Recensioner: Sagan om Isfolket bok 23- 24

Titel: Våroffer
Originalets titel: Våroffer (1985)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #23
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 14/12

Första meningen: "Vinter på Elistrand".





Handling
Vinga Tark och Heike Lind, båda tillhörande Isfolket, hade inlett kampen för att få tillbaka släktens egendomar. Men ännu satt den hänsynslöse domaren Snivel på Gråstensholm, Heikes rättmätiga arv.
För att besegra domaren var Heike tvungen att använda sina "onda" gåvor för att frambesvärja övernaturliga krafter. Till detta behövde han hjälp av en jungfru - men kunde han offra sin högt älskade Vinga...

Mina åsikter
Det var en helt okej bok och vissa stunder tyckte jag den var ganska bra. Bitvis var den väldigt rolig och spännande. Tyvärr blev det ett väldigt långt läsuppehåll för mig när jag läste den här boken, så jag mindes inte så mycket från den första delen av boken. Jag tycker om Vinga och Heike, speciellt Vinga hon är så rolig och lite naiv jämfört med hur Heike är.

Jag har hållit på att läsa den här serien väldigt länge och det blir någon bok nu och då. Under jullovet har jag tänkt försöka fokusera lite mer på de här böckerna och hinna läsa några stycken. Ibland tycker jag vissa av böckerna blir väldigt röriga och händelselösa, men det här var inte en av dem. Jag tycker om att läsa om de olika släktförgreningarna av Isfolket, men efter ett tag blir det lite svårt att hålla isär alla namn.

Betyg: 3/5

HÄR finns en smakbit ur boken.

_________________________________________________________________________________

Titel: Djupt i jorden
Originalets titel: I jordens dyp (1985)
Författare: Margit Sandemo
Serie: Sagan om Isfolket #24
Antal sidor: 254
Utgivningsår: 2010
Förlag: Schibsted förlag
Utläst: 23/12

Första meningen: "Djupt under jorden går strömmar av mörka vatten."









Handling
Anna Maria Olsdotter kom till den lilla gruvbyn Ytterheden i Sverige för att starta en skola för arbetarnas barn. Men alla var inte lika glada åt att ha henne där och till slut försökte någon att döda henne. Anna Maria skrev till sin släkting Heike Lind och bad om hjälp. Då Heike kom, var det i sista minuten - för nu var flera allvarligt hotade...

Mina tankar
En ganska bra bok, som bitvis var väldigt spännande. En av de bättre som jag läst på ett litet tag och jag gillade att den utspelade sig i Sverige. Egentligen så tycker jag att många av karaktärerna är ganska stereotypa och att det ibland kan vara svårt att skilja dem åt, men det är ganska lättsam och bra underhållning. Jag gillade paret Anna-Maria och Kol och jag tycker om hur Vinga tar hand om Anna-Maria.

Betyg: 3/5

Pappersstäder

Titel: Pappersstäder
Originalets titel: Paper Towns (2008)
Författare: John Green
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 363 
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 22/12

Första meningen: "Enligt mitt sätt att se det får alla uppleva ett mirakel.








Handling
Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag. Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!

Mina tankar
Jag vet inte riktigt var jag ska börja recensionen. Det måste sägas att denna är väldigt annorlunda jämfört med TFIOS, jag har åtminstone svårt att tro att det är samma författare. Det är en sån otrolig skillnad mellan böckerna, och båda är bra på väldigt olika sätt. Såklart känner man igen John Green i sättet han skriver på, men böckerna skiljer sig väldigt mycket om.

Jag tycker om väldigt mycket i den här boken. Jag gillar språket och framförallt karaktärerna. Språket är väldigt mycket John Green, om man får uttala sig om det efter att bara ha läst två böcker av honom. Karaktärerna tycker jag är bra, de är vanliga människor och de är mänskliga, de är inte superhjältar. Jag gillar speciellt Quentins vänner, de är väldigt schyssta och ställer verkligen upp för honom. Jag tycker också om alla bikaraktärer, de är så otroligt välporträtterade.

Det finns dock några saker som jag stör mig på i boken. Jag stör mig på Margo, Hon är egentligen bara med i början och i slutet av boken, men Quentin är ju helt besatt av henne! Det känns som det är lite obehagligt, nästan stalkeraktigt. Quentin är ju bombsäker på att Margo har lämnat alla ledtrådarna åt honom och att det bara är han som kan räkna ut var hon befinner sig. Visst, Quentin gör ganska mycket själv, men han hade ju aldrig klarat det utan sina vänner Radar och Ben. Samtidigt så är ju jakten på Margo väldigt spännande och det finns mycket referenser till litteratur, vilket jag tycker om.

Vissa saker i boken är ju väldigt osannolika och jag skrattar högt när jag läser det, och det är ju bra om en bok lockar en till skratt. Jag tycker också om skildringen av Radars föräldrar som är helt besatt av svarta tomtar och reser land och rike runt bara för att få tag i det. Jag tycker också om Quentins föräldrar och jag tycker att psykologjargongen är ganska rolig också. Jag tycker också om slutet, även om det är väldigt öppet och att jag väldigt gärna skulle vilja veta vad som händer sen

Allt som allt så är det en väldigt bra bok, det är inte TFIOS, men den är bra på ett annat sätt. Denna bok håller också på att bli film just nu och det är en films om jag kommer att vara intresserad av att se.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
The Fault In Our Stars

HÄR finns en smakbit ur boken.

Ferry Tales

Titel: Ferry tales: inte så förbannat tillrättalagt
Originalets titel:-
Författare: Björn Ferry
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 436 
Utgivningsår: 2014
Förlag:  Bokförlaget Forum
Utläst: 16/12

Första meningen: "Säsongen är igång."









Handling
Det här är en dagboksbiografi. Högt och lågt. För lågt ibland. Den handlar om mitt liv, som jag upplevt det i nuet, om skidskytte, skog och politik - om träningen, pengarna och kärleken. Men också om onanins effekter på formen, vindrickande och diverse andra lustigheter. En resa under drygt två år, om livet som elitidrottare, pappa och smygkapitalist. Och inte så förbannat tillrättalagt. Inte alls. Tvärtom. Öppen, bitvis inskränkt, om mina tankar, drömmar och möten.

Mina tankar
Jag valde att läsa denna bok mest för att den har lite lokal anknytning,Storuman ligger bara ca. 8 mil från min hemby och jag passerar där i stort sett varje vecka. Jag känner igen många ställen som skriver om häruppe och det tycker jag är lite roligt. Det finns inte så många som skriver om de små inlandssamhällena och byarna som är på väg att dö ut på grund av att allt folk flyttar därifrån.

Jag är intresserad av vintersport överlag och brukar följa världscuparna i både skidor, skidskytte och alpint. Att man har ett intresse för skidskytte är väl en förutsättning för att man ens ska vilja läsa den här boken. Boken handlar om väldigt mycket, men i fokus står just träningen, skidåkningen, pengar, skogen och hans hemlängtan till familjen.

Jag blev väldigt förvånad över att boken är så pass väl skriven, det är väl inget mästerverk skrivarmässigt, men den är lättläst och jag blir väldigt intresserad av att läsa om Björns funderingar över stort och smått. Jag tycker det bästa är när han skriver om kärleken till sin fru och barn, de uppoffringar både han och hans närmaste gör och rädslan och oron över sin brors hemska sjukdom. Jag tror det är svårt att som vanlig människa förstå hur mycket tid och kraft alla idrottare lägger ned för att försöka vara bäst i världen. Jag får en helt annan bild av Björn Ferry. Han är en ganska eftertänksam person som vill ha de trygga i livet och gärna vill vara hemma med familjen och inte resa så mycket.

Om man läser den här boken tycker jag att det är väldigt viktigt att beakta att detta är en dagbok, och det handlar om var Ferry tyckte, kände och upplevde just där och då. Det är inte censurerat, tillrättalagt. Visst slänger han några kängor åt folk här och där och det skapar ju såklart viss uppståndelse i media. Jag kan inte säga att jag tycker om det, men det är verkligen inte så farligt som vissa medier har rapporterat om.

Jag är uppriktigt sagt förvånad över att boken var så pass bra, den är absolut läsvärd om man är intresserad av skidskytte och man får en helt annan bild av honom som person.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare

Lejontämjaren

Titel: Lejontämjaren
Originalets titel: -
Författare: Camilla Läckberg
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien #9
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 9/12

Första meningen: "Hästen kände lukten av skräck redan innan flickan kom ut ur skogen."








Handling
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen  kommer som från ingenstans och hinner inte väja.
   När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är stor att hon inte är ensam om sitt öde.
   Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.

Mina tankar
När jag väl började läsa Lejontämjaren så gick det väldigt fort att läsa ut den. Jag tycke den var väldigt spännande och lättläst. Jag läste den senaste boken i serien för ca. ett halvår sedan, men jag hade ändå hunnit glömma mycket från den.

Jag tycker att detta är en av Läckbergs bättre böcker om jag ska vara ärlig. En del tidigare delar var väldigt tröga och jag kände mig inte så engagerad i böckerna. Denna är ett undantag. Jag fängslades redan från början av karaktärerna och framförallt miljön, som jag tycker än riktigt bra. Det utspelar sig på vintern och hästarna har en ganska stor plats i boken och jag gillade det.

Såklart finns det mindre bra delar och saker som jag stör mig ganska mycket på. Erica lyckas alltid bli indragen och ofta försatt i livsfara. Jag tycker att hon borde har lärt sig något efter allt hon varit med om... Jag vet att man måste vänja sig med att de alltid blir indragna på ett eller annat sätt, men det stör mig. Det skulle vara intressant att läsa om hur det skulle vara om Erica inte blev indragen i ett mordfall. Jag blir också väldigt irriterad på Patrik och att han alltid berättar allt om pågående utredningarna för henne. Har han aldrig hört talas om sekretess?

Jag tycker faktiskt bra om de flesta huvudkaraktärerna och jag hoppas att Läckberg lämnar Anna och Dan ifred nu och inte utsätter dem för några fler prövningar. Jag brukar inte vara så förtjust i Mellberg, men i den här boken så upplevde jag att han faktiskt hade relevanta åsikter och inte bara tog åt sig äran för andras arbete. Han var inte lika odräglig som han har varit i vissa andra böcker. En annan karaktär som jag tyckte bra om var Gösta och den förståelse och medkänsla han visade de anhöriga.

Allt som allt gillar jag boken och jag tyckte också om slutet, även om jag blev lite förvirrad ett tag. Boken var till viss del lite förutsägbar, men  jag kunde ändå inte räkna ut helt hur det skulle sluta. Jag är positivt överraskad att boken var så pass bra och jag upplevde att slutet var passande. Det var inte sådär rosenskimrande, utan det fanns något mörkt över det hela, som åtminstone jag uppskattade.

Nu tänker jag hoppas på att det kommer åtminstone ytterligare en del i serien. Jag har inte alltid varit så förtjust i serien, men den här boken är en av de bättre i serien.

Betyg: 4/5

Andra delar i serien:
1. Isprinsessan
2. Predikanten
3. Stenhuggaren
4. Olycksfågeln
5. Tyskungen
6. Sjöjungfrun
7. Fyrvaktaren
8. Änglamakerskan

Tidigare läst av denna författare: 
Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan.

HÄR finns en smakbit ur boken.

Gamla synder

Titel: Gamla synder
Originalets titel: Payment in Blood (1989)
Författare: Elizabeth George
Översättare: Ragna Liljedal
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers #2
Antal sidor: 341
Utgivningsår: 1990
Förlag: Bokförlaget Prisma
Utläst: 5/12



Första meningen: "Gowan Kilbride, som var sexton år gammal, hade aldrig varit mycket för att stiga upp tidigt."







Handling
En grupp skådespelare från London samlas på ett romantiskt skotskt herrgårdspensionat. Under den skenbart lugna och kultiverade ytan driver starka spänningar sitt spel. Där finns erotiska förvecklingar, nattsvarta hemligheter och yrkesavund. Innan det första dygnet är till ända har två bestialiska mord förövats. Motvilligt men lojalt far kommissarie Thomas Lynley från New Scotland Yard upp till Högländerna. Naturligtvis finns också hans assistent Barbara Havers på plats. Deras arbete medför många dramatiska avslöjanden som till slut leder fram till den ohyggligt spännande upplösningen.

Mina tankar
Nu ska vi se om jag kan skriva en recension av den här boken. Jag börjar med att säga att läsningen blev väldigt upphackad, eftersom vi fick skoluppgiften och skulle läsa Mor gifter sig, så boken tog väldigt lång tid att läsa ut och jag hann glömma en del av vad som hade hänt. Jag har läst den första boken i serien, men det var för länge sedan så tyvärr glömde jag en hel del från den boken gällande Lynley och Havers privatliv. 

Jag tycker att boken var ganska bra, den var ganska lättläst och mordgåtan var väldigt intressant och inte alldeles förutsägbar heller. Jag gillar den här typen av mysterier, där det bara finns ett visst antal misstänkta och möjligheter. Jag har för mig att det brukar kallas för låsta rummet-mysterier eller något sådant. Jag upplevde dock att boken bitvis var ganska seg, speciellt när de inte tog sig vidare i fallet och Lynleys trånande efter Helen och hans avundsjuka på hennes älskare. Jag tycker om miljöbeskrivningarna av det ensliga pensionatet och jag tyckte också om hur mysteriet luckrades upp.

Det är många karaktärer som figurerar i boken och ibland var det svårt att skilja alla åt och komma ihåg deras relationer till varandra. Att jag hade låtit boken vila ett tag innan jag fortsatte läsningen hjälpte inte heller. Det är många år sedan boken gavs ut och jag tycker faktiskt, på ett sätt, att det är ganska skönt att slippa allt vad mobiltelefoner och moderna datorer heter. Polisarbetet blev annorlunda då. 

Överlag tycker jag att det var en bra bok och jag kommer att fortsätta läsa nästa bok i serien någon gång framöver. Jag tyckte att Elizabeth George gjorde ett bra arbete med upplösningen, som i mina ögon var väldigt spännande och lite förvånande.  

Betyg: 3/5

Andra delar i serien
1. Pappas lilla flicka

Tidigare läst av samma författare:
Pappas lilla flicka
Stråk av rött 

HÄR finns en smakbit ur boken. 

Mor gifter sig

Titel: Mor gifter sig (1936)
Originalets titel: -
Författare: Moa Martinson
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 284
Utgivningsår: 2009
Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 26/11

Första meningen: "Jag minns så väl dagen, mor gifte sig". 









Handling
Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sju års barnunge begriper mer än en tremånaders gris. Varför kvinnorna vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på. I hennes värld står modern och hennes slit för brödfödan i centrum. Högsta lyckan är ett hem med blåelseblommor på en kritas spismur. Men varje gång de vuxna träter och slåss betyder det nya och smärtsamma uppbrott för Mia. 

Mina tankar
Eftersom jag läst den här boken för ett  arbete i skolan, kommer jag helt enkelt att visa er min romananalys av boken här och ge ett betyg. 

Det är svårt att betygsätta en sån här bok! Jag tyckte den var väldigt tungläst och det kändes som att det bara var elände hela tiden. Jag är ändå glad att jag läst den och det är en bok som kommer finnas med mig länge. 

Jag har valt att analysera boken ur ett feministiskt perspektiv. Boken gavs ut första gången 1936 och var för sin tid väldigt kontroversiell, eftersom den handlade om en mor som inte redan var gift. ”Mor gifter sig” innehåller många fascinerande kvinnoporträtt, både starka och svaga. Man får uppleva kvinnorna på nära håll genom Mias ögon och jag upplever att Mia samtidigt ser upp till de vuxna kvinnorna samtidigt som hon starkt tar avstånd från dem och inte alls vill bli som dem. 

Jag tycker att de flesta kvinnorna skildras som starka, tålmodiga och lojala karaktärer, som aldrig ger upp och håller samman hemmet och familjen. Jag upplever också kvinnorna som väldigt uthålliga. Hedvig, Mias mor, är lojal till sin man trots att han systematiskt misshandlar henne, får barn med andra kvinnor och är frånvarande väldigt långa perioder. Hedvig ger aldrig upp, utan tar hela tiden nya tag och försöker skapa ett så trivsamt hem som möjligt.

Mias uppväxt präglas av många uppbrott och avsaknaden av en fadersfigur. Hedvig och Mia tvingas flytta ut på landet medan Hedvig är höggravid och styvfadern Albert är arbetslös. Den höggravida Hedvig tvingas att arbeta hårt för att få pengar till mat, hyra och andra nödvändigheter. Hedvig föder flera barn, som inte överlever och det leder till en sorg hos henne och infekterar hennes relation med sin man.

Farmodern är, enligt min åsikt, också en stark kvinna som har tagit sig fram i livet på egen hand. Farmodern, som inte är Alberts riktiga mor, tog hand om honom sedan han var nyfödd och har varit gift flera gånger. Jag tycker det är uppmuntrande att se hur farmodern stöttar och uppmuntrar Hedvig att säga ifrån.

Jag upplever att kvinnorna är i centrum i denna roman och att männen bara finns i periferin. Däremot har männen den största makten och kontrollerar kvinnorna med olika medel, t.ex. genom misshandel. Männen porträtteras som opålitliga kufar som för det mesta får sin vilja igenom. Ett undantag är farmodern som har större kontroll över sin man än de andra kvinnorna, i min åsikt. Även fast männen har den största makten så tycker jag ändå inte att kvinnorna är helt maktlösa, fast de är väldigt beroende av sina män för att få ihop pengar till brödfödan och de får också mer respekt om de är gifta.

Jag skulle vilja påstå att Moa Martinsons roman hade en, för sin tid, relativt modern syn på kvinnan. I hennes romaner var det kvinnorna som stod i centrum, som motvikt till alla de andra arbetarromanerna och uppväxtskildringarna där männen stod i centrum. Jag upplever att Martinson riktade stark kritik mot det mansdominerade samhället och slog ett slag för kvinnans frigörelse från mannen. ”Mor gifter sig” är en historisk, svensk feministisk arbetarroman.

Boken är väldigt mörk och det finns sällan några ljusglimtar, men ett hopp om en bättre framtid är ständigt närvarande. Trots att delar av ”Mor gifter sig” är väldigt tragisk, hemsk och berörande tycker jag ändå att boken var läsvärd och den kommer finnas med mig länge. Jag uppmanar de som söker efter en svensk feministisk klassiker att läsa Moa Martinsons fantastiska kvinnoskildring ”Mor gifter sig”. 

Betyg: 4/5

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR finns det en smakbit ur boken.

Mord på julnatten

Titel: Mord på julnatten
Originalets titel: -
Författare: Amanda Hellberg, Johan Theorin, Katarina Mazetti, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Arne Dahl, Kristina Ohlsson, Emil Fredholm, Håkan Nesser
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 158
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bokförlaget Semic
Utläst: 22/11

Mina tankar
Det är verkligen länge sedan jag skrev en recension, men något ska jag väl ändå kunna knåpa ihop. Jag måste säga att jag verkligen  tyckte om den här novellsamlingen, även fast kvaliteten skiftade litet. Jag tycker det var skönt att de flesta novellerna var ganska korta, så att då kunde man läsa en novell på morgonen innan man gick till skolan eller just innan man gick och lade sig på kvällen.

Jag har blivit ganska förtjust i att läsa noveller, det är skönt med lite kortare berättelser ibland. De tar inte så lång tid att läsa och funkar ganska bra som avkoppling.

I den här novellsamlingen medverkar flera författare som jag läst noveller av tidigare, bland annat Johan Theorin och Åke Edwardson. Jag har haft lite svårt för Edwardson, men just den här novellen tyckte jag faktiskt var klart godkänd. Jag har bara läst en novell tidigare av Johan Theorin och jag tyckte också väldigt mycket om den här novellen. Jag vet att Johan Theorin har gett ut en egen novellsamling och nu har jag blivit ganska sugen på att läsa den. 

Till min förvåning tycker jag att nästan alla noveller i den här samlingen är bra och läsvärda, oftast brukar det ju finnas någon som man inte riktigt tycker om. Emil Fredholm gör en bra debut som deckarförfattare. En novell som jag tyckte tappade litet var Kristina Ohlssons, den var väldigt intressant i början men den blev väldigt förutsägbar i slutet. Jag har aldrig läst något av Arne Dahl tidigare och när jag läste hans novell Portal blev jag sugen på att läsa mer av honom.

Om jag skulle försöka välja ut några favoritnoveller skulle det nog vara Johan Theorins och Arne Dahls. En som jag inte tyckte lika mycket om var Amanda Hellbergs Hemvändarnatt och Kristina Ohlssons Ett testamente från helvetet. 

Det här är en novellsamling som jag verkligen rekommenderar! 

Betyg: 4/5