Darkdawn

Titel: Darkdawn
Originalets titel: - 
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #3
Antal sidor: 478
Utgivningsår: 2019
Förlag: HarperVoyager
Utläst: 23/2

Handling
The greatest games in Godsgrave’'s history have ended with the most audacious murders in the history of the Itreyan Republic.

Mia Corvere, gladiatii, escaped slave and infamous assassin, is on the run. Pursued by Blades of the Red Church and soldiers of the Luminatii legion, she may never escape the City of Bridges and Bones alive. Her mentor Mercurio is now in the clutches of her enemies. Her own family wishes her dead. And her nemesis, Consul Julius Scaeva, stands but a breath from total dominance over the Republic.

But beneath the city, a dark secret awaits. Together with her lover Ashlinn, brother Jonnen and a mysterious benefactor returned from beyond the veil of death, she must undertake a perilous journey across the Republic, seeking the final answer to the riddle of her life. Truedark approaches. Night is falling on the Republic for perhaps the final time.

Tankar om titel och omslag
Denna bok finns ju i flera utgåvor med olika omslag. Den här är nog inte favoriten, tycker det känns lite rörigt med alla detaljer inuti katten.

Mina tankar om boken
Känns så skönt att få avsluta ännu en serie. Den förra boken var en stor överraskning och jag hade höga förhoppningar om vad som skulle hända i den sista boken.

Det tar alltid ett tag att vänja sig vid språket och att författaren använder sig ganska flitigt av fotnötter. Men när man väl vant sig vid det och kommit in i boken går det bra att läsa. Sedan har jag väldigt roligt åt vissa partier i boken där den blir lite mer meta och författaren anmärker på sitt eget språk. Det var något som jag inte hade förväntat mig.

Jag gillar den värld som Kristoff byggt upp och det sätt han beskriver den på. Den påminner en hel del om romartiden, men det finns fantasyelement till det hela. I den här boken får vi även lite influenser av den nordiska mytologin.

Karaktärerna i denna serie har alltid varit fascinerande och bitvis har det varit och är svårt att heja på huvudkaraktärerna. De är inte "klassiskt goda" utan de har ganska många fel och brister och gör saker som kanske inte är så genomtänkta. Sedan så är jag en sådan som kan gilla osympatiska karaktärer och som på något vis bryter mot vad som förväntas av dem. Mia är en sådan.

Slutet känns på ett vis passande även om jag också kan tycka det är lite frustrerande på samma gång.

Det finns dock något med boken som gör att jag inte fastnar lika mycket i den som jag fastnade i Godsgrave. Lite ovanligt att jag tycker bäst om andra boken i en trilogi, men det här är kanske undantaget som bekräftar regeln.

3 bra saker med boken: världen, intressanta karaktärer och meta

Betyg: 4/5

Godsgrave

Titel: Godsgrave
Originalets titel: - 
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #2
Antal sidor: 439
Utgivningsår: 2018
Förlag: St. Martin's Griffin
Utläst: 22/10

Handling
Mia Corvere has found her place among the Blades of Our Lady of Blessed Murder, but many in the Red Church hierarchy think she's far from earned it. Plying her bloody trade in a backwater of the Republic, she's no closer to ending the men who destroyed her familia; in fact, she's told directly that Consul Scaeva is off limits. But after a deadly confrontation with an old enemy, Mia's suspicions about the Red Church's true motives begin to grow.

Tankar om titel och omslag
Gillar omslaget och titeln. Omslaget skriker ju verkligen fantasy, men det är inte någon dålig sak.

Mina tankar om boken
Jag tyckte Nevernight var bra, men kanske inte lika bra som jag hade förväntat mig. Bitvis tyckte jag också den var seg att läsa så därför var uppföljaren Godsgrave en väldigt trevlig överraskning.

Jag tyckte Godsgrave var betydligt lättare att läsa. Nu vet jag inte om det beror på att jag vant mig med hur den är skriven, eller om handlingen var mer intressant som gjorde det. Tycker boken var spännande rakt igenom och slutet gjorde mig verkligen sugen på att läsa nästa bok direkt.

Jag gillar miljön i den här boken, den påminner lite om dåtidens rom med gladiotortävlingar och så vidare. Fast den här världen är kryddad med magi och underliga monster.

Den här boken tycker jag också fokuserar mer på Mias inre resa och hur det hon gör påverkar både hennes själv och andra. Hon börjar också få en större förståelse för hur samhället ser ut och de orättvisor som finnas. Dessutom tvingas hon bli vän en gammal fiende, något som förvånade mig något.

Slutet var på ett vis väntat, men det innehöll flera förvånande vändningar. Jag var tvungen att pausa läsningen där och då bara för att få det att sjunka in. Med det sagt så är jag verkligen spänd på att läsa sista boken i denna serie.

3 bra saker med boken: världen, spännande och bra slut

Betyg: 4/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae
Gemina
Obsidio
Nevernight

Nevernight

Titel: Nevernight
Originalets titel: -
Författare: Jay Kristoff
Översättare: -
Serie: The Nevernight Chronicle #1
Antal sidor: 463
Utgivningsår: 2017
Förlag: HarperCollins
Utläst: 13/7

Handling
Mia Covere is only ten years old when she is given her first lesson in death.

Destined to destroy empires, the child raised in shadows made a promise on the day she lost everything: to avenge herself on those that shattered her world.

But the chance to strike against such powerful enemies will be fleeting, and Mia must become a weapon without equal. Before she seeks vengeance, she must seek training among the infamous assassins of the Red Church of Itreya.

Inside the Church's halls, Mia must prove herself against the deadliest of opponents and survive the tutelage of murderers, liars and demons at the heart of a murder cult.

Tankar om titel och omslag
Jag gillar omslaget, den vita bakgrunden mot det svarta. Titeln har också sin förklaring. Känns som ett väldigt typiskt fantasyomslag.

Mina tankar om boken
Denna bok har jag hört otroligt mycket om på Booktube vilket har gjort mig väldigt nyfiken. Det är en bok som jag läst tillsammans med Camilla.

Nevernight var inte riktigt som jag trodde, trots att jag inte haft någon större aning om vad den skulle handla om. Den tog ganska lång tid att komma in i, och jag upplevde den som ganska snårig att läsa. Speciellt i början när det var  mycket fotnötter och flera sidor med bara kursiv text.

Det är dock en intressant historia, om än väldigt mörk. På det viset tycker jag inte att detta är YA, denna känns mer som vuxen fantasy. Mia är dock en intressant karaktär, fast stundtals tycker jag det är ganska jobbigt att läsa om henne då hon bär på så mycket hat.

Boken blir mer och mer spännande och jag tyckte att det först var på slutet som läsningen lossnade ordentligt. Den kan i och för sig ha med bokens händelser att göra. Jag ser dock fram emot att läsa nästa del.

3 bra saker med boken: spännande, intressant värld och karaktärer

Betyg: 3/5

Tidigare läst av denna författare
Illuminae
Gemina
Obsidio