Det förlorade barnet

Titel: Det förlorade barnet
Originalets titel: Storia della bambina perduta (2014)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #4
Antal sidor: 480
Utgivningsår: 2017
Förlag: Norsteds
Utläst: 25/7

Handling
I den fjärde och avslutande delen i Neapelkvartetten flyttar den numera etablerade romanförfattaren Elena Greco tillbaka till Neapel för att kunna komma närmare sin älskare Nino Sarratore. Hon tvekar att ta upp kontakten med Lila, som numera är framgångsrik egenföretagare i databranschen, eftersom hon är rädd för att Lila ska ta över hennes liv. Men de träffas igen när de blir grannar för ett tag och hjälper varandra med barnen. Deras vänskap blir mer jämbördig i vuxen ålder, men än en gång tar båda deras liv dramatiska vändningar och allt kullkastas.

Tankar om titel och omslag
Titeln får sin förklaring,mer säger jag inte. Gillar att alla omslagen varit så enhetliga.

Mina tankar om boken
Äntligen är denna serie avslutad. Tyvärr har Neapelkvartetten inte varit böcker i min smak, men är ändå glad att jag tagit mig igenom dem. Den sista delen knyter ihop hela serien på ett snyggt sätt.

Det som varit mitt största problem med egentligen alla böckerna är att jag inte riktigt gillat karaktärerna och hur de betett sig mot varandra och hur deras "vänskap" har skildrats. I början av Det förlorade barnet så ogillade jag verkligen Elena, men ju längre in i boken så ändrade jag min uppfattning. Den bästa delen kommer ju närmare slutet man kommer och man får läsa mer om deras barn och de vägar de tar i livet.

Något annat som gjorde att jag hade svårt för var språket. Det var korta kapitel, men många gånger var det bara ord utan att det egentligen hände så mycket i själva historien om Lila och Elena. Tempot är bitvis väldigt långsamt för att sedan explodera och gå i rasande fart.

I denna sista del så knyts alla delar ihop på ett snyggt sätt måste jag erkänna och att man verkligen fått följa många av karaktärerna från barndomen till deras åldrande. Man har också fått följa ett Italien i förändring och dess politik.

Jag vet att det finns väldigt många som hyllat denna kvartett. Smaken är olika och jag har svårt att se dess storhet.

3 bra saker med boken: knyter ihop alla delarna, att man fått följa karaktärerna under så lång tid, korta kapitel

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna
Hennes nya namn
Den som stannar, den som går

Andra som bloggat om boken är Bokdamen, Och dagarna går och Lyrans noblesser.

Den som stannar, den som går

Titel: Den som stannar, den som går
Originalets titel: Storia di chi fugge e di chi resta (2013)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #3
Antal sidor: 425
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 19/7

Handling
Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

Tankar om titel och omslag
Egentligen inget speciellt om vare sig titel eller omslag. Gillar att titeln kan anspela på de två väninnorna. Plus också för att alla omslag i serien matchar.

Mina tankar om boken
Detta hör inte direkt till mina favoritböcker och det har tagit lång tid för mig att läsa den. Samtidigt så finns det en del saker som jag tycker om. En av anledningarna till att jag ändå fortsätter att läsa denna serie är lite för att försöka förstå varför den verkar ha tagit så många med storm.

Det som är mitt största problem med böckerna är själva vänskapen mellan Lila och Elena, som är väldigt central i boken. Jag har svårt att förstå vad som är så fantastiskt med deras vänskap. Dessutom har jag haft svårt för Lila som karaktär, men ska erkänna att jag ändå fått en lite annan bild av henne nu.

Den som stannar, den som går upplever jag som väldigt ojämn i tempot. Det är korta kapitel som tur är. Det kan gå flera kapitel utan att det händer speciellt mycket, bara för att det senare händer jättemycket på få sidor.

Jag är inte speciellt bekant med Italien eller dess historia. Denna handlar väldigt mycket om politik och arbetarnas situation i landet.

Nu är det bara en bok kvar i serien och visst tänker jag försöka ta mig an den också.

3 bra saker med boken: korta kapitel, annan kultur, arbetarnas situation

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna
Hennes nya namn

Andra som bloggat om boken är Johannas deckarhörna, Bokdamen och Hyllan.

Hennes nya namn

Titel: Hennes nya namn
Originalets titel: Storia del nuovo cognome (2012)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten #2
Antal sidor: 493
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 18/3

Handling
Del två i Elena Ferrantes romansvit om de båda barndomsvännerna Lila och Elena tar vid där den första delen slutade. Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci visar sig redan på bröllopsnatten katastrofalt och Lila försöker att med alla medel ta sig ur det. När hon av hälsoskäl skickas till ön Ischia för en sommarvistelse övertalar hon Elena att följa med som betald sällskapsdam, men vistelsen får oanade följde för dem båda och inverkar drastiskt på deras framtida liv. Den minutiöst skildrade vänskapen mellan Elena och Lila pendlar mellan sårande nonchalans och djupaste samhörighet. 

Tankar om titel och omslag
Varken titel eller omslag säger mig något speciellt, tycker dock det är snyggt att omslagen är gjorda i samma stil genom hela serien.

Mina tankar om boken
Jag hade stora problem med den första delen, men jag hade hört från många håll att den andra delen skulle vara bättre. Jag sällar mig inte till hyllningskören, men jag tyckte ändå att Hennes nya namn var lite bättre än den första boken.

En fördel var nog också att jag läste den ganska tätt inpå den första och jag hade inte hunnit glömma så mycket. Mitt största problem är fortfarande att det är så  mycket karaktärer och att jag har svårt att hålla dem isär. Det blir så väldigt mycket namn, en del gånger nämns de vid förnamn, andra gången vid efternamn, tredje gången vid ett smeknamn och fjärde gången vid sitt yrke eller släktskap.

Jag har också svårt att första den stora vänskapen mellan Elena och Lila och jag har väldigt svårt att tycka om Lila. Jag tycker mest att hon är manipulativ och elak mot de flesta i sin omgivning. Jag har också svårt för männen i denna bok, de allra flesta är idioter och jag tycker det blir tröttsamt att läsa om Nino, Elena och Lila.

Jag irriterar mig på de allra flesta karaktärerna, speciellt Lila. Elena är ändå den karaktär jag tycker bäst om och som jag tycker är mest intressant att följa. Jag önskar att man hade fått läsa mer om hennes studerande och det sätt som hon tar sig ut i världen.

Hennes nya namn tycker jag är mer lättläst än den första boken, man har lite bättre koll på karaktärerna och man kommer in i handlingen lite mer direkt. Jag tycker fortfarande att tempot är segt och det är bara ibland som boken blir spännande och verkligen intresserar mig. Hela delen som utspelar sig under sommarsemestern tycker jag är för utdragen och mitt intresse falnar när man hela tiden läser om hur Lila behandlas och behandlar andra Sen förstår jag inte varför Ferrante måste avsluta boken med en cliffhanger?!

3 bra saker med boken: studerandet, slutscenen och miljön

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Min fantastiska väninna

Andra som bloggat om boken är Mitt bokintresse, Johannas deckarhörna och Enligt O.

Min fantastiska väninna

Titel: Min fantastiska väninna
Originalets titel: L'amica Geniale (2011)
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Serie: Neapelkvartetten
Antal sidor: 335
Utgivningsår: 2016
Förlag: Norstedts
Utläst: 24/2

Handling
I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar. Lila är den självklara ledaren, den snabbfotade, den våghalsiga, den kvicktänka och den elaka. Det är också Lila som slår Elena ur brädet som skolans bästa elev, hon har lärt sig läsa själv och kommer etta på alla prov. Skolgången utgör ett löfte om en bättre framtid för dem båda, men Lila, dotter till skomakaren Fernando och hans hustru som båda är analfabeter, är den som tvingas ge upp studierna medan Elenas far, som är vaktmästare i stadshuset, ser till att dottern får fortsätta att gå i skolan.

Tankar om titel och omslag
Tycker egentligen att omslaget är ganska tråkigt, men jag gillar att omslagen håller samma stil serien igenom. Titeln är helt ok, men ger egentligen inga större paralleller till handlingen.

Mina tankar om boken
Elena Ferrantes Neapelkvartett har tagit hela världen med storm och blev verkligen en sensation. Jag har tvekat länge om jag ska ge mig på böckerna eller inte, eftersom de inte riktig tillhör min komfortzon. När jag nu har min Årets bok-utmaning så fanns ju Ferrantes böcker nominerade och då hade jag inga ursäkter länge.

Jag hade förväntat mig att detta skulle vara en bok som jag antingen skulle älska eller hata. Det har varit en stor hype kring dessa böcker och många har hyllat dem. Jag kommer inte att sälla mig till hyllningskören.

Det är otroligt många karaktärer inblandade och de refereras med både förnamn, efternamn och yrken. Jag brukar inte ha så stora problem med att särskilja karaktärer men i Min fantastiska väninna hade jag svårt för det. Det var inte förrän mot slutet som jag började hålla koll på vem som var vem.

Jag tyckte också boken var väldigt seg att läsa, trots att det var korta kapitel. Det hände egentligen aldrig så mycket, det var mycket vardagshändelser, och jag hade svårt att uppbåda ett intresse för boken. Däremot så tog sig boken mot slutet och den blev lite mer intressant.

Alla säger att vänskapen mellan Elena och Lila är så fin, men jag vet inte riktigt om jag tycker det. Den känns inte riktigt äkta, det känns bara som att de tävlar om vem som är bäst och det känns inte heller som att de bryr sig om varandra.

Något som jag däremot uppskattade med boken var skildringen av skolan och hur Elena lägger all sin kraft på studierna för att ta sig bort från kvarteret. Jag hade gärna läst mer om den biten.

Trots vad jag tycker om boken, så kommer jag nog åtminstone att läsa den andra delen, Hennes nya namn, då många säger att den är bättre.

3 bra saker med boken: korta kapitel, skildringen av skolan och miljön

Betyg: 2/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.

Andra som skrivit om boken är Fröken Christina, Carolina läser och Enligt O.