Safirblå

Detta är en del i en serie så jag varnar för eventuella spoilers!

Titel: Safirblå
Originalets titel: Saphirblau (2010)
Författare: Kerstin Gier
Översättare: Christine Bredenkamp
Serie: Ädelstenstrilogin #2
Antal sidor: 385
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst: 9/9 - 15/9

Första meningen: "Gränderna var mörka i Southwark, mörka och ensamma."








Handling
Väktarnas hemliga ordenssällskap vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer, men de verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes ... Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida egna planer.

Vad jag tycker
Jag tyckte mycket om den första boken, "Rubinröd", och jag tycker mycket om den här också. Jag gillar allt med boken! Den är så lättläst, spännande och jag älskar Giers språk som bara sprudlar av berättarglädje. Boken tog fart igen precis där vi lämnade dem i den tidigare boken och även fast det var ett tag sedan jag läste den första delen så hängde jag med väldigt bra.

Jag gillar karaktärerna, alla från Xemerius till madame Rossini. Jag tycker överlag att karaktärerna är väldigt färgstarka och de jag ser dem framför mig och jag kan bara inte sluta le när jag läser den. Jag har så många favoritkaraktärer. Jag undrade hela tiden hur det skulle gå och jag ser fram emot att få läsa den tredje delen snart, nu när jag lånat hem den.

Jag tycker Giers värld funkar perfekt, det är lätt att hänga med och jag köper hela tidsresekonceptet med allt vad det innebär. Jag tycker det är extra roligt att Gwen kan se spöken och att en del samtal kan bli väldigt konstiga när hon pratar med både spöken och vanliga människor.

Jag tycker det var lite roligt att det fanns en kod i boken som man kunde ta reda på. Såklart gjorde jag det och det var en rolig grej och nu vet man lite mer om mysteriet, men jag har fortfarande ingen aning om hur det kommer sluta. Men jag vet ju vad jag hoppas på...

Boken slutade med världens cliffhanger och det ska både bli roligt och nästan lite sorgligt att läsa den sista delen. Jag älskar den här boken minst lika mycket som den första och det är verkligen feelgood-fanstasy!

Jag ger boken 4.5.

Jag har tidigare läst "Rubinröd" av samma författare.

Andra delar i serien
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön

Vid din sida

Titel: Vid din sida
Originalets titel: Killing Rachel: The Murder Notebooks (2013)
Författare: Anne Cassidy
Översättare: Ylva Kempe
Serie: En mördares anteckningar #2
Antal sidor: 288
Utgivningsår: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
Läst:  6/9 - 8/9

Första meningen: "Rose gömde sig."








Handling
Efter fem år har polisen nu lagt ner utredningen. Men Rose är övertygad om att de fortfarande är vid liv. Hennes mamma och Joshuas pappa kan bara inte ha försvunnit spårlöst.

Så får hon ett brev från sin gamla internatskola. Först ett och sedan ytterligare två, tre. Brev efter brev med desperata rop på hjälp. Brev efter brev från någon som ljugit så många gånger att inget längre kan vara sant. Brev efter brev från någon som säger sig ha sett hennes mamma.

Vad jag tycker
Jag tycker bättre om omslaget till den här delen än den första, även om det egentligen inte spelar sån stor roll. Boken var väldigt lätt att läsa och den var spännande hela tiden och såklart slutade den väldigt spännande så jag måste vänta ändå till 2014 åtminstone för att läsa fortsättningen.

"Vid din sida" har många tillbakablickar särskilt från Roses perskpektiv och om jag får spåna helt fritt så tror jag att den tredje delen kommer handla mer om Joshuas liv efter föräldrarnas försvinnande och innan han träffade Rose igen. Jag tycker dock att det var ganska lite fokus på föräldrarna, den handlade mest om Rose och hur hennes liv på internatskolan hade varit..

Jag tycker ganska bra om karaktärerna och min favoritkaraktär är Skeggsie, Joshuas kompis. Jag tycker han verkar så rolig och framförallt smart. Jag hade väldigt svårt för Rachel, Roses före detta kompis som ljög för henne hela tiden och hade svårt för att berätta sanningen. I vissa stunder hade jag även svårt för Rose.

Enligt mig så är "Vid din sida" ganska orealistisk om man tänker på att två ungdomar skulle ta sig an att börja nysta i sina föräldrars försvinnande helt själva och vara något stort på spåren. Om man bortser från det så är det en väldigt bra ungdomsthriller.

Jag ger boken 3.5.

Jag har tidigare läst "Tid att dö" av samma författare.

En mördares anteckningar
1. "Tid att dö"
2. "Vid din sida"

I de lugnaste vatten

Titel: I de lugnaste vatten
Originalets titel: -
Författare: Viveca Sten
Serie: Morden i Sandhamn #1
Anta sidor: 313
Utgivningsår: 2008
Förlag: Forum
Läst: 30/8 - 5/9

Första meningen: "Det var alldeles stilla, så rofyllt som det bara är på vintern, när skärgården tillhör den bofasta befolkningen och sommarens högljudda gäster ännu inte tagit öarna i besittning."







Handling
Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En manskropp inlindad i ett fisknät flyter i land på öns västra strand.
   En dryg vecka senare hittas en kvinna brutalt mördad inte långt därifrån och Thomas Andreasson från Nackapolisen får ta sig an fallet.
   Ledtrådarna är få. Vad hade de döda för anknytning till Sandhamn? Vilka hemligheter gömmer sig i det lilla samhället? Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar sig Thomas in i utredningen. Till sin hjälp får han oväntat barndomskamraten Nora Linde, som är fritidsboende på ön.
   En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar alltmer. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare ett liv går till spillo ...

Vad jag tycker
Det här är alltså den första delen i "Morden i Sandhamn", men jag läste den andra boken före så därför visste jag redan lite grann om hur det skulle gå. Jag tror att jag skulle tyckt bättre om boken om jag hade läst den i ordning.

Den är väldigt lättläst och den har korta kapitel så sidorna flög iväg ganska snabbt, särskilt mot slutet som av riktigt spännande. Jag tycker att det var ett bra tempo i boken och den var behaglig att läsa. Miljöerna tycker jag var väldigt vackert beskriva och jag kunde se Sandhamn framför mig. Jag gillade blandningen mellan privatlivet och själva utredningen, jag tyckte det låg på en lagom nivå. Jag gillar hur Sten skildrar polisarbetet och jag blev verkligen uppslukad av utredningen och tyckte den var spännande, även om jag visste ungefär hur det skulle gå efter att ha sett TV-serien.

Karaktärerna tycker jag känns trovärdiga, men jag har väldigt svårt för Noras make Henrik. Jag gillar inte hans attityd mot Nora och sina barn och han är ganska självisk om jag får säga vad jag tycker. Jag gillade speciellt Thomas som karaktär. Dessutom kände jag det som att jag fick mer förståelse för Gubben, Thomas chef.

"I de lugnaste vatten" är en härlig, somrig kriminalroman där man kunde luta sig tillbaka och bara sjunka in i berättelsen.

Jag ger boken 3.0.

Jag har tidigare läst "I den innersta kretsen" av samma författare.

Beautiful Creatures

Titel: Beautiful Creatures: mörka drömmar, livsfarlig kärlek
Originalets titel: Beautiful Creatures (2009)
Författare: Kami Garcia, Margaret Stohl
Översättare: Carina Jansson
Serie: Beautiful Creatures #1
Antal sidor: 517
Utgivningsår: 2013
Förlag: Bokförlaget Semic
Läst: 22/8 - 29/8

Första meningen: "Det fanns bara två sorters människor i vår stad."






Handling
En förbannelse, ett val, två öden... När sextonårige Ethan möter den nya tjejen Lena, inflyttad till lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i Lena. Hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta... Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp kampen mot de onda krafterna.

Vad jag tycker
"Beautiful creatures" är kanske inte den bästa boken att läsa när man just börjat skolan så det tog ganska lång tid för mig att läsa ut den, även fast den var väldigt lättläst. Jag gillar dessutom beskrivningarna i boken och jag kan nästan se miljöerna framför mig. Språket är väldigt enkelt. Boken är väldigt spännande och jag gillar mest början av boken, när allt var lite mystiskt och man inte visste så mycket om Lena och hennes förmågor.

Jag tycker karaktärerna är bra, men det finns på tok för många personer att hålla reda på. Jag gillar Ethans fastrar, de är så tokiga och jag kan inte annat än le när jag läser deras dialoger. Både Lenas och Ethans familjer är väldigt annorlunda och i flera fall väldigt knäppa. Därför tycker jag också att boken är ganska rolig i vissa stunder, en av mina favorithändelse är skördefesten, allt var bara så absurt. Jag tror att det hade underlättat om man hade haft ett persongalleri. Boken berättas ur Ethans perspektiv och jag har börjat fundera om det kanske är lite annorlunda att det berättas ur killens perspektiv? Jag tycker att de flesta andra böcker berättas ur tjejernas perspektiv.

Jag tycker att tempot var ganska segt och helt plötsligt hände allt på en gång. Jag hade faktiskt förväntat mig mer, vad vet jag inte. Dessutom var det ju väldigt många personer med. Jag kommer troligtvis läsa fortsättningen.

Överlag så tycker jag boken är bra, så därför får den 4.0.

Jag har inte läst några böcker av dessa författare tidigare.

Törst

Titel: Törst
Originalets titel: Vampire Academy (2008)
Författare: Richelle Mead
Översättare: Torun Lidfeldt Bager
Serie: Vampire academy #1
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2009
Förlag: Bonner Carlsen
Läst: 19/8 - 21/8

Första meningen: "Jag kände hennes skräck redan innan jag hörde hennes skrik."








Handling
Hetsiga rappkäftade Rose (dhampir, halvvampyr) och lugna eftertänksamma Lissa (moroi, vampyr) är bästa vänner. För två år sedan rymde de från sin internatskola, S:t Vladimir. Sedan dess har skolan och vampyrvärlden försökt spåra dem, och föra dem tillbaka till tryggheten i den ensligt belägna och mycket välbevakade skolan för vampyrer.
   Men den är inte alls trygg för Lissa. Hon har nämligen en väldigt speciell egenskap som många skulle vilja utnyttja, även om det betyder att Lissa själv dör eller blir galen.
   Och den här gången hinner Lissa och Rose inte undan när skolans spårare dyker upp ...

Vad jag tycker
Jag hade inga speciella förväntningar när jag började läsa och jag tyckte boken kändes ganska förvirrande. I början hade jag svårt att förstå mig på alla dhampirer, moroi och strigoi men när jag väl gjorde det så sögs jag in i Lissas och Roses värld. Jag tycker om bokens omslag, men det känns lite tråkigt att alla omslag i serien är i stort sett likadana.

Jag gillar karaktärerna, de känns så levande och trovärdiga. Jag gillar speciellt Rose för hon vågar säga vad hon tycker och är inte speciellt rädd av sig. Jag tycker om hennes språk och jag gillar humorn i det. Jag gillar beskrivningarna av skolan och miljöerna och jag kunde verkligen se det framför mig när jag läste.

"Törst" hade verkligen ett bra tempo och jag tyckte inte heller att det blev särskilt förutsägbart. Den var väldigt spännande och lätt att läsa så jag tror det var en bra bok att börja läsa när man precis börjat skolan. Det som jag kan tycka är väldigt synd är att det fanns flera stavfel och konstiga meningar här och var, men själva boken var annars väldigt bra.

Jag ger boken 4.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

De skandalösa

Titel: De skandalösa
Originalets titel: -
Författare: Simona Ahrnstedt
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 339
Utgivningsår: 2013
Förlag: Damm förlag
Läst: 15/8 - 16/8

Första meningen: "Magdalena Swärd studerade vattnet som droppade ned på golvet i salongen i den lilla våningen hon hyrde."







Handling
Året är 1685, barockens och stormaktens tid. Platsen är Wadenstierna, Sveriges mest praktfulla slott. Den syndigt attraktive greve Gabriel Gripklo har återvänt till hemlandet efter många år till havs. Med sig har han det svartaste av rykten. Det sägs att han inte har några skrupler vare sig det gäller sex, kvinnor eller andra nöjen. Nu letar han efter en hustru.
Fröken Magdalena Swärd är den eviga ungmön. Bildad men utblottad. Bedragen, skandaliserad och på ruinens brant tvingas hon att acceptera en anställning som sällskapsdam åt en ung friherrinna som planerar att snärja greven.
Med sin vassa tunga och strikta klädsel står Magdalena för allt som Gabriel ogillar hos kvinnor. Den dekadente greven representerar i sin tur allt det hon föraktar hos män. Men en avslöjad hemlighet, ett nattligt möte och ett galet vad leder till en passionerad och allt mer skandalös romans.

Vad jag tycker
I början hade jag lite svårt att komma in i boken, men när jag väl gjorde det så sträckläste jag resten. "De skandalösa" är en lättläst, romantisk och rolig bok. Jag älskar humorn i boken blandat med alla historiska miljöer. Boken är ganska förutsägbar, men vägen dit är spännande så jag bryr mig inte särskilt mycket om det.

Jag får en klump i magen när jag läste hur Magdalena behandlades i samband med skandalen och det tyckte jag också var ganska jobbigt att läsa. Magdalena tvingades bli en självständig kvinna och jag gillar att Ahrnstedts kvinnliga huvudkaraktärer är det. Ibland kan jag bli irriterad på alla män som behandlade kvinnorna som tomma objekt förr i tiden och att nästan alla tyckte det var självklart att kvinnorna skulle stå i bakgrunden. Jag gillar vadet och hela tiden undrade jag hur det skulle gå.

"De skandalösa" är verkligen en bra lättläst bok så nu tänker jag hoppas att Simona Ahrnstedt skriver fler böcker snart.

Boken får av mig 3.5.

Jag har tidigare läst "Överenskommelser och "Betvingade" av samma författare.

The Vampire Diaries: The Awakening And The Struggle

Titel: The vampire diaries: the awakening and the struggle
Originalets titel: -
Författare: L.J. Smith
Översättare: -
Serie: The vampire diaries #1 och #2
Antal sidor: 492
Utgivningsår: 2007
Förlag: Harperteen
Läst: 12/8 - 15/8

Första meningen: The Awakening: "Dear diary, something awful is going to happen today."
The Struggle: "Damon!"






Handling
A deadly love triangle.

Elena: the golden girl, the leader, the one who can have any boy she wants.

Stefan: broodig and mysterious, he seems to be the only one who can resist Elena, even as he struggles to protect her from the horrors that haunt his past.

Damon: sexy, dangerous, and driven by an urge for revenge against Stefan, the brother who betrayed him. Determined to have Elena, he´d kill to possess her.

Vad jag tycker
Detta är de förstå två böckerna i serien "The vampire diaries" och publicerades första gången för lite drygt 20 år sedan. De flesta känner nog till TV-serien med samma namn och den bygger på just de här böckerna. Mycket skiljer sig från TV-serien. De har ändrat namn på flera karaktärer och flera av karaktärerna i böckerna finns inte ens med i TV-serien. Därför har jag lite svårt att hänga med, eftersom jag sett TV-serien först och har fått bilder därifrån.

Böckerna är i alla fall ganska lätta att läsa, även om jag stör mig på upprepningar och det dåliga språket. Men L.J. Smith vet ändå hur man ska skriva för att väcka intresse, boken är mycket spännande och bägge delarna slutar med cliffhangers, så jag måste nog fortsätta läsa böckerna.

Jag har lite svårt för just Elena. Jag tycker hon har så svårt att inse sanningen om Stefan, när den är så tydlig och jag stör mig på allt hon vet att hon vet och allt det hon känner att hon känner. Det blir ganska tröttsamt att läsa. Jag har också svårt för henne när hon alltid försätter sig själv i fara, medvetet.

Jag tycker att TV-serien är mycket bättre och att man hellre kan se den istället för att läsa böckerna. Om böckerna finns på engelska på biblioteket kommer jag nog fortsätta läsa böckerna, om de inte gör det så spelar det inte så stor roll.

Jag ger boken 2.5.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Cirkeln

Titel: Cirkeln
Originalets titel: -
Författare: Mats Strandberg, Sara Bergmark elfgren
Översättare: -
Serie: Engelsforstrilogin #1
Antal sidor: 516
Utgivningsår: 2011
Förlag: Rabén & Sjögren
Läst: 11/8 - 12/8

Första meningen: "Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga."








Handling
Apokalypsen börjar i Bergslagen. Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den  nedlagda folkparken. De har inget gemensamt. De vet inte hur de kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

Vad jag tycker
Jag var lite orolig när jag började läsa "Cirkeln" att den inte skulle leva upp till mina skyhöga förväntningar. Men den gjorde det och jag är fortfarande lite tagen av hela upplevelsen. Jag tycker om omslaget och jag gillar också omslagen till de andra böckerna i serien. Jag tycker att författarna är väldigt samspelta och jag märkte aldrig att det var två stycken som hade skrivit boken heller.

Jag tycker verkligen om karaktärerna, de är så realistiska att det inte är klokt. Fast det kan ju också ha att göra med karaktärerna är i min ålder och därför kan jag verkligen känna igen mig i flera av dem. Jag känner kanske mest igen mig i Minoo och det är också hon som är min favoritkaraktär. I början hade jag ganska svårt att hålla reda på alla personer, men när jag väl gjorde det så blev boken mycket bättre. Jag gillar att det i en liten, tråkig stad som inte verkar vara särskilt speciell, egentligen är det med spännande övernaturliga händelser.

Boken är väldigt lättläst och spännande. Jag slukade i mig boken på två dar och jag kommer att försöka läsa de andra delarna snart. Jag kan verkligen förstå att boken har fått många ungdomar som inte läser särskilt ofta att faktiskt läsa och tycka om den. "Cirklen" väcker verkligen läslust hos mig, den har ett sånt driv och bra tempo som gör att man glömmer både tid och rum.

"Cirkeln" kan vara en av de bästa böcker jag läst i år så därför får den 5.0.

Jag har inte läst något av dessa författare tidigare.

Du glömde säga hej då

Titel: Du glömde säga hej då
Originalets titel: What Happened to Goodbye (2011)
Författare: Sarah Dessen
Översättare: Gudrun Samuelsson
Serie: -
Antal sidor: 434
Utgivningsår: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Läst: 9/8 - 11/8

Första meningen: "Bordet var kladdigt, det var ett flottigt fingeravtryck på mitt glas och vi hade suttit i tio minuter utan att se skymten av någon servitris."







Handling
Ännu en ny stad och ännu en ny skola. Inte för att Mclean har något emot det. Tvärtom, hon tycker att det ska bli ganska skönt att gå vidare, att börja om, att bli någon ny. På ett nytt ställe kan hon vara vem hon vill: den klämkäcka hejarklacksledaren, den svåra tjejen som klär sig i svart eller hon som känner alla och går på alla fester. Mclean är van att byta roll, för hon och hennes pappa flyttar ofta. Väldigt ofta.
Men när de kommer till Lakeview blir allt annorlunda. Mclean har redan bestämt vem hon ska vara, men det hjälper inte. Plötsligt står hon där utan förklädnad, och den enda hon kan vara är sig själv. Men vem är egentligen den riktiga Mclean? Kanske kan grannkillen Dave hjälpa henne att ta reda på det?

Vad jag tycker
"Du glömde säga hej då" passade perfekt nu under sommaren, det var en riktig feel-good som ju kan vara härligt ibland. Först måste jag berömma omslaget, jag tycker det är så vackert och på något sätt ganska somrigt. Dessutom så gillade jag det snygga mönstret i början av varje kapitel.

Boken var lätt att läsa och de sista 100 sidorna bara flög iväg i rasande fart. Jag gillade de omsorgsfullt tecknade karaktärerna och jag kunde känna igen mig själv i flera av de, kanske framförallt Deb och Dave. Jag hade dock ganska svårt för Mcleans föräldrar i början och hur de behandlande henne i samband med skilsmässan.

Boken handlar om att hitta sig själv, vem man är, och det tycker jag skildras på ett mycket vackert sätt. Den handlar också om kärlek och vänskap och jag tycker om Mcleans vänner, de är så roliga och sprudlande. Jag gillar också slutet i "Du glömde säga hej då", det var verkligen passande in på ett så fint sätt.

Jag kommer absolut att läsa mer av Sarah Dessen i framtiden.

Jag ger boken 4.5.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Rubinröd

Titel: Rubinröd
Originalets titel: Rubinrot (2009)
Författare: Kerstin Gier
Översättare: Christine Bredenkamp
Serie: Ädelstenstrilogin #1
Antal sidor: 366
Utgivningsår: 2012
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst: 7/8 - 8/8

Första meningen: "Medan hon föll ner på knä och brast i gråt såg han sig omkring åt alla håll."








Handling
Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! 

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

Vad jag tycker
Jag gillar verkligen omslaget till boken och om jag ska vara ärlig föredrar jag de här omslagen till Ädelstenstrilogin. Jag tycker att boken är riktigt bra, och jag gillar berättarjaget Gwendolyns språk, jag tycker att det är så roligt när man får läsa vad hon tycker om Gideon och sin kusin Charlotte och hennes gammelfaster Maddy. Jag tycker att karaktärerna är väldigt färgstarka och jag gillar det.

Boken är spännande och lättläst och väldigt fantasirik så jag undrar verkligen hur Gier har kommit på allt. Just därför blir jag som så glad när jag läser den och jag sitter och småler nästan hela tiden. Boken innehåller många personer, persongalleriet hjälper en väldigt mycket, men till slut fick jag ordning på dem. Jag tycker också det är lite roligt att läsa om tidsresor och hur författaren väljer att beskriva den tiden.

Det som jag tyckte var lite tråkigt med boken var att den bara kändes som en introduktion till de andra delarna och det drog ner betyget lite grann. Fast å andra sidan blir jag ju verkligen sugen på att läsa de andra delarna...

Jag ger boken 4.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Livet efter dig

Titel: Livet efter dig
Originalets titel: Me Before You (2012)
Författare: Jojo Moyes
Översättare: Emö Malmberg
Serie: Me Before You #1
Antal sidor: 398
Utgivningsår: 2012
Förlag: Printz Publishing
Läst: 6/8 - 7/8

Första meningen: "När han kliver ut ur badrummet är hon vaken."









Handling
Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna.

Will har bestämt sig hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig. 

Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

Vad jag tycker
Det är verkligen en vacker berättelse om vänskap, kärlek och att våga släppa taget. Boken är lättläst och det tycker jag var lite synd. Hade som gärna velat stanna kvar längre med Lou och hennes ganska knäppa, men roliga familj. Jag gillar när man får läsa om hur Will och Lous munhuggs och jag blir som glad av att läsa alla knäppa kommentarer de säger till varandra.

"Livet efter dig" är väldigt sorglig också och på flera ställen är jag nära att gråta. Jag tycker att boken känns trovärdig, om hur svårt det kan vara för både unga människor och lite äldre att få ett jobb mitt under en lågkonjunktur. Jag levde mig verkligen in i boken och den är jättebra! Jag tror att den skulle bli väldigt bra som film, så nu tänker jag hoppas att det finns någon som vill filmatisera den.

Jag ger boken 5.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Ögonblicket

Titel: Ögonblicket
Originalets titel: The Moment (2011)
Författare: Douglas Kennedy
Översättare: Eva Haskå
Serie: -
Antal sidor: 525
Utgivningsår: 2012
Förlag: Forum
Läst: 1/8 - 6/8

Första meningen: "Jag fick skilsmässohandlingar idag på morgonen."









Handling
En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld. Thomas är en medelålders, frånskild författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet han mottar den där vintermorgonen är från en kvinna vid namn Petra Dussmann - en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i det kalla krigets Berlin på 1980-talet.
Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i det förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. För första och kanske enda gången i sitt liv erfor Thomas vad riktig kärlek var. Men det var en förälskelse med många förhinder och de där dramatiska månaderna i Berlin kom att prägla honom för all framtid. Sedan dess har han kämpat för att hålla de smärtsamma minnena borta. Det gick ända tills paketet anlände.

Vad jag tycker
Jag har tidigare läst "Lämna världen" av Kennedy och därför tyckte jag det var spännande att testa något mer av honom. "Ögonblicket" gjorde mig inte besviken och just nu är Douglas Kennedy en av mina favoritförfattare. I början hade jag svårt att komma in i boken, men när jag gjorde det var den otroligt bra läsupplevelse som jag njöt av. Jag ville inte läsa boken alltför snabbt och nu är jag lite ledsen över att den är slut.

Det är en vacker och sorglig roman med en väldigt oväntad vändning. Först hade jag svårt att riktigt tro på det, jag blev så chockad! Jag tycker mycket om miljöskildringarna och jag älskar språket! Jag tycker det är väldigt intressant att man får läsa två versioner av det som hände i Berlin, både Thomas och Petras version. I början störde jag mig på en del oavslutade meningar, men jag gillar det ändå.

Boken utspelar sig under en intressant tidsperiod, när Muren delade Tyskland. Jag har svårt att tänka mig in i att det inte är mer än trettio år sedan det var så. Det är skrämmande och lite otäckt och jag tror att det är svårt att föreställa sig hur det var innanför Muren där man aldrig riktigt kunde vara säker och att man inte kunde lita på någon. Och att det krävdes så lite för att anses "skyldig" och få hela sitt liv förstört. Jag hörde någonstans att om man var tre stycken som som pratade, eller gjorde något annat, kunde man vara säker på att det nästan alltid fanns en angivare.

Kort sagt så älskar jag boken och det är en bra läsupplevelse, så jag ger boken 5.0.

Jag har tidigare läst "Lämna världen" av samma författare.

Inget allvarligt

Titel: Inget allvarligt
Originalets titel: Rien de grave (2004)
Författare: Justine Lévy
Översättare: Alexandra Dumas
Serie: -
Antal sidor: 197
Utgivningsår: 2013
Läst: 31/7 - 1/8

Första meningen: "Jag hade på mig jeans på farmors begravning."









Handling
Louise och Adrien har känt varandra sedan tonåren och är lyckligt gifta. Ända tills den dag då Adrien möter sin fars unga älskarinna idealkvinnan Paula med mördande blick och blir blixtkär. Därefter tappar Louise all lust, glädje och intresse för livet. Det hade kunnat pågå i månader, i år. Men kanske kan en ny kärlek hjälpa Louise att återvända till livet och klistra ihop bitarna av sig själv? 

Vad jag tycker
Det märks att den är självbiografisk, och dessutom fransk. Jag har fått intrycket att franska författare skriver lite annorlunda, eller hur jag nu ska uttrycka mig. På grund av att den är ganska självbiografisk blir det väldigt tung att läsa när man tänker på att en hel del är sant. Dessutom gillar jag inte språket, meningarna blir för långa och det är så tvära kast att jag får svårt att hänga med.

Boken är tung och med det menar jag att man i stort sett kan ta på Louises känslor, hennes tomhet, sårbarhet och rädsla så jag läste nästan med andan i halsen. Jag riktigt sögs in i berättelsen, även om språket inte var det bästa. Jag tycker att Adrien verkade riktigt obehaglig och ibland ville jag nästan skrika åt Louise att hon borde lämna honom för allt skulle hela tiden vara på hans villkor.Då är det inte underligt att hon började äta en massa piller för att fungera och det tyckte jag var ganska skrämmande.

Jag gillar ändå slutet på boken och allt som allt tycker jag att själva berättelsen är bra, men då är det språket som drar ner det hela rejält.

Jag ger boken 2.5.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Ful

Titel: Ful
Originalets titel: Uglies (2005)
Författare: Scott Westerfeld
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Snygginstan #1
Antal sidor: 382
Utgivningsår: 2008
Förlag: Bonnier Carlsen
Läst: 29/7 - 31/7

Första meningen: "Försommarhimlen hade samma färg som kattkräks."








Handling
Tally längtar till sin sextonde födelsedag - och efter att bli snygg! Alla blir opererade när de fyller sexton. Förvandlande från motbjudande fulingar till fantastiska skönheter. De förflyttas till ett hypermodernt paradis där deras enda uppgift är att ha kul. Om ett per veckor är det Tallys tur!

Tallys nya vän Shay är inte så säker på att hon vill bli snygg. Hon pratar om att fly ut i vildmarken, och vill att Tally ska följa med. Men Tally kan inte förstå vad de ska fly ifrån...

Vad jag tycker
Jag läste först om boken när jag hade Nationella Prov i svenska i våras och då tänkte jag att jag kanske skulle läsa den senare. Nu har jag gjort det. Den är väldigt spännande, lättläst, den har bra miljöskildringar och den har korta kapitel så den går fort att läsa ut, eller sluka boken. Jag gillar karaktärerna och jag gillar speciellt Tallys personliga resa från en vanligt, undertryckt stadsbo till en individ som ifrågasätter livet de lever, med alla som ska vara perfekta och snygga.

Det är verkligen en skrämmande framtid Tally lever i, där allt ska se likadant ut och alla ska opereras snygga. Ingen får vara annorlunda och de som är "fulingar", som inte opererats snygga, blir jagade av speciella myndigheter. Boken tar upp ett viktigt ämne, där det är brottsligt att vara annorlunda, att vara "ful". Det går att relatera till den värld vi lever i.

I vissa fall tycker jag att boken påminner om Cinder, just det där med att vara annorlunda, att sticka ut.

Kort sagt gillar jag boken och det finns stor chans att hela serien är bra.

Jag ger boken 3.5.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Känslan av ett slut

Titel: Känslan av ett slut
Originalets titel: The sense of an ending (2011)
Författare: Julian Barnes
Översättare: Mats Hörmark
Serie: -
Antal sidor: 192
Utgivningsår: 2012
Förlag: Forum
Läst: 28/7 - 29/7

Första meningen: "Jag minns, utan inbördes ordning:
- den glänsande insidan av en handled,
- ångan som stiger upp ur en diskho när en het stekpanna under skratt kastas ner i vattnet,
- spermaklickar som virvlar varv efter varv runt avloppshålet i ett handfat, innan de slussas ner genom ett högt hus,
- en flod som obegripligt nog rinner uppför, med skvalpande vågor upplysta av ljuset från några sökande ficklampor,
- en annan flod, bred och grå, vars strömriktning maskeras av en styv vind som rör upp ytan,
- badvatten som för länge sedan har blivit kallt innanför en låst dörr."

Handling
Livet lekte, framtiden hägrade. Tony och hans tre vänner flöt överlägset fram genom gymnasium och universitet på sextiotalet.
   Adrian, som var den mest seriöse och  begåvade av dem, löpte visserligen linan ut, och nog var det ett hårt slag för Tony när den egensinniga och lockande Veronica gjorde slut med honom.
   Men när Tony minns de åren framstår de ändå i ett skimmer. Sedan dess har hans liv varit odramatiskt: ett någorlunda lyckligt äktenskap, en skilsmässa utan tårar och nu en stillsam tillvaro som pensionär.
   Han är fullkomligt oförberedd när han får ett brev som hotar att rubba hela hans existens.

Vad jag tycker
Hmm, det är svårt att skriva nåt om boken för jag är så förvirrad. Boken är ganska tråkig och jag tycker aldrig riktigt att handlingen kommer igång och därför blir de nästan 200 sidorna ganska dryga att läsa. Jag tycker inte heller att jag lär känna karaktärerna och jag irriterar mig på de också. Jag har svårt att förstå både Tony och Veronica.

Dessutom saknar jag ett riktigt slut. Det blir liksom bara jaha, vad var det här? Det som stör mig allra mest är att jag inte fattar hur det hela går ihop.

Så jag skulle inte gärna rekommendera den här boken, det finns bättre böcker att läsa.

Jag ger boken 1.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

I havet finns så många stora fiskar

Titel: I havet finns så många stora fiskar
Originalets titel: -
Författare: Sara Lövestam
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2011
Förlag: Piratförlaget
Läst: 27/7 - 28/7

Första meningen: "Iakttagaren har sett honom flera gånger kring dagis nu."








Handling
Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre. På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.

Vad jag tycker
Det känns så svårt att skriva några ord om "I havet finns så många stora fiskar". För det första måste jag berömma omslaget, jag tycker det är vackert med den lysgröna kotten. Boken är lättläst, men den är ändå väldigt jobbig att läsa på grund av handlingen om utsatta barn. Boken väcker så många känslor hos mig, jag blir arg, ledsen och upprörd och jag vill nästan bara skrika rätt ut. Den är så trovärdig! Och det kanske är det som berör mig mest.

Den utspelar sig i Jämtland, kring Östersund. Vi var nyss där på minisemester och därför känns det kanske lite extra för mig. Det känns nästan som om jag fått följa med Malte lite grann. Berättelsen har borrat sig in i mitt hjärta och jag tror att det är en bok som är svår att släppa.

Boken har flera parallella historier, men det blir aldrig för rörigt eller komplicerat. Språket är enkelt och avskalat, det är nästan så att det kommer in under huden. Det berättas ur barnens perspektiv och Iakttagarens. Trots att boken är hemsk, så är den på samma gång gripande och vacker och framförallt viktig, den känns angelägen. Det är detta som händer idag i vårt samhälle, vi är inte förskonade från pedofiler som vill barn illa. Jag tycker att detta nästan är en måste-bok. Så läs den!

 Det är kanske den bästa boken jag läst i år så jag kan inte ge boken rättvisa genom recensionen så det enda jag kan upprepa är: LÄS DEN!

Jag ger boken 5.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Bokcirkeln

Titel: Bokcirkeln
Originalets titel: The Reading Group (2003)
Författare: Elizabeth Noble
Översättare: Lisbet Holst
Serie: -
Antal sidor: 504
Utgivningsår: 2006
Förlag: Norstedts
Läst: 23/7 - 27/7

Första meningen: "Clare betraktade den unga kvinnan som passerade henne i korridoren."








Handling
Fem vänner Clare, Harriet, Nicole, Polly och Susan bildar en bokcirkel. De är lika olika som böckerna de läser. På träffarna i cirkeln diskuteras inte bara den aktuella boken utan även andra, personliga glädjeämnen och bekymmer. Det kan röra sig om en ny pojkvän, en otrogen äkta man, en sjuk mamma eller en besvärlig tonårsdotter. Sammankomsterna blir en sorts terapi för dem alla. I goda vänners trygga sällskap kan de både skratta och gråta.

Vad jag tycker
För det första blir jag väldigt förvirrad av att den här boken verkar ha haft flera titlar, både "Bokcirkeln" och "Bokcirkelns bekännelser". Annars så är boken riktigt bra och det förvånade mig, den verkade inte så bra och där bidrog nog omslaget som jag tycker är ganska intetsägande.

Boken berättas ur alla kvinnornas perspektiv och det gillar jag, även om det blir lite svårt att hålla reda på vem det är som berättar. Dessutom innehåller boken många boktips, till exempel "Försoning" av Ian McEwan och "Nära Eden" av Anita Shreve som jag är väldigt sugen att läsa.

Boken är väldigt lättläst, realistisk och på sina ställen väldigt sorglig så att jag nästan vill gråta. Den är skriven med humor och värme så det blir ändå en väldigt härlig läsupplevelse. Jag tokgillar hur Noble beskriver alla relationer mellan mamma/dotter, hustru/man och syskon/syskon. Det är så himla realistiskt att jag nästan fick gåshud.

Det jag inte gillar med boken är att den innehåller så många personer att jag har lite svårt att hålla koll på vem alla är. Dessutom tycker jag att boken är för lång, den hade lätt kunnat kortas ner.

Boken var riktigt bra, även om den var lite för lång, så jag ger boken 4.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Svinhugg

Titel: Svinhugg
Originalets titel: -
Författare: Marianne Cedervall
Översättare: -
Serie: Mirjam och Hervor #1
Antal sidor: 297
Utgivningsår: 2008
Förlag: Natur och kultur
Läst: 21/7 - 23/7

Första meningen: "Tre gravstenar tätt bredvid varandra."








Handling
Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum. 
Efter varje dödsfall sitter två kvinnor i ett gammalt kapell och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro, och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa ...

Vad jag tycker
Jag gillar "Svinhugg." Den är lättläst, rolig och sådär härligt somrig och mysig. Jag har aldrig varit på Gotland, men nu har jag ju verkligen lust att fara dit när man läst Cedervalls härliga, varma, somriga miljöskildringar. Boken är dessutom skriven lite grann på dialekt, i början tyckte jag att det var lite ovanligt men sen vande jag mig vid det. Jag tyckte att det liksom gjorde boken ännu mysigare och så tycker jag att gotländskan var så charmig i skrift.

Jag tycker att Cedervall skildrar situationen när det gäller äldreboenden riktigt bra. Om hur man till exempel ska få ta ut vinster i såna bolag eller inte. Det är så realistiskt. Dessutom gillar jag Hervor! Jag älskar hennes vassa kommentarer, hennes förbannelser och hennes svordomar. Det känns som att hon liksom lyfter hela boken lite grann. Jag ser verkligen fram emot att läser mer om Hervor och Mirjam!

Jag ger boken 3.0. 

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Luftslott

Titel: Luftslott
Originalets titel: Too Good To Be True (2003)
Författare: Sheila O'Flanagan
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 443
Utgivningsår: 2009
Förlag: Pocketförlaget
Läst: 19/7 - 20/7

Första meningen: "När Carey Browne kom ut på West 34th Street hejdade hon sig förvånat."








Handling
Carey Browne jobbar som flygledare på Dublins flygplats och är van vid att hantera oförutsedda händelser. Så när Ben Russel, en man hon känt i bara fem minuter, friar, tar hon hand om situationen lika lugnt som vanligt - och tackar ja! Till hennes vänners skräckblandade förtjusning...

Trots vännernas tveksamhet och ett kyligt mottagande från Bens syster, Freya, så är Carey fast besluten om att få äktenskapet att fungera. Hon vet att hon funnit sin själsfrände. Om folk bara kunde lämna dem ifred.

Men det verkar som om Ben inte har varit helt uppriktig om sitt förflutna och Carey börjar snart undra om hon inte begått ett stort misstag. När allt kommer omkring så måste det bara vara för bra för att vara sant.

Vad jag tycker
Jag gillar böcker som utspelar sig på Irland, det är alltid ett plus. Jag vet inte riktigt  vad som är så fängslande med Irland, men det är något speciellt. Jag gillar att boken är lättläst och ganska rolig emellanåt, men ibland blir den ganska barnslig och klyschorna märks. Det är väl bra underhållning, men det finns bättre böcker. Bridget Jones var mycket bättre! Boken innehåller massa stavfel, vilket är mycket irriterande.

För det första har jag svårt att känna något för karaktärerna, de är ganska stereotypiska och intetsägande. Carey Browne är barnslig och väldigt impulsiv och ganska dum för en kvinna i hennes ålder. Jag kan då verkligen säga att jag inte har något gemensamt med henne! Ben är en känslolös omogen knöl som inte kan bestämma sig för nåt.

Trots alla brister så finns det ändå ljuspunkter. Jag gillar hur O'Flanagan beskriver alla relationer, jag tyckte det var trovärdigt. Jag kommer ge Sheila O'Flanagan en chans, eller flera, till.

Jag ger boken 3.0.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

Cinder

Titel: Cinder
Originalets titel: Cinder (2012)
Författare: Marissa Meyer
Översättare: Lena Karlin
Serie: Månkrönikan #1
Antal sidor: 397
Utgivningsår: 2012
Förlag: Mix förlag
Läst: 15/7 - 18/7

Första meningen: "Skruven i Cinders fotled hade rostat och krysset var inte mer än ett ojämnt hål."









Handling
Cinder är 17 år och Nya Beijings bästa mekaniker. Som cyborg har hon inga rättigheter, och hennes styvmor lägger beslag på allt hon tjänar. En dag dyker prins Kai upp vid Cinders marknadsstånd. Den omsvärmade prinsen har ett uppdrag åt henne - och snart är de båda indragna i den onda Måndrottningens intriger. Samtidigt härjar en dödlig pest på Jorden. Cyborger som utses till försökskaniner har ingen chans att överleva ... 

Vad jag tycker
I början hade jag litet svårt att komma in i boken och jag hade svårt att förstå Cinders värld. Boken är lättläst och jag gillar miljöskildringarna av Nya Beijing. Den är väldigt spännande och jag undrade (och undrar fortfarande) hela tiden hur det skulle gå för Cinder. Det ska bli intressant att läsa fortsättningen.

Dessutom gillar jag omslaget och när jag tänker efter så tänker jag faktisk på Askungen när jag ser omslaget. Cinder ska tydligen vara en retelling på Askungen och jag tycker det är ganska roligt att läsa, och lite annorlunda. Jag gillar Cinder, hon är en stark person som tyvärr har haft det ganska svårt. Jag gillar hennes humor och hennes kommentarer.

Jag kan inte säga att jag älskade boken från början, jag hade svårt för någonting i boken men jag kan inte sätta fingret på vad. Mot slutet blev boken bättre och med tanke på hur den slutade, måste jag ju läsa fortsättningen.

Jag ger boken 3.5.

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.