16 december 2017

De öde fälten

Titel: De öde fälten
Originalets titel: The Ghost Fields (2015)
Författare: Elly Griffiths
Översättare: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #7
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2015
Förlag: Forum
Utläst: 15/11

Handling
Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget – med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstock som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.

Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Vad är det som pågår på släktens ägor? Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion?


Tankar om titel och omslag

Gillar originaltiteln mer, den känns mycket mer passande och mystisk än vad den svenska gör. Tycker att omslaget egentligen är ganska tråkigt och intetsägande, dessutom har omslagen bytt design vilket är lite störande, men antar att det beror på att det är ett annat förlag.

Mina tankar om boken
Det är alltid lika härligt att få återse Ruth, Nelson & Co. De känns verkligen som gamla vänner och jag gillar att det inte bara är samma karaktärer som får ta plats. Persongalleriet börjar nu vara ganska stort och i den här boken får Clough och Judy en hel del utrymme. Dessutom återkommer en del andra karaktärer.

Elly Griffiths är verkligen mysläsning för mig, jag kan slappna av och veta att jag kommer tycka om boken redan innan jag börjat. Att få följa karaktärerna i både deras yrkesliv och privata gör att man kommer dem nära och jag gillar att det finns en hel del mellan raderna också som aldrig skrivs ut. Jag har också vant mig med hennes skrivsätt, som skiljer sig en del från andra kriminalromaner, och numera tycker jag det är en av böckernas styrkor.

Det som drog mig till böckerna först var nog blandningen av historia och kriminalhistoria. en perfekt blandning för en sån som  mig. I den här berättelsen är definitivt den historiska aspekten mest intressant och där upplever jag att miljön har en stor del i berättelsen. Jag hade t.ex. ingen aning om de spökfält som fanns under andra världskriget och det är så lätt att föreställa sig dem framför sig, alldeles övergivna.

Jag tycker mycket om att läsa om familjehemligheter, och detta är inget undantag. Att läsa om familjen Blackstock är riktigt obehagligt och man undrade hela tiden vad som gömde sig under ytan.

De öde fälten är riktigt lättläst och kapitlen är alldeles lagom långa för att man hela tiden bara ska läsa ett kapitel till. Sedan är boken omöjlig att släppa ifrån sig, man dras verkligen in i boken och vill veta vad det är som har hänt.

3 bra saker med boken: lättläst, karaktärerna och mysig.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Flickan under joden
Janusstenen
Huset vid havets slut
Känslan av död
En orolig grav
De utstötta

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är t.ex. Johannas deckarhörna, Bokföring enligt Monika och Enligt O.

15 december 2017

Helgens läsning

Tänkte att jag skulle göra en liten läsuppdatering och visa vad jag tänker läsa nu i helgen. Jag är ledig till helgen, men har en del saker att göra speciellt nu före jul så vi får se hur mycket jag hinner med. På lördagen ska jag nog också fara bort och äta tre-rätters vilket jag ser fram emot.

I veckan har jag inte haft speciellt mycket ork till att sitta och läsa, men jag har tagit mig ungefär halvvägs i Let it snow där tre kända YA-författare medverkar och har skrivit varsin julnovell. Den är riktigt mysig att läsa och som bonus får jag också julstämning.

Den eviga elden av Ken Follett började jag med för några veckor sedan, det är den bok som jag läser lite ur när jag känner att jag har lite tid över. Jag hoppas att jag ska hinna läsa lite ur den i helgen i alla fall.

Om jag har tid över har jag tänkt börja med Min fantastiska väninna av Elena Ferrante och Medan mörkret faller av Anna Lihammer.

Film: Små citroner gula

Handling
Agnes är kock och hon älskar att laga mat. Hon har ett bra jobb, en pojkvän som älskar henne och en bästa vän som alltid ställer upp. Plötsligt en dag blir hon både sparkad från lyxrestaurangen och dumpad av sin kille. Därför har hon inget att förlora när en kompis hör av sig och undrar om hon vill vara med och starta en restaurang.

Filmen är 99 minuter lång och regisserad av Teresa Fabik. I huvudrollerna ses bland annat Rakel Wärmländer, Sverrir Gudnason och Josephine Bornebusch. Filmen hade premiär 20 feburari 2013. Den är baserad på boken med samma namn (recension).

Jag såg filmen 12 november.

Mina tankar
Jag läste boken för några månader sedan och nu har jag även sett filmen. Som alltid har det gjorts en del ändringar till filmversionen, men till det bättre. Jag skulle nästan vilja säga att filmen är bättre än boken.

Det är en mysig och smårolig film och oväntat bra för att vara en svensk komedi. Den handlar ju mycket om mat så man ska inte vara hungrig när man ska se den. Jag gillar också Rakel Wärmländer i huvudrollen, fast jag blir verkligen irriterad på hennes karaktär och hur hon gör allt för att vara vissa personer till lags.

Den som bär upp hela filmen är Jospehine Bornebush, som spelar Jossan. Det är hon som står för de flesta skratten och har också en bra timing. Jag hade hoppats på att hon skulle ha en större roll i filmen, då hon har en egen historia i boken. Nu tas hennes problem aldrig upp, vilket jag kan tycka är synd.

Det är mysigt att se alla bilderna på mat, fast ibland tycker jag det blir lite långdraget och vissa scener är rent utav pinsamma och det är lite skämskudde-varning. Däremot är det en perfekt längd på filmen, drygt 1,5 timme.

Små citroner gula är en underhållande film som bjuder på en del skratt och det var en positiv överraskning.


14 december 2017

Orange is the New Black

Titel: Orange is the New Black: Mitt år i ett kvinnofängelse
Originalets titel: Orange is the New Black: My Year in a Women´s Prison (2010)
Författare: Piper Kerman
Översättare: Jan Hultman & Annika H. Löfvendahl
Serie: -
Antal sidor: 346
Utgivningsår: 2014
Förlag: Norstedts
Utläst: 13/11

Handling
Piper Kerman lever ett lyckligt hipsterliv i Brooklyn. Hon njuter av sin tillvaro som creative director och är förlovad med en tidskriftsredaktör. Hon har ganska lite gemensamt med den tjej hon var tio år tidigare, då hon under sina "vilda år efter college" hjälpte sin (dåvarande) flickvän att smuggla drogpengar till Europa. Men hennes förflutna hinner ikapp henne. Hon döms till ett femton månader långt straff på Club Fed", ett ökänt kvinnofängelse i Danbury.

I Orange Is the New Black skildrar Piper Kerman livet innanför murarna med djup medkänsla och många gånger stor komik. Vi får möta stenhårda affärsuppgörelser, raffinerat maktspel och drömmar som gått i kras. Men även en oväntad mänsklighet hos en grupp kvinnor som alla tagits ur sitt sammanhang. Vid mikrovågsugnarna samsas fredsaktivister med den ryska maffian, Yoga Janet erbjuder en stunds inre frid och den kreativa syjuntan börjar sticka dildos. När Piper åkte in var hon inte beredd på de nära relationer hon så småningom knyter med sina medfångar och inte heller på hur oerhört mycket hon har att lära av dem.


Tankar om titel och omslag

Gillar verkligen omslaget, det är alltid kul att se en människa på det och jag gillar den tecknade stilen.

Mina tankar om boken
Jag har länge hört talas om tv-serien och  varit nyfiken på den, men som så många andra gånger förut så vill jag ju läsa boken först som är basen för serien. Av vad jag hade sett innan hade denna bok dessutom fått väldigt blandade recensioner.

Orange is the New Black var förvånansvärt lättläst, det var något som jag inte hade förväntat mig och intresset hålls också upp genom hela boken, och det var också slutet som jag tyckte var mest intressant att läsa då Kerman fick vara i ett annat fängelse än det i Danbury.

Det blir väldigt många namn och karaktärer att hålla rätt på, det var tyvärr till bokens nackdel. Jag upplevde den dessutom som väldigt hoppig i kronologin och likaså när det gällde karaktärerna.

Det var intressant att få en inblick i hur det kan se ut i fängelser, men samtidigt var det också svårt att föreställa sig att det är många kvinnors vardag. Det är så oerhört svårt att tänka sig in i deras situation. Att få lära sig fängelselivet tillsammans med Piper var intressant, och jag gillade att få läsa om vänskapen som växte fram mellan henne och de andra kvinnorna.

Som sig bör innehåller den också en del kritik mot hela fängelsesystemet, bland annat att de verkar göra alldeles för lite för att ge frisläppta en chans att klara sig ute i verkligheten igen och vilka friheter vakterna kunde ta sig med fångarna. Jag kan också tycka att kritiken kunde ha varit mer hård.

Orange is the New Black var en riktigt intressant och tänkvärd biografi och nu kan jag äntligen ta tag i och se tv-serien också.

3 bra saker med boken: lättläst, inblicken i fängelsesystemet och karaktärerna man fick möta.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om denna bok är Litteraturmagazinet och Lottens bokblogg.

13 december 2017

Tv-serie: The Americans säsong 2

Handling
A pair of deep-cover Soviet spies masquerades as a typical DC couple whose children, neighbors, coworkers & friends are completely unaware of their activities. At home, they're the stereotypical parents of stereotypical kids; at work, they pose as travel agents; but at night, they weave a web of confidants, lovers, dupes, and historical figures from the Reagan-era Cold War. The startlingly realistic plot twists force the viewer to consider the real cost of an undeclared war, what it takes to protect one's beliefs, if it's worth it, and if it actually worked for either side.

Elizabeth comes back from her injury and straight into what should have been a routine mission - but it goes awry, leaving her and Philip in fear not only for themselves but for their whole network... and family. Paige's suspicions have only grown in her mother's absence. Meanwhile, Stan continues to fall for the Russian agent who has started to play him.

Den andra säsongen hade 13 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Keri Russell, Matthew Rhys, Noah Emmerich, Holly Taylor och Annet Mahendru.

Jag såg klart säsongen 9 november.

Mina tankar
Jag blev riktigt imponerad av den första säsongen av The Americans och jag fortsätter bli det i den andra säsongen. Säsongerna av denna serie är relativt korta, vilket jag kan tycka är ganska skönt.

Man kastas direkt in i handlingen igen och jag uppskattar att det alltid görs en kort resumé om vad som har hänt tidigare. Som sagt så gillar jag verkligen att få följa huvudkaraktärerna och i denna säsong får dessutom parets dotter Paige en större del, vilket är intressant och jag tror det kommer handla ännu mer om henne i nästa säsong. Jag gillar också blandningen mellan deras arbete som spioner och hur de också försöker att vara en vanlig familj, fast det är svårt att skilja de två världarna åt.

Att deras granne dessutom tillhör FBI gör ju inte saken lättare, och jag upplever att även Beeman utvecklas som karaktär och ställs inför nya utmaningar både i jobbet och privat. Man får dessutom följa flera andra karaktär, och en karaktär som verkligen griper tag i mig är den unga Nina som jobbar på den ryska ambassaden och blir indragen i spionlivet.

Som jag nämnde när jag skrev om seriens första säsong så är jag lite förvånad över hur pass icke-amerikansk serien är. Varken USA eller Sovjet utmålas som det bättre landet, utan serien försöker bara visa upp vad som hände under kalla kriget och tar inte parti för någon sida.

Jag är riktigt imponerad av skådespelarna, speciellt Holly Taylor (Paige) som är ganska ung och ändå har en stor roll i serien och Matthew Rhys (Philip) som alltså är en skådespelare från Wales som spelar en amerikansk karaktär som är en ryss.

The Americans är en riktigt spännande dramaserie som har karaktärerna i fokus. Jag gillar spänningen som gradvis stegras under säsongen gång och skapar en riktigt spännande och gripande säsongavslutning.

Jag ser riktigt mycket fram emot att fortsätta se serien och det ska bli intressant att se hur familjen Jennings kommer att påverkas.

The Americans säsong 1

12 december 2017

Veckans topplista v.50: Röda bokomslag

Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat röda bokomslag.

Jag tycker det är ganska kul det här med boksomslag. Tycker ju att själva innehållet är det viktigaste, men det är alltid kul med en fin framsida och det är ju oftast det första man dras till. Den här gången försökte jag hitta fem böcker som jag hade läst och tyckt mycket bra om.






'












Nyfiken på: Gatukatten Bob


Handling
När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur.

Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligent hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.


Varför jag vill läsa den
En kommentar om varför känns ganska överflödig här om jag ska vara ärlig. Jag är en kattmänniska, och därför är jag riktigt nyfiken på den här. Djur kan verkligen förändra människors liv, och jag tror detta är ett utmärkt exempel på ett sådant scenario.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...