Titel: Mord på julnatten
Originalets titel: -
Författare: Amanda Hellberg, Johan Theorin, Katarina Mazetti, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Arne Dahl, Kristina Ohlsson, Emil Fredholm, Håkan Nesser
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 158
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bokförlaget Semic
Utläst: 22/11
Mina tankar
Det är verkligen länge sedan jag skrev en recension, men något ska jag väl ändå kunna knåpa ihop. Jag måste säga att jag verkligen tyckte om den här novellsamlingen, även fast kvaliteten skiftade litet. Jag tycker det var skönt att de flesta novellerna var ganska korta, så att då kunde man läsa en novell på morgonen innan man gick till skolan eller just innan man gick och lade sig på kvällen.
Jag har blivit ganska förtjust i att läsa noveller, det är skönt med lite kortare berättelser ibland. De tar inte så lång tid att läsa och funkar ganska bra som avkoppling.
I den här novellsamlingen medverkar flera författare som jag läst noveller av tidigare, bland annat Johan Theorin och Åke Edwardson. Jag har haft lite svårt för Edwardson, men just den här novellen tyckte jag faktiskt var klart godkänd. Jag har bara läst en novell tidigare av Johan Theorin och jag tyckte också väldigt mycket om den här novellen. Jag vet att Johan Theorin har gett ut en egen novellsamling och nu har jag blivit ganska sugen på att läsa den.
Till min förvåning tycker jag att nästan alla noveller i den här samlingen är bra och läsvärda, oftast brukar det ju finnas någon som man inte riktigt tycker om. Emil Fredholm gör en bra debut som deckarförfattare. En novell som jag tyckte tappade litet var Kristina Ohlssons, den var väldigt intressant i början men den blev väldigt förutsägbar i slutet. Jag har aldrig läst något av Arne Dahl tidigare och när jag läste hans novell Portal blev jag sugen på att läsa mer av honom.
Om jag skulle försöka välja ut några favoritnoveller skulle det nog vara Johan Theorins och Arne Dahls. En som jag inte tyckte lika mycket om var Amanda Hellbergs Hemvändarnatt och Kristina Ohlssons Ett testamente från helvetet.
Det här är en novellsamling som jag verkligen rekommenderar!
Betyg: 4/5
Visar inlägg med etikett Johan Theorin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Johan Theorin. Visa alla inlägg
22 november 2014
27 maj 2013
Nattfåk
Titel: Nattfåk
Originalets titel: -
Författare: Johan Theorin
Översättare: -
Antal sidor: 386
Utgivningsår: 2008
Förlag: Wahlström och Widstrand
Läst: 23/5 - 27/5
Första meningen: "Det är här min bok börjar, Katrine, året då Åluddens gård byggdes."
Åluddens stora gård har stått öde och igenbommad vid en automatiserad fyrplats i många år. Det sägs att trähusen är byggda av timmer från skepp som gått under i fåken. Så får gården till slut nya ägare. Katrine och Joakim Westin har fått nog av Stockholm och flyttar till Åludden med sina två små barn. Westins är erfarna husrenoverare och inte det minsta vidskepliga. Men på hösten när de har flyttat in får de höra den kusligaste sägnen om Åludden: att gården varje jul får besök av de döda.
Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, och jag var inte heller så förtjust i Theorin. Varför har jag ingen aning om, och jag har ju inte ens läst något av honom innan. I alla fall så är omslaget helt fantastiskt och jag känner nästan fåken omkring mig.
Boken utspelar sig på Öland och jag vill verkligen besöka Öland snart och få se de fantastiska miljöerna i verkligheten. Hans miljöbeskrivningar var så levande att det verkligen kändes som jag var inne i fåken och kände snön yra och vinden vina. Det är en mörk historia, även om man inte anar det från början. Någonstans kände jag ändå under läsningen att spänningen byggdes upp.
Detta är ingen bok att läsa om kvällen om man är mörkrädd och ganska lättskrämd. Igår läste jag boken på bussen, men jag kände att jag var tvungen att pausa läsningen så jag kunde spara boken lite längre. Ville suga på karamellen lite till...
Boken är helt fantastisk, men det tog ett tag för mig att vänja mig vid språket och de tvära kasten. Den är hoppig, men till slut kom jag in i det och störde mig inte speciellt mycket på det.
Jag tycker att boken liknar I vargars följe lite grann. Särskilt landskapen och den krypande spänningen som håller en i ett fast grepp.
Boktipsets estimerade betyg var 4.0 men jag ger boken en 5:a.
Originalets titel: -
Författare: Johan Theorin
Översättare: -
Antal sidor: 386
Utgivningsår: 2008
Förlag: Wahlström och Widstrand
Läst: 23/5 - 27/5
Första meningen: "Det är här min bok börjar, Katrine, året då Åluddens gård byggdes."
Åluddens stora gård har stått öde och igenbommad vid en automatiserad fyrplats i många år. Det sägs att trähusen är byggda av timmer från skepp som gått under i fåken. Så får gården till slut nya ägare. Katrine och Joakim Westin har fått nog av Stockholm och flyttar till Åludden med sina två små barn. Westins är erfarna husrenoverare och inte det minsta vidskepliga. Men på hösten när de har flyttat in får de höra den kusligaste sägnen om Åludden: att gården varje jul får besök av de döda.
Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, och jag var inte heller så förtjust i Theorin. Varför har jag ingen aning om, och jag har ju inte ens läst något av honom innan. I alla fall så är omslaget helt fantastiskt och jag känner nästan fåken omkring mig.
Boken utspelar sig på Öland och jag vill verkligen besöka Öland snart och få se de fantastiska miljöerna i verkligheten. Hans miljöbeskrivningar var så levande att det verkligen kändes som jag var inne i fåken och kände snön yra och vinden vina. Det är en mörk historia, även om man inte anar det från början. Någonstans kände jag ändå under läsningen att spänningen byggdes upp.
Detta är ingen bok att läsa om kvällen om man är mörkrädd och ganska lättskrämd. Igår läste jag boken på bussen, men jag kände att jag var tvungen att pausa läsningen så jag kunde spara boken lite längre. Ville suga på karamellen lite till...
Boken är helt fantastisk, men det tog ett tag för mig att vänja mig vid språket och de tvära kasten. Den är hoppig, men till slut kom jag in i det och störde mig inte speciellt mycket på det.
Jag tycker att boken liknar I vargars följe lite grann. Särskilt landskapen och den krypande spänningen som håller en i ett fast grepp.
Boktipsets estimerade betyg var 4.0 men jag ger boken en 5:a.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)