Den sista striden

Kunde ej hitta någon bra bild på internet, så min egen får duga.

Titel: Den sista striden
Originalets titel: The Last Battle (1956)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #7
Antal sidor: 160
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen  
Utläst: 3/8

Handling
"Just som tåget körde in på stationen och Eustace och Jill tittade ut genom fönstret hördes ett förfärligt brak - och så var de i Narnia igen. Aslan ordnade det på sitt eget sätt."

Det är ett Narnia fyllt av förvirring barnen kommer till den här gången. Den unge kungen, Tiriran, för en ojämn kamp mot fienden calormenerna och mot den listiga och grymma tyrann som uppträder i Aslans namn. Landet är skövlat och folket vet inte längre vem de ska sätt sin lit till. Tillsammans utkämpar Tirian, barnen och några trogna vapendragare en sista strid.

Mina tankar
Nu har jag äntligen fått avsluta en serie och det är något som jag brukar ha väldigt svårt för. Måste börja säga att titeln verkligen gör boken rättvisa, det är den sista striden på flera sätt. Tyckte faktiskt mer om den än vad jag trodde att jag skulle göra.

Jag gillar att man får återse väldigt många av de karaktärer man mött tidigare och framförallt gillar jag hur Lewis knyter ihop det hela, det är ett värdigt och bra avslut. Även om den tog en riktning som jag inte hade förväntat mig.

I de här sista böckerna tycker jag kopplingen till kristendomen har varit ganska tydlig, i alla fall om man kan en del och sen innehåller hans böcker väldigt mycket symbolik vilket gör att man inte behöver vara barn för att kunna tycka om denna serie. Sen lyckas han få med en hel del samhällskritik och det är alltid intressant att läsa om.

Jag förstår definitivt varför Narnia har blivit en klassiker, det är en väldigt tidlös serie och passar nästan alla åldrar.

Även om jag själv inte har tyckt att de har varit "wow"-böcker så kommer jag ändå att sakna den fantastiska värld som Lewis byggt upp.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen

Silvertronen

Titel: Silvertronen
Originalets titel: The Silver Chair (1953)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #6
Antal sidor: 181
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 1/8

Handling
"- Skynda dig! sa Eustace. Håll mig i handen. Vi måste hålla ihop. Och innan Jill förstod vad som hände hade han dragit henne med sig genom porten, bort från skolan, bort från England, bort från hela vår värld till Det Där Landet - Narnia."

Eustace och hans skolkamrat Jill kommer till Narnia kallade av dess skapare, lejonet Aslan, för att ge sig ut på ett svårt och farofyllt uppdrag. De ska leta reda på landets tronföljare, prins Rilian, som länge varit försvunnen. Många har försökt - ingen har lyckats. Hur ska Eustace och Jill klara det?

Mina tankar
Som vanligt när man läser Narnia så är det ett spännande äventyr och man vill verkligen veta hur det går. Just den här delen innehåller ett riktigt spännande äventyr och jag tyckte mycket om att läsa om deras uppdrag.

I denna bok får vi återse Eustace och så får vi även träffa Jill. Men jag måste tyvärr säga att jag inte tycker speciellt mycket om någon utav dem. I denna märks det också att kvinnorna anses vara mindre begåvade än männen och det är inte till bokens fördel.

I Silvertronen får vi också träffa en myrslingerbult som heter Surpöl och han har nog blivit min nya favorit efter Ripipip, det så så roligt att läsa om honom och hans attityd som inte direkt är positiv.

I den här boken tycker jag att kopplingarna till kristendomen känns väldigt tydliga, bland annat med ormen och häxan.

Som vanligt så tycker jag mycket om Lewis berättarstil och jag ser fram emot att läsa den sista boken snart.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen

Kung Caspian och skeppet Gryningen

Titel: Kung Caspian och skeppet Gryningen
Originalets titel: The Voyage of the Dawn Treader (1953)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #5
Antal sidor: 195
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen  
Utläst: 19/7

Handling
Eustace rusade fram mot tavlan. Edmund kastade sig efter honom och skrek åt honom att akta sig. Lucy högg tag i från andra hållet. Då slog en blå våg upp kring dem och de kastades ut i tavlans hav. Så kom syskonen Edmund och Lucy ännu en gång till landet Narnia och i släptåg hade de sin besvärliga kusin Eustace.

Tillsammans med kung Caspian seglar de med skeppet Gryningen till havet bortom de Ensliga öarna. Under den spännande färden i okända farvatten är Eustace odräglig i det längsta. Men när lejonet Aslan räddar honom ur en fruktansvärd knipa händer det märkliga, att till och med Eustace förändras.

Mina tankar
Återigen en spännande berättelse om landet Narnia. Gillar verkligen hur denna bok byggdes upp och hur de reste ut på havet för att komma till världens ände. Sen tycker jag också om att man får återse Lucy och Edmund. Sedan får vi också göra en ny bekantskap med Eustace som minst sagt är odräglig när vi först får möta honom.  Sen får vi också återse Ripipip, som är en av mina favoriter.

Denna bok är väldigt mycket fantasy och saga, bland annat innehåller den en drake och det var nog min favoritdel av boken och hur Eustace börjar förändras. Det är ett spännande äventyr man får följa och jag är faktiskt förundrad över hur mycket Lewis lyckas få med på så få sidor.

När jag läste Kung Caspian och skeppet Gryningen, hade jag hela tiden en känsla av att det påminde mig om något, men hade svårt för att komma på vad. Sen så slog det mig varför jag tyckte en del kändes lite bekant och det var för att det påminner mig om Odysséen, just det att de reser på havet och har ett tydligt mål men stöter på flera förhinder längs vägen.

Sen har jag också börjat tycka väldigt mycket om Lewis berättarstil, den känns lite annorlunda och originell.

Jag börjar närma mig slutet på denna serie och även om varje bok inte har tagit mig med storm så är det en fascinerande berättelse där jag verkligen uppskattar symboliken bakom.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia 

Caspian, prins av Narnia

Titel: Caspian, prins av Narnia
Originalets titel: Prince Caspian (1951)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #4
Antal sidor: 176
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen 
Utläst: 21/6

Handling
Den här berättelsen börjar på en järnvägsstation, där syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy sitter och väntar på ett tåg för att resa till skolan. Men plötsligt känns det som om någon drar i dem bakifrån och i nästa ögonblick försvinner hela järnvägsstationen ... I stället står de i ett busksnår. Kan de ha kommit tillbaka till Narnia?


Eftersom Narnia har en egen tid, så har det gått hundratals år sedan barnen var där senast. Nu är mycket annorlunda. Människor har erövrat landet och tystat djuren och träden och fördrivit dvärgar och fauner. Av lejonet Aslan ställs barnen inför uppgiften att jaga bort inkräktarna och återföra gammalnarnianernas rättmätige ledare, prins Caspian, på tronen.

Mina tankar
Jag tycker verkligen om att läsa dessa  böcker! De är väldigt lättlästa och går fort att läsa samtidigt som de underhåller en på ett väldigt bra sätt. I denna boken får vi återse Peter, Susan, Edmund och Lucy och det tyckte jag verkligen var roligt!

Som jag nämnt tidigare så har ju Lewis en väldigt speciell berättarstil och nu när jag har vant mig vid den så tycker jag den är riktigt charmig, i brist på bättre ord. Bara det gör boken väl värd att läsa! Sen så älskar jag dialogerna och hur Lewis skildrar naturen, man kan verkligen se allt framför sig.

Karaktärerna är levande och jag tycker väldigt mycket om att djuren får komma till tals i denna serie. Och jag älskar alla namnen som de har, Tryffelsnok och Ripipip och Prasselkvist och allt vad det är.

 Något som slog mig när jag läste Caspian, prins av Narnia att har många tydliga sagoelement i sig,  bland annat är den äventyrlig och huvudpersonerna har ett svårt uppdrag att utföra. Sen reagerade jag också på att Susan och Lucy hamnade väldigt mycket i skymundan, speciellt mot slutet, och att det var pojkarna som hade det största utrymmet.

I de tidigare böckerna jag har läst har kopplingarna till kristendomen varit mycket tydligare, men den här tycker jag det största budskapet är att ta hand om jorden och bevara sitt ursprung.

Caspian, prins av Narnia är ett härligt äventyr full med spänning och humor, som även har en del sorgliga glimtar som jag uppskattade.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.   

Hästen och hans pojke

Titel: Hästen och hans pojke
Originalets titel: The Horse And His Boy (1954)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #3
Antal sidor: 173
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen 
Utläst: 9/5

Handling
Detta är berättelsen om något som tilldrog sig i Narnia och Calormen och länderna däremellan på Guldåldern, då Peter den Store härskade i Narnia och hans bror och systrar var kung och drottningar under honom. 
Yttre faror tornar upp sig i söder. Det mäktiga kejsardömet Calormen hotar att uppsluka sina grannländer Arkenland och Narnia. Ska de bortrövade, hästen Bri och pojken Shasta, lyckas fly från det grymma Calormen, och varna kung Peter och hans syskon i tid? Ska det stora och goda lejonet Aslan, Narnias skapare, än en gång kunna inge Narnias invånare mod och kraft att stå emot de onda makter som hotar?

Mina tankar
Nu tycker jag det börjar kännas riktigt roligt att läsa Narnia! Nu börjar jag komma till de böcker som jag inte har någon förkunskap om och det känns riktigt spännande att allt som kommer senare i serien är sådant som jag inte vet så mycket om.

Precis som när det gäller de tidigare böckerna så är jag väldigt förtjust i illustrationerna som finns i boken och det att de talande djur som finns med skildras på ungefär samma sätt som människorna gör och att de ses som vanliga karaktärer i boken. Att de talar, tycker, tänker och har känslor är något som jag själv inte har stött på så mycket i andra böcker.

Även i den tredje delen så finns det tydliga kopplingar till kristendomen och den gudom som Aslan personifierar. För mig så tycker jag att det är rätt så intressant att försöka lista ut de paralleller som finns, kanske speciellt när det gäller Shastas historia.

Lewis har en väldigt speciellt berättarstil, jag har tyckt väldigt bra om den i tidigare böcker och så även i denna. Fast den känns på något sätt lite annorlunda nu, den är fortfarande riktad till läsaren men inte alls lika mycket som de två tidigare böckerna var och det blir mest bara små kommentarer till läsaren om olika saker. Språket tycker jag å andra sidan känns lite mer ålderdomligt än i de två första delarna, men det kan ju ha med översättningen att göra också. Men däremot så är jag väldigt förtjust i dialogerna, speciellt de dialoger mellan hästarna och Shasta.

Jag har uttryckt mitt missnöje tidigare om att man inte har fått lära känna karaktärerna så väl innan, men i Hästen och hans pojke tycker jag att man får lära känna de bättre och äventyret som de upplever är verkligen spännande. Dock upplever jag att slutet blir rätt så stressat och Lewis vill förklara så mycket som möjligt på de sista sidorna.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet

Häxan och lejonet

Titel: Häxan och lejonet
Originalets titel: The Lion, The Witch and the Wardrobe (1950)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Birgitta Hammar
Serie: Narnia #2
Antal sidor: 151
Utgivningsår: 2004
Förlag:  Bonnier Carlsen
Utläst: 10/3

Första meningen: "Det var en gång fyra barn som hette Peter, Susan, Edmund och Lucy."

Handling
Det här är berättelsen om vad som hände de fyra syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy när de hade evakuerats till ett gammalt hus på landet undan flyganfallen i London. Genom ett stort klädskåp kom de allihop till landet Narnia, ett märkligt land i en annan värld och tid. Där härskar den grymma drottningen Vita Häxan. Men en sägen från gamla tider ger invånarna hopp. En gång, säger sägen, skall fyra av Adams och Evas söner och döttrar komma till Narnia, och då kommer lejonet Aslan, Narnias skapare, åter och befriar landet ur häxans våld.

Mina tankar
Ett av mina mål för i år att äntligen läsa Lewis serie om Narnia och nu har jag i alla fall läst de två första böckerna. Jag måste också få nämna att jag blir tokig på i vilken ordning serien ska läsas, men  jag läser den i den ordning som de har givits ut.

Just denna bok har jag sett som film för flera, flera år sedan och det gjorde att jag hade ganska tydliga minnen av händelseförloppet i boken, men det gjorde inte så mycket för min del.

Jag tycker verkligen om Lewis sätt att skriva och beskriva, det är riktigt roligt att läsa när han vänder sig direkt till läsaren och kommenterar vissa händelser. Hans naturskildringar är också riktigt levande och det är en av anledningarna till att jag uppskattar Häxan och lejonet så mycket.

Karaktärerna är intressanta, men mitt klagomål från förra delen att man inte riktigt lär känna karaktärerna kvarstår dock. Det är också roligt att få följa djurens tankar också. De karaktärer som jag tycker är mest intressanta i boken är Aslan och Häxan och hur de beskrivs.

Just kampen mellan gott och ont är en stor del av boken och det påpekas flera gånger hur god Aslan är och hur ond häxan är.

En del av boken är förutsägbar, men som so ofta så är det vägen dit som är intressant.

De här två första delarna har jag haft mer förkunskap om innan jag började läsa de, så jag ser mer fram emot att läsa de andra delarna som jag inte vet lika mycket om.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min morbror trollkarlen

Min morbror trollkarlen

Titel: Min morbror trollkarlen
Originalets titel: The Magican's Nephew (1955)
Författare: C.S. Lewis
Översättare: Britt G. Hallqvist
Serie: Narnia #1
Antal sidor: 162
Utgivningsår: 2004
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 17/1

Första meningen: "Det här är berättelsen om något som hände för länge sedan, på den tiden då din farfar var liten."

Handling
Det här är berättelsen om något som hände i slutet av 1800-talet. Det är en berättelse av stor vikt, för den förklarar hur alla resorna mellan vår värld och landet Narnia började.

För att pröva kraften hos ett par magiska ringar skickas pojken Digory och hans kamrat Polly ut i det okända. De hamnar i en främmande värld och får med egna ögon uppleva hur landet Narnia föds, själva skapelsen. De möter även Aslan, lejonet, som utstrålar en sådan godhet och kraft att barnen inte tvekar att på hans uppdrag ge sig ut i Narnia för att bekämpa de onda makter som hotar denna värld.

Mina tankar
Serien om Narnia är ytterligare en serie som jag har tänkt läsa någon gång. Dessa böcker fick jag för flera, flera år sedan och jag har faktiskt läst Min morbror trollkarlen en eller två gånger tidigare. Nu när jag läste den reagerade jag på lite andra saker än vad jag gjorde då.

Jag gillar verkligen illustrationerna i boken, de bidrar verkligen till upplevelsen och det är så lätt att se allt framför sig när man läser. Jag gillar också det väldigt detaljrika omslaget, där alla små bilder har något med boken att göra,

Även om man inte får komma så väldigt nära inpå karaktärerna, det känns mest som man betraktar dem och inte får lära känna dem speciellt mycket så tycker jag om språket i boken. Den allvetande berättaren har onekligen humor och det är något som jag uppskattar.

När jag läste boken första gången tänkte jag inte på all den symbolik och paralleller den innehåller i förhållande till kristendomen. Bland annat så har vi Aslan (som vi kan likna vid Gud) och så har vi den förbjudna frukten och skapelsen av Narnia.

Min morbror trollkarlen är en läsvärd klassiker och man behöver inte vara barn för att kunna njuta av en god berättelse.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.