Americanah

Titel: Americanah
Originalets titel: Americanah (2013)
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare: Ragnar Strömberg
Serie: -
Antal sidor: 585 
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 22/8

Handling
Ifemelu och Obinze blir kära redan i tonåren i Nigeria. Hon får ett visum för att studera i USA, och meningen är att han ska följa efter. Men attacken mot World Trade Center kommer emellan. Män från afrikanska länder får ännu svårare att ta sig dit.Det går bra för det mesta bra för Ifemelu, hon får vänner och har förhållanden, och startar en en uppmärksammad blogg om öppen och dold rasism i USA. För aldrig har hon varit så medveten om begreppetn ras som där.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln på boken, den känns lite annorlunda och är lätt att komma ihåg. Den säger också en hel del om boken. Omslaget är väl inte min favorit direkt.

Mina tankar om boken
Jag har varit så sugen på att läsa denna bok väldigt länge. Jag älskade författarens tidigare bok En halv gul sol. Av den anledningen hade jag så klart höga förväntningar.

Jag blir inte besviken, historien som målas fram är detaljerad och även om tempot är ganska långsamt så gör det mig ingenting. Jag gillar att få följa Ifemelu och Obinze på olika håll och deras relation till de nya länder de möter och hur relationen till hemlandet Nigeria ser ut.

Americanah handlar väldigt mycket om rasism och klass och hur det är att leva som icke-vit. De saker som tas upp i boken känns oerhört aktuella, inte minst med tanke på Black Lives Matter. Boken handlar även om klass och politik och Obama nämns flertalet gånger.

Språket gillar jag också, det är en härlig rytm och läsningen flyter på väldigt bra. Jag tycker om att det slängs in fraser på vad jag tror är igbo.

Det är verkligen en resa att få följa Ifemelu och Obinzes liv både i Amerika, England och slutligen i hemlandet Nigeria. Det finns en hel del likheter i hur de behandlas av andra människor, samtidigt som det finns en del skillnader också.

Nu är det bara hennes roman Lila hibiskus som jag inte har läst och jag kan med säkerhet säga att detta är en författare som jag tycker förtjänar otroligt mycket beröm. Hon lyckas skriva böcker som är aktuella, säger något om den tid vi lever i, skapar intressanta karaktärer och skriver på ett tillgängligt sätt.

Trots att Americanah har några år på nacken känns den otroligt aktuell och jag uppmanar de som ännu inte läst den att göra det.

3 bra saker med boken: rasism, klass och kulturkrockar

Betyg: 4/5

Kråkornas fest

Titel: Kråkornas fest
Originalets titel: A Feast for Crows (2005)
Författare: George R.R. Martin
Översättare: Louise Thulin
Serie: Sagan om is och eld #4
Antal sidor: 733
Utgivningsår: 2012
Förlag: Forum
Utläst: 16/8

Handling
Efter århundraden av bittra strider råder nu en osäker vapenvila. Robb Stark, Joffrey Baratheon, Renly Baratheon och Balon Greyjoy är alla döda och Joffreys blott åttaårige bror Tommen regerar i Kungshamn under överinseende av sin mor, den maktgalna Cersei Lannister som har många liv på sitt samvete.

Men kampen om makten över de sju konungarikena är inte slut. Stannis Baratheon har farit till Muren, på Järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet kommer envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.

Tiden är kommen för de visa och de ärelystna, för de starka och de svekfulla, för ädlingar och ofrälse, för magiker och mördare, för de rättrogna och de fredlösa. De mänskliga asätarna är inte sena att samlas och nya intriger uppstår och farliga allianser bildas när krafter från det förflutna dyker upp igen i spåren efter strider och kaos, beredda att än en gång ta upp kampen om järntronen.

Tankar om titel och omslag
Har inte så mycket att säga om vare sig titel eller omslag. Jag gillar omslaget, det är mer stilrent och ganska enkelt.

Mina tankar om boken
Det tog ett tag att komma in i boken, men ju mer man läser desto mer intressant blir det. Tempot är ganska varierat och det har nog också att göra med vilka karaktärer man följer.

I Kråkornas fest saknar jag Tyrion och Daenrys, men å andra sidan får jag läsa om Brienne. Cersei är ju inte en speciellt vänlig karaktär, men hon är fortfarande spännande att läsa om och vad hon gör för att försöka få makt.

Som med all fantasy av denna typ är det många karaktärer att hålla reda på samt alla intriger och hur världen ser ut. Det tar en stund i början att komma in i det ordentligt, men jag tycker det går relativt bra när man väljer att lägga mer vikt vid de mer centrala karaktärerna.

Det är svårt att gå in på specifika händelser, men jag gillar allt mer att läsa om alla intriger. Dock ser jag fram emot att i nästa bok få läsa om de karaktärer som inte är med i denna bok. Däremot tror jag det var en fördel att följa vissa utvalda den här gången och få deras historia istället för att man får många karaktärer att hålla reda på och deras perspektiv.

Jag tycker boken var som mest spännande precis när den närmade sig slutet och jag hoppas läsa nästa del om inte alltför länge.


3 bra saker med boken: intriger, spännande och engagerande

Betyg: 3/5

The Return of the King

Titel: The Return of the King (1955)
Originalets titel: -
Författare: J.R.R. Tolkien
Översättare: -
Serie: The Lord of the Rings #3
Antal sidor: 490
Utgivningsår: 1994
Förlag: Del Rey Books
Utläst: 7/8

Handling
As the evil might of the Dark Lord Sauron swarms out to conquer all Middle-earth, Frodo and Sam struggle deep into Mordor, seat of Sauron's power. To defeat the Dark Lord, the pair must desroy the accursed Ring of Power in the fires of Mount Doom. But the way is impossibly hard, and Frodo is weakening. Weighed down by the burden of the Ring, he begins finally to despair.

Tankar om titel och omslag
Tycker inte vare sig titel eller omslag är så speciellt, det känns som ganska typisk fantasy.

Mina tankar om boken
Jag är så nöjd över att äntligen ha läst denna klassiska fantasy-serie. Även om det inte är någon jättestor hit för mig är jag glad att ha läst den och jag förstår också vilken inspiration det har varit för den fantasy som skrivs nu idag.

Boken är lite ojämn och det finns passager som går fort att läsa och är spännande samtidigt som det finns andra passager som är ganska tråkiga. Det gör att lästempot blir lite varierande. Jag har svårt för alla naturskildringar, medan jag tyckte det var spännande att följa Frodo och Sam.

Sett som helhet är jag nöjd med hur boken slutade, det kändes ganska passande på något sätt. Sen är det otroligt vilken resa som alla karaktärer har gjort om man tänker på hur de var när hela bokserien började. Min favorit i slutet är nog ändå Sam, han är en så lojal karaktär och han gör verkligen skillnad.

Som sagt, nöjd med att ha läst hela denna serie och även om det bitvis var tunga böcker att läsa så tycker jag ändå det har varit värt resan som det är att ta sig igenom dem.


3 bra saker med boken: karaktärernas resa, upplösningen och intressanta karaktärer

Betyg: 3/5

Queenie

Titel: Queenie
Originalets titel: Queenie (2019)
Författare: Candice Carty-Williams
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Antal sidor: 399 
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 7/8

Handling
Queenie Jenkins är 25 år, bor i London, gör ett halvbra jobb på en halvstor dagstidning och har just blivit dumpad. Tillvaron är, helt enkelt, toppen.

Med svajig magkänsla och Tinder som kompass söker Queenie tröst på sämsta tänkbara ställen. Och vid sidan av de törnar hon stoiskt uthärdar som ung, svart kvinna i en sexistisk, rasistisk värld, gör hon ett rätt bra jobb med att lägga krokben för sig själv. Men utrustad med galghumor, dödslojala vänner och en allsmäktig jamaicansk mormor kan man övervinna det mesta.

Tankar om titel och omslag
Jag tycker omslaget är väldigt snyggt, både enkelt och detaljrikt. Gillar även den orangea färgen. Titeln har jag inte så mycket att säga om.

Mina tankar om boken
Queenie var en bok som jag hade väldigt höga förväntningar på, och tyvärr påverkade det nog också min läsning. Jag känner mig lite kluven till denna bok, det finns saker som jag gillar och tycker är intressanta men det finns också saker som jag har lite svårt för.

Det som jag tycker är bokens starka sida är hur man får se den rasism som Queenie möter i sitt liv, både från sådana som är öppet rasister och de som tror att de menar väl. Sedan har boken en hel del intressanta karaktär och som vit får jag inblick i en annan kultur och tradition.

Däremot har jag svårt för huvudkaraktären Queenie. Jag irriterar mig och blir så frustrerad på henne. Hon är så självdestruktiv och utsätter sig för så många skadliga situationer att jag bara vill ta och skaka om henne ordentligt och få henne att inse att hon behöver hjälp. Samtidigt är det ju en förmåga att skapa karaktärer som väcker så mycket känslor.

Som sagt, Queenie är en bok som jag är kluven till. En av anledningarna är såklart mina höga förväntningar och dels att jag tycker att den har marknadsförts på ett lite missvisande sätt. Jag tycker inte att det är en ny Bridget Jones, det finns inte så många komiska situationer, den är snarare tragisk. Mitt bibliotek hade dessutom märkt upp boken som feelgood, och det tycker jag inte att Queenie är.


3 bra saker med boken: rasism, karaktärer som väcker känslor, hoppfull

Betyg: 3/5

Finale

Titel: Finale
Originalets titel: - 
Författare: Stephanie Garber
Översättare: -
Serie: Caraval #3
Antal sidor: 468
Utgivningsår: 2019
Förlag: Hodder & Stoughton
Utläst: 1/8

Handling
It’s been two months since the last Caraval concluded, two months since the Fates have been freed from an enchanted deck of cards, two months since Tella has seen Legend, and two months since Legend claimed the empire’s throne as his own. Now, Legend is preparing for his official coronation and Tella is determined to stop it. She believes her own mother, who still remains in an enchanted sleep, is the rightful heir to the throne.

Meanwhile, Scarlett has started a game of her own. She’s challenged Julian and her former fiancé, Count Nicolas d’Arcy, to a competition where the winner will receive her hand in marriage. Finaly, Scarlett feels as if she is in complete control over her life and future. She is unaware that her mother’s past has put her in the greatest danger of all.

Caraval is over, but perhaps the greatest game of all has begun―with lives, empires, and hearts all at stake. There are no spectators this time: only those who will win...and those who will lose everything.

Tankar om titel och omslag
Älskar omslaget, rött känns som en lite ovanlig färg. Speciellt då hela omslaget är rött. Sen tycker jag mycket om de guldiga detaljerna, det är relativt enkelt men samtidigt stilrent omslag.

Mina tankar om boken
Jag gillade verkligen de två första böckerna i denna serie, men jag blev lite besviken när jag kontaktade det svenska förlaget och fick reda på att den sista delen inte skulle översättas. Då var det bara att be biblioteket köpa hem den engelska boken så jag kunde läsa den i alla fall.

Jag gillar verkligen miljöerna i Garbers böcker, det är en lite annorlunda atmosfär. Det känns så fantasifullt och man lever sig verkligen in i boken. Dessutom så beskriver Garber saker på ett unik sätt, hon beskriver lukter, ljud och känslor på ett sätt som jag inte har läst på tidigare.

När det gäller själva handlingen och karaktärerna så är min favorit nog Scarlett, men även hennes syster är intressant att läsa om. Jag tycker om att även om boken har en del romantiska inslag så handlar det fortfarande mycket om systrarna tillsammans.

Det tog en stund att komma in i boken, om det var för att den var på engelska eller för att den var lite seg i starten vet jag inte. Men ju mer jag läste desto mer ville jag veta vad som skulle hända framöver.

Sen vet jag inte hur mycket jag ska säga om själva slutet, jag blev nöjd men det hela kändes lite abrupt. Trots det tycker jag hela Garbers Caraval-serie är väl läsvärd, det är verkligen en magisk miljö och handling.

3 bra saker med boken: språket, fantasifull och spännande

Betyg: 4/5

Minirecension: Krukväxter för alla

Titel: Krukväxter för alla
Originalets titel: -
Författare: Agnes Stuber
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 175
Utgivningsår: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Utläst: 26/7

Handling
Det finns en mängd lättskötta krukväxter som inte kräver någon prinsessan på ärten-behandling. Växter som kan glömmas bort i perioder som strandkastanj och opuntia, växter som tål allt som till exempel monstera, eller växter som efter en vattning blir spänstiga och glada igen som palettblad och sommarmurgröna.

I den här boken finns skötselråd för ett 40-tal populära krukväxter samlade tillsammans med smarta tips, guide hur du tar sticklingar och inspiration från växtinredda hem allt för att du ska kunna skapa din egen inomhusdjungel.

Växter renar inte bara luften och ger liv åt ett rum enligt flera studier får de oss även att må bättre psykiskt. Att omge sig av natur och växtlighet skapar ett lugn som kan behövas i vårt stressiga samhälle. Det finns något terapeutiskt med att stoppa ner fingrarna i fuktig jord, duscha sina växter och se dem utveckla nya blad. Dessutom finns en fantastisk gemenskap bland växtälskare som du också kan bli en del av.

Agnes Stuber är grundare till Facebookgruppen Växtgäris som på två år ökat till 19 000 medlemmar. Utöver växtintresset är Agnes fotograf. Till boken har hon valt att fotografera analogt med en mellanformatskamera för att få fram närheten och komma bort från det digitala och artificiella. Precis som med växter är det analoga fotograferandet en process där det krävs närvaro, tålamod och tid. 

Mina tankar om boken
Den senaste tiden har jag börjat intressera mig lite för det här med krukväxter. Jag är annars inte en person som är bra på att ta hand om blommorna, men bestämde mig för att i alla fall göra ett försök. Hittills har jag hunnit inskaffa mig en garderobsblomma, aloe vera-växt samt sticklingar från både elefantöra och palettblad.

Av en ren slump såg jag denna bok på biblioteket och lånade hem den som e-bok.

Krukväxter för alla är en lättillgänglig bok med tydlig struktur på innehållet. Förklaringar ges på ett begripligt sätt och känns inte alltför överväldigande. Väcker en hel del inspiration och man får lite tips och råd också. Sen är det ju väldigt fina bilder också.

Det är ingen krånglig bok att sätta sig in i och man kan också hoppa emellan olika kapitel och läsa det man själv är intresserad av.

3 bra saker med boken: inspirerande, enkel och informativ

Betyg: 4/5

De vackraste

Titel: De vackraste
Originalets titel: Pretty Girls (2015)
Författare: Karin Slaughter
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Serie: -
Antal sidor: 495 
Utgivningsår: 2016
Förlag: HarperCollins Nordic
Utläst: 24/7

Handling
Alla har hemligheter. Vissa är bara mer brutala än andra.
Hennes man blir kallblodigt mördad. Hennes syster är spårlöst försvunnen.
När Claire börjar nysta i det förflutna förstår hon att livet hon levt aldrig varit på riktigt, och att hennes man inte var den hon trodde. Snart inser hon att sanningen är grymmare än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Tankar om titel och omslag
Jag föredrar egentligen den engelska titeln, De vackraste, känns som titel rätt så anonym och säger inte så mycket om boken. Omslaget däremot skriker thriller.

Mina tankar om boken
Jag har läst två böcker tidigare av Slaughter och jag har tyckt riktigt bra om de båda. Därför hade jag såklart höga förväntningar på boken. Och jag blev inte alls besviken.

Slaughters stil är väldigt hård, och det är mycket våld och blod i boken. Den hårda tonen till trots och det snabba tempot hinner man ändå lära känna karaktärerna och handlingen byggs upp på ett otroligt spännande sätt. Jag trodde flera gånger att jag skulle veta vad som skulle hände, men boken bjöd på flera överraskningar som verkligen chockade mig.

Jag vill egentligen inte säga så mycket om vad som händer i boken, för jag tror den är allra bäst om man inte vet så mycket om den innan man börjar läsa. De vackraste var en bok som jag längtade efter att få sätta mig ned och läsa, och det var en härlig känsla.

Jag gillar de två huvudkaraktärerna Clarie och Lydia, deras relation och hur de arbetar tillsammans för att ta reda på sanningen.

Jämfört med de andra böckerna jag läst av Slaughter är denna betydligt råare, och det är inget för den som har svårt för att läsa om väldigt grovt våld så det är inte en bok som passar alla.

Tempot är högt och saker händer i rask följd. Upplösningen på slutet går kanske lite väl fort, men sett på det stora hela är det en riktigt bra bok. Slaughter börjar bli något av en favorit för mig när det gäller hårdkokta thrillers och deckare.

3 bra saker med boken: intressanta karaktärer, spännande, överraskningar

Betyg: 4/5

Du sköna nya värld

Titel: Du sköna nya värld
Originalets titel: Brave New World (1932)
Författare: Aldous Huxley
Översättare: Greta Tiselius
Serie: -
Antal sidor: 237
Utgivningsår: 2003
Förlag: Lind & Co.
Utläst: 26/7

Handling
I en avlägsen framtid har gentekniken utvecklat människan intill perfektion. I Du sköna nya värld finns inga gamla, sjuka eller olyckliga människor. Livet är sorglöst och okomplicerat. Människan har befriats från alla känslomässiga bindningar och kan ohämmat ägna sig åt konsumtion och tillfälliga sexuella kontakter. Tillvaron är inriktad på omedelbar lyckomaximering. Den nya världen är ett sinnenas paradis och skulle något gå fel så finns alltid lyckodrogen soma...

Du sköna nya värld - den kanske mest berömda av alla framtidsskildringar - skrevs redan 1932. Idag har flera av bokens mardrömsscenarier blivit verklighet. Det förefaller som om Du sköna nya värld befinner sig närmare oss än vad Huxley någonsin kunde ana.

Tankar om titel och omslag
Det tog ett bra tag bar att förstå titeln, men jag tycker inte egentligen den säger så mycket om vad boken handlar. Omslaget tycker jag är väldigt intetsägande.

Mina tankar om boken
Jag vet inte riktigt vad jag säga om boken. Jag hade förväntat mig något av en lättläst klassiker men det var det inte. Dock ska sägas att själva premissen för boken ändå väckte mitt intresse.

Som sagt, handlingen på papperet låter intressant men jag tycker att framförallt språket blir för invecklat och det var flera gånger som man tappade tempot i läsningen.  Sen var det partier som var mer intressant att läsa.

Du sköna nya värld tog sig ändå mot slutet, måste säga att slutet var väldigt passande på något sätt. Men på det stora hela tycker jag att boken var rätt tråkig. Jag hade trott att jag skulle bli mer fascinerad av miljön och världen som beskrevs, men den fångade aldrig riktigt mitt intresse.

Science fiction är en genre som jag tycker allt bättre om, om man betänker att denna skrevs under 1930-talet och att flera saker av vad som då var fantasier är verklighet idag är en ganska svindlande tanke.

Sammanfattningsvis var detta ingen bok för mig, men däremot är jag mer nyfiken på att se t-serien.

3 bra saker med boken: kort, intressant värld, science fiction

Betyg: 2/5

Catching Fire

Titel: Catching Fire
Originalets titel: -
Författare: Suzanne Collins
Översättare: -
Serie: The Hunger Games #2
Antal sidor: 473
Utgivningsår: 2009
Förlag: Scholastic
Utläst: 16/7

Handling
Against all odds, Katniss Everdeen has won the Hunger Games. She and fellow District 12 tribute Peeta Mellark are miraculously still alive. Katniss should be relieved, happy even. After all, she has returned to her family and her longtime friend, Gale. Yet nothing is the way Katniss wishes it to be. Gale holds her at an icy distance. Peeta has turned his back on her completely. And there are whispers of a rebellion against the Capitol -- a rebellion that Katniss and Peeta may have helped create.

Much to her shock, Katniss has fueled an unrest she's afraid she cannot stop. And what scares her even more is that she's not entirely convinced she should try. As time draws near for Katniss and Peeta to visit the districts on the Capitol's cruel Victory Tour, the stakes are higher than ever. If they can't prove, without a shadow of a doubt, that they are lost in their love for each other, the consequences will be horrifying.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar inte omslaget, vanligtvis brukar jag gilla blått men detta var för klar och stark färg. Titeln däremot har jag inget ont att säga om.

Mina tankar om boken
Den första boken hade jag hyfsad koll i och med att jag hade läst den tidigare. Så att läsa Catching Fire var en helt ny upplevelse. Otroligt nog har jag lyckats undvika att bli spoilad.

Framförallt så gillar jag karaktärerna i boken, både Katniss, Peeta och alla de andra. Sen gillar jag även Haymitch som på sitt eget sätt försöker hjälpa ungdomarna. Det gick otroligt snabbt att komma in i boken och det är ett högt tempo som driver läsningen vidare.

Spelen är lika grymma som alltid och nu börjar det ju även ryktas om ett motstånd mot the Capitol och som Katniss kanske har en del i. Själva spelet var jag från början mindre intresserad av då en hel del följde samma mall från den tidigare boken men det fanns ändå tillräckligt många skillnader för att hålla intresset uppe.

Däremot mot slutet blev jag ordentligt överraskad både av slutet och det får mig också att se tidigare delar av boken i ett nytt ljus. Otroligt smart och inte alls vad jag hade väntat mig. Så med det sagt är jag oerhört sugen på att läsa den sista delen i trilogin.

Jag visste att jag skulle tycka Catching Fire var bra, men slutet får mig faktiskt att ge boken allra högsta betyg.

3 bra saker med boken: Katniss, spännande och slutet.

Betyg: 5/5

Tio över ett

Titel: Tio över ett
Originalets titel:- 
Författare: Ann-Helén Laestadius
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 261 
Utgivningsår: 2016
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 5/7

Handling
Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln och att den har en stark koppling till både handlingen och den stad den utspelar sig i. Jag gillar inte alla gånger när det är ett person på omslaget, tycker inte riktigt det funkar den här gången. Däremot gillar jag fotot av Kiruna i bakgrunden.

Mina tankar om boken
Detta visade sig vara något av en överraskning för mig. Den var så mycket bättre än vad jag hade trott. Det finns många saker jag uppskattar med Tio över ett.

För det första gillar jag att boken utspelar sig i Kiruna. Framförallt gillar jag att den utspelar sig i de övre delarna av Sverige (vägrar av princip att kalla det för Norrland). Sen har jag faktiskt varit på snabbvisit till Kiruna och sett staden så det är kul. Jag är inte van att känna till ställena som en bok utspelar sig på.

Jag gillar också huvudkaraktären Maja och det sätt man får ta del av hennes tankar. Den känns väldigt aktuell med tanke på både psykisk ohälsa bland unga och inte minst det faktum att en stad håller på att flyttas. Då är det klart att det väcks många känslor, om man dessutom beaktar att för många av dessa människor så är gruvnäringen ekonomiskt viktig men att andra värden hamnar i skymundan av ekonomin.

Jag tycker som sagt om Maja, och spontant känner jag att jag hade klarat mig utan den där kärleksförvecklingen som dök upp. Personligen tyckte jag det var mer intressant att läsa om Majas tankar kring gruvan, sin kompis och att hantera sin rädsla än att läsa om hennes kärleksbekymmer.

För att vara en så pass kort bok innehåller den mycket och jag är riktigt glad över att ha läst den. Jag tycker det är viktigt och nödvändigt med böcker som riktar sig till unga men såklart även vuxna som utspelar sig i hela landet. Ofta hamnar de övre områdena av landet i bakgrunden, precis som det ser ut i verkligheten.

3 bra saker med boken: Majas tankar, psykisk ohälsa och Kiruna

Betyg: 4/5

Bengt Danielsson i Söderhavet

Titel: Bengt Danielsson i Söderhavet
Originalets titel: -
Författare: Bengt Danielsson
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 253 
Utgivningsår: 1986
Förlag: Bra böcker
Utläst: 9/7

Handling
Alla drömmer vi om en egen paradisö i Söderhavet. För varje årtionde som j går blir det allt svårare att finna den. Den ende i världen som har överblick över det virrvarr av glest utspridda ögrupper som numera kallas Oceanien är vår egen upptäcktsresande Bengt Danielsson.
Precis som Albert Engström en gån|g inmutade Roslagen har Bengt Danielsson gjort Söderhavet till sitt hemmahav.
Men medan den stockholmska skärgården är stor som Skåne omfattar Oceanien en yta en halv gång större än Afrika.

Tankar om titel och omslag
Märks att boken är av ett äldre slag. Den säger ändå något om vad boken handlar om.

Mina tankar om boken
Kan ju börja med att säga att det märks att boken har drygt 30 år på nacken och vissa saker känns föråldrade. Dock finns det ju saker som man ändå kan ta med sig om man läser boken med det i bakhuvudet.

Kan börja med det jag upplever som lite problematiskt. Det känns som att Danielsson romantiserar bilden av Söderhavet och även stammarnas liv och kvinnornas liv i det området. Däremot framkommer ju kritik mot européerna och deras härjanden i Söderhavet och hur dessa människor har utnyttjats.

Boken försöker ju också sätta ett något bortglömt och exotiskt område på kartan. Det är ett område som jag själv inte visste så mycket om innan jag började läsa.

Det finns även intressanta delar, som handlar om när öarna upptäcktes. Sen så tillför så klart fotona väldigt mycket. Det märks ju också att Danielsson är väl insatt och passionerad för sitt ämne.

3 bra saker med boken: fotografier, intressanta fakta, ovanliga miljöer

Betyg: 3/5

Equilibrium

Titel: Equilibrium
Originalets titel: -
Författare: Anna Jakobsson Lund
Översättare: -
Serie: -
Antal sidor: 459 
Utgivningsår: 2017
Förlag: Annorlunda förlag
Utläst: 28/6

Handling
Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här.
Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?
Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod.

Tankar om titel och omslag
Gillar verkligen omslaget, framförallt färgtonerna och de guldiga detaljera. Det andas verkligen magi och fantasi. Titeln tycker jag passar bra med boken.

Mina tankar om boken
Jag har läst flera av Anna Jakobsson Lunds böcker och jag har gillat dem alla. Det som jag framförallt har gillat är hur författaren beskriver relationer i olika former och även det flyt som finns genom läsningen.

Miljön känns fantastisk, med mycket magi och platser som man kan se framför sig medan man läser.  Boken är spännande rakt igenom och jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning för slutet känns väldigt öppet.

Karaktärerna gillar jag också. Mest gillar jag nog huvudkaraktären Ari som är icke-binär där det aldrig blir tydligt om karaktären är man eller kvinna. Jag gillar som författaren beskriver Aris egenskaper och att hennes kön, eller andras, blir en stor grej.

Fantasyelementen flyter in bra i berättelsen och det det finns ett otroligt bra driv i berättelsen och ett flyt som gör att det är en fröjd att läsa.

Anna Jakobsson Lund är vid det här laget en av mina favoritförfattare när det gäller böckerna för ungdomar och svensk fantasy i synnerhet.

3 bra saker med boken: intressanta karaktärer, miljö, magi

Betyg: 4/5

Crazy rich i Asien

Titel: Crazy rich i Asien
Originalets titel: Crazy Rich Asians (2013)
Författare: Kevin Kwan
Översättare: Christina Mansicka
Serie: Crazy rich asians #1
Antal sidor: 467
Utgivningsår: 2019
Förlag: Lovereads
Utläst: 20/6

Handling
När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj förväntar hon sig en lugn resa. Men hon vet inte vad som väntar henne. Plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor.

Nicks barndomshem visar sig vara ett palats. Som barn åkte han mer privatjet än bil och hans familj är en av världens rikaste. Rachel och Nick bjuds in till årets största och mest påkostade bröllop som i månader har dissekerats av skvallerpressen. Nick är bestman och visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar. Och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget i all sin enkelhet. Titeln tycker jag känns lite omständig, jag tror jag hade föredragit att inte ändra titeln för nu blev hela titeln så "svengelsk" och inte på ett bra sätt.

Mina tankar om boken
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av denna bok. Det blev något av en överraskning då jag inte hade några speciella förväntningar på den heller.

Den var oväntat underhållande måste jag säga. Jag gillade den satiriska tonen i boken. Allt var verkligen så överdrivet och vissa karaktärer blev jag oerhört irriterad på men jag tyckte ändå att den var underhållande och spännande att läsa. Jag kan dock förstå varför en del kanske har svårt för boken, framförallt hur överdrivet allting är. Folk slösar sina pengar och kastar nästan bokstavligen pengar runtomkring sig, kläder och smycken för tiotals miljoner dollar känns ganska mycket som slöseri.

Karaktärerna känns också väldigt överdrivna. Den karaktär som retar gallfeber på mig är Nicks mor Eleanor och hennes beteende gentemot framförallt Nicks flickvän Rachel. Rachel, däremot, är nog den karaktär som känns mest vanlig och som jag också hejar på under bokens gång. En karaktär som jag också tycker om är Astrid, även om hon bara är en bikaraktär, så gillar jag att läsa om det som hon går igenom.

Kort sagt, jag gillade boken och hur överdriven och nästan absurd den var. Sen blir jag också riktigt intresserad av att se filmen då jag kan tänka mig att den passar bra i även det formatet. 


3 bra saker med boken: satir, underhållande, överdriven

Betyg: 4/5

The Toll

Titel: The Toll
Originalets titel: -
Författare: Neal Shusterman
Översättare: -
Serie: Arc of a Scythe #3
Antal sidor: 625
Utgivningsår: 2019
Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers
Utläst: 12/6

Handling
It’s been three years since Rowan and Citra disappeared; since Scythe Goddard came into power; since the Thunderhead closed itself off to everyone but Grayson Tolliver.

In this pulse-pounding conclusion to New York Times bestselling author Neal Shusterman’s Arc of a Scythe trilogy, constitutions are tested and old friends are brought back from the dead.

Tankar om titel och omslag
Jag är inte jätteförtjust i stilen på omslagen, men jag gillar att de är enhetliga och har samma design. Titeln har jag inte så mycket att säga om.

Mina tankar om boken
Jag hade väldigt höga förhoppningar på denna avslutande del i Shustermans trilogi. Tyvärr måste jag säga att även om jag är nöjd med slutet så hade jag ändå hoppats på lite mer. Med det sagt är det ändå skönt att få ha avslutat en serie och att slutet ändå var tillfredsställande.

De två tidigare böckerna tyckte jag var riktigt spännande och underhållande. Den föregående boken hade ett litet oväntat slut och det var nog också det som drev på mina förväntningar lite för mycket. Det tog ett tag för mig att komma in i boken. Det berodde nog mest på att det kändes som det var så många trådar i luften och man läste mest och väntade på att trådarna skulle knytas ihop. Det blev lite "hoppigt" när man skulle följa så pass många karaktärer och sedan kunde det dröja tills man fick läsa om den karaktären igen. Det var egentligen först på de sista 100-150 sidorna som handlingen verkligen tog fart och man började förstå vad det var som skulle hända.

När det gäller karaktärerna så känns det som slutet lämnade deras vidare äventyr väldigt öppet. Det gör mig lite frustrerad, samtidigt som jag gillar att allt inte skrivs ut heller. Den  mest fascinerande "karaktären" måste ända vara AI:n Thunderhead och det sätt som den försöker hjälpa människorna.

Sett som helhet tycker jag att serien är bra, men tyvärr håller inte The Toll samma klass som de övriga böckerna i serien. Det är ett tillfredsställande slut men jag hade hoppats på mer.

3 bra saker med boken: AI, intressant värld och spännade

Betyg: 3/5

Kyssfaktorn

Titel: Kyssfaktorn
Originalets titel: The Kiss Quotient (2018)
Författare: Helen Hoang
Översättare: Christina Mansicka
Serie: The Kiss Quotient #1
Antal sidor: 380
Utgivningsår: 2018
Förlag: Lovereads
Utläst: 30/5

Handling
Det är dags för Stella att stadga sig. Det tycker i alla fall hennes mamma, som är sugen på att få barnbarn. Men man och barn är inte särskilt lockande för en framgångsrik och förmögen kvinna som Stella, som också råkar ha aspergers. Att analysera data är enkelt, men att dejta är knepigt. För att komma över sin brist på dejtingerfarenhet anlitar Stella en manlig eskort som ska lära henne hur man blir en bra flickvän.

Michael kämpar med räkningarna för sin mammas tuffa cancerbehandling och tjänar extra pengar en kväll i veckan genom att arbeta som eskort. Han träffar aldrig en kund mer än en gång, men när Stella undrar om han kan bli hennes lärare är han frestad att frångå sina principer.

Ju mer tid de tillbringar tillsammans, desto mer faller Michael för den avväpnande och blixtrande intelligenta Stella. Och Stella får lära sig att kärlek inte är någon enkel ekvation.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titlen och den koppling det finns till matematik. Omslaget tycker jag också om, den känns väldigt mycket romance. Gillar detaljen med hjärtat och formeln i den.

Mina tankar om boken
Denna bok har jag varit intresserad av att läsa länge. Främst var det nog att huvudkaraktären som hade aspergers som lockade. Det kändes intressant att läsa en bok med ett lite annorlunda perspektiv.

Det gick snabbt att komma in i boken och att läsa den. Jag gillade även karaktärerna, även om jag gärna hade lärt känna dem mer. Jag tycker det var väldigt uppfriskande att läsa om en karaktär som inte passar in i den typiska normen och hennes upplevelser.

Jag gillar också att Hoang har vänt på formatet och att det i den här boken den manliga karaktären som är eskort, medan kvinnan är högutbildad.

När jag läser romance kan jag dock bli ganska frustrerad över att karaktärerna inte bara kan vara ärliga och kommunicera med varandra. Så är även fallet med Kyssfaktorn, men å andra sidan vet man ju att det kommer bli ett lyckligt slut.

3 bra saker med boken: annorlunda karaktärer, lättläst och underhållande

Betyg: 3/5

De sju systrarna

Titel: De sju systrarna
Originalets titel: The Seven Sisters (2014)
Författare: Lucinda Riley
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: De sju systrarna #1
Antal sidor: 539
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bazar
Utläst: 28/5

Handling
Maia D'Aplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung. Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna.

Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque, planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt.

Tankar om titel och omslag
Titeln känns lite fantasilös jämfört med bokens innehåll. Jag gillar omslaget och det finns detaljer i det som speglar innehållet.

Mina tankar om boken
Detta är en bokserie som jag har varit sugen på att läsa ändå sedan den började ges ut på svenska. På papperet är det en bok som passar mig perfekt. Men det har också gjort att jag dragit mig lite för att läsa den, då jag varit rädd för att bli besviken.

Som tur var så var den lika bra som jag hade hoppats. Jag gillar blandningen mellan nutidshistorien och dåtidshistorien. Jag kan dock känna att jag gärna hade läst mer av nutidshistorien. Jag gillar hur de olika delarna vävs samman och man får två kärlekshistorier. Jag ska erkänna att den slutade inte som jag hade förväntat mig.

Alla miljöer känns trovärdiga och det är så lätt att se det framför sig när man läser. Jag fångades framförallt av den historiska miljön. Jag tycker också det är kul hur det vävs samman med byggandet av Kristusstatyn och den roll som den spelar.

De sju systrarna är lättläst och det känns verkligen som att man är där när man läser. Det var en uppslukande läsupplevelse och man kunde drömma sig bort in i bokens värld.

Slutet gjorde mig också nyfiken på att direkt plocka upp nästkommande bok. Den avslutade mycket av Maias historia och lämnade även en teaser om vem nästa bok kommer att handla om.

3 bra saker med boken: levande miljöer, lättläst, berörande

Betyg: 4/5

Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar

Titel: Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar
Originalets titel: -
Översättare: Stefan Danerek, Lennart Hildingsson
Serie: -
Antal sidor: 324
Utgivningsår: 2012
Förlag: Tranan
Utläst: 30/5

Handling
Tusen gevärskulor, tusen fjärilar ger inte bara en introduktion till den indonesiska novellen idag utan presenterar även de författare som var med och lade grunden till det moderna indonesiska litteraturprojektet i början av nittonhundratalet. Boken tar oss med in i det myllrande öriket Indonesien: vi får bland annat möta en bussresenär som störs av ett visslande, och statyer i ett frihetsmonument som vaknar till liv på natten och mobiliserar sig för att undgå rivning. Här finns också den gamle krokodiljägaren som möter den stora krokodilen i en sista uppgörelse, och många fler fängslande ögonblick och öden.

Novellkonsten har en stark ställning i Indonesien och efterträder en muntlig berättartradition. Dagspressen är novellens huvudsakliga arena och de flesta av antologins noveller har först publicerats i tidningarnas söndagsupplagor. De samtida novellerna gestaltar en nutid som går mot öppenhet, på en våg färgad av politisk turbulens, naturkatastrofer och motsättningar mellan den stora önationens många olika folk och traditioner, men också stark och innerlig kärlek. Stilmässigt rör de sig mellan strikt realism och pamflettskrivande, surrealism och en magisk realism som växer ur den egna jorden.

Tankar om titel och omslag
Jag har inte så mycket att säga om titeln. Omslaget tycker jag känns ganska tråkigt.

Mina tankar om boken
Det är inte alltid lätt att hitta böcker som utspelar sig i ett visst land. Så var fallet med Indonesien.

Denna samling är en väldigt blandad kompott av noveller. Det finns några få som sticker ut och som jag tycker är riktigt bra. Tyvärr tycker jag inte att merparten av novellerna är så bra, de är lite för krångliga och faller platt mot slutet.

Det finns ändå en hel del intressanta saker att upptäcka. Medan man läser känns det som att man upptäcker en annan kultur och man inser hur landet är präglad av sin historia. Novellerna kommer också i en väldigt bra ordning som gör att man kan följa utvecklingen kronologiskt.

Jag upplever det som att översättarna har gjort ett riktigt bra jobb, både med översättningen men också hur novellerna presenteras.

Den novell som jag nog tyckte allra bäst om var den första novellen. I den kan man också märka av den muntliga berättartraditionen och så har den en väldigt bra knorr på slutet.

Som helhet är samlingen något av en besvikelse, men det finns några läsvärda noveller.

3 bra saker med boken: översättning, landets historia och kultur.

Betyg: 2/5

Red sister

Titel: Red sister
Originalets titel: - 
Författare: Mark Lawrence
Översättare: -
Serie: Book of the Ancestor #1
Antal sidor: 516
Utgivningsår: 2018
Förlag: HarperVoyager
Utläst: 25/5

Handling
"I was born for killing - the gods made me to ruin"

At the Convent of Sweet Mercy young girls are raised to be killers. In a few the old bloods show, gifting talents rarely seen since the tribes beached their ships on Abeth. Sweet Mercy hones its novices' skills to deadly effect: it takes ten years to educate a Red Sister in the ways of blade and fist.

But even the mistresses of sword and shadow don't truly understand what they have purchased when Nona Grey is brought to their halls as a bloodstained child of eight, falsely accused of murder: guilty of worse.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln, den har en tydlig koppling till boken. Jag gillar även att hela bokserien har titlar som hänger ihop. Omslaget känns väldigt mycket fantasy, men jag gillar inte människan på omslaget så mycket.

Mina tankar om boken
Detta är en bok som jag hört talas om på booktube, framförallt har boken jämförts en del med Nevernight av Jay Kristoff. Jag kan säga att likheterna märks allra mest i början, både miljön med en skola/kyrka känns bekant.

Jag har haft problem att komma in i boken, framförallt har jag svårt att förstå världen. Något som ju kan bli ett problem när man läser fantasy. Jag tror faktiskt att det hade varit enklare om det hade funnits en karta så att man kunde se det mer visuellt.

Karaktärerna hade jag också svårt att fastna för. Det var många bikaraktärer som jag aldrig riktigt brydde mig och som bara blev namn. Jag hade också svårt att förstå mig på Nona, det var först i slutet som jag fick lite mer intresse för henne.

Tempot kändes ganska långsamt, men mot slutet hände det ganska mycket. Men det är ingen fantasy som på något sätt utmärker sig i mängden.

3 bra saker med boken: intressant miljö, spännande slut och skolan

Betyg: 3/5

Som stjärnor i natten

Titel: Som stjärnor i natten
Originalets titel: All the Bright Places (2015)
Författare: Jennifer Niven
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Antal sidor: 393 
Utgivningsår: 2015
Förlag: Lilla piratförlaget
Utläst: 16/5

Handling
Alla är övertygade om att populära Violet Markey räddar skolans "freak", Theodore Finch, från att hoppa, den där dagen uppe i skolans klocktorn – men sanningen är egentligen en annan.

Ända sedan hennes syster dog i en trafikolycka har Violets liv varit skevt. När hon lär känna Finch öppnas dörren till något nytt. En tillvaro där allt är möjligt – som rymmer den djupaste sorgen och den största kärleken. Men samtidigt som Violets värld växer, börjar Finchs värld krympa.

Tankar om titel och omslag
Nu gillar jag ju blått, så av den anledningen så gillar jag omslaget. Titeln tycker jag funkar bra, även om jag föredrar den engelska. Lätt att förstå dess koppling till boken.

Mina tankar om boken
Förra månaden läste jag tillsammans med Camilla Jennifer Nivens andra bok på svenska Vända världen rätt och då vi både tyckte om den blev vi sugna på att även läsa denna.

Jag tycker att Som stjärnor i natten är mycket jobbigare att läsa än hennes förra bok. Den handlar om väldigt tuffa ämnen, psykisk ohälsa och sorg bland unga och hur det kan  manifestera sig. Dessutom handlar det om hur många idag får en diagnos som etikett och att den på något vis skulle definiera personen.

Det är jobbigt att läsa om två så unga människor som mår dåligt. En del av boken påminner en om Tretton skäl varför av Jay Asher. Jag tycker det är väldigt viktigt att dessa böcker skrivs och att folk får upp ögonen för detta ämne.

Boken väcker mycket känslor, både för huvudkaraktärerna som man verkligen känner för. Och samtidigt så kan jag bli otroligt irriterad på en del av de vuxna i boken som kanske inte ser och är blinda för sina barns problem.

3 bra saker med boken: berörande, viktig och lättläst.

Betyg: 4/5

Nattens cirkus

Titel: Nattens cirkus
Originalets titel: The Night Circus (2011)
Författare: Erin Morgenstern
Översättare: Jan Risheden
Serie: -
Antal sidor: 421 
Utgivningsår: 2012
Förlag: Pocketförlaget
Utläst: 13/5

Handling
Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen.

Välkommen till Le Cirque des Rêves en cirkus olik alla andra. Inne i de svart- och vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen.

Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling - en kraftmätning mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar verkligen omslaget till boken, färgerna passar perfekt till innehållet. Titeln har ju ändå något fascinerande över sig och fångar mitt intresse.

Mina tankar om boken
Detta är en bok som jag har varit sugen på att läsa hur länge som helst! Inte minst för att jag mest har hört så väldigt bra saker om den. För några år sedan läste jag Stephanie Garbers Caraval och när jag insåg att många jämförde dessa böcker med varandra så blev inte lusten mindre.

Det tog förhållandevis lång tid för mig att komma in i boken. Jag läste den, man jag var inte så intresserad av den men sen så läste jag över halva boken på två dagar när jag väl fastnade i den. Jag tror att det till viss del beror på att jag nog hade förväntat mig att det skulle vara en annan typ av historia.

En annan del som gjorde att det tog tid för mig var nog att jag hade svårt att fastna och känna för karaktärerna. De var intressanta och en hel del av dem hade något av ett magiskt skimmer över sig men jag hade svårt att bry mig om dem.

Den egentligen största och mest intressanta karaktären är ju egentligen själva cirkusen och det är nog den miljön som jag också fastnar allra mest för. Det var dock spännande att följa "spelet" mellan Marco och Celia och hur detta genomfördes genom cirkusen. Cirkusen känns verkligen magisk, med alla olika fantasifulla tält, dofter och människor som bor på den.

Nattens cirkus är egentligen en ganska stillsam fantasyroman. Det är inte några stora omvälvande saker som sker men det finns ändå något magiskt över det hela. Det dröjde egentlige ändå fram till bokens slut innan jag förstod själva spelet och då verkar hela spelet och dess skapare och tävlande ganska tragiskt.

Morgenstern beskriver miljöerna på ett otroligt levande sätt, det är så enkelt att se det hela framför sig och det är nog också det som gör att jag fastnar för boken.

Jag förstår absolut att folk jämför Nattens cirkus med Caraval, det finns en liknande känsla i både böckerna av fantasi och magi. Personligen tycker jag dock att Caraval har ännu mer fantasi där skillnaden mellan verklighet och fantasi suddas ut och där jag också bryr mig mer om karaktärerna.

Nattens cirkus är definitivt läsvärd och om man gillar magiska berättelser är detta en bok som passar perfekt.

3 bra saker med boken: cirkusen, levande miljöer och magisk

Betyg: 4/5