Titel: Snöstorm och kanelhjärtan
Originalets titel: -
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 171
Utgivningsår: 2018
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 25/6
Medverkade författare: Camilla Lagerqvist, Pernilla Gesén, Karina Berg Johansson och Jesper Tillberg.
Handling
Det är dagen före julafton och en långtradare fullastad med julklappar kör längs glashala vägar i ymnigt snöfall. När lastbilen får sladd och välter blir hela länsvägen blockerad, alla julklappar sprids ut över vägen och ingen kommer fram. Istället måste man ta den alternativa vägen förbi det gamla stationshuset som inrymmer ett kafé och kulturhus som för en tynande tillvaro. Men kaféet börjar nu fyllas av en brokig skara människor som alla har sina alldeles egna anledningar till att ta sin tillflykt just hit, och plötsligt börjar det få liv igen.
Tankar om titel och omslag
Både omslaget och titel känns väldigt mycket vinter. Plus också för att omslaget hänger ihop med handlingen.
Mina tankar om boken
Även detta är en bok som jag läst tillsammans med Camilla. Att denna kom ut höll jag nästan på att missa, men jag är så glad att jag hann läsa den under juletiden.
Denna påminner en del om Let its now, och jag tycker denna är så mysig. Den har mycket jul- och vinterstämning och så hänger alla novellerna ihop, vilket jag verkligen gillar. Flera av dem har också
en del magiska inslag.
Min favoritnovell är den sista, Julängeln, som är väldigt mysig, samtidigt som den är lite sorglig. Den har också en lite oväntad twist som jag inte hade förutsett.
Om ni vill läsa något mysigt och vintrigt i jul kan jag verkligen rekommendera Snöstorm och kanelhjärtan.
3 bra saker med boken: julstämningen, magi och hur novellerna hänger ihop
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av dessa författare tidigare.
Visar inlägg med etikett läst 2018. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett läst 2018. Visa alla inlägg
19 januari 2019
17 januari 2019
Flickorna
Titel: Flickorna
Originalets titel: The Girls (2016)
Författare: Emma Cline
Översättare: Erik MacQueen
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2016
Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 21/12
Handling
En sommar i Kalifornien 1969 förändras allt för fjortonåriga Evie Boyd. Det är i parken hon får syn på flickorna, en grupp med trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare stöter på dem igen får hon följa med till en ranch där den karismatiske "Russell" lever med sin "familj", unga kvinnor som dyrkar honom. Evie förälskar sig i en av flickorna, Suzanne. Hennes liv verkar under en period förtrollat, men någonting får fasligt fel och ett stort mörker drar allt närmare.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar hjärtat på omslaget och den betydelse det har för bokens handling också. Enkel titel, men passande.
Mina tankar om boken
Flickorna har varit nominerad till årets bok, och ska jag vara ärlig så var det den enda anledningen till att jag började läsa den. Av någon oklar anledning har jag varit lite skeptisk till boken, men jag är inte sämre än att jag kan rätta mig. Den var betydligt bättre än vad jag hade väntat mig.
Jag fångades ganska direkt av språket och det flyt som finns i läsningen. Handlingen kommer igång snabbt och det är en bok man dras in i. Den lyckas både vara spännande och den tar upp intressanta och obehagliga teman, till exempel hur "svaga" människor lockas till något som ger dem en känsla av att tillhöra något större.
Den enda karaktär man får följa är egentligen Evie, både i nutid och hennes tid i Russells sällskap. Russell är en intressant karaktär, hur hon lyckas få människor att göra som han önskar och lockar dem. De andra flickorna lär man inte alls känna lika väl, men man får lite inblickar i hur de kan ha hamnat där.
Författaren har själv sagt att boken är inspirerad av Charles Manson och Mansonfamiljen. Jag har inte så bra koll på det, men kan ändå se de likheter som finns.
Bitvis tycker jag att Flickorna känns ganska otäck, framförallt när man märker hur Evie lockas och dras med i sällskapet och hur frånvaron av föräldrarna märks och faktiskt också påverkar Evies beteende. Det värsta av allt är nästan att det finns verkliga personer som lockar till sig oskyddade personer och styr och kontrollerar andra.
Nu i efterhand är jag riktigt nöjd över att ha läst denna bok, då den visade sig vara en betydligt bättre läsupplevelse än vad jag hade förväntat mig.
3 bra saker med boken: språket, lättläst och intressanta karaktärer
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Originalets titel: The Girls (2016)
Författare: Emma Cline
Översättare: Erik MacQueen
Serie: -
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2016
Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 21/12
Handling
En sommar i Kalifornien 1969 förändras allt för fjortonåriga Evie Boyd. Det är i parken hon får syn på flickorna, en grupp med trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare stöter på dem igen får hon följa med till en ranch där den karismatiske "Russell" lever med sin "familj", unga kvinnor som dyrkar honom. Evie förälskar sig i en av flickorna, Suzanne. Hennes liv verkar under en period förtrollat, men någonting får fasligt fel och ett stort mörker drar allt närmare.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar hjärtat på omslaget och den betydelse det har för bokens handling också. Enkel titel, men passande.
Mina tankar om boken
Flickorna har varit nominerad till årets bok, och ska jag vara ärlig så var det den enda anledningen till att jag började läsa den. Av någon oklar anledning har jag varit lite skeptisk till boken, men jag är inte sämre än att jag kan rätta mig. Den var betydligt bättre än vad jag hade väntat mig.
Jag fångades ganska direkt av språket och det flyt som finns i läsningen. Handlingen kommer igång snabbt och det är en bok man dras in i. Den lyckas både vara spännande och den tar upp intressanta och obehagliga teman, till exempel hur "svaga" människor lockas till något som ger dem en känsla av att tillhöra något större.
Den enda karaktär man får följa är egentligen Evie, både i nutid och hennes tid i Russells sällskap. Russell är en intressant karaktär, hur hon lyckas få människor att göra som han önskar och lockar dem. De andra flickorna lär man inte alls känna lika väl, men man får lite inblickar i hur de kan ha hamnat där.
Författaren har själv sagt att boken är inspirerad av Charles Manson och Mansonfamiljen. Jag har inte så bra koll på det, men kan ändå se de likheter som finns.
Bitvis tycker jag att Flickorna känns ganska otäck, framförallt när man märker hur Evie lockas och dras med i sällskapet och hur frånvaron av föräldrarna märks och faktiskt också påverkar Evies beteende. Det värsta av allt är nästan att det finns verkliga personer som lockar till sig oskyddade personer och styr och kontrollerar andra.
Nu i efterhand är jag riktigt nöjd över att ha läst denna bok, då den visade sig vara en betydligt bättre läsupplevelse än vad jag hade förväntat mig.
3 bra saker med boken: språket, lättläst och intressanta karaktärer
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
12 januari 2019
Vi har alltid bott på slottet
Titel: Vi har alltid bott på slottet
Originalets titel: We Have Always Lived in the Castle (1962)
Författare: Shirley Jackson
Översättare: Torkel Franzén
Serie: -
Antal sidor: 175
Utgivningsår: 2017
Förlag: Mima
Utläst: 20/4
Handling
En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.
Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.
Tankar om titel och omslag
Omslaget tycker jag ger en bild av vad boken handlar om, den är lute mystisk och mörk. Gillar titeln väldigt mycket, passar boken bra och den är olycksbådande.
Mina tankar om boken
Shirley Jackson är inte en författare som jag är speciellt bekant med, men flera gånger har jag hört henne nämnas med goda omdömen på Booktube och jag har därmed också blivit nyfiken på hennes böcker.
Det är en intressant historia som målas upp, och jag gillar verkligen mystiken kring hela familjen och vad det egentligen var som hände. Mystiken tätnar också under bokens gång. Det är skickligt att på så pass få sidor lyckas med det. Det blir som lite krypande och obehagligt.
Karaktärerna är för mig det som bär upp mycket av boken. Man blir aldrig skriven på nästan, utan man får själv läsa mellan raderna och fundera över dem. Dynamiken emellan dem är också intressanta, framförallt när kusinen kommer in i bilden och hotar deras liv.
Jacksons miljöer är beskriva på ett sådant sätt att man kan se huset framför sig och hur blir mer och mer isolerade från omvärlden. Sättet som både miljöerna och karaktärerna beskrivs på gillar jag och bidrar till att öka den psykologiska spänningen.
I och med att Vi har alltid bott på slottet är ganska så kort, så hade jag önskat att få veta lite mer om syskonen. Slutet känns så tragiskt på något sätt, samtidigt som det är så passande.
Jag kan mycket väl tänka mig att testa läsa mer av Shirley Jackson.
3 bra saker med boken: krypande spänning, karaktärer och miljöer
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Originalets titel: We Have Always Lived in the Castle (1962)
Författare: Shirley Jackson
Översättare: Torkel Franzén
Serie: -
Antal sidor: 175
Utgivningsår: 2017
Förlag: Mima
Utläst: 20/4
Handling
En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.
Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton, som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.
Tankar om titel och omslag
Omslaget tycker jag ger en bild av vad boken handlar om, den är lute mystisk och mörk. Gillar titeln väldigt mycket, passar boken bra och den är olycksbådande.
Mina tankar om boken
Shirley Jackson är inte en författare som jag är speciellt bekant med, men flera gånger har jag hört henne nämnas med goda omdömen på Booktube och jag har därmed också blivit nyfiken på hennes böcker.
Det är en intressant historia som målas upp, och jag gillar verkligen mystiken kring hela familjen och vad det egentligen var som hände. Mystiken tätnar också under bokens gång. Det är skickligt att på så pass få sidor lyckas med det. Det blir som lite krypande och obehagligt.
Karaktärerna är för mig det som bär upp mycket av boken. Man blir aldrig skriven på nästan, utan man får själv läsa mellan raderna och fundera över dem. Dynamiken emellan dem är också intressanta, framförallt när kusinen kommer in i bilden och hotar deras liv.
Jacksons miljöer är beskriva på ett sådant sätt att man kan se huset framför sig och hur blir mer och mer isolerade från omvärlden. Sättet som både miljöerna och karaktärerna beskrivs på gillar jag och bidrar till att öka den psykologiska spänningen.
I och med att Vi har alltid bott på slottet är ganska så kort, så hade jag önskat att få veta lite mer om syskonen. Slutet känns så tragiskt på något sätt, samtidigt som det är så passande.
Jag kan mycket väl tänka mig att testa läsa mer av Shirley Jackson.
3 bra saker med boken: krypande spänning, karaktärer och miljöer
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
9 januari 2019
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
Titel: Jul i det lilla bageriet på strandpromenadenOriginalets titel: Christmas at Little Beach Street Bakery (2016)
Författare: Jenny Colgan
Översättare: Birgitta Karlström
Serie: Lilla bageriet #3
Antal sidor: 303
Utgivningsår: 2016
Förlag: Massolit
Utläst: 15/12
Handling
Det är snart jul i Mount Polbearne, det lilla ö-samhället strax utanför Cornwalls kust.När Polly inte är upptagen med att skapa läckerheter i det lilla bageriet på strandpromenaden myser hon med sin underbara pojkvän, Huckle. Hans honungsaffärer går dock inte så bra som de hoppats, kanske borde de lägga sina bröllopsplanerna på is ett tag? Ingen problem för Polly, men Huckles barnlängtan blir inte lika lätt för henne att hantera. Det visar sig också att Pollys vän Kerensa undanhåller något. Något som riskerar att splittra vännerna.Men nu nalkas julen, en tid för familj, vänner och inte minst tid för julmarknaden, årets höjdpunkt! Men mitt i förberedelserna får Polly ett telefonsamtal som vänder upp och ner på allt. Hur ska hon ens kunna tänka på julen när hennes eget liv är ett enda stort kaos?
Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget, verkligen "juligt" och jag får nästan lite julkänsla av bara omslaget. Titeln är lång och lite krånglig, men jag gillar den.
Mina tankar om boken
Den andra delen i denna serie läste jag tidigare i år, men jag bestämde mig för att hålla på den sista delen och spara den närmare jul för att komma i stämning.
Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden är mysig och följer ungefär samma mall som hennes andra böcker. Jag tycker om att läsa om Pollys bakning och livet på den lilla ön och så hennes knasiga vänner. Dock blir jag ganska så irriterad på Polly och Huckle, så mycket hade kunnat undvikas om de bara lär sig att prata med varandra. Fast det gäller å andra sidan många människor.
På ett vis känns det nästan lite ledsamt att detta var sista delen, men det är också skönt med en serie som inte är jättelång heller. Boken är som vanligt lättläst och något förutsägbar, men det gör inte så mycket. Man vet man får helt enkelt. Jag får också en del julstämning av boken, vilket är ett plus.
Jenny Colgan skriver verkligen trivsam feelgood och jag kommer nog fortsätta läsa hennes böcker när man vill ha lite underhållning av det lättare slaget.
3 bra saker med boken: julstämningen, mysighetsfaktorn och bakningen
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Det lilla bageriet på strandpromenaden
Den lilla bokhandeln runt hörnet
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
5 januari 2019
Dvalan
Titel: DvalanOriginalets titel: -
Författare: Camilla Grebe
Översättare: -
Serie: Flickorna och mörkret #3
Antal sidor: 480
Utgivningsår: 2018
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 15/12
Handling
Artonårige Samuel råkar sabotera en drogaffär och tvingas till en desperat flykt undan narkotikabossen Igor. Efter att ha gått under jorden svarar han på en annons: en familj i skärgården söker en assistent till sin hjärnskadade son.
Men ingenting blir som Samuel har tänkt sig när han flyttar in hos den vackra Rakel och hennes son Jonas i det avsides belägna huset vid havet. Inte heller har Samuel räknat med att hans kärleksfulla, men kontrollerande mamma - den frireligiösa Pernilla - handgripligen ska försöka hjälpa honom att få ordning på sitt liv.
Kriminalinspektör Manfred Olsson är plågad av en familjetragedi. Han utreder två till synes drogrelaterade mord när hans väg korsar Samuels och Pernillas.
Utredningen blir komplicerad och Manfred bestämmer sig för att söka hjälp hos profileraren Hanne som är bosatt i Ormberg.
Tankar om titel och omslag
Gillar både titel och omslag. Omslaget får sin förklaring först mot slutet dock. Jag gillar det guldiga mot det gröna.
Mina tankar om boken
Detta är ytterligare en bok som jag läst tillsammans med Camilla. De tidigare böckerna i serien har jag också läst i år och jag måste säga att Grebe har seglat upp hos en ny favorit hos mig. Efter att ha läst Husdjuret hade jag väldigt höga förväntningar på denna.
Jag tycker mycket om att få återse en del karaktärer och få träffa ny. I den här boken får man både följa poliserna Manfred och Malin, men också några av de inblandade i själva utredningen. Den bild som målas fram av utredningen är både tragiskt och väldigt skrämmande.
Som vanligt är boken väldigt lättläst och man får följa flera berättande karaktärer. Jag tycker det var intressant att man fick följa både mor och son i varsina kapitel och att man fick flera perspektiv. I början tyckte jag det var något som kändes lite annorlunda med boken, den tog en stund att komma in i, men när man gjorde det var den nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Jag beundrar Grebes förmåga att få en som läsare att känna för karaktärerna.
Som sagt en väldigt spännande, men också tänkvärd kriminalroman. Jag ser fram emot att fortsätta läsa Grebes böcker.
3 bra saker med boken: lättläst, spännande och återkommande karaktärer
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Älskaren från huvudkontoret
Husdjuret
Bloggat om boken har bland annat Nilmas bokhylla och Mitt bokintresse gjort.
29 december 2018
Angivaren
Titel: Angivaren
Originalets titel: Tysteren (2010)
Författare: Jan-Erik Fjell
Översättare: Sandra Rath
Serie: Anton Brekke #1
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 8/12
Handling
I Fredrikstad hittas stans rikaste man mördad och kriminalkommissarie Anton Brekke kallas in. Brekke är känd för att vara orädd och oförskämd, och han har dessutom en hemlig last: poker. Med hjälp av polisstudenten Magnus Torp och polisinspektör Simon Haugen börjar han nysta i fallet, som först verkar ha ekonomiska motiv. Men när han kastas in i New Yorks korrupta undre värld, rakt in i maffians högborg, inser han snart att helt andra krafter ligger bakom.
Tankar om titel och omslag
Titeln gillar jag, tycker dock det blir lite för mycket "saker" på omslaget och att det blir lite rörigt.
Mina tankar om boken
När boken först kom ut i Sverige kändes det som att jag såg den överallt, och jag blev nyfiken på den. Det dröjde då ganska länge innan jag satte mig ner och gjorde det. Jag hade egentligen inga speciella förväntningar på boken, men jag sögs in i den från första sidan.
Något som förvånade mig var hur snabbt man kom in i boken, det gick på direkten. Den var också svår att lägga ifrån sig. Jag gillar också när det finns en historisk koppling och här får man växelvis följa utredningen i nutid och bakgrunden till detta. Boken är lättläst och actionfylld, och det blir liksom aldrig tråkigt. Det är action från första sidan.
Själva mordfallet är i efterhand ganska lätt att räkna ut vad som hänt, men jag gillar att dels följa utredningen samtidigt som det finns en historisk tråd som utspelar sig i New York under slutet av 60-talet och handlar om maffian. Ofta när man läser en bok med parallella trådar, brukar man ofta föredra den ena, men den här gången så tyckte jag att båda trådarna var lika intressanta.
Något som jag kan störa mig lite på är att alla poliser ska ha problem av något slag, men än så länge verkar inte beroendet ha tagit över helt för Anton Brekke. Jag skulle inte alls vilja umgås med honom, men jag gillar att läsa om honom. Han är rapp i käften skämtar och är inte helt dum heller och besitter mycket kunskap.
Språket flyter lätt och jag uppskattar verkligen humorn i boken. Anton Brekke har en del sarkasm och kommenterar vissa saker på ett underhållande sätt. Det känns lite som en frisk fläkt.
Som sagt blev jag oerhört positivt överraskad av Angivaren, spännande och underhållande med humor som jag uppskattar. Nu ser jag fram emot att få läsa mer om Brekke.
3 bra saker med boken: spännande, underhållande, maffian
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Lottens bokblogg och A Bookaholic Swede.
Originalets titel: Tysteren (2010)
Författare: Jan-Erik Fjell
Översättare: Sandra Rath
Serie: Anton Brekke #1
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 8/12
Handling
I Fredrikstad hittas stans rikaste man mördad och kriminalkommissarie Anton Brekke kallas in. Brekke är känd för att vara orädd och oförskämd, och han har dessutom en hemlig last: poker. Med hjälp av polisstudenten Magnus Torp och polisinspektör Simon Haugen börjar han nysta i fallet, som först verkar ha ekonomiska motiv. Men när han kastas in i New Yorks korrupta undre värld, rakt in i maffians högborg, inser han snart att helt andra krafter ligger bakom.
Tankar om titel och omslag
Titeln gillar jag, tycker dock det blir lite för mycket "saker" på omslaget och att det blir lite rörigt.
Mina tankar om boken
När boken först kom ut i Sverige kändes det som att jag såg den överallt, och jag blev nyfiken på den. Det dröjde då ganska länge innan jag satte mig ner och gjorde det. Jag hade egentligen inga speciella förväntningar på boken, men jag sögs in i den från första sidan.
Något som förvånade mig var hur snabbt man kom in i boken, det gick på direkten. Den var också svår att lägga ifrån sig. Jag gillar också när det finns en historisk koppling och här får man växelvis följa utredningen i nutid och bakgrunden till detta. Boken är lättläst och actionfylld, och det blir liksom aldrig tråkigt. Det är action från första sidan.
Själva mordfallet är i efterhand ganska lätt att räkna ut vad som hänt, men jag gillar att dels följa utredningen samtidigt som det finns en historisk tråd som utspelar sig i New York under slutet av 60-talet och handlar om maffian. Ofta när man läser en bok med parallella trådar, brukar man ofta föredra den ena, men den här gången så tyckte jag att båda trådarna var lika intressanta.
Något som jag kan störa mig lite på är att alla poliser ska ha problem av något slag, men än så länge verkar inte beroendet ha tagit över helt för Anton Brekke. Jag skulle inte alls vilja umgås med honom, men jag gillar att läsa om honom. Han är rapp i käften skämtar och är inte helt dum heller och besitter mycket kunskap.
Språket flyter lätt och jag uppskattar verkligen humorn i boken. Anton Brekke har en del sarkasm och kommenterar vissa saker på ett underhållande sätt. Det känns lite som en frisk fläkt.
Som sagt blev jag oerhört positivt överraskad av Angivaren, spännande och underhållande med humor som jag uppskattar. Nu ser jag fram emot att få läsa mer om Brekke.
3 bra saker med boken: spännande, underhållande, maffian
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Lottens bokblogg och A Bookaholic Swede.
22 december 2018
Every Heart a Doorway
Titel: Every Heart a Doorway
Originalets titel: -
Författare: Seanan McGuire
Översättare: -
Serie: Wayward Children #1
Antal sidor: 173
Utgivningsår: 2016
Förlag: Tor.com
Utläst: 5/12
Handling
Eleanor West’s Home for Wayward Children
No Solicitations
No Visitors
No Quests
Children have always disappeared under the right conditions; slipping through the shadows under a bed or at the back of a wardrobe, tumbling down rabbit holes and into old wells, and emerging somewhere... else.
But magical lands have little need for used-up miracle children.
Nancy tumbled once, but now she’s back. The things she’s experienced... they change a person. The children under Miss West’s care understand all too well. And each of them is seeking a way back to their own fantasy world.
But Nancy’s arrival marks a change at the Home. There’s a darkness just around each corner, and when tragedy strikes, it’s up to Nancy and her new-found schoolmates to get to the heart of the matter.
No matter the cost.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar verkligen omslaget, det är snyggt och lite mystiskt. Själva titeln har inte sån jättestor betydelse för bokens innehåll, men den är fin och lite poetisk.
Mina tankar om boken
För några år sedan var denna bok väldigt populär på Booktube och då blev jag också lite nyfiken på den. På vinst och förlust gav jag denna serie som inköpsförslag till mitt bibliotek och de köpte in böckerna, vilket jag är mycket glad för.
Every Heart a Doorway var inte riktigt som jag hade förväntat mig, både på gott och ont. De första kapitlen var jag väldigt förvirrad och hade svårt att förstå världen och vad som egentligen hände. Sedan klarnade det och den blev mer intressant och spännande. Karaktärerna är unika och annorlunda och författaren bryter också en hel del normer gällande kön och sexualitet utan att göra det till en stor grej. Egentligen så vill jag veta mer om alla karaktärer man får träffa, de är så originella och jag vill veta mer om deras bakgrunder.
Boken är lättläst och kapitlen är också relativt korta. Det finns också en humor som jag gillar, fast den kanske inte är för alla. Den är mörk och ganska ironisk. Every Heart a Doorway känns väldigt stämningsfull, det är miljöer som man kan se framför sig och man fångas av den spända stämningen.
När jag läste fick jag en hel del associationer till andra böcker, såsom Coraline av Neil Gaiman och Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det för mig är något positivt.
Boken är som sagt inte speciellt lång och jag tror att det kan vara något av en nackdel. Man fick inte lära känna karaktärerna så bra och det blev inte så ingående förklaringar av hur världarna funkade. Däremot är jag nyfiken på att läsa de andra delarna, för McGuire känns som en väldigt annorlunda och normbrytande författare.
3 bra saker med boken: lättläst, originella karaktärer och spännande värld.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är bland annat Nilmas bokhylla och Fiktiviteter och Mitt bokintresse.
Originalets titel: -
Författare: Seanan McGuire
Översättare: -
Serie: Wayward Children #1
Antal sidor: 173
Utgivningsår: 2016
Förlag: Tor.com
Utläst: 5/12
Handling
Eleanor West’s Home for Wayward Children
No Solicitations
No Visitors
No Quests
Children have always disappeared under the right conditions; slipping through the shadows under a bed or at the back of a wardrobe, tumbling down rabbit holes and into old wells, and emerging somewhere... else.
But magical lands have little need for used-up miracle children.
Nancy tumbled once, but now she’s back. The things she’s experienced... they change a person. The children under Miss West’s care understand all too well. And each of them is seeking a way back to their own fantasy world.
But Nancy’s arrival marks a change at the Home. There’s a darkness just around each corner, and when tragedy strikes, it’s up to Nancy and her new-found schoolmates to get to the heart of the matter.
No matter the cost.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar verkligen omslaget, det är snyggt och lite mystiskt. Själva titeln har inte sån jättestor betydelse för bokens innehåll, men den är fin och lite poetisk.
Mina tankar om boken
För några år sedan var denna bok väldigt populär på Booktube och då blev jag också lite nyfiken på den. På vinst och förlust gav jag denna serie som inköpsförslag till mitt bibliotek och de köpte in böckerna, vilket jag är mycket glad för.
Every Heart a Doorway var inte riktigt som jag hade förväntat mig, både på gott och ont. De första kapitlen var jag väldigt förvirrad och hade svårt att förstå världen och vad som egentligen hände. Sedan klarnade det och den blev mer intressant och spännande. Karaktärerna är unika och annorlunda och författaren bryter också en hel del normer gällande kön och sexualitet utan att göra det till en stor grej. Egentligen så vill jag veta mer om alla karaktärer man får träffa, de är så originella och jag vill veta mer om deras bakgrunder.
Boken är lättläst och kapitlen är också relativt korta. Det finns också en humor som jag gillar, fast den kanske inte är för alla. Den är mörk och ganska ironisk. Every Heart a Doorway känns väldigt stämningsfull, det är miljöer som man kan se framför sig och man fångas av den spända stämningen.
När jag läste fick jag en hel del associationer till andra böcker, såsom Coraline av Neil Gaiman och Ransom Riggs Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det för mig är något positivt.
Boken är som sagt inte speciellt lång och jag tror att det kan vara något av en nackdel. Man fick inte lära känna karaktärerna så bra och det blev inte så ingående förklaringar av hur världarna funkade. Däremot är jag nyfiken på att läsa de andra delarna, för McGuire känns som en väldigt annorlunda och normbrytande författare.
3 bra saker med boken: lättläst, originella karaktärer och spännande värld.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som bloggat om boken är bland annat Nilmas bokhylla och Fiktiviteter och Mitt bokintresse.
15 december 2018
Hennes iskalla ögon
Titel: Hennes iskalla ögon
Originalets titel: -
Författare: Carin Gerhardsen
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien #6
Antal sidor: 372
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Utläst: 2/12
Handling
Snön vräker ner i ett fruset Stockholm. Under samma dag försvinner två kvinnor, oberoende av varandra. Bägge lever i till synes ordnade förhållanden, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans mannar skrapar på ytan av familjeidyllen framträder en helt annan bild.
Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.
Jamal Hamad söks upp av en skugga ur det förflutna. Är det så att hans och Petra Westmans gemensamma liv börjar knaka i fogarna? Tiden hinner ifatt också Odd Andersson, vilket får oanade konsekvenser. Jens Sandén störs av att hans dotterdotter drabbas av något som i bästa fall är en olycka, medan Hedvig Gerdin som vanligt vägrar att låta sig störas av någonting. Mitt i denna färgstarka grupp poliser sitter Conny Sjöberg och försöker höra sin egen röst i bruset.
Tankar om titel och omslag
Omslaget har sin förklaring, men jag gillar inte att det verkar så suddigt. Och förklaringen till titeln för man inte förrän i slutet.
Mina tankar om boken
Jag är så dålig på att avsluta påbörjade bokserier, men nu tänkte jag göra ytterligare ett försök att avsluta denna. Nu har jag bara två böcker kvar, vilket känns lite tråkigt. Undrar om det kan handla om jag inte riktigt vill att det ska ta slut.
Som sagt är det några år sedan jag läste den föregående delen, men den gick snabbt att komma in i och under bokens gång fick man också lite påminnelser om vad som hänt. Hennes iskalla ögon är riktigt lättläst och sidorna bara flyger förbi. Själva fallen de jobbar med är intressanta och spännande, men det tog en stund innan man fick grepp om karaktärerna och de misstänkta.
Det var trevligt att få återse poliserna igen och förutom att följa utredningarna så får man också inblick i en del av deras privatliv. En ny tråd kring Hamad startas också upp, undrar vad som är fallet där. Jag har kommit underfund om att jag verkligen gillar Gäddan, hon är en stark kvinna, smart och driftig av sig.
Hennes iskalla ögon handlar också om kvinnor i utsatta situationer, och att all misshandel inte behöver vara fysisk. Det är intressant att se hur flera av kvinnornas öden på något sätt hänger ihop.
Dessa böcker läser jag helt i underhållningssyfte och därför blir jag också lite överraskad över den lilla knorren på slutet och där man får veta en del oväntade saker om en av kvinnorna.
Hennes iskalla ögon är som sagt ytterligare en stark deckare om Hammarbypoliserna och jag ser fram emot att läsa resterande två delar.
3 bra saker med boken: lättläst, Gäddan, spännande
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Pepparkakshuset
Mamma, pappa, barn
Vyssan lull
Helgonet
Gideons ring
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Zellys bokhylla, Lottens bokblogg och Bokföring enligt Monika.
Originalets titel: -
Författare: Carin Gerhardsen
Översättare: -
Serie: Hammarbyserien #6
Antal sidor: 372
Utgivningsår: 2013
Förlag: Norstedts
Utläst: 2/12
Handling
Snön vräker ner i ett fruset Stockholm. Under samma dag försvinner två kvinnor, oberoende av varandra. Bägge lever i till synes ordnade förhållanden, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans mannar skrapar på ytan av familjeidyllen framträder en helt annan bild.
Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.
Jamal Hamad söks upp av en skugga ur det förflutna. Är det så att hans och Petra Westmans gemensamma liv börjar knaka i fogarna? Tiden hinner ifatt också Odd Andersson, vilket får oanade konsekvenser. Jens Sandén störs av att hans dotterdotter drabbas av något som i bästa fall är en olycka, medan Hedvig Gerdin som vanligt vägrar att låta sig störas av någonting. Mitt i denna färgstarka grupp poliser sitter Conny Sjöberg och försöker höra sin egen röst i bruset.
Tankar om titel och omslag
Omslaget har sin förklaring, men jag gillar inte att det verkar så suddigt. Och förklaringen till titeln för man inte förrän i slutet.
Mina tankar om boken
Jag är så dålig på att avsluta påbörjade bokserier, men nu tänkte jag göra ytterligare ett försök att avsluta denna. Nu har jag bara två böcker kvar, vilket känns lite tråkigt. Undrar om det kan handla om jag inte riktigt vill att det ska ta slut.
Som sagt är det några år sedan jag läste den föregående delen, men den gick snabbt att komma in i och under bokens gång fick man också lite påminnelser om vad som hänt. Hennes iskalla ögon är riktigt lättläst och sidorna bara flyger förbi. Själva fallen de jobbar med är intressanta och spännande, men det tog en stund innan man fick grepp om karaktärerna och de misstänkta.
Det var trevligt att få återse poliserna igen och förutom att följa utredningarna så får man också inblick i en del av deras privatliv. En ny tråd kring Hamad startas också upp, undrar vad som är fallet där. Jag har kommit underfund om att jag verkligen gillar Gäddan, hon är en stark kvinna, smart och driftig av sig.
Hennes iskalla ögon handlar också om kvinnor i utsatta situationer, och att all misshandel inte behöver vara fysisk. Det är intressant att se hur flera av kvinnornas öden på något sätt hänger ihop.
Dessa böcker läser jag helt i underhållningssyfte och därför blir jag också lite överraskad över den lilla knorren på slutet och där man får veta en del oväntade saker om en av kvinnorna.
Hennes iskalla ögon är som sagt ytterligare en stark deckare om Hammarbypoliserna och jag ser fram emot att läsa resterande två delar.
3 bra saker med boken: lättläst, Gäddan, spännande
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Pepparkakshuset
Mamma, pappa, barn
Vyssan lull
Helgonet
Gideons ring
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Zellys bokhylla, Lottens bokblogg och Bokföring enligt Monika.
13 december 2018
A Court of Wings and Ruin
Titel: A Court of Wings and Ruin
Originalets titel: -
Författare: Sarah J Maas
Översättare: -
Serie: A Court of Thorns and Roses #3
Antal sidor: 699
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bloomsbury Childrens Books
Utläst: 29/11
Handling
Feyre has returned to the Spring Court, determined to gather information on Tamlin's manoeuvrings and the invading king threatening to bring Prythian to its knees. But to do so she must play a deadly game of deceit – and one slip may spell doom not only for Feyre, but for her world as well.
As war bears down upon them all, Feyre must decide who to trust amongst the dazzling and lethal High Lords – and hunt for allies in unexpected places.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar titlarna i den här serien, även fast det också gör det lite krångligt att hålla reda på ordningen. Inget speciellt att säga om omslaget, men gillar att omslagen i serien är enhetliga.
Mina tankar om boken
Nu har jag och Camilla alltså läst vad som från början skulle vara den sista delen i serien,men som kommer att få fler delar. Den första boken var min favorit, även den andra var ganska bra medan denna inte riktigt lever upp till förväntningarna.
Man får fortsätta följa Feyre och alla de andra karaktärerna. I slutet av förra boken återvände hon som spion till den court hon en gång kom till och försöker nu skapa så mycket oreda som möjligt. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara där längre, men den biten tog slut ganska tidigt.
Vad jag gillar med ACOWAR är att man får veta lite mer om Feyres relation till sina systrar och jag hade gärna läst mer om den. Det växer fram en förståelse för varandra som saknats i tidigare böcker och flera av de övriga karaktärernas historier utvecklas också. Dock tycker jag att det är väldigt många karaktärer inblandade och ibland blir det ganska så rörigt, att både hålla isär karaktärerna men också olika courts/hov.
Ett problem som jag har med denna bok är att den känns ganska så seg och bitvis händer det nästan ingenting och så händer det sedan jättemycket på bara några få sidor. Ibland kändes det som att man hade läst över 100 sidor utan att det hade hänt något alls, vilket inte är så bra för läsmotivationen. Mycket av boken känns som en transportsträcka och det mesta händer egentligen på de sista 100-150 sidorna. Men då är det trots allt spännande och man vill veta hur allt ska gå. Däremot gillar jag hur alla tre böckerna knyts ihop.
Maas har målat upp en intressant värld och ändå så är jag nyfiken på vad mer som kan hända i den och jag vill gärna läser mer om andra karaktärer, som till exempel Lucien, Amren, Nesta, Elain och Cassian.
Det är en helt okej avslutning,men ändå kan jag känna mig lite besviken och mycket av det handlar nog om att stora delar av boken var ganska seg och händelsefattig.
3 bra saker med boken: systrarnas relation, hur handlingarna knyts ihop och spänningen mot slutet.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
A Court of Thorns and Roses
A Court of Mist and Fury
Andra som bloggat om boken är Läsfåtöljen, Tickmicks bokblogg och En blogg för bokugglor.
Originalets titel: -
Författare: Sarah J Maas
Översättare: -
Serie: A Court of Thorns and Roses #3
Antal sidor: 699
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bloomsbury Childrens Books
Utläst: 29/11
Handling
Feyre has returned to the Spring Court, determined to gather information on Tamlin's manoeuvrings and the invading king threatening to bring Prythian to its knees. But to do so she must play a deadly game of deceit – and one slip may spell doom not only for Feyre, but for her world as well.
As war bears down upon them all, Feyre must decide who to trust amongst the dazzling and lethal High Lords – and hunt for allies in unexpected places.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar titlarna i den här serien, även fast det också gör det lite krångligt att hålla reda på ordningen. Inget speciellt att säga om omslaget, men gillar att omslagen i serien är enhetliga.
Mina tankar om boken
Nu har jag och Camilla alltså läst vad som från början skulle vara den sista delen i serien,men som kommer att få fler delar. Den första boken var min favorit, även den andra var ganska bra medan denna inte riktigt lever upp till förväntningarna.
Man får fortsätta följa Feyre och alla de andra karaktärerna. I slutet av förra boken återvände hon som spion till den court hon en gång kom till och försöker nu skapa så mycket oreda som möjligt. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara där längre, men den biten tog slut ganska tidigt.
Vad jag gillar med ACOWAR är att man får veta lite mer om Feyres relation till sina systrar och jag hade gärna läst mer om den. Det växer fram en förståelse för varandra som saknats i tidigare böcker och flera av de övriga karaktärernas historier utvecklas också. Dock tycker jag att det är väldigt många karaktärer inblandade och ibland blir det ganska så rörigt, att både hålla isär karaktärerna men också olika courts/hov.
Ett problem som jag har med denna bok är att den känns ganska så seg och bitvis händer det nästan ingenting och så händer det sedan jättemycket på bara några få sidor. Ibland kändes det som att man hade läst över 100 sidor utan att det hade hänt något alls, vilket inte är så bra för läsmotivationen. Mycket av boken känns som en transportsträcka och det mesta händer egentligen på de sista 100-150 sidorna. Men då är det trots allt spännande och man vill veta hur allt ska gå. Däremot gillar jag hur alla tre böckerna knyts ihop.
Maas har målat upp en intressant värld och ändå så är jag nyfiken på vad mer som kan hända i den och jag vill gärna läser mer om andra karaktärer, som till exempel Lucien, Amren, Nesta, Elain och Cassian.
Det är en helt okej avslutning,men ändå kan jag känna mig lite besviken och mycket av det handlar nog om att stora delar av boken var ganska seg och händelsefattig.
3 bra saker med boken: systrarnas relation, hur handlingarna knyts ihop och spänningen mot slutet.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
A Court of Thorns and Roses
A Court of Mist and Fury
Andra som bloggat om boken är Läsfåtöljen, Tickmicks bokblogg och En blogg för bokugglor.
8 december 2018
Percy Jackson och monsterhavet
Titel: Percy Jackson och monsterhavet
Originalets titel: Percy Jackson and the Sea of Monsters (2006)
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Serie: Percy Jackson #2
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 23/11
Handling
Percy har knappt hunnit hämta sig från förra sommarens blixtjakt, innan han hamnar i ett nytt svindlande äventyr! Den här gången med havsmonster, sirener och andra mytologiska figurer. Hans mål är att rädda sina kompisar och sommarlägret från undergång, men för att kunna göra det måste han hitta det gyllene skinnet, som en grym cyklop har lagt beslag på. Samtidigt flåsar andra odjur honom i hälarna, de vill gärna se att han misslyckas.
Tankar om titel och omslag
Inte så mycket att säga om titeln, den är självförklarande. Jag föredrar däremot de nyare svenska omslagen, men detta funkar också. Det är ju trots allt innehållet som är det viktigaste.
Mina tankar om boken
Enligt bloggen är det lite drygt två år sedan jag läste den första delen. Jag har alltid haft ett problem med att avsluta serier, medan jag är expert på att påbörja serier och så glömmer jag liksom bort andra böcker som jag också vill läsa.
Jag tyckte mycket om den första och allt som jag gillade med den återkommer i Percy Jackson och monsterhavet. Det är lättläst, otroligt roligt och spännande. Vad som jag kanske gillar mest med dessa böcker är världen som Riordan bygger upp. Det är en värld som liknar vår, men där de gamla grekiska gudarna fortfarande lever. Det är så fantasirikt och gör hela boken så underhållande. Det är verkligen en bok man läser med ett leende på läpparna och som också bjuder på många skratt.
Karaktärerna känns kanske lite väl mogna för sin ålder, men å andra sidan så är de halvgudar så det är kanske inte så konstigt. Jag gillar att man får upptäcka världen tillsammans med Percy och man får också några ledtrådar till vad som kan komma att hända i andra böcker.
Percy Jackson och monsterhavet är lättläst och den har ett högt tempo och den var svår att lägga ifrån sig. Man ville ju hela tiden veta vad som skulle hända och vägen dit var fartfylld och spännande.
Det som gör att jag uppskattar dessa böcker så mycket är nog det stora underhållningsvärdet. Det är som jag nämnt tidigare, underhållande och spännande, samtidigt som det kanske kan sporra läsare till att ta reda på mer om och säkert väcka läslust.
Ni hoppas jag att det inte dröjer ytterligare två år innan jag läser nästa del. Får nog ta mig i kragen lite och skärpa till mig.
3 bra saker med boken: fantasifullt, världen och spännande
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Percy Jackson: Född til hjälte
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Zellys bokhylla, Nellons bokblogg och Bokhuset.
Originalets titel: Percy Jackson and the Sea of Monsters (2006)
Författare: Rick Riordan
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Serie: Percy Jackson #2
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2007
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 23/11
Handling
Percy har knappt hunnit hämta sig från förra sommarens blixtjakt, innan han hamnar i ett nytt svindlande äventyr! Den här gången med havsmonster, sirener och andra mytologiska figurer. Hans mål är att rädda sina kompisar och sommarlägret från undergång, men för att kunna göra det måste han hitta det gyllene skinnet, som en grym cyklop har lagt beslag på. Samtidigt flåsar andra odjur honom i hälarna, de vill gärna se att han misslyckas.
Tankar om titel och omslag
Inte så mycket att säga om titeln, den är självförklarande. Jag föredrar däremot de nyare svenska omslagen, men detta funkar också. Det är ju trots allt innehållet som är det viktigaste.
Mina tankar om boken
Enligt bloggen är det lite drygt två år sedan jag läste den första delen. Jag har alltid haft ett problem med att avsluta serier, medan jag är expert på att påbörja serier och så glömmer jag liksom bort andra böcker som jag också vill läsa.
Jag tyckte mycket om den första och allt som jag gillade med den återkommer i Percy Jackson och monsterhavet. Det är lättläst, otroligt roligt och spännande. Vad som jag kanske gillar mest med dessa böcker är världen som Riordan bygger upp. Det är en värld som liknar vår, men där de gamla grekiska gudarna fortfarande lever. Det är så fantasirikt och gör hela boken så underhållande. Det är verkligen en bok man läser med ett leende på läpparna och som också bjuder på många skratt.
Karaktärerna känns kanske lite väl mogna för sin ålder, men å andra sidan så är de halvgudar så det är kanske inte så konstigt. Jag gillar att man får upptäcka världen tillsammans med Percy och man får också några ledtrådar till vad som kan komma att hända i andra böcker.
Percy Jackson och monsterhavet är lättläst och den har ett högt tempo och den var svår att lägga ifrån sig. Man ville ju hela tiden veta vad som skulle hända och vägen dit var fartfylld och spännande.
Det som gör att jag uppskattar dessa böcker så mycket är nog det stora underhållningsvärdet. Det är som jag nämnt tidigare, underhållande och spännande, samtidigt som det kanske kan sporra läsare till att ta reda på mer om och säkert väcka läslust.
Ni hoppas jag att det inte dröjer ytterligare två år innan jag läser nästa del. Får nog ta mig i kragen lite och skärpa till mig.
3 bra saker med boken: fantasifullt, världen och spännande
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Percy Jackson: Född til hjälte
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Zellys bokhylla, Nellons bokblogg och Bokhuset.
6 december 2018
Darktown
Titel: Darktown
Originalets titel: Darktown (2016)
Författare: Thomas Mullen
Översättare: Claes Göran Green
Serie: Darktown #1
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2018
Förlag: Historiska media
Utläst: 14/11
Handling
Atlanta 1948. På ena sidan tågrälsen ligger det rika, vita grannskapet och på andra sidan ligger Darktown. Här bor nästan bara afroamerikaner och det är detta område som stadens första svarta polisstyrka får i uppdrag att bevaka.
När en fattig svart kvinna mördas i Darktown efter att ha setts tillsammans med en vit man är det ingen som bemödar sig om att hitta den skyldige. Förutom Boggs och Smith, två svarta poliser med skilda bakgrunder. De kommer att riskera både sina jobb och sina liv i jakten på mördaren.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar verkligen omslaget på boken, tycker det fångar innehållet så bra.
Mina tankar om boken
Jag såg en recension av denna hos Vargnatts bokhylla och intresserade mig för boken då. Av en slump såg jag att biblioteket hade fått hem denna och skyndade mig att låna den.
Jag är så kluven till Darktown, jag både gillar den samtidigt som jag hade lite problem under läsningens gång. Det tog ganska lång tid för mig att komma in i boken och den kändes lite seg och bitvis tyckte jag språket var lite omständigt och krångligt. Ändå så gillade jag själva historien.
Det som man läser känns tyvärr väldigt verklighetstroget, miljöerna är så bra tecknande att det nästan känns som man är på plats i Atlanta. Den utbredda rasismen och segregationen är skrämmande att läsa om och hur den svarta befolkningen behandlas.
Under bokens gång får man följa flera karaktärer, de som jag tycker bäst om är de svarta polismännen Boggs och Smith som i hemlighet tar upp jakten på en mördare och med det utsätter sig för stora risker. Samtidigt som man för följa den nya polisstyrkan får man också följa några av de vita, äldre poliserna. Att läsa om hur de behandlar den svarta befolkningen, utnyttjar och misshandlar dem och den rasism som de ser som något naturligt är så oerhört skrämmande. Det värsta av allt är väl att det fortfarande finns folk som har sådana åsikter.
Själva mordhistorien hamnar ganska mycket i bakgrunden och det tar en stund innan den tråden kommer igång. Det är en mörk och tragisk historia man får ta del av där priset är högt för alla inblandade.
Darktown är en mörk och verklighetstrogen historisk roman som tar upp väldigt intressanta ämnen. Däremot hade jag som sagt lite svårt med språket, men själva historien man fick ta del av var riktigt bra.
3 bra saker med boken: miljön, verklighetstrogen och mordgåtan
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är bland annat Läsåret.
Originalets titel: Darktown (2016)
Författare: Thomas Mullen
Översättare: Claes Göran Green
Serie: Darktown #1
Antal sidor: 432
Utgivningsår: 2018
Förlag: Historiska media
Utläst: 14/11
Handling
Atlanta 1948. På ena sidan tågrälsen ligger det rika, vita grannskapet och på andra sidan ligger Darktown. Här bor nästan bara afroamerikaner och det är detta område som stadens första svarta polisstyrka får i uppdrag att bevaka.
När en fattig svart kvinna mördas i Darktown efter att ha setts tillsammans med en vit man är det ingen som bemödar sig om att hitta den skyldige. Förutom Boggs och Smith, två svarta poliser med skilda bakgrunder. De kommer att riskera både sina jobb och sina liv i jakten på mördaren.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar verkligen omslaget på boken, tycker det fångar innehållet så bra.
Mina tankar om boken
Jag såg en recension av denna hos Vargnatts bokhylla och intresserade mig för boken då. Av en slump såg jag att biblioteket hade fått hem denna och skyndade mig att låna den.
Jag är så kluven till Darktown, jag både gillar den samtidigt som jag hade lite problem under läsningens gång. Det tog ganska lång tid för mig att komma in i boken och den kändes lite seg och bitvis tyckte jag språket var lite omständigt och krångligt. Ändå så gillade jag själva historien.
Det som man läser känns tyvärr väldigt verklighetstroget, miljöerna är så bra tecknande att det nästan känns som man är på plats i Atlanta. Den utbredda rasismen och segregationen är skrämmande att läsa om och hur den svarta befolkningen behandlas.
Under bokens gång får man följa flera karaktärer, de som jag tycker bäst om är de svarta polismännen Boggs och Smith som i hemlighet tar upp jakten på en mördare och med det utsätter sig för stora risker. Samtidigt som man för följa den nya polisstyrkan får man också följa några av de vita, äldre poliserna. Att läsa om hur de behandlar den svarta befolkningen, utnyttjar och misshandlar dem och den rasism som de ser som något naturligt är så oerhört skrämmande. Det värsta av allt är väl att det fortfarande finns folk som har sådana åsikter.
Själva mordhistorien hamnar ganska mycket i bakgrunden och det tar en stund innan den tråden kommer igång. Det är en mörk och tragisk historia man får ta del av där priset är högt för alla inblandade.
Darktown är en mörk och verklighetstrogen historisk roman som tar upp väldigt intressanta ämnen. Däremot hade jag som sagt lite svårt med språket, men själva historien man fick ta del av var riktigt bra.
3 bra saker med boken: miljön, verklighetstrogen och mordgåtan
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är bland annat Läsåret.
1 december 2018
Francesca
Titel: Francesca
Originalets titel: -
Författare: Lina Bengtsdotter
Översättare: -
Serie: Charlie Lager #2
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2018
Förlag: Forum
Utläst: 11/11
Handling
Kriminalinspektör Charlie Lager är mitt uppe i en komplicerad utredning i Stockholm när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som för snart trettio år sedan försvann från trakten där hon själv växte upp. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca?
När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.
Tankar om titel och omslag
Gillar att även uppföljaren har ett kvinnonamn som titel. Snyggt omslag, gillar färgerna och det känns lite höstigt också.
Mina tankar om boken
Jag gillade verkligen Bengtsdotters debut som släpptes förra året och när jag såg att det var en uppföljare på väg skyndade jag mig att reservera den. Francesca läste jag också tillsammans med Camilla. När jag började läsa denna insåg jag ganska snabbt att jag hade glömt en hel del från den förra delen, men under bokens gång fick man små påminnelser om det.
Charlie är den typiska litterära polisen med olika problem, men på några sätt tycker jag Charlie sticker ut från mängden. Dels är hon medveten om sina problem och försöker att hantera dem, hon skyller inte heller ifrån sig. Hon är en intressant person och i denna får man också veta lite mer om hennes bakgrund.
En del andra karaktärer återkommer också, exempelvis Charlie bästa vän Susanne och journalisten Johan. Tycker Charlies relationer till dessa personer är intressant att läsa om och jag hoppas att de fortsätter dyka upp i kommande (?) böcker.
Även i denna bok får vi lära känna brottsoffret, man får en gedigen bakgrund till dennes liv och vad hon varit med om. Man känner verkligen med henne och önskar någonstans att allt ska gå val, fast man vet att det inte kommer göra det. Att man lär känna offret så väl gör att själva fallet känns engagerande och man vill veta hur det går.
Francesca är riktigt lättläst, det är korta kapitel och däremellan finns kapitel ur Francescas perspektiv. Sättet man möter offret på sköts snyggt och det råder inte heller någon förvirring om vem det är man läser om.
Jag faller också för miljön där Francesca utspelar sig, det är lätt att se den framför sig och hur samhället har förändrats. Att läsa böcker som inte utspelar sig i storstaden är intressant, jag känner igen den sortens mentalitet som råder där och det skapar en härlig, om än dyster atmosfär.
Boken är spännande och på slutet blir man också berörd. Alla karaktärers öden man läser om innehåller någon sorts tragik och man känner med karaktärerna, de som blev svikna, de som blev kvar där och även dem som tog sig därifrån men som fortfarande påverkas av det de varit med om.
Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker om Charlie Lager, inte minst med tanke på hur denna slutade. Jag vill läsa ännu mer om Charlie, men också de andra karaktärerna.
Vill också lägga till att böckerna hör ihop och man tjänar på att läsa dessa böcker i rätt ordning.
3 bra saker med boken: intressanta karaktärer, lättläst och miljön.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Annabelle
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Nilmas bokhylla och Enligt O.
Originalets titel: -
Författare: Lina Bengtsdotter
Översättare: -
Serie: Charlie Lager #2
Antal sidor: 379
Utgivningsår: 2018
Förlag: Forum
Utläst: 11/11
Handling
Kriminalinspektör Charlie Lager är mitt uppe i en komplicerad utredning i Stockholm när hon får höra talas om tonårsflickan Francesca som för snart trettio år sedan försvann från trakten där hon själv växte upp. Något i det gamla olösta fallet påverkar Charlie och snart plågas hon också av märkliga drömmar om sin mamma Betty och diffusa minnen från uppväxten. Vad betyder drömmarna? Finns det en koppling mellan dem och Francesca?
När vännen Susanne ber om hjälp för att reda upp sitt liv bestämmer sig Charlie för att resa tillbaka till Gullspång. Med sig bär hon mardrömmarna från barndomen och de obesvarade frågorna kring Francescas försvinnande. Men hon upptäcker snart att inte alla i bygden uppskattar att hon börjar gräva i fallet.
Tankar om titel och omslag
Gillar att även uppföljaren har ett kvinnonamn som titel. Snyggt omslag, gillar färgerna och det känns lite höstigt också.
Mina tankar om boken
Jag gillade verkligen Bengtsdotters debut som släpptes förra året och när jag såg att det var en uppföljare på väg skyndade jag mig att reservera den. Francesca läste jag också tillsammans med Camilla. När jag började läsa denna insåg jag ganska snabbt att jag hade glömt en hel del från den förra delen, men under bokens gång fick man små påminnelser om det.
Charlie är den typiska litterära polisen med olika problem, men på några sätt tycker jag Charlie sticker ut från mängden. Dels är hon medveten om sina problem och försöker att hantera dem, hon skyller inte heller ifrån sig. Hon är en intressant person och i denna får man också veta lite mer om hennes bakgrund.
En del andra karaktärer återkommer också, exempelvis Charlie bästa vän Susanne och journalisten Johan. Tycker Charlies relationer till dessa personer är intressant att läsa om och jag hoppas att de fortsätter dyka upp i kommande (?) böcker.
Även i denna bok får vi lära känna brottsoffret, man får en gedigen bakgrund till dennes liv och vad hon varit med om. Man känner verkligen med henne och önskar någonstans att allt ska gå val, fast man vet att det inte kommer göra det. Att man lär känna offret så väl gör att själva fallet känns engagerande och man vill veta hur det går.
Francesca är riktigt lättläst, det är korta kapitel och däremellan finns kapitel ur Francescas perspektiv. Sättet man möter offret på sköts snyggt och det råder inte heller någon förvirring om vem det är man läser om.
Jag faller också för miljön där Francesca utspelar sig, det är lätt att se den framför sig och hur samhället har förändrats. Att läsa böcker som inte utspelar sig i storstaden är intressant, jag känner igen den sortens mentalitet som råder där och det skapar en härlig, om än dyster atmosfär.
Boken är spännande och på slutet blir man också berörd. Alla karaktärers öden man läser om innehåller någon sorts tragik och man känner med karaktärerna, de som blev svikna, de som blev kvar där och även dem som tog sig därifrån men som fortfarande påverkas av det de varit med om.
Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker om Charlie Lager, inte minst med tanke på hur denna slutade. Jag vill läsa ännu mer om Charlie, men också de andra karaktärerna.
Vill också lägga till att böckerna hör ihop och man tjänar på att läsa dessa böcker i rätt ordning.
3 bra saker med boken: intressanta karaktärer, lättläst och miljön.
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Annabelle
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Nilmas bokhylla och Enligt O.
24 november 2018
The DUFF
Titel: The DUFF: Designated Ugly Fat Friend
Originalets titel: -
Författare: Kody Keplinger
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 320 med extramaterial
Utgivningsår: 2010
Förlag: Poppy
Utläst: 28/10
Handling
Seventeen-year-old Bianca Piper may not be the prettiest girl in her high school, but she has a loyal group of friends, a biting wit, and a spot-on BS detector. She's also way too smart to fall for the charms of man-slut and slimy school hottie Wesley Rush. But things aren't so great at home and Bianca, desperate for a distraction, ends up kissing Wesley. Worse, she likes it. Eager for escape, Bianca throws herself into a closeted enemies-with-benefits relationship with him.Until it all goes horribly awry. It turns out Wesley isn't such a bad listener, and his life is pretty screwed up, too. Suddenly Bianca realizes with absolute horror that she's falling for the guy she thought she hated more than anyone.
Tankar om titel och omslag
Den utgåva som jag har läst har nog filmomslaget. Brukar sällan gilla filmomslagen, hade varit snyggare om det bara varit texten. Gillar titeln, den är självförklarande.
Mina tankar om boken
Detta är en bok som jag och Camilla har läst tillsammans. Det var kul att få diskutera den. Jag har varit nyfiken på denna bok ett tag, inte minst på grund av att filmen var vad jag kan förstå väldigt framgångsrik.
Det var ett tag sedan jag läste på engelska, men jag kom in i boken med en gång. Jag gillar Biancas berättarröst, den lyckas vara både allvarlig, humoristisk och lite cynisk. Kapitlen är korta och lättlästa och det var ett härligt driv som gjorde att man vara ville läsa vidare och veta hur det gick.
Jag gillar också karaktärerna. På under 300 sidor lyckas Keplinger bygga upp levande karaktär. Från börjar verkade flera av dem stereotypiska, men senare fick karaktärerna mer djup. Speciellt Wesley som från början verkar vara den typiska tjejtjusaren, men som visar sig ha sina problem också. Bianca var en karaktär som jag gillade från början, hon hade integritet och var medveten om vad hon gjorde och varför hon gjorde vissa val.
The DUFF lyckas även belysa något av den utseendefixering som vi har i vårt samhälle och att man bör se ut på ett visst sätt för att passa in. Bianca bryr sig inte om de normerna och det är så befriande. Nyligen läste jag 30 dejter på 30 dagar där huvudpersonen blev dejtbar när hon fick en ny frisyr och snygga kläder och det kändes bara så fel. Visserligen var det i syfte att underhålla, men ändå så skavde det lite i mig under läsningen. Det blev därför något av en kontrast när jag läste The DUFF och hur den presenterade problemet kring utseendefixeringen.
Efter att ha läst boken är jag riktigt sugen på att se filmen, även om jag tror att den skiljer sig en del från boken. Vill man ha något underhållande kan jag definitivt rekommendera The DUFF.
3 bra saker med boken: lättläst, Bianca och händelseutvecklingen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Andra som bloggat om boken är Boktycke, Book Obsession och En blogg för bokugglor.
Originalets titel: -
Författare: Kody Keplinger
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 320 med extramaterial
Utgivningsår: 2010
Förlag: Poppy
Utläst: 28/10
Handling
Seventeen-year-old Bianca Piper may not be the prettiest girl in her high school, but she has a loyal group of friends, a biting wit, and a spot-on BS detector. She's also way too smart to fall for the charms of man-slut and slimy school hottie Wesley Rush. But things aren't so great at home and Bianca, desperate for a distraction, ends up kissing Wesley. Worse, she likes it. Eager for escape, Bianca throws herself into a closeted enemies-with-benefits relationship with him.Until it all goes horribly awry. It turns out Wesley isn't such a bad listener, and his life is pretty screwed up, too. Suddenly Bianca realizes with absolute horror that she's falling for the guy she thought she hated more than anyone.
Tankar om titel och omslag
Den utgåva som jag har läst har nog filmomslaget. Brukar sällan gilla filmomslagen, hade varit snyggare om det bara varit texten. Gillar titeln, den är självförklarande.
Mina tankar om boken
Detta är en bok som jag och Camilla har läst tillsammans. Det var kul att få diskutera den. Jag har varit nyfiken på denna bok ett tag, inte minst på grund av att filmen var vad jag kan förstå väldigt framgångsrik.
Det var ett tag sedan jag läste på engelska, men jag kom in i boken med en gång. Jag gillar Biancas berättarröst, den lyckas vara både allvarlig, humoristisk och lite cynisk. Kapitlen är korta och lättlästa och det var ett härligt driv som gjorde att man vara ville läsa vidare och veta hur det gick.
Jag gillar också karaktärerna. På under 300 sidor lyckas Keplinger bygga upp levande karaktär. Från börjar verkade flera av dem stereotypiska, men senare fick karaktärerna mer djup. Speciellt Wesley som från början verkar vara den typiska tjejtjusaren, men som visar sig ha sina problem också. Bianca var en karaktär som jag gillade från början, hon hade integritet och var medveten om vad hon gjorde och varför hon gjorde vissa val.
The DUFF lyckas även belysa något av den utseendefixering som vi har i vårt samhälle och att man bör se ut på ett visst sätt för att passa in. Bianca bryr sig inte om de normerna och det är så befriande. Nyligen läste jag 30 dejter på 30 dagar där huvudpersonen blev dejtbar när hon fick en ny frisyr och snygga kläder och det kändes bara så fel. Visserligen var det i syfte att underhålla, men ändå så skavde det lite i mig under läsningen. Det blev därför något av en kontrast när jag läste The DUFF och hur den presenterade problemet kring utseendefixeringen.
Efter att ha läst boken är jag riktigt sugen på att se filmen, även om jag tror att den skiljer sig en del från boken. Vill man ha något underhållande kan jag definitivt rekommendera The DUFF.
3 bra saker med boken: lättläst, Bianca och händelseutvecklingen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare
Andra som bloggat om boken är Boktycke, Book Obsession och En blogg för bokugglor.
Etiketter:
Kody Keplinger,
läst 2018,
Recensioner
22 november 2018
Monstret i natten - Monstret på cirkusen - Monstret och människorna
Titel: Monstret i nattenOriginalets titel: -
Författare: Mats Strandberg
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Översättare: -
Serie: Monstret Frank #1
Antal sidor: 108
Utgivningsår: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 5/11
Handling
Boken handlar om Frank, en mörkrädd pojke som blir ett monster på sin nioårsdag. Han blir biten av en fluffig liten knähund, och blir ett slags varulv om nätterna - men den här varulven vill bara bli kliad bakom öronen och klappad på magen. Men människorna förstår inte. Rykten om ’attackerna’ sprider sig i den lilla staden Yrred, monstret blir allt större och farligare i folks fantasi och paniken växer. Och räddast av alla är nog Frank, som inte vågar berätta för någon att det är han som är monstret.
Betyg: 3/5

Titel: Monstret på cirkusen
Originalets titel: -
Författare: Mats Strandberg
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Översättare: -
Serie: Monstret Frank #2
Antal sidor: 143
Utgivningsår: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 6/11
Handling
Frank har äntligen fått vänner i staden där han bor, men de är monster och han får inte berätta för någon om dem. Frank vill inget hellre än att hans två världar ska mötas, att monster och människor ska kunna leva tillsammans. Men människornas skräck för monster växer sig allt starkare. Allt ställs på sin spets när clownen Kryger kommer till stan. Han lovar att fånga monstren och tvinga dem att uppträda på hans kalaskuliga cirkus.
Betyg: 3/5
Titel: Monstret och människorna
Originalets titel: -
Författare: Mats Strandberg
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Översättare: -
Serie: Monstret Frank #3
Antal sidor: 167
Utgivningsår: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 7/11
Handling
Människornas skräck har spridit sig i stan där Frank och hans monsterkompisar bor. Rädda stadsbor patrullerar gatorna på jakt efter monster. Tant Alice får hotbrev där hon kallas monsterälskare. Böcker om monster förbjuds och biblioteket rensas från farliga texter. Och mitt i alltihop försvinner Uvalisa, stans bibliotekarie. Den sista uppgörelsen kryper allt närmare.
Tankar om titlar och omslag
Gillar att titlarna följer ett mönster och alla börjar med monster. Gillar också omslagen, färgerna och detaljerna.
Jag har tidigare läst hela Engelsforstrilogin som Strandberg skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Dessutom har jag läst Färjan. Jag var inte riktigt sugen på att läsa skräck just för tillfället, men jag ville ha något lite lagom rysligt och framförallt något lättläst så då valde jag att läsa dessa böcker.
Hela trilogin är väldigt lättläst och jag kan tänka mig den är väldigt spännande, men kanske också lite otäck för yngre läsare. Jag gillar att hur väl sammanhållen böckerna är, den ena tar vid där den andra slutar. Plus också för att det finns påminnelser om vad som hänt i tidigare böckerna. Dessutom gillar jag illustrationerna.
Jag gillar Frank som är den huvudkaraktär man får följa, när han blir ett monster också. Det finns många fantasifulla karaktärer att känna med. Tycker Strandberg tecknar karaktärerna på ett fint sätt och att man lär känna dem väl under böckernas gång.
Som en äldre läsare lägger jag säkert märke till saker som yngre inte skulle göra, tänker t.ex. på rädslan för det okända innebär och vilka som är egentliga monster. Jag skulle kunna tänka mig att detta är en bra bok att läsa högt för barnen.
Sammanfattningsvis kan jag säga att trilogin om monstret Frank är underhållande och snabblästa böcker som nog passar den tilltänkta åldersgruppen perfekt.
3 bra saker med böckerna: passar många åldrar, fantasifull och underhållande
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Berättelser från Engelsfors
Cirkeln
Eld
Färjan
Nyckeln
17 november 2018
30 dejter på 30 dagar
Titel: 30 dejter på 30 dagar
Originalets titel: The Undateable (2017)
Författare: Sarah Title
Översättare: Katarina Falk
Serie: Librarians in Love #1
Antal sidor: 357
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lovereads
Utläst: 25/19
Handling
Melissa, eller Bernie som hon kallas, har aldrig brytt sig om berömmelse. Som bibliotekarie på ett universitetsbibliotek är det heller inte särskilt ofta möjligheten att bli kändis uppenbarar sig. Men när en video av ett frieri som äger rum i biblioteket blir en viral succé, är det inte de nyförlovade som uppmärksamheten riktas mot, utan mot Bernie som i en helknasig min himlar med ögonen åt hela spektaklet. Snart är ”Ogillande bibliotekarien” ett begrepp som snurrar runt i alla sociala medier.
Colin är journalist och om han inte får ett scoop snart är troligtvis hans karriär som dejtingrådgivare i en ung, hipp nättidning över. Trots hans egna högst bristfälliga meriter på dejtingscenen lyckas han till sin chefredaktör pitcha idén om att hitta dejter till de odejtbara - till exempel Bernie.
Bernie tror inte på lyckliga slut och klarar sig alltid utmärkt på egen hand. Men hon har också svårt att motstå en utmaning. Hon går alltså med på Colins förslag om att dejta 30 olika män på 30 dagar. Men det blir inte den hon tänkt som vinner hennes hjärta till slut.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar både den svenska och engelska titeln, fångar på ett enkelt sätt vad boken handlar om. Omslaget är härligt mycket feelgood och jag gillar det blå på omslaget och de små detaljerna såsom kaffekoppen och hunden.
Mina tankar om boken
När ett nytt bokförlag med inriktningen romance kom ut i Sverige vill jag försöka läsa en del av deras böcker, då romance ändå är en genre som jag tycker om. Jag gillar det förutsägbara i det och de garanterat lyckliga sluten. Efter att ha läst några ganska tunga böcker var jag sugen på något mer lättsmält och då föll valet på 30 dejter på 30 dagar.
Boken är riktigt lättläst och underhållande,jag gillar att man får ta del av Bernies dejtingäventyr men också artiklarna och goda råd från en frågespalt. Det är förutsägbart, man vet i princip hur det ska sluta redan innan man börjar läsa. Det är vägen dit som är intressant och boken bjuder på en hel del skratt. Vissa gånger blir det nästan lite väl löjligt, men boken lockar ändå fram ett leende hos mig.
Bernie är en karaktär som jag gillar och inte bara för att hon är en bibliotekarie. Jag gillar att hon säger det hon tycker. Dejterna är intressant att följa, men jag gillar inte riktigt att Bernie måste ändra på sig för att hon ska få lyckade dejter. Även Bernies vänner är härliga person även om man inte lär känna dem så bra.
30 dejter på 30 dagar är riktigt underhållande och perfekt när man vill fly verkligheten för en stund.
3 bra saker med boken: bibliotekarie, rolig, lättläst
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, Bina´s Books och Hyllan.
Originalets titel: The Undateable (2017)
Författare: Sarah Title
Översättare: Katarina Falk
Serie: Librarians in Love #1
Antal sidor: 357
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lovereads
Utläst: 25/19
Handling
Melissa, eller Bernie som hon kallas, har aldrig brytt sig om berömmelse. Som bibliotekarie på ett universitetsbibliotek är det heller inte särskilt ofta möjligheten att bli kändis uppenbarar sig. Men när en video av ett frieri som äger rum i biblioteket blir en viral succé, är det inte de nyförlovade som uppmärksamheten riktas mot, utan mot Bernie som i en helknasig min himlar med ögonen åt hela spektaklet. Snart är ”Ogillande bibliotekarien” ett begrepp som snurrar runt i alla sociala medier.
Colin är journalist och om han inte får ett scoop snart är troligtvis hans karriär som dejtingrådgivare i en ung, hipp nättidning över. Trots hans egna högst bristfälliga meriter på dejtingscenen lyckas han till sin chefredaktör pitcha idén om att hitta dejter till de odejtbara - till exempel Bernie.
Bernie tror inte på lyckliga slut och klarar sig alltid utmärkt på egen hand. Men hon har också svårt att motstå en utmaning. Hon går alltså med på Colins förslag om att dejta 30 olika män på 30 dagar. Men det blir inte den hon tänkt som vinner hennes hjärta till slut.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar både den svenska och engelska titeln, fångar på ett enkelt sätt vad boken handlar om. Omslaget är härligt mycket feelgood och jag gillar det blå på omslaget och de små detaljerna såsom kaffekoppen och hunden.
Mina tankar om boken
När ett nytt bokförlag med inriktningen romance kom ut i Sverige vill jag försöka läsa en del av deras böcker, då romance ändå är en genre som jag tycker om. Jag gillar det förutsägbara i det och de garanterat lyckliga sluten. Efter att ha läst några ganska tunga böcker var jag sugen på något mer lättsmält och då föll valet på 30 dejter på 30 dagar.
Boken är riktigt lättläst och underhållande,jag gillar att man får ta del av Bernies dejtingäventyr men också artiklarna och goda råd från en frågespalt. Det är förutsägbart, man vet i princip hur det ska sluta redan innan man börjar läsa. Det är vägen dit som är intressant och boken bjuder på en hel del skratt. Vissa gånger blir det nästan lite väl löjligt, men boken lockar ändå fram ett leende hos mig.
Bernie är en karaktär som jag gillar och inte bara för att hon är en bibliotekarie. Jag gillar att hon säger det hon tycker. Dejterna är intressant att följa, men jag gillar inte riktigt att Bernie måste ändra på sig för att hon ska få lyckade dejter. Även Bernies vänner är härliga person även om man inte lär känna dem så bra.
30 dejter på 30 dagar är riktigt underhållande och perfekt när man vill fly verkligheten för en stund.
3 bra saker med boken: bibliotekarie, rolig, lättläst
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Boktokig, Bina´s Books och Hyllan.
10 november 2018
Sista riket
Titel: Sista riket
Originalets titel: Mistborn: The Final Empire (2006)
Författare: Brandon Sanderson
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn #1
Antal sidor: 743
Utgivningsår: 2015
Förlag: Modernista
Utläst: 21/10
Handling
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor – en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter.
Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget, det är enkelt och stilrent, men fångar också innehållet rätt så bra. Och att de blå färgstrecken också har betydelse.
Mina tankar om boken
Sista riket är en bo som jag varit nyfiken på ganska länge, men inte kommit mig för att läsa. Delvis tror jag att det är storleken och att många har sagt att det är ett komplicerat världsbygge att sätta sig in i. Jag och Camilla har i alla fall läst boken tillsammans, och jag är så glad att jag äntligen läst den.
Brandon Sanderson bygger upp en komplicerad värld, både när det gäller hur världen ser ut, men även när det kommer till allomantin och annan magi. Sanderson förklarar väldigt bra och får det att kännas enkelt och förståeligt.
Jag fastnar verkligen för karaktärerna och det har varit så härligt att få hänga med Vin och Kelsier i över 700 sidor. Man har verkligen fått lära känna dem, och alla andra karaktärer också för den delen. Vin är den karaktär som jag tycker är mest intressant och hur hon med Kelsiers hjälp upptäcker vem hon är och vad hon kan göra. Kelsier är en komplex karaktär och det är först i slutet som jag förstår mig på honom och varför han har gjort vissa saker.
Skildringen av Överstehärskaren som styr landet är intressant och skrämmande, likaså hur den lägre befolkningen skaa behandlas. Det hela liknas vid ett feodalt samhälle med olika stånd som håller sig för sig själva och där de rika utnyttjar de svaga och där det nästan är lönlöst att göra mostånd.
Det är en bok som trots allt är ganska lätt att läsa, även om en del partier har ett ganska långsamt tempo, men det bygger ändå upp stämning och miljö och bidrar till förståelse av världen.
Sista riket är en bok som jag låtit ta tid att läsa och nu känns det ganska tomt när den är slut. Slutet är passande och bjuder på en för mig oväntad liten händelse,men som i efterhand känns helt självklar. Boken får ett värdigt slut, men det finns fortfarande frågor som jag vill ha svar på. Jag ser fram emot läsa fler delar i denna serie!
3 bra saker med boken: världen, karaktärerna, spännande
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Boktycke och Nilmas bokhylla.
Originalets titel: Mistborn: The Final Empire (2006)
Författare: Brandon Sanderson
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn #1
Antal sidor: 743
Utgivningsår: 2015
Förlag: Modernista
Utläst: 21/10
Handling
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor – en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter – och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker – men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter.
Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget, det är enkelt och stilrent, men fångar också innehållet rätt så bra. Och att de blå färgstrecken också har betydelse.
Mina tankar om boken
Sista riket är en bo som jag varit nyfiken på ganska länge, men inte kommit mig för att läsa. Delvis tror jag att det är storleken och att många har sagt att det är ett komplicerat världsbygge att sätta sig in i. Jag och Camilla har i alla fall läst boken tillsammans, och jag är så glad att jag äntligen läst den.
Brandon Sanderson bygger upp en komplicerad värld, både när det gäller hur världen ser ut, men även när det kommer till allomantin och annan magi. Sanderson förklarar väldigt bra och får det att kännas enkelt och förståeligt.
Jag fastnar verkligen för karaktärerna och det har varit så härligt att få hänga med Vin och Kelsier i över 700 sidor. Man har verkligen fått lära känna dem, och alla andra karaktärer också för den delen. Vin är den karaktär som jag tycker är mest intressant och hur hon med Kelsiers hjälp upptäcker vem hon är och vad hon kan göra. Kelsier är en komplex karaktär och det är först i slutet som jag förstår mig på honom och varför han har gjort vissa saker.
Skildringen av Överstehärskaren som styr landet är intressant och skrämmande, likaså hur den lägre befolkningen skaa behandlas. Det hela liknas vid ett feodalt samhälle med olika stånd som håller sig för sig själva och där de rika utnyttjar de svaga och där det nästan är lönlöst att göra mostånd.
Det är en bok som trots allt är ganska lätt att läsa, även om en del partier har ett ganska långsamt tempo, men det bygger ändå upp stämning och miljö och bidrar till förståelse av världen.
Sista riket är en bok som jag låtit ta tid att läsa och nu känns det ganska tomt när den är slut. Slutet är passande och bjuder på en för mig oväntad liten händelse,men som i efterhand känns helt självklar. Boken får ett värdigt slut, men det finns fortfarande frågor som jag vill ha svar på. Jag ser fram emot läsa fler delar i denna serie!
3 bra saker med boken: världen, karaktärerna, spännande
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Boktycke och Nilmas bokhylla.
3 november 2018
Olycksbarnet
Titel: Olycksbarnet
Originalets titel: -
Författare: Malou von Sivers
Översättare: -
Serie: Såret #2
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Utläst: 20/10
Handling
Det har hunnit bli det glada tjugotalet i andra delen av Malou von Sivers personliga familjekrönika. Ute i världen finns en nyvaken optimism och utsikter om en större frihet. Men villan i Äppelviken är full av sorg. Axel Silversjös älskade hustru har dött i barnsäng. Edwin, den nyfödde sonen, blir olycksbarnet. Han som är orsaken till att idyllen slagits sönder.
Axel får nytt hopp när han träffar den unga och livsglada Hedvig. Återigen kan kärleken bli det som för honom tillbaka till livet. Men kan han vända blicken från det förflutna, från den krossade drömmen till den nya vardagen?
Vi får följa Edwins uppväxt under trettio- och fyrtiotalet. Världen går från rus till oro, krigets skugga brer ut sig. Edwin får lida för sin fars inre kval och svär på att aldrig bli som honom. Han är rädd för att han har ärvt såret, som en förbannelse.
Tankar om titel och omslag
Tycker titeln är passande, men väldigt ledsam också. Tycker om omslaget och att det är i ungefär samma stil som den förra boken. Plus också för att det är så höstliknande.
Mina tankar om boken
Jag tyckte oväntat bra om den första delen, Mitt hjärtas oro, och var riktigt nyfiken på att läsa uppföljaren. Såklart hade jag hunnit få högre förväntningar på denna bok, då jag varit ganska ljumt inställd till den förra innan jag började läsa.
Man kommer lätt in i historien igen, det är lätt att följa med och man känner verkligen med karaktärerna. Miljöerna är vackert skildrade och det känns nästan som att man är där, det är så lätt att se allting framför sig.
Jag upplever Olycksbarnet som lite mer "hoppig" i handlingen, den utspelar sig under en längre tidsperiod och det blir bara avstamp i familjens liv. Mycket av boken handlar också om upptakten till 2:a världskriget.
Det är så lätt att känna med karaktärerna. Man lider verkligen med barnen och önskar att hela familjen ska få det bättre. Axel är en komplicerad karaktär, men en del av vad han gör på grund av sin sorg är helt klart inte okej.
Olycksbarnet är vackert skriven och det finns ett ständigt vemod. Det är så sorgligt att läsa om familjen Silversjö och deras liv. Boken slutade väldigt tragiskt och jag undrar verkligen vad som ska hända i nästa del.
Jag skulle uppmana dem som är skeptiska till Malou von Sivers att ändå ge hennes böcker en chans, de är väldigt läsvärda.
3 bra saker med boken: lättläst, miljöerna och familjeskildringen.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Mitt hjärtas oro
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Jennies boklista och Violens boksida.
Originalets titel: -
Författare: Malou von Sivers
Översättare: -
Serie: Såret #2
Antal sidor: 307
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Utläst: 20/10
Handling
Det har hunnit bli det glada tjugotalet i andra delen av Malou von Sivers personliga familjekrönika. Ute i världen finns en nyvaken optimism och utsikter om en större frihet. Men villan i Äppelviken är full av sorg. Axel Silversjös älskade hustru har dött i barnsäng. Edwin, den nyfödde sonen, blir olycksbarnet. Han som är orsaken till att idyllen slagits sönder.
Axel får nytt hopp när han träffar den unga och livsglada Hedvig. Återigen kan kärleken bli det som för honom tillbaka till livet. Men kan han vända blicken från det förflutna, från den krossade drömmen till den nya vardagen?
Vi får följa Edwins uppväxt under trettio- och fyrtiotalet. Världen går från rus till oro, krigets skugga brer ut sig. Edwin får lida för sin fars inre kval och svär på att aldrig bli som honom. Han är rädd för att han har ärvt såret, som en förbannelse.
Tankar om titel och omslag
Tycker titeln är passande, men väldigt ledsam också. Tycker om omslaget och att det är i ungefär samma stil som den förra boken. Plus också för att det är så höstliknande.
Mina tankar om boken
Jag tyckte oväntat bra om den första delen, Mitt hjärtas oro, och var riktigt nyfiken på att läsa uppföljaren. Såklart hade jag hunnit få högre förväntningar på denna bok, då jag varit ganska ljumt inställd till den förra innan jag började läsa.
Man kommer lätt in i historien igen, det är lätt att följa med och man känner verkligen med karaktärerna. Miljöerna är vackert skildrade och det känns nästan som att man är där, det är så lätt att se allting framför sig.
Jag upplever Olycksbarnet som lite mer "hoppig" i handlingen, den utspelar sig under en längre tidsperiod och det blir bara avstamp i familjens liv. Mycket av boken handlar också om upptakten till 2:a världskriget.
Det är så lätt att känna med karaktärerna. Man lider verkligen med barnen och önskar att hela familjen ska få det bättre. Axel är en komplicerad karaktär, men en del av vad han gör på grund av sin sorg är helt klart inte okej.
Olycksbarnet är vackert skriven och det finns ett ständigt vemod. Det är så sorgligt att läsa om familjen Silversjö och deras liv. Boken slutade väldigt tragiskt och jag undrar verkligen vad som ska hända i nästa del.
Jag skulle uppmana dem som är skeptiska till Malou von Sivers att ändå ge hennes böcker en chans, de är väldigt läsvärda.
3 bra saker med boken: lättläst, miljöerna och familjeskildringen.
Betyg: 3/5
Tidigare läst av denna författare
Mitt hjärtas oro
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Jennies boklista och Violens boksida.
27 oktober 2018
Stad av aska
Titel: Stad av aska
Originalets titel: City of Ashes (2008)
Författare: Cassandra Clare
Översättare: Jan Risheden
Serie: The Mortal Instruments #2
Antal sidor: 490
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 14/10
Handling
Clary Fray önskar att livet bara kunde återgå till det normala. Men vad är normalt när du är en demondräpande skuggjägare, vars mamma ligger medvetslös i en magipåverkad koma och du plötsligt kan se varulvar, vampyrer och älvor på gatorna?
Clary försöker dra sig undan från skuggvärlden för att kunna hänga mer med Simon (är han kanske mer än en vän?), men Jace tänker inte släppa henne så lätt. Och den enda chansen Clary har att hjälpa sin mamma är om hon söker upp Valentine, den ondskefulle skuggjägaren som mördat hennes morföräldrar – och dessutom är hennes pappa.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar att omslagen är enhetliga och att titlarna har ett tema. Gillar silhuetten av New York på omslaget.
Mina tankar om boken
Enligt min blogg är det över fem år sedan jag läste första delen, som jag tyckte om väldigt mycket. Av någon anledning läste jag aldrig vidare i serien, förrän nu. Kan väl säga att det finns vissa nackdelar med att lägga en serie på is så länge, men jag kom ihåg förvånansvärt mycket från första delen och jag fräschade upp minnet med att läsa en sammanfattning på internet också.
Man kastas verkligen i i handlingen, det är full fart framåt som gäller och jag gillar det. Ju mer jag läste kom jag också bättre ihåg första boken. Stad av aska är lättläst och underhållande och jag gillar den humor och värme som ändå finns mellan karaktärerna. Kapitlen är kanske i längsta laget, men att den är så spännande och lätt att plöja väger upp.
Karaktärerna genomgår en viss utveckling i denna bok, även om jag kan bli lite less på att det alltid ska vara triangeldraman. Man får också större förståelse för Valentine och vad som driver honom. Jag har svårt att välja ut favoritkaraktärer, jag tycker om så många, och flera av dem ställs inför utmaningar. Några av favoriterna förutom Clary är Magnus Bane, Simon och Luke.
Jag vill försöka att undvika spoilers, fast jag antar att många redan har läst böckerna vid det här laget. Jag hade läst någonstans vad som skulle hända med Simon, men jag blev lite förvånad över att det hände redan i denna bok.
Det är ett väldigt driv i Stad av aska och det är svårt att släppa den ifrån sig under läsningen, så den gick fort att läsa. Boken är kanske inget litterärt mästerverk, men den är otroligt underhållande och det är inte att förakta.
Det är en intressant och magisk värld som Cassandra Clare bygger upp och jag ser fram emot att fortsätta läsa om den. Inte minst med tanke på hur denna bok slutar. Förhoppningsvis dröjer det inte fem år innan jag läser nästa del.
3 bra saker med boken: karaktärerna, spännande, världen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Stad av skuggor
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Tusen sidor, Zellys bokhylla och IHeartFantasy.
Originalets titel: City of Ashes (2008)
Författare: Cassandra Clare
Översättare: Jan Risheden
Serie: The Mortal Instruments #2
Antal sidor: 490
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 14/10
Handling
Clary Fray önskar att livet bara kunde återgå till det normala. Men vad är normalt när du är en demondräpande skuggjägare, vars mamma ligger medvetslös i en magipåverkad koma och du plötsligt kan se varulvar, vampyrer och älvor på gatorna?
Clary försöker dra sig undan från skuggvärlden för att kunna hänga mer med Simon (är han kanske mer än en vän?), men Jace tänker inte släppa henne så lätt. Och den enda chansen Clary har att hjälpa sin mamma är om hon söker upp Valentine, den ondskefulle skuggjägaren som mördat hennes morföräldrar – och dessutom är hennes pappa.
Tankar om titel och omslag
Jag gillar att omslagen är enhetliga och att titlarna har ett tema. Gillar silhuetten av New York på omslaget.
Mina tankar om boken
Enligt min blogg är det över fem år sedan jag läste första delen, som jag tyckte om väldigt mycket. Av någon anledning läste jag aldrig vidare i serien, förrän nu. Kan väl säga att det finns vissa nackdelar med att lägga en serie på is så länge, men jag kom ihåg förvånansvärt mycket från första delen och jag fräschade upp minnet med att läsa en sammanfattning på internet också.
Man kastas verkligen i i handlingen, det är full fart framåt som gäller och jag gillar det. Ju mer jag läste kom jag också bättre ihåg första boken. Stad av aska är lättläst och underhållande och jag gillar den humor och värme som ändå finns mellan karaktärerna. Kapitlen är kanske i längsta laget, men att den är så spännande och lätt att plöja väger upp.
Karaktärerna genomgår en viss utveckling i denna bok, även om jag kan bli lite less på att det alltid ska vara triangeldraman. Man får också större förståelse för Valentine och vad som driver honom. Jag har svårt att välja ut favoritkaraktärer, jag tycker om så många, och flera av dem ställs inför utmaningar. Några av favoriterna förutom Clary är Magnus Bane, Simon och Luke.
Jag vill försöka att undvika spoilers, fast jag antar att många redan har läst böckerna vid det här laget. Jag hade läst någonstans vad som skulle hända med Simon, men jag blev lite förvånad över att det hände redan i denna bok.
Det är ett väldigt driv i Stad av aska och det är svårt att släppa den ifrån sig under läsningen, så den gick fort att läsa. Boken är kanske inget litterärt mästerverk, men den är otroligt underhållande och det är inte att förakta.
Det är en intressant och magisk värld som Cassandra Clare bygger upp och jag ser fram emot att fortsätta läsa om den. Inte minst med tanke på hur denna bok slutar. Förhoppningsvis dröjer det inte fem år innan jag läser nästa del.
3 bra saker med boken: karaktärerna, spännande, världen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Stad av skuggor
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Tusen sidor, Zellys bokhylla och IHeartFantasy.
20 oktober 2018
Kvinnan i fönstret
Titel: Kvinnan i fönstret
Originalets titel: The Woman in the Window (2018)
Författare: A.J. Finn
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Antal sidor: 457
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 6/10
Handling
Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?
Tankar om titel och omslag
Det är egentligen ett ganska enkelt omslag, men jag gillar lamellerna på omslaget. Titeln däremot vill jag blanda ihop med en del andra böcker som också har kvinnan i titeln.
Mina tankar om boken
Kvinnan i fönstret ville jag läsa redan när den kom ut och i samband med att den blev nominerad till Årets bok så blev jag ännu mer intresserad av boken. Kan säga såhär: jag hade gärna sett att Kvinnan i fönstret eller Husdjuret vann för i mitt tycke var det de bästa böckerna.
Boken är lättläst och man vänder blad efter blad, det var svårt att lägga ifrån sig boken. Det är ett sådant driv och tempo i berättelsen att man bara ville ha mer. Det är en sån sorts krypande spänning som till slut blir obehaglig och man funderar över hur allt hänger ihop. Kvinnan i fönstret bjuder på flera oväntade twister och en av dem var jag inte alls förberedd på. Mycket skickligt, och i efterhand är det ju lätt att se den komma.
Finns karaktärer påminner lite grann om Gillian Flynns kvinnokaraktärer. Anna är lång ifrån perfekt och lider av flera psykiska problem. Att hon själv har agorafobi och dessutom är psykolog gör det extra jobbigt att läsa. Bitvis är det svårt att läsa om Anna och hennes lidande och hur hon kämpar för att tas på allvar. Man känner verkligen med henne och den skräck hon måste uppleva.
Kvinnan i fönstret innehåller mycket filmreferenser. Jag önskar att jag hade haft bättre koll på den typ av filmer för jag tror att det verkligen skulle förhöja upplevelsen av boken och att man skulle upptäcka dolda referenser.
Boken är så sjukt spännande och de sista dryga 100 sidorna flyger verkligen förbi. Jag är nyfiken att se vad Finn hittar på härnäst.
Jag har inte läst många fullpoängare, men Kvinnan i fönstret är en av dem. Ett otroligt driv och en nervbitande spänning gör att den platsar in på listan över de bästa böcker jag läst i år.
3 bra saker med boken: lättläst, spännande och twisterna
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Zellys bokhylla och Johannas deckarhörna.
Originalets titel: The Woman in the Window (2018)
Författare: A.J. Finn
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Antal sidor: 457
Utgivningsår: 2018
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 6/10
Handling
Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?
Tankar om titel och omslag
Det är egentligen ett ganska enkelt omslag, men jag gillar lamellerna på omslaget. Titeln däremot vill jag blanda ihop med en del andra böcker som också har kvinnan i titeln.
Mina tankar om boken
Kvinnan i fönstret ville jag läsa redan när den kom ut och i samband med att den blev nominerad till Årets bok så blev jag ännu mer intresserad av boken. Kan säga såhär: jag hade gärna sett att Kvinnan i fönstret eller Husdjuret vann för i mitt tycke var det de bästa böckerna.
Boken är lättläst och man vänder blad efter blad, det var svårt att lägga ifrån sig boken. Det är ett sådant driv och tempo i berättelsen att man bara ville ha mer. Det är en sån sorts krypande spänning som till slut blir obehaglig och man funderar över hur allt hänger ihop. Kvinnan i fönstret bjuder på flera oväntade twister och en av dem var jag inte alls förberedd på. Mycket skickligt, och i efterhand är det ju lätt att se den komma.
Finns karaktärer påminner lite grann om Gillian Flynns kvinnokaraktärer. Anna är lång ifrån perfekt och lider av flera psykiska problem. Att hon själv har agorafobi och dessutom är psykolog gör det extra jobbigt att läsa. Bitvis är det svårt att läsa om Anna och hennes lidande och hur hon kämpar för att tas på allvar. Man känner verkligen med henne och den skräck hon måste uppleva.
Kvinnan i fönstret innehåller mycket filmreferenser. Jag önskar att jag hade haft bättre koll på den typ av filmer för jag tror att det verkligen skulle förhöja upplevelsen av boken och att man skulle upptäcka dolda referenser.
Boken är så sjukt spännande och de sista dryga 100 sidorna flyger verkligen förbi. Jag är nyfiken att se vad Finn hittar på härnäst.
Jag har inte läst många fullpoängare, men Kvinnan i fönstret är en av dem. Ett otroligt driv och en nervbitande spänning gör att den platsar in på listan över de bästa böcker jag läst i år.
3 bra saker med boken: lättläst, spännande och twisterna
Betyg: 5/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Här kan ni läsa en smakbit ur boken.
Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Zellys bokhylla och Johannas deckarhörna.
6 oktober 2018
Bara tre ord
Titel: Bara tre ord
Originalets titel: Simon vs the Homo Sapiens Agenda (2015)
Författare: Becky Albertalli
Översättare: Ylva & Eva Kempe
Serie: Creekwood #1
Antal sidor: 270
Utgivningsår: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 15/9
Handling
Simon Spier är sexton år gammal - och gay, men det är det ingen som vet. Förutom hans nätflirt Blue. När några av Simons mejl till Blue hamnar i orätta händer riskerar Simons hemlighet att avslöjas. Typ för hela skolan. Nu måste han hitta ett sätt att förhindra att ryktet sprids, eller komma ut självmant, innan hela hans värld rämnar. Risken finns att han kastar bort sin chans att bli lycklig med Blue, den mest bedårande killen han aldrig träffat.
Tankar om titel och omslag
Kärt bart ha många namn kan man säga, första gången den kom ut i Sverige hade den titeln Bara tre ord, men i och med filmversionen har boken nu boken gett ut på svenska igen med titeln Love, Simon och på engelska heter den Simon vs the Homo Sapiens agenda. Det är lite förvirrande. Jag föredrar den engelska och den nya svenska titeln, tycker det speglar bokens innehåll på ett bättre sätt. När det kommer till ust det här omslaget så är det väl helt okej, men jag gillar inte riktigt den röda cirkeln med titeln på boken.
Mina tankar om boken
Den här boken har ju varit väldigt populär på Booktube och i somras kom det även en film baserad på boken. Jag har länge varit intresserad av att läsa boken, och nu läste jag och Camilla den tillsammans.
Jag tycker om handlingen, det är en bra mix av både lite mer roliga episoder men det finns även mycket allvar och tar upp viktiga saker. Den handlar mycket om relationer av olika slag: den mellan barn/föräldrar, kompisar, syskon och så vidare. Jag vill inte gå in på detaljer för då känns det som att jag riskerar att spoila och det vill jag inte. Vad som är gemensamt för relationerna är hur fint och trovärdigt de skildras. De relationer som jag tyckte var bäst att läsa om är den mellan Simons kompisar och så Simons relation med sina föräldrar.
Något som jag också är riktigt förtjust i är mejlen mellan Simon och Blue. Hur de lär känna varandra utan att känna varandra i verkligheten och hur deras relation utvecklas. Det finns flera kapitel där man läser deras konversationer och det är så fint.
Språket är lättillgängligt och lättläst och det är en bok som går snabbt att läsa. Trots sina relativt få sidor så ryms det mycket innehåll i Bara tre ord.
Jag gillar verkligen nästan alla karaktärerna, både de man lär känna riktigt väl men också bikaraktärerna i exempelvis teatersällskapet. Även bikaraktärerna har egenskaper som gör att de känns komplexa, de har drag som gör att de inte blir till stereotyper.
Till skillnad från många andra Young adult-böcker så har Bara tre ord närvarande föräldrar som bryr sig om sina barn. Det är fint att även få en inblick i deras familjedynamik.
Bara tre ord har ett vackert språk och det finns många fina citat man skulle kunna plocka ut. Det finns också mycket att diskutera kring, både om normer, stereotyper och hur vårt samhälle ser ut.
Becky Albertalli utmanar verkligen normerna och vad som ses som normalt. Bara tre ord är en bok som jag verkligen rekommenderar, den skildrar ett viktigt och svårt ämne på ett lättsamt sätt.
3 bra saker med boken: fint berättad, karaktärerna och mailen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som har bloggat om boken är Nellons bokblogg, Boktycke och Carolina läser.
Originalets titel: Simon vs the Homo Sapiens Agenda (2015)
Författare: Becky Albertalli
Översättare: Ylva & Eva Kempe
Serie: Creekwood #1
Antal sidor: 270
Utgivningsår: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 15/9
Handling
Simon Spier är sexton år gammal - och gay, men det är det ingen som vet. Förutom hans nätflirt Blue. När några av Simons mejl till Blue hamnar i orätta händer riskerar Simons hemlighet att avslöjas. Typ för hela skolan. Nu måste han hitta ett sätt att förhindra att ryktet sprids, eller komma ut självmant, innan hela hans värld rämnar. Risken finns att han kastar bort sin chans att bli lycklig med Blue, den mest bedårande killen han aldrig träffat.
Tankar om titel och omslag
Kärt bart ha många namn kan man säga, första gången den kom ut i Sverige hade den titeln Bara tre ord, men i och med filmversionen har boken nu boken gett ut på svenska igen med titeln Love, Simon och på engelska heter den Simon vs the Homo Sapiens agenda. Det är lite förvirrande. Jag föredrar den engelska och den nya svenska titeln, tycker det speglar bokens innehåll på ett bättre sätt. När det kommer till ust det här omslaget så är det väl helt okej, men jag gillar inte riktigt den röda cirkeln med titeln på boken.
Mina tankar om boken
Den här boken har ju varit väldigt populär på Booktube och i somras kom det även en film baserad på boken. Jag har länge varit intresserad av att läsa boken, och nu läste jag och Camilla den tillsammans.
Jag tycker om handlingen, det är en bra mix av både lite mer roliga episoder men det finns även mycket allvar och tar upp viktiga saker. Den handlar mycket om relationer av olika slag: den mellan barn/föräldrar, kompisar, syskon och så vidare. Jag vill inte gå in på detaljer för då känns det som att jag riskerar att spoila och det vill jag inte. Vad som är gemensamt för relationerna är hur fint och trovärdigt de skildras. De relationer som jag tyckte var bäst att läsa om är den mellan Simons kompisar och så Simons relation med sina föräldrar.
Något som jag också är riktigt förtjust i är mejlen mellan Simon och Blue. Hur de lär känna varandra utan att känna varandra i verkligheten och hur deras relation utvecklas. Det finns flera kapitel där man läser deras konversationer och det är så fint.
Språket är lättillgängligt och lättläst och det är en bok som går snabbt att läsa. Trots sina relativt få sidor så ryms det mycket innehåll i Bara tre ord.
Jag gillar verkligen nästan alla karaktärerna, både de man lär känna riktigt väl men också bikaraktärerna i exempelvis teatersällskapet. Även bikaraktärerna har egenskaper som gör att de känns komplexa, de har drag som gör att de inte blir till stereotyper.
Till skillnad från många andra Young adult-böcker så har Bara tre ord närvarande föräldrar som bryr sig om sina barn. Det är fint att även få en inblick i deras familjedynamik.
Bara tre ord har ett vackert språk och det finns många fina citat man skulle kunna plocka ut. Det finns också mycket att diskutera kring, både om normer, stereotyper och hur vårt samhälle ser ut.
Becky Albertalli utmanar verkligen normerna och vad som ses som normalt. Bara tre ord är en bok som jag verkligen rekommenderar, den skildrar ett viktigt och svårt ämne på ett lättsamt sätt.
"Vit borde inte vara normen, lika lite som hetero borde vara det. Det borde inte ens finnas någon norm." (239)
3 bra saker med boken: fint berättad, karaktärerna och mailen
Betyg: 4/5
Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.
Andra som har bloggat om boken är Nellons bokblogg, Boktycke och Carolina läser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

















