Kraften

Titel: Kraften
Originalets titel: Evna (2015)
Författare: Siri Pettersen
Översättare: Ylva Kempe
Serie: Korpringarna #3
Antal sidor: 535
Utgivningsår: 2016
Förlag: B. Wahlströms
Utläst: 5/7

Handling
Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt.

Dreysil, det första landet, är en kall värld där svaghet föraktas. Det är också en del av Hirkas arv, hennes fars hemland, dit hon har återvänt för att rädda Ymslanden och Rime. Men de likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Mina tankar
Jag har läst böckerna i den här serien med ungefär ett års mellanrum, och jag gräma mig lite över det i efterhand då jag tror böckerna vinner på att man läser dem lite mer sammanhängande för att få med fler detaljer. Jag hade också glömt en hel del från de tidigare delarna, men det kom tillbaka när jag började läsa.

Jag är otroligt imponerad över Pettersens världsbygge(n), hon skapar fascinerande världar helt olika våra, men samtidigt så finns det många likheter med vår värld. Det är lekande lätt att se alla miljöer framför sig och kunna drömma sig till en annan värld. I den här världen får vi komma i bekantskap med den tredje världen, de blindas värld, och vi får se hur Hirka upptäcker och lär sig den.

I alla tre böckerna har jag blivit mer och mer förtjust i Hirka, men det är först nu som jag verkligen inser hur stark och modig hon är. Hon ställs hela tiden inför nya främmande situationer och svåra val, men varje gång lyckas hon på något sätt lösa det, även om det har ett pris.

Hur Kraften skulle sluta var svårt att räkna ut och Hirka ställdes ofta inför nya situationer som hade kunnat göra utgången helt annorlunda. Slutet var tillfredsställande, men för min del också lite frustrerande att det lämnades lite öppet.

Det är ett otroligt driv i alla böckerna och spänningen hålls hela tiden vid liv, samtidigt får man upptäcka en helt ny värld och fundera över sin egen. Jag väntar med spänning på att Pettersen ska komma med fler böcker.

3 bra saker med boken: oförutsägbar, drivet i berättelsen och Hirka.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Odinsbarn
Röta

Andra som bloggat om boken är RomeoandJuliet, Bokhuset och Fantastiska berättelser.

Röta

Titel: Röta
Originalets titel: Ravneringene 2: Råta (2014)
Författare: Siri Pettersen
Översättare: Ylva Kempe
Serie: Korpringarna #2
Antal sidor: 524
Utgivningsår: 2015
Förlag: B Wahlströms 
Utläst: 21/6

Handling
Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.


Mina tankar
Denna läste jag i en read-a-long, och jag tyckte det var ett väldigt roligt sätt att läsa boken på. Jag reflekterade i alla fall mer över om vad jag läste och jag fick också läsa om hur andra uppfattade boken, vilket var väldigt givande.

Jag tyckte att första delen, Odinsbarn, var rätt så bra men jag hade svårt för att förstå delar i den, inte minst hur världen var uppbyggd. I Röta får man lära sig mer om världarna och man får ett större sammanhang och börjar förstå mer och mer.

Många brukar säga att den andra delen i en trilogi brukar vara en mellanbok, där saker byggs upp inför den sista delen och visst stämmer det till viss del, men Röta är mycket mer än bara en mellanbok och den tillför väldigt mycket till hela serien.

Jag tänker inte skriva någon "vanlig" recension av Röta, mer än att den verkligen var spännande och att jag ser fram emot att läsa sista delen.

Om ni vill läsa mer om vad jag tyckte om boken, kan ni kolla vad jag skrivit under read-a-long:en.
Del 1
Del 2
Del 3

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Odinsbarn

Odinsbarn

Titel: Odinsbarn
Originalets titel: Ravneringene 1: Odinsbarn (2013)
Författare: Siri Pettersen
Översättare: Ylva Kempe
Serie: Korpringarna #1
Antal sidor: 662
Utgivningsår: 2015
Förlag: B Wahlströms
Utläst: 31/7

Första meningen: "Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig".

Handling
Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa. 

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna ... 

Mina tankar
Odinsbarn har ju blivit otroligt hypad och många har verkligen höjt den till skyarna. Jag har länge varit väldigt sugen på att läsa den,men jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av den. Jag visste att den skulle vara annorlunda mot den fantasy som jag har läst tidigare.

Här är det ju snarare människorna som är myten och hela den här boken har kopplingar till den nordiska mytologin på olika sätt. Just det gillar jag. Jag har ändå lite svårt för att förstå hela världen, speciellt det som har med Kraften att göra och vad det egentligen betyder att famna. Jag hoppas att jag kommer förstå mer när jag läser fortsättningen.

Trots det så är boken ändå ganska bra. Jag gillar verkligen Hirka och Rime. Boken är ju också väldigt spännande, men jag blev lite förvånad över hur pass blodig och otäck den var för att klassificeras som en bok för unga vuxna.

Bitvis tyckte jag att Odinsbarn var ganska seg och jag tyckte det dröjde ganska lång tid innan handlingen kom igång på riktigt. Jag hade också lite svårt att komma in i boken, det var först de sista 200-300 sidorna som jag verkligen kände att läsningen började flyta på.

Omslaget är grymt snyggt, men jag måste erkänna att det dröjde väldigt länge innan jag räknade ut vad framsidan föreställde.

Trots mina invändningar så är det en spännande och bra bok, den levde bara inte upp till mina förväntningar som i sanningens namn var väldigt höga. Med tanke på hur boken slutade så ser jag ändå fram emot att läsa fortsättningen, Röta.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.