Idag är allt

Titel: Idag är allt
Originalets titel: The Sun Is  Also a Star (2016) 
Författare: Nicola Yoon
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 334
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 31/12

Handling

Tankar om titel och omslag
Jag gillar det svenska omslaget och speciellt de små teckningarna på det mot den gula botten. Titeln funkar, men som många andra gånger föredrar jag originalet.

Mina tankar om boken
Jag gick med i en grupp på Goodreads där man skulle läsa varandras favoritböcker och då skulle jag få läsa denna. Det var dessutom en bok som jag själv varit nyfiken på ett tag, men aldrig riktigt kommit till skott.

Idag är allt är en fin berättelse om kärlek mellan två ungdomar från helt olika kulturer som möts och blir vänner. Jag gillar verkligen både Daniel och Natasha, och jag tyckte om att man fick följa dem växelvis i var sitt kapitel. I den här  boken är föräldrarna högst närvarande, något som de sällan brukar bara i YA. Jag gillar sättet som kulturkrockar, samhällets och hur föräldrars förväntningar på sina barn tas upp.

Det som fångar mig mest är sättet hur den är skriven på, med korta lättlästa kapitel ur olika personers perspektiv. Daniel och Natasha står för majoriteten av dem, men ibland får man också något kapitel från de personer de möter som jag verkligen uppskattar.

Kärlekshistorien tar för mig en oväntad vändning, tycker det är sällan man stöter på det i YA, och jag tycker om att hela inte är rosenskimrande utan att det finns problem för deras relation. Slutet förvånade mig verkligen, även om det i efterhand känns väldigt passande.

Idag är allt blir en intensiv berättelse i och med att den  utspelar sig under en enda dag, något som ibland gör att jag tycker tempot blir lite för snabbt. Jag tyckte verkligen om den här boken och är nyfiken på att läsa mer av författaren.

3 bra saker med boken: lättläst, språket och karaktärerna

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är En blogg för  bokugglor, Nellons bokblogg och Tickmicks bokblogg.

Medan mörkret faller

Titel: Medan mörkret faller
Originalets titel: -
Författare: Anna Lihammer
Översättare: -
Serie: Carl Hell #1
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2014
Förlag: Historiska media
Utläst: 27/12

Handling
Mörkret faller över Europa år 1934. Nazisterna har tagit makten i Tyskland och många är på flykt. Hemma i Sverige fattas beslut om sterilisering av »sinnesslöa«. I Uppsala hittas en högt uppsatt akademiker bestialiskt mördad i Anatomiska institutionens källare.

Den egensinniga kriminalkommissarien Carl Hell blir utsedd att utreda mordet, och till sin hjälp har han polissyster Maria Gustavsson. De två kastas in i samhällets finrum där tvivelaktiga åsikter och inhuman forskning är en del av vardagen. Snart sker ytterligare ett mord och jakten på mördaren blir alltmer desperat.

Tankar om titel och omslag
En mångtydig titel som jag genast blev förtjust i, fångar stämningen bra i boken. Omslaget är riktigt obehagligt, men snyggt!

Mina tankar om boken
Anna Lihammers böcker har jag varit nyfiken på ett bra tag, den historiska deckarmiljön har lockat mig och äntligen kom jag mig för att läsa den.

Det första som jag fångas av är miljön, det är så lätt att se allting framför sig! Sedan tycker jag också att hon beskriver den historiska miljön så bra, ett samhälle där nazismen växer sig allt starkare och hur farligt det är att avvika från normen. Mest skrämmande är det nog hur det finns så tydliga paralleller till vårt samhälle idag. Jag uppskattade också att få läsa om behandlingen av psykiskt sjuka personer och hur t.ex. steriliseringslagen trädde i kraft.

I Medan mörkret faller är det brotten som står i fokus på bekostnad att man inte lär känna poliserna så bra. Både Hell och Gustavsson är intressanta karaktärer som går emot en hel del normer och jag vill gärna läsa mer om deras liv. Jag hoppas man får veta mer om deras bakgrunder längre fram i serien.

Det var riktigt intressant att få följa brottsutredningen där de inte kan förlita sig på de resurser och hjälpmedel som finns idag. Sedan var det inte heller förutsägbart och upplösningen var riktigt spännande. Dock var det väldigt många namn att hålla rätt på.

Jag brukar inte bli så påverkad när jag läser, men en del beskrivningar av behandlingar och liknande fick mig att må illa, då det var ganska magstarkt.

Jag gillade verkligen Medan mörkret faller och jag ser fram emot att läsa fler delar i denna serie.

3 bra saker med boken: den historiska miljön, brottets upplösning och huvudkaraktärerna.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Författaren ingår i min Boktolva.

Här kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Lottens bokblogg och Västmanländskans bokblogg.

Återstoden av dagen

Titel: Återstoden av dagen 
Originalets titel: The Remains of the Day (1989)
Författare: Kazuo Ishiguro
Översättare: Annika Preis
Serie: -
Antal sidor: 258
Utgivningsår: 1995
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 10/12

Handling
Romanen om mönsterbutlern Stevens som ger sig iväg i sin husbondes bil på sitt livs första semester har blivit en modern klassiker. Författaren låter med ojämförlig mästerlighet den korrekte butlern ta läsaren med på en resa genom den engelska landsbygden 1956. Och genom sina egna minnen. Återstoden av dagen är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism. 

Tankar om titel och omslag
Jag fick tag på ett äldre exemplar av boken, de nya omslaget är betydligt snyggare. Sen så brukar jag sällan tycka om filmomslag. Titeln känns passande till boken, lågmäld.

Mina tankar om boken
Tidigare var jag från början mest intresserad av att läsa Never let me go, men när Återstoden av dagen skulle diskuteras i en bokcirkel på Facebook och då valde jag att läsa den istället. Jag visste inte så mycket om handlingen och hade inte heller några speciella förväntningar på boken och jag njöt av att upptäcka den.

Det är en lågmäld och fin berättelse, fast jag i början hade lite svårt för att komma in i den då jag tyckte den var lite för händelselös men när man väl kom in i boken så tänkte jag inte på det längre. Istället blev jag hänförd av berättelsen och sveptes med till 50-talets England.

Jag får också lite Downton Abbey-känslor av denna bok, tycker att Stevens har vissa likheter med Carson och det är också han jag ser i mitt huvud när jag föreställer mig karaktären.

Jag tyckte om att läsa både om Stevens resa genom England, men allra bäst tyckte jag om att läsa om hans arbete på Darlington Hall och om Miss Kenton. Jag gillar verkligen skildringen av godset och om de möten som sker där, och hur mycket av det som jag tycker om med boken finns mellan raderna.

Jag tycker också att Återstoden av dagen känns lite sorglig och vemodig, Stevens som rannsakar sitt arbete under Darlington och alla "tänk om" och funderingar om han hade gjort andra val och hur hans liv hade kunnat se ut. Han satte alltid arbetet i främsta rummet på bekostnad av annat.

Jag tyckte också mycket om att läsa om hans relation till miss Kenton. Den är melankolisk och lite sorglig, och även jag funderar på hur hans liv hade kunnat se ut om han hade gjort andra val.

Det var en tankeväckande bok och jag tror att det är en bok som jag kommer komma ihåg länge och fundera över.

Återstoden av dagen var en trevlig överraskning och jag kan mycket väl tänka mig att läsa mer av honom i framtiden.

3 bra saker med boken: lågmäld, den historiska miljön och vemodig

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är bl.a. Stories from the city och Endast e-böcker.

Här kan ni läsa en smakebit ur boken.

Let it snow

Titel: Let it snow
Originalets titel: Let it Snow: Three Holiday Romancec (2008)
Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 333
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 16/12

Handling
När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House - och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.

Tankar om titel och omslag
Älskar det juliga omslaget med snön och julgranskulorna. Bara omslaget gav mig julstämning och jag tycker om att de har behållit originaltiteln.

Mina tankar om boken
Denna bok skulle vi läsa i december i Goodreadsgruppen We love books. Ett passande val med tanke på att det var december och jag tycker det är kul att läsa böcker som hör högtiden till.

Alla novellerna är lättlästa och oerhört mysiga, jag får verkligen en härlig julstämning och det förekommer mycket snö. En liten detalj som jag gillar med böckerna är att alla noveller vävs ihop och att en del karaktärer också återkommer, det är väldigt snyggt gjort. Alla novellerna är lagom romantiska och det finns också en stor dos humor.

Den första novellen, Jubilee-expressen, är riktigt mysig och jag fick ordentlig julstämning. Dessutom en härlig huvudkaraktär och jag tyckte verkligen om att läsa om henne och hur hon firar sin jul med okända människor.

John Greens novell Cheerleaderstormen tyckte jag också bra om, även fast jag hade svårt för speciellt huvudkaraktären. Jag gillade däremot att läsa om deras äventyr och hur de försökte ta sig till Waffle House så det var riktigt underhållande ändå.

Den sista novellen, Grisarnas skyddshelgon, tyckte jag tyvärr inte var lika bra som de två första. Den främsta anledningen var att jag aldrig riktigt fastnade för Addie som huvudkaraktär, hon kändes bara väldigt självupptagen och ältade en massa saker hela tiden. Däremot var det kul att läsa om kunderna på Starbucks och den urgulliga tekoppsgrisen Gabriel.

Let it snow är en härlig samling julnoveller och som jag gärna återkommer till vid den högtiden för att komma i rätt stämning.

3 bra saker med boken: den juliga stämningen, mysig och att novellerna är sammanhållna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av dessa författare
The Fault In Our Stars
Pappersstäder
Katherine-teorin
Efter Alaska

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Just nu - Just här och Nellons bokblogg.

Till häst genom Västerbotten

Titel: Till häst genom Västerbotten
Originalets titel: -
Författare: Sven Björklund & Olof Wretling
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 283
Utgivningsår: 2014
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 8/12

Handling
I juni 2014 lämnar Sven Björklund och Olof Wretling Umeå (till häst) för en berättarjakt genom tre årstider i Västerbotten. Som Bröderna Grimm fast 200 år senare. Med hjälp av en sherpa från Arbetsförmedlingen Kultur (utan häst) bärgas en muntligt berättarskatt. Boken är en reseskildring (till häst) genom sly och avfolkningsbygd där en ny bild av länet växer fram. Visste du att Åsele var först med att ha en dödsklinik och att inaveln i Västerbotten länge ansågs vara extra arbetsför? Glöm Rödluvan och Snövit - den nya tidens klassiker här, som Postiljonen från Dalkarså och Miami Vice-villan i Brände.

Tankar om titel och omslag
En intressant titel och jag gillar den flerfaldiga betydelsen av titeln. Omslaget däremot känns väl lite njae.

Mina tankar om boken
Jag blev riktigt positivt överraskad av Till häst genom Västerbotten. Anledningen till att jag valde att läsa denna bok är flera, dels så gillar jag humorgruppen Klungan som de båda är med i och för att jag tänkte att det skulle vara kul att läsa något som ändå har en lokal anknytning.

Jag föll för boken redan från början, den är riktigt rolig och jag skrattar högt flera gånger under läsningen. Man får växelvis läsa Olofs och Svens tankar och ta del av en del av berättelserna de samlat ihop som är fantasifulla skrönor.

Genom hela berättelsen lyser kärleken til länet igenom och jag gillar speciellt naturskildringarna och hur de upptäcker länet plats för plats. De stannar inte bara i Umeå utan tar sig högre upp och längre in i länet till mina trakter också.

Jag fastnar för flera små detaljer, själva skildringen av resan till häst, kamratskapen och att de också rider i formen av en häst genom länet.

I Till häst genom Västerbotten får man på ett kreativt, fantasifullt och roligt sätt ta del av Västerbottens historia, orter och invånare.

3 bra saker med boken: den lokala anknytningen, skrönorna och humorn

Betyg: 3/5

Tidigare läst av dessa författare
Har inte läst  något av dessa författare tidigare.

Jag är ju så jävla easy-going

Titel: Jag är ju så jävla easy going
Originalets titel: -
Författare: Jenny Jägerfeld
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 287
Utgivningsår: 2013
Förlag: Gilla böcker
Utläst: 3/12

Handling
Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, och en pappa som apatiskt sitter framför teven. Och inte jämfört med att inte ha råd med ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.

Tankar om titel och omslag
En titel som väcker uppmärksamhet är det i alla fall och jag gillar omslaget också.

Mina tankar om boken
Jenny Jägerfeld är en författare som jag varit nyfiken på väldigt länge och jag har alltid trott att hennes böcker skulle passa mig bra. Jag hade inte fel.

Man kommer direkt in i boken och jag fastnar verkligen för språket. Det är lättläst och hon lyckas också beskriva känslor riktigt bra och jag gillar alla liknelserna. Här och var smyger det sig också in en del engelska ord, men det är inget som stör läsning och det känns naturligt.

Något som jag reagerade på under läsningens gång är att språket bitvis är ganska grovt, och det är väldigt grovt för att vara en ungdomsbok. Det är inte något som stör mig egentligen, men kan kanske vara bra att veta om.

Huvudkaraktären Joanna har adhd, och jag uppskattar alltid att läsa om huvudpersoner som har någon form av problem som gör att de kan ha svårare för en del saker. Jag vet inte hur realistiskt det beskrivs, men det är beskrivet på ett sådant sätt att det är lätt att leva sig in i.

Jag gillade verkligen Jag är ju så jävla easy-going och sättet som boken är skriven på. Det är korta kapitel och ett högt tempo. Att boken handlar om tuffa och svåra saker är det ingen tvekan om, men den är så bra skriven och jag gillar speciellt att läsa om Joannas vänskap med sina andra vänner, om Audrey och hur hon handskas med pappans depression.

Detta var första boken jag läste av Jägerfeld och jag kommer definitivt att läsa fler.

3 bra saker med boken: lättläst, språket och karaktärerna

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som skrivit om boken är RomeoandJuliet,Fröken Christina och Enligt O.

Grimmen

Titel: Grimmen
Originalets titel: - 
Författare: Åsa Larsson, Ingela Korssell & Henrik Jonsson
Översättare: -
Serie: Pax #2
Antal sidor: 189
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 2/12

Handling
Det finns ett hemligt, magiskt bibliotek under kyrkan mitt i Mariefred. Två väktare har vigt sina liv åt att skydda böckerna och den kunskap som vilar däri, men på ålderns höst behöver de hjälp och bröderna Alrik och Viggo är de utvalda.

Del två i serien tar vid precis där Nidstången, den första boken i serien, slutade. Alrik och Viggo får fullt upp när en best attackerar djur och människor i staden. Är det en hamnskiftare eller en varulv som går lös? Hur ska sådana bekämpas? Och kan man lita på häxmästaren som plötsligt dyker upp i Mariefred för att söka råd i biblioteket?

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen omslaget och att kanten på sidorna har samma färg som texten på omslaget. Gillar också den enordiga titeln, den är lätt att komma ihåg.

Mina tankar om boken
Jag trodde att det inte var så länge sedan jag hade läst den första delen, men det visar sig att det är över 2 år sedan. Ovanligt nog kommer jag ihåg en hel del från den första och jag minns att det slutade med världens cliffhanger.

Dessa böcker är grymt spännande och det är svårt att sluta läsa den. Kapitlen är korta, det är fina illustrationer och det händer spännande saker hela tiden. Jag gillar också att få läsa om Alrik och Viggo, de är intressanta karaktärer och det är nog bra att få läsa om karaktärer som inte har en så lätt uppväxt.

Det är ett snabbt tempo i boken och man blir aldrig uttråkad. Det händer hela tiden något och spänningen hålls vid liv ända till slutet. Att få läsa om alla olika varelser är också riktigt kul och det är så fantasirikt!

Det är en perfekt bok för slukaråldern, den innehåller läskiga varelser och mycket spänning. Även vuxna kan uppskatta den och jag tror att det är en bra högläsningsbok.

Som sagt är Grimmen riktigt spännande och slutar med en riktig cliffhanger vilket gör att jag verkligen längtar till att läsa nästa del!

3 bra saker med boken: illustrationerna, spänningen och varelserna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Nidstången
Solstorm
Det blod som spillts
Svart stig
Till dess din vrede upphör
Till offer åt Molok

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Lexie läser och OARYA.

Mordet på Orientexpressen

Titel: Mordet på Orientexpressen 
Originalets titel: The Murder on the Orient Express (1934)
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Serie: Hercule Poirot #10
Antal sidor: 274
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bookmark
Utläst: 27/11

Handling
I en av litteraturhistoriens mest klassiska deckare reser en spektakulär skara tillsammans på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. När tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer – men också Hercule Poirot.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen nyutåvornas omslag, de är snygga och stilrena och jag gillar de guldiga detaljerna.

Mina tankar om boken
I ärlighetens namn har jag läst Mordet på Orientexpressen, men det för så länge sedan att det nästan inte räknas. Dessutom hade jag glömt nästan allt från boken, förutom att det fanns en svensk koppling så det kändes precis som att läsa boken för första gången. Hursomhelst bestämde jag mig för att lära om  boken nu när det har kommit en ny film och jag lyckades även pricka in när den diskuterades i Kulturkollo läser.

Det första som jag slogs av är hur mycket jag tycker om Poirot i den här boken. Det är riktigt underhållande att få läsa om någon som har gott självförtroende och inte är rädd för att visa det. Hans dialoger med både medhjälpare och misstänkta blir riktigt roliga ibland och får mig dra på smilbanden.

Själva mordmysteriet är en klassiker och jag gillar att läsa om denna typ av mysterier, där ett visst antal misstänkta är fast på samma plats och alla har olika motiv. Detta ökar verkligen på spänningsmomentet! Jag uppskattade också sättet som romanen är uppbyggd på, och att man i tur och ordning får ta del av förhör och senare även hur Poirot löser fallet.

Jag är imponerad över hur Christie lyckades skapa så levande karaktärer, det är trots allt ganska många att hålla rätt på, och att hon också lyckas presentera en lösning på under 300 sidor. Jag njöt bara av läsningen och funderade inte så mycket över vem som hade begått brottet, men när man väl får reda på det så känns det ju självklart.

Nu har jag bara kvar att se filmen. Funderar faktiskt på att se både den äldre versionen och den nya för att kunna jämföra, då både versionerna innehåller riktigt stora skådespelare.

3 bra saker med boken: lättläst, mordmysteriet och Poirot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Poirots jul
Och så var de bara en
Badortsmysteriet
Fem små grisar
Mordet i prästgården

Andra som skrivit om oken är Johannas deckarhörna, Stories from the city och En blogg för bokugglor.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Rör mig inte!

Titel: Rör mig inte
Originalets titel: Shatter Me (2011)
Författare: Tahereh Mafi
Översättare: Carina Jansson
Serie: Shatter Me #1
Antal sidor: 303
Utgivningsår: 2012
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 30/11

Handling
Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. 

Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. 

Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Tankar om titel och omslag
Omslaget är helt ok, men de amerikanska originalomslagen är ju så mycket snyggare. Titeln funkar, men den engelska är bättre.

Mina tankar om boken
Mafis böcker har hyllats väldigt mycket på Booktube och jag har varit nyfiken på hennes Shatter me-serie längre, men inte kommit mig för att läsa den förrän nu.

Rör mig inte! är riktigt lätt att komma in i, fast jag saknar lite av världsbygget från början, även fast man mot slutet får veta lite mer. Den är även lättläst och sidorna flyger verkligen förbi och det är svårt att inte sluta läsa.

Det tog en stund att vänja sig vid språket, men när jag väl gjorde det så blev och också förtjust i det. Språket speglar så tydligt hur Juliette mår, det finns överstrykningar och jag upplever språket som väldigt intensivt och drabbande.

Världsbygget verkar vara intressant, men man får inte veta så mycket om hur det ser ut. Anledningen till att världen ser ut som den gör köper jag, men jag tycker inte man får veta så mycket om hur maktsystemet ser ut.

Det känns tyvärr inte som att man får lära känna karaktärerna så väl på djupet, Rör mig inte! är väldigt driven av handlingen och inte så mycket av karaktärernas inre. Däremot ju mer man läser, desto mer får man veta om karaktärernas bakgrund längre fram i serien.

Jag förfäras verkligen av hur Juliettes liv har varit och jag lider verkligen med henne. Tycker det också är så snyggt gjort hur det bitvis avhuggna språket visar på hennes mående och hur hon har varit isolerad och saknat mänsklig kontakt. Det känns också väldigt ovanligt att en psykiskt sjuk karaktär har en så stark egen röst. Dessutom är kemin mellan henne och Adam väldigt stark, jag gillar de tillsammans även fast jag tycker utvecklingen gick lite för fort.

Rör mig inte! var riktigt spännande och jag ser fram emot att läsa fler delar i denna serie.

3 bra saker med boken: lättläst, Juliette och tempot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Denna författare ingår i min Boktolva.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar 
Originalets titel: -
Författare: Johannes Anyuru
Översättare: -
Serie: --
Antal sidor: 301
Utgivningsår: 2017
Förlag: Norstedts
Utläst: 24/11

Handling
En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse. Hon menar att hon kommer från framtiden.

Tankar om titel och omslag
Jag brukar gilla långa och lite krångliga undantag så detta är inget undantag och jag blir nyfiken på boken också. Ett väldigt enkelt men effektfullt omslag.

Mina tankar om boken
Detta är kanske inte en bok som jag skulle ha valt att läsa själv, om än boken verkade intressant hade jag känslan av att det var för "fin" litteratur och att det skulle vara svårt att läsa. Därför var det en rolig överraskning när den var lätt, om än tung, att läsa och att jag tyckte bättre om den än vad jag trodde att jag skulle göra.

Fast den är lättläst så krävs det en hel del av läsaren. Det gäller att vara uppmärksam ändå från början och jag tror också att det är till bokens fördel om man inte vet så mycket om den innan och att man får upptäcka boken i takt med att man läser.

När jag har läst en del recensioner av De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har flera påpekat att de tycker att språket är poetiskt, vilket kanske inte vore så konstigt då han även är poet. Jag upplevde inte språket som särskilt poetiskt. För mig kändes det som att han verkligen lekte med språket, stilfigurer och varje ord kändes också väl avvägt.

Jag vill inte prata alltför mycket om handlingen, men bilden av Sverige som målas upp är riktigt skrämmande, det är intensiv upplevelse att läsa och det känns lite som att andan fastnar i halsen. Ju mer man läser och ju mer man förstår desto mer skrämmande blir det. Och det värsta av allt är att det tyvärr inte känns alldeles otroligt heller.

Det som gjorde att  jag hade lite svårt för  De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, var att jag från början var väldigt förvirrad och det var också svårt att få grepp om karaktärerna. Jag vill egentligen inte nämna slutet, men känner också att jag nästan måste göra det. I takt med att förvirringen lättade och berättelsen klarnade så sögs jag in i boken och det oväntade slutet fick mig ur balans.

Det finn säkert mycket mer som kan sägas om denna bok, men jag vill inte heller spoila allt för mycket. Jag är också övertygad om att det finns massor i berättelsen som jag missar, men det är ändå en mäktig läsupplevelse som jag kommer att komma ihåg länge.

Jag är i alla fall riktigt glad över att ha läst den, trots att det är en bok som inte är i min komfortzon.

3 bra saker med boken: lättläst, bilden av Sverige och slutet

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är bland annat Just nu-Just här, C.R.M. Nilsson och Stories from the city.

Kretsen

Titel: Kretsen
Originalets titel: The Raven Boys (2012) 
Författare: Maggie Stiefvater
Översättare: Carina Jansson
Serie: The Raven Cycle #1
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2014
Förlag: Ponto pocket
Utläst: 19/11

Handling
Fyra pojkar på en prestigefylld internatskola har bildat ett hemligt sällskap i syfte att finna en historisk, mytomspunnen kungagrav. En flicka med övernaturliga förmågor har nyligen mött en av pojkarna - fast som död. Snart kommer deras vägar att korsas igen, med förödande konsekvenser.

Enligt en uråldrig legend ligger en walesisk kung begravd någonstans i Amerika. Gansey, elev på en privatskola för pojkar, har blivit besatt av att finna kungagraven. Enligt myten ska man leta längs särskilda energilinjer, s.k. "leylinjer" som sägs sammanlänka besjälade platser, och att "den sovande kungen" kan uppfylla ens önskningar.

Blue är sexton år och dotter till en spåkvinna. Hennes egna synska förmågor är begränsade, men för inte så länge sedan förutsåg hon en ung mans färd mot dödsriket. Dessutom bär hon på vetskapen om ett annat förebud: om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Så möts Blue och Gansey, och hon förstår vem han är.

Ungdomarna slår följe i en tyst övertygelse om att de på något sätt behöver hjälpa varandra i jakten på kungagraven. Kärlek spirar, men en fiende närmar sig också.

Tankar om titel och omslag
Gillar typsnittet  och fågeln på omslaget. Jag förstår titeln, samtidigt som jag tycker den känns lite tråkig. Originaltiteln är bättre.

Mina tankar om boken
Jag har i princip bara läst idel hyllningsord om Kretsen, både på bloggar och på Booktube. Därför var nog mina förväntningar lite för höga, men att det är en bra bok kan jag inte förneka.

Det tog ett tag för mig att komma in i boken, det var rätt så många karaktärer som introducerades väldigt fort och det tog också ett tag att vänja sig vid språket. För att vara en ungdomsbok har den ett väldigt rikt språk och det krävs att man hänger med i handlingen.

Det jag föll för i Kretsen var handlingen och all mystik. Det gäller inte bara Blues spådom eller jakten på den begravda kungen utan också själva stämningen i boken. Miljöerna är väldigt skickligt gjorda och gör att jag dras med i berättelsen. Karaktärerna är intressanta, men det känns som man vet väldigt lite om deras bakgrund och det antyds hela tiden saker. Jag hoppas man får veta mer om deras bakgrund längre in i serien.

Boken bjuder hela tiden på oväntade vändningar, vilket gjorde att när man väl läste var det svårt att sluta. Innan jag började jag läsa boken trodde jag också att det hela skulle kretsa kring Blues kärleksval, men till min stora glädje handlade det inte alls så mycket om den i den här boken.

Kretsen var en spännande och mystisk första del i en serie, och det ska bli intressant att läsa de andra delarna.

3 bra saker med boken: de oväntade händelserna, mystiken och magin.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.

Andra som bloggat om boken är t.ex. Boktycke, Zellys bokhylla och Bokhuset.

De öde fälten

Titel: De öde fälten
Originalets titel: The Ghost Fields (2015)
Författare: Elly Griffiths
Översättare: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #7
Antal sidor: 331
Utgivningsår: 2015
Förlag: Forum
Utläst: 15/11

Handling
Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget – med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstock som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.

Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Vad är det som pågår på släktens ägor? Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion?

Tankar om titel och omslag
Gillar originaltiteln mer, den känns mycket mer passande och mystisk än vad den svenska gör. Tycker att omslaget egentligen är ganska tråkigt och intetsägande, dessutom har omslagen bytt design vilket är lite störande, men antar att det beror på att det är ett annat förlag.

Mina tankar om boken
Det är alltid lika härligt att få återse Ruth, Nelson & Co. De känns verkligen som gamla vänner och jag gillar att det inte bara är samma karaktärer som får ta plats. Persongalleriet börjar nu vara ganska stort och i den här boken får Clough och Judy en hel del utrymme. Dessutom återkommer en del andra karaktärer.

Elly Griffiths är verkligen mysläsning för mig, jag kan slappna av och veta att jag kommer tycka om boken redan innan jag börjat. Att få följa karaktärerna i både deras yrkesliv och privata gör att man kommer dem nära och jag gillar att det finns en hel del mellan raderna också som aldrig skrivs ut. Jag har också vant mig med hennes skrivsätt, som skiljer sig en del från andra kriminalromaner, och numera tycker jag det är en av böckernas styrkor.

Det som drog mig till böckerna först var nog blandningen av historia och kriminalhistoria. en perfekt blandning för en sån som  mig. I den här berättelsen är definitivt den historiska aspekten mest intressant och där upplever jag att miljön har en stor del i berättelsen. Jag hade t.ex. ingen aning om de spökfält som fanns under andra världskriget och det är så lätt att föreställa sig dem framför sig, alldeles övergivna.

Jag tycker mycket om att läsa om familjehemligheter, och detta är inget undantag. Att läsa om familjen Blackstock är riktigt obehagligt och man undrade hela tiden vad som gömde sig under ytan.

De öde fälten är riktigt lättläst och kapitlen är alldeles lagom långa för att man hela tiden bara ska läsa ett kapitel till. Sedan är boken omöjlig att släppa ifrån sig, man dras verkligen in i boken och vill veta vad det är som har hänt.

3 bra saker med boken: lättläst, karaktärerna och mysig.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Flickan under joden
Janusstenen
Huset vid havets slut
Känslan av död
En orolig grav
De utstötta

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är t.ex. Johannas deckarhörna, Bokföring enligt Monika och Enligt O.

Orange is the New Black

Titel: Orange is the New Black: Mitt år i ett kvinnofängelse
Originalets titel: Orange is the New Black: My Year in a Women´s Prison (2010)
Författare: Piper Kerman
Översättare: Jan Hultman & Annika H. Löfvendahl
Serie: -
Antal sidor: 346
Utgivningsår: 2014
Förlag: Norstedts
Utläst: 13/11

Handling
Piper Kerman lever ett lyckligt hipsterliv i Brooklyn. Hon njuter av sin tillvaro som creative director och är förlovad med en tidskriftsredaktör. Hon har ganska lite gemensamt med den tjej hon var tio år tidigare, då hon under sina "vilda år efter college" hjälpte sin (dåvarande) flickvän att smuggla drogpengar till Europa. Men hennes förflutna hinner ikapp henne. Hon döms till ett femton månader långt straff på Club Fed", ett ökänt kvinnofängelse i Danbury.

I Orange Is the New Black skildrar Piper Kerman livet innanför murarna med djup medkänsla och många gånger stor komik. Vi får möta stenhårda affärsuppgörelser, raffinerat maktspel och drömmar som gått i kras. Men även en oväntad mänsklighet hos en grupp kvinnor som alla tagits ur sitt sammanhang. Vid mikrovågsugnarna samsas fredsaktivister med den ryska maffian, Yoga Janet erbjuder en stunds inre frid och den kreativa syjuntan börjar sticka dildos. När Piper åkte in var hon inte beredd på de nära relationer hon så småningom knyter med sina medfångar och inte heller på hur oerhört mycket hon har att lära av dem.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen omslaget, det är alltid kul att se en människa på det och jag gillar den tecknade stilen.

Mina tankar om boken
Jag har länge hört talas om tv-serien och  varit nyfiken på den, men som så många andra gånger förut så vill jag ju läsa boken först som är basen för serien. Av vad jag hade sett innan hade denna bok dessutom fått väldigt blandade recensioner.

Orange is the New Black var förvånansvärt lättläst, det var något som jag inte hade förväntat mig och intresset hålls också upp genom hela boken, och det var också slutet som jag tyckte var mest intressant att läsa då Kerman fick vara i ett annat fängelse än det i Danbury.

Det blir väldigt många namn och karaktärer att hålla rätt på, det var tyvärr till bokens nackdel. Jag upplevde den dessutom som väldigt hoppig i kronologin och likaså när det gällde karaktärerna.

Det var intressant att få en inblick i hur det kan se ut i fängelser, men samtidigt var det också svårt att föreställa sig att det är många kvinnors vardag. Det är så oerhört svårt att tänka sig in i deras situation. Att få lära sig fängelselivet tillsammans med Piper var intressant, och jag gillade att få läsa om vänskapen som växte fram mellan henne och de andra kvinnorna.

Som sig bör innehåller den också en del kritik mot hela fängelsesystemet, bland annat att de verkar göra alldeles för lite för att ge frisläppta en chans att klara sig ute i verkligheten igen och vilka friheter vakterna kunde ta sig med fångarna. Jag kan också tycka att kritiken kunde ha varit mer hård.

Orange is the New Black var en riktigt intressant och tänkvärd biografi och nu kan jag äntligen ta tag i och se tv-serien också.

3 bra saker med boken: lättläst, inblicken i fängelsesystemet och karaktärerna man fick möta.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om denna bok är Litteraturmagazinet och Lottens bokblogg.

Innan floden tar oss

Titel: Innan floder tar oss
Originalets titel: -
Författare: Helena Thorfinn
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 444
Utgivningsår: 2012
Förlag: Norstedts
Utläst: 29/10

Handling
Sofia och Janne packar väskorna för att bosätta sig utomlands. Sofia har höga ambitioner för sitt nya jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, huvudstaden i Bangladesh. Janne ställer motvilligt in sig på att vara medföljande man och ta hand om hem och barn.

Samtidigt mördas en ung kvinna, Mukta, av sin man i en liten by långt ute på landsbygden. Hennes småsystrar flyr till Dhaka för att undvika att giftas bort med åldrande män.

Mötet med verkligheten i Dhaka blir lika omtumlande för svenska Sofia och Janne som för flickorna från byn och deras tillvaro vävs snart samman med de unga systrarnas. Deras förutsättningar är helt skilda men var och en drivs av sin övertygelse, sina mål och drömmar. Sofia stöter snart på hinder i sitt arbete med jämställdhetsfrågor och byflickorna upptäcker att de kan tjäna egna pengar.

Tankar om titel och omslag
Titeln anspelar på landet och vad som kan komma att hända det, så det är en kreativ och intresseväckande titel. Omslaget är lagomt exotiskt och grindarna får mig att bli nyfiken.

Mina tankar om boken
Det tog väldigt lång tid för mig att läsa klart boken, en hel del kan bero på att jag har haft tankarna på annat håll, men också på att det var en bok som jag stundtals fick kämpa med. Själva temat och miljön är riktigt intressant, men det är bitvis en tung bok att läsa och det är mycket om politik och bistånd att försöka sätta sig in i.

Innan floden tar oss har flera olika trådar, dels den som handlar om Sofia och Janne som par som lämnar Sverige för Dhaka, dels Sofias arbete som biståndsråd på ambassaden och dels om de två unga flickorna Mina och Nazrin. Personligen tyckte jag det blev lite tråkigt i längden att läsa om Sofia och Janne, det var betydligt mer givande att få läsa om de unga flickorna och hur kvinnors situation kan se ut i Bangladesh. Att läsa om hur de behandlas som slavar och anses vara männens egendom är skrämmande och det fick mig också att tänka en del på jämställdheten och hur ofta är något som vi tar för givet.

Jag kan också ha läst denna vid fel tillfälle, men jag tycket den var lite för tung och seg för min smak. Man får absolut en trovärdig inblick i hur livet i Bangladesh kan se ut för olika grupper av människor, men det blev för mycket politik för att jag verkligen skulle uppskatta den. Som sagt tyckte jag det var riktigt intressant att läsa om flickorna, och jag tror att om en större del av boken hade handlat om dem så hade jag kanske också tyckt att boken var mer intressant.

Innan floden tar oss ger en intressant inblick i ett främmande land och den problematik som finns där, och jag är öppen till att läsa fortsättningen också.

3 bra saker med boken: belyser kvinnornas situation, livet i Dhaka och karaktärerna Nazrin och Mina.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som skrivit om boken är Lottens bokblogg, Feministbiblioteket och Litteraturmagazinet.

Problemet med får och getter

Titel: Problemet med får och getter
Originalets titel: The Trouble with Goats and Sheep (2016)
Författare: Joanna Cannon
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2016
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Utläst: 26/10

Handling
En återvändsgata i en förort i East Midlands i England, 1976. Mrs. Creasy har försvunnit och hela gatan surrar av viskningar och rykten. Grannarna skyller hennes plötsliga försvinnande på den intensiva värmeböljan, men tioåriga Grace och Tilly är inte lika övertygade, utan bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

Den energiska, livfulla Grace och den tystlåtna, tankfulla Tilly inspireras först av den lokala kyrkoherden till att söka Gud efter svar, och knackar sedan dörr på jakt efter ledtrådar. Det visar sig att alla på gatan tycks ha något att dölja, skäl till att inte riktigt passa in. Men efter hand börjar de avslöja sina hemligheter, sådant som de två amatördetektiverna aldrig hade kunnat föreställa sig.

I det eviga sommargasset börjar så grannarnas liv stegvis uppdagas, och en egendomlig historia, full av svek och lögner, kommer i ljuset.

Tankar om titel och omslag
En väldigt ovanlig och fantasifull titel som gjorde mig väldigt nyfiken. I efterhand måste jag säga att det är en riktigt passande titel.

Mina tankar om boken
I en grupp på Goodreads skulle vi läsa den här boken i oktober och jag bestämde mig för att haka på. Jag hade inte alls hört mycket om den i förväg, men under läsningens gång såg jag fler och fler inlägg om den och blev mer och mer nyfiken.

I mitt tycke är detta en bok som man inte ska veta alltför mycket om innan man börjar läsa den, jag tror att den är bättre om man får upptäcka allt i takt med att man läser. För det första så gillar jag verkligen huvudkaraktärerna Grace och Tilly, de är riktigt modiga och jag gillade helt enkelt att läsa om dem. Det är ganska så många karaktärer att hålla rätt på, och det tog ett tag innan jag räknade ut hur alla hörde ihop, men läsningen flöt hela tiden på bra och jag gillar sättet den var uppbyggd på och hur vissa händelser hakade i varandra. Jag hade däremot uppskattat en karta över hur karaktärerna bodde i området, tror att det hade hjälpt en del, speciellt i början.

Problemet med får och getter är riktigt snyggt skriven, och framförallt hur man redan från börjar anar att människorna döljer sina egna hemligheter och hur de sakta börjar föras upp till ytan på grund av att Margaret Creasy försvinner.

Det är också lätt att leva sig in i den miljö som Cannon målar upp och se allting framför sig. Det är trivsam bok att läsa och för min del var det omöjligt att räkna ut hur allt hängde ihop, och jag uppskattar att man på slutet inte heller skrivs på näsan, utan får räkna ut det själv.

Problemet med får och getter är en svår bok att genrebestämma, det är dels en uppväxtskildring och dels en kriminalroman men det handlar om så mycket mer också.

3 bra saker med boken: uppbyggnaden, karaktärerna och tempot

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Här kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Mitt bokintresse och Just nu - just här.

Huset vid havet

Titel: Huset vid havet
Originalets titel: Face the Fire (2002)
Författare: Nora Roberts
Översättare: Klara Lindell
Serie: Three Sisters Island #3
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 20/10

Handling
Mia Devlin ved vad det innebär att älska med hela sitt hjärta – och att bli sviken av sin älskare. För många år sedan blev hon och Sam Logan passionerat förälskade, men han lämnade henne utan någon förklaring. Flera år senare kommer Sam tillbaka till ön, nu som ägare av dess enda hotell. Arg, sårad och förvirrad vägrar Mia erkänna att hon fortfarande har varma känslor för honom. Men så småningom behöver hon Sams hjälp för att bryta förbannelsen som vilar över ön och övervinna sin största utmaning någonsin.

Tankar om titel och omslag
Gillar typsnittet på texten och stranden, men tycker inte att kvinnan tillför så mycket. En någorlunda passande titel, men den känns lite för vanlig och svår att komma ihåg då det finns så många böcker som har liknande titlar.

Mina tankar om boken
Så skönt att få avsluta ytterligare en serie, nu mindes jag inte jättemycket från de föregående böckerna men man kom snabbt in i läsningen igen. Huset vid havet är lättläst och underhållande, men i mitt tycke hör dessa inte till hennes bästa böcker.

Mitt problem med de två tidigare delarna och även denna är magi-delen. Det är inte speciellt trovärdigt gjort och deras ramsor känns ganska löjliga. Min upplevelse magin är  att det är något som ett litet barn har kommit på.

Däremot är de delar som inte berör magin väldigt bra gjorda. Jag tycker om att läsa om vänskapen mellan alla tjejerna och det finns gott om humor i dialogerna också som lockar mig att dra på smilbanden. Mias relation till Sam är intressant att läsa om, men jag tycker också att det blev lite väl mycket velande mot slutet.

Jag gillar också att läsa om ö-livet och Mias butik, det låter så himla mysigt och pittoreskt och jag önskar att ön fanns i verkligheten.

Huset vid havet är bra underhållning för stunden, men Nora Roberts har skrivit bättre böcker tidigare.

3 bra saker med boken: lättläst, dialogerna och vänskapen

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Blå dahlia
Den lyckligaste dagen
Doft av rosor
En förtrollad ö
Förföljd av det förflutna
Månskensstranden
Nyårskyssen
Pojkvännen
Som en drömbild
Värdshuset
Ögonblick att minnas

Öppet hav

Titel: Öppet hav
Originalets titel: - 
Författare: Annika Thor
Översättare: -
Serie: En ö i havet #4
Antal sidor: 199
Utgivningsår: 1999
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 23/10

Handling
Äntligen fred! Kriget är slut och Steffi tar studenten. Nu måste hon bestämma sig för var hon hör hemma. I Sverige, i Wien eller kanske hos släktingarna i Amerika? Steffis val blir inte lättare av att Sven dyker upp, på själva fredsdagen, och känslor hon trodde var döda vaknar på nytt. För Nelli är det enklare. Hon vill inget hellre än att få stanna på ön hos tant Alma och farbror Sigurd. Men vill de ha henne kvar? Hon är ju inte deras barn, inte på riktigt. Kanske är det med Steffi hon ska vara, och med pappa - om han fortfarande lever.

Tankar om titel och omslag
Inte så förtjust i de äldre omslagen, nyutgåvorna är som sagt mycket snyggare. Uppskattar det marina temat på titlarna.

Mina tankar om boken
Sista boken i denna serie är nu utläst och det är verkligen en läsupplevelse. Trots att det är över 70 år sedan andra världskriget slutade är temat högst aktuellt och jag hoppas att detta är böcker som fortsätter att hitta nya generationer av läsare, för dessa böcker är så viktiga.

Jag tror det är första gången jag läser böckerna i en serie så tätt inpå varandra, och i detta fall är det ingen nackdel. Jag hade totalt glömt bort de händelser som  utspelade sig i boken från första gången jag läste den och det kändes som att jag läste den för första gången igen.

Jag har alltid tyckt det har varit intressant att få följa Steffi och Nelli, och framförallt Steffis funderingar över kriget, identitet och sin familj. I Öppet hav får även Nelli tar större plats, vilket är positivt då man får en bättre förståelse för henne. Även bikaraktärerna får utrymme och jag tycker vänskapen mellan Steffi och Maj är så fint skildrad. Sedan har jag över seriens gång blivit riktigt förtjust i Märta och Evert som tar hand om Steffi och relationen mellan dem skildras också på ett fint sätt.

Människorna firar att kriget är slut och Steffi börjar fundera över vad som ska hände efteråt. Är hennes pappa ens vid liv?, ska hon läsa vidare till läkare?, ska Nelli och Steffi stanna i Sverige? Som jag nämnt i recensioner av de tidigare böckerna så är jag så imponerad över hur Thor har skildrat kriget, och att hon inte heller har underskattat läsarna och vågar skriva om krigets hemskheter.

Jag rekommenderar varmt hela bokserien till alla som ännu inte läst den, och i mitt tycke är Öppet hav den bästa delen i serien. Den lyckas på något sätt vara ett vemodigt avslut men också en hoppfull början på samma gång.

3 bra saker med boken: karaktärerna, känslorna och stämningen

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
En ö i havet
Näckrosdammen
Havets djup

Havets djup

Titel: Havets djup
Originalets titel: -
Författare: Annika Thor
Översättare: -
Serie: En ö i havet #3
Antal sidor: 167
Utgivningsår: 1998
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 20/10

Handling
I snart fyra år har Steffi och hennes lillasyster Nelli varit i Sverige. Steffi går i läroverket i Göteborg. Nelli är kvar hos sin fosterfamilj på ön i havet. När ska kriget ta slut? undrar Steffi. När ska hon få träffa mamma och pappa igen? Hon var bara tolv år när hon skildes från dem på järnvägsstationen i Wien. Nu är hon sexton, på väg att bli vuxen. Hela livet ligger framför henne. Om bara kriget tog slut...

Tankar om titel och omslag
Som jag nämnt tidigare så gillar jag det marina temat på titlarna, men de nya omslagen är betydligt snyggare.

Mina tankar om boken
Jag gillar verkligen att läsa om Steffi och Nelli igen, det är så viktiga böcker som jag hoppas hittar många läsare. Den är minst lika bra, om inte bättre, att läsa som mer vuxen för då reflekterar man nog över andra saker än om man är lite yngre.

Jag mindes inte alls mycket från min första läsning av den här boken för flera år sedan, så  det kändes lite som att läsa den för första gången. Kriget tar mer och mer plats, och man märker folks oro över utvecklingen fast den börjar vända. Att läsa om Steffis tankar om hennes föräldrar och deras situation är så gripande och när hon får de korta breven. Som läsare förstår man att de placeras i läger och hur framförallt fadern försöker att skydda dem från sanningen.

Havets djup handlar en hel del om Steffis och Nellis syskonrelation, Steffi tänker mer på sina föräldrar och sin bakgrund än vad Nelli gör. Steffi känner också ett stort ansvar över att ta hand om sin syster. Deras syskonrelation är intressant att läsa om även fast hjärtat brister lite när man tänker efter vilket ansvar Steffi måste känna fast hon inte ens själv är vuxen.

Som alltid gillar jag att läsa om Steffis vänskap med Maj och hennes familj. Gillar också att läsa om Steffis tid i skolan och hur positivt inställd hon är till sitt lärande och hur ambitiös hon är. Tänker också på den fina lärarinnan Björk som gör allt för att hjälpa henne uppnå sina mål.

Havets djup är lika bra som de föregående böckerna i serien, och jag ser riktigt fram emot att läsa den avslutande delen.

3 bra saker med boken: syskonrelationen, skolan och Steffi

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
En ö i havet
Näckrosdammen

Farewell to the East End

Titel: Farewell to the East End: The Last Days of the East End Midwives
Originalets titel: -
Författare: Jennifer Worth
Översättare: -
Serie: The Midwife Trilogy #3
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2009
Förlag: Phoenix
Utläst: 12/10

Handling
This final book in Jennifer Worth's memories of her time as a midwife in London's East end brings her story full circle. As always there are heartbreaking stories such as the family devastated by tuberculosis and a ship's woman who 'serviced' the entire crew, as well as plenty of humour and warmth such as the tale of two women who shared the same husband! Other stories cover backstreet abortions, the changing life of the docklands, infanticide, as well as the lives of the inhabitants of Nonnatus House.

Tankar om titel och omslag
En väldigt lång titel, men å andra sidan väldigt passande. Gillar omslaget och de två pojkarna.

Mina tankar om boken
Jag är ordentligt förtjust i både tv-serien och de två tidigare delarna av denna serie, men jag gruvade mig lite för att läsa denna avslutande del. Största anledningen är att den tredje inte har blivit översatt och jag var tvungen att läsa den på engelska. Det gick ändå över förväntan, men det tog ett  tag innan jag vande mig vid att läsa en del av dialogerna som är på cockney-dialekten och inte alls liknar den vanliga engelskan.

Den andra delen handlade inte så mycket om själva barnmorskearbetet, det har en större del i den här boken tillsammans med aborter och hur livet i East End förändrades. Jag blir riktigt imponerad över sköterskornas arbete, samtidigt som jag blir väldigt beklämd när man läser om hur levnadsvillkoren för de fattigare var. De bodde i trånga, utdömda hus och hade stora familjer och det tog många år innan de kunde flytta till godkända byggnader. Samma sak kände jag när jag läste om aborter och hur det var olagligt, utan särskilt tillstånd, till långt in på 60-talet. Att läsa om hur kvinnor var så desperata att de gick för att få dem utförda av icke-utbildade och hur många av dem som fick men för livet. Att dessutom tänka å¨att det inte är så hemskt länge sedan gör det hela ännu värre.

Det är som alltid lika intressant att få följa de människoöden som beskrivs i boken, och en del av dem dyker även upp i tv-serien. Jag mindes svagt historien om kvinnorna som hade samma man så jag var tvungen att sätta mig och se det avsnittet sen.

Man får följa olika typer av historier, både de mer glädjefyllda men även de mer sorgesamma. Att läsa om familjen som drabbas av tuberkulos är riktigt jobbigt och hur man på den tiden inte riktigt visste hur det skulle behandlas.

Jag gillar sättet som Worth berättar på, man får följa dels enskilda individer men även samhällsutvecklingen på den tiden och hur t.ex. p-pillret verkligen förändrade saker och ting för kvinnornas fördel. Desssutom är det skildrat med värme och humor.

Det sista kapitlet tyckte jag mycket om, samtidigt som det sorgligt också. Det handlade om hur livet blev för en del av barnmorskorna och nunnorna som verkade i East End och deras viktiga gärningar i ett område som inte hade de bästa förutsättningarna.

Jag kan varmt rekommendera The Midwife Trilogy till alla som är intresserade av kvinnohistoria och spännande människoöden. Och om ni inte vill läsa böckerna, kan ni i alla fall se tv-serien som baseras på dessa böcker.

3 bra saker med boken: människorna man får följa, berättarstilen och att den tar upp kvinnohistorien

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Barnmorskan i East End: en sann berättelse från 1950-talets London
Barnmorskan i East End del 2

Mitt namn är Lucy Barton

Titel: Mitt namn är Lucy Barton
Originalets titel: My Name is Lucy Barton (2016)
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash #1
Antal sidor: 170
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 11/10

Handling
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den väcker mitt intresse men sedan så är jag svag för titlar som innehåller personnamn av något slag. Gillar även den gröna tonen på omslaget, fast jag tycker den skulle ha varit mörkare med tanke på innehållet.

Mina tankar om boken
För ett tag sedan blev jag medlem i en bokcirkel på facebook och då skulle denna bok läsas i oktober. Jag var egentligen inte så intresserad av att läsa denna, men när jag såg att den hade under 200 sidor så tänkte jag varför inte och ändrade mig. I efterhand kan jag säga att jag är glad att jag gjorde det.

När jag började läsa hade jag hela tiden inställningen att jag inte skulle gilla den, men jag kan inte förklara varför heller. Tidigt drogs jag med i berättelsen, som är mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara. Den handlar mycket om psykisk ohälsa, Lucy och hennes syskons uppväxt i fattigdom och utanförskap samtidigt som de har föräldrar som själva bär på djupa ärr.

Som sagt är den mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara, samtidigt som det ryms mycket hopp och ljus i den. Lucy är en stark karaktär som trots sin jobbiga och annorlunda uppväxt har lyckats skapa sig ett vuxet liv långt från misären, samtidigt som hon har hamnat utanför familjen på grund av att hon tog sig därifrån.

Jag blev så pass förtjust i den här att jag är öppen för att läsa den andra boken i serien, som av vad jag förstår ska vara noveller om en del av personerna som förekommer i boken. Låter mycket intressant tycker jag.

När det gäller längden så är den precis lagom, den berättar det som krävs och om den hade varit längre tror jag att den hade varit betydligt segare att läsa. Mitt namn är Lucy Barton är oväntat lättläst, men samtidigt tycker jag det är en bok som bör få tas tid att läsa då det är en berättelse som kräver koncentration.

3 bra saker med boken: lättläst, längden och en stark huvudkaraktär

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Just här - just nu och Och dagarna går.