Safirblå

Detta är en del i en serie så jag varnar för eventuella spoilers!

Titel: Safirblå
Originalets titel: Saphirblau (2010)
Författare: Kerstin Gier
Översättare: Christine Bredenkamp
Serie: Ädelstenstrilogin #2
Antal sidor: 385
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst: 9/9 - 15/9

Första meningen: "Gränderna var mörka i Southwark, mörka och ensamma."








Handling
Väktarnas hemliga ordenssällskap vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer, men de verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes ... Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida egna planer.

Vad jag tycker
Jag tyckte mycket om den första boken, "Rubinröd", och jag tycker mycket om den här också. Jag gillar allt med boken! Den är så lättläst, spännande och jag älskar Giers språk som bara sprudlar av berättarglädje. Boken tog fart igen precis där vi lämnade dem i den tidigare boken och även fast det var ett tag sedan jag läste den första delen så hängde jag med väldigt bra.

Jag gillar karaktärerna, alla från Xemerius till madame Rossini. Jag tycker överlag att karaktärerna är väldigt färgstarka och de jag ser dem framför mig och jag kan bara inte sluta le när jag läser den. Jag har så många favoritkaraktärer. Jag undrade hela tiden hur det skulle gå och jag ser fram emot att få läsa den tredje delen snart, nu när jag lånat hem den.

Jag tycker Giers värld funkar perfekt, det är lätt att hänga med och jag köper hela tidsresekonceptet med allt vad det innebär. Jag tycker det är extra roligt att Gwen kan se spöken och att en del samtal kan bli väldigt konstiga när hon pratar med både spöken och vanliga människor.

Jag tycker det var lite roligt att det fanns en kod i boken som man kunde ta reda på. Såklart gjorde jag det och det var en rolig grej och nu vet man lite mer om mysteriet, men jag har fortfarande ingen aning om hur det kommer sluta. Men jag vet ju vad jag hoppas på...

Boken slutade med världens cliffhanger och det ska både bli roligt och nästan lite sorgligt att läsa den sista delen. Jag älskar den här boken minst lika mycket som den första och det är verkligen feelgood-fanstasy!

Jag ger boken 4.5.

Jag har tidigare läst "Rubinröd" av samma författare.

Andra delar i serien
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön

Rubinröd

Titel: Rubinröd
Originalets titel: Rubinrot (2009)
Författare: Kerstin Gier
Översättare: Christine Bredenkamp
Serie: Ädelstenstrilogin #1
Antal sidor: 366
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst: 7/8 - 8/8

Första meningen: "Medan hon föll ner på knä och brast i gråt såg han sig omkring åt alla håll."








Handling
Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! 

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

Vad jag tycker
Jag gillar verkligen omslaget till boken och om jag ska vara ärlig föredrar jag de här omslagen till Ädelstenstrilogin. Jag tycker att boken är riktigt bra, och jag gillar berättarjaget Gwendolyns språk, jag tycker att det är så roligt när man får läsa vad hon tycker om Gideon och sin kusin Charlotte och hennes gammelfaster Maddy. Jag tycker att karaktärerna är väldigt färgstarka och jag gillar det.

Boken är spännande och lättläst och väldigt fantasirik så jag undrar verkligen hur Gier har kommit på allt. Just därför blir jag som så glad när jag läser den och jag sitter och småler nästan hela tiden. Boken innehåller många personer, persongalleriet hjälper en väldigt mycket, men till slut fick jag ordning på dem. Jag tycker också det är lite roligt att läsa om tidsresor och hur författaren väljer att beskriva den tiden.

Det som jag tyckte var lite tråkigt med boken var att den bara kändes som en introduktion till de andra delarna och det drog ner betyget lite grann. Fast å andra sidan blir jag ju verkligen sugen på att läsa de andra delarna...

Jag ger boken 4.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.