Spänningsutmaning 2015

Jag väljer att hoppa på ytterligare en utmaning inför nästa år. Det blir Spänningsutmaningen som startades av Mia. Utmaningen är att man varje månad läser en spännande bok, t.ex. en thriller eller en deckare. Detta känns som en kul utmaning och jag väljer att vara med på den i år.  HÄR kan ni läsa mer om utmaningen.

Julkalender 2014: Piratskattens hemlighet

Handling
Piratskattens hemlighet utspelar sig längs med Orkidékusten vid Medelhavet dit syskonen Minna och Sam åker tillsammans med sin mamma för att fira jul. När de kommer dit får de veta att Orkidékusten är hotad och att det bara finns en sak som kan rädda den – piraten Aquilas sedan länge försvunna skatt! Minna och Sam bestämmer sig för att rädda Orkidékusten och ger sig tillsammans med sin kusin Bianca ut på jakt efter piratskatten. Det visar sig snart att de inte är de enda som är ute på skattjakt och barnen hamnar mitt i ett både läskigt och spännande äventyr.

Huvudrollerna görs av bland annat av Lea Stojanov, Buster Isitt, Alexandra Breschi och Mirja Turestedt.

Serien sändes i SVT och hade 24 avsnitt.

Mina tankar 
Även fast jag är "vuxen" så tycker jag om att se på julkalendern, det blir ett sätt att räkna ner mot jul och jag tycker det är ganska trevligt att se. Jag tycker att årets julkalender är ganska bra, men det är inte den bästa som jag sett. Jag kanske är lite gammalmodig, men jag tycker att en julkalender ska utspela sig under vintern och jag saknade faktiskt snön. Piratskattens hemlighet är väldigt spännande och det är ganska roligt att se hur barnen försöker hitta Aquilas skatt och rädda kusten.

Jag tycker att barnskådespelarna är väldigt duktiga, flera av dem är lite bättre än de vuxna tycker jag. En del av de vuxna skådespelarna verkade väldigt stela och onaturliga och det kändes inte riktigt äkta. 

Som sagt tycker jag att julkalendern är ganska bra, men det finns bättre. De två senaste årens julkalendrar har varit riktig bra, men den här når inte riktigt upp dit. 

Suits säsong 3

Handling
Maktbalansen skiftar och gränser överskrids i den gripande tredje säsongen av Suits. Efter att advokatfirman har slagits ihop med ett högt ansett brittiskt företag testas lojaliteten mellan dynamiska advokaten Harvey Specter, juridiska underbarnet Mike Ross  och deras chef, verkställande delägare Jessica Pearson.

I huvudrollerna ses Gabriel Macht, Patrick J Adams, Rick Hoffman Sarah Rafferty, Gina Torres och Meghan Markle.

Säsong 3 hade 16 avsnitt och sändes i SVT. 

Mina tankar
Jag tycker verkligen om denna serie, den är välgjord, innehåller mycket drama och är faktiskt väldigt rolig i vissa stunder. Den innehåller också väldigt många referenser till sportprofiler, filmer och andra tv-serier. Visst, ett advokatdrama kan låta extremt tråkigt, men den här serien är verkligen motsats till tråkig! Den har ett otroligt driv och många gånger är det väldigt spännande.

Både huvudkaraktärerna och bikaraktärerna är väldigt komplexa karaktärer och har flera sidor. De är mänskliga. Vissa gånger tyckte jag att det var väldigt svårt att hålla koll på alla bikaraktärer, som bara är med någon gång ibland, men det funkar ändå. En karaktär som har växt i mina ögon är Louis Litt, jag är lite emot att det nästan alltid är han som står för komiken i serien och jag tycker han förtjänar större uppmärksamhet och fler seriösa storylines. 

Serien är otroligt spännande och flera gånger är Mikes hemlighet på väg att komma upp till ytan. Det ska bli intressant att se vad som händer då, för hans hemlighet kan inte vara en hemlighet länge till tror jag. 

Det är en advokatserie och den innehåller många advokattermer, vissa har jag inte en aning om vad de betyder. Trots alla termer som man inte förstår är det inget större problem att se den, man förstår väldigt mycket ändå. Serien är verkligen sevärd och den här säsongen hade en väldigt intressant avslutning, där de olika rollerna skiftade så det ska bli spännande att se nästa säsong.

Kaosutmaningen 2015

Sagan om sagorna har gjort i ordning en kaosutmaning för 2015 som jag gärna deltar i! HÄR kan ni läsa mer. Jag var med i förra årets kaosutmaning, även om jag inte skrev på bloggen då. I år är jag med på riktigt och det ska bli intressant att se om jag klarar av den!

För att klara av utmaningen ska man klara av minst 20 av de 35 punkterna och man har hela 2015 på sig att klara av Här är punkterna:

1. Läs en bok med ett djur på omslaget.
2. Läs en bok vari det inte finns någon telefon.
3. Läs en bok som utspelar sig under vintern.
4. Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den.
5. Läs en bok av en författare med initialerna M.M.
6. Läs en bok om gudar.
7. Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA.
8. Läs en bok med en huvudperson som bloggar.
9. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson.
10. Läs en bok som kom ut 2011.
11. Läs en bok på ett annat språk än svenska.
12. Läs en bok vars titel innehåller fler än sju ord.
13. Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv.
14. Läs en bok där nycklar spelar en stor roll.
15. Läs en bok om någon som pratar med djur.
16. Läs en bok vars omslag är till största del grått.
17. Läs en bok vars omslagsbild består av ett mönster.
18. Läs en bok vars filmatisering du såg innan du visste att det fanns en bok.
19. Läs en bok med ett pronomen i titeln.
20. Läs en bok som till viss del (eller helt) utspelar sig på internet.
21. Läs en bok med idrottsanknytning.
22. Läs en bok om att resa.
23. Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser.
24. Läs en svensk ungdomsbok.
25. Läs en bok med en flagga på omslaget.
26. Läs en bok om en skolklass.
27. Läs en bok med en hund i.
28. Läs en bok som handlar om ett föräldralöst barn.
29. Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt, för den som vill använda tex Uppstigandet för att pricka av den här).
30.  Läs en novellsamling.
31. Läs en bok från ett för dig nytt förlag.
32. Läs en bok som utspelar sig i Malmö.
33. Läs en bok du fått av någon annan.
34. Läs en bok på vers.
35. Läs en bok vars titel är en allitteration (det vill säga: alla ord börjar på samma bokstav. Till exempel:Mio, min Mio.)

Utmaningar inför 2015

Jag har börjat fundera lite över läsutmaningar inför det kommande året, jag ska försöka att inte ta mig vatten över huvudet. Jag vill ju helst klara av utmaningarna. Jag väljer att vara med i Boktolvan, vars ursprung kommer från enligt o. Dessa författare har jag tänkt läsa i boktolvan:

Boktolva 2015

1. Gillian Flynn

2. Carin Gerhardsen

3. Sofie Sarenbrant

4. Fredrik Backman

5. Veronica Roth

6. Tana French 

7. Marie Lu

8. Jonas Jonasson

9. Lucy Dillon

10. Khaled Hosseini

11. Louise Penny
12. Peter May

Dessutom vill jag hinna läsa några av alla mina olästa böcker som finns i min bokhylla. Jag skulle också vilja lyckas med att läsa flera böcker på engelska i år, inte bara någon enstaka. Ett annat mål jag har är att läsa klart Sagan om Isfolket. 

Det kan ju alltid hända att det dyker upp fler utmaningar och jag kommer lägga upp en flik för mina utmaningar för det kommande året. 

Pappersstäder

Titel: Pappersstäder
Originalets titel: Paper Towns (2008)
Författare: John Green
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 363 
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 22/12

Första meningen: "Enligt mitt sätt att se det får alla uppleva ett mirakel.








Handling
Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag. Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!

Mina tankar
Jag vet inte riktigt var jag ska börja recensionen. Det måste sägas att denna är väldigt annorlunda jämfört med TFIOS, jag har åtminstone svårt att tro att det är samma författare. Det är en sån otrolig skillnad mellan böckerna, och båda är bra på väldigt olika sätt. Såklart känner man igen John Green i sättet han skriver på, men böckerna skiljer sig väldigt mycket om.

Jag tycker om väldigt mycket i den här boken. Jag gillar språket och framförallt karaktärerna. Språket är väldigt mycket John Green, om man får uttala sig om det efter att bara ha läst två böcker av honom. Karaktärerna tycker jag är bra, de är vanliga människor och de är mänskliga, de är inte superhjältar. Jag gillar speciellt Quentins vänner, de är väldigt schyssta och ställer verkligen upp för honom. Jag tycker också om alla bikaraktärer, de är så otroligt välporträtterade.

Det finns dock några saker som jag stör mig på i boken. Jag stör mig på Margo, Hon är egentligen bara med i början och i slutet av boken, men Quentin är ju helt besatt av henne! Det känns som det är lite obehagligt, nästan stalkeraktigt. Quentin är ju bombsäker på att Margo har lämnat alla ledtrådarna åt honom och att det bara är han som kan räkna ut var hon befinner sig. Visst, Quentin gör ganska mycket själv, men han hade ju aldrig klarat det utan sina vänner Radar och Ben. Samtidigt så är ju jakten på Margo väldigt spännande och det finns mycket referenser till litteratur, vilket jag tycker om.

Vissa saker i boken är ju väldigt osannolika och jag skrattar högt när jag läser det, och det är ju bra om en bok lockar en till skratt. Jag tycker också om skildringen av Radars föräldrar som är helt besatt av svarta tomtar och reser land och rike runt bara för att få tag i det. Jag tycker också om Quentins föräldrar och jag tycker att psykologjargongen är ganska rolig också. Jag tycker också om slutet, även om det är väldigt öppet och att jag väldigt gärna skulle vilja veta vad som händer sen

Allt som allt så är det en väldigt bra bok, det är inte TFIOS, men den är bra på ett annat sätt. Denna bok håller också på att bli film just nu och det är en films om jag kommer att vara intresserad av att se.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
The Fault In Our Stars

HÄR finns en smakbit ur boken.

The fault in our stars

Handling
Hazel och Gus är två ovanliga tonåringar som har en hel del gemensamt; en kvick och syrlig humor, ett förakt för det traditionella och en kärlek som tar med dem – och oss – på en oförglömlig resa. Förr eller senare exploderar jag är en gripande och livsbejakande kärlekshistoria mot alla odds.

Filmen spelades in 2014 och är 121 minuter lång. Den regisserades av Josh Boone och i huvudrollerna ses bland annat Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff och Willem Dafoe.

Mina åsikter
Nu har jag alltså sett filmen baserad på en av mina favoritböcker, The fault in our stars av John Green. Jag hade skyhöga förväntningar på den här filmen och jag blev inte heller speciellt besviken. Jag såg filmen tillsammans med en kompis som inte hade läst boken och han tyckte också väldigt mycket om filmen. Vi tyckte båda om filmen så mycket, så vi har planerat att vi ska försöka se om den under jullovet.

Jag tycker att filmen är helt fantastiskt och jag upplevde att den följde boken på ett bra sätt. Den var väldigt romantisk och sorglig och även fast man visste vad som skulle hända så var den väldigt gripande. Jag upplevde att filmen var väldig stark och jag tyckte den var ännu mer gripande för att jag hade läst boken innan. Jag tyckte att boken hade en bra blandning mellan det romantiska och det sorgliga och jag tycker faktiskt att det var ganska fint att slutet av filmen inte var en solskenshistoria.

Jag tyckte att slutet var väldigt gripande och jag måste erkänna att jag faktiskt grät en skvätt. Det var så fint både med musiken och skådespelarnas insats. Jag tyckte att Gus flera gånger lät precis som John Green, när man ser honom i hans videor på Youtube.

En sak som jag faktiskt saknade i filmen och tyckte hade kunnat utvecklats mer var stödgruppen. Jag tyckte att den fick för lite utrymme i filmen och jag hade gärna sett mer utav det, speciellt om Isaac.

Jag känner också att jag har lust att läsa om boken, nu när jag har sett filmen. Jag tror att jag kommer göra det någon gång, men jag vet inte om jag vill läsa den på svenska eller engelska. Jag gillar den engelska versionen.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga om filmen, men på något vis så räcker orden inte riktigt till. Kort sagt tycker jag att filmen är helt fantastiskt och det spelar absolut ingen roll om man inte har läst boken innan man ser filmen, den är lika bra ändå! Detta är en film som jag hoppas att många kommer se och ha nytta och glädje av!

Om ni inte redan har sett den, tycker jag att ni ska göra det!

God jul

Vill passa på att önska er alla en riktigt GOD JUL! Jag hoppas att ni får fina julklappar och umgås med era nära och kära.

Själv kommer jag att fira med familjen i min mammas barndomsby. Dessutom kommer jag också att jobba juldagen, annandag jul, lördagen och söndagen. Det blir nog bra med lite pengar, fast lite annorlunda kommer det nog bli när man ska jobba men det kommer säkert bli bra ändå.

Nu under jul och fram mot efter nyår kommer det nog bli lite tunt med inlägg, man ska ju hinna umgås med familjen och mycket annat.

Topp tio tisdag 23 december

Det är dagen före dopparedan och då ska vi se om det går att knåpa ihop en top ten-lista. Detta startades av The Broke and Bookish. Denna gång är ämnet Top Ten Books I Wouldn't Mind Santa Bringing This Year. Jag brukar faktiskt inte få så många böcker och i år har jag bara önskat mig 2-3 stycken som jag verkligen vill ha. Dessutom så köper jag böcker väldigt sällan, är för snål, men jag brukar ofta önska mig olika böcker. Då blir det oftast böcker som jag verkligen vill läsa och ofta böcker på engelska. 

Jag kommer inte lyckas komma upp i tio böcker, det blir bara en halv lista idag. Det finns ju så fruktansvärt många böcker som jag önskar att jag hade, men när jag väl ska komma på något så står det helt still i huvudet. 

1. Att inte vilja se av Jan Guillou. Det är den fjärde delen i hans historiska serie Det stora århundradet. Jag har fått de tidigare böckerna och då vill jag såklart få tag i fortsättningen också.

2. Allegiant av Veronica Roth. Förra julen fick jag de två första delarna på engelska. Jag har ännu inte läst dem, men jag ville helst vänta tills jag hade alla tre delarna. 

3. Förr eller senare exploderar jag av John Green är en annan bok som jag inte skulle säga nej till. Jag har läst boken på engelska tidigare, men jag skulle tycka om att äga både boken och filmen. 

4. Hungergames-trilogin av Suzanne Collins. Jag skulle helst vilja ha trilogin på engelska, ibland tycker jag om att läsa på engelska. 

5. Vi fortsätter med box-temat. Harry Potter-serien av JK Rowling. Jag har aldrig läst ut hela serien, och om jag äger böckerna finns ju ingen ursäkt till att inte läsa den. Helst skulle jag vilja läsa de både på engelska och svenska. 

Simona Ahrnstedts nya bok!

Jag brukar läsa Simona Ahrnstedts blogg, tycker den är väldigt bra och innehåller mycket läsvärt. Jag har läst hennes tidigare böcker, den enda jag inte hunnit läsa är En enda natt, men den har jag lånat hem nu.

I maj 2015 släpps hennes nästa bok! Jag blir så himla glad och längtar verkligen tills den kommer ut. Tycker också att omslaget är otroligt läckert, gillar den gröna färgen och att det är samma design som hennes första bok i serien.  Här kommer lite grann om handlingen, som jag hämtade från Forums hemsida.

Trettioettåriga fältläkaren Isobel Sørensen har sett allt. Vilken katastrofsituation hon än placeras i behåller hon sitt lugn, sin kyla och sin kompetens. Men när hon får reda på att hennes skötebarn, den ideella organisationen Medpax, har problem förlorar hon fattningen. Någon har strypt pengaflödet och det verkar vara personligt.

Alexander De la Grip, yngste sonen i Sveriges mesta adelsfamilj, är en omoralisk jetsetprins känd för två saker: sitt utseende och sina kvinnohistorier. Nätterna ägnas åt att festa och ligga, för om han aldrig stannar upp så kommer kanske den fruktansvärda tomheten inte att hinna ikapp honom. När Alexander, tämligen bakfull, träffar den ursinniga men vackra läkaren bestämmer han sig omedelbart. Isobel ska bli hans nästa erövring och det till vilket pris som helst.

Isobel är van vid mäns uppvaktning och räknar med att kunna hantera mannen som har det Medpax så desperat behöver: obegränsat med pengar. Men folk är inte alltid vad de verkar vara, och när Alexander och Isobel obönhörligt dras till varandra tvingas de ompröva allt de trodde var sant. Frågan är om Isobel, efter att en gång ha sårats djupt, någonsin kommer att våga berätta sin hemlighet? 

En smakebit på söndag:Pappersstäder

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer. 

Jag lyckades att få jullov redan i tisdags och det kändes väldigt skönt! I torsdags var vi och julhandlade och gårdagen ägnades åt att slå in julklappar och städa lite grann inför julen. Känns väldigt skönt att få vara ledig från skolan i några veckor och ladda upp för den sista terminen i gymnasiet. Fattar inte att tiden går så fruktansvärt fort...

Jag har hunnit läsa lite grann den här veckan, men inte så mycket som jag velat. Jag hann läsa ut Björn Ferrys nyutgivna bok och börja på Pappersstäder av John Green. Hittills tycker jag den är väldigt bra, men det är väldigt stor skillnad mellan den och hans The Fault in our stars. Söndagens smakebit kommer från sidan 41. 

Alltså, jag vet inte riktigt vad man ska säga till damen i kassan klockan halv ett på natten när man lägger upp sex kilo havskatt, Veet, den stora tjocka pappavaselinburken, ett sexpack Mountain Dew, en burk blå sprejfärg och tolv tulpaner på varubandet. Men så här sa jag: "Det är inte så sjukt som det ser ut." Kvinnan  harklade sig, utan att titta upp. "Men sjukt är det",muttrade hon.  

ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT GOD JUL!

Ännu mer låneböcker

När vi var och julhandlade så passade vi såklart på att gå på biblioteket, just det biblioteket tycker jag har ett ganska bra utbud av ungdomsböcker på engelska så då tänkte jag att jag skulle låna en bok på engelska. Jag har jättemånga låneböcker, men det är omöjligt att gå in på ett bibliotek och inte låna något.

Poirots jul av Agatha Christie

Vår man i Shanghai av Åsa Lantz

The girl with the clockwork collar av Kady Cross

Vattenänglar av Mons Kallentoft 

Ferry Tales

Titel: Ferry tales: inte så förbannat tillrättalagt
Originalets titel:-
Författare: Björn Ferry
Översättare:-
Serie:-
Antal sidor: 436 
Utgivningsår: 2014
Förlag:  Bokförlaget Forum
Utläst: 16/12

Första meningen: "Säsongen är igång."









Handling
Det här är en dagboksbiografi. Högt och lågt. För lågt ibland. Den handlar om mitt liv, som jag upplevt det i nuet, om skidskytte, skog och politik - om träningen, pengarna och kärleken. Men också om onanins effekter på formen, vindrickande och diverse andra lustigheter. En resa under drygt två år, om livet som elitidrottare, pappa och smygkapitalist. Och inte så förbannat tillrättalagt. Inte alls. Tvärtom. Öppen, bitvis inskränkt, om mina tankar, drömmar och möten.

Mina tankar
Jag valde att läsa denna bok mest för att den har lite lokal anknytning,Storuman ligger bara ca. 8 mil från min hemby och jag passerar där i stort sett varje vecka. Jag känner igen många ställen som skriver om häruppe och det tycker jag är lite roligt. Det finns inte så många som skriver om de små inlandssamhällena och byarna som är på väg att dö ut på grund av att allt folk flyttar därifrån.

Jag är intresserad av vintersport överlag och brukar följa världscuparna i både skidor, skidskytte och alpint. Att man har ett intresse för skidskytte är väl en förutsättning för att man ens ska vilja läsa den här boken. Boken handlar om väldigt mycket, men i fokus står just träningen, skidåkningen, pengar, skogen och hans hemlängtan till familjen.

Jag blev väldigt förvånad över att boken är så pass väl skriven, det är väl inget mästerverk skrivarmässigt, men den är lättläst och jag blir väldigt intresserad av att läsa om Björns funderingar över stort och smått. Jag tycker det bästa är när han skriver om kärleken till sin fru och barn, de uppoffringar både han och hans närmaste gör och rädslan och oron över sin brors hemska sjukdom. Jag tror det är svårt att som vanlig människa förstå hur mycket tid och kraft alla idrottare lägger ned för att försöka vara bäst i världen. Jag får en helt annan bild av Björn Ferry. Han är en ganska eftertänksam person som vill ha de trygga i livet och gärna vill vara hemma med familjen och inte resa så mycket.

Om man läser den här boken tycker jag att det är väldigt viktigt att beakta att detta är en dagbok, och det handlar om var Ferry tyckte, kände och upplevde just där och då. Det är inte censurerat, tillrättalagt. Visst slänger han några kängor åt folk här och där och det skapar ju såklart viss uppståndelse i media. Jag kan inte säga att jag tycker om det, men det är verkligen inte så farligt som vissa medier har rapporterat om.

Jag är uppriktigt sagt förvånad över att boken var så pass bra, den är absolut läsvärd om man är intresserad av skidskytte och man får en helt annan bild av honom som person.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare

Bokbloggsjerka 19-22 december

Det är fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka. Jag lyckades få jullov redan i tisdags och det är jag väldigt glad över! Ska bli så skönt att vara ledig några veckor, bara ta det lugnt och tjäna lite extrapengar. Sen får vi se om jag lyckas ta mig samman och börja på mitt gymnasiearbete. Denna vecka har det inte blivit mycket gjort, men igår var vi ner på plass´n och handlade de sista julklapparna så nu är det bara inslagningen kvar. Veckans fråga lyder:  


Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Vi kommer att fara ner till min mammas släkt, där jag också går i skola, så det är ju också nästan hemma. Vi kommer fira jul med familjen och förmodligen gå på julotta. Dessutom kommer jag att jobba extra på juldagen, annandagen plus den helgen - det är ju alltid bra med lite extrapengar! 

Annars så är väl planen bara att försöka ta det lugnt och ladda upp för nästa år. Jag ska också såklart hinna läsa, men jag vet inte hur mycket. Det känns ju ganska fullt upp med släkten och jobbet, men nog ska man hinna öppna boken ibland. 

Nu under jul och lovet som kommer så kommer jag nog försöka hinna läsa några av alla mina låneböcker och kanske också hinna läsa några böcker ur Sagan om isfolket. 

Passar också på att önskar Er alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR! 

Hämnden

Handling
Hämnden är ett drama om ödelagd idyll och valet mellan hämnd och pacifism. Filmen rör sig mellan den brutala vardagen i ett afrikanskt flyktingläger och en vykortsvacker idyll i en sömnig dansk landsort. Anton är läkare och pendlar mellan ett flyktingläger i Afrika  och sitt hem i Danmark, där han har två små söner. Han har svikit sin älskade hustru Marianne och de försöker nu vänja sig vid ett liv isär. Samtidigt blir Antons 12-årige son kompis med Christian, en ny kille i klassen. Denna ovanliga vänskap utvecklas snart till en oroväckande allians som hotar att ödelägga landsortsidyllen för alltid. 

Filmen producerades 2010 och regisserades av Susanne Bier. I huvudrollerna ses bland annat Mikael Persbrandt, Trine Dyrholm och Ulrich Thomsen. 

Mina tankar 
Den här filmen har vi sett i vår svenskakurs, vi har också diskuterat den i smågrupper. Jag var lite avogt inställd till filmen innan jag började se den, men den var faktiskt bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Jag trodde att det skulle vara en ganska tråkig film, men det var det inte. Det var en väldigt dramatisk, och i vissa stunder, hemsk film som verkligen fick en att fundera över begreppet hämnd. Är det någonsin befogat? Och hur skulle jag själv reagera i de situationer som karaktärerna upplever?

Jag är extremt imponerad av skådespeleriet, det var väldigt bra. Det var lite ovanligt att se Mikael Persbrandt i en lite mer mjukare roll, och inte den tuffe polisen Gunvald Larsson. Jag är speciellt imponerad av de unga barnskådespelarna, speciellt den som spelar Christan men också Elias. De gör ett väldigt bra jobb och det känns väldigt äkta. 

Överlag så tycker jag filmen känns äkta, hemsk, men också väldigt realistisk. I dagens samhälle kommer det kanske bli vanligare att unga personer begår brott, vad vet jag? Nu finns det så mycket information man kan hämta på nätet och man tror kanske att man kan göra allt som i tv- och dataspel utan att blir konsekvenser. 

När vi såg filmen ur ett lite mer analytiskt perspektiv tror jag också att man upplevde filmen på ett annat sätt, det blir en annan upplevelse. Man kunde reflektera över både karaktärer och hur man själv skulle reagera i liknande situationer. Filmen utmanade åtminstone min syn på begreppet hämnd. 

Jag tror inte att jag hade valt att se denna film självmant och just därför är jag glad över att ha gjort det. 

Morden i Sandhamn säsong 4

Handling
Studenten Marcus Nielsen hittas död på Sandhamn och allt tyder på självmord. Men när kriminalinspektör Thomas Andreasson och Mia Holmgren från Nackapolisen kopplas in gör de flera upptäcker som pekar på att Marcus blev mördad. Nora Linde blir nyfiken och blir ofrivilligt indragen i fallet.

I huvudrollerna ses bland annat Jakob Cedergren, Alexandra Rapaport och Sandra Andreis. 

Säsong 4 hade 3 avsnitt och sändes i TV4. 

Mina tankar 
Jag har tyckt att filmatiseringarna av Viveca Stens böcker har varit bra, men jag känner mig lite kluven till den här. Denna säsong är baserad på boken Inatt är du död, och det var en bok som jag tyckte var väldigt bra och spännande. Det här var första gången som jag faktiskt hade läst boken innan jag såg filmatiseringen och det påverkade nog vad jag tyckte om den. 

Jag gillar de som gör huvudrollerna och jag har inga problem med skådespeleriet, det som jag tycker är mest irriterande är att de har ändrat vissa saker från boken. Dessutom känns tempot så mycket snabbare i tv-serien och det går nästan för fort tycker jag. I första programmet skedde flera mord  och jag tyckte det gick för snabbt helt enkelt. 

Jag tycker ändå att avsnitten var bra, men jag hade nog trott att de skulle följa boken lite mer, fast jag såklart vet att de brukar ändra på vissa saker när de gör en filmatiserar böcker. Den var väldigt spännande att se och jag hade glömt bort vem som var mördaren i boken, eftersom det var så länge sedan jag läste boken. På ett sätt tyckte jag det faktiskt var bra att jag inte hade alla svaren, jag fick själv försöka komma på vem det var. 

Om ni har sett de tidigare filmatiseringarna tycker jag också att ni ska se den här, den är helt OK och man fick faktiskt lite sommarkänslor. 

Topp tio tisdag 16 december

Jag tänker att jag skulle haka på Top Ten Tuesday, som startades hos The Broke and the Booish. Denna vecka är ämnet  Top Ten Books I Read In 2014. Jag har inte sorterat dem i någon speciell ordning eller kategorier, det är bara de bästa böcker som jag läst under det här året och som jag fortfarande minns. Jag har inga recensioner på de här böckerna, så det blir bara en lista över de bästa böcker jag läste i år. 

1. Kodnamn Verity av Elizabeth Wein
2. Svindlande höjder av Emily Brontë
3. En drink före kriget av Dennis Lehane
4. Scarlet av Marissa Meyer
5. Projekt Rosie av Graeme Simsion
6. Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
7. Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
8. Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet av Jennifer E. Smith
9. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs
10. Lejontämjaren av Camilla Läckberg 

Recensionsexemplar

Jag har blivit lite mer intresserad av att försöka få tag i recensionsexemplar och jag funderar på att göra det, om jag vågar vill säga. Problemet är att jag inte vet så mycket om hur det går till så då tänkte jag passa på att fråga er.

Hur gick det till när ni tog kontakt med förlagen och finns det några speciella krav för att man ska få recensionsexemplar?

Jag skulle vara väldigt tacksam om någon tog sig tiden att svara.

En smakebit på söndag: Våroffer

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer. 

Den här veckan har varit ganska bra och det känns att det inte är så långt kvar till jul. Jag har hunnit köpa de allra flesta julklapparna, men det är fortfarande några kvar. Skolveckan har varit ganska intensiv så förhoppningsvis blir nästa vecka betydligt lugnare. Bland annat så hade vi slutprov i historia årtalen 1919-1991, men som tur var kändes det gå riktigt bra och jag känner mig nöjd med provet. 

Jag har läst mer än vad jag trodde i veckan faktiskt. Jag trodde knappt att jag skulle hinna läsa någonting alls, men jag hann läsa ut Lejontämjaren och dessutom börja på Ferry tales av Björn Ferry, som har lite lokal anknytning. Smakebiten kommer inte att komma från den boken, det blir ur Våroffer av Margit Sandemo och det är del 23 i Sagan om Isfolket. Jag håller på att läsa igenom den serien och det blir någon bok då och då. Våroffer handlar om Vingas och Heikes kamp för att få tillbaka släktens egendomar från en domare på Gråstensholm. Smakebiten kommer från sidan  81,

"Vinga slog upp ögonen. Djup natt rådde. Månen hade vandrat över himlafästet, den var nu på väg ned i dimbältet och ljusstyrkan hade minskat. Nu förefall allt vanligt nattgrått. Hade hon hon haft en mardröm? Hon kunde inte minnas, det satt bara kvar en oövervinnlig ångestkänsla i henne." 

Lejontämjaren

Titel: Lejontämjaren
Originalets titel: -
Författare: Camilla Läckberg
Översättare: -
Serie: Fjällbackaserien #9
Antal sidor: 350
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bokförlaget Forum
Utläst: 9/12

Första meningen: "Hästen kände lukten av skräck redan innan flickan kom ut ur skogen."








Handling
Det är januari och kylan har Fjällbacka i sitt grepp. En halvnaken flicka irrar genom den snöiga skogen, ut på en väg. Bilen  kommer som från ingenstans och hinner inte väja.
   När Patrik Hedström och hans kolleger får larmet om olyckan är flickan redan identifierad. För fyra månader sedan försvann hon på väg hem från ortens ridskola och därefter har ingen sett henne. Det visar sig att hon utsatts för ofattbara grymheter, och risken är stor att hon inte är ensam om sitt öde.
   Samtidigt håller Erica Falck på att gräva i ett gammalt fall, en familjetragedi som ledde till en mans död. Gång på gång besöker hon hans fru som dömdes för mordet, men utan att få reda på vad som hände. Vad är det kvinnan döljer? Erica känner på sig att något inte stämmer. Och det verkar som om det förflutna kastar sin skugga över nuet.

Mina tankar
När jag väl började läsa Lejontämjaren så gick det väldigt fort att läsa ut den. Jag tycke den var väldigt spännande och lättläst. Jag läste den senaste boken i serien för ca. ett halvår sedan, men jag hade ändå hunnit glömma mycket från den.

Jag tycker att detta är en av Läckbergs bättre böcker om jag ska vara ärlig. En del tidigare delar var väldigt tröga och jag kände mig inte så engagerad i böckerna. Denna är ett undantag. Jag fängslades redan från början av karaktärerna och framförallt miljön, som jag tycker än riktigt bra. Det utspelar sig på vintern och hästarna har en ganska stor plats i boken och jag gillade det.

Såklart finns det mindre bra delar och saker som jag stör mig ganska mycket på. Erica lyckas alltid bli indragen och ofta försatt i livsfara. Jag tycker att hon borde har lärt sig något efter allt hon varit med om... Jag vet att man måste vänja sig med att de alltid blir indragna på ett eller annat sätt, men det stör mig. Det skulle vara intressant att läsa om hur det skulle vara om Erica inte blev indragen i ett mordfall. Jag blir också väldigt irriterad på Patrik och att han alltid berättar allt om pågående utredningarna för henne. Har han aldrig hört talas om sekretess?

Jag tycker faktiskt bra om de flesta huvudkaraktärerna och jag hoppas att Läckberg lämnar Anna och Dan ifred nu och inte utsätter dem för några fler prövningar. Jag brukar inte vara så förtjust i Mellberg, men i den här boken så upplevde jag att han faktiskt hade relevanta åsikter och inte bara tog åt sig äran för andras arbete. Han var inte lika odräglig som han har varit i vissa andra böcker. En annan karaktär som jag tyckte bra om var Gösta och den förståelse och medkänsla han visade de anhöriga.

Allt som allt gillar jag boken och jag tyckte också om slutet, även om jag blev lite förvirrad ett tag. Boken var till viss del lite förutsägbar, men  jag kunde ändå inte räkna ut helt hur det skulle sluta. Jag är positivt överraskad att boken var så pass bra och jag upplevde att slutet var passande. Det var inte sådär rosenskimrande, utan det fanns något mörkt över det hela, som åtminstone jag uppskattade.

Nu tänker jag hoppas på att det kommer åtminstone ytterligare en del i serien. Jag har inte alltid varit så förtjust i serien, men den här boken är en av de bättre i serien.

Betyg: 4/5

Andra delar i serien:
1. Isprinsessan
2. Predikanten
3. Stenhuggaren
4. Olycksfågeln
5. Tyskungen
6. Sjöjungfrun
7. Fyrvaktaren
8. Änglamakerskan

Tidigare läst av denna författare: 
Isprinsessan, Predikanten, Stenhuggaren, Olycksfågeln, Tyskungen, Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan.

HÄR finns en smakbit ur boken.

Bokbloggsjerka 12-15 december

Det är fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka. Ser verkligen fram emot helgen, fast det gör man väl alltid. Veckans fråga lyder:

Veckans fråga kommer från Mia: Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)

Jag tycker inte att 3 är ett speciellt dåligt betyg, det är ändå ganska bra. I mina ögon betyder en 3:a att boken är bra, men att det kanske saknar det där lilla extra som gör boken väldigt bra. Betygsättning är nog alltid svårt och betygsättningen är ju också alltid individuell, det beror ju på vad man själv tycker om boken och hur man värderar den i jämförelse med andra. Det blev ett ganska kort svar den här gången, men det får duga.

Vad tycker du om betygsättningarna?

Crash

Handling
Fördomens fula ansikte visar sig bland alla raser och klasser. Osäkerhet och rädslan för det obekanta styr våra tankar, påverkar vårt handlande och kulminerar i hat och vrede.En het dag i Los Angeles sker en bilolycka. Detta för samman en rad människors liv. Alla inblandade tvingas göra val som ställer deras moral på sin spets och som medför konsekvenser som de sedan får leva med resten av sina liv. Detta är en laddad skildring av ett rasistiskt Los Angeles där polisen är korrupt och rättväsendet har surnat.

Filmen belönades med en Oscar 2005 för bästa film.

Filmen spelades in 2004 och regisserades av Pauk Haggis. I huvudrollerna ses bland annat Brendan Fraser, Sandra Bullock,  Matt Dillon, Jennifer Esposito, Thandie Newton och Ryan Philippe.




Mina tankar
Vi såg den här filmen på skolan, i kursen Etik och människans livsvillkor för att få se vilka kulturkrockar och se vilken roll socialisationen spelade. Jag brukar inte tycka om draman, men den här filmen var ruskigt bra och spännande. Från början fattade man inte alls hur allting hängde ihop, men det klarnade eftersom och gjorde filmen ännu bättre. Alla karaktärer och händelser hängde ihop.

Filmen utspelar sig några år efter 11:e september och det märks i vissa repliker. Det finns mycket rasism och diskriminering i filmen och den känns väldigt realistisk. Det var intressant att få följa de olika människoöden som knöts ihop och man fick se människornas både goda och onda sidor. Allt var inte bara svart eller vitt.

Filmen är väldigt berörande, gripande och oförutsägbar när man ser den första gången. Man kunde ana vad som kunde hända, men allt var inte som man trodde. Många av scenerna är väldigt starka och får mig också att fundera.

Det är inte bara ett drama, det är så mycket mer. Flera gånger satt jag och visste vad som skulle hända, men man blev ändå chockad när det hände. Det finns många scener som gjorde starkt intryck på mig, bland annat scenen med polisen som räddar en kvinna ur en brinnande bil och scenen med den lilla flickan som springer till sin pappa för att hälsa honom. Vad som sen händer är ofattbart.

Filmen lurade mig faktiskt lite grann och jag tyckte om det. Jag gillade hur man gick tillbaka i tiden för att se vilka händelser som ledde fram till början på filmen. Den har ett väldigt öppet slut och på ett sätt tycker jag att det passar.

Filmen är verkligen sevärd och välförtjänt av sin Oscar. Om ni inte har sett den, tycker jag att ni ska göra det!

Gamla synder

Titel: Gamla synder
Originalets titel: Payment in Blood (1989)
Författare: Elizabeth George
Översättare: Ragna Liljedal
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers #2
Antal sidor: 341
Utgivningsår: 1990
Förlag: Bokförlaget Prisma
Utläst: 5/12



Första meningen: "Gowan Kilbride, som var sexton år gammal, hade aldrig varit mycket för att stiga upp tidigt."







Handling
En grupp skådespelare från London samlas på ett romantiskt skotskt herrgårdspensionat. Under den skenbart lugna och kultiverade ytan driver starka spänningar sitt spel. Där finns erotiska förvecklingar, nattsvarta hemligheter och yrkesavund. Innan det första dygnet är till ända har två bestialiska mord förövats. Motvilligt men lojalt far kommissarie Thomas Lynley från New Scotland Yard upp till Högländerna. Naturligtvis finns också hans assistent Barbara Havers på plats. Deras arbete medför många dramatiska avslöjanden som till slut leder fram till den ohyggligt spännande upplösningen.

Mina tankar
Nu ska vi se om jag kan skriva en recension av den här boken. Jag börjar med att säga att läsningen blev väldigt upphackad, eftersom vi fick skoluppgiften och skulle läsa Mor gifter sig, så boken tog väldigt lång tid att läsa ut och jag hann glömma en del av vad som hade hänt. Jag har läst den första boken i serien, men det var för länge sedan så tyvärr glömde jag en hel del från den boken gällande Lynley och Havers privatliv. 

Jag tycker att boken var ganska bra, den var ganska lättläst och mordgåtan var väldigt intressant och inte alldeles förutsägbar heller. Jag gillar den här typen av mysterier, där det bara finns ett visst antal misstänkta och möjligheter. Jag har för mig att det brukar kallas för låsta rummet-mysterier eller något sådant. Jag upplevde dock att boken bitvis var ganska seg, speciellt när de inte tog sig vidare i fallet och Lynleys trånande efter Helen och hans avundsjuka på hennes älskare. Jag tycker om miljöbeskrivningarna av det ensliga pensionatet och jag tyckte också om hur mysteriet luckrades upp.

Det är många karaktärer som figurerar i boken och ibland var det svårt att skilja alla åt och komma ihåg deras relationer till varandra. Att jag hade låtit boken vila ett tag innan jag fortsatte läsningen hjälpte inte heller. Det är många år sedan boken gavs ut och jag tycker faktiskt, på ett sätt, att det är ganska skönt att slippa allt vad mobiltelefoner och moderna datorer heter. Polisarbetet blev annorlunda då. 

Överlag tycker jag att det var en bra bok och jag kommer att fortsätta läsa nästa bok i serien någon gång framöver. Jag tyckte att Elizabeth George gjorde ett bra arbete med upplösningen, som i mina ögon var väldigt spännande och lite förvånande.  

Betyg: 3/5

Andra delar i serien
1. Pappas lilla flicka

Tidigare läst av samma författare:
Pappas lilla flicka
Stråk av rött 

HÄR finns en smakbit ur boken. 

Dicte säsong 2

Handling
Dicte Svendsen bor med sin dotter i Århus. Hon arbetar på dagbladet som kriminalreporter och hon ger aldrig upp förrän hon har sin story. I denna säsong blir Dicte verkligen inblandad i utredningarna på både ett professionellt och personligt plan tillsammans med polisen Wagner. De dras bland annat in i prostitutionsbranschen och fotbollsvärlden i samband med mord, huliganer, matchfixning, barnmisshandel och försäljning av blodsdiamanter. Dicte och Wagners förhållande blir både starkare och mer personligt. Dictes privatliv vänds plötsligt upp och ner när hennes far kontaktar henne för första gången sedan hon lämnade dem och Jehovas vittnen för 20 år sedan. Dottern Rose tar studenten  och ska ta egna beslut och frigöra sig från Dicte. Och samtidigt har ex-maken Torsten och Dictes bästa väninna Anne inlett ett förhållande. Dictes eget förhållande är däremot pressat då pojkvännen och kollegan Bo är redo att flytta ihop och bila familj.

I huvudrollerna ses Iben Hjelje, Lars Brygman, Dar Salim, Ditte Ylva Olsen, Emilia Kruse, Laerke Winther, Lars Ranthe och Peter Schroder

Säsong 2 hade 10 avsnitt och sändes i TV4.

Mina tankar 
Jag tycker att Dicte är en väldigt bra och spännande serie. Det händer alltid någonting, fast jag tycker det blir lite tröttsamt att Dicte alltid handlar mitt i utredningarna på ett eller annat sätt. Jag tycker inte alltid att Dicte är den allra smartaste journalisten, men jag gillar att hon alltid är ute efter sanningen. Att hon nästan alltid försätter sig i fara är en annan sak.

Jag gillar relationerna mellan de olika karaktärerna, de är väldigt realistiska och man känner med karaktärerna. Jag har lite svårt för Dictes besatthet med sin mor och relationen mellan dem, men jag tycker det är bra att hon ändå börjar acceptera att hennes egen dotter vill vara med sin mormor.

Det är inte alltid jag tycker om att se kriminalserier, men just den här serien tycker jag är bra och väldigt välgjord. Jag brukar inte heller tycka om nordiska kriminalfilmer eller serier men den här är väldigt bra och man vet aldrig riktigt vad som ska hända.

De olika mordfallen i den  här serien är alla väldigt realistiska, starka och gripande. Fallen känns väldigt aktuella, speciellt fallet som handlade om huliganismen och matchfixning. De två sista avsnitten var extremt spännande och jag hade nästan hjärtat i halsgropen när jag såg de avsnitten. Nu hoppas jag såklart på en tredje säsong.

Jag tycker att Dicte är en välgjord, dansk kriminalserie som verkligen förtjänar en chans! Om du inte har sett serien, så kolla gärna in den.

Hämtat från biblioteket

Har hämtat ut några reserverade böcker från biblioteket som jag ska försöka hinna läsa. Har lånat på tok för många böcker därifrån, så vi får se om jag hinner läsa alla innan de ska lämnas tillbaka. Jag vet att det är en dålig bild, men den enda kamera jag har är den på mobilen...

Ferry tales: inte så förbannat tillrättalagt av Björn Ferry

En enda natt av Simona Ahrnstedt

Not that kind of girl av Lena Dunham

En smakebit på söndag: Lejontämjaren

Det är söndag igen och dags för en smakebit på söndag på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Utmaningen går ut på att man delar med sig av några meningar ur boken man läser just nu. HÄR kan ni läsa mer. 

Denna vecka har varit helt okej, har börjat nedräkningen inför jul och bekymret med att hitta julklappar. I veckan har det också varit en hel del skoluppgifter som har tagit upp min tid, men nu är det ju inte långt kvar till lovet! Helgen har varit riktigt bra, igår bakade vi tunnbröd tillsammans med en annan familj, Det var riktigt trevligt och vi avslutade dagen med hemmagjord pizza. Om jag ska klaga på nåt är det att snön inte har kommit. Hoppas snöandet tar fart nu, jag vill ju ha en vit jul.

Läsningen denna vecka har varit hyfsad, vissa dagar hann jag läsa ganska mycket  och andra dagar hann jag knappt läsa något alls. Jag lyckades hinna läsa ut Elizabeth Georges Gamla synder, så nu har jag börjat läsa Camilla Läckbergs Lejontämjaren, måste skynda mig på litet med läsningen eftersom boken är reserverad på biblioteket.  Jag har bara läst några sidor ur boken, så smakebiten kommer från början av boken, sidan 7.

"Flickan fortsatte mot dem. Hennes fötter var bara och det röda på hennes nakna armar och ben stod i skarp kontrast till allt det vita runtomkring, de snötäckta granarna var som en vit kuliss bakom henne. De var nära varandra nu, på var sin sida om vägen, och han hörde ryttaren ropa igen. Ljudet av hennes röst  var välbekant men den lät ändå främmande på något sätt. Plötsligt stannade flickan. Stod där mitt på vägen med snön virvlande om fötterna. Något var konstigt med hennes ögon."

Mor gifter sig

Titel: Mor gifter sig (1936)
Originalets titel: -
Författare: Moa Martinson
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 284
Utgivningsår: 2009
Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 26/11

Första meningen: "Jag minns så väl dagen, mor gifte sig". 









Handling
Mor gifter sig och Mia kan inte alls förstå vad det ska vara bra för. Styvfadern tillhör kategorin vuxna som inte tror att en sju års barnunge begriper mer än en tremånaders gris. Varför kvinnorna vill ha en vacker karl som tar dem om livet och gör dem med barn är ett av tillvarons mysterier, som inte ens Mias klara förståndsgåvor rår på. I hennes värld står modern och hennes slit för brödfödan i centrum. Högsta lyckan är ett hem med blåelseblommor på en kritas spismur. Men varje gång de vuxna träter och slåss betyder det nya och smärtsamma uppbrott för Mia. 

Mina tankar
Eftersom jag läst den här boken för ett  arbete i skolan, kommer jag helt enkelt att visa er min romananalys av boken här och ge ett betyg. 

Det är svårt att betygsätta en sån här bok! Jag tyckte den var väldigt tungläst och det kändes som att det bara var elände hela tiden. Jag är ändå glad att jag läst den och det är en bok som kommer finnas med mig länge. 

Jag har valt att analysera boken ur ett feministiskt perspektiv. Boken gavs ut första gången 1936 och var för sin tid väldigt kontroversiell, eftersom den handlade om en mor som inte redan var gift. ”Mor gifter sig” innehåller många fascinerande kvinnoporträtt, både starka och svaga. Man får uppleva kvinnorna på nära håll genom Mias ögon och jag upplever att Mia samtidigt ser upp till de vuxna kvinnorna samtidigt som hon starkt tar avstånd från dem och inte alls vill bli som dem. 

Jag tycker att de flesta kvinnorna skildras som starka, tålmodiga och lojala karaktärer, som aldrig ger upp och håller samman hemmet och familjen. Jag upplever också kvinnorna som väldigt uthålliga. Hedvig, Mias mor, är lojal till sin man trots att han systematiskt misshandlar henne, får barn med andra kvinnor och är frånvarande väldigt långa perioder. Hedvig ger aldrig upp, utan tar hela tiden nya tag och försöker skapa ett så trivsamt hem som möjligt.

Mias uppväxt präglas av många uppbrott och avsaknaden av en fadersfigur. Hedvig och Mia tvingas flytta ut på landet medan Hedvig är höggravid och styvfadern Albert är arbetslös. Den höggravida Hedvig tvingas att arbeta hårt för att få pengar till mat, hyra och andra nödvändigheter. Hedvig föder flera barn, som inte överlever och det leder till en sorg hos henne och infekterar hennes relation med sin man.

Farmodern är, enligt min åsikt, också en stark kvinna som har tagit sig fram i livet på egen hand. Farmodern, som inte är Alberts riktiga mor, tog hand om honom sedan han var nyfödd och har varit gift flera gånger. Jag tycker det är uppmuntrande att se hur farmodern stöttar och uppmuntrar Hedvig att säga ifrån.

Jag upplever att kvinnorna är i centrum i denna roman och att männen bara finns i periferin. Däremot har männen den största makten och kontrollerar kvinnorna med olika medel, t.ex. genom misshandel. Männen porträtteras som opålitliga kufar som för det mesta får sin vilja igenom. Ett undantag är farmodern som har större kontroll över sin man än de andra kvinnorna, i min åsikt. Även fast männen har den största makten så tycker jag ändå inte att kvinnorna är helt maktlösa, fast de är väldigt beroende av sina män för att få ihop pengar till brödfödan och de får också mer respekt om de är gifta.

Jag skulle vilja påstå att Moa Martinsons roman hade en, för sin tid, relativt modern syn på kvinnan. I hennes romaner var det kvinnorna som stod i centrum, som motvikt till alla de andra arbetarromanerna och uppväxtskildringarna där männen stod i centrum. Jag upplever att Martinson riktade stark kritik mot det mansdominerade samhället och slog ett slag för kvinnans frigörelse från mannen. ”Mor gifter sig” är en historisk, svensk feministisk arbetarroman.

Boken är väldigt mörk och det finns sällan några ljusglimtar, men ett hopp om en bättre framtid är ständigt närvarande. Trots att delar av ”Mor gifter sig” är väldigt tragisk, hemsk och berörande tycker jag ändå att boken var läsvärd och den kommer finnas med mig länge. Jag uppmanar de som söker efter en svensk feministisk klassiker att läsa Moa Martinsons fantastiska kvinnoskildring ”Mor gifter sig”. 

Betyg: 4/5

Jag har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR finns det en smakbit ur boken.

Bokbloggsjerka 5 - 8 december

Det är fredag och dags för Annikas bokbloggsjerka. Ser verkligen fram emot helgen, på lördagen ska vi bland annat baka tunnbröd inför jul. Veckans fråga lyder:

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Det är verkligen en svår fråga! Jag vet faktiskt inte om jag kan komma på något bra tips, jag är själv är ju knappt vuxen. Jag kan bara tänka igenom vad det var som fick mig intresserad av att läsa. Jag tror väldigt mycket beror på föräldrarna och deras attityd till läsning. Jag tror att det är viktigt att föräldrarna uppmuntrar till läsning och att de faktiskt läser med barnen. Det kanske inte är så lätt att få tid till det, nu finns det ju så mycket annat som kan distrahera både barn och föräldrar.

Sen tror jag också att skolan har en viktigt roll. Det kan vara biblioteksbesök och att de också uppmuntrar till läsning. Det var en väldigt svår fråga som sagt och det här var det enda som jag kunde komma på. Det ska  bli väldigt intressant att se vad ni andra svarar!