Hägring 38

Titel: Hägring 38
Originalets titel: - 
Författare: Kjell Westö
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 299 
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 10/11

Handling
Året är 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.

Thune engagerar sig i utrikespolitiken även som skribent i dagspressen, men är inte engagerad i så mycket annat. Han är frånskild och uppgiven, och ägnar sin byrå ett förstrött intresse. Som tur är har han en duglig hjälp i sin nyanställda sekreterare, Matilda Wiik.

Men fru Wiik känner sig inte särskilt duglig. Hon jagas av minnen från inbördeskriget, då hon var sexton år gammal och tvingades uppleva saker hon försökt glömma sedan dess. En dag hinner minnena ikapp henne. När Onsdagsklubben har möte på kontoret så hör hon en röst hon hade hoppats aldrig behöva höra igen.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den funkar bra. Omslaget tycker jag är helt OK och jag gillar att det på ett vis har en liknande stil som omslaget till Den svavelgula himlen.

Mina tankar om boken
Förra året läste jag Den svavelgula himlen och blev väldigt positivt överraskad av hur bra jag tyckte den var. Tilläggas ska också att det var en sådan bok som jag kanske inte skulle få för mig att plocka upp själv. Av den anledningen blev jag också intresserad av att läsa mer av Westö.

Hägring 38 är en helt annan typ av bok, men den är också väldigt intressant och jag lärde mig mycket nytt om Finland. När jag läser inser jag också hur lite jag egentligen vet om vårt grannland och vilken historia landet har. Jag hade exempelvis inte en aning om att Finland under inbördeskriget hade fångläger.

Precis som många andra länder i Europa var läget ganska spänt med många olika åsikter om hur landet skulle se ut och en nationalism som var mycket stark.

Jag tyckte karaktärerna var intressanta, men jag tyckte mycket bättre om att läsa om sekreteraren Matilda och jag hade gärna läst mer om henne. Jag tyckte att det blev lite tradigt att läsa om Thune som egentligen inte gjorde så mycket.

Mot slutet förvandlas Hägring 38 till en annan sorts bok och det var ett slut som jag inte riktigt hade räknat med heller och det höjer nog betyget i mina ögon.

Språket flyter på lätt och bra och på det viset är boken lätt att läsa. Sedan gillar jag också miljöbeskrivningarna, både av staden men också hur tidsperioden målas upp.

Boken var inte lika bra som Den svavelgula himlen, men jag är fortsatt intresserad av att läsa mer om Westö.

3 bra saker med boken: tidsperioden, språket och avslutningen

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Den svavelgula himlen

Den svavelgula himlen

Titel: Den svavelgula himlen
Originalets titel: -
Författare: Kjell Westö
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 475
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers
Utläst: 18/8

Handling
Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell. Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv.

Tankar om titel och omslag
Gillar att författaren kommer tillbaka till titeln flera gånger under boken. Omslaget känns väl inte sådär jättespeciellt, men gillar att det är gult och att det återknyter till titeln på boken.

Mina tankar om boken
Jag har aldrig läst något av Westö, men när han blev nominerad till Årets bok bestämde jag och Camilla att vi skulle läsa den. I efterhand är jag riktigt glad att jag gjorde det, då det visade sig vara en riktigt bra roman.

Jag hade inga speciella förväntningar på boken. Av någon anledning hade jag trott att det skulle vara "fin" litteratur och att den skulle gå mig över huvudet. Som tur var hade jag fel.

Det var riktigt lätt att komma in i boken, det var spännande från början och man började genast fundera över vad som hade hänt. Efter det första kapitlet går vi tillbaka i tiden och börjar vi deras barndom och vi får följa deras liv ända in i nutid i en värld som ständigt förändras.

Språket har några drag av finlandssvenskan, tycker det är intressant och får mig också att fundera över språket. Språket känns väl avvägt och vackert. Boken har kanske inte den typiska spänningen av exempelvis en deckare, men det finns ett otroligt driv i berättelsen att ta reda på vad det egentligen var som hände som gör att det stundtals är svårt att lägga ifrån sig boken.

Något som jag tycker är intressant med själva boken och karaktärerna är att vi aldrig får veta berättarens namn. Det är lite ovanligt, tycker jag. Jag kan inte heller undgå att fundera över om det finns likheter med författaren själv. Alla de andra karaktärerna får man lära känna väldigt väl. Eftersom man följer dem under drygt 40 år så får man också lära känna dem väl. Det är intressant att se hur relationerna förändras emellan karaktärerna, från barndom och till vuxenlivet.

De karaktärer som jag tycker är mest intressanta är rikemansbarnen Stella och Alex och de riktningar de tar i sina liv. Även Krister är en intressant karaktär. Stella och Alex kommer från en rik familj med många hemligheter och de ägnar hela sina liv åt att fly från de problemen på olika sätt.

Den svavelgula himlen skulle kunna beskrivas som en klasskildring, som finns väldigt tydligt genom hela boken, men den handlar också om att växa upp, hur historien påverkar framtiden och är också en samhällsskildring och historieskildring från 1960-talet till idag.

Jag blev riktigt positivt överraskad av Den svavelgula himlen och kan mycket väl tänka mig att läsa mer av Westö.

3 bra saker med boken: karaktärerna, klasskildringen och drivet i berättelsen.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är Och dagarna går, Binas books och Lyrans noblesser.