Americanah

Titel: Americanah
Originalets titel: Americanah (2013)
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare: Ragnar Strömberg
Serie: -
Antal sidor: 585 
Utgivningsår: 2013
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 22/8

Handling
Ifemelu och Obinze blir kära redan i tonåren i Nigeria. Hon får ett visum för att studera i USA, och meningen är att han ska följa efter. Men attacken mot World Trade Center kommer emellan. Män från afrikanska länder får ännu svårare att ta sig dit.Det går bra för det mesta bra för Ifemelu, hon får vänner och har förhållanden, och startar en en uppmärksammad blogg om öppen och dold rasism i USA. För aldrig har hon varit så medveten om begreppetn ras som där.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar titeln på boken, den känns lite annorlunda och är lätt att komma ihåg. Den säger också en hel del om boken. Omslaget är väl inte min favorit direkt.

Mina tankar om boken
Jag har varit så sugen på att läsa denna bok väldigt länge. Jag älskade författarens tidigare bok En halv gul sol. Av den anledningen hade jag så klart höga förväntningar.

Jag blir inte besviken, historien som målas fram är detaljerad och även om tempot är ganska långsamt så gör det mig ingenting. Jag gillar att få följa Ifemelu och Obinze på olika håll och deras relation till de nya länder de möter och hur relationen till hemlandet Nigeria ser ut.

Americanah handlar väldigt mycket om rasism och klass och hur det är att leva som icke-vit. De saker som tas upp i boken känns oerhört aktuella, inte minst med tanke på Black Lives Matter. Boken handlar även om klass och politik och Obama nämns flertalet gånger.

Språket gillar jag också, det är en härlig rytm och läsningen flyter på väldigt bra. Jag tycker om att det slängs in fraser på vad jag tror är igbo.

Det är verkligen en resa att få följa Ifemelu och Obinzes liv både i Amerika, England och slutligen i hemlandet Nigeria. Det finns en hel del likheter i hur de behandlas av andra människor, samtidigt som det finns en del skillnader också.

Nu är det bara hennes roman Lila hibiskus som jag inte har läst och jag kan med säkerhet säga att detta är en författare som jag tycker förtjänar otroligt mycket beröm. Hon lyckas skriva böcker som är aktuella, säger något om den tid vi lever i, skapar intressanta karaktärer och skriver på ett tillgängligt sätt.

Trots att Americanah har några år på nacken känns den otroligt aktuell och jag uppmanar de som ännu inte läst den att göra det.

3 bra saker med boken: rasism, klass och kulturkrockar

Betyg: 4/5

Alla borde vara feminister

Titel: Alla borde vara feminister
Originalets titel: We Should All Be Feminists (2014)
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare: Niclas Hval
Serie: -
Antal sidor: 61
Utgivningsår: 2015
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 1/5

Handling
Första gången Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen - det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism.'"

Chimamanda bestämmer sig för att göra ordet till sitt. Alla borde vara feminister är hennes personliga och inspirerande upprop för feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten "***Flawless".

Tankar om titel och omslag
Inget speciellt med omslaget, ibland kan det enklaste vare nog så snyggt. Tänkvärd titel.

Mina tankar om boken
Jag har läst och älskat En halv gul sol och jag tyckte även bra om hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig. Alla borde vara feminister är en helt annan typ av liten bok, men den är minst lika läsvärd.

Jag har inte sett hennes TED-Talk som är föregångaren till boken, men kommer länka det här nedan efter recensionen. Jag tycker det är intressant hur Chimamanda Ngozi Adichie tolkar temat och hur man känner igen sig. Hon tar också upp hur den "typiska" feministen ser ut och den problematik som finns i samhället och hur man ska kunna få bukt med det. Genom ett antal anekdoter från författaren så får man också en stor inblick i hur framförallt samhället ser ut och ojämlikheten mellan könen.

Som vanligt så är det också en ren fröjd att läsa, jag har alltid varit fascinerad av hennes språk. Det är så lätt att läsa och vackert, samtidigt som det rymmer så  mycket.

Boken, om man nu kan kalla den för en bok, har bara omkring 60 sidor och går oerhört fort att läsa. Jag är imponerad över hur Adichie på så pass få sidor kan väcka så  mycket funderingar och tankar hos mig. Alla skulle må bra av att läsa Alla borde vara feminister.

3 bra saker med boken: språket, feminismen, engagerande

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
En halv gul sol
Det där som nästan kväver dig

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Jag och mina böcker och Feministbiblioteket.

 

Det där som nästan kväver dig

Titel: Det där som nästan kväver dig
Originalets titel: The Thing Around Your Neck (2009)
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare: Ragnar Strömber
Serie: -
Antal sidor: 227
Utgivningsår: 2011
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 12/9

Tankar om titel och omslag:
Ärligt talat tycker jag att omslaget är ganska tråkigt, men det är ju ändå innehåller som är det viktigaste. Gillar däremot titeln, den väcker mitt intresse.

Handling
Det där som nästan kväver dig är en känsla av utsatthet, en hemlängtan, en frustration över att aldrig bli sedd som en individ, utan som en representant för det färgrika, primitiva AFRIKA. Den unga kvinnan i titelnovellen har kommit till USA:s västkust från Lagos i Nigeria, och känner ofta på kvällarna hur den känslan nästan kväver henne.

Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom stort med sin roman om Biafrakriget, En halv gul sol. I sina noveller rör hon sig i samma miljöer och gestaltar samma konflikter med sin klara stil: kriget som slet nationen itu och krossade otaliga familjer, undomsbrottsligheten och fängelselivet i dagens Nigeria. Men hennes blick är minst lika skarp när det gäller vardagliga orättvisor och erfarenheter: de yngre kvinnornas självklara underordning i familjen, exiltillvarons främlingskap och svårigheter, de koloniala fördomarna som dröjer sig kvar hos aldrig så upplysta och bildade européer och amerikaner, som gör anspråk på att förstå kontinenten bättre än alla de människor som bor där.

Mina tankar
Tidigare i år läste jag En halv gul sol och den är verkligen en av årets favoriter. Jag har rätt så länge tänkt att jag skulle läsa något mer av henne och jag ville ha en lite kortare bok att läsa så så föll  valet på Det där som nästan kväver dig.

Många av novellerna utspelar sig i Nigeria eller har en koppling till Afrika. Dessutom handlar några av novellerna om de mer välbeställda nigerianer som flyttade till USA och bodde där och mött en helt annan kultur. Som alltid är det intressant att läsa om dessa kulturkrockar och Chimamanda Ngozi Adichies lyckas på relativt få sidor få med väldigt starka berättelser som verkligen känns.  De allra flesta novellerna har en kvinna i huvudrollen och jag gillar den feministiska tonen. Kvinnoporträtten är välgjorda och det är starka kvinnor vi får möta.

Jag gillar verkligen Adichies språk, det är uttrycksfullt och vackert och hon får mig verkligen att känna med sina karaktärer när man läser.

Det är svårt att välja ut en favoritnovell, det fanns flera som jag tyckte väldigt mycket om. Titelnovellen Det där som nästan kväver dig var nog den novell som kändes allra mest och den var väldigt intensiv att läsa. Jag brukar inte tycka om att läsa i du-form, men denna gång funkade det verkligen och sättet som den var skriven bidrog också till upplevelsen av den.

Nu har jag i och för sig bara läst två böcker av denna författare, men hon är på god väg att bli en av mina många favoriter.

3 bra saker med boken: språket, kulturkrockarna och kvinnoporträtten

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
En halv gul sol

Andra som bloggat om boken är Lyrans noblesser,  Enligt O och Feministbiblioteket.

En halv gul sol

Titel: En halv gul sol
Originalets titel: Half of a Yellow Sun (2006)
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Översättare: Joakim Sundström
Serie: -
Antal sidor: 682
Utgivningsår: 2007
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utläst: 23/1

Handling
Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.

Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.

Mina tankar
Jag hade hört mycket gott om boken innan jag började läsa den och jag blev intresserad direkt från första sidan. Hade inte en aning om Biafrakriget så jag lärde mig mycket nytt och började kolla upp fler saker på nätet. Sen är det också första gången på väldigt länge som jag läser och utspelar sig i Afrika.

Från början hade jag av någon anledning fått för mig att boken skulle vara svår att läsa. Den är inte svårläst,men däremot är det jobbigt att läsa om kriget och vad befolkningen i Biafra utsattes för under den tiden. Att tvingas bli flyktingar i sitt eget land, att ständigt svälta och aldrig ha några pengar. Och tanken på att detta inte är speciellt ovanligt, att det fortfarande händer samma sak runt om i världen idag är skrämmande!

Boken största styrka är karaktärerna, och att man får följa dem dels innan kriget har börjat, under och efter att kriget är över. I början tas nyheterna om att det är krig emot med glädje och att Biafra ska segra. Inte ens när de flyr, blir flyktingar, tvingas svälta och bo under vidriga förhållanden så matas de hela tiden med budskapet att Biafra ska segra, trots att förutsättningarna för det inte är speciellt stora. Mot slutet av boken får man även följa huvudkaraktärernas liv efter kriget när de kommer tillbaka till sitt hem, den delen är väldigt stark och man inser att trots att kriget är över så betyder det inte att allting kommer att bli som förr.

Jag gillar hur man växelvis får följa tvillingsystrarna Kainene och Olanna blandat med Richards, Ugwus och Odenigbos perspektiv. Att man får uppleva kriget ur flera olika synvinklar, då de hamnar i helt olika situationer. När jag läser Richards kapitel, som är en vit man boende i Nigeria/Biafra så börjar jag också tänka på vilken roll västvärlden hade i det och många andra krig i Afrika. Under kolonisationen inte brydde sig ett dugg om de olika folkgrupperna och inte tog hänsyn till det när de delade upp länderna mellan sig.

Det finns väldigt mycket att fundera på och diskutera i En halv gul sol och det känns egentligen bara som att jag skrapat på ytan. Men att det är en viktig bok är det ingen tvekan om!

3 bra saker med boken: Allt! Lär sig mer om kriget, karaktärerna och språket

Betyg: 5/5

Tidigare läst av denna författare
Har inte läst något av denna författare tidigare.

HÄR kan ni läsa en smakebit ur boken.