Darkdawn

Titel: Darkdawn
Originalets titel: - 
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #3
Antal sidor: 478
Utgivningsår: 2019
Förlag: HarperVoyager
Utläst: 23/2

Handling
The greatest games in Godsgrave’'s history have ended with the most audacious murders in the history of the Itreyan Republic.

Mia Corvere, gladiatii, escaped slave and infamous assassin, is on the run. Pursued by Blades of the Red Church and soldiers of the Luminatii legion, she may never escape the City of Bridges and Bones alive. Her mentor Mercurio is now in the clutches of her enemies. Her own family wishes her dead. And her nemesis, Consul Julius Scaeva, stands but a breath from total dominance over the Republic.

But beneath the city, a dark secret awaits. Together with her lover Ashlinn, brother Jonnen and a mysterious benefactor returned from beyond the veil of death, she must undertake a perilous journey across the Republic, seeking the final answer to the riddle of her life. Truedark approaches. Night is falling on the Republic for perhaps the final time.

Tankar om titel och omslag
Denna bok finns ju i flera utgåvor med olika omslag. Den här är nog inte favoriten, tycker det känns lite rörigt med alla detaljer inuti katten.

Mina tankar om boken
Känns så skönt att få avsluta ännu en serie. Den förra boken var en stor överraskning och jag hade höga förhoppningar om vad som skulle hända i den sista boken.

Det tar alltid ett tag att vänja sig vid språket och att författaren använder sig ganska flitigt av fotnötter. Men när man väl vant sig vid det och kommit in i boken går det bra att läsa. Sedan har jag väldigt roligt åt vissa partier i boken där den blir lite mer meta och författaren anmärker på sitt eget språk. Det var något som jag inte hade förväntat mig.

Jag gillar den värld som Kristoff byggt upp och det sätt han beskriver den på. Den påminner en hel del om romartiden, men det finns fantasyelement till det hela. I den här boken får vi även lite influenser av den nordiska mytologin.

Karaktärerna i denna serie har alltid varit fascinerande och bitvis har det varit och är svårt att heja på huvudkaraktärerna. De är inte "klassiskt goda" utan de har ganska många fel och brister och gör saker som kanske inte är så genomtänkta. Sedan så är jag en sådan som kan gilla osympatiska karaktärer och som på något vis bryter mot vad som förväntas av dem. Mia är en sådan.

Slutet känns på ett vis passande även om jag också kan tycka det är lite frustrerande på samma gång.

Det finns dock något med boken som gör att jag inte fastnar lika mycket i den som jag fastnade i Godsgrave. Lite ovanligt att jag tycker bäst om andra boken i en trilogi, men det här är kanske undantaget som bekräftar regeln.

3 bra saker med boken: världen, intressanta karaktärer och meta

Betyg: 4/5

Godsgrave

Titel: Godsgrave
Originalets titel: - 
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #2
Antal sidor: 439
Utgivningsår: 2018
Förlag: St. Martin's Griffin
Utläst: 22/10

Handling
Mia Corvere has found her place among the Blades of Our Lady of Blessed Murder, but many in the Red Church hierarchy think she's far from earned it. Plying her bloody trade in a backwater of the Republic, she's no closer to ending the men who destroyed her familia; in fact, she's told directly that Consul Scaeva is off limits. But after a deadly confrontation with an old enemy, Mia's suspicions about the Red Church's true motives begin to grow.

Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget och titeln. Omslaget skriker ju verkligen fantasy, men det är inte någon dålig sak.

Mina tankar om boken
Jag tyckte Nevernight var bra, men kanske inte lika bra som jag hade förväntat mig. Bitvis tyckte jag också den var seg att läsa så därför var uppföljaren Godsgrave en väldigt trevlig överraskning.

Jag tyckte Godsgrave var betydligt lättare att läsa. Nu vet jag inte om det beror på att jag vant mig med hur den är skriven, eller om handlingen var mer intressant som gjorde det. Tycker boken var spännande rakt igenom och slutet gjorde mig verkligen sugen på att läsa nästa bok direkt.

Jag gillar miljön i den här boken, den påminner lite om dåtidens rom med gladiotortävlingar och så vidare. Fast den här världen är kryddad med magi och underliga monster.

Den här boken tycker jag också fokuserar mer på Mias inre resa och hur det hon gör påverkar både hennes själv och andra. Hon börjar också få en större förståelse för hur samhället ser ut och de orättvisor som finnas. Dessutom tvingas hon bli vän en gammal fiende, något som förvånade mig något.

Slutet var på ett vis väntat, men det innehöll flera förvånande vändningar. Jag var tvungen att pausa läsningen där och då bara för att få det att sjunka in. Med det sagt så är jag verkligen spänd på att läsa sista boken i denna serie.

3 bra saker med boken: världen, spännande och bra slut

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae
Gemina
Obsidio
Nevernight

Nevernight

Titel: Nevernight
Originalets titel: -
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #1
Antal sidor: 463
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollins
Utläst: 13/7

Handling
Mia Covere is only ten years old when she is given her first lesson in death.

Destined to destroy empires, the child raised in shadows made a promise on the day she lost everything: to avenge herself on those that shattered her world.

But the chance to strike against such powerful enemies will be fleeting, and Mia must become a weapon without equal. Before she seeks vengeance, she must seek training among the infamous assassins of the Red Church of Itreya.

Inside the Church's halls, Mia must prove herself against the deadliest of opponents and survive the tutelage of murderers, liars and demons at the heart of a murder cult.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget, den vita bakgrunden mot det svarta. Titeln har också sin förklaring. Känns som ett väldigt typiskt fantasyomslag.

Mina tankar om boken
Denna bok har jag hört otroligt mycket om på Booktube vilket har gjort mig väldigt nyfiken. Det är en bok som jag läst tillsammans med Camilla.

Nevernight var inte riktigt som jag trodde, trots att jag inte haft någon större aning om vad den skulle handla om. Den tog ganska lång tid att komma in i, och jag upplevde den som ganska snårig att läsa. Speciellt i början när det var  mycket fotnötter och flera sidor med bara kursiv text.

Det är dock en intressant historia, om än väldigt mörk. På det viset tycker jag inte att detta är YA, denna känns mer som vuxen fantasy. Mia är dock en intressant karaktär, fast stundtals tycker jag det är ganska jobbigt att läsa om henne då hon bär på så mycket hat.

Boken blir mer och mer spännande och jag tyckte att det först var på slutet som läsningen lossnade ordentligt. Den kan i och för sig ha med bokens händelser att göra. Jag ser dock fram emot att läsa nästa del.

3 bra saker med boken: spännande, intressant värld och karaktärer

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae
Gemina
Obsidio

Obsidio

Titel: Obsidio
Originalets titel: -
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Illuminae Files #3
Antal sidor: 615
Utgivningsår: 2018
Förlag: Rock the Boat
Utläst: 1/4

Handling
Kady, Ezra, Hanna, and Nik narrowly escaped with their lives from the attacks on Heimdall station and now find themselves crammed with 2,000 refugees on the container ship, Mao. With the jump station destroyed and their resources scarce, the only option is to return to Kerenza—but who knows what they'll find seven months after the invasion?

Meanwhile, Kady's cousin, Asha, survived the initial BeiTech assault and has joined Kerenza's ragtag underground resistance. When Rhys—an old flame from Asha's past—reappears on Kerenza, the two find themselves on opposite sides of the conflict.

With time running out, a final battle will be waged on land and in space, heroes will fall, and hearts will be broken.

Tankar om titel och omslag
Jag var tvungen att googla vad titeln betyder, men vet inte om jag blir så mycket klokare ändå. Gillar omslagen till denna serie väldigt mycket, väldigt snygga och coola.

Mina tankar om boken
Vad skönt att äntligen få läsa ut en serie! Även denna avslutande del lästes tillsammans med Camilla.

Jag var ganska spänd på hur avslutningen av denna serie skulle se ut. Jag har ju tyckt mycket om de tidigare böckerna. Det har känts väldigt nytt och annorlunda med hur boken är berättad och det tillför det lilla extra.

Vid det här laget har vi ju lärt känna Nik, Hannah, Ezra och Kady så väl man kan göra genom olika rapporter och dokument. I den här delen introduceras vi också till Kadys kusin Asha och hennes ex. I början tyckte jag det var lite besvärligt att även dessa karaktärer skulle vara med, men det blev bättre mot slutet. Rent generellt tyckte jag bättre om delarna som utspelades på Mao.

Vad jag tycker är intressant med denna serie är hur författarna inte varit rädd för att ta död på människor och visar upp vilka fasor som kan förekomma i krig. Även om detta är fiktion så är det ju inte helt taget ur luften och mycket känns igen.

Obsidio är väldigt lättläst och det går fort att läsa de dryga 600 sidorna och det är en passande och fin avslutning på hela äventyret.

Återigen ställer jag mig frågande till varför böckerna inte översätts till svenska, tror som sagt att det finns många som skulle uppskatta dem.

3 bra saker med boken: avslutningen, lättläst, spännande

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae
Gemina

Gemina

Titel: Gemina
Originalets titel: - 
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Illuminae Files #2
Antal sidor: 659
Utgivningsår: 2016
Förlag: Knopf Books for Young Readers
Utläst: 18/1

Handling
Moving to a space station at the edge of the galaxy was always going to be the death of Hanna’s social life. Nobody said it might actually get her killed.

The sci-fi saga that began with the breakout bestseller Illuminae continues on board the Jump Station Heimdall, where two new characters will confront the next wave of the BeiTech assault.

Hanna is the station captain’s pampered daughter; Nik the reluctant member of a notorious crime family. But while the pair are struggling with the realities of life aboard the galaxy’s most boring space station, little do they know that Kady Grant and the Hypatia are headed right toward Heimdall, carrying news of the Kerenza invasion.

When an elite BeiTech strike team invades the station, Hanna and Nik are thrown together to defend their home. But alien predators are picking off the station residents one by one, and a malfunction in the station’s wormhole means the space-time continuum might be ripped in two before dinner. Soon Hanna and Nik aren’t just fighting for their own survival; the fate of everyone on the Hypatia—and possibly the known universe—is in their hands.

But relax. They’ve totally got this. They hope.

Tankar om titel och omslag
Titeln får sin förklaring, men även utan förklaringen så gillar jag den. Den är enkel, men kärnfull och jag gillar när titeln bara har ett ord. Gillar den blå färgen på omslaget och tar man av skyddsomslaget så är den riktigt frän.

Mina tankar om boken
Årets första tegelsten är utläst! Jag läste den första delen i somras tillsammans med Camilla och tyckte bra om den, så nu var det dags att läsa fortsättningen.

Även Gemina var riktigt lätt att komma in i och den är trots sin storlek väldigt lättläst. Sättet den är berättad på känns annorlunda och jag tycker att alla rapporter och meddelanden förhöjer själva upplevelsen av boken.

Tempot går i en rasande fart, det är spännande mest hela tiden och längs vägen kommer en del oväntade händelser som gjorde mig helt chockad. Det är en bok som nästan inte går att lägga ifrån sig och man flyger genom hela boken.

I förra boken fick vi följa Kady och Ezra och de förekommer även på ett litet hörn i denna. Sättet som denna bok knyter an till den förra gillar jag också, hur den på något sätt gör världen lite större. I Gemina får vi istället följa Nik, Hanna och Niks kusin Ella. Att läsa deras konversationer är väldigt intressant och underhållande, och jag är imponerad över hur alla tre har så distinkta röster. Dessutom är alla karaktärerna väldigt starka och modiga, vilket är härligt att läsa om. Med det sagt är de inte heller maskiner, utan de påverkas också av de situationer de ställs inför.

Detta är en stark uppföljare och den känns inte alls som en mellanbok, och det ska bli spännande att se vad som händer i den sista delen och hur allt kommer knytas ihop.

Jag är lite förvånad över att dessa böcker inte har blivit översatta, då jag tror att det finns en hel del som skulle kunna uppskatta dem. Dessutom verkar någon sorts filmatisering vara på gång, vilket jag också ser fram emot.

3 bra saker med boken: berättarstilen, karaktärerna och SPÄNNINGEN

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae

Illuminae

Titel: Illuminae
Originalets titel: -
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Illuminae Files #1
Antal sidor: 602
Utgivningsår: 2015
Förlag: Knopf Books for Young Readers
Utläst: 25/8

Handling
This morning, Kady thought breaking up with Ezra was the hardest thing she’d have to do. This afternoon, her planet was invaded.

The year is 2575, and two rival megacorporations are at war over a planet that’s little more than an ice-covered speck at the edge of the universe. Too bad nobody thought to warn the people living on it. With enemy fire raining down on them, Kady and Ezra—who are barely even talking to each other—are forced to fight their way onto an evacuating fleet, with an enemy warship in hot pursuit.

But their problems are just getting started. A deadly plague has broken out and is mutating, with terrifying results; the fleet's AI, which should be protecting them, may actually be their enemy; and nobody in charge will say what’s really going on. As Kady hacks into a tangled web of data to find the truth, it's clear only one person can help her bring it all to light: the ex-boyfriend she swore she'd never speak to again.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen både omslaget och titeln. Omslaget är jättehäftigt och om man tar bort skyddsomslaget så är det riktigt coolt då den visar censurerade utdrag ur boken.

Mina tankar om boken
Illuminae har verkligen blivit hypad av nästan alla, både på Booktube och i övriga bokvärlden. Jag har varit jättenyfiken på dessa böcker och köpte de två första delarna redan förra året, men det dröjde ända tills nu innan jag läste den då jag och Camilla läste den tillsammans.

Det gick väldigt fort att komma in i Illuinae och trots sin massiva storlek så är den väldigt lätt- och snabbläst. Sidorna flög verkligen förbi och det var svårt att sluta läsa. Det som är mest unikt med Illuminae är sättet den är berättad på - med chattmeddelanden, rapporter, mejl och via kommunikationsmeddelanden. Jag har aldrig tidigare läst en sådan bok, och den är verkligen unik.

Eftersom den är berättad via rapporter så tog det en stund att lära känna karaktärerna. Kady är riktigt cool och hon är inte heller beroende av någon och hon är redo att riskera allt för att de ska överleva. Man får glimtar av många andra karaktärer och deras öden, men Kady är absolut den mest intressanta.

Illuminae utspelar sig i framtiden på rymdskepp, men ändå tycker jag finns det vissa paralleller till den värld vi lever i, t.ex. flyktingar.

Handlingen är riktigt spännande och nervkittlande och det är svårt att veta hur det ska gå. Slutet är överraskande och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del.

3 bra saker med boken: sättet den är berättad på, spännande, twist på slutet

Betyg: 4/5

Tidigare läst av dessa författare
Har inte läst något av dessa författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Mitt bokintresse och Nellons bokblogg.