Konstiga huset

Titel: Konstiga huset
Originalets titel: Crooked House (1947)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Lisbeth Renner
Serie: -
Antal sidor: 248 
Utgivningsår: 2018
Förlag: Bookmark
Utläst: 1/4

Handling
Tre Gavlar heter det konstiga huset i en av Londons mest fashionabla områden. Där bor tre generationer av familjen Leonides tillsammans i bästa sämja.

Men när familjens överhuvud, den ofantligt rike Aristide Leonides, dör under mystiska omständigheter förändras allt. Det står plötsligt klart att någon i familjen är en mördare, och misstankarna riktas omedelbart mot Aristides 50 år yngre änka.

Men vem är egentligen skyldig, och varför har detta mord begåtts?

Tankar om titel och omslag
Precis som flera andra böcker av Christie som jag har läst finns det en koppling i titeln till en barnramsa vilket jag tycker är en kul detalj. Omslaget känns lite rörigt, men jag gillar retrostilen.

Mina tankar om boken
Det var så härligt att äntligen få ta och läsa en Agatha Christie igen! Jag blev nyfiken på denna då den sägs vara en av Christies favoriter..

Jag föll direkt för boken. Framförallt så gillar jag intrigen och det sätt som hela mordmysteriet nystas upp. Jag är fascinerad av karaktärerna och deras samspel och hur de kommer fram till vem den skyldiga är.

Sedan är jag imponerad över att det går att få med så mycket på bara 250 sidor och det känns ändå som en detaljrik roman där man ändå får följa utredningsarbetet. Alldeles lagom längd.

Att det hela utspelar sig i en rik familj i ett säreget hus gör det hela än mer intressant att läsa. I bokens märks det också att Christie intresserar sig för det psykologiska när hon skrev sina romaner. Upplösningen hade jag inte väntat mig, men jag kan säga att jag verklige njöt av att läsa boken.

3 bra saker med boken: lättläst, spännande, intrigen

Betyg: 4/5

Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen 
Originalets titel: The Murder on the Orient Express (1934)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Hercule Poirot #10
Antal sidor: 274
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark
Utläst: 27/11

Handling
I en av litteraturhistoriens mest klassiska deckare reser en spektakulär skara tillsammans på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. När tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer – men också Hercule Poirot.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen nyutåvornas omslag, de är snygga och stilrena och jag gillar de guldiga detaljerna.

Mina tankar om boken
I ärlighetens namn har jag läst Mordet på Orientexpressen, men det för så länge sedan att det nästan inte räknas. Dessutom hade jag glömt nästan allt från boken, förutom att det fanns en svensk koppling så det kändes precis som att läsa boken för första gången. Hursomhelst bestämde jag mig för att lära om  boken nu när det har kommit en ny film och jag lyckades även pricka in när den diskuterades i Kulturkollo läser.

Det första som jag slogs av är hur mycket jag tycker om Poirot i den här boken. Det är riktigt underhållande att få läsa om någon som har gott självförtroende och inte är rädd för att visa det. Hans dialoger med både medhjälpare och misstänkta blir riktigt roliga ibland och får mig dra på smilbanden.

Själva mordmysteriet är en klassiker och jag gillar att läsa om denna typ av mysterier, där ett visst antal misstänkta är fast på samma plats och alla har olika motiv. Detta ökar verkligen på spänningsmomentet! Jag uppskattade också sättet som romanen är uppbyggd på, och att man i tur och ordning får ta del av förhör och senare även hur Poirot löser fallet.

Jag är imponerad över hur Christie lyckades skapa så levande karaktärer, det är trots allt ganska många att hålla rätt på, och att hon också lyckas presentera en lösning på under 300 sidor. Jag njöt bara av läsningen och funderade inte så mycket över vem som hade begått brottet, men när man väl får reda på det så känns det ju självklart.

Nu har jag bara kvar att se filmen. Funderar faktiskt på att se både den äldre versionen och den nya för att kunna jämföra, då både versionerna innehåller riktigt stora skådespelare.

3 bra saker med boken: lättläst, mordmysteriet och Poirot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet
Fem små grisar
Mordet i prästgården

Andra som skrivit om oken är Johannas deckarhörna, Stories from the city och En blogg för bokugglor.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Mordet i prästgården

Titel: Mordet i prästgården
Originalets titel: Murder at the Vicarage (1930)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Vanja Lantz
Serie: Miss Marple
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2007 
Förlag: Bonnier pocket 
Utläst: 22/9

Handling
Överste Protheroe hittas skjuten till döds i en prästkammare. Bara några timmar tidigare hade kyrkans präst uttryckt sin ovilja gentemot översten. Men Miss Marple upptäcker snart att inte bara prästen utan hela byn verkar ha haft skäl att mörda överste Protheroe.

Mina tankar
Mordet i prästgården har stått flera år i min bokhylla oläst, men när jag skulle välja hyllvärmare ville jag ha något lättläst och då föll valet på Agatha Christie. Detta är faktiskt den första boken om Miss Marple som jag läser, jag har tidigare bara läst fristående böcker och de som har Poirot i huvudrollen.

Det tog faktiskt rätt så lång tid för mig att komma in i boken, det kändes lite segt och det tog ett tag innan jag vande mig vid berättarstilen. Jag hade förväntat mig att den skulle vara skriven i tredje person eller utifrån Miss Marples perspektiv, men så var inte fallet. Berättaren var kyrkoherden och det tyckte jag tyvärr gjorde att jag det inte kändes som man kom karaktärerna nära. Sen var det också rätt så många personer att hålla reda på.

Tyvärr tycker jag att Miss Marple dyker upp alldeles för lite i Mordet i prästgården, trots att hon egentligen ska ha en av huvudrollerna så känns hon mest som en bifigur som lyckas med det poliserna inte gör, så det var lite av en besvikelse. Jag hoppas att de andra böckerna innehåller mer Miss Marple.

Själva mordmysteriet är, som vanligt när det gäller Agatha Christie, otroligt välkomponerat och jag njuter av hur berättelsen vävs samman och man får veta mer och mer. Ett plus också för twisten i slutet, som jag faktiskt inte hade väntat mig.

Detta är hittills en av de svagare böckerna av Christie jag har läst, den är definitivt inte dålig och den främsta anledningen till att den inte får så högt betyg är att det är alldeles för lite miss Marple.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet
Fem små grisar

Fem små grisar

Titel: Fem små grisar
Originalets titel: Five Little Pigs (1942)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Poirot
Antal sidor: 267
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bookmark
Utläst: 24/3

Första meningen: "Hercule Poirot såg med intresse och uppskattning på den unga kvinnan som visades in i rummet."

Handling
Sexton år efter att Caroline Crale dömts för mordet på sin make, uppsöker hennes dotter Carla Lemarchant detektiven Hercule Poirot för att rentvå moderns namn. Poirots misstankar faller snart på fem personer och utifrån deras vittnesmål rekonstruerar han bit för bit morddagen och händelserna som ledde fram till den. Samtidigt blir kopplingarna till en gammal barnramsa allt tydligare.

Mina tankar
Jag sa redan före påsk att jag var sugen på att läsa Agatha Christie och det finns ju en hel del böcker att välja på då som sagt. Valet föll på Fem små grisar och det var en bok som jag inte hade hört talats om så mycket tidigare, men handlingen lockade mig.

Poirot i just den här boken är rätt så nedtonad och jag tycker inte att han tar sån stor plats. Istället är det alla de andra fem karaktärerna som får komma till tals. Det är spännande att läsa om hur Poirot söker upp de misstänka för mordet och lyckas övertala de att berätta om händelserna, men utifrån deras synvinkel. Man får alltså läsa alla de misstänktas redogörelser för den dagen och till slut så misstänker jag allihopa och det var omöjligt för mig att räkna ut vem som var den skyldiga före den sista sidan.

Berättarstilen i Fem små grisar tyckte jag mycket mer om än vad jag hade trott från början. Att få läsa samma händelser ur karaktärerna olika perspektiv gjorde för min del att spänningen hölls vid liv längre och man kunde ju inte heller lita fullt ut på karaktärerna och man visste att alla var misstänkta och att någon av dem måste ha gjort det.

Jag tycker också mycket om att hela historien baseras på en gammal barnramsa och hur Poirot försöker lösa fallet med hjälp av den.

Fem små grisar var en väldigt bra pusseldeckare där det var omöjligt att räkna ut vem som var den skyldige. Detta är i mitt tyckte en av de bästa Agatha Christie jag har läst hittills.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet

Badortsmysteriet

Titel: Badortsmysteriet
Originalets titel: Peril at End House (1932)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Poirot
Antal sidor: 238
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bookmark 
Utläst: 13/10

Första meningen: "Jag tror knappast att det finns någon badort i södra England som är lika pittoresk som St. Loo".

Handling
Detektiven Hercule Poirot befinner sig tillsammans med sin vän Arthur Hastings på semester i den sommaridylliska badorten St. Loo vid Cornwalls kust. Där lär de känna den unga godsägarinnan Nick Buckley, som råkat ut för en rad mystiska olyckshändelser. Kort därefter hittas Nicks släkting Maggie mördad – iklädd Nicks sjal. Någon är utan tvekan ute efter godsägarinnans liv. Men vem? Och varför?

Mina tankar
Tidigare i år har jag läst 2 böcker av Christie och jag måste säga att jag verkligen tycker om hennes böcker. Jag har verkligen återupptäckt henne! Nu kommer ju också flera av hennes böcker i nyutgåvor så då är det ju lite extra roligt att läsa dem.

I Badortsmysteriet är Poirot verkligen i högform och jag älskar hans samspel med Hastings och dialogen dem emellan. Poirot är verkligen speciell och jag gillar hans verkligen hans självgoda kommentarer om sig själv. Sen så tycker jag också om miljön som boken utspelar sig och hur Poirot nystar i mordgåtan.

Det som jag tycker är så härligt med Agatha Christies böcker är att jag aldrig har någon aning om hur allt ska sluta. Mordgåtorna är så kluriga och jag gillar verkligen att bli överraskad. Badortsmysteriet innehöll verkligen en hel del överraskningar och slutet var verkligen oväntat!

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en


HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.

Badortsmysteriet var min oktober månads bok i Spänningsutmaningen.

Och så var de bara en

Titel: Och så var de bar en
Originalets titel: And Then There Were None (1939)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie:-
Antal sidor: 256
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark  
Utläst: 31/7

Första meningen: "I en förstaklasskupé satt den nyligen pensionerade domaren Wargrave och blossade på en cigarr medan han ögnade genom de politiska nyheterna i The Times.

Handling
Tio främlingar har blivit bjudna till en herrgård på en isolerad ö utanför Englands sydkust. Gårdens okände ägare dyker själv aldrig upp, men låter snart sina gäster förstå att var och en kommer att bestraffas. Moraliskt är de alla skyldiga till mord som de aldrig har stått till svars för. När den första döda kroppen hittas, samtidigt som det står klart att all kontakt med omvärlden är bruten, inleds en mardrömslik kamp på liv och död.


Mina tankar
Jag har för mig att jag har läst den här en gång tidigare, men då hade den ett annat namn. För övrigt så känns det väldigt bra att de har bytt titel på den här boken så att det blir lite mer modernt. Jag tycker att Och så var de bara en kan räknas till en Agatha Christie-klassiker.

Jag sträckläste boken! Jag började med den på förmiddagen och på kvällen hade jag läst ut den. Den är så oerhört spännande och det är ett oerhört driv i berättelsen. Lättläst är den också.

Jag älskar verkligen den här boken! För det första så älskar jag miljön och stämningen i boken. 10 personer som inte känner varandra sedan förut kommer till en ö och blir helt avskurna från omvärlden och så börjar någon mörda de en efter en. Misstänksamheten sprider sig och alla vet att vilken som helst av dem kan vara mördaren.

Det är en krypande stämning och den blir hela tiden mer och mer spännande ju fler som dör. Och så var de bara en är så genialt konstrukterad mordgåta och det är svårt att räkna ut hur det hela ligger till. Jag älskar att hela boken tar sin början med en gammal barnramsa om tennsoldater och att ön som de reser till heter Soldier Island.

Jag älskar alla de små, små detaljerna i boken som gör den så perfekt. Det finns flera ledtrådar i boken och om man är uppmärksam så kan man säkert själv lösa mysteriet.

Och så var de bara en funkar också bra att läsa om och jag uppmanar verkligen alla som inte redan har läst denna klassiker att göra det. Den är helt fantastisk!

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul

Poirots jul

Titel: Poirots jul
Originalets titel: Hercule Poirot´s Christmas (1938)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Poirot
Antal sidor: 253
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark 
Utläst: 17/2

Första meningen: "Stephen slog upp kragen på överrocken och gick med raska steg längs perrongen."


Handling
Den åldrande miljonären Simeon Lee har tre vuxna söner. Alla lika försummade som fyllda av hat mot varandra och sin far. Väl medveten om detta finner Simeon en sadistisk tillfredsställelse i att samla den dysfunktionella familjen för att fira jul tillsammans. Fast i sin rullstol ägnar han högtiden åt att utdela trakasserier och det råder ingen brist på konflikter i familjen. Men när Simeon hittas ihjälslagen går ändå ingenting ihop. Från sitt stilla julfirande kallas Hercule Poirot till familjen Lees gods. I takt med att han lägger ihop bitarna i mysteriet nystas fler mörka hemligheter upp än vad familjen skulle önska.

Mina tankar
Jag måste börja med att säga att det kändes väldigt konstigt att läsa en julbok i mitten av februari, man får nog allra mest glädje av boken om man läser den kring rätt högtid. Jag hade faktiskt lånat hem den för att läsa den kring jul, men det blev inte av då och jag ville inte vänta till nästa jul med att läsa den.

Jag gillar verkligen stämningen och karaktärerna i Poirots jul. Det är otroligt mycket man får veta om karaktärerna på bara 250 sidor. Boken är fullspäckad med hemligheter och gammalt groll som kommer upp till ytan och det blir inte en särskilt lugn och fridfull jul för någon av dem. Jag tycker om Christies huvudpersoner, antingen om det är Poirot eller Miss Marple. Det finns en form av brittisk humor i boken som jag verkligen uppskattar.

Mordgåtan är i centrum i boken och det tycker jag om! Man slipper läsa om alla polisernas privatliv och man kan bara sjunka ned i den väldigt spännande berättelsen om familjen Lee. Jag brukar gilla så kallade låsta-rummet-mysterier, och denna är inget undantag. Det är otroligt spännande och mordet välkonstruerat. Mot slutet satt jag nästan och bet på naglarna.

Flera av Agatha Christies kommer nu i nytryck och det tycker jag om. Detta är inte det sista jag läser av henne! Poirots jul gav mersmak!

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Och så var det bara en 

Kaosutmaningen: Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. (14)

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken