händer i boken.
Om jag mot all förmodan skulle hinna med något mer så är det Mindfulness för losers av Christoffer Holst som står näst på tur.
Tänkte också dela med mig av vad jag har tänkt läsa, kommer nog inte bli så mycket läst men jag hoppas att jag ska hinna läsa en del i alla fall. I veckan har jag börjat med Flora Banks förlorade minne av Emily Barr. Har bara läst kring 80 sidor än så länge, men tycker om det jag läser fast det är lite skrämmande också. Att läsa en bok som handlar om denna form av minnesförlust känns väldigt nytt och fräscht och det ska bli spännande att se vad som händer i boken.
Om jag mot all förmodan skulle hinna med något mer så är det Mindfulness för losers av Christoffer Holst som står näst på tur.
29 mars 2018
Tv-serie: Barnmorskan i East End säsong 7
Handling
Christmas 1962 sees an unprecedently heavy snow fall and a burst pipe in the community hall requires the clinic to be held in a local pub as well as cancelling the pantomime. Valerie trawls through the drifts to the caravan where pregnant Linda is staying with the adoring Selwyn, who knows he is not her baby's father, for a potentially upsetting early birth whilst Sister Julienne hears a shocking story of domestic abuse when she visits the wife of a hypothermia victim. Come the New Year the pantomime goes ahead and Phyllis gets the better of an officious policeman but Tom is faced with a difficult decision.
Den sjunde säsongen hade 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Jenny Agutter, Victoria Yeats, Judy Parfitt och Charlotte Ricthie.
Jag såg klart säsongen 13 mars.
Mina tankar
Som de flesta vet vid det här laget så är Barnmorskan i East End en av mina favoritserier. Serien bjuder som vanligt både på humor, allvar, glädje och sorg. Det är bra blandning, även fast jag upplever att den är säsongen är betydligt mörkare än en del av de tidigare.
Precis som tidigare får man följa flera nya personer i varje avsnitt. Deras problem varierar och jag tycker det är intressant att se sköterskornas arbete och att få följa dessa människor. I den här säsongen handlar det bland annat om en man som har flera fruar och en kvinna som är livrädd inför förlossningen. I den här säsongen får vi också bekanta oss med en ny sköterska, Lucille, som kommer från Västindien. Då tas också ämnet rasism upp och hur de behandlas.
Som sagt upplever jag detta som en ganska dyster säsong, samma humor och värme finns kvar, men flera av karaktärerna ställs inför svåra utmaningar och blir tvingade att ta beslut som verkligen förändrar dem. De sista två avsnitten är verkligen hjärtskärande sorgliga, där en karaktär som varit med länge går bort. Tänker inte skriva ut vem det är, eftersom jag inte vill spoila.
Att se Barnmorskan i East End är en riktigt känslosam upplevelse, under de 8 avsnitten hinner jag med att både förfäran, skratt och gråt.
Jag hoppas att nästa säsong blir lite ljusare och att vi fortsätter bjudas på lika intressanta historier som vi gjort hittills.
Barnmorskan i East End Helgspecial 2013
Barnmorskan i East End säsong 3
Barnmorskan i East End Helgspecial 2014
Barnmorskan i East End säsong 4
Barnmorskan i East End Helgspecial 2015
Barnmorskan i East End säsong 5
Barnmorskan i East End Helgspecial 2016
Barnmorskan i East End säsong 6
Barnmorskan i East End Helgspecial 2017
Christmas 1962 sees an unprecedently heavy snow fall and a burst pipe in the community hall requires the clinic to be held in a local pub as well as cancelling the pantomime. Valerie trawls through the drifts to the caravan where pregnant Linda is staying with the adoring Selwyn, who knows he is not her baby's father, for a potentially upsetting early birth whilst Sister Julienne hears a shocking story of domestic abuse when she visits the wife of a hypothermia victim. Come the New Year the pantomime goes ahead and Phyllis gets the better of an officious policeman but Tom is faced with a difficult decision.
Den sjunde säsongen hade 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Jenny Agutter, Victoria Yeats, Judy Parfitt och Charlotte Ricthie.
Jag såg klart säsongen 13 mars.
Mina tankar
Som de flesta vet vid det här laget så är Barnmorskan i East End en av mina favoritserier. Serien bjuder som vanligt både på humor, allvar, glädje och sorg. Det är bra blandning, även fast jag upplever att den är säsongen är betydligt mörkare än en del av de tidigare.
Precis som tidigare får man följa flera nya personer i varje avsnitt. Deras problem varierar och jag tycker det är intressant att se sköterskornas arbete och att få följa dessa människor. I den här säsongen handlar det bland annat om en man som har flera fruar och en kvinna som är livrädd inför förlossningen. I den här säsongen får vi också bekanta oss med en ny sköterska, Lucille, som kommer från Västindien. Då tas också ämnet rasism upp och hur de behandlas.
Som sagt upplever jag detta som en ganska dyster säsong, samma humor och värme finns kvar, men flera av karaktärerna ställs inför svåra utmaningar och blir tvingade att ta beslut som verkligen förändrar dem. De sista två avsnitten är verkligen hjärtskärande sorgliga, där en karaktär som varit med länge går bort. Tänker inte skriva ut vem det är, eftersom jag inte vill spoila.
Att se Barnmorskan i East End är en riktigt känslosam upplevelse, under de 8 avsnitten hinner jag med att både förfäran, skratt och gråt.
Jag hoppas att nästa säsong blir lite ljusare och att vi fortsätter bjudas på lika intressanta historier som vi gjort hittills.
Barnmorskan i East End Helgspecial 2013
Barnmorskan i East End säsong 3
Barnmorskan i East End Helgspecial 2014
Barnmorskan i East End säsong 4
Barnmorskan i East End Helgspecial 2015
Barnmorskan i East End säsong 5
Barnmorskan i East End Helgspecial 2016
Barnmorskan i East End säsong 6
Barnmorskan i East End Helgspecial 2017
28 mars 2018
Läsplanering april
En ny månad börjar närma sig och det är dags att göra ännu en läsplanering, som vanligt kommer den vara alldeles för ambitiös. Jag överskattar alltid hur mycket jag hinner med/vill läsa.
April kommer vara den sista månaden som jag kommer jobba heltid och från och med maj kommer jag gå ner en del i tid. Jag hoppas att det ska leda till att jag kommer ha mer energi över efter jag har jobbat, och att jag ska kunna ha lite mer fritid och må lite bättre.
Jag har en hel del böcker som jag har tänkt läsa tidigare, men som för följa med till april månad också. Jag hoppas att april ska bli en bra månad och att jag ska hinna läsa en hel del.
En bok som jag gärna vill hinna med att läsa är Björnstad av Fredrik Backman. Jag har bara läst En man som heter Ove av honom tidigare och jag har hört så mycket bra om hans andra böcker så nu är det dags att läsa en till. Jag brukar inte tycka om ishockey, men förhoppningsvis handlar den om mer än bara det.
Jag har också tänkt fortsätta min Jo Nesbø-läsning och försöka ta mig ikapp i Harry Hole-serien. Eftersom jag ligger några böcker efter enligt min planering från början ska jag försöka att läsa både Rödhake och Nemesis i april.
Jag vill också ha lite mer lättsmält läsning och den bok jag har valt ut för det är Ceremonin av Kiera, det verkar på papperet som bra underhållning och jag tror att det är en bok i min smak.
När det kommer till böcker som jag har tänkt läsa tidigare får det bli en lista där jag får försöka pricka av så många som möjligt. Samma sak gäller med recensionsexemplaren som ligger och ger mig lite dåligt samvete.
Flora Banks förlorade minne av Emily Barr
Gatukatten Bob av James Bowen
Flickorna av Emma Cline
Mindfulness för losers av Christoffer Holst
Andras vänner av Liane Moriarty
Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane
Recensionsexemplar
Den röda adressboken av Sofia Lundberg
Sjusiffrigt av Anna Karolina
Hinsides brinner del 1 & 2 av Karin & Albin Alvtegen
Min mammas hemlighet av Nikola Scott
Grejen med kärlek av Julie James
Ragga som du shoppar av Lin Jansson
April kommer vara den sista månaden som jag kommer jobba heltid och från och med maj kommer jag gå ner en del i tid. Jag hoppas att det ska leda till att jag kommer ha mer energi över efter jag har jobbat, och att jag ska kunna ha lite mer fritid och må lite bättre.
Jag har en hel del böcker som jag har tänkt läsa tidigare, men som för följa med till april månad också. Jag hoppas att april ska bli en bra månad och att jag ska hinna läsa en hel del.
En bok som jag gärna vill hinna med att läsa är Björnstad av Fredrik Backman. Jag har bara läst En man som heter Ove av honom tidigare och jag har hört så mycket bra om hans andra böcker så nu är det dags att läsa en till. Jag brukar inte tycka om ishockey, men förhoppningsvis handlar den om mer än bara det.
Jag har också tänkt fortsätta min Jo Nesbø-läsning och försöka ta mig ikapp i Harry Hole-serien. Eftersom jag ligger några böcker efter enligt min planering från början ska jag försöka att läsa både Rödhake och Nemesis i april.
Jag vill också ha lite mer lättsmält läsning och den bok jag har valt ut för det är Ceremonin av Kiera, det verkar på papperet som bra underhållning och jag tror att det är en bok i min smak.
När det kommer till böcker som jag har tänkt läsa tidigare får det bli en lista där jag får försöka pricka av så många som möjligt. Samma sak gäller med recensionsexemplaren som ligger och ger mig lite dåligt samvete.
Flora Banks förlorade minne av Emily Barr
Gatukatten Bob av James Bowen
Flickorna av Emma Cline
Mindfulness för losers av Christoffer Holst
Andras vänner av Liane Moriarty
Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane
Recensionsexemplar
Den röda adressboken av Sofia Lundberg
Sjusiffrigt av Anna Karolina
Hinsides brinner del 1 & 2 av Karin & Albin Alvtegen
Min mammas hemlighet av Nikola Scott
Grejen med kärlek av Julie James
Ragga som du shoppar av Lin Jansson
27 mars 2018
Nyfiken på: Springfloden
Handling
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet.
Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.
2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är nämligen som uppslukad av jorden.
Varför jag vill läsa den
Denna gick som tv-serie i Svt för et tag sedan, jag såg den inte och enda andledningen till det det är att jag inte har läst boken. För det första så gillar jag verkligen omslaget och sedan så verkar den riktigt spännande och lättläst. Jag gillar också att läsa om gamla olösta fall och att Olivia får i uppgift att skriva om det i skolan gör mig riktigt nyfiken.
1987. Under en kall och likgiltig fullmåne begås ett sadistiskt mord på en strand på Nordkoster. Offret är en ung kvinna. Förövarna är tre personer. En ung pojke blir ofrivilligt vittne till mordet.
Mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim arbetar i motvind: offrets identitet kan inte fastställas, inget motiv hittas, gärningsmännen går inte att spåra. Till slut hamnar utredningen på hyllan. Över femton år senare får Stilton, via en annan utredning, en ny infallsvinkel på fallet. Men samtidigt börjar hans psykiska hälsa att vackla och efter en uppslitande skilsmässa tappar han helt fotfästet i tillvaron.
2011. Olivia Rönning får i uppgift att skriva ett elevarbete på Polishögskolan om det olösta strandfallet. Hon vaskar fram så mycket hon kan via gamla källor, det svåraste visar sig dock vara att få tag i den som ledde mordutredningen. Tom Stilton är nämligen som uppslukad av jorden.
Varför jag vill läsa den
Denna gick som tv-serie i Svt för et tag sedan, jag såg den inte och enda andledningen till det det är att jag inte har läst boken. För det första så gillar jag verkligen omslaget och sedan så verkar den riktigt spännande och lättläst. Jag gillar också att läsa om gamla olösta fall och att Olivia får i uppgift att skriva om det i skolan gör mig riktigt nyfiken.
26 mars 2018
Veckoplanering v.13
Förra veckan gick läsningen otroligt bra och det är så skönt att ha avslutat flera böcker som jag hållit på med länge. I helgen läste jag äntligen ut Den eviga elden och jag längtar efter att få läsa några nya böcker. Jag lyckades också med att följa min läsplanering, vilket var roligt.
Den här påsken jobbar jag, men det blir nog bra det också. Har inga direkta planer för veckan, vilket känns ganska så skönt. Däremot vet jag inte hur mycket jag kommer hinna läsa.
I veckan har jag tänkt läsa ut A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas. Har bara den sista delen kvar nu och det ska bli spännande att se vad som händer.
Igår kväll började jag så smått med Flora Banks förlorade minne av Emily Barr. Jag har verkligen längtat efter att få läsa en ungdomsbok igen, känns som det var alldeles för länge sedan. Dessutom ska det bli intressant att läsa om en huvudkaraktär som har minnesförlust.
Jag har också tänkt börja med Rädda mig inte av Tahereh Mafi, som är den andra delen i hennes Shatter Me-serie. Jag tyckte riktigt bra om den första delen så jag ser fram emot att läsa denna.
Om jag skulle hinna läsa något mer så har jag stor lust att börja med Mindfulness för losers av Christoffer Holst. Jag gillade verkligen hans Mitt hjärta går på och har höga förhoppningar på denna.
Den här påsken jobbar jag, men det blir nog bra det också. Har inga direkta planer för veckan, vilket känns ganska så skönt. Däremot vet jag inte hur mycket jag kommer hinna läsa.
I veckan har jag tänkt läsa ut A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas. Har bara den sista delen kvar nu och det ska bli spännande att se vad som händer.
Igår kväll började jag så smått med Flora Banks förlorade minne av Emily Barr. Jag har verkligen längtat efter att få läsa en ungdomsbok igen, känns som det var alldeles för länge sedan. Dessutom ska det bli intressant att läsa om en huvudkaraktär som har minnesförlust.
Jag har också tänkt börja med Rädda mig inte av Tahereh Mafi, som är den andra delen i hennes Shatter Me-serie. Jag tyckte riktigt bra om den första delen så jag ser fram emot att läsa denna.
Om jag skulle hinna läsa något mer så har jag stor lust att börja med Mindfulness för losers av Christoffer Holst. Jag gillade verkligen hans Mitt hjärta går på och har höga förhoppningar på denna.
24 mars 2018
Hennes nya namn
Titel: Hennes nya namn
Originalets titel: Storia del nuovo cognome (2012)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #2
Antal sidor: 493
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 18/3
Handling
Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv. Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och djupaste samhörighet.
Tankar om titel och omslag
Varken titel eller omslag säger mig något speciellt, tycker dock det är snyggt att omslagen är gjorda i samma stil genom hela serien.
Mina tankar om boken
Jag hade stora problem med den första delen, men jag hade hört från många håll att den andra delen skulle vara bättre. Jag sällar mig inte till hyllningskören, men jag tyckte ändå att Hennes nya namn var lite bättre än den första boken.
En fördel var nog också att jag läste den ganska tätt inpå den första och jag hade inte hunnit glömma så mycket. Mitt största problem är fortfarande att det är så mycket karaktärer och att jag har svårt att hålla dem isär. Det blir så väldigt mycket namn, en del gånger nämns de vid förnamn, andra gången vid efternamn, tredje gången vid ett smeknamn och fjärde gången vid sitt yrke eller släktskap.
Jag har också svårt att första den stora vänskapen mellan Elena och Lila och jag har väldigt svårt att tycka om Lila. Jag tycker mest att hon är manipulativ och elak mot de flesta i sin omgivning. Jag har också svårt för männen i denna bok, de allra flesta är idioter och jag tycker det blir tröttsamt att läsa om Nino, Elena och Lila.
Jag irriterar mig på de allra flesta karaktärerna, speciellt Lila. Elena är ändå den karaktär jag tycker bäst om och som jag tycker är mest intressant att följa. Jag önskar att man hade fått läsa mer om hennes studerande och det sätt som hon tar sig ut i världen.
Hennes nya namn tycker jag är mer lättläst än den första boken, man har lite bättre koll på karaktärerna och man kommer in i handlingen lite mer direkt. Jag tycker fortfarande att tempot är segt och det är bara ibland som boken blir spännande och verkligen intresserar mig. Hela delen som utspelar sig under sommarsemestern tycker jag är för utdragen och mitt intresse falnar när man hela tiden läser om hur Lila behandlas och behandlar andra Sen förstår jag inte varför Ferrante måste avsluta boken med en cliffhanger?!
3 bra saker med boken: studerandet, slutscenen och miljön
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna
Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Johannas deckarhörna och Enligt O.
Originalets titel: Storia del nuovo cognome (2012)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #2
Antal sidor: 493
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 18/3
Handling
Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv. Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och djupaste samhörighet.
Tankar om titel och omslag
Varken titel eller omslag säger mig något speciellt, tycker dock det är snyggt att omslagen är gjorda i samma stil genom hela serien.
Mina tankar om boken
Jag hade stora problem med den första delen, men jag hade hört från många håll att den andra delen skulle vara bättre. Jag sällar mig inte till hyllningskören, men jag tyckte ändå att Hennes nya namn var lite bättre än den första boken.
En fördel var nog också att jag läste den ganska tätt inpå den första och jag hade inte hunnit glömma så mycket. Mitt största problem är fortfarande att det är så mycket karaktärer och att jag har svårt att hålla dem isär. Det blir så väldigt mycket namn, en del gånger nämns de vid förnamn, andra gången vid efternamn, tredje gången vid ett smeknamn och fjärde gången vid sitt yrke eller släktskap.
Jag har också svårt att första den stora vänskapen mellan Elena och Lila och jag har väldigt svårt att tycka om Lila. Jag tycker mest att hon är manipulativ och elak mot de flesta i sin omgivning. Jag har också svårt för männen i denna bok, de allra flesta är idioter och jag tycker det blir tröttsamt att läsa om Nino, Elena och Lila.
Jag irriterar mig på de allra flesta karaktärerna, speciellt Lila. Elena är ändå den karaktär jag tycker bäst om och som jag tycker är mest intressant att följa. Jag önskar att man hade fått läsa mer om hennes studerande och det sätt som hon tar sig ut i världen.
Hennes nya namn tycker jag är mer lättläst än den första boken, man har lite bättre koll på karaktärerna och man kommer in i handlingen lite mer direkt. Jag tycker fortfarande att tempot är segt och det är bara ibland som boken blir spännande och verkligen intresserar mig. Hela delen som utspelar sig under sommarsemestern tycker jag är för utdragen och mitt intresse falnar när man hela tiden läser om hur Lila behandlas och behandlar andra Sen förstår jag inte varför Ferrante måste avsluta boken med en cliffhanger?!
3 bra saker med boken: studerandet, slutscenen och miljön
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna
Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Johannas deckarhörna och Enligt O.
21 mars 2018
Tv-serie: Mord i paradiset säsong 6
Handling
In the sixth series of the murder mystery series, DI Humphrey Goodman and the rest of the Saint Marie police team continue to combine the thrills of the Caribbean life, with the bizarre as more curious deaths lead the team into action.
The death of a scientist at the site of a live volcano proves a difficult case to crack for Humphrey and his team.
Den sjätte säsongen har 8 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Kris Marshall, Danny John-Jules, Joséphine Jobert och Tobi Bakare.
Jag såg klart säsongen 8 mars.
Mina tankar
Mord i paradiset är en serie som jag tycker om att se med jämna mellanrum. Den största lockelsen är såklart miljön och att kunna drömma sig bort till varmare breddgrader. Förutom mord bjuder serien också på en hel del humor och värme.
Den sjätte säsongen bjuder på flera överraskningar, som inte heller är tills seriens nackdel. Alla avsnitten brukar följa en mall och förklaringen brukar presenteras på ett liknande sätt också, men den här säsongen bjuder på flera avsnitt där upplösningen går till på ett annat sätt. Detsamma gäller det mordfallen, det känns som att de verkligen har försökt hitta något nytt och samtidigt lyckats behålla det som bra med serien.
Den största överraskningen var för mig att två avsnitt faktiskt utspelar sig på både Saint-Marie och i London. Det var verkligen kul att få se alla karaktärerna i en miljö som de vanligtvis inte brukar vistas i. En del hanterar det bättre än andra...
Säsongen har bara 8 avsnitt och varje avsnitt håller en bra nivå, mordfallen är alltid intressanta och jag har i alla fall svårt för att förutse vem/vilka som är de skyldiga.
Något oväntat så byter Mord i paradiset ut en av huvudrollsinnehavarna och man får göra bekantskap med en ny engelsman som kommer till Saint-Marie. Övergången skedde på ett lite roligt sätt och det var helt annorlunda mot för förra gången de bytte huvudperson. Det hela kändes mest som en introduktion av den nya utredaren Jack Mooney och det ska bli intressant att se vad som händer nästa säsong.
20 mars 2018
Nyfiken på: Kvinnan i svart
Handling
Arthur Kipps är en ung advokat som har rest norr om London till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer.
Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter: den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman, och otäckast av allt - och för Kripps också det mest tragiska - Kvinnan i svart.
Varför jag vill läsa den
Förutom ett sjukt snyggt omslag, så lockas jag också av handlingen och att det verkar vara en sån kuslig stämning i boken. Jag brukar inte läsa skräck/spökhistorier men denna verkar riktigt spännande och obehaglig på ett sätt som lockar mig.
Arthur Kipps är en ung advokat som har rest norr om London till Eel Marsh House för att gå på mrs Alice Drablows begravning och samtidigt reda ut hennes affärer.
Arthur förväntar sig en rad rutinmässiga formaliteter, men dras i stället in i en virvel av mardrömslika händelser och hemligheter: den gungande stolen i den övergivna barnkammaren, det kusliga ljudet av en hästvagn om natten, ett barns skrik i dimman, och otäckast av allt - och för Kripps också det mest tragiska - Kvinnan i svart.
Varför jag vill läsa den
Förutom ett sjukt snyggt omslag, så lockas jag också av handlingen och att det verkar vara en sån kuslig stämning i boken. Jag brukar inte läsa skräck/spökhistorier men denna verkar riktigt spännande och obehaglig på ett sätt som lockar mig.
19 mars 2018
Veckoplanering v.12
Läsningen den här veckan har gått riktigt bra, att jag har varit lediga 4 dagar denna vecka hjälper också till. Den här veckan ser hittills relativt lugn ut och jag är ledig även till helgen, vilket känns lyxigt att få vara ledig flera helger i rad.
I helgen har jag fokuserat på att läsa Hennes nya namn av Elena Ferrante (som jag läste ut igår) då den snart ska vara återlämnad till bibblan. Jag har också fokuserat på att läsa Kackerlackorna av Jo Nesbø och jag hoppas jag ska hinna läsa ut den idag.
Sen hoppas jag att jag ska kunna avsluta Den eviga elden av Ken Follett, nu har jag "bara" drygt 200 sidor kvar av boken vilket inte alls känns som speciellt mycket.
Jag fortsätter också att läsa A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas.
Om jag skulle hinna med att läsa något mer så är det Flora Banks förlorade minne av Emily Barr som står näst på tur. Jag längtar verkligen efter att få läsa något mer lättläst och lättsmält, då jag har läst ganska många tunga böcker på sistone.
I helgen har jag fokuserat på att läsa Hennes nya namn av Elena Ferrante (som jag läste ut igår) då den snart ska vara återlämnad till bibblan. Jag har också fokuserat på att läsa Kackerlackorna av Jo Nesbø och jag hoppas jag ska hinna läsa ut den idag.
Sen hoppas jag att jag ska kunna avsluta Den eviga elden av Ken Follett, nu har jag "bara" drygt 200 sidor kvar av boken vilket inte alls känns som speciellt mycket.
Jag fortsätter också att läsa A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas.
Om jag skulle hinna med att läsa något mer så är det Flora Banks förlorade minne av Emily Barr som står näst på tur. Jag längtar verkligen efter att få läsa något mer lättläst och lättsmält, då jag har läst ganska många tunga böcker på sistone.
12 mars 2018
Veckoplanering v.11
Den här veckan blir nog förhoppningsvis lite mer lättsam, då jag bara jobbar tre dagar och är långledig till helgen. Hoppas att det ska bli bra väder och att jag ska kunna slappna av.
Den här veckan kommer det bli ganska skralt med inlägg, men jag hoppas jag får mycket läst och sett under veckan så att det blir lite fler inlägg nästa vecka. Jag tänker njuta av att vara ledig och vila lite från bloggen.
Läsningen förra veckan gick hyfsat ändå, måste jag säga. För en gångs skull lyckades jag läsa lite varje dag och det är något som jag är riktigt glad över. Jag håller på med samma böcker som tidigare, men har tagit mig en bra bit framåt i dem.
A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas läser jag tillsammans med Camilla och den fortsätter vi läsa till veckan. Tycker den är riktigt spännande så här långt.
Jag håller också på med Den eviga elden av Ken Follett. Har äntligen passerat halva boken och nu börjar den ta ordentlig fart. Jag är fascinerad av författaren och hur väl han lyckas beskriva historien genom sina karaktärers perspektiv. Jag har mindre än 400 sidor kvar nu och jag hoppas att jag kanske ska kunna läsa ut den i veckan.
En annan bok som jag måste läsa är Hennes nya namn av Elena Ferrante, som är den andra delen i hennes Neapelkvartett. Jag blev väl inte så vidare imponerad av den första delen, men ha hört från många håll att den andra delen är bättre så jag håller tummarna.
Jag måste också påbörja Kackerlackorna av Jo Nesbø som snart ska vara återlämnad till biblioteket.
10 mars 2018
Tv-serie: New Girl säsong 3
Handling
Jess - a bubbly offbeat teacher who is known to burst into spontaneous song - catches her boyfriend with another woman, and needs a new place to live. She moves into a loft with three single guys she's never met before. Nick is a jaded law-school dropout, who usually just wants to be left alone. Schmidt is a flashy businessman, who believes he is a gift to women. Winston is a former athlete who doesn't know what to do, but really needs to win whatever it is. Can this dysfunctional group handle the "adorkable" new girl?
Nick and Jess run off to Mexico to give their relationship a chance to grow without the everyday problems of Schmidt and Winston. Meanwhile, Winston finds out he is color blind, and Schmidt makes a commitment to both Cece and Elizabeth.
Den tredje säsongen har 23 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Zooey Deschanel, Jake Johnson och Max Greenfield.
Jag såg klart säsongen 27 februari.
Mina tankar
Jag har verkligen tyckt om de föregående säsongerna av denna serie, den är lättsam och rolig och perfekt när man vill koppla av en stund. Denna typ av underhållning är precis vad jag behöver just nu.
Den här säsongen upplevde jag som betydligt mer stabil än den andra säsongen, det är inte något avsnitt som känns tråkigt och den håller en jämn kvalitet. Dessutom förekommer det inte lila många pinsamma serier, vilket för mig är ett plus. New Girl bjuder på många skratt och jag kopplar verkligen av när jag ser den.
Säsongen börjar med att Nick och Jess rymmer iväg för att ge sin relation en chans att utvecklas utan att de andra vännerna lägger sig i. Det är roligt att se dem tillsammans, även fast de verkar vara väldigt olika som personer. Säsongen handlar väldigt mycket om deras relation, vilket gör att en del av de andra karaktärerna hamnar i bakgrunden vilket jag tycker är lite synd.
Winston hör till en av mina favoriter och jag kan tycka det är synd att han tillsammans med Cece hamnar i bakgrunden denna säsong. Jag hoppas att de får mer utrymme nästa säsong.
Säsongens sista avsnitt var en av de bästa under hela säsongen, i det avsnittet fick alla karaktärerna ta plats och det var verkligen ett roligt avsnitt. Jag hade förväntat mig att det skulle sluta med en cliffhanger, men till min förvåning så gjorde den det inte. Hursomhelst ser jag fram emot att se nästa säsong.
New Girl säsong 1
New Girl säsong 2
Jess - a bubbly offbeat teacher who is known to burst into spontaneous song - catches her boyfriend with another woman, and needs a new place to live. She moves into a loft with three single guys she's never met before. Nick is a jaded law-school dropout, who usually just wants to be left alone. Schmidt is a flashy businessman, who believes he is a gift to women. Winston is a former athlete who doesn't know what to do, but really needs to win whatever it is. Can this dysfunctional group handle the "adorkable" new girl?
Nick and Jess run off to Mexico to give their relationship a chance to grow without the everyday problems of Schmidt and Winston. Meanwhile, Winston finds out he is color blind, and Schmidt makes a commitment to both Cece and Elizabeth.
Den tredje säsongen har 23 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Zooey Deschanel, Jake Johnson och Max Greenfield.
Jag såg klart säsongen 27 februari.
Mina tankar
Jag har verkligen tyckt om de föregående säsongerna av denna serie, den är lättsam och rolig och perfekt när man vill koppla av en stund. Denna typ av underhållning är precis vad jag behöver just nu.
Den här säsongen upplevde jag som betydligt mer stabil än den andra säsongen, det är inte något avsnitt som känns tråkigt och den håller en jämn kvalitet. Dessutom förekommer det inte lila många pinsamma serier, vilket för mig är ett plus. New Girl bjuder på många skratt och jag kopplar verkligen av när jag ser den.
Säsongen börjar med att Nick och Jess rymmer iväg för att ge sin relation en chans att utvecklas utan att de andra vännerna lägger sig i. Det är roligt att se dem tillsammans, även fast de verkar vara väldigt olika som personer. Säsongen handlar väldigt mycket om deras relation, vilket gör att en del av de andra karaktärerna hamnar i bakgrunden vilket jag tycker är lite synd.
Winston hör till en av mina favoriter och jag kan tycka det är synd att han tillsammans med Cece hamnar i bakgrunden denna säsong. Jag hoppas att de får mer utrymme nästa säsong.
Säsongens sista avsnitt var en av de bästa under hela säsongen, i det avsnittet fick alla karaktärerna ta plats och det var verkligen ett roligt avsnitt. Jag hade förväntat mig att det skulle sluta med en cliffhanger, men till min förvåning så gjorde den det inte. Hursomhelst ser jag fram emot att se nästa säsong.
New Girl säsong 1
New Girl säsong 2
8 mars 2018
Film: Beck - Lockpojken
Handling
En dag råkar en person, som jobbar på förbränningsanläggningen i Stockholm, till sin fasa hitta en kropp på väg in i ugnen bland soporna. Martin Beck får ta hand om det svåra fallet. Han utgår från att ett mycket brutalt mord har begåtts, men han vet inte när, var, eller hur. Hans enda spår är en kodad adress på Internet, från en man som kommer att mörda igen.
Filmen är 94 minuter lång och regisserad av Pelle Seth. I huvudrollerna ses bland annat Peter Haber, Mikael Persbrandt och Stina Rautelin. Filmen hade svensk premiär 25 april 1998.
Jag såg filmen 20 februari.
Mina tankar
Jag har faktiskt aldrig sett Beck-filmerna förrän nu, jag har bara sett små delar av dem så nu bestämde jag mig för att ge den en chans.
Det märks att de första filmerna börjar ha en del år på nacken, speciellt när det kommer till datorerna och liknande. Själva fallet är intressant, även fast jag kanske tycker det hela går lite för fort fram. Det var dock oväntat, och lite kul, att få se Per Morberg i en skådespelarroll.
Det som gör att jag ändå uppskattar filmen är framförallt humorn, speciellt Gunvald. Om man skulle stöta på en sån person i verkligheten skulle det ju vara en mardröm men i filmens värld går det bra. Han sätter färg på filmen.
En fördel är att filmen inte är speciellt lång, kring 1,5 timme, vilket gör att intresset ändå hålls uppe hela tiden. Temat som filmen tar upp är ganska obehagligt, men jag gillar hur de får mördaren att erkänna.
Jag måste ändå säga att jag är lite besviken på filmen, men jag inte riktigt säga vad det är som gör att jag känner så. Jag ska oavsett se några filmer till så får vi se vad jag tycker.
En dag råkar en person, som jobbar på förbränningsanläggningen i Stockholm, till sin fasa hitta en kropp på väg in i ugnen bland soporna. Martin Beck får ta hand om det svåra fallet. Han utgår från att ett mycket brutalt mord har begåtts, men han vet inte när, var, eller hur. Hans enda spår är en kodad adress på Internet, från en man som kommer att mörda igen.
Filmen är 94 minuter lång och regisserad av Pelle Seth. I huvudrollerna ses bland annat Peter Haber, Mikael Persbrandt och Stina Rautelin. Filmen hade svensk premiär 25 april 1998.
Jag såg filmen 20 februari.
Mina tankar
Jag har faktiskt aldrig sett Beck-filmerna förrän nu, jag har bara sett små delar av dem så nu bestämde jag mig för att ge den en chans.
Det märks att de första filmerna börjar ha en del år på nacken, speciellt när det kommer till datorerna och liknande. Själva fallet är intressant, även fast jag kanske tycker det hela går lite för fort fram. Det var dock oväntat, och lite kul, att få se Per Morberg i en skådespelarroll.
Det som gör att jag ändå uppskattar filmen är framförallt humorn, speciellt Gunvald. Om man skulle stöta på en sån person i verkligheten skulle det ju vara en mardröm men i filmens värld går det bra. Han sätter färg på filmen.
En fördel är att filmen inte är speciellt lång, kring 1,5 timme, vilket gör att intresset ändå hålls uppe hela tiden. Temat som filmen tar upp är ganska obehagligt, men jag gillar hur de får mördaren att erkänna.
Jag måste ändå säga att jag är lite besviken på filmen, men jag inte riktigt säga vad det är som gör att jag känner så. Jag ska oavsett se några filmer till så får vi se vad jag tycker.
7 mars 2018
Tv-serie: The Americans säsong 3
Handling
A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.
Things are tense between Elizabeth and Philip as they have differing opinions over how to handle orders coming from the Centre.
Den tredje säsongen har 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor och Noah Emmerich.
Jag såg klart säsongen 15 februari.
Mina tankar
The Americans har seglat upp och blivit en av mina favoriter när det kommer till alla serier som jag tittar på. För det första så är den otroligt spännande och jag tycker att de ger en nyanserad bild av det kalla kriget och visar på saker som både Sovjet och USA gjorde.
Den här tredje säsongen bjuder kanske inte på lika mycket action som de tidigare, men spänningen hålls ändå hela tiden vid liv. Det blir svårare att hålla deras täckmantlar hemliga och uppdragen blir mer krävande. Mycket kring den här säsongen kretsar också kring familjelivet, främst kring dottern Paige som anar att något inte står rätt till.
Jag upplever det som att huvudkaraktärerna utvecklas och blir mer komplexa. Jag uppskattar också att Paige får en större roll och det ska bli riktigt intressant att se hur det hela kommer utveckla sig.
Elizabeth och Philips arbete blir allt svårare och de spelar med högre insatser än tidigare. De ställs också inför nya utmaningar när de får andra personer att arbeta med.
Man får som sagt också följa arbetet på FBI med att hitta spioner och motarbeta Sovjet. Förra säsongen slutade med att Nina skickades tillbaka till Sovjet och man fick även följa hennes liv där, vilket jag gärna hade sett mer av.
Det är en fördel att säsongerna inte är så långa (13 avsnitt), vilket gör att tempot hålls uppe hela tiden och man hinner inte tappa intresset. Jag vill inte gå in på alltför mycket detaljer, då jag annars skulle spoila väldigt mycket. Jag ser hursomhelst fram emot att se nästa säsong och de utmaningar som familjen Jennings kommer att ställas inför.
The Americans säsong 1
The Americans säsong 2
A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.
Things are tense between Elizabeth and Philip as they have differing opinions over how to handle orders coming from the Centre.
Den tredje säsongen har 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Holly Taylor och Noah Emmerich.
Jag såg klart säsongen 15 februari.
Mina tankar
The Americans har seglat upp och blivit en av mina favoriter när det kommer till alla serier som jag tittar på. För det första så är den otroligt spännande och jag tycker att de ger en nyanserad bild av det kalla kriget och visar på saker som både Sovjet och USA gjorde.
Den här tredje säsongen bjuder kanske inte på lika mycket action som de tidigare, men spänningen hålls ändå hela tiden vid liv. Det blir svårare att hålla deras täckmantlar hemliga och uppdragen blir mer krävande. Mycket kring den här säsongen kretsar också kring familjelivet, främst kring dottern Paige som anar att något inte står rätt till.
Jag upplever det som att huvudkaraktärerna utvecklas och blir mer komplexa. Jag uppskattar också att Paige får en större roll och det ska bli riktigt intressant att se hur det hela kommer utveckla sig.
Elizabeth och Philips arbete blir allt svårare och de spelar med högre insatser än tidigare. De ställs också inför nya utmaningar när de får andra personer att arbeta med.
Man får som sagt också följa arbetet på FBI med att hitta spioner och motarbeta Sovjet. Förra säsongen slutade med att Nina skickades tillbaka till Sovjet och man fick även följa hennes liv där, vilket jag gärna hade sett mer av.
Det är en fördel att säsongerna inte är så långa (13 avsnitt), vilket gör att tempot hålls uppe hela tiden och man hinner inte tappa intresset. Jag vill inte gå in på alltför mycket detaljer, då jag annars skulle spoila väldigt mycket. Jag ser hursomhelst fram emot att se nästa säsong och de utmaningar som familjen Jennings kommer att ställas inför.
The Americans säsong 1
The Americans säsong 2
6 mars 2018
Nyfiken på: Koka björn
Handling
Det var prosten som gjorde fyndet. En bra bit ute i det sviktande kärret gav han ifrån sig en genomträngande busvissling, som han lärt sig under sin tonårstid i Kvikkjokk. Jag skyndade mig genast åt hans håll. Vattnet var kolsvart, över ytan stack en stör upp. Prosten grep tag och vickade på den. I det mörka slammet vajade något ljust, något som liknade hö. Sedan, till min outsägliga fasa, insåg jag att det var hår.
Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.
Varför jag vill läsa den
För ett tag sedan hörde jag en intervju med Mikael Niemi om denna bok och jag blev genast nyfiken på den. Jag har aldrig läst något av denna författare, men jag inbillar mig att jag ska tycka om hans böcker. Sedan är titeln väldigt annorlunda och väcker också mitt intresse. Att den dessutom utspelar sig på 1800-talet i Norrbotten gör inte saken sämre, då jag gillar att läsa böcker som utspelar sig högre upp i landet.
Det var prosten som gjorde fyndet. En bra bit ute i det sviktande kärret gav han ifrån sig en genomträngande busvissling, som han lärt sig under sin tonårstid i Kvikkjokk. Jag skyndade mig genast åt hans håll. Vattnet var kolsvart, över ytan stack en stör upp. Prosten grep tag och vickade på den. I det mörka slammet vajade något ljust, något som liknade hö. Sedan, till min outsägliga fasa, insåg jag att det var hår.
Det är sommaren 1852 i byn Kengis i nordligaste Sverige. Prostens andliga väckelse drabbar samer och tornedalingar med oanad kraft. Samtidigt försvinner en vallpiga i de djupa skogarna. Snart drar folket ut i jakten på den slagbjörn som man tror härjar. Men prosten fruktar att det är en långt värre dråpare som går lös. Tillsammans med samepojken Jussi finner prosten spår av den ondska som tränger sig allt närmare prosten och snart hotar att krossa hela väckelsen.
Varför jag vill läsa den
För ett tag sedan hörde jag en intervju med Mikael Niemi om denna bok och jag blev genast nyfiken på den. Jag har aldrig läst något av denna författare, men jag inbillar mig att jag ska tycka om hans böcker. Sedan är titeln väldigt annorlunda och väcker också mitt intresse. Att den dessutom utspelar sig på 1800-talet i Norrbotten gör inte saken sämre, då jag gillar att läsa böcker som utspelar sig högre upp i landet.
5 mars 2018
Veckoplanering v.10
Läsningen de senaste veckorna har inte varit på topp, men jag är glad att jag läser nu i alla fall. Det går inte speciellt fort, men jag tar mig framåt. Den här veckan och början på nästa är väldigt intensiv och läsningen kommer fortsätta att få stryk på foten.
Den här veckan är jag bara ledig från jobbet på torsdagen, men den dagen ska jag också göra ett studiebesök. Det känns riktigt spännande!
Dessutom har jag funderat på att starta en Bullet Journal, vilket nog kommer ta lite tid. Jag lockas verkligen av upplägget och hur man kan anpassa det för att passa en själv bäst.
Jag håller på med A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas, den är riktigt spännande såhär långt och det är ett tempo som gör att mitt intresse hålls uppe hela tiden.
Jag håller också på med Den eviga elden av Ken Follett. Den går inte speciellt fort att läsa, men jag tar mig framåt i alla fall. Jag gillar ju historiska romaner och denna är inget undantag.
Den här veckan är jag bara ledig från jobbet på torsdagen, men den dagen ska jag också göra ett studiebesök. Det känns riktigt spännande!
Dessutom har jag funderat på att starta en Bullet Journal, vilket nog kommer ta lite tid. Jag lockas verkligen av upplägget och hur man kan anpassa det för att passa en själv bäst.
Jag håller på med A Court of Mist and Fury av Sarah J. Maas, den är riktigt spännande såhär långt och det är ett tempo som gör att mitt intresse hålls uppe hela tiden.
Jag håller också på med Den eviga elden av Ken Follett. Den går inte speciellt fort att läsa, men jag tar mig framåt i alla fall. Jag gillar ju historiska romaner och denna är inget undantag.
3 mars 2018
Min fantastiska väninna
Titel: Min fantastiska väninna
Originalets titel: L'amica Geniale (2011)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 24/2
Handling
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.
Tankar om titel och omslag
Tycker egentligen att omslaget är ganska tråkigt, men jag gillar att omslagen håller samma stil serien igenom. Titeln är helt ok, men ger egentligen inga större paralleller till handlingen.
Mina tankar om boken
Elena Ferrantes Neapelkvartett har tagit hela världen med storm och blev verkligen en sensation. Jag har tvekat länge om jag ska ge mig på böckerna eller inte, eftersom de inte riktig tillhör min komfortzon. När jag nu har min Årets bok-utmaning så fanns ju Ferrantes böcker nominerade och då hade jag inga ursäkter länge.
Jag hade förväntat mig att detta skulle vara en bok som jag antingen skulle älska eller hata. Det har varit en stor hype kring dessa böcker och många har hyllat dem. Jag kommer inte att sälla mig till hyllningskören.
Det är otroligt många karaktärer inblandade och de refereras med både förnamn, efternamn och yrken. Jag brukar inte ha så stora problem med att särskilja karaktärer men i Min fantastiska väninna hade jag svårt för det. Det var inte förrän mot slutet som jag började hålla koll på vem som var vem.
Jag tyckte också boken var väldigt seg att läsa, trots att det var korta kapitel. Det hände egentligen aldrig så mycket, det var mycket vardagshändelser, och jag hade svårt att uppbåda ett intresse för boken. Däremot så tog sig boken mot slutet och den blev lite mer intressant.
Alla säger att vänskapen mellan Elena och Lila är så fin, men jag vet inte riktigt om jag tycker det. Den känns inte riktigt äkta, det känns bara som att de tävlar om vem som är bäst och det känns inte heller som att de bryr sig om varandra.
Något som jag däremot uppskattade med boken var skildringen av skolan och hur Elena lägger all sin kraft på studierna för att ta sig bort från kvarteret. Jag hade gärna läst mer om den biten.
Trots vad jag tycker om boken, så kommer jag nog åtminstone att läsa den andra delen, Hennes nya namn, då många säger att den är bättre.
3 bra saker med boken: korta kapitel, skildringen av skolan och miljön
Betyg: 2/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.
Andra som skrivit om boken är Fröken Christina, Carolina läser och Enligt O.
Originalets titel: L'amica Geniale (2011)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 24/2
Handling
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.
Tankar om titel och omslag
Tycker egentligen att omslaget är ganska tråkigt, men jag gillar att omslagen håller samma stil serien igenom. Titeln är helt ok, men ger egentligen inga större paralleller till handlingen.
Mina tankar om boken
Elena Ferrantes Neapelkvartett har tagit hela världen med storm och blev verkligen en sensation. Jag har tvekat länge om jag ska ge mig på böckerna eller inte, eftersom de inte riktig tillhör min komfortzon. När jag nu har min Årets bok-utmaning så fanns ju Ferrantes böcker nominerade och då hade jag inga ursäkter länge.
Jag hade förväntat mig att detta skulle vara en bok som jag antingen skulle älska eller hata. Det har varit en stor hype kring dessa böcker och många har hyllat dem. Jag kommer inte att sälla mig till hyllningskören.
Det är otroligt många karaktärer inblandade och de refereras med både förnamn, efternamn och yrken. Jag brukar inte ha så stora problem med att särskilja karaktärer men i Min fantastiska väninna hade jag svårt för det. Det var inte förrän mot slutet som jag började hålla koll på vem som var vem.
Jag tyckte också boken var väldigt seg att läsa, trots att det var korta kapitel. Det hände egentligen aldrig så mycket, det var mycket vardagshändelser, och jag hade svårt att uppbåda ett intresse för boken. Däremot så tog sig boken mot slutet och den blev lite mer intressant.
Alla säger att vänskapen mellan Elena och Lila är så fin, men jag vet inte riktigt om jag tycker det. Den känns inte riktigt äkta, det känns bara som att de tävlar om vem som är bäst och det känns inte heller som att de bryr sig om varandra.
Något som jag däremot uppskattade med boken var skildringen av skolan och hur Elena lägger all sin kraft på studierna för att ta sig bort från kvarteret. Jag hade gärna läst mer om den biten.
Trots vad jag tycker om boken, så kommer jag nog åtminstone att läsa den andra delen, Hennes nya namn, då många säger att den är bättre.
3 bra saker med boken: korta kapitel, skildringen av skolan och miljön
Betyg: 2/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.
Andra som skrivit om boken är Fröken Christina, Carolina läser och Enligt O.
1 mars 2018
Månadens bästa bok februari
Mia håller i Månadens bästa bok, en utmaning som går ut på att man varje månad ska kora den bästa bok man har läst.
Det går verkligen trögt med läsningen och i februari läste jag endast två böcker. Är i en period nu där jag har svårt för att sätta mig ner och läsa, trots att jag verkligen tycker om det.
Månadens bästa bok är i alla fall Stars Above av Marissa Meyer. Den innehåller noveller där man återse karaktärerna från hennes serie The Lunar Chronicles. Det var verkligen kul att få återse karaktärerna och det var skönt att få läsa lite kortare historier.
Det går verkligen trögt med läsningen och i februari läste jag endast två böcker. Är i en period nu där jag har svårt för att sätta mig ner och läsa, trots att jag verkligen tycker om det.
Månadens bästa bok är i alla fall Stars Above av Marissa Meyer. Den innehåller noveller där man återse karaktärerna från hennes serie The Lunar Chronicles. Det var verkligen kul att få återse karaktärerna och det var skönt att få läsa lite kortare historier.
Månadsutvärdering februari 2018
Lästa böcker i februari:
1. Stars Above - Marissa Meyer
2. Min fantastiska väninna - Elena Ferrante
Manliga författare: 0
Kvinnliga författare: 2
Amerikanska författare: 1
Italienska författare: 1
Antal lästa sidor: 704
Medelbetyg: 2,5
Snyggast omslag: Stars ABove
Månadens bästa bok: Stars Above
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: Min fantastiska väninna
Kommentar
En riktigt usel läsmånad! Det har varit saker som har gjort att jag har tappat fokus från mitt läsande och det som jag har orkat med mest är tv-serier. Hoppas, hoppas att det ska börja vända snart och att jag kan hitta tillbaka till läsningen igen.
Om månadens bästa: Det var så roligt att få återse karaktärerna igen
Om månadens besvikelse: Inte riktigt i min smak, långsam att läsa.
Filmer och Tv-serier:
The Americans S3E1-S3E13 (säsongsavslutning)
Barnmorskan i East End S7E3-S7E6
Beck: Lockpojken
The Big Bang Theory S11E15
The Blacklist S1E19-S1E22 (säsongavslutning)
The Good Place S2E12 (säsongsavslutning)
New Girl S3E1-S3E23 (säsongsavslutning)
Ocean's Thirteen
Shetland S4E1-S4E2
Superstore S3E12
Young Sheldon S1E13
Månadens bästa: New Girl
Månadens överraskning: The Good Place
Månadens besvikelse: -
Kommentar
Har blivit mycket serier den här månaden ändå, fast flera av dem som jag följer veckovis har haft os-uppehåll. Har sett mycket bra också, vilket gjort det svårt att välja ut det bästa. Gillar verkligen alla serierna som jag ser just nu.
Tycker det är så härligt att Shetland är tillbaka med en ny säsong, har saknat den. Dessutom fortsätter Barnmorskan i East End att vara lika engagerande och berörande. Har varit en bra blandning mellan drama, humor och action den här månaden.
Dessutom såg jag min första hela Beck-film, har bara sett delar av dem tidigare. Märks att den börjar ha en del år på nacken men jag kommer nog att fortsätta se dem.
Om månadens bästa: Mysig och lättsam humor är precis det jag behöver just nu.
Om månadens överraskning: The Good Place kan det det är med överraskningar och cliffhangers.
1. Stars Above - Marissa Meyer
2. Min fantastiska väninna - Elena Ferrante
Manliga författare: 0
Kvinnliga författare: 2
Amerikanska författare: 1
Italienska författare: 1
Antal lästa sidor: 704
Medelbetyg: 2,5
Snyggast omslag: Stars ABove
Månadens bästa bok: Stars Above
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: Min fantastiska väninna
Kommentar
En riktigt usel läsmånad! Det har varit saker som har gjort att jag har tappat fokus från mitt läsande och det som jag har orkat med mest är tv-serier. Hoppas, hoppas att det ska börja vända snart och att jag kan hitta tillbaka till läsningen igen.
Om månadens bästa: Det var så roligt att få återse karaktärerna igen
Om månadens besvikelse: Inte riktigt i min smak, långsam att läsa.
Filmer och Tv-serier:
The Americans S3E1-S3E13 (säsongsavslutning)
Barnmorskan i East End S7E3-S7E6
Beck: Lockpojken
The Big Bang Theory S11E15
The Blacklist S1E19-S1E22 (säsongavslutning)
The Good Place S2E12 (säsongsavslutning)
New Girl S3E1-S3E23 (säsongsavslutning)
Ocean's Thirteen
Shetland S4E1-S4E2
Superstore S3E12
Young Sheldon S1E13
Månadens bästa: New Girl
Månadens överraskning: The Good Place
Månadens besvikelse: -
Kommentar
Har blivit mycket serier den här månaden ändå, fast flera av dem som jag följer veckovis har haft os-uppehåll. Har sett mycket bra också, vilket gjort det svårt att välja ut det bästa. Gillar verkligen alla serierna som jag ser just nu.
Tycker det är så härligt att Shetland är tillbaka med en ny säsong, har saknat den. Dessutom fortsätter Barnmorskan i East End att vara lika engagerande och berörande. Har varit en bra blandning mellan drama, humor och action den här månaden.
Dessutom såg jag min första hela Beck-film, har bara sett delar av dem tidigare. Märks att den börjar ha en del år på nacken men jag kommer nog att fortsätta se dem.
Om månadens bästa: Mysig och lättsam humor är precis det jag behöver just nu.
Om månadens överraskning: The Good Place kan det det är med överraskningar och cliffhangers.