Häxan

Titel: Häxan
Originalets titel: -
Författare: Camilla Läckberg
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien #10
Antal sidor: 607
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 7/5

Handling
När fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks tragiska minnen till liv. Trettio år tidigare försvann en liten flicka från exakt samma gård och hittades senare mördad. Den gången anklagades två trettonåriga flickor för att ha fört bort och dödat flickan. De befanns skyldiga i domstol men slapp fängelse på grund av sin ålder. Den ena av dem har efter det levt ett stilla liv i Fjällbacka. Den andra har just återvänt för första gången sedan händelsen, nu som firad skådespelare för att porträttera Ingrid Bergman i en film som ska spelas in i trakten.

Fjällbackaborna ställer mangrant upp i sökandet efter Linnea, och till slut finner man henne. Naken, invid samma skogstjärn där den första flickan hittades. Skräcken sprider sig i det lilla samhället. Kan fler flickor vara i fara? Trots att Patrik Hedström tycker att det verkar långsökt börjar han och hans kolleger vid Tanumshedepolisen utreda om det finns något samband mellan de två fallen. Till sin hjälp får de Erica Falck, som sedan länge arbetar med en bok om det gamla mordet. Utredningen river upp många sår, drevet går och invånarnas rädsla för det okända får fruktansvärda konsekvenser. 

Mina tankar
Det blev en lång väntan på att läsa uppföljaren till Lejontämjaren, men i slutet kan jag bara säga att "den som väntar på något gott..."

Det första som slog mig när jag skulle börja läsa boken var hur tjock boken var och jag hade nog lite funderingar på om boken inte skulle bli lite för lång. I mitt tycke så behövdes varje sida för att dels hinna lära känna de nya karaktärerna och samtidigt lösa mordet på barnet. I början hade jag lite svårt för att hålla reda på alla karaktärerna, men när alla väl hade introducerats så gick det väldigt lätt att hålla isär dem.

Jag gillar att man får följa poliserna i Tanumshede, och jag har verkligen blivit förtjust i Gösta Flygare. Jag minns bara hur han var i de första böckerna och det är stor skillnad nu. Mellberg är en karaktär som jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag ska ogilla eller inte, just nu övervägar de positiva sidorna och det var härligt att det ibland kom med en del humor i boken, det behövdes i en annars väldigt mörk och tragisk historia

Häxan känns oerhört aktuell och skrämmande med tanke på den tid vi lever i. Hur flyktingar behandlas när de kommer till Sverige och hur vi tar emot dem, och hur lätt det är att det sprids misstänksamhet, osämja och hur svenskar så lätt börjar skylla på de som sticker ut och inte passar in.

Det finns många människor att tycka synd om i Häxan, men de öden som speciellt griper tag i mig är Sam och Jessie som bara är tonåringar, men också Karim och Helen. Under läsningen förfärades jag verkligen av hur vissa ungdomar betedde sig mot varandra, och det hemska är att det här skulle kunna hända och händer säkert också i verkligheten. Det är en väldigt tragisk och mörk historia som målas upp och lämnar mig väldigt berörd och känslosam.

Precis som i Läckbergs tidigare böcker så finns det flera historiska trådar, i Häxan är det dels om fallet Stella men också om ett kvinnoöde från 1600-talet och jag är riktigt imponerad över hur alla trådar på slutet vävs ihop.

I en del tidigare delar har jag klagat lite på hur lätt det är för Erica att bli inblandad i utredningen och att hon ofta hamnar i fara, men till min stora glädje hade hon en lite mindre roll i denna bok samtidigt som hon ändå hjälpte polisen och spelade en viktig roll i utredningen.

Häxan är en stark berättelse och lämnar ingen oberörd. Det är helt klart den bästa delen hittills och med tanke på hur boken slutade, hoppas jag att det inte dröjer alltför länge innan vi får läsa nästa del.

3 bra saker med boken: samhällsaktuell, spännande och människoödena

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
Isprinsessan
Predikanten
Stenhuggaren
Olycksfågeln
Tyskungen
Sjöjungfrun
Fyrvaktaren
Änglamakerskan
Lejontämjaren

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Lejontämjaren

Titel: Lejontämjaren
Originalets titel: -
Författare: Camilla Läckberg
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien #9
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 9/12

Första meningen: "Hästen kände lukten av skräck redan innan flickan kom ut ur skogen."








Handling
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen  kommer som från ingenstans och hinner inte väja.
   När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är stor att hon inte är ensam om sitt öde.
   Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.

Mina tankar
När jag väl började läsa Lejontämjaren så gick det väldigt fort att läsa ut den. Jag tycke den var väldigt spännande och lättläst. Jag läste den senaste boken i serien för ca. ett halvår sedan, men jag hade ändå hunnit glömma mycket från den.

Jag tycker att detta är en av Läckbergs bättre böcker om jag ska vara ärlig. En del tidigare delar var väldigt tröga och jag kände mig inte så engagerad i böckerna. Denna är ett undantag. Jag fängslades redan från början av karaktärerna och framförallt miljön, som jag tycker än riktigt bra. Det utspelar sig på vintern och hästarna har en ganska stor plats i boken och jag gillade det.

Såklart finns det mindre bra delar och saker som jag stör mig ganska mycket på. Erica lyckas alltid bli indragen och ofta försatt i livsfara. Jag tycker att hon borde har lärt sig något efter allt hon varit med om... Jag vet att man måste vänja sig med att de alltid blir indragna på ett eller annat sätt, men det stör mig. Det skulle vara intressant att läsa om hur det skulle vara om Erica inte blev indragen i ett mordfall. Jag blir också väldigt irriterad på Patrik och att han alltid berättar allt om pågående utredningarna för henne. Har han aldrig hört talas om sekretess?

Jag tycker faktiskt bra om de flesta huvudkaraktärerna och jag hoppas att Läckberg lämnar Anna och Dan ifred nu och inte utsätter dem för några fler prövningar. Jag brukar inte vara så förtjust i Mellberg, men i den här boken så upplevde jag att han faktiskt hade relevanta åsikter och inte bara tog åt sig äran för andras arbete. Han var inte lika odräglig som han har varit i vissa andra böcker. En annan karaktär som jag tyckte bra om var Gösta och den förståelse och medkänsla han visade de anhöriga.

Allt som allt gillar jag boken och jag tyckte också om slutet, även om jag blev lite förvirrad ett tag. Boken var till viss del lite förutsägbar, men  jag kunde ändå inte räkna ut helt hur det skulle sluta. Jag är positivt överraskad att boken var så pass bra och jag upplevde att slutet var passande. Det var inte sådär rosenskimrande, utan det fanns något mörkt över det hela, som åtminstone jag uppskattade.

Nu tänker jag hoppas på att det kommer åtminstone ytterligare en del i serien. Jag har inte alltid varit så förtjust i serien, men den här boken är en av de bättre i serien.

Betyg: 4/5

Andra delar i serien:
1. Isprinsessan
2. Predikanten
3. Stenhuggaren
4. Olycksfågeln
5. Tyskungen
6. Sjöjungfrun
7. Fyrvaktaren
8. Änglamakerskan

Tidigare läst av denna författare: 
Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan.

HÄR finns en smakbit ur boken.