Originalets titel: -
Författare: Liv Strömquist
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 169
Utgivningsår: 2019
Förlag: Ordfront
Utläst: 1/2
Handling
Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?
I Den rödaste rosen slår ut undersöker Liv Strömquist hur det går för kärleken i senkapitalismens tid. Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?
Den rödaste rosen slår ut har lånat sin titel från en dikt av poeten H.D. vars liv präglades av hennes stora fallenhet för förälskelse. Boken berättar också historien om hur Sokrates cockteasade en kille för 2 400 år sedan, funderar över vad som hände när Theseus slutade vara kär i Ariadne, samt lyfter fram historiens allra mest crazy girlfriend: Lord Byrons ex Lady Caroline Lamb.
Tankar om titel och omslag
För det första gillar jag titeln och att den kommer från en dikt. I boken får man också H.D:s biografi vilket ger ytterligare ett perspektiv. Omslaget är väldigt effektfullt, med den rosa klänningen mot allt det gråa.
Mina tankar om boken
Första gången jag hörde talas om denna bok var i ett gammalt avsnitt av P1 Kultur som jag lyssnade på där Strömquist medverkande och intervjuades. Då blev jag lite nyfiken på boken och passade på att låna den när jag var på biblioteket.
När jag sökte efter något snabbläst plockade jag upp denna och visst var den snabbläst, men jag lärde mig också mycket nytt. Jag hade inte förväntat mig att boken skulle presentera olika teorier om hur/varför kärlek uppstår. Jag gillar alla exempel också i boken som tas från den klassiska litteraturen och de kvinnoöden som målas upp.
Boken är uppbyggd som en serieroman, men för att vara en serieroman är det förhållandevis mycket text. Dock är jag imponerad över hur mycket det går att få med i en så pass tunn bok. Den rödaste rosen slår ut väcker också mitt eget intresse att ta reda på mer om de personer som avhandlas i boken.
Jag är kanske lite nördig och tycker de teorier som tas upp i boken är intressanta och de får mig också fundera över den värld vi lever i som präglas kapitalism och självförverkligande och att något kanske har tappats bort längs vägen.
Detta är det första jag läser av Strömquist, men definitivt inte det sista!
3 bra saker med boken: lärorik, intressanta teorier och snabbläst
Betyg: 4/5
