Dolt i mörker

Titel: Dolt i mörker
Originalets titel: The Chalk Pit (2017)
Författare: Elly Griffiths
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway #9
Antal sidor: 309
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 28/12

Handling
I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa.

Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent.

Tankar om titel och omslag
Har inte så mycket att säga om vare sig titel eller omslag. Omslaget känns ju ganska mörkt och olycksbådande.

Mina tankar om boken
Böckerna om Ruth Galloway är för mig en perfekt mysdeckare. Speciellt när man lärt känna karaktärerna så väl så att de känns igen och man bara kan luta sig tillbaka och få ett bra mysterium serverat.

Jag läste denna som e-bok, vilket kändes lite ovanligt. Men det var inga problem alls att hänga med. Sen tycker jag det är kul när "gamla" karaktärer från tidigare böcker återkommer i någon form vilket ju ofta sker i Griffiths böcker.

Det tar ett tag innan mysterierna och brotten kommer igång, men när det väl gör det så blir det riktigt spännande och intressant Idén med underjordiska samhällen är fascinerande. Brotten berör mig ovanligt mycket, men det beror kanske på att de som som blir offer är extra utsatta.

Jag tycker det händer relativt mycket i framförallt Ruths privatliv och mot slutet var det verkligen hetsläsning för jag vill veta hur det skulle gå. Slutet på Dolt i mörker gör att jag vill läsa fortsättningen väldigt snart.

3 bra saker med boken: karaktärer, spännande och mysig

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Flickan under jorden
Janusstenen
Huset vid havets slut
Känslan av död
En orolig grav
De utstötta
De öde fälten
En kvinna i blått

Tretton skäl varför

Titel: Tretton skäl varför
Originalets titel: Thirteen Reasons Why (2007)
Författare: Jay Asher
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Serie: -
Antal sidor: 298 
Utgivningsår: 2010
Förlag: Langenskiölds
Utläst: 15/12

Handling
Hoppas ni är beredda, för jag tänker berätta mitt livs historia. Närmare bestämt varför mitt liv tog slut. Och om du lyssnar på de här banden så är du en av orsakerna till det.
Hanna Baker var både snygg och populär. Och ändå tog hon sitt liv. I den här omskakande boken får vi veta de tretton bakomliggande orsakerna.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar inte omslaget, känns väldigt rörigt och säger ingenting om boken. Titeln är däremot bättre, den väcker i alla fall mitt intresse.

Mina tankar om boken
Detta är en bok som jag har velat läsa väldigt länge, men som jag inte har kommit mig för att läsa förrän Camilla erbjöd sig att läsa den med mig.

Det är en speciell historia, just på grund av att man redan vet hur den kommer sluta när man börjar läsa den. Jag brukar inte bli obehaglig till mods när jag läser men här är det riktigt nära. Det kanske beror på att man ser alla tecken på hur Hannah mår dåligt och hur det hela tiden blir värre och att ingen hjälper henne.

Det som berör mest är ju såklart Hannahs berättelse och det är ju också det boken handlar om. Man vet ju redan hur det kommer att sluta för henne och man kan verkligen se den där "snöbollseffekten" och hur saker och ting eskalerar och växer och blir större.

Det finns en väldigt frånvaro av vuxna och jag känna det hade varit intressant att även få vuxnas perspektiv på historien då detta är enbart ur Hannahs ögon.

Upplägget känns ganska unikt, istället för kapitel är det "band" och mycket av historien är faktiskt kursiverad då det är Hannahs ord man läser. I vanliga fall kan jag tycka det är lite jobbigt att läsa, men det funkade riktigt bra.

Tretton skäl varför tar upp många svåra ämnen och den handlar inte bara om självmord utan om andra allvarliga problem.

Det är också en bok som lämnar en med en hel del tankar, både kring psykisk hälsa men även andra teman såsom skuld. En sak är i alla fall säker, den lämnar ingen oberörd.

3 bra saker med boken: upplägget, handlingen och svåra ämnen

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Svärdets makt

Titel: Svärdets makt
Originalets titel: A Storm of Swords (2000)
Författare: George R.R. Martin
Översättare: Louise Thulin
Serie: Sagan om is och eld #3
Antal sidor: 961
Utgivningsår: 2012
Förlag: Forum
Utläst: 11/12

Handling
De sju konungarikena är en värld präglad av vild skönhet och mäktig magi. Men också av förräderi, girighet och ärelystnad, där ädlingar och ofrälse, hjältar och skurkar, fria och slavar kämpar för att överleva och finna sitt öde.
Striderna om järntronen är våldsamma och grymma och kriget fortsätter med oförminskad styrka. Nya allianser bildas och gamla upplöses. Vänner blir fiender och rivaler sluter fred. Intriger och ränkspel men också vänskap och kärlek, mod och offervilja underblåser maktkampen. Joffrey av huset Lannister sitter på järntronen i Kungshamn, en ung och bortskämd pojke som regerar över de sju konungarikena med hjälp av sin ärelystna moder. Hans bittraste rival, lord Stannis, är besegrad. Men Robb Stark, som nu har hela Norden under sig, vinner hela tiden nya framgångar i kriget och spelar ett högt spel i kampen mot Joffrey och huset Lannister.

Under tiden färdas Daenerys stormfödd fram över det blodbesudlade och öde landskapet i östern, en drottning i exil med de tre sista drakarna i världen i sin vård. Målmedvetet samlar hon ihop sina styrkor för att inta Kungshamn och en dag bestiga järntronen för gott.

I en svunnen tid inträffade en våldsam klimatförändring. Somrarna varar i decennier men följs av vintrar långa som en livstid. Längst upp i Norden ligger muren av is, ständigt bevakad av brödraskapet som vigt sitt liv åt uppgiften att skydda de sju konungarikena mot den eviga kölden och okända faror. Långt bortom muren lever rövarna, isolerade från människorna och efter sina egna lagar. Tillsammans med en hord mytiska varelser, vålnader och gengångare, vandrar de nu över Frosttändernas gudsförgätna fjällvidder och vidare söderut.

Tankar om titel och omslag
Jag föredrar det här omslaget. Egentligen inte så uppseendeväckande, men det märks ju att det är fantasy. Jag har dock väldigt lätt för att blanda ihop titlarna på de olika delarna.

Mina tankar om boken
Den här gången blev det inte ett flera år långt uppehåll med att läsa denna bokserie. Förra delen läste jag i juli så det är bara några månader den här gången. Och det är tur för då tror jag man hänger med lite bättre både när det gäller karaktärer och händelser.

Svärdets makt läste jag tillsammans med Camilla. Jag tycker det gick riktigt bra att läsa den och det kändes gå ganska så fort, men det beror kanske på att man läste lite varje dag.

Det är ju som sagt ganska många karaktärer man får ta del av. Jag har svårt att välja ut favoriter då jag tycker att alla tillför något. Det pendlar också under bokens gång. Men det finns några karaktärer som jag alltid tycker är intressanta och det är framförallt Tyrion, Sansa och Daenrys. I den här boken får också Jaime Lannister egna kapitel. Hans kapitel är intressanta om än ganska obehagliga att läsa. Det som slår mig  med hans kapitel är att berättarstilen känns väldigt annorlunda jämfört med de andras.

Jag vill inte gå in alltför mycket på vad som händer, men många har ju säkert sett tv-serien. Vissa händelser har jag hört talas om i populärkulturen men det var intressant att få läsa det själv. Det blir ju väldigt mycket olika intriger.

Bokens tempo varierar också. Det finns sidor där det inte händer så mycket överhuvudtaget och så kan det hända väldigt mycket senare på få sidor. Men överlag tycker jag det är lättläst och mot slutet blir det också väldigt spännande. Nu slutar det ju så att man vill läsa nästa bok nästan direkt för jag känner att jag har ganska många funderingar om vad som ska hända.

Det är en väldigt omfångsrik värld som byggs upp av George R.R. Martin och jag tycker också i regel att miljöskildringarna är bra. Det är lätt att se händelser och miljöer framför sig.

Nu har jag ju ännu inte sett tv-serien då jag tänkt läsa böckerna först, men läsningen gör mig ju såklart riktigt sugen på att börja med den.

3 bra saker med boken: världen. spännande och intriger

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Kampen om järntronen
Kungarnas krig

En klurig jul

Titel: En klurig jul: julsaga i 24 kapitel
Originalets titel: -
Författare: Ingelin Angerborn
Illustratör: Per Gustavsson
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 103 
Utgivningsår: 2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 24/12

Handling
När Rutan skriver ner vad hon önskar sig i julklapp hamnar en kompis överst på listan. Men Rutan är rädd att det kan bli lite knepigt för tomten att fixa det. Som tur är dröjer det inte länge förrän hon hittar en alldeles själv. En som kan göra sig osynlig. En som gärna äter metallskrot till middag. En som har kommit vilse och längtar hem.

Tankar om titel och omslag
Titeln tycker jag är väldigt frän, funkar som på flera sätt. Ett väldigt juligt omslag är det också.

Mina tankar om boken
I flera år har jag försökt läsa någon adventsbok och ofta har det också blivit barnböcker då. De är ju väldigt lättlästa och det blir bara några sidor varje dag, men jag tycker det är lite roligt.

Den här berättelsen är ganska så underhållande och rolig, men den innehåller såklart lite allvar också. Det är verkligen en liten sagokänsla över boken och den är väldigt fantasifull med utomjordningar, gnöl och allt vad det är.

En riktigt mysig adventsbok som jag tror passar yngre läsare väldigt bra.

3 bra saker med boken: julkänsla, fantasifull, bilder

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Skuggjägaren

Titel: Skuggjägaren
Originalets titel: -
Författare: Camilla Grebe
Översättare: -
Serie: Flickorna och mörkret
Antal sidor: 429
Utgivningsår: 2019
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utläst: 18/12

Handling
En februarinatt 1944 hittas en död kvinna fastspikad i golvet i Klarakvarteren i Stockholm. Trettio år senare hittas ytterligare en kvinna mördad i en sömnig Stockholmsförort. Det bisarra tillvägagångssättet är detsamma.
Jakten på mördaren får ödesdigra konsekvenser för de poliser som arbetar med fallet – Britt-Marie på 1970-talet, Hanne på 1980-talet och Malin, som är verksam idag.

Tankar om titel och omslag
Har inte så mycket att säga om vare sig titel eller omslag. Omslaget tycker jag passar väl till  boken och det är väldigt stilrent.

Mina tankar om boken
Camilla Grebe var en av förra årets stora överraskningar för mig. Och hon fortsätter att imponera. De kriminalhistorier man får följa i hennes böcker är engagerande och tar upp några av de samhällsproblem som finns i dag.

Jag upplever det som att Skuggjägaren skiljer sig något i sitt upplägg jämfört med de andra böckerna av Grebe jag läst. För det första utspelar sig denna i tre tidsperioder och har också olika kvinnliga karaktärer man får följa. Men allt är lättläst och riktigt spännande. Jag hänger bara med och litar på att författaren ska ro det hela i hamn.

Den historiska miljön känns trovärdig och jag tycker det är riktigt intressant också att man kan få en inblick i hur polisen har utvecklats, både när det gäller arbetsmetoder man kanske framförallt hur kvinnor kom in i kåren och vilket motstånd som fanns och även finns idag.

Mordgåtorna är intressanta, men det är för mig inte den största behållningen. Det är framförallt att få ett kvinnligt perspektiv på brott och hur dessa kan lösas.

Nu ser jag såklart fram emot att fortsätta läsa mer av Grebe.

3 bra saker med boken: spännande, bra kvinnliga karaktärer, upplägget

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Älskaren från huvudkontoret
Husdjuret
Dvalan

Jag kommer hem till jul

Titel: Jag kommer hem till jul
Originalets titel: The Most Wonderful Time of the Year (2016)
Författare: Joanna Bolouri
Översättare: Cecilia Falk
Serie: -
Antal sidor: 313 
Utgivningsår: 2017
Förlag: Printz
Utläst: 20/12

Handling
Trettioåttaåriga Emily har ett roligt jobb, härliga vänner och framför allt: en underbar lägenhet i London, som tacksamt nog ligger hundratals mil bort från hennes galna familj. Emily har också den perfekta pojkvännen, Robert. Deras förhållande har till och med nått den nivån att Emily har bestämt sig för att ta med Robert till Skottland denna jul, och presentera honom för familjen, som helst av allt bara vill se sin dotter gift.

Men en vecka innan julafton gör Robert slut, och Emily blir alldeles förstörd. Dessutom får knappt någon sömn eftersom hennes unga playboy till granne Evan envisas med att spela hög musik och ha ännu högre sex. Men Emily får en idé, och med hjälp av en månads hyra lyckas hon övertala Evan. Hon är nämligen fast besluten att ta med sig Robert till Skottland. Även om det inte är den riktige Robert.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar att originaltiteln refererar till en känd julsång. Det är såklart svårt att få med i en översättning av titeln, men tycker att även den svenska funkar bra. Omslaget känns ju väldigt vintrigt och juligt. Tycker detaljen med polkagrisarna är lite kul.

Mina tankar om boken
När jag och Camilla började fundera på att läsa så kallad "jul-lit" i december började vi ganska fort att prata om den här boken. Lättsam feelgood i juletid brukar ofta gå hem och jag får härliga Bridget Jones-vibbar av boken.

Precis som många andra feelgood-böcker är slutet ganska självklart redan från början, men det är ju vägen dit som är det intressanta. Vissa karaktärer känns ganska osannolika och lite "over-the-top" men samtidigt gör det också att det hela blir ganska underhållande. Både rumskompisen Alice, men framförallt Emilys familj är roliga att läsa om även om personer som beter sig på det viset i verkliga livet måste vara oerhört påfrestande.

Emily som huvudkaraktär gillar jag, hon är lärare och tycker mycket om litteratur vilket såklart är ett plus. Det är såklart henne man lär känna bäst, men jag tycker också om att läsa om hennes familj och julsammankomsten där hon försöker hålla upp en fasad om att hon inte är singel längre.

Det finns gott om julstämning i den här boken och den var riktigt underhållande. Jag upplever den som ganska filmiskt skriven och jag har lätt att se det hela utspela sig framför mig som en film.

3 bra saker med boken: underhållande, mysig och julkänsla

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

I hemlighet begravd

Titel: I hemlighet begravd
Originalets titel: -
Författare: Viveca Sten
Översättare: -
Serie: Morden i Sandhamn #10
Antal sidor: 458
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 27/11

Handling
Tionde delen i succén Morden i Sandhamn! Skelettdelar hittas på Telegrafholmen mittemot Sandhamn och Thomas Andreasson kallas dit i sensommarvärmen. Spåren pekar mot två kvinnor som försvann tio år tidigare. Men vem har egentligen begravts på ön? Nora Linde är sjukskriven efter ett tragiskt brottmål. Hon plågas av mardrömmar och kan inte sluta älta sitt misslyckande. När hon hör om fynden på Telegrafholmen försöker hon desperat ställa saker och ting till rätta. Mot allt förnuft inleder hon en riskabel utredning vid sidan av polisens. Vänskapen mellan Thomas och Nora utsätts för svåra prövningar när gömda hemligheter och såriga familjerelationer kommer i dagen. Någon på ön vet sanningen. Måste ytterligare liv offras innan den avslöjas? 

Tankar om titel och omslag
Jag gillar typsnittet och färgen på omslaget, lite mystiskt sådär. Däremot gillar jag inte "klisterlappen" på omslaget, tycker det förstör lite grann. Men det är bara en petitess.

Mina tankar om boken
Det kändes ganska tursamt att jag hade läst förra delen i så pass nära anslutning till den här boken. Väldigt mycket från förra boken hade anknytning till uppföljaren.

Viveca Sten är vid det här laget ett säkert kort för mig att läsa. Jag vet att jag kommer få en bra deckarhistoria och att det kommer vara lättläst och spännande. De två försvinnanden man får följa tyckte jag var väldigt intressanta och sättet som de visade sig höra ihop.

Däremot hade jag svårt för vissa delar av boken, men jag kan inte riktigt peka fingret på vad det var. En del av det har nog med Nora att göra. Jag kom på mig själv med att bli irriterad på henne och vad hon utsätter sig själv för att få reda på vad som hänt. Då hamnade tyvärr också polisarbetet i skymundan, för jag hade gärna sett att det hade haft en större del i boken än vad det hade.

Med det sagt så är I hemlighet begravd fortfarande en bra och spännande deckare, men jag saknade det där lilla extra.

3 bra saker med boken: spännande, försvunna personer och lättläst

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
I de lugnaste vatten
I den innersta kretsen
I grunden utan skuld
I natt är du död
I stundens hetta
I farans riktning
I maktens skugga
I sanningens namn
Iskalla ögonblick
I fel sällskap

Eldmärkt

Titel: Eldmärkt
Originalets titel: A Torch Against the Night (2016)
Författare: Sabaa Tahir
Översättare: Ylva Kempe
Serie: An Ember in the Ashes #2
Antal sidor: 520
Utgivningsår: 2017
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 22/11

Handling
Laia och Elias är på flykt genom öknen, på väg mot det ökända fängelset Kauf för att frita Laias bror. Efter sig har de Kommendantens trupper, beordrade att döda eller fånga dem.

Helene är kvar i huvudstaden, för evigt bunden av eden hon svurit till den nye kejsaren. Hon försöker desperat glömma sin kärlek till Elias, eftersom han numera är Imperiets, och därmed även hennes, största fiende.

När Helenes vägar korsas med Elias och Laias, tvingas Helene till omöjligt val. Elias, eller Imperiet?

Tankar om titel och omslag
Har inte så mycket att anmärka på titeln, dock tycker jag inte att kopplingen till handlingen är så stark. Egentligen samma sak med omslaget. Känns väldigt mycket fantasy.

Mina tankar om boken
Jag läste den första delen tidigare i år och blev väldigt positivt överraskad av den. Så jag var såklart väldigt sugen på att läsa fortsättningen.

Precis som i den förra boken kastas man direkt in i handlingen, och det gick fort att komma in i boken. Eldmärkt är spännande och det är högt tempo hela tiden, så den är riktigt underhållande att läsa och det var nästan så att man ville sträckläsa den. Jag hade svårt att förutse vad som skulle hända och boken lyckas ta oväntade vändningar hela tiden.

Karaktärerna är intressanta, men jag tycker lite grann att karaktärerna får stå tillbaka inför handlingen. I den här boken får vi följa berättelsen ur tre perspektiv: Laia, Elias och Helene. Det är intressant att man får flera perspektiv. Den karaktär som jag har svårt att få riktig koll på Helene, men å andra sidan tror jag att det är medvetet gjort då Helene inte är så säker på hur hon ska agera heller.

Jag vill ju inte gå in på detaljer, men det är riktigt bra! Världen som Tahir har skapat tycker jag är väldigt fascinerande och det är en blandning av olika kulturer och folkslag. Boken utvecklas också i en riktning som jag inte kunde förutse heller och jag läser bara och dras med. Det enda som jag stundtals kunde bli lite irriterad på är Helenes känslor angående både Elias och Laia, blir lite less på avundsjukan som hon har gentemot Laia.

Med tanke på hur denna bok slutar, ser jag fram emot att läsa nästa del.

3 bra saker med boken: spännande, händelserik och fascinerande värld

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Askfödd

Bara lite till

Titel: Bara lite till
Originalets titel: -
Författare: Simona Ahrnstedt
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 420 
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 17/11

Handling
En feelgood-romance om att finna sig själv, på en plats där man inte alls passar in. Storstadstjejen Stella är strandsatt på landet. På ett dygn har hon förlorat allt: sin fästman, sitt hem och sitt jobb. Efter att ha supit sig redlös, cyberstalkat sitt ex och fulgråtit inser Stella att hon inte kan vara kvar i Stockholm. Hon är pank, hungrig och vilsen. Det finns ett enda ställe där hon kan slicka sina sår. Ett kallt, smutsigt torp på landet. Omgiven av galna getter, truliga tonåringar och ett styck självgod ekobonde, som är oväntat bra på att kyssas, dras Stella in i konflikterna på den lilla orten Laholm. En fristående roman med den unika mix som kännetecknar Simona Ahrnstedt – humor, kärlek, samhällsengagemang och karaktärer som berör.

Tankar om titel och omslag
Omslaget är så snyggt! Gillar den guldgula tonen och blommorna på omslaget.

Mina tankar om boken
Jag har ju läst alla Ahrnstedts böcker sen tidigare och det är alltid så härligt att få läsa en ny bok av henne. Det är ganska så få författare som jag läser som jag genast vill läsa en ny bok av så fort den kommer ut.

Jag gillar verkligen miljön i boken. Nu har jag aldrig varit i Laholm, men landsbygden är välbekant för mig. Därför är det ganska skönt att läsa en bok som inte utspelar sig i storstaden. Till viss del kan jag känna igen mig i den typ av värld som Stella möter så abrupt, just det där med att alla känner alla. Vilket kan vara både bra och dåligt.

Det är så intressant och roligt att få följa Stella när hon huxflux kommer till Laholm. För henne blir det ju något av en kulturkrock och hennes första möte med bygden är ju väldigt underhållande. Det är också intressant att få följa hennes resa under bokens gång. Både tillsammans med Thor, men även sättet som hon utvecklas själv på.

Sedan tycker jag det är så bra att man även får följa bikaraktärerna och lära känna dem också. Det handlar inte bara om Stella och Thor, utan man får även inblick i Junis, Mauds och flera andra karaktärers liv.

Simona Ahrnstedt är en av mina favoritförfattare och i mitt tycke skriver hon väldigt bra romance. Det är inte några skeva kvinnoideal, kvinnorna är starka och kapabla och hon lyckas även beskriva det samhälle vi lever i idag.

3 bra saker med boken: stämningen, feelgood och bra karaktärer

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Överenskommelser
Betvingade
De skandalösa
En enda natt
En enda hemlighet
En enda risk
Allt eller inget

Wildcard

Titel: Wildcard
Originalets titel: Wildcard (2018) 
Författare: Marie Lu
Översättare: Katarina Falk
Serie: Warcross #2
Antal sidor: 352
Utgivningsår: 2019
Förlag: Modernista
Utläst: 14/11

Handling
Emika Chen överlevde med nöd och näppe det internationella Warcross-mästerskapet. Med sig bär hon nu sanningen om Hideo Tanakas skapelse, en vetskap som gör att hon aldrig mer kommer att kunna lita på den person som en gång var hennes vän och förebild. Fast besluten om att sätta stopp för Hideos fruktansvärda plan, slår Emika följe med Phoenix Riders, bara för att upptäcka ett nytt hot på Tokyos neonupplysta gator: Någon har satt ett pris på Emikas huvud. Hennes enda chans att överleva vilar i händerna på Zero och hans hänsynslösa, svartklädda gäng. Men snart inser Emika att Zero inte är den han verkar vara - och att hans beskydd har ett pris. Insnärjd i en väv av svek och lögner måste Emika bestämma sig: Hur långt är hon beredd att gå för att stoppa mannen hon älskar? 

Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget, det är väldigt spännande och har coola färger och typsnitt.

Mina tankar om boken
Jag tycker det kändes väldigt skönt att få läsa en duologi till skillnad från många andra serier som blir ganska långa. Historien känns också väldigt koncentrerad och det är högt tempo hela tiden.


Denna tar vid precis där förra boken slutade. Jag trodde att jag hade räknat ut hur det hela skulle sluta, men jag hade faktiskt fel flera gånger vilket jag inte hade väntat mig. Mysteriet kring Zero var väldigt intressant.

Jag gillar världen, den känns så annorlunda mot för vad jag har läst tidigare. När tekniken ständigt utvecklas och förändras är det extra kittlande att läsa en bok där den virtuella verkligheten har blivit något som är likställt den fysiska verkligheten. Den väcker också en del funderingar kring hela ämnet som sådant och vilka konsekvenser detta kan få. Stundtals har jag dock svårt att kunna separera vad som är i verkligheten och vad som är i den virtuella vilket ställer till det lite i läsningen.

Jag gillar framförallt Emika som är huvudkaraktären vi får följa, hon är orädd och beredd att göra vad som krävs för att gå till botten med vad som egentligen pågår. Jag tycker hon jobbar väldigt ensam i denna bok och jag hade väldigt gärna läst mer om hennes lagkamrater som också har väldigt intressanta bakgrundshistorier.

Som i många andra young adult-böcker finns såklart en kärlekshistoria. Jag hade gärna varit utan den, tyckte inte att det tillförde så mycket. Sedan kände jag inte kemin mellan dem vilket gjorde att mitt intresse att läsa om det också blev lite mindre. Jag tror jag hade tyckt bättre om boken om den inte hade innehållit kärlekshistorien.

Trots detta så tycker jag denna duologi är läsvärd, inte minst för att världen känns så nyskapande och unik i sitt slag.

3 bra saker med boken: virtuell verklighet, Emika och spännande

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Legend
Warcross

Hägring 38

Titel: Hägring 38
Originalets titel: - 
Författare: Kjell Westö
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 299 
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 10/11

Handling
Året är 1938. Adolf Hitlers expansionspolitik väcker både vrede och beundran, inte minst i den så kallade Onsdagsklubben i Helsingfors. Det är ett informellt diskussionsforum, som består av några gamla vänner till advokaten Claes Thune. Forumet är lika mycket en ursäkt för att supa ihop som för att prata politik, men detta år är det tydligt att Europas splittring också är Onsdagsklubbens, och Claes Thune börjar ge upp om dess framtid.

Thune engagerar sig i utrikespolitiken även som skribent i dagspressen, men är inte engagerad i så mycket annat. Han är frånskild och uppgiven, och ägnar sin byrå ett förstrött intresse. Som tur är har han en duglig hjälp i sin nyanställda sekreterare, Matilda Wiik.

Men fru Wiik känner sig inte särskilt duglig. Hon jagas av minnen från inbördeskriget, då hon var sexton år gammal och tvingades uppleva saker hon försökt glömma sedan dess. En dag hinner minnena ikapp henne. När Onsdagsklubben har möte på kontoret så hör hon en röst hon hade hoppats aldrig behöva höra igen.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den funkar bra. Omslaget tycker jag är helt OK och jag gillar att det på ett vis har en liknande stil som omslaget till Den svavelgula himlen.

Mina tankar om boken
Förra året läste jag Den svavelgula himlen och blev väldigt positivt överraskad av hur bra jag tyckte den var. Tilläggas ska också att det var en sådan bok som jag kanske inte skulle få för mig att plocka upp själv. Av den anledningen blev jag också intresserad av att läsa mer av Westö.

Hägring 38 är en helt annan typ av bok, men den är också väldigt intressant och jag lärde mig mycket nytt om Finland. När jag läser inser jag också hur lite jag egentligen vet om vårt grannland och vilken historia landet har. Jag hade exempelvis inte en aning om att Finland under inbördeskriget hade fångläger.

Precis som många andra länder i Europa var läget ganska spänt med många olika åsikter om hur landet skulle se ut och en nationalism som var mycket stark.

Jag tyckte karaktärerna var intressanta, men jag tyckte mycket bättre om att läsa om sekreteraren Matilda och jag hade gärna läst mer om henne. Jag tyckte att det blev lite tradigt att läsa om Thune som egentligen inte gjorde så mycket.

Mot slutet förvandlas Hägring 38 till en annan sorts bok och det var ett slut som jag inte riktigt hade räknat med heller och det höjer nog betyget i mina ögon.

Språket flyter på lätt och bra och på det viset är boken lätt att läsa. Sedan gillar jag också miljöbeskrivningarna, både av staden men också hur tidsperioden målas upp.

Boken var inte lika bra som Den svavelgula himlen, men jag är fortsatt intresserad av att läsa mer om Westö.

3 bra saker med boken: tidsperioden, språket och avslutningen

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Den svavelgula himlen

Enda vägen

Titel: Enda vägen
Originalets titel: -
Författare: Anna Jakobsson Lund
Översättare: -
Serie: Systemet #3
Antal sidor: 410
Utgivningsår: 2016
Förlag: Annorlunda förlag
Utläst: 9/11

Handling
När Systemet visar sina svagheter - hur långt är du beredd att gå för att störta det?

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Motståndets kamp mot byråkraterna blir mer och mer våldsam. Ava, Levi och Leymah ger sig av i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. En hemlighet de inte är ensamma om att vilja utnyttja. När Systemet visar sina svagheter - hur långt är du beredd att gå för att störta det?

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Motståndets kamp mot byråkraterna blir mer och mer våldsam. Ava, Levi och Leymah ger sig av i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. En hemlighet de inte är ensamma om att vilja utnyttja.

Ava kämpar med att leda en grupp med många viljor. Samtidigt söker hon svar som hon trodde var begravda för alltid. Finns det människor i Rörelsen som vet något om hennes förflutna?

Levi försöker hitta en plats i en kamp där våld, kunskap och kärlek blandas ihop. Kan det finnas ett annat sätt att göra motstånd? En annorlunda revolution?

Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget, speciellt fågeln som är avbildad. Titeln har jag inget speciellt att säga om.

Mina tankar om boken
De föregående böckerna i denna serie tog mig verkligen med storm. Jag hade inte förväntat mig det av en svensk egenutgiven författare. Kan med säkerhet säga att Jakobsson Lund snabbt klättrat och är an av de bästa författare jag läst i år.

Jag tror att jag har en liten fördel av att ha läst böckerna relativt tätt ihop. Det känns som att jag kommer upprepa mig en del med mina tyckanden, men må så vara. Detta är riktigt bra! Framförallt gillar jag den värld och det system som författaren bygger upp. Världen har en del som påminner om 1984 men är ändå helt unik plus det sätt som den innehåller kopplingar till vårt samhälle idag.

Jag har alltid gillat karaktärerna vi fått följa och den vänskap de har med varandra. Enda vägen gör ett bra jobb med att knyta ihop handlingar och karaktärer med de övriga böckerna i serien. Karaktärerna känns så trovärdiga och realistiska. Sedan finns det många sidokaraktärer och jag gillar minst lika mycket att läsa om de och vad de för för att hjälpa motståndet.

Jag tycker att slutet är passande, samtidigt som det är en aning frustrerande. På ett vis så gillar jag det sätt som boken slutar på, men samtidigt så känner jag att jag skulle vilja veta ännu mer om vad som händer sedan.

Jag är så glad att jag äntligen läst dessa böcker och jag ser fram emot att läsa mer av Anna Jakobsson Lund.

3 bra saker med boken: lättläst, spännande, bra karaktärer

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Tredje principen
Aldrig ensamma

Frukta mig

Titel: Frukta mig
Originalets titel: Restore me (2018) 
Författare: Tahereh Mafi
Översättare: Carina Jansson
Serie: Shatter me #4
Antal sidor: 400
Utgivningsår: 2019
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 3/11

Handling
Ingen vet varför Juliette Ferrars beröring är dödlig, men alla vet att det gör henne livsfarlig och att hennes krafter är oerhörda.

Efter att ha överlevt år i fångenskap hos Återetablissemanget, brutal tortyr och en kula i bröstet har hon äntligen vunnit. Rebellerna har segrat och Juliette har utsetts till ledare för sektor 45. Dessutom har hon äntligen Warner vid sin sida. Juliette har längtat efter och hoppats på frihet så länge hon kan minnas, och nu är den dagen äntligen här. Men hon har aldrig bett om all denna makt. Plötsligt har hon hela världens öde i sina händer och när en tragedi inträffar sätts Juliette på prov. Kommer hon att kunna kontrollera sina förmågor?

Tankar om titel och omslag
Omslaget är snyggare på bild än i verkligheten. Jag gillar ändå att ögat är med, precis som i den övriga omslagen till böckerna i denna serie. Dock tycker jag inte att titeln är så bra översatt.

Mina tankar om boken
Det är något år sedan jag och Camilla läste slutet på den första trilogin i denna serie. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker om författare som fortsätter på redan avslutade serier. I vissa fall tror jag att det först och främst styrs av pengar.

Det var ganska lätt att komma in i Mafis värld igen. Jag gillar hur världens beskrivs och att man ändå kan ana sig till hur världen syntes ut tidigare och att den var väldigt lik den värld som vi själva känner till. Men klimatkrister och maktgiriga människor förstörde den.

Jag gillar Juliette som karaktär, men ibland kunde jag önska att exempelvis hon och Warner var bättre på att kommunicera med varandra. Det skulle undvika en hel del missförstånd. Boken berättas ur både Warners och Juliettes perspektiv och jag gillar att man får båda deras synvinklar på de saker som sker.

Annars är Kenji en favorit hos mig. Dessutom introduceras flera nya karaktärer. Tyvärr tycker jag inte att man får lära känna dem så väl, men Nazeera verkar vara en väldigt intressant karaktär och jag hoppas att vi får läsa mer om henne.

Det är lättläst, men jag tycker inte att det händer så mycket i själva boken. Det mesta kretsar kring Juliette, hennes nya roll och hennes relation med Warner.  Vi får också veta mer om Återetablissemangets bakgrund och var Juliette själv kommer ifrån. Det är först mot slutet som det verkligen börjar hända saker. Slutet kommer ganska abrupt och det är egentligen först då som det blir spännande.

Med tanke på slutet ser jag fram emot att läsa nästa del, men jag hoppas att det blir lite mer action då.

3 bra saker med boken: lättläst, Juliette och spännande avslutning

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Rör mig inte!
Rädda mig inte!
Sätt mig i brand!

1794

Titel: 1794
Originalets titel: -
Författare: Niklas Natt och Dag
Översättare: -
Serie: Bellman noir #2
Antal sidor: 503
Utgivningsår: 2019
Förlag: Forum
Utläst: 29/10

Handling
Uppföljaren till succéromanen "1793", som tagit Sverige och världen med storm. En mor sörjer sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en enarmad palt som sörjer sin döde vän. På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för. I den andra delen i Niklas Natt och Dags "Bellman noir"-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall. Niklas Natt och Dag visar att han är långtifrån färdig med sin brutala och nakna skildring av det sena 1700-talets mörkaste vrår.

Tankar om titel och omslag
Tycker omslaget är ganska snyggt, visar tydligen vilken sorts bok det och gillar det röda som botten.

Mina tankar om boken
Förra året läste jag 1793 och jag tyckte den var ganska bra, men jag blev kanske inte lika förtjust som många andra verkade bli.

Därför var det något av en överraskning att jag tyckte så mycket bättre om uppföljaren! Den var lättare att läsa och ännu mer spännande. Vissa stunder var det nästan svårt att lägga ifrån sig boken.

Jag tycker mycket om att vi får återse Cardell och Anna-Stina, men att vi även får träffa nya karaktärer. Den jag gillar allra mest att läsa om är Anna-Stina och man känner verkligen med henne.

När det gäller själva mysteriet så är det intressant, även om man från början anar hur det hela ligger till. Man borde aldrig bli förvånad över människors grymhet. Det brutala, blodiga och våldsamma känns igen från den förra boken så det är inget för den som är kräsmagad.

Den historiska miljön känns otroligt trovärdig, det är lätt att se allting framför sig medan man läser. Jag gillar också att en del av boken utspelar sig på Saint Bartelemy som ju faktiskt var svenskt under en period.

Boken tog slut oväntat fort så nu ser jag fram emot nästa höst och avslutningen på denna trilogi.

3 bra saker med boken: Anna-Stina, trovärdiga miljöer och spännande

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
1793

Godsgrave

Titel: Godsgrave
Originalets titel: - 
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #2
Antal sidor: 439
Utgivningsår: 2018
Förlag: St. Martin's Griffin
Utläst: 22/10

Handling
Mia Corvere has found her place among the Blades of Our Lady of Blessed Murder, but many in the Red Church hierarchy think she's far from earned it. Plying her bloody trade in a backwater of the Republic, she's no closer to ending the men who destroyed her familia; in fact, she's told directly that Consul Scaeva is off limits. But after a deadly confrontation with an old enemy, Mia's suspicions about the Red Church's true motives begin to grow.

Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget och titeln. Omslaget skriker ju verkligen fantasy, men det är inte någon dålig sak.

Mina tankar om boken
Jag tyckte Nevernight var bra, men kanske inte lika bra som jag hade förväntat mig. Bitvis tyckte jag också den var seg att läsa så därför var uppföljaren Godsgrave en väldigt trevlig överraskning.

Jag tyckte Godsgrave var betydligt lättare att läsa. Nu vet jag inte om det beror på att jag vant mig med hur den är skriven, eller om handlingen var mer intressant som gjorde det. Tycker boken var spännande rakt igenom och slutet gjorde mig verkligen sugen på att läsa nästa bok direkt.

Jag gillar miljön i den här boken, den påminner lite om dåtidens rom med gladiotortävlingar och så vidare. Fast den här världen är kryddad med magi och underliga monster.

Den här boken tycker jag också fokuserar mer på Mias inre resa och hur det hon gör påverkar både hennes själv och andra. Hon börjar också få en större förståelse för hur samhället ser ut och de orättvisor som finnas. Dessutom tvingas hon bli vän en gammal fiende, något som förvånade mig något.

Slutet var på ett vis väntat, men det innehöll flera förvånande vändningar. Jag var tvungen att pausa läsningen där och då bara för att få det att sjunka in. Med det sagt så är jag verkligen spänd på att läsa sista boken i denna serie.

3 bra saker med boken: världen, spännande och bra slut

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae
Gemina
Obsidio
Nevernight

Doktor Moreaus ö

Titel: Doktor Moreaus ö
Originalets titel: The Island of Dr Moreau (1896)
Författare: HG Wells
Översättare: Roland Adlerberth
Serie: -
Antal sidor: 184 
Utgivningsår: 1976
Förlag: Delta
Utläst: 16/10

Handling
På en ö i Söderhavet ägnar sig den hemlighetsfulle doktor Moreau åt djurförsök som är så ohyggliga att den vetenskapliga världen vägrar att ha med honom att göra. När engelsmannen Charles Edward Prendick i februari 1887 lider skeppsbrott och räddar sig i land på doktor Moreaus ö, blir det inledningen till en mardröm där alla roller är omkastade - där djuren uppträder som människor och människorna alltmer framstår som djur.

Tankar om titel och omslag
Är väl inte sådär jätteförtjust i omslaget, tycker det är svårt att se vad det föreställer överhuvudtaget. Däremot tycker jag titeln är ganska mystisk och spännande.

Mina tankar om boken
Anledningen till att jag läste denna tillsammans med Camilla är tv-serien Orphan Black. Tydligen kommer denna bok spela en viss roll i kommande säsonger och då kan det ju ha varit kul att ha läst för att kunna förstå fler referenser och så.

Den är förvånansvärt lättläst, vilket jag inte hade förväntat mig. Det är ett bra flyt i texten och jag gillar det sätt som historien är berättad på, ungefär som en memoar eller självupplevd berättelse. Wells tecknar miljön och stämningen väldigt bra, det är lite mystiskt och underligt. Sedan valde vi nog att läsa den vid rätt tidpunkt nu på hösten när det är mörkare ute.

Handlingen känns igen och jag kan förstå att den har inspirerat andra verk. Den börjar ju ganska normalt eller vad man ska säga, men skenet bedrar verkligen och utvecklas till något helt annat ju mer man läser. Jag gillar det vetenskapliga temat, som åtminstone var väldigt i ropet när denna bok skrevs.

Jag upptäcker också flera likheter med boken Flugornas herre av William Golding som jag läste för några år sedan, Framförallt när det gäller miljön den utspelar sig i och det animaliska temat. Under läsningens gång blev jag påmind om ett Simpons-avsnitt vid Halloweenoch efter lite googling upptäckte jag att det var just denna bok de refererade till. Tycker alltid det är kul när man hittar referenser till andra verk som man själv känner till.

Som sagt så tyckte jag Doktor Moreaus ö var riktigt bra, speciellt om man betänker att den kom ut för så länge sedan. Den är lättläst och inte heller alltför lång och har en intressant historia.

Jag blir faktiskt sugen på att läsa mer av Wells, framförallt Tidsmaskinen.


3 bra saker med boken: 

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Himlakroppar

Titel: Himlakroppar
Originalets titel: The Luminaries (2013)
Författare: Eleanor Catton
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: -
Antal sidor: 1113 
Utgivningsår: 2014
Förlag: Brombergs
Utläst: 12/10

Handling
Året är 1866 och Walter Moody har som så många andra kommit till Nya Zeelands guldgruvor för att söka lyckan. Samma stormiga natt som han anländer stöter han på ett märkligt sällskap bestående av tolv män som har samlats för att i hemlighet diskutera en serie olösta brott. En rik man har spårlöst försvunnit, en prostituerad har försökt att ta sitt eget liv och en enorm förmögenhet att hittats hemma hos en alkoholiserad enstöring. Walter Moody dras snabbt in i ett äventyr som är lika komplext och gåtfullt som stjärnhimlen.

Tankar om titel och omslag
Om jag ska vara ärlig så är jag inte så mycket klokare när det gäller titeln efter att ha läst ut den. Tycker det är kul att omslaget är efter en känd målning.

Mina tankar om boken
Tillsammans med Camilla försöker jag läsa böcker från olika länder, och när vi skulle läsa en bok från Nya Zeeland hittade vi denna.

Nya Zeeland är ett land som alltid har fascinerat mig ända från när jag var liten. Framförallt tror jag det har att göra med miljön men även ursprungsbefolkningen maorierna.

Kan börja med att säga att storleken är kanske inte till bokens fördel. I början tyckte jag att den var ganska så seg, men den blev lättare att läsa och mer spännande ju mer man läste. Mot slutet var den riktigt spännande och jag ville veta hur det gick.

Det tar väldigt lång tid att introducera de 12 karaktärerna i sällskapet som möts i början av boken, det tar ungefär halva boken. Den historia som jag tycker är mest intressant är den som rör den dödade Crosbie Wells och hans änka som helt plötsligt dyker upp, den prostituerade Anna och kaptenen Carver. Den karaktär som jag nog tycker bäst om att läsa om är nog Anna som verkligen inte har det lätt.

Ju längre man läser desto mer anar man att berättelserna om alla karaktärer hänger ihop på något vis, och det är först vi i slutet får svaret på hur. Jag gillar själva mysteriet i Himlakroppar, även om det tar en ganska lång stund innan det kommer igång.

Den historiska miljön känns trovärdig och jag tycker det är intressant hur många människor som söker lyckan i ett i princip okänt land för att de hört att det finns guld där. Det gör att väldigt många olika människor kommer dit av olika anledningar. Här stöter vi på både kineser, engelsmän, lycksökare och för att inte heller förglömma maorierna som ser människor erövra landet som en gång var deras.

Jag har svårt att förstå de astrologiska aspekterna av denna bok, för min del tillför de ingenting.

Boken är ju som sagt väldigt lång, men i slutändan tycker jag ändå det var värt all tid som lades ner.


3 bra saker med boken: Nya Zeeland, historia och Anna Wetherell

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Främlingen

Titel: Främlingen
Originalets titel: L'Etranger (1942) 
Författare: Albert Camus
Översättare: Jan Stolpe
Serie: -
Antal sidor: 170 
Utgivningsår: 2009
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 10/10

Handling
Meursault är mannen som slumpen gör till mördare. Men i omgivningens ögon begick han ett minst lika stort brott när han inte grät på sin mors begravning. När han ställs inför rätta för att ha skjutit en man på stranden rullas hans förflutna upp, och alla hans tidigare handlingar vänds emot honom. I korta dramatiska satser laddas spänningen upp i detta mästerverk om sanning, rättvisa och förnuft. Få böcker förtjänar epitetet modern klassiker? så som Främlingen gör. Den var en av existentialismens viktigaste böcker och har sedan 1940-talet lästs av ständigt nya generationer.

Tankar om titel och omslag
Omslaget känns spontant ganska tråkigt, men titeln är ju verkligen klassisk.

Mina tankar om boken
Det är långt mellan gångerna att jag läser klassiker, men det händer emellanåt. Det är egentligen en genre som jag vill läsa mer, men jag har någon sorts förutfattad mening att böckerna ska vara svåra att läsa.

Främlingen är förvånansvärt lättläst måste jag säga. Sen är den inte heller så lång, vilket kändes ganska skönt. Och så kunde jag bocka av en nobelpristagare också.

Nu är jag inte någon expert på vare sig Camus eller existentialismen och kan knappast tolka denna bok som en del andra gör. Med det sagt så tycker jag ändå att det är en ganska intressant bok och som dessutom går att tolka på många olika sätt.

Huvudkaraktären Mersault går mig rejält på nerverna och det sätt han betraktar omvärlden på. Dock tror jag många kämpar med känslor av likgiltighet och apati. Sedan kan jag föreställa mig att dessa känslor var mycket starkare under exempelvis 2:a världskriget då denna bok faktiskt publicerades.

Efterordet till denna bok tar även upp kolonialismen, något som jag också tyckte var väldigt intressant. Främlingen utspelar sig ju Algeriet, som är ett land jag i och för sig har dålig koll på. Författaren benämner aldrig algerierna vid deras rätta identitet, alla beskrivs som namnlösa araber.

Jag har säkert svårt att förstå vad som är det stora med denna bok, men den är lättläst och jag kommer nog fortsätta fundera över budskapet en tid framöver.

3 bra saker med boken: lättläst, klassiker och intressant miljö

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Stum sitter guden

Titel: Stum sitter guden
Originalets titel: -
Författare: Anna Jansson
Översättare: -
Serie: Maria Wern #1
Antal sidor: 224
Utgivningsår: 2004
Förlag: Norstedts pocket
Utläst: 6/10

Handling
Mannen hängde stelt med en rännsnara runt halsen. Skjortan var söndersliten, buken genomstungen med ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade - ett midvinterblot.Polisassistent Maria Wern och hennes kolleger står handfallna inför den bestialitet de möter. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare. Mördaren hade den gången omkommit i en bilbrand. Kan det trots allt finnas något samband?

Tack vare Marias kamp och envishet tonar bilden av en mördare fram - en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger plats för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget på något vis, speciellt de blå tonerna. Dock känns omslaget ganska så brutalt. Titeln har jag inget att säga om.

Mina tankar om boken
Jag vet att jag har läst Inte ens det förflutna av Anna Jansson tidigare, men det är då så länge sedan att jag glömt bort vad den riktigt handlade om. Sen så går ju Maria Wern både nu och då på tv och jag har sett lite av filmatiseringarna här och var.

Stum sitter guden var inte alls som jag hade förväntat mig. Jag hade fått för mig att alla böckerna utspelade sig på Gotland, men denna utspelar sig ju någon helt annanstans. Under läsningens gång ser jag ju såklart skådespelarna framför mig när jag läser, men det gör mig inte så mycket.

Jag hade lite problem med språket i denna, en del bitar känns väldigt korthuggna. Och så finns det andra delar där det hela känns som en enda föreläsning och det bara blir en massa uppradande av olika fakta.

Däremot gillade jag att boken tog avstamp i den nordiska mytologin, det tyckte jag var spännande.

Jag tyckte att den var lite seg i början, men mot slutet blev den ganska så spännande. Det är ok som underhållning och detta är ju bara första boken.

3 bra saker med boken: spännande, nordisk folktro och underhållande

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

I fel sällskap

Titel: I fel sällskap
Originalets titel: -
Författare: Viveca Sten
Översättare: -
Serie: Morden i Sandhamn #9
Antal sidor: 521
Utgivningsår: 2018
Förlag: Forum
Utläst: 29/9

Handling
Nora Linde står inför sitt mest komplicerade fall. Ledaren för en av Stockholms största narkotikaligor anklagas för ekobrott eftersom det inte går att fälla honom för droghandel. Situationen blir snart hotfull.

Den unga kvinnan Mina är på desperat flykt undan sin man sedan han nästan har slagit ihjäl henne. Allt hon vill göra är att skydda sin son, men hon är en nyckelperson i den kommande rättegången – om Nora kan förmå henne att vittna.

Andreis Kovac bär på mörka minnen från krigets Bosnien som han lämnade som barn. Han är beredd att göra allt för att krossa sina fiender och få tillbaka sin hustru, Mina, och skyr inga medel för att få sin vilja igenom.

Människor i Minas närhet offras i Andreis krig och Thomas Andreasson dras in i fallet. Samtidigt som han kämpar med sitt sönderfallande äktenskap måste han se på när Nora tar allt större risker för att rädda Mina från undergång.

Tankar om titel och omslag
Nu har jag börjat vänja mig vid de nya omslagen. Jag gillar att omslagen tydligt ingår i en serie. Har annars inget speciellt att tillägga om vare sig titel eller omslag. Dock börjar jag ha väldigt svårt för att hålla reda på vilken bok i ordningen detta är, då alla har ganska likartade titlar.

Mina tankar om boken
Till slut, lagom tills att den nya boken i denna serie kommer, har jag lyckats läsa den senast utgivna. Jag hade ganska bra koll på grundstoryn då jag tidigare sett filmatiseringen, men det störde mig inte speciellt mycket.

Vid det här laget är det som att återse gamla bekanta, både Tomas och Nora hör dit. Jag upplever det som att det var mer fokus på Mina och hennes historia i denna bok, än på själva utredningsarbetet. Det känns också som att Nora hade en större roll, och det var intressant att få en litet annat perspektiv på det hela.

Minas historia är väl tyvärr ej helt unik och det är stundtals också ganska jobbigt att läsa om henne. Både hur hon behandlas, men också hur hon försöker rättfärdiga Andreis beteende. Jag tycker det hela är skildrat på ett bra sätt.

I övrigt är det en lättläst och ganska så spännande deckare. Jag gillar också att kapitlen är så pass korta, så det känns som att den går väldigt fort att läsa.

Nu när jag har denna i färskt minne ser jag fram emot att snart läsa nästa del.

3 bra saker med boken: spännande, Minas historia och lättläst

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
I de lugnaste vatten
I den innersta kretsen
I grunden utan skuld
I natt är du död
I stundens hetta
I farans riktning
I maktens skugga
I sanningens namn
Iskalla ögonblick