Tv-serie: CSI: Crime Scene Investigation säsong 1

Handling
This show follows the nights of the detectives working at the Las Vegas Police Department Crime Scene Investigations bureau. Being the second busiest crime lab in America, CSI officers use the best scientific and technical methods to solve puzzles and catch criminals.

Den första säsongen hade 23 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat William Petersen, Marg Helgenberger, Jorja Fox och George Eads. 

Jag såg klart säsongen 27 oktober.


Mina tankar
Jag brukar tycka  om att se på kriminalserier, men jag hade inte alls hört speciellt mycket om den innan. Det är dessutom en riktig långkörare med 15 säsonger men till slut bestämde jag mig för att se den.

Jag skulle beskriva CSI som en blandning mellan Criminal Minds och Bones, två serier som jag har sett tidigare och där speciellt Bones är min favorit. I den här tv-serien är det brotten som står i fokus, och man får bara mindre inblickar i huvudkaraktärernas privata liv. Just det är på gott och ont för min del, det är riktigt intressant att få följa teamet och hur bevisen tas fram men det blir lite svårt att engagera sig för karaktärerna när man inte får lära känna dem så väl.

Till viss del så märks det att serien börjar ha en del år på nacken, den hade premiär 2001, och tekniken har utvecklas enormt sedan dess. Lite kuriosa om serien som jag tyckte var lite rolig är att all lab-utrusning är fullt fungerande i verkligheten och har donerats eller köpts in.

Jag upplever fallen som välgjorda, även om det tas en del friheter när det gäller vilka befogenheter en som jobbar med bevisningen har och att en del processer påskyndas. Det känns i alla fall som att inblicken i deras arbete är realistisk och jag gillar att se de olika experimenten och hur vänder och vrider på saker och ting.

CSI är inte en actionserie, men alla aspekterna med brottsbekämpningen finns med. Däremot blev jag förvånad över hur pass mörk den är och flera av avsnitten är riktigt obehagliga att se, bland annat Blood drops, som gjorde mig väldigt illa berörd.

Jag upplevde den första säsongen som väldigt stabil, men jag hoppas man får lära känna karaktärerna mer. För att jag ska uppskatta en serie ordentligt krävs ett intresse för huvudkaraktärerna och just nu känner jag inte riktigt så.

Läsplanering december

Tänka sig att vi snart är inne i december! Det känns som att det var januari alldeles nyss! Den här månaden försökte jag att ha böcker på min planering som är lite mer lättlästa, då jag inte riktigt vet hur mycket tid jag kommer ha till läsning. Det känns som jag kommer ha fullt upp med att försöka fixa julklappar och jobba.

Utöver de böcker som är med på min planering för den här månaden ska jag också försöka läsa de böcker jag inte hann med i november.

Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt hade jag egentligen tänkt läsa redan i maj, men tiden räckte inte till. Hoppas kunna läsa den innan året är slut i alla fall då detta är en serie som jag har varit nyfiken på länge.

Let it snow av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle är som titeln kanske antyder en bok som utspelar sig i juletid och det passar ju allra bäst den här tiden på året. Den ska läsas i en grupp på Goodreads och jag ser mycket fram emot att läsa den.

Nästa bok jag hoppas hinna med att läsa är Idag är allt av Nicola Yoon. Har hört mycket bra om hennes böcker och jag ser fram emot att läsa även denna.

Med tanke på att december brukar vara en månad då man har ganska mycket att göra och kanske inte lika mycket tid över till annat har jag valt ut en barnbok att läsa också. Jag har tänkt läsa Grimmen av Åsa Larsson, som är den andra delen i serien Pax. Jag läste den första för drygt två år sedan, men minns förvånansvärt en hel från den.

Månandens icke-skönlitterära bok är dessutom en bok med lokal anknytning och det är Till häst genom Västerbotten av Sven Björklund och Olof Wretling. Har lyssnat en del på Mammas nya kille och även en del av deras andra produktioner så detta ska bli riktigt intressant! Ska bli kul att läsa hur de reser runt i Västerbotten och ta del av deras upptäckter.

Jag har också  tänkt försöka ta mig an årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro och då har jag tänkt läsa Återstoden av dagen. Den ska dessutom diskuteras i en bokcirkel på Facebook och jag hoppas att jag hinner läsa den och kan vara med då. Ska bli riktigt spännande att läsa en bok av honom!

Den sista boken som jag planerar in har länge varit en riktig snackis, men jag har varit osäker på om jag ska läsa den eller inte. Nu har jag bestämt mig för att läsa Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Har hört så mycket om dessa böcker och de har ju verkligen tagit världen med storm och jag ser fram emot att bilda mig min egen uppfattning.

Nyfiken på: Flora Banks förlorade minne

Handling
Flora Banks lider av svår minnesförlust. Hon minns ingenting från dag till dag, hennes armar är fullklottrade med saker hon inte får glömma. Så kysser hon någon hon inte borde kyssa. Det är det första hon kommer ihåg sedan hon var tio år. Men han är borta. Flora blir besatt av att hitta killen hon kysste och sökandet tar henne ut på en farlig resa.
För vem kan man lita på när man inte ens kan lita på sig själv?

Varför jag vill läsa den
För det första så älskar jag titeln på boken och handlingen låter inte så dum heller. Hela temat kring minnesförlusten låter spännande, men samtidigt lite obehagligt. Som sagt, väldigt nyfiken på denna fast jag har på känn att det är en bok som blir bättre om man inte vet så mycket om den i förväg.

Veckans topplista v.48: Höstens bästa

Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema.Den här veckan är temat höstens bästa. Jag har hunnit med att läsa en del böcker i höst, men känner att kvalitén har varit väldigt varierad. En del av böckerna har varit riktigt bra, medan en del har varit ganska så medelmåttiga. Men en topp 5 ska jag kunna klara av!

1. Allt eller inget av Simona Ahrnstedt. Som jag väntat på boken och mina höga förväntningar infriades med råge.

2. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell var en olidligt spännande bok som jag sträckläste. En riktigt lovande debut dessutom.

3. Alla En ö i havet-böckerna av Annika Thor. Detta var en omläsning som lästes i samband med en read-a-long och jag älskade böckerna ännu mera nu.

4. Farewell to the East End av Jennifer Wort, den tredje och avslutande delen av hennes memoarer. Riktigt gripande och fascinerande läsning.

5. Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson var en riktigt spännande bok och jag ser fram emot att läsa fler böcker om Leo Junker.

Veckoplanering v.48

Man tycker att jag borde lära mig det här med veckoplanering, jag är alltid alldeles för optimistisk när det kommer till att planera min läsning. Den här veckan börjar med en ledig dag från jobbet och jag har inte heller några speciella planer, annat än att tvätta.

Jag har en hel drös med böcker som jag hade tänkt hinna läsa i november och det är tveksamt om jag kommer hinna läsa dem innan december tar vid, men jag tänker försöka beta av dem först innan jag ger mig på de böcker jag har på min TBR för december.

Under förra veckan läste jag i alla fall ut De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, den var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara och det ska bli spännande att se vem som tilldelas Augustpriset när jag för ovanlighetens skull har läst en bok som har varit nominerad.

Jag började även på Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie, som jag hoppas att jag ska läsa ut. Jag tycker det är så himla mysigt att läsa hennes böcker och hon lyckas alltid skapa intressanta mordmysterium.

Jag har också tänkt börja med Rör mig inte! av Tahereh Mafi och Jag är ju så jävla easy-going av Jenny Jägerfeld. Två, helt olika böcker som jag fram emot att läsa väldigt mycket.

Jag har också en förhoppning om att påbörja tegelstenen Den eviga elden av Ken Follett.

En smakebit på søndag: Mordet på Orientexpressen

Söndag eftermiddag och jag har slutat jobba för den här veckan, så jag tänkte vara med på en smakebit på søndag hos Astrid Terese.

Läsningen i helgen har gått oväntat bra, när jag jobbar helg brukar jag inte kunna läsa så mycket alls, men den här gången gick det över förväntan. Fast det kan bero på boken också. I fredags kväll började jag så smått med Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie, som jag tänkte läsa passande till att filmen kommer ut. Detta är en omläsning, men jag har glömt det mesta från den så det känns som första gången.

Smakebiten kommer från sidan 36-37 där Poirot diskuterar med en man som vill ge honom ett uppdrag.

"Säg ditt pris", sa han bara.
Poirot skakade på huvudet.
"Du förstår inte, monsieur. Jag har haft tur i mitt yrke. Jag har tjänat tillräckligt med pengar för vad jag behöver - och mer därtill. Jag åtar mig numera endast uppdrag som intresserar mig."
"Du är inte lite fräck", sa Ratchett. "Skulle tjugotusen dollar få dig på andra tankar?"
"Nej, det skulle det inte".
"Om du inbillar dig att jag ska betala mer, misstar du dig. Jag vet vad saker och ting är värda."
"Jag också, monsieur Ratchett.
"Vad är det för fel på mitt erbjudande?"
Poirot reste sig.
"Du får ursäkta min uppriktighet, men jag tycker inte om din uppsyn", sa han. Och med det lämnade han restaurangvagnen.

Öppet hav

Titel: Öppet hav
Originalets titel: - 
Författare: Annika Thor
Översättare: -
Serie: En ö i havet #4
Antal sidor: 199
Utgivningsår: 1999
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 23/10

Handling
Äntligen fred! Kriget är slut och Steffi tar studenten. Nu måste hon bestämma sig för var hon hör hemma. I Sverige, i Wien eller kanske hos släktingarna i Amerika? Steffis val blir inte lättare av att Sven dyker upp, på själva fredsdagen, och känslor hon trodde var döda vaknar på nytt. För Nelli är det enklare. Hon vill inget hellre än att få stanna på ön hos tant Alma och farbror Sigurd. Men vill de ha henne kvar? Hon är ju inte deras barn, inte på riktigt. Kanske är det med Steffi hon ska vara, och med pappa - om han fortfarande lever.

Tankar om titel och omslag
Inte så förtjust i de äldre omslagen, nyutgåvorna är som sagt mycket snyggare. Uppskattar det marina temat på titlarna.

Mina tankar om boken
Sista boken i denna serie är nu utläst och det är verkligen en läsupplevelse. Trots att det är över 70 år sedan andra världskriget slutade är temat högst aktuellt och jag hoppas att detta är böcker som fortsätter att hitta nya generationer av läsare, för dessa böcker är så viktiga.

Jag tror det är första gången jag läser böckerna i en serie så tätt inpå varandra, och i detta fall är det ingen nackdel. Jag hade totalt glömt bort de händelser som  utspelade sig i boken från första gången jag läste den och det kändes som att jag läste den för första gången igen.

Jag har alltid tyckt det har varit intressant att få följa Steffi och Nelli, och framförallt Steffis funderingar över kriget, identitet och sin familj. I Öppet hav får även Nelli tar större plats, vilket är positivt då man får en bättre förståelse för henne. Även bikaraktärerna får utrymme och jag tycker vänskapen mellan Steffi och Maj är så fint skildrad. Sedan har jag över seriens gång blivit riktigt förtjust i Märta och Evert som tar hand om Steffi och relationen mellan dem skildras också på ett fint sätt.

Människorna firar att kriget är slut och Steffi börjar fundera över vad som ska hände efteråt. Är hennes pappa ens vid liv?, ska hon läsa vidare till läkare?, ska Nelli och Steffi stanna i Sverige? Som jag nämnt i recensioner av de tidigare böckerna så är jag så imponerad över hur Thor har skildrat kriget, och att hon inte heller har underskattat läsarna och vågar skriva om krigets hemskheter.

Jag rekommenderar varmt hela bokserien till alla som ännu inte läst den, och i mitt tycke är Öppet hav den bästa delen i serien. Den lyckas på något sätt vara ett vemodigt avslut men också en hoppfull början på samma gång.

3 bra saker med boken: karaktärerna, känslorna och stämningen

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
En ö i havet
Näckrosdammen
Havets djup

Helgens läsning

Idag har jag varit ledig inför min jobbarhelg, har inte gjort så mycket men man behöver ofta en dag för återhämtning/förberedelse inför helgen. Jag tog lite sovmorgon, sen har jag också börjat förbereda lite inför advent så att det inte ska bli så mycket på en gång. Var också på stan och försöka hitta lite julklappar och få inspiration.

Jag har alldeles nyss läst ut De kommer att drunkna sina mödrars tårar av Johannes Anyuru och jag känner mig ganska så urlakad. Det var en riktig överraskning att jag tyckte om den så pass mycket och det är en bok som jag kommer komma ihåg länge.

Har inte några större planer för kvällen, men tänkte nu visa vad jag tänker börja läsa i helgen. Läsplaneringen för den här veckan känns som vanligt helt orimlig, men är nöjd med att jag hunnit avsluta en bok i alla fall.

Lite senare ikväll ska jag nog börja med, Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Ska bli kul att läsa om den och jag har glömt i princip allt från första gången. Det är ju en riktig klassiker och det ska bli kul att få läsa om Poirot igen.

Jag funderar också lite på om jag ska påbörja ytterligare en bok eller inte, kan inte riktigt bestämma mig. Om jag börjar på en till bok så är det Rör mig inte! av Tahereh Mafi.

Film: Mr. Right

Handling
After going through a painful break-up, a woman meets a man who appears to be perfect for her. However, as their relationship develops, she learns that he is a former hit-man. Their new, but genuine, relationship is tested even further as they try to save each other, from his dark past which has come back to haunt him.

Filmen är 95 minuter lång och regisserad av Paco Cabezas. I huvudrollerna ses bland annat Anna Kendrick, Sam Rockwell, Tim Roth och James Ransone. Filmen hade premiär 8 april 2016.

Jag såg filmen 22 oktober.

Mina tankar
Jag valde denna film helt på måfå, men enligt beskrivningen tyckte jag att den lär väldigt underhållande och jag hade inte fel! Det är kanske inte någon speciellt minnesvärd film, men det är som sagt bra underhållning för stunden.

Jag har kommit fram till att jag är väldigt förtjust i Anna Kendrick som skådespelare, hon är väldigt rolig och hon lyckas få en att sympatisera med karaktärer som är ganska dumma och naiva. Även Rockwell gör den manliga huvudrollen bra, och det är svårt att inte charmas av honom fast han är en yrkesmördare.

Filmen är allt annat än sannolik, men ändå så gillar jag den. Det är perfekt underhållning och jag kan skratta gott åt de situationer som karaktärerna befinner sig i. Twisten på slutet är riktigt rolig och jag hade faktiskt gärna sett en uppföljare.

 

Havets djup

Titel: Havets djup
Originalets titel: -
Författare: Annika Thor
Översättare: -
Serie: En ö i havet #3
Antal sidor: 167
Utgivningsår: 1998
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 20/10

Handling
I snart fyra år har Steffi och hennes lillasyster Nelli varit i Sverige. Steffi går i läroverket i Göteborg. Nelli är kvar hos sin fosterfamilj på ön i havet. När ska kriget ta slut? undrar Steffi. När ska hon få träffa mamma och pappa igen? Hon var bara tolv år när hon skildes från dem på järnvägsstationen i Wien. Nu är hon sexton, på väg att bli vuxen. Hela livet ligger framför henne. Om bara kriget tog slut...

Tankar om titel och omslag
Som jag nämnt tidigare så gillar jag det marina temat på titlarna, men de nya omslagen är betydligt snyggare.

Mina tankar om boken
Jag gillar verkligen att läsa om Steffi och Nelli igen, det är så viktiga böcker som jag hoppas hittar många läsare. Den är minst lika bra, om inte bättre, att läsa som mer vuxen för då reflekterar man nog över andra saker än om man är lite yngre.

Jag mindes inte alls mycket från min första läsning av den här boken för flera år sedan, så  det kändes lite som att läsa den för första gången. Kriget tar mer och mer plats, och man märker folks oro över utvecklingen fast den börjar vända. Att läsa om Steffis tankar om hennes föräldrar och deras situation är så gripande och när hon får de korta breven. Som läsare förstår man att de placeras i läger och hur framförallt fadern försöker att skydda dem från sanningen.

Havets djup handlar en hel del om Steffis och Nellis syskonrelation, Steffi tänker mer på sina föräldrar och sin bakgrund än vad Nelli gör. Steffi känner också ett stort ansvar över att ta hand om sin syster. Deras syskonrelation är intressant att läsa om även fast hjärtat brister lite när man tänker efter vilket ansvar Steffi måste känna fast hon inte ens själv är vuxen.

Som alltid gillar jag att läsa om Steffis vänskap med Maj och hennes familj. Gillar också att läsa om Steffis tid i skolan och hur positivt inställd hon är till sitt lärande och hur ambitiös hon är. Tänker också på den fina lärarinnan Björk som gör allt för att hjälpa henne uppnå sina mål.

Havets djup är lika bra som de föregående böckerna i serien, och jag ser riktigt fram emot att läsa den avslutande delen.

3 bra saker med boken: syskonrelationen, skolan och Steffi

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
En ö i havet
Näckrosdammen

Tv-serie: Småstaden säsong 1

Handling
Komediserien ”Småstaden” handlar om den lilla staden Larstad (som Karlstad, fast Lars) där Sveriges yngsta och mest ofrivillige kommunalråd Simon Hoffman får i uppdrag att rädda staden ifrån totalt förfall. Frågan är hur han ska klara av den minst sagt komplicerade uppgiften utan varken kompetens eller livserfarenhet.

Den första säsongen hade 8 avsnitt. I huvudrollerna ses bland annat Victor Beer, Emil Beer och Joel Adolphson.

Jag såg klart säsongen 16 oktober.

Mina tankar
Jag och svenska komediserier brukar inte komma överens, tycker sällan det blir speciellt roligt och att det mesta bara faller platt. Jag bestämde mig för att ändå ge denna en chans, och trots att jag inte föll pladask för den så såg jag den ändå till slut för det finns vissa saker som jag gillar.

Själva grundidén är egentligen ganska rolig, om än ganska osannolik. Småstaden innehåller också en del del politisk satir och visar hur en del personer med mycket pengar och makt kan komma undan med i princip vad som helst. Gillar kängan mot Trump, den hade jag faktiskt roligt åt.

Sedan är jag också riktigt förtjust i Per Andersson, det lilla av vad jag har sett av honom. I denna serie spelar han journalist och gör det med bravur. Moppebilen tillför det lilla extra. Även Pia Johannson som spelar den korrupta politikern gör ett riktigt bra jobb.

Det som jag däremot har svårt för är att serien försöker vara så rolig, att det som borde vara just roligt inte blir det. Det blir som så ansträngt och allting bara faller.

För att sammanfatta mina tankar så är det väl en okej serie men jag inser mer och mer att svensk komedi inte riktigt är min typ av humor.

Veckans topplista v.47: Böcker jag inte tyckt om 2017

Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema.Den här veckan är temat böcker jag inte alls tyckt om 2017.

När det kommer till böckerna som är med på min lista handlar det nog mycket om att jag har haft för höga förväntningar på böckerna och blivit besviken över att de inte levde upp till dem, men det handlar också om att en del gånger hade jag nog förväntat mig att det  var en annan typ av böcker. Böckerna passade helt enkelt inte mig, men jag är säker på att det finns många som kan tycka om dem ändå. Är lite nervös över att publicera denna lista då flera av dem är ganska så populära böcker.

1. Ally Hughes har sex ibland av Jules Moulin.

2. Midnattssolens timme av Cecilia Ekbäck.

3. Twilight-serien av Stephenie Meyer.

4. The Geography of You and Me av Jennifer E. Smith.

5. Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George

Nyfiken på: Barnen på Svartbäckens sanatorium

Handling
Saga måste tillbringa sommarlovet hos sin farfar som hon inte känner. Han är den kände skräckboksförfattaren Alvar Vigelius, en butter man som numera huserar i den stora disponentvillan i Svartbäcken. En ort ingen frivilligt vill stanna i. Och inte heller han är särskilt förtjust i att ha sin 13-åriga sondotter hos sig hela sommaren.

Vad Saga inte vet är att i Svartbäcken vilar en kuslig hemlighet som kommer föra henne till en glömd gravplats, en död pojke som går igen och ett gammalt sanatorium ...Med hjälp av sin nya kompis, Teo, försöker Saga lösa den gamla gåtan.

Varför jag vill läsa den
Det är inte så ofta jag läser böcker som är tänkta till de yngre läsarna, men denna tycker jag verkar riktigt spännande och kuslig. Och det finns ju faktiskt barnböcker som fukar lika bra för vuxna också. Bara omslaget och titeln får mig att rysa lite av förväntan och jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag läser denna.

Veckoplanering v.47

Jag har ju haft för vana tidigare att bara försöka läsa en bok åt gången, men misstänker starkt att jag kommer få blir lite av en slalomläsare ett tag framöver. Jag har så himla mycket böcker som jag vill läsa just nu, men alldeles för lite tid. Den här veckan jobbar jag dessutom helg, men hoppas hinna med en del ändå.

Först och främst vill jag läsa ut den bok jag började på i helgen, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Den känns väldigt lättläst, men jag känner mig också ganska så förvirrad men jag hoppas att det ska klarna.

Jag hoppas också att jag ska hinna börja med en del andra böcker, dels Rör mig inte! av Tahereh Mafi. Har bläddrat lite i boken och den verkar ju lättläst. Har också tänkt påbörja Jag är ju så jävla easy-going av Jenny Jägerfeld, som dessutom har tilldelats årets Astrid Lindgren-pris. Känns också skönt att få varva lite tyngre böcker, med mer lättlästa.

Jag har också tänkt påbörja Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Har ju läst den en gång förut, men har glömt väldigt mycket av den. Jag minns egentligen bara känslan av att läsa den så det ska bli kul att se vad jag tycker vid denna omläsning.

Till den här månaden hade jag också planerat in årets tegelsten Den eviga elden av Ken Follett. Ser fram emot att läsa den tredje delen om Kingsbridge, samtidigt som jag nu känner att storleken är lite avskräckande. De andra böcker har dock varit lättlästa och jag hoppas att denna är det också. Däremot verkar persongalleriet spänna över flera sidor...

En smakebit på søndag: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Söndag morgon och nu tänkte jag vara med på en smakebit på søndag, som nu arrangeras av Astrid Terese på Betraktninger.

Den här helgen har jag bara tagit det lugn och inte alls gjort mycket, men det är skönt att få koppla av ibland. Det enda jag ägnade mig åt igår var att göra ingefärahots så nu har jag för ett bra tag framöver, inbillar mig i alla fall att det hjälper.

Jag har fortsatt att läsa på Kretsen av Stiefvater och nu har jag bara drygt 100 sidor kvar i den. Igår började jag också med den augustpris-nominerade De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Har läst den första delen, den är lättläst men jag känner mig ganska förvirrad så här långt. 

Smakebiten kommer från sidan 49.

Den rättspsykiatriska regionkliniken Tundra är belägen i utkanten av tätorten Rävlanda, en timmes bussresa från Göteborg, och består av tre byggnader: två äldre tegelhus som uppfördes i början av femtiotalet, och en större femvåningsbyggnad i betong vars tre paviljonger sedda ovanifrån formar bokstaven H - denna lades till under sextiotalets psykiatrireform och dess syfte var, och har förblivit, att fungera som vårdanläggning för nationens farligaste juridiskt sjuka brottslingar. 

Farewell to the East End

Titel: Farewell to the East End: The Last Days of the East End Midwives
Originalets titel: -
Författare: Jennifer Worth
Översättare: -
Serie: The Midwife Trilogy #3
Antal sidor: 336
Utgivningsår: 2009
Förlag: Phoenix
Utläst: 12/10

Handling
This final book in Jennifer Worth's memories of her time as a midwife in London's East end brings her story full circle. As always there are heartbreaking stories such as the family devastated by tuberculosis and a ship's woman who 'serviced' the entire crew, as well as plenty of humour and warmth such as the tale of two women who shared the same husband! Other stories cover backstreet abortions, the changing life of the docklands, infanticide, as well as the lives of the inhabitants of Nonnatus House.

Tankar om titel och omslag
En väldigt lång titel, men å andra sidan väldigt passande. Gillar omslaget och de två pojkarna.

Mina tankar om boken
Jag är ordentligt förtjust i både tv-serien och de två tidigare delarna av denna serie, men jag gruvade mig lite för att läsa denna avslutande del. Största anledningen är att den tredje inte har blivit översatt och jag var tvungen att läsa den på engelska. Det gick ändå över förväntan, men det tog ett  tag innan jag vande mig vid att läsa en del av dialogerna som är på cockney-dialekten och inte alls liknar den vanliga engelskan.

Den andra delen handlade inte så mycket om själva barnmorskearbetet, det har en större del i den här boken tillsammans med aborter och hur livet i East End förändrades. Jag blir riktigt imponerad över sköterskornas arbete, samtidigt som jag blir väldigt beklämd när man läser om hur levnadsvillkoren för de fattigare var. De bodde i trånga, utdömda hus och hade stora familjer och det tog många år innan de kunde flytta till godkända byggnader. Samma sak kände jag när jag läste om aborter och hur det var olagligt, utan särskilt tillstånd, till långt in på 60-talet. Att läsa om hur kvinnor var så desperata att de gick för att få dem utförda av icke-utbildade och hur många av dem som fick men för livet. Att dessutom tänka å¨att det inte är så hemskt länge sedan gör det hela ännu värre.

Det är som alltid lika intressant att få följa de människoöden som beskrivs i boken, och en del av dem dyker även upp i tv-serien. Jag mindes svagt historien om kvinnorna som hade samma man så jag var tvungen att sätta mig och se det avsnittet sen.

Man får följa olika typer av historier, både de mer glädjefyllda men även de mer sorgesamma. Att läsa om familjen som drabbas av tuberkulos är riktigt jobbigt och hur man på den tiden inte riktigt visste hur det skulle behandlas.

Jag gillar sättet som Worth berättar på, man får följa dels enskilda individer men även samhällsutvecklingen på den tiden och hur t.ex. p-pillret verkligen förändrade saker och ting för kvinnornas fördel. Desssutom är det skildrat med värme och humor.

Det sista kapitlet tyckte jag mycket om, samtidigt som det sorgligt också. Det handlade om hur livet blev för en del av barnmorskorna och nunnorna som verkade i East End och deras viktiga gärningar i ett område som inte hade de bästa förutsättningarna.

Jag kan varmt rekommendera The Midwife Trilogy till alla som är intresserade av kvinnohistoria och spännande människoöden. Och om ni inte vill läsa böckerna, kan ni i alla fall se tv-serien som baseras på dessa böcker.

3 bra saker med boken: människorna man får följa, berättarstilen och att den tar upp kvinnohistorien

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Barnmorskan i East End: en sann berättelse från 1950-talets London
Barnmorskan i East End del 2

Helgens läsning

Den här helgen är jag ledig och efter jobbet ska jag sätta mig i bilen och köra hem. Läsningen den här veckan har för en gångs skull gått riktigt bra, jag har nu avslutat två av mina påbörjade böcker vilket känns riktigt skönt.

Min huvudbok just nu är Kretsen av Maggie Stifvater, den är ju riktigt lättläst och jag hoppas att jag ska kunna avsluta den i helgen. Jag har egentligen bara börjat på boken och det ska bli intressant att se hur den utvecklas.

Sedan har jag också tänkt börja på en del andra böcker. Jag verkar ha utvecklats till något av en slalomläsare och när jag är ledig tycker jag om att läsa ur olika böcker. De böcker jag nog kommer att börja med i helgen är Rör mig inte! av Tahereh Mafi, klassikern Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie och även De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. K

Känns som en salig blandning av böcker och genres, men variation förnöjer.

Mitt namn är Lucy Barton

Titel: Mitt namn är Lucy Barton
Originalets titel: My Name is Lucy Barton (2016)
Författare: Elizabeth Strout
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie: Amgash #1
Antal sidor: 170
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 11/10

Handling
Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den väcker mitt intresse men sedan så är jag svag för titlar som innehåller personnamn av något slag. Gillar även den gröna tonen på omslaget, fast jag tycker den skulle ha varit mörkare med tanke på innehållet.

Mina tankar om boken
För ett tag sedan blev jag medlem i en bokcirkel på facebook och då skulle denna bok läsas i oktober. Jag var egentligen inte så intresserad av att läsa denna, men när jag såg att den hade under 200 sidor så tänkte jag varför inte och ändrade mig. I efterhand kan jag säga att jag är glad att jag gjorde det.

När jag började läsa hade jag hela tiden inställningen att jag inte skulle gilla den, men jag kan inte förklara varför heller. Tidigt drogs jag med i berättelsen, som är mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara. Den handlar mycket om psykisk ohälsa, Lucy och hennes syskons uppväxt i fattigdom och utanförskap samtidigt som de har föräldrar som själva bär på djupa ärr.

Som sagt är den mycket mörkare än vad jag trodde den skulle vara, samtidigt som det ryms mycket hopp och ljus i den. Lucy är en stark karaktär som trots sin jobbiga och annorlunda uppväxt har lyckats skapa sig ett vuxet liv långt från misären, samtidigt som hon har hamnat utanför familjen på grund av att hon tog sig därifrån.

Jag blev så pass förtjust i den här att jag är öppen för att läsa den andra boken i serien, som av vad jag förstår ska vara noveller om en del av personerna som förekommer i boken. Låter mycket intressant tycker jag.

När det gäller längden så är den precis lagom, den berättar det som krävs och om den hade varit längre tror jag att den hade varit betydligt segare att läsa. Mitt namn är Lucy Barton är oväntat lättläst, men samtidigt tycker jag det är en bok som bör få tas tid att läsa då det är en berättelse som kräver koncentration.

3 bra saker med boken: lättläst, längden och en stark huvudkaraktär

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

Andra som bloggat om boken är Stories from the city, Just här - just nu och Och dagarna går.

Film: Familjen Addams

Handling
Familjen Addams är inte som andra familjer: de lever omringade av det makabra - till och med butlern är en avhuggen hand! Tack vare en stor förmögenhet är Addams inte vansinniga - bara excentriska. Lägger man därtill en korrumperad revisor, dennes lånehaj och en plan att maskera ut sig till familjen sedan länge förlorade onkel Fester, är det som bäddat för trubbel.

Filmen är 99 minuter lång och regisserad av Barry Sonnenfeld. I huvudrollerna ses bland annat Anjelica Huston, Raul Julia och Christoper Lloyd. Filmen hade svensk premiär 13 december 1991.

Jag såg filmen 11 oktober.

Mina tankar
Jag har sett bitar av denna film, men var sugen på att se denna i sin helhet och det passade ju bra i oktober också. Det är en oväntat mysig film som ger mig bra underhållning för en stund och får mig att skratta högt också.

Jag tycker den påminner en del om Hotell Transylvanien-filmerna och för min del så är det bara en fördel. Jag gillar också det gotiska temat genom filmen och musiken som påminner om betydligt äldre filmer.

Jag har aldrig sett tv-serien som denna film är  baserad på, men jag gillar ändå karaktärerna. Jag blir riktigt förtjust i flickan Wednesday och hennes bror som kommer på olika sätt att tortera varandra. Tycker även om Fester/Gordon, som jag lider med över hur han har blivit utnyttjad.

Sedan är den heller inte så lång, bara ca 1,5 timme och det är alldeles lagom och perfekt underhållning för en kväll.

 

Nyfiken på: Dödssynden

Handling
Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.
Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.

Varför jag vill läsa den
Dödssynden är vid det här laget en klassiker och jag har läst flera böcker tidigare som har haft en koppling till denna bok, bland annat hela Beautiful Creatures-serien. Handlingen låter minst sagt intressant och ämnet känns högst aktuellt trots att det är nästan 60 år sedan boken kom ut första gången.

Veckans topplista v.46: Amerikanska deckare/thrillers

Johannas deckarhörna håller i veckans topplista där vi varje vecka ska lista topp fem på ett givet tema. Den här veckan är temat amerikanska deckare/thrillers.

Från början hade jag tänkt välja ut fem amerikanska deckare, men jag insåg när jag kollade igen de böcker jag läst att jag inte har läst speciellt många sådana, jag har läst  betydligt fler brittiska. Så min lista kommer istället bli fem amerikanska deckarförfattare som jag vill läsa.

Först ut är Kathy Reichs böcker om Temperance Brennan, dessa böcker och författarens eget liv inspirerande tv-serien Bones som är en stor favorit hos mig.

Sedan vill jag gärna testa att läsa något av Janet Evanonichs serie om Stephanie Plum, de böcker verkar ha mycket action och humor och på papperet låter det som böcker som passar mig riktigt bra.

Jag skulle också vilja testa att läsa något av Patricia Highsmith, gärna böcker om Mr Ripley.

Jag skulle också vilja läsa Donna Leons deckarserie som utspelar sig i Venedig. Här är det nog mest Venedig som lockar, men jag är nyfiken på böckerna.

Den sista författaren jag tar upp är Michael Connelly som skrivit böcker om bland annat Harry Bosch, som dessutom blivit tv-serie.

Veckoplanering v.46

Förra veckan läste jag åtminstone några sidor varje dag, fast jag önskade att jag hade haft mer lästid. Just nu har jag ett jättesug efter att läsa, men jag känner att tiden inte riktigt finns och det är lite frustrerande att vilja så mycket men inte ha möjlighet.

Min veckoplanering för den föregående var alldeles för ambitiös, men förhoppningsvis är den här veckan lite lugnare, är ledig till helgen vilket ska bli skönt.

Jag läser lite varje dag/varannan dag ur Orange is the New Black av Piper Kerman. Jag tycker den är riktigt intressant, fast det blir lite för mycket namn att hålla reda på. Jag borde hinna läsa ut den i veckan.

Jag håller just nu på med flera böcker samtidigt, men min huvudbok är De öde fälten av Elly Griffiths. Har läst drygt 60% av boken nu och jag älskar känslan när jag läser den, det är som att återse gamla bekanta och jag bara njuter. Den borde jag också hinna läsa ut i veckan.

Jag har också börjat så smått med Kretsen av Maggie Stiefvater, början bådar gott och jag är väldigt spänd på hur Stiefvater kommer att föra berättelsen framåt. Har dock inte riktigt kommit in i boken än, men hoppas att jag ska hinna läsa ut även den boken.

Nästa bok jag borde börja med är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, riktigt nyfiken på den speciellt med tanke på att den är nominerad till Augustpriset. Har dessutom läst väldigt mycket om boken på olika bloggar som har väckt mitt intresse ännu mer.

Nästa bok jag verkligen måste påbörja är Rör mig inte! av Tahereh Mafi, är så nyfiken på den boken och jag vill gärna hinna läsa den. Den verkar i alla fall rätt lättläst så jag håller tummarna.

Jag har också tänkt försöka börja med Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie. Tog med den i min TBR då det kommer en ny film och till min glada överraskning ska den också diskuteras i Kulturkollos bokcirkel på Facebook.

Jag inser att  jag aldrig kommer hinna läsa ut alla dessa böcker men jag hoppas att jag ska hinna påbörja en del.

En smakebit på søndag: Kretsen

Idag har jag jobbat så nu ska jag bara ta en lugn och skön kväll och känna att jag är ledig. Ska i alla fall vara med på smakebiten, som nu arrangeras av Astrid Terese på Betraktninger.

Läsningen i veckan har gått okej, men jag har ändå inte hunnit med att läsa så mycket som jag ville. Har läst en hel del mellan varven och för en gångs skull lyckats läsa lite varje dag, vilket jag ser som en seger. Just nu känner jag att jag har så många böcker som jag vill läsa, men alldeles för lite tid. Den bok jag tänker ta smakebiten ur är Kretsen av Maggie Stiefvater, har bara börjat på den boken men det bådar gott.

Smakebiten kommer från sidan 45.

Men Gansey hade redan hämtat nycklarna till Grisen och rundat sin lilla miniatyrstad. Trots att Ronan grymtade ilsket och Noah suckade och Adam tvekade, vände han sig inte om för att se om de följde med. Han visste att de gjorde det. På tre olika sätt hade han vunnit över dem allihop de senaste dagarna, veckorna eller månaderna, och när det väl gällde skulle de följa honom vart som helst.
"Uppåt och framåt", sa Gansey och stängde dörren bakom dem.

Näckrosdammen

Titel: Näckrosdammen
Originalets titel: -
Författare: Annika Thor
Översättare: -
Serie: En ö i havet
Antal sidor: 167
Utgivningsår: 1997
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 9/10

Handling
Steffi ser fram emot att börja i läroverket i Göteborg och att få nya vänner. Men allra mest ser hon fram emot att träffa Sven, som hon lärde känna när hans familj var sommargäster på ön. Sven är arton år och Steffis hemliga kärlek. Själv är hon bara tretton och vet inte riktigt om hennes känslor är besvarade.Lika starkt som Steffi längtar efter kärleken saknar hon sina föräldrar som är kvar i Wien. När Steffi och hennes lillasyster Nelli skickades till Sverige för att komma undan judeförföljelserna trodde hon att hela familjen snart skulle återförenas. Men nu har det gått ett år sedan flickorna kom till ön i havet, och än har föräldrarna inte kommit iväg.

Tankar om titel och omslag
Märks att omslaget har några år på nacken, men det spelar inte så stor roll. Gillar däremot den enordiga titeln och den tydliga kopplingen till boken och det marina temat på titlarna.

Mina tankar om boken
Den andra boken i read-a-long:en är Näckrosdammen och denna hade jag glömt det mesta från när jag läste den första gången. Jag gillar verkligen språket som Annika Thor har, det är lättläst och passar yngre läsare riktigt bra samtidigt som det fortfarande känns som en roman som alla som läser kan ha nytta av.

Det är verkligen gripande att få läsa om Steffi och Nelli och deras nya liv i Sverige. Hur de behandlas av en del bara på grund av att de är judinnor är skrämmande att läsa och än värre är att dessa personer är vuxna. Att läsa om hur människorna hon bor hos behandlar henne är riktigt obehagligt, likaså hur hon behandlas av en del lärare i skolan. Steffi är verkligen en riktig kämpe och i denna bok tycker jag att man märker mer i den förra hur språket är en barriär som gör att hon har svårt att passa in.

Steffis fostermor Märta är en karaktär som jag från början hade väldigt svårt för, men som jag ändå inte kan undgå att gilla. Hon kanske är för strikt i sin tro, men  det märks så tydligt att hon bara vill Steffi väl och verkligen försöker ta hand om henne.

Det är skickligt gjort av Thor hur hon alltid skildrar kriget i bakgrunden, samtidigt som folks oro över de händelser som sker växer och t.ex. ransoneringen börjar. Steffi funderar ofta över kriget och i breven från hennes föräldrar kan man ana hur illa det är ställt för dem.

Tycker bättre om böckerna nu när jag läser om den och det ska bli intressant att läsa de två delar som är kvar, då jag glömt det mesta ifrån dem.

3 bra saker med boken: skolan, kriget i bakgrunden och Steffi

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
En ö i havet

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Helgfråga v.45 + helgens läsning

Helgfrågan dök upp redan igår kväll, men tänkte ta och svara på den nu i alla fall.

Vad läser du nu?

Just nu har jag för ovanlighetens skull igång tre böcker samtidigt, annars brukar jag försöka att läsa en i taget. Jag läser några kapitel varje dag ur Orange is the new black av Piper Kerman, den är riktigt intressant fast jag har svårt att hålla isär personerna då det blir så mycket namn.

Jag läser också De öde fälten av Elly Griffiths, och den är riktigt bra och jag älskar verkligen att få återse karaktärerna igen. Boken är så mysig och jag försöker att inte läsa ut den alltför snabbt.

Den sista boken jag har igång är Kretsen av Maggie Stiefvater, har egentligen bara börjat på den och den verkar kunna bli spännande fast än så länge känns det verkligen som ett mysterium. Såhär långt tycker jag bitarna med Blue är betydligt mer intressanta och lättlästa än att läsa om pojkgänget.

Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Det blir ett tråkigt svar på bonusfrågan, jag ska jobba hela helgen. Börjar jobba på eftermiddagen och  jobbar till söndag eftermiddag, men sedan är jag ledig på måndagen så jag ser fram emot det  istället.

Film: Independence Day

Handling
Enorma rymdskepp uppenbarar sig i luften. Skeppen sänder ner massförstörande laserstrålar över alla världens stora städer. Nu är det upp till en liten skara av beslutsamma överlevare att förena en sista attack mot inkräktarna – för att rädda mänskligheten.

Filmen är 145 minuter lång och regisserad av Roland Emmerich. I huvudrollerna ses bland annat Will Smith, Jeff Goldblum, Bill Pullman och Mary McDonnell. Filmen hade svensk premiär 3 oktober 1996.

Filmen vann en Oscar för bästa specialeffekter.

Jag såg filmen 5 oktober

Mina tankar
Jag brukar inte tycka om att se filmer som handlar om aliens, men då denna är en riktigt populär film så bestämde jag mig ändå för att se den och det slutade med att jag blev positivt överraskad.

För det första så gillar jag upplägget redan från början, hur man steg för steg för följa utvecklingen från att deras skepp dyker upp på radarn tills det att de har belägrat städerna. Det är ingen tvekan om att den är snyggt gjord. Tycker också om att man för följa olika typer av karaktärer, som t.ex. presidenten som har makten, folk i militären och även helt vanliga människor. Att efter aliens attack på storstäderna så tyckte jag det var riktigt gripande att se hur några överlevde attacken och kommer upp till en värld i spillror och måste försöka överleva.

Det märks att detta är en väldigt amerikansk och patriotisk film, det ser man bara på titeln och att det är Amerika som räddar världen från undergång. Skådespelarna gör bra prestationer och jag uppskattar verkligen den humor som trots allt finns med, men det beror nog mycket på Will Smith.

Den här filmen kom ut det år som jag föddes, och jag måste ändå säga att den håller ganska bra. Visst finns det en del saker som har utvecklats, men specialeffekterna tycker jag ändå är riktigt bra och det är inte heller alldeles övertydligt att de  är datagjorda.

Som sagt blev jag riktigt positivt överraskad av Independence Day och den var väl värd de 2,5 timmarna.

Tv-serie: The Mindy Project säsong 2

Handling
A young Ob/Gyn doctor balances her personal and professional life, surrounded by quirky co-workers in a small office. Newly engaged Mindy returns from her volunteer mission in Haiti to New York for emergency surgery, only to find a new doctor has taken her place. Meanwhile, Danny and Christina's relationship continues to deteriorate.

Säsong 2 hade 22 avsnitt och i huvudrollerna ses bland annat Mindy Kaling, Chris Messina och Ike Barinholtz.

Jag såg klart säsongen 9 oktober.

Mina tankar
Det är några år sedan jag såg den första säsongen, men jag kom ändå ihåg relativt mycket från den. Sen så är avsnitten ganska fristående och när det behövs så görs det en snabb recap på vad som hänt tidigare.

Serien har sina ljusa stunder när man skrattar högt, men det är inte riktigt min typ av humor alla gånger. Ibland upplever jag serien som ganska så rörig och det blir inte lika roligt som det är tänkt. Den är ett underhållande tidsfördriv och det är skönt att man inte behöver  tänka alltför mycket heller, perfekt när man bara vill ha lite underhållning för stunden.

Jag hade gärna set att en del av de andra karaktärerna på kontoret fick mer utrymme, och att det inte bara är Mindy, Danny och Morgon som får ta plats. I den här säsongen får de också en ny medarbetare, Peter Prentice, och trots att han är något av en skitstövel så gillar jag honom när han börjar ta det mer seriöst.

Mycket av säsongen handlar om Mindy och Danny och det är väldigt mycket will they/won't they över det hela, det är intressant men tyvärr blir det alldeles för utdraget.

Jag gillade dock säsongsavslutningen och det ska bli  intressant att se den tredje säsongen.

The Mindy Project säsong 1

Nyfiken på: Jag ser dig

Handling
En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där – ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer.

Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.

Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem … Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna.

Varför jag vill läsa den
Jag har inte läst något av Mackintosh, men jag har varit nyfiken på hennes böcker ett bra tag nu, speciellt Jag ser dig. Jag brukar dessutom gilla psykologiska thrillers och denna verkar minst sagt spännande och riktigt obehaglig.

Allt eller inget

Titel: Allt eller inget
Originalets titel: -
Författare: Simona Ahrnstedt
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 418
Utgivningsår: 2017
Förlag: Forum
Utläst: 5/11

Tankar om titel och omslag
Riktigt förtjust i omslaget, likaså titeln. Gillar att titeln är tydlig och den snygga blåaktiga bakgrunden.

Handling
Lexia Vikander är copywriter på en reklambyrå och älskar sitt arbete. Ändå känns det som om hon inte riktigt passar in. Som om alla andra kvinnor i reklamvärlden är självsäkra och perfekta. Alla utom hon. Dessutom är det stökigt på jobbet. En ny ägare har tagit över, och ryktet säger att många ska få sparken. Lexia saknar både formell utbildning och vassa armbågar och är inte den självklara stjärnan.

För att trösta sig själv sitter hon i en bar och dricker alldeles för många rosa drinkar. Ingen flirtar med henne, och hon tänker än en gång att hon verkligen inte förstår sig på män. Men plötsligt sitter han bredvid henne, den snyggaste man hon kan tänka sig. Och han ser henne, verkligen ser henne.

Adam Nylund är en hård man. Han är värstingen från förorten som blev vd och är känd för sin hänsynslösa stil. Nu är han i Stockholm för att rensa upp på reklambyrån hans vän har impulsköpt; för att sålla agnarna från vetet. Egentligen vill han bara fokusera på arbetet.

Men kvinnan på barstolen intill väcker hans intresse. Kanske är hon precis den avkoppling han behöver innan han startar sitt nya jobb. Han ser henne. Och han gillar det han ser. I alla fall tills hon fyllekysser honom och sedan kräks på hans skor. På måndag morgon möts de igen. Lexia och hennes nya chef: Adam.

Mina tankar om boken
Simona Ahrnstedt är en av mina favoritförfattare och jag har varit spänd på att få läsa den ändå sedan jag såg att den skulle komma ut. Ahrnstedt levererar igen och nu börjar väntan på hennes nästa bok.

För det första så älskar jag sättet som Lexia och Adam möts för första gången. Sedan faller jag såklart för karaktärerna, även om jag får ont i magen av vissa. Jag tycker verkligen om Lexia och känner också igen mig i hennes tankar kring vårt utseendefixerade samhälle. Hon känns som en vanlig kvinna och inte sådär ouppnåelig som man matas med i medier. Jag älskar också att bikaraktärerna får ta plats, och jag blir riktigt förtjust i Siri och Dina, jag hade gärna läst ännu mer om dem.

Allt eller inget kommer helt rätt i tiden, men hela debatten kring #metoo och hur kvinnor behandlas. Sedan handlar den också om kroppspositivism, och jag tycker det är så befriande att få läsa om det och att man ska få se ut hur man vill och inte bli dömd utifrån hur man ser ut. Det är så härligt att få läsa en romance som utmanar de traditionella normerna, både när det gäller utseende och karaktärer.

Sidorna bara flyger förbi, och jag gillar hur Ahrnstedt skildrar romantiken och hur Lexias och Adams relation utvecklas. Hon är så otroligt bra på att beskriva känslor, och jag känner verkligen det som Lexia känner och efter att boken är utläst kände jag mig alldeles tom inuti.

Slutscenerna av boken är helt fantastiska och boken lämnar mig med ett stort leende på läpparna.

3 bra saker med boken: karaktärerna, kroppspositivism och känslorna

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
Överenskommelser
Betvingade
De skandalösa
En enda natt
En enda hemlighet
En enda risk

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som bloggat om boken är Lottens bokblogg, Boktokig och Boklusens bokblogg.

Veckoplanering v.45

I helgen fick jag läst en hel del, men jag har fortfarande kvar en del böcker från min TBR för förra månaden. Jag har tänkt försöka läsa ut både Kretsen och De öde fälten nu i början av veckan. Båda böckerna är lättlästa och intressanta, det gäller bara att ta sig tiden.

Min icke-skönlitterära bok för den här månaden är Orange is the New Black av Piper Kerman. Jag har inte sett tv-serien, eftersom jag ville läsa boken först. Ska i alla fall bli intressant att läsa boken, och senare kan jag också påbörja tv-serien.

Nästa bok jag kommer börja med är De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, en bok som ska diskuteras i gruppen på Goodreads. Ska bli riktigt intressant att läsa den, speciellt med tanke på att den också har blivit augustpris-nominerad. Måste börja med denna redan nu, då den är reserverad på biblioteket.

Jag misstänker att Anyurus bok kommer att ta lite tid att läsa, så jag tror att jag kommer planera in ytterligare en bok jag kan läsa som är lite mer lättläst och det är Rör mig inte! av Tahereh Mafi.

En smakebit på søndag: De öde fälten

Det är söndag och dags för en smakebit på søndag hos Flukten fra virkeligheten. I helgen har jag varit ledig och inte gjort speciellt mycket. Igår var vi till kyrkan och tände ljus på graven och idag kommer nog bli en lugn dag det också. 

Har hunnit läsa en del i helgen och har påbörjat ytterligare 2 böcker så nu håller jag på med 3 stycken samtidigt. Inte optimalt, men hoppas jag ska kunna läsa ut en av dem åtminstone. Den bok jag tänker dela med mig av en smakebit ur är De öde fälten av Elly Griffiths, som är den sjunde delen om Ruth Galloway. Har bara börjat på den än så länge, men jag älskar känslan i boken och det känns precis som att återse gamla vänner. 

Smakebiten kommer från sidan 39.

Cloughs misstanke visade sig stämma. När Nelson kör över Lockwell Heath ser han rad efter rad av svinstior, som en ändlös rädda av små "m" i silhuett mot himlen, men i förgrunden ligger något som helt klart en gång var ett flygledartorn: en fyrkantig byggnad med ett sexkantigt utsiktstorn på toppen. Dörrarna och fönstren är förspikade, men den rostiga spiraltrappan upp till tornet finns fortfarande kvar. På väggen är ordet "bombgruppen" sprejat. Nelson stannar bilen och han och Clough tittar på varandra. Det är något väldigt anslående med byggnaden, som är så uppenbart övergiven men samtidigt så uppenbart var av största betydelse en gång i tiden. Vinden som blåser hårt över de flacka fälten får spjälorna framför fönstren att skallra, som om någon därinne försökte ta sig ut. Grå moln ruvar på himlen.
"Fy tusan, vilket läskigt ställe", säger Nelson.
"Det finns massor av sådana här övergivna flygfält i Norfolk", säger Clough. "Spökfälten kallar folk dem."

Stora stygga vargen

Titel: Stora stygga vargen
Originalets titel: Böser Wolf (2012)
Författare: Nele Neuhaus
Översättare: Manne Svensson
Serie: Bodenstein & Kirchhoff #6
Antal sidor: 455
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 7/10

Handling
En het junidag hittas liket efter en sextonårig flicka i floden Main utanför Frankfurt. Hon har blivit mördad och kroppen bär spår av brutal misshandel. Och ingen saknar henne. Flera veckor efter det makabra fyndet står Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein fortfarande rådlösa i sökandet efter hennes identitet.

Så landar ett nytt fall på deras bord. En populär tv-programledare har attackerats och låsts in i bagageluckan på sin bil. Hon har nyligen arbetat på ett reportage om en hemlighetsfull organisation, med medlemmar från samhällets allra högsta skikt. Medan Pia och Oliver gräver djupare i fallet flätas det oväntat samman med den anonyma flickan vid flodkanten, och blottar en fruktansvärd hemlighet som kommer dem obehagligt nära.

Tankar om titel och omslag
Gillar att titeln på både denna och den förra boken har koppling till bröderna Grimms sagor. Däremot tycker jag att omslagen är förvillande lika, fast jag gillar den blåa tonen.

Mina tankar om boken
Jag var riktigt förtjust i den förra delen Snövit ska dö, så därför blev jag väldigt glad när jag såg att ytterligare en skulle komma på svenska. Däremot blir jag rätt irriterad på översättningsordningen, Snövit var den 4:e och detta är den 6:e.

Om vi bortser från det irritationsmomentet är detta en riktigt stark kriminalroman, även fast det tog mig en stund att komma in i boken då jag glömt en del från den tidigare boken och man inte hade koll på en del händelser som hade hänt tidigare. När jag väl kom in i boken var den däremot svår att lägga ifrån sig istället.

Man får följa väldigt många karaktärer, men jag har aldrig några problem att hålla koll på vem som är vem. Det är alltid jobbigt att läsa om barn som far illa och människor som utnyttjas, och detta är inget undantag. Eftersom man får lära känna karaktärerna så väl så blir det också ännu jobbigare att läsa om en del händelser.

De två huvudpoliserna Bodenstein och Kirchhoff är trevliga att följa och i denna tyckte jag att Kirchhoff hade en större roll än Bodenstein, men jag uppskattar att man även för följa de andra i utredningsteamet.

Trots alla karaktärer och sidohistorier blir jag imponerad över hur Neuhaus på slutet knyter ihop trådarna och hur man bit för bit börjar förstå hur det hela hänger ihop.

Som sagt så är Stora stygga vargen en stark uppföljare, och jag hoppas att fler delar i denna serie översätts, men då i rätt ordning.

3 bra saker med boken: spännande, mordfallet, sättet som trådarna knyts ihop på

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Snövit ska dö

Andra som bloggat om boken är t.ex. Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Boklysten.

Helgens läsning

Den här helgen är jag ledig och det tänker jag utnyttja till fullo och bara ta det lugnt och mysa med katten. Läsningen i veckan har väl gått sådär om jag ska vara ärlig, så jag hoppas på mer lästid i helgen. 

Har egentligen bara börjat med Allt eller inget, den är så bra men jag har inte riktigt haft ro i kroppen att sätta mig ned och läsa än. Jag hoppas det blir ändring på det i helgen. 

Sedan har jag också tänkt påbörja Kretsen av Stiefvater och De öde fälten av Elly Griffiths. Har längtat efter att få återse Ruth Galloway så det ser jag fram emot.

Film: Harry Potter and the Deathly Hallows Part II

Handling

Hogwarts är stängt på obestämd tid, och Harry säger till Ron och Hermione att även om skolan öppnar så tänker han istället ägna sig åt att försöka besegra Voldemort för gott. Det är dags att säga adjö till trollkarlsskolan, lärarna, eleverna och inte minst Harry Potter och hans vänner. Under den sjunde och sista årskursen får Harry slutligen veta vad hans öde har i beredskap, medan den oundvikliga sista striden mot Lord Voldemort närmar sig. 

Filmen är 130 minuter lång och regisserad av David Yates. I huvudrollerna ses bland annat Daniel Radcliffe, Emma Watson och Rupert Grint. Filmen hade svensk premiär 13 juli 2011.

Jag såg filmen 2 oktober.

Mina tankar
Boken är en av mina absoluta favoriter i hela serien och mina förväntningar på denna sista film var riktigt höga. Filmen håller hög klass, men som vanligt är boken alltid bättre.

Det märks verkligen hur alla karaktärer har växt, speciellt huvudkaraktärerna Harry, Hermione och Ron. Gillar att även Neville får större utrymme i denna film. Och såklart Professor McGonnagall, spelad av fantastiska Maggie Smith.

Actionscenerna är snyggt gjorda, och jag kan tänka mig att de är ännu snyggare i 3d. Skådespelarna för också bra prestationer, fast det har de ju gjort hela filmserien igenom. Den sista uppgörelsen mellan Potter och Voldemort tycker jag blir lite antiklimatiskt, fast samtidigt är den riktigt vackert gjord.

Harry Potter and the Deathly Hallows Part II är den kortaste filmen, och jag förstår varför den sista boken delades upp i två filmer då det är väldigt mycket som händer i den.  Alla filmerna i denna serie har varit bra, och det känns lite tråkigt att jag inte kommer kunna upptäcka vare sig böckerna eller filmerna för första gången igen. 

Harry Potter and the Philosopher's Stone

Harry Potter and the Chamber of Secrets

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Harry Potter and the Goblet of Fire

Harry Potter and the Order of the Phoenix

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Harry Potter and the Deathly Hallows Part I