Let it snow

Titel: Let it snow
Originalets titel: Let it Snow: Three Holiday Romancec (2008)
Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 333
Utgivningsår: 2016
Förlag: Bonnier Carlsén
Utläst: 16/12

Handling
När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House - och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta …

Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd – i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.

Tankar om titel och omslag
Älskar det juliga omslaget med snön och julgranskulorna. Bara omslaget gav mig julstämning och jag tycker om att de har behållit originaltiteln.

Mina tankar om boken
Denna bok skulle vi läsa i december i Goodreadsgruppen We love books. Ett passande val med tanke på att det var december och jag tycker det är kul att läsa böcker som hör högtiden till.

Alla novellerna är lättlästa och oerhört mysiga, jag får verkligen en härlig julstämning och det förekommer mycket snö. En liten detalj som jag gillar med böckerna är att alla noveller vävs ihop och att en del karaktärer också återkommer, det är väldigt snyggt gjort. Alla novellerna är lagom romantiska och det finns också en stor dos humor.

Den första novellen, Jubilee-expressen, är riktigt mysig och jag fick ordentlig julstämning. Dessutom en härlig huvudkaraktär och jag tyckte verkligen om att läsa om henne och hur hon firar sin jul med okända människor.

John Greens novell Cheerleaderstormen tyckte jag också bra om, även fast jag hade svårt för speciellt huvudkaraktären. Jag gillade däremot att läsa om deras äventyr och hur de försökte ta sig till Waffle House så det var riktigt underhållande ändå.

Den sista novellen, Grisarnas skyddshelgon, tyckte jag tyvärr inte var lika bra som de två första. Den främsta anledningen var att jag aldrig riktigt fastnade för Addie som huvudkaraktär, hon kändes bara väldigt självupptagen och ältade en massa saker hela tiden. Däremot var det kul att läsa om kunderna på Starbucks och den urgulliga tekoppsgrisen Gabriel.

Let it snow är en härlig samling julnoveller och som jag gärna återkommer till vid den högtiden för att komma i rätt stämning.

3 bra saker med boken: den juliga stämningen, mysig och att novellerna är sammanhållna

Betyg: 3/5

Tidigare läst av dessa författare
The Fault In Our Stars
Pappersstäder
Katherine-teorin
Efter Alaska

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Just nu - Just här och Nellons bokblogg.

Efter Alaska

Titel: Efter Alaska
Originalets titel: Looking For Alaska
Författare: John Green
Översättare: Maggie Andersson
Serie:-
Antal sidor: 310
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen  
Utläst: 22/1

Första meningen: "Veckan innan jag åkte ifrån min familj och Florida och resten av mitt obetydliga liv för att börja på internatskola i Alabama ville mamma prompt ordna en avskedsfest för mig."

Handling
Miles Halters sociala liv är något begränsat. Minst sagt. Han pluggar och sitter i tevesoffan med sina föräldrar.


När han bestämmer sig för att packa ihop biografierna i pojkrummet i Florida (ja, han är besatt av kända personers sista ord och plöjer därför biografier) och flytta till internatet Culver Creek för att söka sitt "Stora Kanske" (japp, det var Francois Rabelais sista ord på dödsbädden) förändras hans liv för alltid.


Ett par rum ner i kooridoren på Creek presenteras han för Alaska Young. Hon förkroppsligar allt Miles Halter aldrig har varit i närheten av. Alaska är smart, rolig och osannolikt sexig. Och oberäknelig.

Mina tankar
Jag har läst flera av John Greens böcker och jag har tyckt om alla hans böcker. Det är något med sättet han skriver på och språket som gör att jag gillar honom. Efter Alaska har tidigare publicerats som Var är Alaska? men jag tycker faktiskt att Efter Alaska är en bättre titel.

Alla de böcker jag läst av John Green, förutom TFIOS, har jag läst på svenska. Tyvärr så tror jag att hans böcker tappar en del i översättningen, det är svårt att kunna använda samma språk och uttryck. Egentligen så har jag väl kanske mer lust att läsa hans böcker på engelska, men jag har valt att läsa de på svenska just för att det är mer bekvämt. Om jag någon gång känner för att läsa om hans böcker, så kommer jag att läsa de engelska.

En del saker känner man igen från hans andra böcker, t.ex en ung high school-kille som träffar en mystisk tjej och den knäppe bästa vännen. Men alla hans karaktärer känns ändå väldigt unika, de är alla speciella på olika sätt. I Efter Alaska är det Miles som samlar på berömda personers sista ord, vilket jag tycker är ganska intressant.

Den karaktär som jag kanske tycker är mest intressant är just Alaska, hon känns lite som ett mysterium och jag har lite svårt att få grepp om henne. Men samtidigt som jag kan tycka det är lite frustrerande ger det mig också utrymme att själv göra reflektioner om Alaska och hennes beteende.

Boken är uppdelad i ett före och ett efter och det tycker jag funkar bra. Efter Alaska innehåller också en hel del humor, men jag tycker att den är lite mer nedtonad än i en del av hans andra böcker. Efter Alaska känns mer allvarlig på något sätt och tar upp flera jobbiga ämnen, t.ex. sorg och hur man hanterar den.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Katherine-teorin
Pappersstäder
The Fault In Our Stars

Katherine-teorin

Titel: Katherine-teorin
Originalets titel: An Abundance of Katherines (2006)
Författare: John Green
Översättare: Kristoffer Leandoer
Serie:-
Antal sidor: 304
Utgivningsår: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen 
Utläst: 2/3

Första meningen: "Morgonen efter att det erkända underbarnet Colin Singleton gått ut gymnasiet och för nittonde gången blivit dumpad av en flicka vid namn Katherine tog han ett bad."








Handling
När det kommer till förhållanden söker sig de flesta till en viss sort. Colin Singletons sort heter Katherine. Men de är tyvärr också en sort som gör slut med Colin. 19 gånger har detta hänt noga räknat. I kölvattnen av den senaste dumpningskatastrofen drar Colin, före detta barngeni, ut på en roadtrip med sin (enda) kompis Hassan. Är Colin fortfarande ett geni, vara lite äldre? Kommer han att gå till historien genom att skapa en dumpningsformel som förutser när ett förhållande ska ta slut? Kommer han att vara den som gör slut nästa gång? Vi får alla svaren i Gutshot, Tennessee.

Mina tankar
Denna bok är ingen ny The Fault In Our Stars, men den är fortfarande väldigt bra. John Green har nog blivit en av mina favoritförfattare och en stor del av detta har nog med att jag gillar hans karaktärer och hans språk. Av de böcker som jag läst tidigare, så är väl detta den  bok som jag tycker är mindre bra, den når inte riktigt upp i samma klass som de andra böckerna. Dessutom var det inte länge sedan som jag läste Pappersstäder och jag tycker att det finns en del likheter mellan böckerna, t.ex. det här med roadtripen.

Boken är verkligen lättläst och jag gillar faktiskt alla karaktärer och språket som verkligen är John Green. Jag tycker om hur karaktärerna skildras och vänskapen mellan Hassan och Colin. Jag kan inte heller hjälpa det att tycka lite synd om Colin, underbarnet, som ska bli ett geni. Han måste ha så oerhört stora krav på sig själv att bli något.

I boken finns en hel del fotnoter och även om det ibland kan bli lite besvärligt att kolla längst ner på sidan och läsa de, så tycker jag om dem. I fotnoterna så finns en hel del roliga fakta, t.ex. en minnesramsa för de 99 första decimalerna i pi. Colin själv älskar anagram så det finns en hel del anagram i boken.

Colin ska som sagt komma på en dumpningsformel och då blir det en hel del matte och utöver det så finns det också en hel appendix där en matematiker förklarar Colins formel. Jag är inte speciellt intresserad av just matte, så dessa bitar tyckte jag var lite jobbiga att läsa.

Detta är återigen en mycket bra bok av John Green som är läsvärd, fast den inte är i klass med hans tidigare böcker.

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
The Fault In Our Stars
Pappersstäder 

HÄR kan ni läsa en smakbit ur boken.  

Pappersstäder

Titel: Pappersstäder
Originalets titel: Paper Towns (2008)
Författare: John Green
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 363 
Utgivningsår: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Utläst: 22/12

Första meningen: "Enligt mitt sätt att se det får alla uppleva ett mirakel.








Handling
Quentin har alltid varit hemligt kär i sin äventyrslystna och fantastiska granne Margo. En natt knackar hon på Quentins fönster och ber honom följa med som chaufför på ett minst sagt pulshöjande uppdrag. Morgonen efter är hon försvunnen, men inte alldeles spårlöst. Margo har lämnat en ledtråd, bara för Quentin, och budskapet är tydligt: Hitta mig om du kan!

Mina tankar
Jag vet inte riktigt var jag ska börja recensionen. Det måste sägas att denna är väldigt annorlunda jämfört med TFIOS, jag har åtminstone svårt att tro att det är samma författare. Det är en sån otrolig skillnad mellan böckerna, och båda är bra på väldigt olika sätt. Såklart känner man igen John Green i sättet han skriver på, men böckerna skiljer sig väldigt mycket om.

Jag tycker om väldigt mycket i den här boken. Jag gillar språket och framförallt karaktärerna. Språket är väldigt mycket John Green, om man får uttala sig om det efter att bara ha läst två böcker av honom. Karaktärerna tycker jag är bra, de är vanliga människor och de är mänskliga, de är inte superhjältar. Jag gillar speciellt Quentins vänner, de är väldigt schyssta och ställer verkligen upp för honom. Jag tycker också om alla bikaraktärer, de är så otroligt välporträtterade.

Det finns dock några saker som jag stör mig på i boken. Jag stör mig på Margo, Hon är egentligen bara med i början och i slutet av boken, men Quentin är ju helt besatt av henne! Det känns som det är lite obehagligt, nästan stalkeraktigt. Quentin är ju bombsäker på att Margo har lämnat alla ledtrådarna åt honom och att det bara är han som kan räkna ut var hon befinner sig. Visst, Quentin gör ganska mycket själv, men han hade ju aldrig klarat det utan sina vänner Radar och Ben. Samtidigt så är ju jakten på Margo väldigt spännande och det finns mycket referenser till litteratur, vilket jag tycker om.

Vissa saker i boken är ju väldigt osannolika och jag skrattar högt när jag läser det, och det är ju bra om en bok lockar en till skratt. Jag tycker också om skildringen av Radars föräldrar som är helt besatt av svarta tomtar och reser land och rike runt bara för att få tag i det. Jag tycker också om Quentins föräldrar och jag tycker att psykologjargongen är ganska rolig också. Jag tycker också om slutet, även om det är väldigt öppet och att jag väldigt gärna skulle vilja veta vad som händer sen

Allt som allt så är det en väldigt bra bok, det är inte TFIOS, men den är bra på ett annat sätt. Denna bok håller också på att bli film just nu och det är en films om jag kommer att vara intresserad av att se.

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
The Fault In Our Stars

HÄR finns en smakbit ur boken.

The fault in our stars

Titel: The fault in our stars
Originalets titel: -
Författare: John Green
Översättare: -
Antal sidor: 318
Utgivningsår: 2012
Förlag: Dutton books
Läst: 28/5-1/6

Första meningen: "Later in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death."

 Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Alla vet väl vad den här boken handlar om, så den behöver inte egentligen någon introduktion. Nu kan jag äntligen samla mig till den stora skaran som har läst boken! Jag var orolig när jag började läsa boken, jag var rädd att den inte skulle motsvara mina förväntningar. Jag menar, förväntningarna var lika stor som Mount Everest och lite till. Men jag började läsa och jag blev förälskad i boken med en gång! Jag älskar allt med boken, så mycket att det gör ont att skiljas från den. 

Jag älskar att det inte bara är nattsvart, att det finns humor men  att den också är sorglig. Den är så vacker! Språket är helt fantastiskt och jag tycker att den på något sätt är väldigt trovärdig. Boken är verkligen en berg- och dalbana i rekordfart. Först skrattar jag, sen gråter, sen skrattar jag igen och så gråter jag igen. Den är så oerhört mäktig! 

I vissa fall påminner den om Innan jag dör, men den här är faktiskt bättre, mycket bättre. Jag kommer verkligen läsa mer av John Green och ser fram emot hans andra böcker. Nu så vill jag verkligen att den kommer som film (vad jag förstår så har filmrättigheterna blivit sålda). 

Jag älskar boken av hela mitt hjärta och detta kan vara det bästa jag har läst i år. Så om ni inte har läst den, tycker jag att ni ska läsa den! 

Boktipsets estimerade betyg var 5.0 och jag ger boken 5+++. 

HÄR kan ni läsa min recension av filmen.